Riksdagens skrifvelse jVY 156.

1

Sr 156.

Uppläst och godkänd i Första kammaren den 21 maj 1912.

» » » i Andra kammaren den 21 maj 1912.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi.

Maj:ts ''propositioner nr 22 med förslag till lag om
ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och
nr 57 med förslag till lag om ändrad lidelse af 154 och
156 §§ samma lag, dels ock justitieombudsmannens framställning
till Riksdagen om ändrade bestämmelser i fråga
om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

(Lagutskottets utlåtande nr 51 och memorial nr 59.)

Till Konungen.

Genom en den 19 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 22
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

Ro) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 43 höft. (Nr 156.)

1

2

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen
om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen
den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september
1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så
ock angående undansättande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken; 9:o)

Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15
oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af
järnväg under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879
om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra
stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Vidare har Kung!. Maj:t i en den 23 februari 1912 dagtecknad
proposition, nr 57, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga vid
propositionen fogadt förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och
156 §§ utsökningslagen.

I sammanhang med dessa propositioner har Riksdagen till behandling
förehaft en af justitieombudsmannen i hans till innevarande Riksdag
afgifna ämbetsberättelse gjord framställning om ändrade bestämmelser i
fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 3

De under momenten 3 samt 6—14 här ofvan angifna lagförslagen
hafva i oförändradt skick af Riksdagen antagits.

Däremot hafva öfriga, genom förevarande proposition, nr 22,
framlagda lagförslag icke kunnat af Riksdagen oförändrade godkännas,
utan har Riksdagen i anledning af denna proposition beträffande de i
punkterna 1, 2, 4 och 5 omförmälda lagförslagen för sin del antagit
lagar af den lydelse här nedan angifves, hvarjämte Riksdagen jämväl
för sin del antagit lag om tillägg till 23 § i förordningen den 10
augusti 1877 om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende
därå iakttagas skall.

De af Riksdagen alltså i anledning af propositionen nr 22 för
sin del antagna och godkända lagarna införas här som följer.

l:o) Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,
74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola erhålla
följande lydelse:

8 §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt
ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande
antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själ!'' för
redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse
kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning
af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt
140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen
anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om
Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,
under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning
af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för
kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen
må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta
annan man, som af öfverexekutor antagen är.

4

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

. 4 §''

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom
visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget
ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad
utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock
må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet
innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning
af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning
af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

Vill någon för fordran, hvarför läst egendom på grund af inteckning
häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor
i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sigill
fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.
Tillhör fartyget liera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,
om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

22 §.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att
gilva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med
bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,
vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lagsökningshandlingarna
icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej
heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen jakande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3
mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom
framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckningflera
fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio
dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad
enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

28 §’

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till
domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,
vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning- ur fast egendom, och
varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfver -

5

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

exekutor tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas
i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så
ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag
ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,
varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän
skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för
utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas
såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den
pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig
man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas
af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets
ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman
att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än
det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål
någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande
verkställas, därom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts
beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande
af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst
på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom
och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet,
därom skils i 6 och 7 kap.

62 §.

Af gäldenär tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda
sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan
rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer
eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.

6

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,,
hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgenären
hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på
en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran den
fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång
för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.

63 §.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egendomen
icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant
särskildt begär.

u §•

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods
till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för
godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och
njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap.
sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt
i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods
i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen
därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla
sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den,
i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till
betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad
såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.
Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från
stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling
eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan
orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag
eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit
utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället

7

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas
eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär den för
godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenär egendom, som i annans besittning finnes, varde
förbud innehafvare!! meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den.
till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter
ty särskilt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade
egendomen, värde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång
för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma
att öfvergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran af annan
än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för
sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fäst
egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,
där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till utmätningsmannen
för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande
äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den
utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta,
där utmätningsmannen det äskar.

79 §.

^ Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning
däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om värdering
af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären
de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysningom
servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som
skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran
eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar
på en gång; varde de hvar för sig beskrifna och värderade.

Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § förordnat
om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas
på begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt
med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke
uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,
som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas
på sätt i 60 § stadgas.

8

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

80 §.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,
afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder
såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af
syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan
dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva
något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall
han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,
och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen
eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det
sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar
och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,
där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.
Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föranstalta
om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför
influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman
hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För
medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det
sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller
annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det
påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;
dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som
för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsförrättaren
redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande
tillämpning.

82 §.

Öfverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye
ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande
för förre ägarens gäld.

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma

9

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag
för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen
infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre
egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller
fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen
därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion
till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rättegångsdag,
som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye
ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling
i lmfvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker
ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå
att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har
öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag
för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot utmätningen
är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som
ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess
sig visat, om lagfarten sökes.

Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom
öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye
ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens
gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom.
sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,
genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen
uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att
genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,
innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken
utmätningen ägt rum, samt huruvida egendomen på grund af inteckning
häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara
erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen
skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen
att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända
bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.
Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 höft. (Nr 156.) 2

10

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det
bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms
försäljning eller hos hvilken enligt 51 § konkurslagen äskats,
att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock
pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med
betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från
den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda
handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen
förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om
fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det
öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom
samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit
sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan
verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när
sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om
egendomens försäljning förfallen.

87 §.

År fast egendom utmätt, och,har någon fordran, hvarför egendomen
på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller
ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst
eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende
af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger
fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,
göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett
för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning
eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin
återstående fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om
sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller
öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra anmälan
å landet hos domaren och i stad hos rätten.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

11

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för
auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,
så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes
lämpligt, i tidning inom orten äfvensom i kyrkorna för de församlingar,
som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt, att
auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till
efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan
att förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid,
som för auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras,
äge utmätningsmannen låta kungöra försäljningen på annat sätt, som
lämpligt finnes.

