Riksdagens skrifvelse Nr 131.
1
Nr 131.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 14 maj 1912.
» » »i Andra kammaren den 14 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds
proposition nr 108 angående anslag till ett centralt ämbetsverk
för sociala ärenden, socialstyrelsen.
(Särskilda utskottets nr 2 utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
I eu den 22 mars 1912 dagtecknad, till Riksdagen aflåten proposition,
nr 108, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden samma dag föreslagit Riksdagen
att
dels från och med år 1913, med godkännande af de i sagda protokoll
intagna förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser
för aflöningsförmånemas åtnjutande, i riksstaten under sjätte
hufvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till ett centralt ämbetsverk för
sociala ärenden, socialstyrelsen, å 138,200 kronor,
dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver anslaget
å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af
35,000 kronor,
dels ock från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat
utesluta en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska arbetet m. m.
Såsom föredragande departementschefen i sitt anförande till det
vid propositionen fogade utdi’ag af statsrådsprotokollet närmare utBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 38 Käft. {Nr 131.) 1
2
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
vecklat, har kommerskollegium under de senare åren kommit att, vid
sidan af sina ursprungliga åligganden för näringslifvets befrämjande,
omhänderhafva allt flera sociala ärenden. När statsmakterna åtagit sig
nya sådana uppgifter, hafva dessa i allmänhet anförtrotts åt kommerskollegium
och särskildt dess afdelning för arbetsstatistik, hvilken sålunda
efter hand kommit att utgöra eu början till en central organisation
för socialförvaltningen. Ursprungligen upprättad för utförande af
socialstatistiska utredningar, har afdelningen därjämte tilldelats betydelsefulla
förvaltningsuppgifter på det sociala området, särskildt i afseende å
medling i arbetstvister, arbetsförmedling samt ledningen af och tillsynen
öfver det frivilliga sjukkasseväsendet, för hvilken sistnämnda uppgift en
särskild byrå år 1910 anknutits till afdelningen. I bredd med ämbetsåliggandenas
tillväxt har en stark ökning måst ske af den arbetsstatistiska
afdelningens personal, så att densamma nu omfattar inemot hälften af
kommerskollegii hela arbetsstyrka och till antalet öfverträffar personalen
inom åtskilliga af de centrala ämbetsverken. Till belysande af den arbetsmängd,
som påhvilar afdelningen, torde böra anföras, att antalet under år
1911 diarieförda afgjord a ärenden utgjorde sammanlagdt ej mindre än
27,611, däraf visserligen 25,043 angifvits såsom mindre ärenden (till stor
del statistiska), men 2,055 betecknats såsom ordinära och 513 såsom större
ärenden. Bland dessa sistnämnda ingår ett antal omfattande utredningar
och utlåtanden af ofta synnerligen arbetskräfvande beskaffenhet.
Jämväl å sina byråer för den egentliga näringsförvaltningen har
kommerskollegium att handlägga en del sociala ärenden, nämligen angående
arbetarskydd och yrkesinspektion, privat platsförmedlingsverksamhet
och sjömanshusens arbetsförmedling samt emigrantagenters verksamhet och
emigranters fortskaffande till främmande världsdelar. Bland de nu nämnda
ärendesgrupperna är den förstnämnda af den omfattning och betydelse,
att kommerskollegium i utlåtande den 28 februari 1912 hemställt, att en
särskild byrå för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion måtte blifva
inrättad, oberoende af huruvida det till Riksdagens pröfning nu föreliggande
förslaget till arbetarskyddslag blefve antaget eller ej.
öfver hufvud har en så stark ökning under de senare åren inträdt
med afseende å kommerskollegii sociala ämbetsgöromål, att deras utförande
kommit att, såsom kollegium ock uttryckligen framhållit, störande
inverka på dess ursprungliga och egentliga uppgift, nämligen att vara
statens speciella organ för handel, industri och sjöfart.
På sistberörda områden af samhällslifvet har utvecklingen varit föga
mindre stark och genomgripande än på det sociala området. Äfven inom
näringslifvet försiggår en hastig omvandling af statens uppgifter samt
3
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
uppkomma oaflåtligt nya kraf på statsförvaltningens sakkunskap och arbetsduglighet.
