Riksdagens skrifvelse Nr 172.

1

Nr 172.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912.
» » »i Andra kammaren den 21 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.
Maj:ts propositioner nr 181 omgående utförande under
senare hälften af år 1912 eller förra hälften af är 1913
af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande
öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar
under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af
dr 1913 för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar)
och nr 251 med förslag till förordning
om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)
under nämnda mobilisering söfning ar, dels ock
två i ämnet väckta motioner.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 19 april 1912 dagtecknad proposition, nr 181, har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för utförande under senare hälften af
innevarande eller törra hälften af nästkommande år af en försöksmoBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 49 käft. (Nr 172—174.) 1

2 Riksdagens skrifvelse Nr 172.

bilisering och därmed sammanhängande öfningar å extra stat för år 1913
bevilja ett belopp af 500,000 kronor med rätt för Eders Kung! Maj:t
att under innevarande år förskjuta beloppet af omhänderhafvande medel
för att sedermera ersättas af förevarande anslag.

Uti en samma dag aflåten proposition, nr 182, har Eders Kungl.
Maj :t föreslagit Riksdagen att antaga förslag till lag om vapenöfningar
under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande
af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar). Till propositionen
nr 182 har därjämte fogats »förslag till Kungl. Maj:ts nådiga
förordning med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen om
vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller förra hälften åt år
1913 för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).»

Eders Kungl. Maj:t har vidare genom en den 26 april 1912 dagtecknad
proposition, nr 257, föreslagit Riksdagen att antaga förslag till
förordning om understöd i vissa fäll åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)
under mobiliseringsöfningar senare hälften af år 1912 eller förra
hälften af år 1913, samt att medgifva, att kostnaderna för familjeunderstöd
enligt nämnda förordning finge af tillgängliga medel utbetalas för
att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

I sammanhang med nämnda propositioner har Riksdagen förehaft
två inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.

Riksdagen har ansett Eders Kungl. Maj :ts förslag vara af beskaffenhet
att böra i hufvudsak godkännas och i öfrigt funnit propositionen
föranleda allenast följande erinringar.

I den af Eders Kungl. Maj:t angifna tiden för mobiliseringen har
en motionär inom Riksdagen föreslagit den nedsättningen, att nämnda
tid måtte bestämmas till sju dagar för samtliga värnpliktige, in- och
utryckningstid däri inräknad. Emellertid skulle eu dylik inskränkning
väsentligen begränsa öfningen till den egentliga mobiliseringen, d. v. s.
truppförbandens inkallelse, samling och utrustning samt därpå så godt
som omedelbart följande afrostning och utryckning. Till öfningar för
utrönande af truppens fältduglighet och skjutskicklighet skulle den
sålunda tillmätta tiden lämna mycket ringa eller i de flesta fall intet
tillfälle. Enligt hvad som framgår af chefens för landtförsvarsdepartementet
vid propositionen nr 181 fogade yttrande till statsrådsprotokollet,
är det emellertid afsedt att till dylika öfningar använda omkring hälften
af den föreslagna mobiliseringstiden. Riksdagen har för sin del lunnit de
af departementschefen anförda skälen för mobiliseringens företagande i af
Eders Kungl. Maj:t föreslagen utsträckning så öfvertygande, att Riksdagen
icke funnit sig kunna vidtaga den väsentliga rubbning af propositionens

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

hufvudgrunder, som den af motionären föreslagna ändringen innefattar.
Emellertid vill Riksdagen i detta sammanhang uttala den förvissningen,
att de värnpliktiges sammanhållande till sådana öfningar,
som här afses, icke skall komma att omfatta längre tid än som finnes
oundgängligen nödig och i intet fall mera än det antal dagar, som enligt
departementschefens ofvan omförmälta yttrande är därför afsedt.

