Riksdagens skrifvelse Nr 20.

3

Nr 20.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 20 februari 1912.
n „ „ i Andra kammaren den 20 februari 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om tullfri införsel utaf visst slag af järnplåtar.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 2.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion bär föreslagits, »att Riksdagen
måtte besluta, att med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna plåtar af
järn af mindre tjocklek än 0,25 millimeter skola åtnjuta tullfrihet samt
att i följd häraf rubriken nr 742 i gällande tulltaxa skall erhålla följande
förändrade lydelse:

Plåtar, klippta eller oklippta:

med oädla metaller, andra än i nr 738—741 nämnda, eller deras legeringar
öfverdragna, äfven om de äro korrugerade:

a. med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna af mindre tjocklek

än 0,25 millimeter ................................................... fria

b. andra......................................................................... 100 kg. 7 kr.»

Till stöd härför har motionären anfört:

»Enligt 1906 års tulltaxa ägde tullfrihet rum för plåtar af järn,
öfverdragna med rent eller tennhaltigt bly, så framt plåtarna voro af
mindre tjocklek än 1li millimeter.

I det af tulltaxekommittén framlagda förslaget till ny tulltaxa
hade ej blott bibehållits denna tullfrihet, utan densamma hade utsträckts
att gälla alla på nämnda sätt öfverdragna järnplåtar, oafsedt tjockleken.

4 Riksdagens skrifvelse Nr 20.

Sitt förelag i denna sak grundade tulltaxekommittén delvis på en omständighet
af tulltekniek art, men framför allt på de skälen, att inhemsk
tillverkning af ifrågavarande plåtar icke förekomme samt att tullfriheten,
hvad förblyade plåtar beträffade, skulle medföra afsevärd fördel för,
bland andra, tändsticks-, klorat- och karbidindustrierna, som i stor
myckenhet använde dylika plåtar för emballageändamål.

Hvad tulltaxekommittén sålunda föreslagit, upptog Kungl. Maj:t
i sin tulltaxeproposition till 1910 års Riksdag.

Vid tulltaxeförslagets behandling inom bevillningsutskottet gjordes
emellertid invändning emot förslaget om tullfrihet för järnplåtar,. öfverdragna
med rent eller tennhaltigt bly. Härvid framhölls, enligt utskottets
betänkande nr 23 punkt 54, att berörda tullfrihet lätt kunde
leda därhän, att det skydd, man afsett att bereda tunnplåtstillverkningen,
i afsevärd grad eluderades, enär det med hänsyn till den förblyade
plåtens mera rostskyddande egenskap skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
att i fråga om plåtslagararbeten till husbyggnader använda
förblyad plåt i stället för annan järnplåt. Vanlig järnplåt kunde nämligen
i utlandet förses med blyöfverdrag för en kostnad af omkring 4 å 5
kronor per 100 kilogram eller ungefärligen samma belopp, hvartill tullen
å tunnare svartplåt vore föreslagen. I anslutning till denna uppfattning,
framställde utskottet ett förslag, som gick ut därpå, att tullfrihet icke
skulle medgifvas för ifrågavarande plåtar, utan att de skulle upptagas
med samma tull — 7 kronor per 100 kilogram — som föreslagits för
järnplåtar, öfverdragna med andra oädla metaller än nickel eller tenn.

Riksdagens beslut utföll i enlighet med utskottets hemställan;
och då icke någon förändring i nu förevarande hänseende gjordes vid
antagandet under nästlidna riksdag af nu gällande tulltaxa, skola alltså,
sedan den 1 december 1911, då sistnämnda taxa trädde i kraft, järnplåtar,
öfverdragna med rent eller tennhaltigt bly, draga en tull af 7
kronor per 100 kilogram.

Denna tullsats är gifvetvis hinderlig för de industrier, som äro i
behof af förblyade plåtar för förpackningsändamål. Olägenheten blir
så mycket kännbarare, som det särskilt är vid emballering för export,
som den förblyade plåten kommer till användning. Vid längre transporter
måste tändsticks-, karbid- och kloratindustriernas alster förses
med skyddande omhölje af dylik plåt; och för möjligheten af att på
världsmarknaden vinna afsättning för ifrågavarande, för vårt land viktiga
exportartiklar är det af största betydelse, att icke villkoren för exporten
försvåras. Å andra sidan lärer dock hänsynen till den svenska plåttillverkningen
kräfva, att tullskyddet för den förblyade plåten i allmän -

5

Riksdagens skrifvelse Nr 20.