En af de viktigaste organisationsfrågor, som det tillkommer
statsmakterna att snart lösa, är ock det af 1905 års Riksdag framförda
spörsmålet om att för näringsintressenas behöriga tillgodosende inrätta
ett särskild! departement för handel, industri och sjöfart. För att afhjälpa
de närmaste behofven af förstärkning i kommerskollegii. för det
näringspolitiska arbetet afsedda personal, har innevarande års riksdag i
anledning af Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisat medel
för den näringsstatistiska afdelningens utvecklande till en byrå samt för
industribyråns organiserande på sådant sätt, att densamma i realiteten uppdelas
på tvänne byråer. Härigenom kommer ämbetsverket att, oberäknad!
den stora arbetsstatistiska afdelningen och den därtill anknutna sjukkassebyrån
samt oafsedt den blifvande organisationen för arbetarskyddsärendenas
handläggning, från och med nästföljande år arbeta på fem byråer.
Af hvad Riksdagen nu anfört rörande kommerskollegii verksamhet,
lärer framgå, att densamma redan med hänsyn till sin yttre omfattning
icke lämpligen låter sig längre sammanhålla inom ett ämbetsverk. Fn
närmare granskning af kollegii olika ämbetsuppgifter ger ock vid handen,
att de äro synnerligen mångskiftande. Härtill kommer, att på kollegii
såväl näringspolitiska som socialpolitiska verksamhetsområden, efter hvad
kändt är, för närvarande pågå utredningar, hvilka torde komma att medföra
ytterligare utvidgning af dess göromål och ökning af dess personal.
Naturligtvis måste ledningen af ett ämbetsverk med så skiftande
uppgifter och inom så utvecklingskraftiga delar af samhällslifvet, som här
äro i fråga, ställa stora kraf på särskildt verkets chef. Det kan näppeligen
alltid förväntas, att samma person skall kunna helt beherska och
göra sig gällande såsom ledare och särskildt initiativtagare inom bada
dess hufvudsakliga arbetsområden. Den omständigheten, att viktigare ärenden
äro föremål för kollegial handläggning, däri deltaga cheferna för ämbetsverkets
näringspolitiska byråer, föranleder vidare, att dessa byråchefer nödgas
nedlägga afsevärd tid och möda på de större sociala frågor, som i ständigt
ökadt antal från den arbetsstatistiska afdelningen föredragas till afgörande?
De på ämbetsverkets egentliga arbetsområde ledande krafterna blifva på
detta sätt förhindrade att helt ägna sig åt sina näringspolitiska uppgifter.
Riksdagen anser sålunda ådagalagdt, att den nuvarande föreningen
af de båda hufvudgrupper af uppgifter, som tillhöra kommerskollegium,
medför allvarliga olägenheter för båda kategorierna, de näringspolitiska
såväl som de sociala. Ett särskiljande af dessa ärenden från hvarandra
inom förvaltningen finner därför Riksdagen vara al behofvet påkalladt.
Riksdagen förväntar ock, att den mera rationella begränsning af kommers
-
4
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
kollega verksamhetsområde, som därmed till förmån för dess ursprungliga
och hufvudsakliga uppgifter vinnes, skall visa sig ägnad att underlätta
ett skyndsamt vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunna befinnas
nödiga för ett tillgodoseende af näringarnas berättigade intressen. De
i en med anledning af ifrågavarande proposition inom Riksdagen väckt
motion uttalade farhågorna för en menlig inverkan på näringsförvaltningen
utaf den föreslagna socialstyrelsens inrättande kan Riksdagen icke dela.
Tvärtom hyser Riksdagen den uppfattningen, att organiserandet af särskilda
centrala förvaltningsorgan för enbart de näringspolitiska och enbart
de socialpolitiska intressena skall verksamt gagna näringslifvet.
Med hänsyn till de sociala ärendenas beskaffenhet och civildepartementets
nuvarande befattning med dylika spörsmål finner Riksdagen riktigt,
att den blifvande socialstyrelsen förlägges under detta departement.
