Riksdagens skrifvelse Nr 171.
1
Nr 171.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 28 maj 1912.
» » » i Andra kammaren den 28 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om arbetarskydd.
(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en den 29 mars 1912 dagtecknad proposition har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag
till lag om arbetarskydd.
Riksdagen har i hufvudsak biträdt nämnda lagförslag. Beträffande
de särskilda bestämmelserna i lagförslaget har dock Riksdagen
funnit här nedan angifna ändringar, tillägg och erinringar påkallade.
1 §•
I afseende å sista stycket af denna § hafva uttalats farhågor för
att den däri angifna begränsningen af den föreslagna lagens tillämpning
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 48 höft. (Nr 171.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
på arbete inom jordbruket ej skulle på ett tillfredsställande sätt säkerställa
jordbruket mot obefogadt besvär och intrång till följd af skyddslagstiftningen.
Särskildt hafva lagens bestämmelser rörande användandet
af minderåriga samt dess tillämpning på det mindre jordbruket ansetts
gifva anledning till betänkligheter.
Riksdagen har emellertid ej delat nu berörda uppfattning. Uti
ifrågavarande lagrum säges nämligen, att lagen beträffande arbete inom
jordbruket skall äga tillämpning allenast i hvad den åsyftar att förekomma
olycksfall vid användande af vissa farliga tekniska hjälpmedel
— i alla öfriga afseenden, som beröras af lagen, t. ex. beträffande viss
ålder och afslutad skolgång såsom villkor för minderårigas användande,
kunna alltså uppenbarligen lagens bestämmelser icke komma till tilllämpning
på jordbruket. Att denna näring i de fall, då. den begagnar
sig af farliga, tekniska hjälpmedel, får liksom industrien underkasta
sig lagbestämmelser till tryggande af arbetets säkerhet, torde ej kunna
anses obefogadt. Flertalet af de myndigheter och institutioner, som
företräda jordbrukets intressen och som yttrat sig öfver yrkesfarekommitténs
förslag till lag om arbetarskydd, hafva ej heller motsatt
sig skyddslagstiftningens utsträckning till jordbruket. I åtskilliga af
nu berörda yttranden, som uttryckt betänkligheter mot tillämpning på
jordbruket af skyddslagstiftningen i dess helhet, har äfven medgifvits,
att arbetet vid maskiner inom jordbruket vore i behof af skyddsbestämmelser.
Med anledning af anmärkningar, som framställts mot affattningen
af förevarande stycke, har Riksdagen emellertid ansett sig böra återgå
till den formulering, stycket hade i det förslag, som af Eders Kungl. Maj:t
remitterades till lagrådet; dock har i afseende å ångpannor, hökare och
andra kärl under tryck tillfogats bestämningen »som genom explosion
kunna förorsaka olycksfall». Hvad särskildt det mindre jordbruket beträffar,
lärer väl blott undantagsvis inom detsamma användas maskinella
hjälpmedel o. d. i sådan utsträckning, att lagen skulle kunna i någon
afsevärd mån blifva kännbar för detta slag af jordbruk.
Af det nu anförda torde framgå, att tillämpningen af den föreslagna
lagen å jordbruket inskränkts till hvad som med maskinteknikens
införande uti denna näringsgren måste anses oundgängligen påkalladt,
om ej jordbruksarbetarna, vårt talrikaste arbetarfack, skola lämnas alldeles
utanför den omvårdnad, staten i våra dagar anses pliktig utöfva
till tryggande af arbetets säkerhet.
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
3
4 §■
b).
Riksdagen har till förevarande moment fogat följande tillägg:
»Ställningar och dylikt skola erbjuda tillfredsställande säkerhet)).
Den inskränkande bestämningen, »där det utan större olägenhet
låter sig göra», i afseende å skyldigheten att hafva angifven bärigheten
i vikt m. m., torde ej vara af behofvet påkallad, hvarför Riksdagen
uteslutit densamma.
g)-
Uti lagförslagets föreskrifter till förekommande af olycksfall är behofvet
af belysning beaktadt allenast i senare delen af mom. g), som
påbjuder, att maskiner och transmissioner, som medföra fara för arbetarna,
skola, när de äro igång, å ställen, där arbetarna äro utsatta för att med dem
komma i beröring, vara så belysta, att de kunna tydligt urskiljas.
Bland föreskrifterna till förekommande af ohälsa åter finnes en generell
bestämmelse, att arbetet skall äga rum vid tjänlig belysning. Då det
ej lär kunna förnekas, att tillfredsställande belysning^ i synnerligen
många fall måste anses såsom en nödvändig förutsättning för arbetets
säkerhet, har Riksdagen funnit sig böra införa en allmängiltig föreskrift
därom i form af ett nytt moment o) i förevarande §. Med ^ hänsyn
härtill har nyss återgifna specialföreskrift i g) ansetts böra utgå.
bl
Orden
»så skyndsamt som möjligt» i detta moment har Riksdagen
ersatt med »så hastigt som möjligt».
Då det ej lär vara nödvändigt, att i arbetslokal, där flera transmissioner
finnas, hvarje sådan för sig skall kunna stannas, utan samma
resultat under vissa förutsättningar kan vinnas genom samtliga dylika
transmissioners stannande genom en för dem gemensam åtgärd, hafva
orden »eller, där flera sådana finnas, enhvar af dem» ansetts böra utgå,
hvarjämte »befintlig hufvudtransmission» utbytts mot »befintliga hufvudtransmissioner».
4
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
k).
Då momentets föreskrift kan vara af behofvet påkallad jämväl i
afseende å maskiner med mindre hastig rörelse, har Riksdagen, som
dock funnit någon inskränkande bestämning nödvändig, utbytt orden
»med hastig rörelse» mot »som medför fara för arbetarna».
Till detta moment har Riksdagen fogat ett så lydande tillägg:
»Svänghjul, remskifvor och andra roterande maskindelar må icke gifvas
annan belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda tillfredsställande
säkerhet».
m).
Riksdagen har ersatt orden »i den mån» med »där».
o).
Såsom redan anförts vid g), har Riksdagen ansett, att en bestämmelse
om belysning bör införas i form af ett nytt mom. o).
Mom. o) i Kungl. Maj:ts förslag motsvaras alltså af mom. p) i
utskottets förslag.
. q)-
Med hänsyn till den osäkra innebörden af betingelsen »med mindre
han visat erforderlig skicklighet» och de svårigheter, densamma i fall
af skadeståndstalan skulle kunna föranleda i afseende å bevisningen,
har Riksdagen ansett, att åt momentets senare del bör gifvas följande
affattning:--— »må arbetare, som saknar nödig erfarenhet, ej an
vändas,
med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning».
5 §•
a).
Med hänsyn till att det i många fall vid arbete under jord torde
vara af behofvet påkalladt att anordna särskild luftväxling, har Riksdagen
till momentet fogat följande tillägg: »Vid arbete under jord
skall, där luften är utsatt för att förskämmas, erforderlig luftväxling
finnas anordnad».
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
5
c).
I detta moment tiar efter »gaser» infogats ordet »rök».
g)-
Riksdagen har ansett, att orden »äfvensom lämplig plats för ombyte
och förvaring af kläder» böra ersättas med »äfvensom lämplig plats
för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning af kläder».
9 §•
Enligt gällande lagstiftning få minderåriga under 12 år ej användas
till arbete inom industrien, vare sig den större eller mindre,
eller inom handeln. Till några slag af lättare, industriellt arbete i fria
luften få dock äfven 11-åringar användas. Afslutad skolgång såsom
villkor för användande i arbete gäller endast i afseende å industrien.