Vid granskning af det genom propositionen nr 182 framlagda lagförslaget
har Riksdagen icke heller i öfrigt funnit anledning till andra
anmärkningar än beträffande dels 5 § 6 mom., dels 6 § 12 mom.
I fråga om förstnämnda stadgande i förslaget har Riksdagen ansett mindre
lämpligt, att vid den i mom. omförmälda förrättningen den af vederbörande
kommun utsedda ledamoten i möstringskommissionen, hvilken
får anses där företräda ortsbefolkningens och hästägarnes intressen, skulle
ur kommissionen uteslutas. På grund häraf har Riksdagen företagit den
jämkning af ifrågavarande moment, som af det ofvan sagda betingas. —
I 6 § 12 mom. stadgas, att pröfning och bestämmande af fordringsbelopp
för utgjorda rekvisitioner och i sammanhang därmed uppkomna
ersättnings- eller skadeståndsfrågor skall åligga Konungens befallningshafvande.
Det har synts Riksdagen lämpligare, att nämnda funktion omhänd
erhafves af den kommission, som omförmäles i 11 § i lagen angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behof den 24 maj 1895. För afgörande af dylika
frågor torde nämligen kommissionen äga större förutsättningar än Konungens
befallningshafvande; och det synes därjämte innebära en viss
fördel, att vid försöksmobiliseringen erfarenhet kan vinnas äfven om
dessa kommissioners sätt att fungera. Kostnaderna för kommissionernas
sammanträden lära icke heller vara afsevärda. — I kommissionens beslut
må gifvetvis ändring sökas i den ordning, nyssnämnda lag bestämmer.

Enligt lagen den 24 maj 1895 angående anskaffande af hästar
och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot, hvilken i detta fall
skall lända till efterrättelse, skall med hvarje fordon utom dess vanliga
tillbehör aflämnas seltyg. Mot denna bestämmelse har inom Riksdagen
riktats den anmärkning, att det under sådant förhållande lätt kunde inträffa,
att seldonen icke passade för och därigenom kunde skada de tillhandahållna
hästarna. Riksdagen, som icke ansett det lämpligt att
härutinnan företaga någon ändring, har emellertid velat påpeka angelägenheten
af att vid mobiliseringen i detta hänseende iakttages nödig
omsikt, så att skada af ifrågavarande anledning undvikes.

I fråga om de värnpliktige tillkommande penningbidrag och andra
förmåner under mobiliseringsöfningen inhämtas af det vid propositionen

4

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

nr 182 fogade förslaget till närmare bestämmelser om verkställigheten af
försöksmobiliseringslagen, att till värnpliktig, som tillhör beväringen, skulle
utgå penningbidrag med 50 öre om dagen, samt till värnpliktig, som
tillhör landstormen, enahanda penningbidrag och därjämte slitningsersättning
med 25 öre om dagen, allt för en tid och på sätt, som i nämnda
bestämmelser närmare angifvas, samt därjämte till landstormsman, som
själf förser sig med föda, portionsersättning med 75 öre portion. Häri
har en motionär föreslagit viss förhöjning. Äfven Riksdagen anser för
sin del en förhöjning af förmånerna vara skälig. Det må i detta afseende
bemärkas, att en sådan mobilisering, som här är i fråga, har
en fullkomligt extraordinär karaktär och alls icke är jämförlig med
de vanliga fredsöfningarna. Och härtill kommer, att de uppoffringar,
som mobiliseringen medför, drabba endast vissa landsdelar, under det
öfriga gå alldeles fria. Det är därför rättvist och billigt, att uppoffringarna
för dem, de drabba, göras så litet kännbara som möjligt; och de
grunder, som i allmänhet gälla för ersättning till de värnpliktiga vid
deras öfningar, kunna därför här i ingen mån blifva normgifvande.

På grund häraf har Riksdagen ansett det skäligt, att, med anslutning
i öfrig! till de grunder, som af Eders Kungi. Maj:t angifvits, penningbidraget
till de värnpliktiga höjes till 1 krona om dagen och att den till
landstormsman, som själf håller sig med föda, utgående portionsersättningen
också sättes till 1 krona per dygn; slitningsersättningen bör
däremot bibehållas vid hvad Eders Kung!. Maj:t ansett lämpligt eller
25 öre om dagen.