91 §•

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan
auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för
kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras
minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom
kungöras mera än en gång, vare det gällt, om första kungörandet skett
inom tid, som nu är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild
inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga
hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr
än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske
af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt
handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrift beloppet,

12

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen
säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen
utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gäldenären
frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen
jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,
att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i
utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,
hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen
anmäla. De borgenärer, Indika jämlikt 11 kap. sjölagen äga
rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,
skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda
kallelsebref, livilka auktionsförrättaren skall med posten afsända
till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till
hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer
så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i far tygsregi st ret
infördt, anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;
dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att förskjuta
den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

.92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest
under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för
sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs
förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen
sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,
att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget
gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för
Indika fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor
skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af
det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så
ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godtgöras,
upphöre försäljningen.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

13

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget
anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller därutöfver,
uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där
enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad
tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes
och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant
anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han
före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse
om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen
hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att
genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar
eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för eu femtedel af
köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas
sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,
som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga
den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute
köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan
för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,
och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock
det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter ty nyss är sagdt,
vare köpet ogillt och besörj e genast utmätningsmannen, att fartyget
varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget
vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga
ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen
skillnaden; går fartyget till mera, hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet.
Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen
gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.
År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,
där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

14

RiJcsdagens skrifvelse Nr 156.

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören
stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen bos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning
af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens
gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden
öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet betalas;
sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen
stånda dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,
där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom
skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären
annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexekutor
pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,
där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos
öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro
flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,
bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen
hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen
i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors
ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en
försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan
ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är
belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

15

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

öfver utmätningen med beskrifning'' och värdering å egendomen jämte
öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å
tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försäljningen
taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den utmätningsman,
som skall auktionen hålla.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande
egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till
egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga
och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

101 §.

Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte
han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället
införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst
fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,
äfvensom intagas i länskungörelserna; inge ock anstalt, att kungörelsen
varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst
i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,
än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst
fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion
å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till
efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,
må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund
hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren
aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskild!
sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för
försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kungörelsen
om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än
å tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill
föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å
tionde dagen före auktionen.

16

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att
den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han
eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som
bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §
särskild! sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen
iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda sammanträdet,
där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,
hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast
fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas
uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars
gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och
sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gäldenären
meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,
och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion
inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst
eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så
ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor
och i stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen
kungjordt.

106 §.

Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant sammanträde,
som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet
öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egendomens
försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga
handlingar, söm i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka
hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

17

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där han
när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som
anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda föreskrifvits
iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen
anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola
allenast de i första stycket omförmälda handlingar vid auktionens början
ånyo uppläsas.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättare!! borgenärsförteckning,
hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan
lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller
enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen i
de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktionsförrättaren
anmäld;

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § liandelsbalken
äger rum eller som eljest skall ur egendomen utgå med förmånsrätt
framför intecknad fordran, såvida yrkande om betalning för fordringen
blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån samt rätt
till servitut, som icke är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens
försäljning äga bestånd, såframt rättighet, som nu sagts, är intecknad
eller grundar sig å skriftlig handling, hvilken blifvit af rättsägaren till
auktionsförrättaren ingifven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola kostnaderna för förfarandet upptagas
näst före den fordran, hvarför utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs, skall jämväl fordran, som skall
ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § liandelsbalken
eller som afser kostnad eller arfvode för egendomens förvaltning under
konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen, såvida yrkande om betalning
för sådan fordran blifvit hos auktionsförrättaren framställdt.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende
af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.)

3

18

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller
rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom
beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej
beviljad, varde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore inteckningen
gällande.

no §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas
före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af
fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken
enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,
varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde-å fördelningsdagen.
År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande
af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande
myndighet sist blifvit utgifven.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan
förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något
värde för dem utsättes.

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen intecknad eller hvarför egendomen
häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärsförteckningens
uppgörande beräknas för ett år, där det ej visats, att den för
annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.
2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall
hvad i första stycket är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande
tillämpning beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå
till rättighetens innehafvare.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

19

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de
fordringar och rättigheter, hvilka höra vid auktionen iakttagas, skola de
fordringshelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande
försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;
och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta
bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 inom., må vid auktionen
antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att
försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt
förteckningen faller inom lägsta budet.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta
budets beräknande afdrag därför ske.

114 §.

Är fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §
konkurslagen stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för
egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,
vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad
fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är
ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af
hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren
inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller
rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång
för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

115 §.

År egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt
med annan egendom, skall af den gemensamma inteckningen i
borgenärsförteckningen upptagas allenast det belopp, hvarför egendomen
svarar i förhållande till den andra.

116 §.

Skola flera gemensamt intecknade egendomar säljas vid samma
auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas, skall särskild borgenärs -

20

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

förteckning för hvarje egendom upprättas och i en hvar af dem anmärkas,
att större andel af den gemensamma inteckningen än det i
förteckningen upptagna beloppet kan komma att falla å egendomen till
följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för gäldande af samma fordran, och
har den gemensamma inteckningen bättre rätt än denna, varde lägsta
budet för en hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen
ägde rum för gäldande af den gemensamma inteckningen. Dock skall
jämväl beträffande de egendomar, för hvilka lägsta buden uppnåtts,
frågan om försäljning, utom i fall som i 126 § 2 mom. afses, förfalla,
där försäljningen ej skulle lända till gäldande af någon del af förstnämnda
fordran; och varde detta förhållande i borgenärsförteckningarna
anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att, där
försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må upphöra,
såvidt rörer de egendomar, som skola säljas, varde i öfverensstämmelse
därmed borgenärsförteckningarna upprättade och lägsta buden
bestämda.

117 §.

I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå hufvudstolen
af däri intecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må dock
sålunda innestå gäld, som i 109 § afses, ej heller belopp, som är i flera
egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna säljas
vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller ock innehafvaren
af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,
som i 116 § 3 mom. sägs, eller, där allenast eu af de gemensamt intecknade
egendomarna skall säljas, gifvit till känna, att han vill låta
beloppet innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter ty ofvan sagts skulle i egendomen
innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § sammanträde
för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren
berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han inom den i 106
§ stadgade tid framställer yrkande därom. Finues vid borgenärsförteckningens
upprättande andel i inteckning, som faller inom lägsta budet,
tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskildt yrkande ur
köpeskillingen gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut sagts, skall i egendomen innestå,
skall i reda penningar gäldas.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

21

I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i egendomen
innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.

118 §.

\_

Varder om rättsägares inbördes företräde eller om lägsta budet
eller andra villkor för försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga,
annorlunda öfverenskommet än i detta kapitel är stadgadt, eller har i
fall, där annans rätt ej är ifråga, någon rättsägare påyrkat andra villkor
för försäljningen än de här ofvan stadgade, varde borgenärsförteckningen
i öfverensstämmelse därmed upprättad.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa
borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse
om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen
sist skall vara gulden.