Den s. k. yrkesfarekommittén hade höjt åldersgränsen i afseende å
minderårigas användande inom den fabriksmässiga industrien till fyllda
13 år — dock med ett undantag, som för vissa fall medgaf användande af
12-åringar — men i öfrigt stannat vid nyss angifna, hittills gällande reglering.
I Eders Kungl. Maj:ts förslag hade uppställts en ålder af 13 år
samt afslutad skolgång, med undantag likväl från sistnämnda betingelse
för arbete å ferietid under högst 4 månader af året, såsom förutsättningar
för att minderåriga skulle få användas till arbete och detta ej blott med
hänsyn till industrien och handeln utan med hänsyn till alla de slag af
verksamhet, som innefattas inom den föreslagna lagens synnerligen
vidsträckta tillämpningsområde.
Enligt Riksdagens mening lider det intet tvifvel, att de i Eders Kungl.
Maj:ts förslag angifna, tvenne allmängiltiga förutsättningarna från skyddssynpunkt
måste betecknas såsom mycket tilltalande. Men ser man till,
huru dessa förutsättningar passa till de faktiska förhållandena och hvilka
verkningar deras tillämpande skulle få, möta åtskilliga betänkligheter.
Enligt de uppgifter, som i kommerskollegii utlåtande öfver yrkesfarekommitténs
betänkande meddelas rörande barnens ålder vid deras afgång
från folkskolan, skulle mer än 10,000 barn afgå från skolan före
fyllda 13 år. Till följd af den föreslagna lagens vida tillämpningsområde
kan befaras, att en mycket stor del af dessa barn skulle blifva
6
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
utestängda från möjlighet till förvärfsarbete. Så skulle äfven blifva
förhållandet med de i skolan kvarstående 12-åringarna under deras
ferietid — en omständighet värd beaktande, då en sådan årsklass torde
inbegripa fram emot 100,000 barn och ferietiden för åtskilliga af dem
uppgår till 8 månader. Det bar klagats öfver att redan under nuvarande
förhållanden de minderåriga hemfalla åt sysslolöshet. Genom bestämmelserna
i den föreslagna lagen skulle nu berörda olägenhet antagligen
ännu skarpare framträda.
Att döma af föredragande departementschefens motivering till
åldersbestämmelsen i förevarande § skulle denna bestämmelse i viss mån
hafva till ändamål att främja undervisningens utveckling. Flera representanter
för folkskolan hafva äfven i sina yttranden öfver kommitténs
betänkande framhållit, att skyddslagstiftningen borde genom inskränkningar
i rätten att använda minderåriga till arbete bana väg för en
förbättrad skolundervisning. Hur önskvärd en dylik förbättring än
kan vara, lär det emellertid enligt Riksdagens uppfattning vara skollagstiftningens
sak att gå i spetsen, när det gäller skolväsendets utveckling.
Af nu anförda skäl har Riksdagen funnit sig böra i vissa
delar återgå till kommitténs förslag. Åldersgränsen i afseende å
handeln och den handtverksmässiga industrien, d. v. s. som ej bedrifves
i den omfattning, som angifves i 15 §, skulle alltså, i öfverensstämmelse
för öfrigt med hvad för närvarande är föreskrifvet, förläggas
till fyllda 12 år. För manliga minderåriga skulle åldersgränsen
i afseende å den fabriksmässiga industrien, d. v. s. den verksamhet som
afses i 15 §, i likhet med hvad kommittén föreslagit, fastställas till
fyllda 13 år. Beträffande andra slag af verksamhet än handel och
industri hade kommittén, såsom förut antydts, ej föreslagit någon åldersgräns.
Riksdagen har ansett, att minderårigas användande i sådan verksamhet
lämpligen kan vara underkastad samma åldersbestämmelse,
som skulle gälla för handeln och handtverket, eller att den minderårige
skall hafva fyllt 12 år.
Hvad slutligen angår användandet af kvinnliga minderåriga inom
den fabriksmässiga industrien har Riksdagen ansett de hygieniska
vådorna af fabriksarbetet påkalla starkare restriktioner med hänsyn
till de kvinnliga än de manliga minderåriga. Dels torde de förra
i vissa afseenden vara ömtåligare än de senare, och dels äro den
kvinnliga ungdomens hälsa och kroppsutveckling af särskild betydelse
ur rashygienisk synpunkt — förhållanden som för öfrigt redan kommit
till beaktande i vår lagstiftning genom lagen angående förbud mot
7
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.
Äfven i flera af de yttranden, som afgifvits till kommittén af besiktningsläkarna
för minderåriga arbetare, betonas önskvärdheten af skärpta
villkor för användandet af kvinnliga minderåriga. Till hvad nu är
sagdt kommer, att i afseende å de kvinnliga minderåriga gäller icke,
eller åtminstone på långt när ej med samma styrka, det förhållande,
som härofvan anförts såsom skäl mot höjd åldersgräns, eller den påtvungna
sysslolösheten efter skolarbetets slut. För flickorna torde nämligen alltid
finnas tillfälle till husligt arbete, vare sig i hemmet eller hos främmande
husbönder. Någon tids sådant arbete skulle dessutom otvifvelaktigt
vara af stor nytta till motverkande af den betänkliga okunnighet i afseende
å husliga göromål, som nu lär råda bland våra industriarbeterskor.
Förutsättningen beträffande afslutad skolgång har Riksdagen, i
olikhet med hvad kommittén föreslagit, ansett böra äga allmängiltig
räckvidd. Med hänsyn till denna förutsättnings stora principiella betydelse
har det synts lämpligt att gifva bestämmelsen därom, såsom
den grundläggande betingelsen för minderårigas användande, plats före
åldersbestämmelserna. Till motverkande af att målsman, för att tidigare
få minderårig i arbete, skulle utverka tillstånd för den minderårige att
sluta skolan utan att hafva genomgått den bestämda lärokursen, har
med betingelsen om sådant tillstånd förbundits den inskränkning, att
tillståndet skall vara meddeladt, efter det den minderårige fyllt 13 år.
Begränsningen af de minderårigas användande till arbete under ferietid
till högst 4 månader af året har Riksdagen ej funnit skäl bibehålla.
Denna begränsning torde nämligen ej hafva mycket skäl för sig från
skyddssynpunkt, och antagligen skulle den ej heller komma att i någon
afsevärdare mån motverka den s. k. halftidsläsningen, då denna form af
undervisning hufvudsakligen förekommer i sådana trakter, där det finnes
föga tillgång till arbete, hvarå lagen skulle hafva tillämpning.
10 §.
Ordet »skäligen» har uteslutits.
13 §.
a).
Med hänsyn till den i 9 § upptagna 12-årsgränsen har Riksdagen
funnit sig föranlåten att i förevarande moment tillfoga en begränsning
i enlighet med kommitténs förslag af arbetstiden för 12-åringarna.
8
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
b).
Riksdagen har antagit Eders Knngl. Maj:ts förslag under den
förutsättning, att stat och kommuner vid ordnandet af här ifrågavarande
undervisning taga behörig hänsyn till industriens intressen, enär bestämmelsen
eljest skulle kunna förorsaka arbetsgifvarna olägenheter
genom att inverka störande på arbetets jämna gång. Dock har Riksdagen
åt förevarande moment gifvit följande, ändrade affattning: »Deltager
den minderårige med arbetsgifvarens vetskap i kurs för sådan
undervisning, som i 10 § omförmäles, vare arbetsgivare^ där den
minderårige ej fyllt femton år, skyldig så begränsa den minderåriges
arbetstid» etc.
d).
Mot bestämmelserna i lagförslaget 13 § d) ha starka betänkligheter
framförts, i det man ansett berörda bestämmelser allt för snäft kringskära
möjligheten för de minderåriga att vinna nödig utbildning inom
vissa industrier, bland hvilka man särskild! framhållit järnhandteringen.