I förslaget till förordning med närmare bestämmelser för verkställighet
af försöksmobiliseringslagen angifves vidare dels i § 2 mom. 5 a),
att med de uttagna hästarna följande foder skall inlösas till ett pris af
en krona för hvarje ration, och dels i § 3 mom. 4, att vid rekvisitioner
för landstormen mat och foder, som lämnas i kvarteren, skola ersättas
med 75 öre per man och dygn samt med en krona per häst eller slaktdjur
och dygn. De sålunda angifna priserna har Riksdagen funnit kunna
blifva under vissa förhållanden för låga.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutit i fråga om portionsersättning
åt värnpliktig, som tillhör landstormen, anser Riksdagen
att priset för mat, som i kvarter lämnas åt landstormsman, bör sättas
till eu krona per dygn. Hvad priset för foder angår, är detta dels i
hög grad beroende på utfallet af skörden under olika år dels i hög grad
växlande för olika landsdelar. Då det emellertid synes vara praktiskt
att detta pris på förhand bestämmes till visst belopp, på det att ersättning
för det rekvirerade må kunna genast kontant betalas, har Riksdagen

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

o

ansett ersättningsbeloppet per bäst eller djur och dygn böra, efter det
utfallet af detta års skörd och däraf beroende foderpris blifvit kända,
af Eders Kungl. Maj:t med hänsyn härtill och med, såvidt möjligt,
tagen hänsyn till förhållandena inom olika landsdelar bestämmas till
skäligt belopp, dock ej under en krona.

Riksdagen har i öfrigt, beträffande ofvannämnda förslag till förordning
med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen angående
försöksmobiliseringen, ansett sig böra uttala, förutom hvad här ofvan
berörts, att betänklighet yppats i afseende å den i § 3 mom. 2 upptagna
bestämmelsen, att rätt till verkställande af rekvisition för landstormens
räkning under mobiliseringsöfningarna skall i visst fall tillkomma befälhafvare
för landstormsafdelning. Det synes Riksdagen med fog kunna
ifrågasättas, om dylik befälhafvare under alla förhållanden kan antagas
äga det omdöme och den insikt, som erfordras för utförande af den
stundom grannlaga uppgiften att verkställa rekvisitioner af ifrågavarande
beskaffenhet. Riksdagen anser därför, att den i berörda mom. omförmälta
befogenheten bör begränsas till att gälla befälhafvare för landstormsafdelning,
som af i § 3 mom. 1 nämnd befälhafvare i skriftlig order förklarats
vara detacherad.

1 propositionen nr 181 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att för utförande
af försöksmobiliseringen måtte för år 1913 beviljas ett belopp af
500,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskjuta beloppet
af omhänderhafvande medel för att sedermera ersättas af nämnda anslag.

Riksdagens beslut i fråga om penningbidraget åt de värnpliktige
och öfriga till dem utgående kontanta förmåner äfvensom beträffande
mönstringskommissionernas sammansättning och inlösningspriset för
rationerna nödvändiggör emellertid en höjning af berörda anslag. Enligt
beräkning skulle efter samma grunder, som i Eders Kungl. Maj:ts förslag
användts, anslaget behöfva höjas för linje- och reservtrupper med depåer
med 68,000 kronor, däraf aflöningskostnader 60,000 kronor och mönstringskostnader
m. m. 8,000 kronor, samt för landstormen med 20,000 kronor,
däraf aflöningskostnader 15,000 kronor och mathållningskostnader 5,000
kronor, eller tillhopa 88,000 kronor.

Hvad härefter angår det i propositionen nr 257 framlagda förslaget
till familjeunderstöd har Riksdagen funnit detta understöd, af hufvudsakligen
samma skäl, som här ofvan anförts i fråga om aflöningsförmånerna
till de värnpliktige, böra höjas från 75 öre till 1 krona om dagen
med tillägg därjämte af 25 öre om dagen för hvarje barn under
femton år, som den värnpliktige har att försörja. Riksdagen har därför
för sin del beslutit, „ att förordningen i ämnet skall affattas i enlighet
härmed.

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

6

I fråga om sättet för utgående af härför erforderliga kostnader har
Riksdagen intet att anmärka mot hvad Eders Kungl. Magt föreslagit.
Dessa kostnader komma genom den af Riksdagen föreslagna höjningen
att ökas dels på grund af höjningen af det bestämda understödet med
ett belopp af ungefär 14,000 kronor och dels till följd af det föreslagna
understödet till minderåriga barn med ett belopp, som ej kan nu närmare
angifvas.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen för
Eders Kungl. Maj:t anmäla, att Riksdagen

Do) i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 182 för sin
del antagit följande

Lag

om vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller
förra hälften af år 1913 för utrönande af härens
krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).