I sin motivering till Eders Kungl. Maj:ts förslag har departementschefen
i afseende å socialstyrelsens befattning med regeringsärenden ställt i
utsikt, att socialstyrelsens personal skulle åläggas skyldighet att inom
civildepartementet medverka ej mindre med beredande till underdånig
föredragning af på Eders Kungl. Maj:ts pröfning ankommande sociala ärenden
än äfven med expediering af Eders Kungl. Maj:ts beslut i sådana ärenden.
Departementschefen framhåller, att direkta praktiska fördelar stå att vinna
genom en sådan anordning, hvilken redan kommit till användning vid
organiserandet af flere under de senare åren upprättade nya verk, nämligen
försäkringsinspektionen, bankinspektionen och kontrollstyrelsen.
Riksdagen är icke i tillfälle att bedöma, huruvida den ifrågavarande anordningen
kan hafva visat sig ur praktisk synpunkt ändamålsenlig för de
nämnda ämbetsverkens vidkommande. Det synes dock Riksdagen klart, att de
erfarenheter, som i sådant afseende må hafva vunnits beträffande de omnämnda
verken, icke utan vidare äga vitsord med afseende å socialstyrelsen.
Användandet af den ifrågasatta anordningen har hittills begränsats
till ett fåtal ämbetsverk af mera speciell karaktär, hvilkas regeringsärenden
tillhöra ett och samma trängre ärendesområde samt till
antalet icke äro synnerligen betydande. Då i motsats härtill socialstyrelsen
tilldelas ett mycket omfattande arbetsfält, som innesluter ärendesgrupper
af ganska skiftande beskaffenhet, kan det enligt Riksdagens mening
med skäl ifrågasättas, huruvida nu bör vidtagas en åtgärd, som innebär
afvikelse från hvad gäller beträffande öfriga centrala verk af jämförlig beskaffenhet,
såsom t. ex. kommerskollegium.
En särskild anledning till varsamhet från Riksdagens sida ser Riksdagen
i den omständigheten, att föredragande departementschefen i sitt
yttrande till statsrådsprotokollet i denna del uppenbarligen anknyter sig till
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
5
de allmänna grunder för en ändrad organisation af statsdeparternenten, som
departementalkommitterade uppställt och redan i hufvuddrag meddelat i
samband med framläggandet af deras gemensamt med kommerskollegiikommittén
utarbetade förslag till upprättande af en socialafdelning inom
civildepartementet. Den vidtutseende frågan om en allmän departementalreform
föreligger emellertid ej för närvarande till Riksdagens pröfning,
och det har därför synts utskottet angeläget att icke nu förorda vidtagandet
af någon åtgärd, som i något hänseende kan föregripa Riksdagens
blifvande behandling af nyssberörda reform eller dess grundprinciper.
På nu anförda skäl anser sig Riksdagen böra uttala, att såsom
förutsättning för inrättandet af en socialstyrelse skall gälla, att styrelsens
och dess tjänstemäns .ställning i förevarande afseende nu ordnas i full
öfverensstämmelse med hvad för närvarande är förhållandet inom det
verk, kommerskollegium, från hvilket styrelsen närmast leder sitt ursprung,
samt inom öfriga därmed jämförliga ämbetsmyndigheter.
Beträffande den föreslagna socialstyrelsens organisation finner väl
Riksdagen nödvändigt, att styrelsen utrustas med den personal, som erfordras
för att densamma tillfredsställande skall kunna fylla de viktiga uppgifter,
som skola tillkomma den. A andra sidan lär det tillämnade nya
ämbetsverket från början icke böra stadigvarande förses med större arbetskrafter,
än som med hänsyn till redan föreliggande arbetsuppgifter är
oundgängligt.
Såsom förut omförmälts, skall med socialstyrelsens upprättande den
nuvarande afdelningen för arbetsstatistik lösbrytas från kommerskollegium
och inorganiseras i det nya verket. Med afseende å denna del af socialstyrelsens
uppgifter föreligger alltså tillräcklig erfarenhet för ett tillförlitligt
bedömande af de för uppgifternas fyllande erforderliga arbetskrafterna.
Riksdagen har på den grund ansett sig böra i hufvudsak ansluta
sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag om uppförande å ordinarie stat
af socialstyrelsens personal. Därmed vill Riksdagen ock tillmötesgå de
grundade anspråken på, att den arbetsstatistiska afdelningens mera stadigvarande
personal, som med undantag för allenast chefen hittills innehaft
extra ordinarie befattningar, tillförsäkras förmånen af ordinarie anställning.