Riksdagen har emellertid icke ansett dessa betänkligheter påkalla någon
ändring af lagförslaget, då det tillfälle, som genom 16 § beredts Eders
Kungl. Maj:t att genom undantagsbestämmelser taga hänsyn till nu
afsedda förhållanden ej, då arbetets natur så påkallar, torde lämnas
obegagnadt.
Emellertid har Riksdagen ansett den i detta moment angifna åldersgränsen
böra höjas till 16 år.
16 §.
Åldersgränsen har äfven här höjts till 16 år.
19 §.
Bestämmelsen om barnsängshvila hade i den föreslagna lagen formulerats
med tanke på att obligatorisk moderskapsförsäkring skulle
vara införd vid tiden för lagens ikraftträdande. Då denna förutsättning
numera bortfallit, har Riksdagen funnit sig böra i väsentliga delar återgå
till kommitténs förslag till bestämmelse om sådan hvila. Dock har
9
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
utsträckningen till sex veckor ansetts böra bibehållas såsom den normala
tidslängden för barnsängshvilan. Rätten för arbeterskan att få ledigt
de två veckorna före nedkomsten bär jämväl bibehållits.
21 §.
Med hänsyn till att den förutsättning beträffande moderskapsförsäkring,
hvartill första stycket af denna paragraf anknyter sig, för närvarande,
såsom redan framhållits, ej är att räkna med, har detta stycke
ansetts böra uteslutas.
23 §.
I stycket rörande underinspektörernas tillsyn har, till vinnande
af öfverensstämmelse med sista stycket i 1 §, bestämningen till de
maskinella hjälpmedlen ansetts böra uteslutas.
28 §.
Riksdagen har genom en omformulering begränsat den i sista
punkten angifna möjligheten till eftergift att gälla allenast i afseende
å sådana företag, som icke äro underkastade tillsyn af tillsynsorganet
i fråga.
29 §.
Riksdagen har företagit en sådan omformulering af paragrafens
början, att däraf tydligt bör framgå, att där berörda anmälningsskyldighet
inträder först, när tillsynsorganet redan befinner sig vid arbetsstället.
30 §.
Andra styckets början har underkastats en redaktionell förändring,
i det orden »i densamma icke införda» ansetts böra uteslutas.
31 §.
I första satsen af denna paragraf har Riksdagen efter »arbetsställe»
ansett sig böra infoga orden »inom sig». Uti paragrafens andra punkt
har företagits en mindre förändring af redaktionell innebörd.
Bihang till Riksdagens ''protokoll 1912. 14 sand. 48 käft. (Nr 171.)
2
10
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
Dessutom har Riksdagen till förevarande lagrum fogat följande
tillägg: »Det åligger vederbörande tillsynsorgan att på begäran af
sådant ombud kostnadsfritt lämna afskrift af anvisning eller råd, som
skriftligen meddelats beträffande arbetsstället».
32 §.
I betraktande af att den i första stycket af denna paragraf föreskrifna
skyldigheten att föra förteckning öfver minderåriga arbetare
otvifvelaktigt i många fall för de mindre arbetsgifvarna skulle förefalla
mycket besvärande, och då denna skyldighet dessutom med hänsyn till
dessa arbetsgifvares ringa antal arbetare måste anses föga påkallad, har
Riksdagen inskränkt denna skyldighet till att gälla endast arbetsgivare,
hvilken använder minderårig i sådant arbete, som angifves i 15 §.
40 §.
Med anledning af den på hemställan af lagrådet vidtagna ändringen,
att förbudet mot att för läkarbetyg, som afses i 15 §, fordra högre
betalning än 1 krona 50 öre, uteslutits såsom varande af administrativ
natur, anser Riksdagen sig böra uttala den förväntan, att Eders Kungl.
Maj:t vid fastställande af afgift för sådant läkarbetyg ej måtte öfverskrida
nyssnämnda belopp.
52 §.
I paragrafens bestämmelse om begränsning af det straffansvar,
som Eders Kungl. Maj:t i här afsedda fall skulle äga att fastställa,
hade ej lämnats någon föreskrift beträffande bötesstraff. Då strafflagens
begränsning af bötesbeloppet ej torde gälla härvidlag och ingen anledning
finnes att för förseelser mot de af Eders Kungl. Maj:t med stöd
af lagen utfärdade föreskrifter skulle knifvas något annat bötesmaximum
än som finnes bestämdt för förseelser mot lagen, har i förevarande
paragraf insatts en begränsning af högsta bötesbeloppet till 500 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen icke funnit sig
kunna i oförändradt skick bifalla det med Eders Kungl. Maj:ts proposition
nr 104 framlagda förslag till lag om arbetarskydd utan har för
sin del antagit följande
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
11
Lag om arbetarskydd.
Härigenom förordnas som följer:
Lagens tillämpningsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning å hvarje rörelse, industriell eller icke,
hvari arbetare användes till arbete för arbetsgifvares räkning, så ock
å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenafledning eller annat dylikt
särskildt arbetsföretag, hvari arbetare på sådant sätt användes.
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgifvaren att vaka öfver
arbetets anordnande,
b) arbete, som utföres af medlem af arbetsgifvarens familj, samt
c) arbete, som utföres af sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst,
ehvad arbetet utföres ombord eller icke.
Beträffande arbete inom jordbruket skall denna lag äga tillämpning
allenast i hvad den åsyftar att förekomma olycksfall vid användande
af maskinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, hökare eller
andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall.
2 §■
I denna lag förstås med arbetare enhvar, som utför arbete för
annans räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom
själfständig företagare, och med arbetsgivare enhvar, för hvilkens räk
-
12
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
ning arbete utföres af sådan arbetare, utan att mellan dem står någon
tredje person, hvilken såsom själfständig företagare åtagit sig att ombesörja
arbetets utförande.
Föreskrifter till förekommande af olycksfall och ohälsa i arbete.
3 §.
Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som i afseende ä arbetslokaler,
maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till arbetets natur
skäligen kan anses af nöden för att skydda hos honom sysselsatta
arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.
Det åligger arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl
i öfrigt låta sig angeläget vara att, i hvad på dem ankommer, medverka
till förekommande af olycksfall och ohälsa i arbetet.
4 §•
Till förekommande af olycksfall i arbetet skall af arbetsgivare
särskildt iakttagas:
a) Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom
fall eller genom nedstörtande föremål, skola, i den mån arbetets natur
sådant medgiver, nödiga skyddsinrättningar anordnas, såsom att golföppningar,
ställningar, gallerier, hissar och dylikt förses med betryggande
hägnad samt att ledstänger anbringas i trappor.
b) Hissar, kranar, bängbanor och andra därmed jämförliga transportanordningar
skola underkastas besiktning och profning på sätt, som
kan anses betryggande; och skall å dem finnas på lämpligt ställe tydligt
angivet den bärighet i vikt, hvarför de vid senaste besiktning godkänts,
jämte dagen för denna besiktning äfvensom, då de äro afsedda för
persontrafik, det antal personer, som utan fara kan på en gång begagna
dem. Ställningar och dylikt skola erbjuda tillfredsställande säkerhet.
c) Kar, bassänger och andra öppna kärl, hvilka med hänsyn till
läge och innehåll eller djup medföra fara, skola, därest så lämpligen
kan ske, vara behörigen kringgärdade.
d) För arbetarnas räddande vid eldsvåda skola sådana åtgärder
träffas, som med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet
13
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
och beskaffenhet samt arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande,
såsom anbringande af lätt öppnade utgångar och fönster, säkerhetsstegar,
brandsäkra trappor och dylikt.
e) Gångar i arbetslokaler skola vara så breda och höga, att
arbetarna icke utsättas för att skadas af i gång varande maskiner.