Härigenom förordnas som följer:

A. Angående de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet.

§ I Oberoende

af den tjänstgöring för utbildning, som åligger värnpliktig
enligt §§ 27, 52 och 53 värnpliktslagen, skall vid de delar af
hären Konungen bestämmer, värnpliktig, som tillhör beväringen, vara
pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande af härens krigsberedskap
(mobiliseringsöfning), under senare hälften af år 1912 eller förra
hälften af år 1913 tjänstgöra under högst femton dagar, in- och utryckningstid
till sådan öfning oberäknad.

§ 2.

Värnpliktig, som tillhör landstormen, skall inom de områden,
Konungen bestämmer, vara pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande
af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfning), under senare

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

7

hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 tjänstgöra under högst
tio dagar, in- och utrycknings tid till sådan öfning oberäknad.

§ 3.

För värnpliktigas tjänstgöring i enlighet med §§ 1 och 2 ofvan
gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i värnpliktslagen med följande
ändringar och tillägg:

1. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst
eller arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att
i behörig tid inställa sig till fullgörande af tjänstgöring eller annan på
grund af denna lag ålagd skyldighet.

2. Såväl under all tjänstgöring och marsch eller annan färd, då
värnpliktig står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af inkallelse,
i enlighet med § 29 mom. 2 värnpliktslagen, till i §§ 1 och 2
ofvan omförmäld tjänstgöring är värnpliktig att anse såsom krigsman
och förty underkastad de i kriminallag för krigsmakten gima bestämmelser.

3. Under tjänstgöring enligt § 1 ofvan äfvensom under marsch
eller annan färd till och från densamma erhåller till beväringen hörande
värnpliktig underhåll och förmåner i enlighet med hvad i § 35 värnpliktslagen
stadgas, dock att där näinndt särskildt tillskott i penningar
icke utgår.

4. Under tjänstgöring enligt § 2 ofvan gälla för värnpliktig, tillhörande
landstormen, i fråga om underhåll och förmåner bestämmelserna
i § 39 värnpliktslagen, dock att dylik värnpliktig därutöfver erhåller
slitningsersättning och penningbidrag under tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar
samt färddagar i trupp däri inräknade.

5. Konungen äger meddela de föreskrifter rörande befrielse från
öfningen, som för rikets tjänst och det allmännas behof eller med
hänsyn till särskilda förhållanden, såsom värnpliktigs vistelse utom
riket eller på större afstånd från vederbörande truppförbands mobiliseringsort,
kunna finnas påkallade.

B. Angående tillhandahållande af hästar och fordon.

§ 4.

Ägare af hästar och fordon äro, inom de områden Konungen bestämmer,
skyldiga att för vapenöfning, som i denna lag afses, tillhandahålla
desamma i högst tolf dagar, in- och afmönstringstid till sådan
öfning oberäknad.

8

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

§ 5.

För tillhandahållande af hästar och fordon i enlighet med § 4
ofvan gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen den 24 maj 1895
angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens ställande
på krigsfot med däri genom lagen den 13 juni 1902 vidtagna förändringar,
dock med följande ändringar och tillägg:

1. Den uti §§ 6 och 7 föreskrifna inlösningen af uttagna hästar
jämte persedlar äfvensom af fordon med tillbehör skall icke äga rum.

2. Uttagning tvångsvis af hästar och fordon, enligt §§ 5 och 7,
skall ej heller äga rum.

3. Uppstår genom nämndens uraktlåtenhet att uttaga det bestämda
antalet hästar och fordon eller i följd däraf att uttagna hästar och fordon
icke vid mönstringstillfället inställts, brist i det antal hästar eller
fordon, kommun äger skyldighet tillhandahålla, skall mönstringskommissionen
lega bristande antal hästar och fordon; skolande det belopp,
hvarmed de sålunda anskaffade hästarnas och fordonens 1 egopris kan
komma att öfverstiga stadgad ersättning för motsvarande antal utskrifna
hästar och fordon, staten ersättas af kommunen mot godtgörelse
af den eller dem, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter
vållat kommunen utgift.