120 §.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,
att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt
intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild
fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller
kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning
utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för
hvilken de äro gemensamt in tecknade, fullt kan gäldas; då skola, där
de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del
af utmätningssökandens fordran och ej innehafvaren af den gemensamma
inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,
eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla
egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Aro egendomarna
utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop
ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

22 Riksdagens skrifvelse Nr J56,

köpeskillingarna gäldas. Aro två eller flera bland egendomarna i samma
ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum
af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda
beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid
dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet
företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egendomarna
fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning
utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit
styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall
den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas
efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon
af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke
förslår till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och
skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga
egendomarna ånyo gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,
och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.
af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må
inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan
så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen
funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran
och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122 §.

Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att
någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af
annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,
och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då
skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först utropas.
Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betalning
af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen
blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla,
varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.
Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så
som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda
egendom till följd af blåst, som uppkommer i de andra egendomarna,
icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för
hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga
egendomarnas försäljning skall förfalla.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

23

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §
sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta
budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först utropas
med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna
köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godtgörelse
och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,
eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens
innehafvare till auktionsförrättare!! erlägges, egendomen ånyo utropas
utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,
galle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Aro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,
som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,
som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i
förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför
annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillliör
den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge
grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet
kungjord t.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,
dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar
utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.
Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för
hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom
pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess
hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen
å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,
hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,
varde egendomen genast ånyo utropad.

24

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må
antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen
ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han
bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant
yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka
äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna
köpeskillingen, därtill samtycka.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke
göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens
slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,
hvarom auktionsför rättar eu skall genast meddela underrättelse, och foge
han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist
fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd
samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i
101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätningssökanden
ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare
auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter
ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, .eller finnes, där anbud ej gjorts
eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan
auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för
fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

130 §.

Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,
som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar

25

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

utgå, vara till auktionsförrättare!!, gulden, såvidt anstånd efter 131 §
icke blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare
köpet ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder
till försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller
borgen ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen
försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka
borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya
utropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den
dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden
eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen
bjudits utöfver sammanlagda beloppet af de fordringar, som äga företräde
framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå äfvensom
kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, kåfve han
ej rätt till öfverskottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock
pliktig att gälda, där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.

Belopp, som enligt 125 § guldits af den försumlige inroparen,
eller säkerhet, som blifvit af honom ställd, må icke, ändå att egendomen
vid den senare auktionen betingar högre pris, återställas til! honom,
innan det visat sig, huruvida den nye inroparen kommer att fullgöra
sin betalningsskyldighet; och äge förty den försumlige inroparen, där
lian vid senare auktionen själf stannar för högsta budet, icke för fullgörande
af hvad köpare enligt 125 § åligger åberopa den förut erlagda
betalningen eller ställda säkerheten.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteckningen
skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,
lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad
till sådan betalning, äge han å köpeskilligen afräkna motsvarande belopp;
dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller
borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen tillkomma
annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,
öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning
däraf, vare lag samma.

Har köparen, efter ty nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egendomen
på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren
att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för
honom tillgänglig.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.)

4

26

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

132 §.

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen
vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet
fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill
handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen
honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta
i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.
Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid
försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta
legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga
legoaftalet vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker
uppsägning, galle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid
för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator
eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller
hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på
grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där
aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren
åliggande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må
å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra
mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna
hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga
om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,
eller annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren
blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren
fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,
som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall
gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen
gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle
brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga
om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande til 1 -länkning.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

27

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i
lians hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående
afgift, som före försälj ningsdagen till betalning förfallit.

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,
varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen
upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,
ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare
på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen
upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet
afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller
som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa
något, som å den auktion säljes.

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skyndsamligen
och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar
efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhandahålla
den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva
penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,
skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.

28

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit
laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot
pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre
dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,
där ban ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen
borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade
under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat
sig nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute
han sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i
fråga om utmätningsvis såldt fartyg eller gods i fartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför
pauthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i
140 eller 141 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade
panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller
ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,
såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt
yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis
försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis
såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen
belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.
Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å sammanträde,
som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestå!’.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge
de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock
gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 29

inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens
fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde
ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren
ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom
införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning
inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej
alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att
de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en
borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit
utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har
sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven
tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de
ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen
viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga
är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller
borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med
utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i
afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre
gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna
tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas
om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig
där infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas
gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men
gitter ej borgenär, som efter 139 § yrkar betalning utan att han fatt
utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen;
hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran
belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde
för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas
i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men
utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, in -

30

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

sände han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver
utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som
därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning
af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar
gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorr lands län å femtiosjätte dagen, men i
öfriga delar af riket å fyrtio andra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet
förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde
ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,
kungjordt på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren
ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse
därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,
i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,
äfvensom intagas i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fäst egendom att tillgå, varde
den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fäll, som i 95 eller
130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är
förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet,
såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom försäljning
af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen
fördelas.

Har försäljning af fäst egendom icke kommit till stånd, skall för
fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i
142 § är föreskrifven. 1 ty fäll skall afkastningen af egendomen fördelas
efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af
medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,
hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet
därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;
uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkastningen.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

31

•144 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen
redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock
för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen
blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga
är om fäst egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.
Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,
där lian när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta
nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,
så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen
i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd; och varde därefter
utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt
156 eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes
ärendet anhängig^ hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt
förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed
icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,
inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfverexekutor
anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,
att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.
Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad
mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.
Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hällas tillgängligt
för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor anhängig
är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve
han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt
utslag muntligen.

32

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade
tid, bort npptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, värde
utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen
upptagna belopp.

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller
annan förmån, som vid försäljning af fäst egendom icke bibehållits,
skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i
penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas
uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,
som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för
hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,
med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som
af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning
ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall
gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik
fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen beräknad
efter de i 110 § stadgade grunder.

151 §.

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet
beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej
vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,
varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid
fördelningen utsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slutligen
afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin
talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,
såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af fragan beroende,
själf stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning
ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

33

152 §.

Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit
företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, värde bestämmelse
tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma
eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,
för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd
borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej
heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären
rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen
vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors
beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret
väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller
öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad
honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller
borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,
att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat
eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade
grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,
de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske
utan pant eller borgen; och vare det gällt, där ej gäldenären det bestrider,
eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens
medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant
eller borgen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 sand. 43 käft. (Nr 156.) 5

34

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

157 §.