Golf i arbetslokal skall, särskild! i närheten af farliga maskiner och å
andra farliga platser, hållas i sådant skick, att arbetarna ej utsättas för
att snafva eller halka.
f) Motor skall, där den ej uppställes i särskild! rum utan har sin
plats i arbetslokalen, inhägnas eller anbringas så, att de arbetare, åt
hvilka dess skötsel icke är anförtrodd, ej utsättas för att komma i
beröring med dess rörliga delar.
g) Maskiner och transmissioner, som medföra fara för arbetarna,
skola kringgärdas eller eljest så anordnas, att såvidt möjligt den med
dem förbundna faran undanröjes.
h) Elektriska apparater och ledningar skola vara så anordnade,
att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk ström.
i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjordt
sätt tillkännagifvas i hvarje arbetslokal, dit drifkraft förmedelst
transmissionen öfverföres. Inom hvarje arbetslokal skola tillfredsställande
anordningar vara vidtagna i ändamål att kunna så hastigt som möjligt
stanna i lokalen befintliga hufvudtransmissioner.
k) Arbetsmaskin, som medför fara för arbetarna, skall såvidt möjligt
vara försedd med inrättning ej mindre för dess hastiga stannande än
äfven till förhindrande af oafsiktlig igångsättning.
Svänghjul, remskifvor och andra roterande maskindelar må icke
gifvas annan belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda
tillfredsställande säkerhet.
l) För till- och frånslagning af transmissionsrem eller -lina skall,
där sådan åtgärd är förenad med fara, finnas ändamålsenlig anordning.
m) Därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas,
medan den är i gång, skola, där sådant är möjligt, åtgärder vara vidtagna
till förekommande af olycksfall.
n) Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som
genom explosion kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn till material,
konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet och för den
skull underkastas besiktning och profning på sätt, som för utrönande
af dess säkerhet i berörda afseenden kan anses tillfyllestgörande.
o) Tillfredsställande belysning skall finnas anordnad.
p) Vid förflyttning af tunga föremål skall tillses, att arbetet ordnas
14
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
och ledes på betryggande sätt samt att för arbetet använda redskap
erbjuda tillräcklig säkerhet.
q) Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses
medföra fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig erfarenhet,
ej användas, med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och
ledning.
5 §•
Till förekommande af ohälsa i följd af arbetet skall af arbetsgivare
särskildt iakttagas:
a) I sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme, i regel
ej understigande tio kubikmeter för hvarje där sysselsatt arbetare, jämte
erforderlig, lämpligt anordnad luftväxling.
Vid arbete under jord skall, där luften är utsatt för att förskämmas,
erforderlig luftväxling finnas anordnad.
b) Arbetet skall äga ram vid tillräcklig och tjänlig belysning samt
så lämplig värmegrad, som arbetets natur och platsen för detsamma
skäligen medgifva.
c) Verksamma anordningar skola, i den mån arbetets natur det
medgifver, vidtagas för att hindra damm, gaser, rök eller ångor att i
arbetslokal spridas i en för arbetarnas hälsa skadlig mängd.
d) Explosionsmotor, gasgenerator eller till sådan börande reningsapparat
må icke uppställas i arbetslokal, med mindre lokalen är så stor
och luftig eller motorn, generatorn eller reningsapparaten så väl inbyggd,
att besvärande ansamling af gas ej genom dess användande kan
uppkomma i lokalen.
e) Tiden för arbetares användande till särskildt hälsofarlig sysselsättning
skall tillbörligen inskränkas.
f) Renlighet skall iakttagas med hänsyn såväl till arbetslokaler
som till maskiner och redskap. Dammspridande sopning skall så vidt
möjligt undvikas i arbetslokal, där arbetet pågår. I arbetslokal bör
finnas nödigt antal spottkärl af lämplig beskaffenhet.
g) Sysselsattes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande
sätt ett större antal arbetare, böra dessa på sätt, som kan anses
tillfredsställande med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets
natur, å eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten
samt afträden äfvensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där
så erfordras, torkning af kläder; därjämte böra de af arbetarna, som
icke äro bosatta i närheten af arbetsstället, såvidt möjligt därstädes äga
, Riksdagens skrifvelse Nr 171. 15
tillgång till lämplig plats för intagande af måltider samt lägenhet att
värma medförd mat.
h) Till lämnande af den första hjälpen vid olycksfall skola finnas
vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med hänsyn
till arbetets beskaffenhet.
i) Arbetet bör, där dess natur det medgifver, så anordnas, att
arbetarna komma i åtnjutande af erforderlig söndagshvila.
6 §•
Där så finnes nödigt, skola i arbetslokal eller å annan lämplig
plats anslås föreskrifter om hvad arbetarna böra iakttaga för att undvika
olycksfall och ohälsa i arbetet. Vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare är pliktig att på framställning af arbetsgivare granska
förslag till dylika föreskrifter.
Å särskildt farliga ställen skola anbringas anslag, som uppmana
till synnerlig försiktighet.
Arbetarna skola ställa sig till noggrann efterrättelse nu omförmälda
föreskrifter och uppmaningar.
7 §•
Finnes för tillämpningen af 3 § i afseende å visst slag af sysselsättning
eller användande af visst slag af maskin, redskap eller arbetslokal
behof af närmare föreskrifter, ankommer på Konungen att utfärda
sådana föreskrifter.
Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete.
3 §•
Med minderårig förstås i denna lag den, som är under aderton
år, och med arbetstid den tid, hvarunder arbetet pågår, raster icke
inbegripna.
16
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
9 §•
Minderårig må icke användas i arbete, förr än den minderårige inhämtat
den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande
kunskaper och färdigheter eller efter fyllda tretton år erhållit behörigt
tillstånd att lämna folkskolan; dock skall denna föreskrift icke utgöra
hinder för den minderåriges användande till arbete å ferietid.
I sådant arbete, som i 15 § säges, må minderårig icke användas,
förr än den minderårige fyllt tretton, eller, där fråga är om minderårig
af kvinnkön, fjorton år; i annat arbete må minderårig icke användas
före fyllda tolf år.
10 §.
Arbetsgifvare må icke använda minderårig i arbete på sådant sätt,
att den minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall
eller för öfveransträngning eller annan menlig inverkan på den
minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller för den minderårige
innebära våda i sedligt afseende.
Minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs
för religions- eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, som helt
eller delvis bekostas af staten eller kommun.
11 §•
Minderårig under femton år må icke användas till arbete under
jord i stenbrott eller grufva.
12 §.
Minderårig, som användes till kringförande af varor, uträttande af
bud eller ärenden eller till arbete i handel, skall åtnjuta oafbruten
ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn, och skall
tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m. ingå i denna ledighet.
13 §.
Beträffande minderårigs användande till bergverks-, bruks-, fabriks-,
handtverks- eller annat industriellt arbete eller till byggnadsarbete, ändå
Riksdagens skrifvelse Nr 171. 17
att det ej är att hänföra till industriellt arbete, skola gälla följande
bestämmelser:
a) Den minderåriges arbetstid må ej öfverskrida, för minderårig
under tretton år sex timmar af dygnet eller trettiosex timmar i veckan,
för minderårig, som fyllt tretton men ej fjorton år, åtta timmar af
dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan och för annan minderårig tio
timmar af dygnet eller sextio timmar i veckan.