4. För de hästar och fordon, hvilka uttagas för användning vid
krigsmakten, utgår ersättning efter visst pris per dag af den tid de
tagas i anspråk, in- och afmönstringstiden häri icke inräknad.

Ersättning enligt särskilda bestämmelser utgår likaledes för de uttagna
hästarnas och fordonens inställelse å mönstringsställe äfvensom
till de personer, hvilka tagas i anspråk för hästarnas och fordonens
förande från mönstringsstället till utrustningsorten.

5. Ägare af uttagna hästar och fordon äro mot stadgad ersättning
skyldiga att efter öfningens slut afhämta desamma på ort och tid,
som tillkännagifvas vid inmönstringen.

6. Vid återlämnandet besiktigas de uttagna hästarna och fordonen
af samma mönstringskommission, som vid inmönstringen pröfvat deras
duglighet.

7. Om häst under öfningen eller före återlämnandet kommit bort,
störtat eller enligt kommissionens åsikt blifvit för alltid obrukbar eller
om fordon förkommit eller blifvit alldeles obrukbart, utgifves ersättning
med hela det vid inmönstringen åsätta värderingsbeloppet; och tillfaller
den skadade hästen eller det skadade fordonet staten. År skadan mindre,
bestämmer kommissionen ersättningen.

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

9

C. Angående rekvisition af kvarter m. in.

§ 6.

Under öfningarna må i den utsträckning, som nedan sägs, från dag,
som af Konungen i allmän kungörelse bestämmes, genom rekvisition
af kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,
som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådana
krigsmaktens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna
med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

1. Rekvisitionsrätten inskränkes till hvad som erfordras för inkallad
landstorm.

2. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen sådan rätt meddelar. Rekvisition skall alltid ske
genom skriftlig, af rekvirenten undertecknad handling. För hvad enligt
rekvisition blifvit lämnadt eller fullgjordt skall kvitto gifvas.

3. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum
för hästar och slaktdjur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt
hästar och slaktdjur;

c) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

d) vård hos befolkningen för sjuka människor och hästar.

4. Vederbörande kommun ansvarar för utgörande af rekvisition,
som i mom. 3 sägs, såframt icke rekvisitionen enligt mom. 7 ställes
omedelbart till den, som skall densamma fullgöra; och äger å landet
kommunalnämnden och i stad magistraten besluta om fördelningen af
det rekvirerade och hvad därmed äger samband.

5. Rekvisition må icke omfatta annat än hvad som finnes att tillgå
hos den, som skall rekvisitionen utgöra, ej heller sådant, som för dennes
behof och näring är oundgängligen nödvändigt.

6. Rekvisition ställes till kronofogde, länsman eller magistrat.

7. Då större skyndsamhet erfordras och rekvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må rekvisition ställas till kommunal myndighet
eller, där sådant icke kan ske, omedelbart till den, som bör rekvisitionen
fullgöra.

8. Vägrar eller försummar någon att rekvisition behörigen eller i
rätt tid fullgöra, äger administrativ eller kommunal myndighet att hos

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 49 käft. (Nr 172—174.) 2

10

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

honom uttaga det rekvirerade. Kan dröjsmål medföra våda och är civil
myndighet ej när, tillkommer ock militär myndighet samma rätt vid
ansvar, för missbruk, efter lag.

9. Kvarter lämnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom såväl i stad som på landet; dock äro invånarna
ej skyldiga att lämna de rum och sängar, där de vanligen hafva sitt
nattläger, ej heller de stallrum, som för egna djur erfordras.

10. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

11. I öfrigt lända i fråga om kvarter gällande inkvarteringsordningar
och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i
tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre
inkvartering än i vederbörliga inkvarteringsordningar är föreskrifvet,
enhvar af krigsmakten åtnöjas med inkvartering i den byggnad samt
med det utrymme, som utan olägenhet kan lämnas.