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till
egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,
i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för
hvad han lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon
borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt
särskild! är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom
dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad
att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors
pröfning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt
därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den
borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund
af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär
tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på
sätt särskild! är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes
än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter
medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,
och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördelningen
vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af
annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,
må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af
öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid
öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,
som finnes till medlen berättigad.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

35

161 §.

Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af
inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning
å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af inteckningshafvaren
tillkommande belopp.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,
än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två
månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§
nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit;
svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,
i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen
eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen
ej kunnat1 förekomma, vare han från all ansvarighet fri.
Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt
räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen
hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran
eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre
månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i
54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som
i 162 § sägs.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för
lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta
sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna
tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så
skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

36

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet
öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de
i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,
skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären
till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt
att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före ingången
af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de
ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt
är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset
om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för
utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning
till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen
hållas borgenären till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om
sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve
ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,
där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre
rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det
lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra
om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger
rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter
sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen
erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens
fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra
anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika
insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck -

37

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

ningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad
nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån
af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid
utfallit å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egendomen
skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,
sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan
som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

7 KAP.

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd,
och vill utmätningssökanden, att afkastningen skall användas till gäldande
af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild förvaltning;
framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande, innan
förrättningen afslutas. Har auktionen förrättats af utmätningsman, åligge
honom att, där sådant yrkande framställts, ofördröjligen göra anmälan
därom hos öfverexekutor och tillika insända borgenärsförteckningen.

Den för förvaltningen nödiga kostnad skall af sökanden på anfordran
förskjutas.

170 §.

År tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, begärd, förordne öfverexekutor
syssloman att omhändertaga egendomen och besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen
honom nödiga rum till bostad; och må han i dem bo kvar till näst
infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i fråga
om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gäldenären
eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 § 2 mom.
är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

38

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

171 §.

Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs utgång,
dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till öfverexekutor afgifva
redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge sysslomannen tillgodoföra
sig skäligt arfvode för sitt bestyr.

öfverexekutor äge skilja sysslomannen från befattningen, där skäl
därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

172 §.

Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödig
kostnad guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens
fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att
för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit utmätning,
må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upplöpande
belopp.

173 §.

Sedan redovisning inkommit, skall för fördelning af behållningen
sammanträde hållas inför öfverexekutor eller, där redovisningen afser
fast egendom å landet och öfverexekutor pröfvar sådant lämpligare, inför
utmätningsmannen i orten. Förrättningsmannen utsätte ofördröjligen
tid och ort för sammanträdet och kungöre det minst tio dagar förut i
allmänna tidningarna samt, där så ske kan, i tidning inom orten; läte
ock kungörelsen införas i länskungörelserna. Borgenärerna och gäldenären
skola ock genom särskilda kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom.
stadgas, om sammanträdet underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge förrättningsmannen
den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behållningen
mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det
företräde dem emellan lag stadgar.

Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade
borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 39

ej anmäles vid sammanträdet; och galle anmälan vid ett sammanträde
jämväl för ett senare.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen och verkställighet äf beslut
därom tillämpas hvad angående fördelning af köpeskilling för fast
egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge
förrättningsmannen att, när likvid å hnfvudstolen utfaller, därom, sedan
lördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända
fördelningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom
stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen
framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare
ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning, äge när som helst hos öfverexekutor
äska, att egendomen ånyo utbjudes till försäljning. Har sådant
yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran egendomen blifvit
utmätt, åligge sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen
eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall hållas, före det
sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej sålunda redovisats,
skall redovisning lämnas före det sammanträde, då fördelning af köpeskillingen
skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge
utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag
samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader
räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom
samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna
annorledes upphört.

40

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan
handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,
kvarstad å så mycket af gäldenär ens lösa egendom, som kan mot den
fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan innehafver
och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sannolika
skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gäldenären
undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad
efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till
visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom
fråga är, ''må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant
förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenär
gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas
att det utgifva.

181 §.

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom
och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År
synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård
eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet
ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,
bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

41

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,
som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till
säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i
mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekntor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller
ränta, som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman
tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt.
Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,
som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning
förfaller, gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under
innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,
varde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §
förmärs, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller
gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,
såsom i 160 § sägs.

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att
efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som
häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker
från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då
äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han
gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än
sex veckor. Ofverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där
borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 11 samt. 13 höft. (Nr 156.) 6

42

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom trettio
dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar efter det
öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom lagsökning
sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller fullföljer
han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos
öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet
åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan mot
öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd,
må tiden för talans instämmande räknas från den dag hofrättens
utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas
genom kungörelse i allmänna tidningarna, näfve den, som kvarstaden
eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett
inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätteligen
fullgöres.

Där enligt lag eller författning det åligger den, som vill göra viss
fordran eller rätt gällande, att utföra sin talan hos myndighet i annan
ordning än efter stämning eller genom lagsökning, skall hvad ofvan
stadgats om påföljd af underlåtenhet att kräfva fordran eller instämma
eller fullfölja talan äga motsvarande tillämpning i fråga om underlåtenhet
att i föreskrifna ordningen anhängiggöra eller fullfölja talan, som nu
sagts.

År den, som kvarstad eller förbud vunnit, enligt stadgande i lag
eller författning eller enligt dom eller aftal förpliktad att låta sin talan
af skiljemän pröfvas eller vill han göra gällande sådant anspråk på
ersättning på grund af jordbruksarrende, som må allenast genom syn
styrkas, åligge honom, vid äfventyr af kvarstadens eller förbudets återgång,
att inom tid, som ofvan för talans instämmande stadgats, ej
mindre skriftligen påkalla skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet
å den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas, än äfven, där parterna
hvar för sig skola välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta
motparten om sitt val.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran
beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller
borgen ställer.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

43

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej
vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor
häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är. Väckes. eljest,
där till vidmakthållande af kvarstad eller förbud förfarande, som i 188 §
fjärde stycket sägs, blifvit anhängiggjordt, fråga om återgång af kvarstaden
eller förbudet, pröfve öfverexekutor efter omständigheterna, huruvida
sådan återgång skall äga rum eller om och på hvad villkor kvarstaden
eller förbudet må bestå.

191 §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från
det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att
genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;
och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att
sin talan vid domstol efter stämning utföra.