Då natur- eller olyckshändelse afbrutit. arbetets regelbundna gång,
må eftergift från bär gifna bestämmelser kunna beträffande minderårig,
som fyllt fjorton år, meddelas af vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare
för högst en månad och af yrkesinspektionens chefsmyndighet
för högst fyra månader.
b) Deltager den minderårige med arbetsgifvarens vetskap i kurs
för sådan undervisning, som i 10 § omförmäles, vare arbetsgivare!),
där den minderårige ej fyllt femton år, skyldig så begränsa den minderåriges
arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden för
dygn ej öfverstiger den i a) af denna § medgifna arbetstid.
c) Den minderåriges arbete skall afbrytas genom lämpliga och,
där arbetets natur det medgifver, regelbundet återkommande raster.
Under rasterna må den minderårige ej tillåtas att uppehålla sig i arbetslokal,
där till följd af arbetets beskaffenhet luften är förorenad af ämnen,
hvilka äro skadliga för hälsan; åliggande det, där så är förhållandet,
arbetsgifvaren att anvisa lämpligt annat rum, hvarest den minderårige
kan under rasterna vistas och intaga sina måltider.
d) Den minderårige må icke användas till arbete å tid mellan
kl. 7 e. m. och kl. 6 f. in.; dock må minderårig af mankön, hvilken
fyllt sexton år, användas till arbete å tid, som nu är nämnd, där hans
arbetstid är begränsad till högst åtta timmar af dygnet och arbetet
icke oftare än under hvar tredje vecka infaller å tid mellan kl. 11 e. m.
och kl. 5 f. m.
14 §.
Användes minderårig ej blott till sådant arbete, hvarå 12 eller
13 § äger tillämpning, utan jämväl till annat arbete för samma arbetsgifvares
räkning, skola dessa arbeten gemensamt vara underkastade
bestämmelserna i den af nämnda §§, som äger tillämpning å förstberörda
arbete. Användes minderårig för samma arbetsgifvares räkningtill
såväl arbete, hvarå 12 §, som arbete, hvarå 13 § äger tillämpning,
skola dessa arbeten äfvensom annat arbete, hvartill den minderårige
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 48 käft. (Nr 171) 3
18
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
användes för arbetsgifvarens rakning, gemensamt vara underkastade
bestämmelserna i 13 §. Under annat arbete inbegripes bär äfven sådant
arbete, hvarå denna lag eljest icke äger tillämpning.
15 §.
Bedrifves industriellt arbete å ett arbetsställe i sådan omfattning,
att för arbetet i regel användas minst tio arbetare eller drifkraft om
minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst fem arbetare jämte drifkraft
om minst tre effektiva hästkrafter, må minderårig användas i
arbetet allenast under villkor, att till arbetsgifvaren aflämnats intygsbok
för den minderårige; skolande sådan bok vara utfärdad på sätt i 34 §
föreskrifves och innehålla dels uppgift om den minderåriges fullständiga
namn, födelseår och födelsedag samt, för det fall att fråga icke är om
arbete endast under ferietid, intyg att den minderårige inhämtat den
för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper
och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan,
dels ock läkarbetyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet,
svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet,
att den minderårige icke kan anses komma att lida men af
den sysselsättning, hvartill den minderårige användes. Sådant läkarbetyg,
hvilket, då intygsboken aflämnas till arbetsgifvaren, ej må vara äldre
än ett år, kan äfven utgöras af anteckning, som vid besiktning enligt
35 § införts i boken af besiktningsläkare.
16 §.
Beträffande sådant arbete, som i 15 § angifves och som af tekniska
skäl måste oafbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis måste forceras,
må Konungen, i den mån så finnes af behofvet påkalladt, för minderårig
af mankön, hvilken fyllt sexton år, meddela eftergift från det i
13 § d) gifna förbud utöfver hvad där medgifves.
17 §■
Finnes minderårigs användande i visst slag af sysselsättning medföra
synnerlig fara i något afseende, hvarom i 10 § första stycket förmäles,
ankommer på Konungen att föreskrifva vissa villkor för minderårigs
användande i sådan sysselsättning eller att minderårig ej må
användas däri.
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
19
Särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete.
18 §.
Kvinna må icke användas till arbete under jord i stenbrott eller
grufva.
19 §.
Kvinna, som födt barn, må icke användas i sådant arbete, som
angifves i 15 §, under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest
icke med läkarbetyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet
tidigare kan börja arbetet.
Företer kvinna, som användes i arbete af nämnda slag, intyg af
läkare eller barnmorska, att hon med sannolikhet kan vänta sin nedkomst
inom två veckor, må ledighet från arbetet ej förvägras henne.
20 §.
Kvinna, som själf ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig
ledighet härför.
21 §.
Finnes kvinnas användande i visst slag af sysselsättning medföra
synnerlig fara för olycksfall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande
eller hälsofarligt eller kunna för kvinna medföra synnerlig
våda i sedligt afseende, ankommer på Konungen att föreskrifva vissa
villkor för kvinnas användande i sådan sysselsättning eller att kvinna
ej må användas däri.
22 §.
Angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i
vissa industriella företag är stadgadt i särskild lag.
20
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
Om tillsyn å lagens efterlefnad m. m.
23 §.
Tillsyn å efterlefnaden af denna lag och med stöd af densamma
meddelade föreskrifter utöfvas, under öfverinseende och ledning af yrkesinspektionens
chefsmyndighet, utaf särskilda tillsynsorgan, nämligen
yrkesmspektörer, bergmästare, underinspektörer och kommunala tillsynsorgan.
Yrkesinspektörernas tillsyn omfattar hvarje verksamhet, hvari industriellt
eller annat slag af arbete bedrifves i den omfattning, 15 § angifver,
och som icke är underkastad bergmästares tillsyn eller att hänföra till
jordbruk eller handel; tillkommande det därjämte yrkesinspektörerna att
leda underinspektörernas och öfva inseende öfver de kommunala tillsynsorganens
tillsyn. Såsom yrkesinspektör må jämväl anställas kvinna,
och skall sådan yrkesinspektris förnämligast utöfva tillsyn beträffande
kvinnliga arbetare.
Bergmästarnas tillsyn omfattar bearbetning af inmutningsbara
fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbete, för
såvidt detsamma helt eller delvis bedrifves under jord, äfvensom de
utvunna produkternas upp- och framforsling, deras invid fyndorten
försiggående skrädning, anrikning och brikettering samt därstädes belägna,
för bedrifvandet af nu nämnda slag af arbeten afsedda verk och inrättningar.
Underinspektörerna hafva att inom verksamhet, som ej är underkastad
yrkesinspektörs eller bergmästares tillsyn, öfva tillsyn till förekommande
af olycksfall vid användande af maskinella hjälpmedel eller
sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom
explosion kunna förorsaka olycksfall.
De kommunala tillsynsorganen hafva att inom verksamhet, som ej
är underkastad yrkesinspektörs eller bergmästares tillsyn, öfva tillsyn i
de afseenden, beträffande hvilka det ej tillkommer underinspektör att
hafva tillsyn.
På Konungen ankommer att bestämma ej mindre de gränser, inom
hvilka hos yrkesinspektör anställd assistent må af yrkesinspektören
anlitas för utförande af inspektion på yrkesinspektörens ansvar, än
äfven i hvilken ordning grufingenjör har att utöfva befogenhet, som
enligt denna lag tillkommer bergmästare.
21
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
Utan hinder af hvad ofvan är sagdt må Konungen förordna, att
tillsyn å visst slag af verksamhet skall utöfvas af specialinspektör,
samt meddela föreskrifter rörande sådan inspektörs befogenhet. Konungen
må. jämväl, där så finnes påkalladt för vinnande af en mer ändamålsenlig
anordning af tillsynen, meddela föreskrifter rörande jämkning af
gränserna för skilda tillsynsorgans befogenhet.
24 §.