het upprätthålla. Emellertid vill det synas, som om man skulle
kunna tillmötesgå exportindustriernas kraf, utan att det inhemska tillverkningsintresset
äfventyras. Man torde nämligen kunna med fog
ifrågasätta, om icke Riksdagen gick väl långt, då den åsatte tull äfven
å den enligt 1906 års taxa tullfria tunnare förblyade plåten. Denna
åtgärd kan svårligen stödja sig på det af bevillningsutskottet, åberopade
skälet om fara för kringgåendet af skyddet för svartplåtstillverkningen,
alldenstund utskottet själft förordade och jämväl fick genomförd tullfrihet
å svartplåt af mindre tjocklek än 0,3 millimeter, under framhållande
af att dylik tunnplåt ej vore föremål för tillverkning inom
landet. Då, enligt hvad från sakkunnigt, håll nu inhämtats, det också
icke lärer vara af något intresse för den inhemska tillverkningen af
järnplåt, att tull blifvit åsatt förblyad tunnplåt, torde sålunda hinder ur
skyddssynpunkt icke möta att borttaga ifrågavarande tull; och då härtill
kommer, att det, enligt uppgift från målsmän för de här berörda
exportindustrierna, just är förblyad järnplåt af mindre tjocklek än 0,25
millimeter, som brukas för förpackningsändamål, synas afgörande skäl
tala för att nyssnämnda slag af järnplåt åter göres tullfri.

Af tulltekniska skäl lärer med förblyad järnplåt böra likställas den
med tennhaltigt bly öfverdragna.»

Eders Kungl. Maj:ts till 1910 års Riksdag aflåtna proposition (nr
224) med förslag till förordning om tulltaxa för inkommande varor innehöll,
i öfverensstämmelse med hvad tulltaxekommittén föreslagit, bestämmelse
om tullfrihet för plåtar af järn, öfverdragna med rent eller tennhaltigt
bly, oafsedt plåtarnas tjocklek. Den af Riksdagen antagna tulltaxan
föreskrifver emellertid, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan,
tull för plåtar af ifrågavarande slag efter 7 kronor för 100
kilogram.

Den af Riksdagen beslutade tullen å med rent eller tennhaltigt
bly öfverdragna plåtar afsåg, enligt hvad bevillningsutskottets i anledning
af Eders Kungl. Maj:ts förberörda proposition afgifna betänkande
(nr 23 punkt 54) utvisar, att förebygga, att det tullskydd, man genom
den föreslagna — och sedermera af Riksdagen bestämda — tullen å
svartplåt af viss tjocklek velat bereda den inhemska tunnplåtstillverkningen,
blefve i afsevärd grad eluderadt.

Då, enligt hvad Riksdagen inhämtat och såsom i motionen göres
gällande, plåtar af mindre tjocklek än 0,25 mm. icke i nämnvärd grad
äro föremål för tillverkning inom landet och då vidare, just på grund
häraf, enligt gällande tulltaxa svartplåt af sådan tjocklek är tullfri,

6

Bilisdagens skrifvelse Nr 20.

synes det skäl, som föranledt att med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna
plåtar åsatts ifrågavarande tullsats, nämligen behofvet af skydd
för den inhemska tunn plåtstillverkningen, icke innebära tillräcklig anledning
att bibehålla tullen för plåtar af ifrågavarande slag, som hafva
mindre tjocklek än 0,25 mm. Med hänsyn härtill har Riksdagen ansett,
att hvad i motionen anförts i fråga om tullens menliga påföljder för
tändsticks-, karbid- och kloratindustrierna, hvilka för emballering af
särskildt de för export afsedda varor äro i behof af förblyade plåtar af
angifna tjocklek, bör tillerkännas afgörande betydelse, och. Riksdagen
har för den skull funnit tulien å nämnda slag af plåtar af mindre tjocklek
än 0,25 mm. böra upphäfvas.

Hvad Riksdagen sålunda, under åberopande af den i motionen
förebragta utredningen, anfört, innefattar äfven skäl för att den afsedda
ändriogen i tulltaxan snarast möjligt träder i kraft.

På grund häraf har Riksdagen beslutat, att med rent eller tennhaltigt
bly öfverdragna plåtar af järn af mindre tjocklek än 0,25 millimeter
skola åtnjuta tullfrihet samt att i följd häraf rubriken nr 742 i
gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade lydelse:

Plåtar, klippta eller oklippta:

med oädla metaller, andra än i nr 738—741 nämnda, eller deras legeringar
öfverdragna, äfven om de äro korrugerade:

a. med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna af mindre tjocklek

än 0,25 millimeter................................................ fria

b. andra ....................................................................... 100 kg. 7 kronor;

och får Riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att tullen å

med rent eller tennhaltigt bly öfverdragna plåtar af järn af mindre
tjocklek än 0,25 millimeter må äfven för tiden till innevarande års slut
upphäfvas.

Stockholm den 20 februari 1912.

Med undersåtlig vördnad.