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då. bestämd legotid
är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt
skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han
ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.
Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må
ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner
uppenbart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin
talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning- enligt
192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller
borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.
Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har
han för sin. talan visat synnerliga skal, äge dock öfverexekutor honom
från säkerhets ställande befria.

44

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

194 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall
göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå
svara blilvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,
att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden
bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock
icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

195 §.

Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggöra saknar
skål därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,
förordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid
förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad
honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor
förekommande utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna
lag föreskrifven.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,
där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen
medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då
må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå
domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena
parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §.

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,
efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten
bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

45

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och
försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen
för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden
varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet
eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skall af flera
gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande
af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,
och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de
andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,
som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga
kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett
efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kostnaden
för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid
förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf
blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen
underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom
eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast
egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,
ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.
Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta
egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där
utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom
utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den
tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos
honom af utmätningsmannen uttagas.

46

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200 §.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom
denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

201 §.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å
femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom
i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med
förrättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han
erhöll del af protokollet öfver utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å
fast egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock
att klagan öfver borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande
af lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, skall föras
i den ordning 203 § stadgar.

203 §.

År någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af
köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §
2 mom. afses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin
klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan
förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och
visas ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar
att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 47

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet
fullfölja.

Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele
utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas
bör samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,
underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och
är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde
förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets
utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och
gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet
skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid
förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,
äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes
nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter
tv i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller
söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty
att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner
sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde
sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,
äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att
tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång
af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna
föranleda.

48

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmäles, skall öfverexekntors
slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210 §.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan
eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman
vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annorledes
förordnar.

11 KAP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröfver
i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt
utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika
meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt
äfventyret, om det försummas.

Öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,
må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på
målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja
talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre
myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvisadt,
må ej gäldenär söka ändring.

212 §.

Har öfverexekutor genom särskildt beslut utlåtit sig öfver omständighet,
som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras
annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment
att särskildt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före
målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål
af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

49

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen
eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i
fråga om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af
öfverexekutor såld, eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap.
afses, eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast egendom eller
förslag till fördelning af köpeskilling eller af medel, som i 143 § 2 mom.
eller i 7 kap. afses, ingifve sina besvär till bofrätten i mål från Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gottlands län
före klockan tolf å trettionde dagen samt i mål från öfriga delar af
riket före klockan tolf å tjugonde dagen från den dag, då utslaget
muntligen afkunnades, eller, om det blifvit efter anslag meddeladt, från
den dag, å hvilken utslaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare
tid, som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver
borgenärsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet
eller andra villkor för försäljningen, skola anföras i den ordning, som
för klagan öfver öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning
är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §
nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till
klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han
af beslutet erhöll del.

.215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vinnande
tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,
och varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten
utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för
sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,
och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst
fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet
är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty
fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde
dagen efter sista kungörandet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 höft. (Nr 156.) 7

50

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld
till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och
är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,
som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg
honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de
ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;
visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors
utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt
fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

'' 219 §.

Ej :må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,
efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver
besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden
pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshandlingarna
samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten
tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kungöres,
till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §
rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt
återställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande
af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,
hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda
hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,
när skäl därtill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

51

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,
eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,
eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af
klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må
från delgifning undantagas.

220 §.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig!, ■ hvar
han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han
ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga
besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas;
återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där
de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att
styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton
dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,
samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.

Säl §.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att
fullgöra livad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten
honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om delgifning
enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §
sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga
målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit
bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis
bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller
äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven
då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma
vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens föreläggande
låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären
och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,
vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskild! bemyndigande berättigad
att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

52

Biksdagens skrifvelse Nr 156.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda
tid klaganden låtit besvärsbandlingarna tillställas vederparten,
vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,
räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hofrätten
ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna
införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.
Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med
allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda
uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas
laga förfall; visas förfall, utsatte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock
äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

225 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att
afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till förklaring
blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden
höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,
äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga
är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans
utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må
fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.

227 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den
klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skäligt.
Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §
rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfver -

53

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

exekutor, äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till ansvar,
när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;
är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskild! åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när
skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,
förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet
redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må
föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af
Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.
Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet
visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §
finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,
må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans
förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å
trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom
sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden
åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens
protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola
från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos
Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden
hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas
bör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras
därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra
höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till
Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga
delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hofrätten
af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats
vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

54

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas
enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning
eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända
till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms
försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §
2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors
beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af beslutet,
de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt Öl §
konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola
ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,
där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i
stället tillämpas.

2:o) Lag

om tillägg till 23 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens
införande och hvad i afseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att till 23 § i förordningen den 10 augusti
1877 om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende därå
iakttagas skall ett nytt moment skall fogas, så lydande:

5. I fråga om fast egendom, som ställes under tvångsförvaltning
såsom i 7 kap. nya lagen sägs, skall magistraten utöfva den befattning
med förvaltningen, som eljest åligger öfver exekutor.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

55

3:o) Lag

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,
54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning
i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma
förordning skall upphöra att gälla.

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,
eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen
afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egendomen
häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning
utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt
är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller
konkurs börjas än två år.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade
egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren
sökt lagfart å sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre ägaren
sökas. År tvist om äganderätten antecknad i lagfartsprotokollet, må
den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning
af intecknad gäld.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §
bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och seder -

56

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

mera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen
förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §
andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,
skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut
ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos
rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen
i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt
å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete
inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll
korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och
årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis
å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:
sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som
inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,
som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,
till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på
urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens
innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock
inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen
eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet
införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

21 §.

Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en
eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen
jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;
och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt
åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

57

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till
åtgärden.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,
varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas sådan åtgärd
af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,
att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande
tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre
rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått
afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.
Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,
som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å
landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa
rättegångsdag för inteckningsärenden.

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk fast egendom afträdd och löseskillingen å behörig
ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,
som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller
domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i inteckningsprotokollet
så som i 23 § sägs.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 saml. 43 käft. (Nr 156.)

8

58

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

2 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna
i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å
hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning
af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas
mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej
skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande
försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan
verkan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller
hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som
nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande
bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad
egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å
hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis
säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta
samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;
dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas
ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkursboet
den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren
gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning
häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än
det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,
som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt
äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger
företräde.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare
inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

59

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen
vid rätten för afbetalningens antecknande i inteckningsprotokollet;
skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,
att handlingen ej vidare medför in teckningsrätt för afbetalade beloppet,
än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna
hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den
utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken
paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes
eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet anmälan
hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i
dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll
i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare
ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende
få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

27 §.

Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,
eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i
konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,
pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen i konkursen
uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,
af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda
skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med ränta på ansökan af
utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas, ändå att inteckningsmedgifvandet
icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.
Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,
att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

60

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter lian efter öfverenskommelse
med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen
gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för
fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare
i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått
afräkna å köpeskillingen.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,
hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å
den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde till
sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej i den handling,
på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje
egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje
egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning,
som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,
eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter
nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola
utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall
ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, efter ty i
utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpeskillingen
för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom efter
första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last
och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon
af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,
skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit
inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas
eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,
som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de
andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsättningen
rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll
göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa
egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande
med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning

61

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt
11 kap. 2 § jordabalken må häfta.

34 §.

Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, uppdela
denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna
för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill inteckningshafvaren
eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon
eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,
där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När
sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen
jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande
för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar
innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i
de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast
någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma
ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte
handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga
för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning
i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke
ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande
är af betydelse.

Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas
sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren
icke för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken
befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra
egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt
därtill blifvit honom förbehållen. I fråga om villkoren för sådant förbehåll
skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.

Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,
som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma
inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke
uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.

36 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där
någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt
säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för ut -

62

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

rönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket
bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egendomarna
eller någon af dem utan binder däraf, att intecknade beloppet
ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som
i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller
rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i
den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,
bos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta auktionen, till auktionsförrättaren
ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.

Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,
må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda
egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför
egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.

36 §.

Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,
blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen,
sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare
häfta för större del af intecknade beloppet än köparen enligt
131 § utsökningslagen kan hafva fått afräkna å köpeskillingen eller
som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och
varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteclmingsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis
sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen kunnat
utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom,
när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

37 §.

1 mom. Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande
tillämpning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af intecknad
egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit
styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i
fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet
tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

68

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

3 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten
för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för
hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock
att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten
och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter
afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning
före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts
å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit
sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna
öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad
efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än
inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge
inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af
lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars
särskilda försäljning blifvit begärd.

4 mom. Inteckning, som afses i 3 mom., må, såvidt den besvärar
lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt
till åtgärden.

För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen uppvisas
vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den
rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning
om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen ''
innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen
är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och
när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om
det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet
därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,
där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade inteckningshandlingen
dit ingifvits.

5 mom. Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört
ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för intecknnigar
i stamhemmanet, därom är särskilt stadgadt.

38 §.

Då fast egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen
förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt
51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den
ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

64

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas
och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.
Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan
om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet
antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,
varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i inteckningsprotokollet
införd, när handling, som visar köpeskillingens
fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning
helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning
nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran
stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens samtycke
till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,
eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning upphört, må på begäran
af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen
ej företes.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om
nyttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft
och'' köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande
därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,
göras 5 anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteck ningsärenden.

.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning for

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för
nyttj anderätt.

62 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer skall'' iakttagas, när egendomen är besvärad af inteckning
för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

65

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt galle
ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon
upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens innehafvare
att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma
förmån i penningar eller varor, som är upplupen och innestår
ogulden, samt, där egendomen säljes utan förbehåll om rättighetens
bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning motsvarande uppskattade
värdet af de förmåner i penningar eller varor, som tillkomma honom.
Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för längre tid före den dag
utmätning sker eller konkurs börjas än två år.

I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.
första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för
fordran äga motsvarande tillämpning.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättighetens
bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om
nyttjanderätt är stadgadt.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för
nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning
för servitut.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,
vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å
fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, gälle om företrädet
hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad. i 48 och 49 §§ är
stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet
föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,
däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.) 9

66

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning
är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,
nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning
blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller
45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

4;o) Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa
delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad
här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl
å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt
att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upplupit
före nämnda dag,

dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet
att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke
skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren
utgifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas
i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2 §.

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande
utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpeskillingen
inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å inteckning
äldre lag äga tillämpning.

67

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen
blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit afträdd
före den 1 januari 1914.

3 §•

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare
öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat
dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4 §■

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i
förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i
inteckningsprotokollet, föranledt egendomens försäljning i den ordning
hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af
köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny
ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i
intecknings- eller fastighets b oken anmärkas, att anteckningen om utmätningen
eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas
utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller
ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye
ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,

än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen
till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen
på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller
ock dödats eller förfallit;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått
försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, därom
göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning
eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att anteckningen
om utmätningen eller åtgärden förfallit.

68

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

5:o) Lag

om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den
14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade
lydelse:

7 §.

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till konkurs,
eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen
afslås.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,
vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning
därom gjord i tomträttsprotokollet.

8 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning utsökningslagen
bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,
dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs
börjas än två år.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomträtten,
denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren
sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen
förre tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång
antecknad i tomträttsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare
har tomten i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning
af in tecknad gäld.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

69

9 §.

1 mom. Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning kär
nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades
ock sedermera inom tio år från kvarje förnyelse. Sker det ej, vare
inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,
som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning kvilande, skall inom
tio år därefter ock sedermera inom kvart tionde års slut ansökningen,
där den fortfarande är kvilande, åter af sökanden kos rätten anmälas.
Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon låta förnya inteckning, uppvise kos rätten
fordringskandlingen i kufvudskrift; ock varde bevis om förnyelsen där
tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan
underrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i
sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller
med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad,
när ock under hvilken paragraf i protokollet det skedde, ock när
inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande
af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till
den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; ock
vare detta så gikt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt
å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen
förnyas på urtima ting, kvilket domaren kar att på anmälan
af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid
hålla; vare dock inteckningskafvaren skyldig att å nästa lagtima ting
förete inteckningskandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i
tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan
verkan.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta
en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,
som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningskandlingen
jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

70

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt
åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de
nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är
af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af
inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till
åtgärden.

11 §•

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,
varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;
och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd
af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det
visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i
första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande
tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,
må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes
att gälla efter den eller de inteckningar, Indika äga lika eller bättre
rätt än denna.

12 §.

1 mom. Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen
bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen
erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,
som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen
täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller
utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått
afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.
Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,
som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,
i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa
rättegångsdag under lagtima ting.