De i 23 § omnämnda kommunala tillsynsorgan utgöras af hälsovårdsnämnd
eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd; varande dock
hälsovårds- eller kommunalnämnd berättigad utöfva den nämnden åliggande
tillsyn genom en eller flera lämpliga, af nämnden utsedda, särskilda
personer, män eller kvinnor. Har nämnd för tillsynens utöfvande
utsett särskild person, åligger det nämnden att ofördröjligen därom
lämna vederbörande yrkesinspektör underrättelse med angifvande af den
utsedda personens namn, yrke och postadress.
Skulle hälsovårds- eller kommunalnämnd brista i fullgörandet af
hvad som åligger nämnden beträffande här ifrågavarande tillsyn och
kommer sådant förhållande, genom anmälan från yrkesinspektör eller på
annat sätt, till Konungens befallningshafvandes kännedom, skall Konungens
befallningshafvande tillhålla nämnden att vidtaga de åtgärder, som
kunna erfordras för åvägabringande af rättelse, och äger Konungens
befallningshafvande i fall af behof för nämnda ändamål förelägga lämpliga
viten. Underlåter nämnden att ställa sig Konungens befallningshafvandes
anmaning till efterrättelse, må Konungens befallningshafvande,
där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning öfverflytta tillsynens
utöfvande å person, som af Konungens befallningshafvande för
ändamålet förordnas. För sådan person, hvilken är att anse som kommunalt
tillsynsorgan enligt denna lag, äger Konungens befallningshafvande
i fall af behof att bestämma godtgörelse att utgå af kommunens
medel.
25 §.
Tillsyn skall i främsta rummet ägnas sådan verksamhet, hvari
arbetet maste anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande,
som denna lag afser att förekomma. Kan i afseende å viss
verksamhet dylik fara i regel anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan
ej förpliktadt företaga .inspektion å arbetsställe, där sådan verk
-
22
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
samhet utöfvas, med mindre anmälan eller annan särskild omständighet
gifver skälig anledning misstänka, att bestämmelse i denna. lag
eller föreskrift, meddelad med stöd af lagen, därstädes icke tillbörligen
iakttages.
Vid utöfvande af tillsyn böra tillsynsorganen gå arbetsgifvarna
tillhanda med upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse
akta på, huru i hvarje särskildt fall ändamålet med denna lag må vinnas
med minsta möjliga olägenhet och kostnad för arbetslivaren.
Närmare föreskrifter angående tillsynens anordning och sättet för
dess utöfvande meddelas af Konungen.
26 §.
Vill arbetsgivare underställa vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare förslag till ny-, om- eller tillbyggnad af arbetslokal eller
till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrifvande, äger han att
till yrkesinspektören eller bergmästaren insända dylikt förslag, åtföljdt
af sådana ritningar och uppgifter, som må erfordras för förslagets
granskning; och åligger det yrkesinspektören eller bergmästaren, som
ej må för sådan granskning uppbära någon godtgörelse, att snarast
möjligt efter mottagandet af erforderliga handlingar återsända förslaget
med det yttrande, hvartill granskningen med hänsyn till denna lag och
med stöd af densamma meddelade föreskrifter kunnat gifva anledning.
27 §.
Det åligger skolråd och skolstyrelser samt i statens eller kommuns
tjänst anställda läkare, som få kännedom om förhållande, som
strider mot denna lag eller mot föreskrift, meddelad med stöd af
lagen, att göra anmälan om förhållandet hos vederbörande tillsynsorgan;
och vare dessutom polismyndighet samt nyss berörda myndigheter och
tjänsteinnehafvare pliktiga att lämna tillsynsorganen de upplysningar
och det biträde, som af deras tjänsteåligganden enligt denna lag kunna
påkallas.
28 §.
Yrkesinspektör eller underinspektör må ej för egen eller annans
räkning drifva eller hafva del eller anställning i företag, som är underkastadt
hans tillsyn, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot
23
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
ersättning. Hvad nu är sagdt skall äfven gälla assistent med hänsyn
till de företag, som äro underkastade tillsyn af den yrkesinspektör,
hos hvilken assistenten är anställd. Yrkesinspektör eller assistent må
ej heller på något af nyss angifna sätt taga befattning med företag,
hvari bedrifves sådant arbete, som angifves i 15 §, ändå att företaget
icke är underkastadt hans tillsyn; härifrån må dock yrkesinspektionens
chefsmyndighet för särskildt fall kunna meddela eftergift, där så pröfvas
kunna ske utan men för tjänsten.
29 §.
De, som hafva att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden af
denna lag, skola, när helst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare
eller hans ställföreträdare å arbetsstället underrättats om deras
närvaro, äga tillträde till de arbetsställen, hvilka deras tjänsteåligganden
afse, äfvensom rätt att där företaga undersökningar, hvartill dessa
tjänsteåligganden kunna gifva anledning; varande arbetsgifvaren eller
hans ställföreträdare å arbetsstället pliktig att därvid tillhandagå med
erforderliga upplysningar samt att hålla de i denna lag föreskrifna
böcker, förteckningar och intyg tillgängliga.
För bevarande af yrkeshemlighet må dock från inspektion undantagas
viss del af arbetsställe. Skulle af arbetsgifvaren eller hans ställföreträdare
å arbetsstället i sådant afseende gjord framställning af inspektionsförrättare
ej godkännas, varde frågans pröfning af denne
hänskjuten till yrkesinspektionens chefsmyndighet.
30 §.
Vid arbetsställe, där sådant arbete, som i 15 § angifves, bedrifves
på stadigvarande sätt, skall finnas en för ändamålet lämplig bok, i
hvilken vederbörande inspektionsförrättare vid besök å arbetsstället har
att anteckna de anvisningar och råd, hvartill förhållandena å arbetsstället
kunna gifva anledning och hvilka han anser böra affattas skriftligen,
eller ock sin afsikt att framdeles meddela sådana. Alla tjänstemeddelanden,
som röra tillämpningen i afseende å arbetsstället af denna
lag eller med stöd af lagen meddelade föreskrifter och som icke blifvit
införda i berörda anteckningsbok, skola biläggas densamma.
Anteckningsbok och meddelanden, hvarom här ofvan sägs, skola
förvaras å arbetsstället under minst fem år, räknadt beträffande anteck
-
24
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
ningsbok från den tid, då sista anteckningen däri gjordes, och beträffande
meddelande från detsammas datum. Öfverlåtes verksamheten
å arbetsstället, skall öfverlåtaren till den nya innehafvaren öfverlämna
å arbetsstället förvarade anteckningsböcker och meddelanden.
31 §.
Hafva arbetarna å visst arbetsställe inom sig utsett ett eller flera
ombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas
önskemål beträffande arbetets säkerhet eller sundhet, åligger det inspektionsförrättaren
vid besök å arbetsstället att lämna ombuden tillfälle
att fullgöra detta uppdrag. Anmälan om sådant val bör göras hos
arbetgifvaren, hvarefter arbetsgifvaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället
är pliktig att, när inspektionsförrättaren infinner sig, underrätta
såväl denne om arbetarnas berörda åtgärd som ock arbetarnas ombud om
inspektionsförrättarens närvaro å arbetsstället.
Det åligger vederbörande tillsynsorgan att på begäran af sådant
ombud kostnadsfritt lämna afskrift af anvisning eller råd, som skriftligen
meddelats beträffande arbetsstället.
32 §.
Det åligger arbetsgivare, hvilken använder minderårig till sådant
arbete, som angifves i 15 §, att hafva den minderåriges namn, födelseår
och födelsedag införda i en särskild förteckning äfvensom att vid den
minderåriges afgång ur arbetet afföra den minderårige från förteckningen.
Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall vid förnyadt
uppläggande af förteckningen iakttagas, att i densamma införas samtliga
minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgifvaren
är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöfver det
kalenderår, förteckningen afser.