12. Den i 11 - § i lagen angående skyldighet för kommuner och
enskilde att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behof den 24 maj
1895 omförmälda kommission åligger att pröfva och bestämma fordringsbeloppen
för inom landstingsområdet eller staden utgjorda rekvisitioner,
där ersättning för dessa icke utgår efter behörigen fastställda taxor,
samt att i öfrigt handlägga ärenden, som äga sammanhang med ersättning
för utgjorda rekvisitioner eller därunder uppkommen skada.

13. Allt, som utfordras genom rekvisition, ersättes af statsmedel.

Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets pröfning
och godkännande, erläggas kontant.

§ v

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1912.

2:o) i anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 257 för sin
del antagit följande

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

11

Förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familj eunderstöd)
under mobiliseringsöfningar senare hälften
af år 1912 eller förra hälften af år 1913.

Härmed förordnas som följer:

Under den tid värnpliktig fullgör värnpliktstjänstgöring, som åligger
honom enligt lagen om vapenöfningar under senare hälften af år
1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande af härens krigsberedskap
(mobiliseringsöfningar) erhåller hans familj, till hvilken äfven räknas
i värnpliktslagen § 16 mom. 2 omförmälda personer, understöd af statsmedel
med en krona för hvarje dag under tjänstgöringstiden, in- och
utrycknings dagarna inberäknade, med tillägg af 25 öre om dagen för
hvarje barn under femton år, därest familjen för sitt uppehälle är i behof
af sådant understöd, som i denna förordning afses.

Närmare föreskrifter i fråga om villkoren för understöds utgående
samt om tillämpning i öfrigt af denna förordning meddelas af Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1912.

3: o) Vid antagande för sin del af den under l:o) omförmälta lag
tillika beslutit,

a) att värnpliktig, tillhörande beväringen, hvilken inkallats till mobiliseringsöfning,
skall under tjänstgöringen, utom andra förmåner, erhålla
penningbidrag, som utgår med en krona om dagen;

b) att värnpliktig, som tillhör landstormen, skall under tjänstgöringen,
in- och utryckningsdagar samt färddagar i trupp häri inräknade,
erhålla, utom andra förmåner, penningbidrag med en krona och slitningsersättning
med 25 öre om dagen, samt att landstormsman, som själf
förser sig med föda enligt föreskrift i order eller kungörelse om tjänstgöringen
eller på. den grund att staten ej anskaffar sådan, skall äga
härför utbekomma ersättning med värdet af soldatportion, beräknadt
till ett belopp af en krona för portion;

4:o) likaledes vid antagande af den under l:o) omförmälta lagen,
i afseende å tillhandahållande af hästar och fordon under dessa öfningar
samt rekvisitioner för landstormen förklarat sig icke hafva annat att erinra
emot de i förslaget till förordning med närmare bestämmelser för verk‘
ställighet af mobiliseringslagen angifna priser, än att

12

Riksdagens skrifvelse Nr 172.

dels den i § 2 mom. 5 a) angifna ersättning för foder må utgå
med belopp, ej understigande en krona för hvarje ration, hvilket Konungen
med hänsyn till utfallet af skörden och däraf beroende foderpris samt,
i den mån ske kan, olika orters förhållanden bestämmer;

dels ock den i § 3 mom. 4 omförmälda ersättning för mat och foder,
som lämnas i kvarteren, må utgå, för maten med en krona per man och
dygn samt för fodret efter enahanda grund som här ofvan angifvits,
dock minst med en krona per häst eller slaktdjur och dygn;

5:o) i anledning af Eders Kung]. Maj:ts proposition nr 181 samt
med föranledande af sitt beslut, under 3:o) här ofvan beslutit, att för
utförande af den i l:o) här ofvan omförmälta försöksmobilisering och
därmed sammanhängande öfningar å extra stat för år 1913 bevilja ett
belopp af 588,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under
innevarande år förskjuta beloppet af omhänderhafvande medel för att
sedermera ersättas af förevarande anslag; och

6:o) med bifall till Eders Kungl. Maj:ts hemställan i propositionen
nr 257 medgifvit, att kostnaderna för familjeunderstöd enligt under 2:o)
här ofvan omförmälta förordning må af tillgängliga medel utbetalas för
att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Stockholm den 21 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.