2 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning
af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,
skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats
i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren inkommit
anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet
så som i 1 mom. sägs.

71

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

3 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen
om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare
för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna
i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å
hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af
medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan
rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning
å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare
inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,
sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,
anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren
eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant iall för handen, att
inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas
med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,
af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma
rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,
där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträttshafvaren
till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkursboet
den rätt nu sagts.

Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren
gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning
häftar, eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än
det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,
som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt
äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger
företräde.

14 §.

1 mom. Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt
belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig
att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad
uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande
i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet

72

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade
beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen
anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då
den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under
hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,
nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen
bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om
uppvisandet anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för antecknande
i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens
protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i
tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika
ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med
förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare
ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende
få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

2 mom. Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i
inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,
försatt i konkurs, vare inteclcningshafvaren, ändå att han annat sig
betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen
i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1
mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning
sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med
ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,
ändå att inteckningsmedgifvandet icke är tecknad t å sådan handling,
som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas,
skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader
efter uppsägning.

16 §.

Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen
bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt
taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse
med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,
kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,

73

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om
belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å
köpeskillingen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningsiagen
sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid
tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till
konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom
är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,
beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å
nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag
under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen
upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde
ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,
varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträttsprotokollet
införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,
till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras
bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning
blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af
fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning bill vit beviljad
eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan
om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten
anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §
anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas
afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.) 10

74

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af
lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

6:o) Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 54—57, 67 och
90 §§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom
och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de
böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med
edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppstår
konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid
förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å
landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,
kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen
utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som
till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig
uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna
och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,
som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans
rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten
eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under
säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom fram -

75

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

deles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären
ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.
På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller
domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga
åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,
som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer
gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till förrättningsman
enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller
domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och Lafve sedan
samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,
hvilka rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om
konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteckningseller
fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima
ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger
egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan
anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen
ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.

36 §.

4 mom. År under de sista trettio dagarna före konkursens början
pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna
det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egendom
för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare
han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshandlingen
till konkursboet eller för verkställande af utbyte efter ty därom
är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad sålunda är föreskrifvet
icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §
jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.

51 §.

1 mom. Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande
myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen
bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i
den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är

76

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten
närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

2 mom. Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den
där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som
i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf
må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande
därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt
eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i
något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där
fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska
försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt,
särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt,
må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre
inteckningshafvare, bvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill
samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen
till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans
fästa egendom säljas, läte sysslomannen, innan försäljning sker, anskaffa
särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteckningshandling,
som innehafves af gäldenären och för hvilken han är
personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären
medgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans ansvarighet,
förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären frikallas
från ansvarighet.

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i
handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,
för hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som i
11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit
utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt,
förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären
besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,
där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försäljningen,
där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den
ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är

77

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären
gode männen eller sysslomannen minst en månad förut veta, när försäljningen
skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt
är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast
egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke
af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma
gäldenären.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombudsman,
i män af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,
den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt
utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning
lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till
rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han
lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen
medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt
för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är
sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,
sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas
må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten
däröfver utslag.

57 §.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning
utsökningslagen stadgar, åligge det gode männen eller sysslomännen
att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskildt sammanträde
skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren aflämna
behållning, som under deras förvaltning af egendomen uppkommit. Behållning,
som ej sålunda aflämnas, skall, innan slutlig utdelning sker,
öfverlämnas till öfverexekutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen
bestämmer i fråga om medel som influtit under tvångsförvaltning,
mellan rättsäsrarne fördelas.

78

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

67 §.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämmes af borgenärerna;
ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller
syssloman äge ej att för egen del, där lian själf är borgenär, eller
såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.
Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon
borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge
rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna
tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag
skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som därefter
bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig
reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild förmånsrätt
eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva inteckning
eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode
än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning
i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt
till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen
sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt
till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen
sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,
innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i
82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten
eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af
föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att
han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst eu månad,
inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja
och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,
som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets
införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångs -

79

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

bevis inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom
annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen om
händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina
fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning
skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta
till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessförinnan
fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,
ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå
ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den
offentliga stämningen utfärdad blek

122 §.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och
hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller
domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande
å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran
beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och
pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets
tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än
det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar
därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran
löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan
med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo
den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning
framläggas.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens
åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den
rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

80

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst
upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre
rätt full följes.

124 §.

v

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar
förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag tilländagått,
anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga
fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rättegång
eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan
tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna
fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej
hinder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den
ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelsedagen
besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej
hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen
häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad
fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att
auktion hållits som nu sagts.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman
genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om konkursens
afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. Vägrar
ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om
laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,
att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning
och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med företeende
af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställning,
förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att
vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio
dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens
fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offent -

81

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

liga stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten
eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål
förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,
gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra
anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när
förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet
samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

7:o) Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld
vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så och angående undan*
skiftande af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862
huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående
undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta
betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5
eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:
varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;
bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute
ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det
lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet
ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 11 sand. 43 käft. (Nr 156.) 11

82

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en
månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad
var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,
från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas
borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda
tid, samt gode männen, sysslomannen eller borgenärerna i konkursen å
nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:
har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter
inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,
lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinnagstalan anställa
på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen
förekommer, för gode männen eller sysslomannen: försummar han det;
då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom
sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af
utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning,
som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke
tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

8:o) Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående
fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande
rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i

83

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

fråga om tomträtt och inteckning däri samt tomträttshafvaren tillkommande
rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsökningslagen
samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående
lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt
skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

9:o) Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelshalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelshalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

« §•

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af
fast egendom, njute ock företrädfe till betalning ur egendomen, i hvems
hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter
förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkom me ock jordägare, som åt
annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilliöriga lösören och
byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt
upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende
eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,
dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före
utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,
där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator
kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

84

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,
där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatorn lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,
förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill
hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vattenfallsrätten
flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,
företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9 §•

1 mom. Har någon i gäldenär fasta egendom inteckning för
fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i
samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen
flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och
de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden
köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens
gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt
till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt
lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning
för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför
egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke
utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den
utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad
den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dagutmätningen
sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom
i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.

16 §.

År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt
njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af
deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,
som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.

Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till
gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

85

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den
ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till
stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själf äskat försäljningtill
fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat
försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs
utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för
fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning
af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,
äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

10:o) Lag

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af
järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober
1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och
utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under
konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

17 §.

JJtmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter
därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det
fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

86

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma
lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,
flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,
som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt
om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller
eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ordning
såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad
nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, galle hvad i
198 § utsökningslagen sägs.

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt
hållas å den ort, där han har sitt säte; och gånge därvid järnvägen
med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning
af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,
skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt
anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järnvägen
om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslomän
blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut
varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel
mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,
och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets
sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,
göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,
där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

Riksdagens skrifvelse Nr 156. 87

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar
tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå
af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20 §.

Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo
hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47
§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs
afträdd.

Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borgenärerna
ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande
i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof
med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,
och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerna.
Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §
konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej
sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för
parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för
att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid
åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då uppskofsyrkandet
sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och
på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga ruin,
hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,
äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen
må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän
afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,
bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte
utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej
åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas
beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens försäljning
ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i
andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,
järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller
trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägsstyrelsen,
som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens
förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af uppskofsbeslutet
skall säljas.

88

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis
försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som
med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,
med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen
stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning
utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen
ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmånsrätt,
och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran sådant
bestrider.

Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afsilande af konkurs
utan binder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej
äga tillämpning i fråga om järnväg.

22 §.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,
förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfverexekutor
fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes
företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning
blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten
årligen fördelas.

Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstolen af intecknad
fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,
och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit
godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och
tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan
inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och
fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga
tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsökningslagen
meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats
före sagda dag.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

89

11 ro) Lag

om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

_ Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning
för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för
sjkifva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande
yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens
eller. lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om ersättningsbeloppet
därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader
efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte
rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller, nämnden
sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller
upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden
hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller
ersättningsbeloj>pet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan
borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet
därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade
tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant
vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem
emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fastställdt
genom ölverenskommelse emellan den ersättningstagande och
den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet
hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full
likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. U sand. 43 käft. (Nr 156.) 12

90

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge
beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller utgöra
hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom
stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller
begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse
någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller
lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,
vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden
afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan ersättningsbeloppet
blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts
allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och
har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,
åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan
fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter
ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord
ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshafvare,
hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,
som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

91

i2:o) Lag

om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af vatten.

Härigenom forordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade
lydelse:

År fast egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,
åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit afträde!,
därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i
stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,
hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen
likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande
att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga
kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid utfallit
å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,
som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,
äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den
rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

92

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

13:o) Lag

om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1881.

Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterna
om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af
enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordägaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,
om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens
befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom
är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid
utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan fördelningen
godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos
domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelningslängden.
Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det
hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej
tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

93

14:o) Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1900 angående förbud i vissa
fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening förvärfva
fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.

Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,
där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den
ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lagfart
å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit
laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af vederbörande
domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, förordne
Konungens befallningshafvande, o att fastigheten skall säljas å offentlig
auktion efter ty nedan sägs. A sådan auktion må fastigheten ej åter
inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall
erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen
utfärdas.

Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som
ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva
varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och
skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,
som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens
försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa förmånsrätt;
och skall försäljning ske, ändå att innehafvare!! af den fordran
sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpeskillingens
fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall
i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne
vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen
gäldas ur den försålda fastigheten.

Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon
bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på

94

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och
visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen
utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva
anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan
ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingifvas
till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget utlåtande
öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som
enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,
anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga
tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats
före nämnda dag.

i5:o) Lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den
18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och håtsmanstorps befriande
i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket
i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan
annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats
i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

95

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet
afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten
fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller
meddelas i stamhemmanet eller del häraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Dessutom har Riksdagen i anledning af dels Eders Kungl. Maj:ts
proposition nr 57 med förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och
156 §§ utsökningslagen och dels justitieombudsmannens framställning
om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande af utmätt
lös egendoms försäljning, för sin del antagit:

l:o) Lag

om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 154 och 156 §§ utsökningslagen skola
intill den 1 januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa
delar af utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

154 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom trettio
dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar efter det
öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom lagsökning
sin fordran kräft eller sin talan till domstol instämt eller fullföljer han

96

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos öfverexekutor
eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet åter. Har
i det fall, hvarom i 148 § skils, borgenär fört klagan mot öfverexekutors
utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd, må tiden
för talans instämmande räknas från den dag hofrättens utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas
genom kungörelse i allmänna tidningarna, kåfve den, som kvarstaden
eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett
inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i tv fall föreskrifvet är rätteligen
fullgöres.

Där enligt lag eller författning det åligger den, som vill göra
viss fordran eller rätt gällande, att utföra sin talan hos myndighet i
annan ordning än efter stämning eller genom lagsökning, skall hvad
ofvan stadgats om påföljd af underlåtenhet att kräfva fordran eller instämma
eller fullfölja talan äga motsvarande tillämpning i fråga om
underlåtenhet att i föreskrift^ ordningen anhängiggöra eller fullfölja
talan, som nu sagts.

År den, som kvarstad eller förbud vunnit, enligt stadgande i lag
eller författning eller enligt dom eller aftal förpliktad att låta sin talan
af skiljemän pröfvas eller vill han göra gällande sådant anspråk på
ersättning på grund af jordbruksarrende, som må allenast genom syn
styrkas, åligge honom, vid äfventyr af kvarstadens eller förbudets återgång,
att inom tid, som ofvan för talans instämmande stadgats, ej
mindre skriftligen påkalla skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet
å den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas, än äfven, där parterna
hvar för sig skola välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta
motparten om sitt val.

156 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud,
ej vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor
häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är. Yäckes eljest, där
till vidmakthållande af kvarstad eller förbud förfarande, som i 154 §
fjärde stycket sägs, blifvit anhängiggjordt, fråga om återgång af kvarstaden
eller förbudet, pröfve öfverexekutor efter omständigheterna, huruvida
sådan återgång skall äga rum eller om och på hvad villkor kvarstaden
eller förbudet må bestå.

Riksdagens skrifvelse Nr 156.

97

och. 2:o) Lag

om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 88 § utsökningslagen skall intill den 1
januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa delar af
utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe
för auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen
sker, så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant
finnes lämpligt, i tidning inom orten äfvensom i kyrkorna för de församlingar,
som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt,
att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till
efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att
förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som
för auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen
låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt
finnes.

Stockholm den 21 maj 1912.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 43 käft. (Nr 156.) 13