Beträffande minderårig, som användes i annat arbete, än 15 § angifver,
skall arbetsgifvaren vara försedd med intyg om den minderåriges
ålder och, där användandet ej allenast afser ferietid, att den minderårige
inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot
svarande kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd
att lämna folkskolan.
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
25
33 §.
Arbetsgifvare, som använder en eller flera minderåriga i sådant
arbete, som 15 § angifver, skall inom fjorton dagar, från det han började
i arbetet använda dylik arbetskraft, därom hos Konungens befallningshafvande
göra skriftlig anmälan äfvensom på samma sätt, likaledes
inom fjorton dagar, anmäla, då han icke vidare i arbetet använder någon
minderårig. Åger användandet af sådan arbetskraft rum allenast under
viss eller vissa tider af året och kan arbetsgifvaren därom på förhand
lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan upplysning,
gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande äga bestånd.
34 §.
Intygsböcker, hvarom i 15 § förmäles och hvartill formulär fastställes
af yrkesinspektionens chefsmyndighet, tillhandahållas genom
pastorsämbetena.
Det åligger pastor, hos hvilken minderårigs fader, moder eller
målsman eller minderårig, som fyllt femton år, framställer begäran om
intygsbok, att, där den minderåriges namn och ålder äro för pastor kända
eller behörigen styrkas, för den minderårige utfärda intygsbok och däruti
göra anteckning om den minderåriges fullständiga namn, födelseår och
födelsedag äfvensom, då intygsbok begärts af den minderåriges fader,
moder eller målsman, om sådan persons namn och hemvist. År för
pastor kunnigt eller styrkes för honom, att den minderårige inhämtat
den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper
och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan,
skall pastor i boken införa intyg jämväl härom. Har sådant intyg
icke kunnat införas vid bokens utfärdande, skall det sedermera, då
den minderårige visar sig därtill berättigad, på begäran införas af den,
som utfärdat boken, eller af annan pastor eller ock af vederbörande
skollärare eller skolföreståndare.
I intygsboken skall arbetsgifvare, hvilken använder den minderårige
i sådant arbete, som 15 § angifver, anteckna företagets namn eller
firma, dag då den minderårige börjar användas i arbetet, det slag af
sysselsättning, hvartill den minderårige användes, den tid af dygnet,
hvarunder arbetet för den minderårige pågår, äfvensom den minderåriges
afgång ur arbetet eller annan förändring i nu angifna afseenden
jämte dag därför. Ej må intygsbok förses med anteckning eller märke,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 11 samt. 48 käft. (Nr 171.) 4
26
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
som kan lämna upplysning om den minderårige i annat afseende än här
omförmälts. Arbetsgifvaren är pliktig att, så länge den minderårige
kvarstår i arbetet, hafva i förvar den minderåriges intygsbok.
Minderårig, som afgått ur arbetet, är berättigad att återfå sin intygsbok.
Dock må åt minderårig, som ej fyllt femton år, intygsbok
utlämnas allenast på begäran af den minderåriges fader, moder eller
målsman. Arbetsgivare, som har i förvar intygsbok för minderårig,
då denne uppnår aderton år eller då boken af annan anledning blir
obehöflig för den minderårige, skall öfverlämna sådan intygsbok till
vederbörande besiktningsläkare.
Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager
vård om honom, må intygsbok, ändå att den minderårige ej fyllt femton
år, utfärdas eller utlämnas på begäran af den minderårige själf.
35 §.
En gång hvarje kalenderår äfvensom eljest, då Konungens befallningshafvande
finner anledning därom förordna, skall vid arbetsställe,
där minderåriga användas i sådant arbete, som 15 § angifver, företagas
läkarbesiktning å de minderåriga till utrönande, huruvida sysselsättning,
hvartill minderårig användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling
menlig.
Det åligger därvid besiktningsläkaren att rörande en hvar besiktigad
minderårig i dennes intygsbok, med angifvande af dagen för besiktningen,
göra anteckning om den minderåriges hälsotillstånd och
kroppsutveckling. Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskrifva
särskilda villkor för den minderåriges fortsatta användande till viss
sysselsättning eller den minderåriges skiljande därifrån, skall besiktningsläkaren
därom göra anteckning såväl i den minderåriges intygsbok som
i den uti 30 § omförmälda anteckningsbok med angifvande, när fråga är
om den minderåriges skiljande från viss sysselsättning såvidt möjligt af
det slag af sysselsättning, hvartill den minderårige må användas. Arbetsgivare
må icke i strid mot sålunda meddelad föreskrift i arbete använda
minderårig, intill dess annorlunda kan varda af yrkesinspektionens chefsmyndighet
förordnadt; ägande arbetsgifvaren påkalla denna myndighets
pröfning af föreskriftens befogenhet. Andras eller upphäfves föreskriften,
skall anteckning därom genom chefsmyndighetens försorg göras såväl
i den minderåriges intygsbok som i berörda anteckningsbok.
Till förrättande af besiktning, hvarom härofvan förmäles, förordnar
Konungens befallningshafvande legitimerad läkare, som icke har anställ
-
27
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
ning hos arbetsgifvaren; och åligger det besiktningsläkaren att i god
tid före besiktningen underrätta arbetsgifvaren om tiden därför. Har
arbetsgifvaren för arbetarna anställt särskild läkare, äger denne, om
ban så önskar, vid besiktningen närvara och däröfver, om lian är af
olika mening med besiktningsläkaren, afgifva yttrande.
36 §.
Hvad i 29 § sägs, skall gälla jämväl med hänsyn till besiktningsläkare
och af sådan läkare verkställd besiktning.
Det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället
föranstalta därom, att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå
vid arbetsstället äfvensom, för såvidt på honom ankommer, att samtliga
vid arbetsstället till arbete använda minderåriga infinna sig vid besiktningen.
37 §.
Å arbetsställe, där sådant arbete, som 15 § angifver, bedrifves på
stadigvarande sätt, skola på lämplig plats finnas anslagna ej mindre
denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg
till densamma eller utfärdats med stöd af lagen och som röra arbetsställen
af ifrågavarande slag, än äfven vederbörande tillsynsorgans
namn och postadress så ock, därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,
uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjas och
slutas, samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.
38 §.
På framställning af yrkesinspektör eller bergmästare eller där så
eljest pröfvas nödigt, äger Konungens befallningshafvande förbjuda
arbetsgivare, sedan han blifvit i saken börd, att efter utsatt, skälig
tid bedrifva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap
eller arbetsmetod utan att hafva vidtagit af Konungens befallningshafvande
vid förbudets meddelande angifven åtgärd i något afseende,
hvarom förmäles i 4, 5 eller 6 § eller som eljest inbegripes under 3 §.
År synnerlig fara för handen, må Konungens befallningshafvande, utan
att afbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att träda i
kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas.
28
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
39 §.
Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig
åsidosätta hvad 10 § stadgar, äger Konungens befallningshafvande,
på framställning af yrkesinspektör eller bergmästare eller där förhållandet
eljest kommer till Konungens befallningshafvandes kännedom, att efter
arbetsgivarens hörande föreskrifva vissa villkor för minderårigs användande
uti ifrågavarande arbete eller att minderårig ej vidare må användas
däri.
40 §.
På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter
rörande läkarundersökning, som förutsättes i 15 §, och läkarbesiktning,
hvarom stadgas i 35 §, än äfven att fastställa taxa å godtgörelse
såväl för sådan läkarundersökning, där den förrättas af läkare,
anställd i statens eller kommuns tjänst, som för dylik läkarbesiktning;
skolande i afseende å det senare slaget af förrättning godtgörelsen, i
hvad den afser resekostnad, bestridas af statsmedel men i öfrigt af
arbetsgifvaren.
