Riksdagens skrifvelse Nr 19.
1
Nr 19.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 20 februari 1912.
» n „ i Andra Kammaren den 20 februari 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af justitieombudsmannens
framställning till Riksdagen angående ändring
af bestämmelserna om danaarf.
(Lagutskottets utlåtande nr 4.)
Till Konungen.
. . 8*n till innevarande Riksdag afgifna ämbetsberättelse bar
justitieombudsmannen hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Eders Kungl Majrt anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till lag, innefattande jämkning,
till föra ån för efterlefvande make, af gällande bestämmelser om danaarf.
Enligt de ännu gällande stadgandena om danaarf i 1734 års lag
skall behållningen i boet efter den, som aflidit utan att efterlämna arfvmgar,
tillfalla kronan. I denna sin omfattning torde emellerid dessa
bestämmelser numera icke fullt öfverensstämma med den allmänna
rättsuppfattningen, i landet. Redan lagkommittén uttalade i sitt den 1
augusti 1826 afgifna förslag till allmän civillag såsom öfverensstämmande
med arfsrättens allmänna grunder, att kronans ifrågavarande rätt
till danaarf ej skulle inträda, förrän såväl närskylda till den döde som
make efter honom saknades. Äfven lagberedningen föreslog sedermera
i sitt år 1847 afgifna förslag till ärfdabalk ett stadgande af liknande
innehåll.
Att nämnda af lagkommittén och lagberedningen föreslagna stadga™61?;
om inskränkning af kronans rätt till danaarf till förmån för
efterlefvande make åtminstone i viss mån öfverensstämmer med den
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 12 Käft. (Nr 19—21.) 1
2 Riksdagens skrifvelse Nr 19.
gängse rättsuppfattningen synes Riksdagen vinna stöd af den omständigheten,
att Riksdagen alltsedan slutet af 1800-talet undantagslöst bifallit
de propositioner om efterskänkande af danaarf till förman tor
efterlefvande make, som af Eders Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagts.
I detta sammanhang må också erinras, hurusom i ett flertal utländska
rättssystem en verklig arfsrätt tillerkänts efterlefvande make, i
vissa länder jämväl före närskylda. Sålunda tillfaller enligt tysk, dansk
och norsk rätt den efterlefvande maken med arfsrätt en viss del åt
den efter den aflidne maken arffallna egendomen, äfven om andra artvingar
finnas, och i vissa fall hela kvarlåtenskapen.
Billigheten af den föreslagna ändringen för den svenska rattens
del i bestämmelserna beträffande ifrågavarande ämne synes utskottet
slutligen framgå äfven af de utaf justitieombudsmannen framhallna med
ansökningarna om danaarfs efterskänkande förenade olagenheterna. Att
ur statens synpunkt hålla på att dessa bestämmelser skola fortfarande
bestå i hela sin omfattning synes ock vara så mycket mindre skal, som
kronans inkomst af danaarf torde vara synnerligen ringa.
Vid den omarbetning af hithörande bestämmelser, som åt ett bifall
till förevarande framställning föranledes, torde höra bemärkas det
förhållandet, att vissa städer enligt särskilda privilegier eller aftal hafva
att åtnjuta den rätt i afseende å danaarf, som eljest tillkommer
krona på un(j af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det
Eders Kund. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till lag, innefattande jämkning till förmån för efterlefvande make
af gällande bestämmelser om danaarf.
Stockholm den 20 februari 1912.
Med undersåtlig vördnad.