Det ankommer jämväl på Konungen att bestämma viss godtgörelse
för utfärdande af intygsbok enligt 34 §.
41 §.
Konungen må i sådant fall, som afses i 17 §, föreskrifva, att
hvad i 33—36 §§ stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga
tillämpning jämväl beträffande minderårig, som användes i annat arbete,
än 15 § angifver.
Likaledes må Konungen föreskrifva, att de i 30 och 37 §§ meddelade
bestämmelser skola utsträckas till att gälla jämväl andra arbetsställen,
än nämnda §§ afse.
Ansvarsbestämmelser.
42 §.
Ställer sig arbetsgivare ej till efterrättelse bestämmelse i 9, 11
12, 13, 14 eller 18 §, 19 § första stycket, 35 § eller föreskrift, meddelad
med stöd af 39 §, straffes med böter från och med tio till och med
29
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
femhundra kronor. Har här afsedd förseelse beträffande användande af
minderårig skett ined den minderåriges faders eller målsmans vetskap
och vilja, vare jämväl fadern eller målsmannen förfallen till böter från
och med fem till och med tjugo kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
hvarom i denna § förmärs, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter, som äro bestämda för sådan
förseelse.
43 §.
För underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse, hvad i 15, 30, 32,
33 eller 34 §, 36 § andra stycket eller 37 § föreskrifves, straffes arbetsgifvaren
med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.
Lag samma vare, där arbetsgifvarens ställföreträdare å arbetsstället
underlåter att ställa sig till efterrättelse, hvad i 36 § andra
stycket föreskrifves.
44 §.
Har arbetsgifvaren eller annan för arbetsgifvarens räkning i förteckning
enligt 32 § eller anmälan enligt 33 § eller i intygsbok för
minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med
böter från och med femtio till och med femhundra kronor.
45 §.
Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som
meddelats enligt 38 §, straffes med böter från och med tio till och med
femhundra kronor, eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
med fängelse i högst sex månader.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
hvarom i denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning därför
utfärdats och delgifvits, fällas till det ansvar, som är bestämdt för sådan
förseelse.
30
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
46 §.
Har arbetare olofligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt
ur bruk skyddsanordning, straffes med böter från och med fem till och
med tvåhundra kronor.
47 §.
Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden
af denna lag, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må
ej heller, där det ej kan anses påkalladt i tjänstens intresse, yppa driftanordning
eller affärsförhållande vid arbetsställe, i afseende å hvilket
han har eller haft att taga sådan befattning. Gör han sig skyldig till
dylik förseelse, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig
af sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Framgår af omständigheterna, att han om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade
att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden af denna lag eller att
yppandet af driftanordningen eller affärsförhållandet ej kunnat medföra
skada för det företag, som bedrefs å arbetsstället, må ansvars- eller
ersättningsskyldighet icke åläggas honom.
Hvad nu är sagdt, gälle ock om'' besiktningsläkare.
48 §.
Förseelse, hvarom i 46 § sägs, må ej åtalas, med mindre vederbörande
yrkesinspektör eller bergmästare anmält förseelsen till åtal.
Å förseelse, hvarom i 47 § sägs, må allmän åklagare tala allenast
efter angifvelse af målsäganden.
Talan på grund af 47 § skall anhängiggöras vid allmän domstol.
Förseelse mot annan bestämmelse i denna lag skall åtalas vid polisdomstol,
där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
31
49 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.
Allmänna bestämmelser.
50 §.
Hvad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken förordnas om dem, som
rättens eller Konungens befallningshafvandes bud och ärende gå, gälle
ock dem, som hafva att taga befattning med tillsyn å efterlefnaden af
denna lag.
51 §.
Öfver beslut af yrkesinspektionens chefsmyndighet eller Konungens
befallningshafvande i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan
föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som för
öfverklagande af förvaltandé myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd.
52 §.
Vid meddelande af föreskrift med stöd af 7, 17, 21 eller 41 § må
Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften; dock må
sådant straff i intet fall sättas högre än till femhundra kronors böter
eller fängelse i sex månader.
53 §.
Beträffande verksamhet, som bedrifves af staten eller kommun,
skall, hvad i denna lag är stadgadt om arbetsgifvare, gälla arbetsföreståndaren.
Stadgandet i andra punkten af andra stycket i 29 § samt föreskrifterna
i 38 och 39 §§ skola icke äga tillämpning å verksamhet, som
bedrifves af staten, utan skola i afseende å sådan verksamhet gälla
följande bestämmelser:
32
Riksdagens skrifvelse Nr 171.
a) Därest framställning i det afseende, hvarom namnes i andra
punkten af andra stycket i 29 § icke vinner godkännande, varde frågan
hänskjuten till Konungens pröfning.
b) Skulle yrkesinspektör eller bergmästare finna förhållande å
visst arbetsställe påkalla åtgärd, som afses i 38 eller 39 §, skall yrkesinspektören
eller bergmästaren därom göra anmälan hos den myndighet,
hvilken öfver verksamheten har öfverinseende, hvarefter denna myndighet
har att, efter omständigheterna, antingen vidtaga den påkallade åtgärden
eller ock underställa ärendet Konungens pröfning.
Genom denna lag upphäfvas
lagen den 10 maj 1889 angående skydd mot yrkesfara,
lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och
kvinnors användande till arbete i industriellt yrke,
förordningen den 18 november 1881 angående minderåriges
användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan
handtering, i hvad denna förordning ännu gäller,
15 § 4 mom. och 19 § i förordningen den 18 juni 1864
angående utvidgad näringsfrihet samt
hälsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874 i hvad
denna stadga åsyftar att bereda skydd åt arbetare vid användande
till sådant arbete, hvarå denna lag äger tillämpning.
Däremot skall denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser,
som eljest i lag eller särskild författning finnas gifna i ämne, hvarom
i denna lag är stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1913.
I afseende å verksamhet, industriell eller icke, som ej bedrifves i den
omfattning 15 § angifver och som utöfvats redan före den tid, då denna
lag träder i kraft, men ej varit underkastad lagen den 10 maj 1889
angående skydd mot yrkesfara, skall, så länge verksamheten utöfvas af
samma arbetsgifvare och i samma lokal, dock högst under tio år från
denna lags ikraftträdande, ej på grund af hvad i 5 § a) föreskrifves
Riksdagens skrifvelse Nr 171. 33
påfordras större luftutrymme äu sju kubikmeter för hvarje i lokalen
sysselsatt arbetare.
Hvad i 9 och 11 §§ finnes stadgadt angående viss ålder för
minderårig, skall icke utgöra hinder för minderårigs fortsatta användande
i det arbete, hvari den minderårige användes vid tiden för lagens
ikraftträdande.
Hvad i 15 § stadgas, skall ej äga tillämpning i afseende å minderårig,
som vid tiden för lagens ikraftträdande redan användes i sådant
arbete, som samma § angifver; men åligger det arbetsgivare att
senast tre månader efter nämnda tid vara försedd med föreskrifven
intygsbok för den minderårige, i hvilken bok dock läkarbetyg då ej
erfordras. Intygsbok, hvarom här är fråga, vare pastor pliktig att utfärda
jämväl på begäran af arbetsgifvaren.
Vid användande af minderårig i sådant arbete, som angifves i 8 §
1 mom. af lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors
användande till arbete i industriellt yrke, må å arbetsställe, där
samma lagrum hittills kommit till tillämpning, arbetstiden för minderårig
af mankön, hvilken fyllt femton år, fortfarande utsträckas på sätt
detta lagrum medgifver, intill dess med tillämpning af 16 § af denna
lag bestämmelse härutinnan kan varda meddelad, dock ej under längre
tid än tre år, från det denna lag trädt i kraft.
Stockholm den 28 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 48 käft. (Nr 171.)
o