Riksdagen förutsätter ock, att därmed väsentligt gagn beredes staten, icke
minst därigenom att de många omfattande och kostsamma utredningsarbeten,
som torde komma att öfverlämnas till socialstyrelsen, böra kunna
ordnas på ett mera planmässigt och därför billigare sätt, därest åtminstone
en större del af den med sådana arbeten förtrogna personalen kan stadigvarande
fästas vid styrelsen.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
Emellertid har Riksdagen icke känt sig öfvertygad om, att redan nu
fyra byråer böra uppföras å ordinarie stat. Redan den omständigheten,
att inom åtskilliga af de för socialstyrelsen föreslagna arbetsområdena för
närvarande föreligga förslag eller pågå utredningar, som torde komma att
föranleda ytterligare anordningar, innebär viss anledning till att nu iakttaga
varsamhet vid tillmätandet af de ordinarie arbetskrafterna. Därjämte
är att märka, att ett förslag till ny arbetarskyddslagstiftning nyss förelagts
Riksdagen samt att, äfven om detsamma skulle komma att af Riksdagen
godkännas, det likväl ej torde nu vara möjligt att klart förutse omfattningen
af de på socialstyrelsen ankommande göromålen på detta område.
Den granskning af förslaget, som ur nu angifna synpunkter företagits,
har gifvit Riksdagen anledning förorda, att för närvarande å ordinarie
stat endast uppföras tjänstemän för tre byråer, något som emellertid
synts böra föranleda, att medel anvisas å extra stat för att, i
den mån så anses nödigt, ytterligare tjänstemän skola kunna anställas.
Utan att närmare ingå på spörsmålet om ärendenas fördelning mellan de
olika byråerna föreslår Riksdagen därför, att beräknad aflöning för 1 byråchef,
1 tjänsteman af första lönegraden och 1 skrifbiträde af lägre grad
öfverföres från ordinarie till extra stat. Därvid lär, på sätt förut i liknande
fall ägt rum, böra från aflöningsbeloppen afdragas i rundt tal
hvad som motsvarar de afgifter för egen pensionering, som skola erläggas
vid dessa tjänsters eventuella förvandling till ordinarie, utgörande för en
tjänsteman af 3:dje lönegraden 300 kronor, för en tjänsteman af lista lönegraden
100 kronor samt för skrifbiträdet 50 kronor eller tillhopa 450 kronor.
Vid sammanläggning af det därvid erhållna beloppet, 12,850 kronor, med
i den framlagda staten under- »Extra anslag» redan upptagna 16,000
kronor, har Riksdagen afrundat den uppkomna summan till 28,000 kronor,
som uppförts under titel: »Till extra tjänstemän och biträden, gratifikationer
och sakkunniga etc.»
Hvad angår den i förslaget till stat för socialstyrelsen upptagna
ledamoten för lagärenden skulle, enligt departementschefens motivering,
denne få till hufvudsakligt åliggande att handhafva de på hela styrelsen
ankommande viktigare lagstiftnings- och författningsfrågor, hvarjämte han
skulle närmast handlägga ärenden angående styrelsens organisation, instruktion
och arbetsordning. Då gifvetvis, såsom också under den förberedande
behandlingen af förevarande ärende från olika håll blifvit framhållet,
styrelsen i afsevärd omfattning torde komma att handlägga betydelsefulla
författningsfrågor, har Riksdagen ansett det vara af vikt att genom
anställandet af en sådan ledamot hos styrelsen bereda densamma erforderlig
juridisk kompetens. Enär vidare en för uppgiften fullt lämplig person
7
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
icke lärer kunna förvärfvas, med mindre hans aflöning sättes till det af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna belopp, har Riksdagen i sådant afseende
intet att erinra.
Med hänsyn till svårigheten att nu fullt öfverskåda omfattningen af
de uppgifter, som skulle tillkomma denne tjänsteman, hafva emellertid
öfvervägande skäl ansetts tala för, att han ej erhåller samma fasta ställning
å lönestaten som de ordinarie tjänstemännen. Riksdagen har därför
ansett hans aflöning böra utgå i form af arfvode, som beräknats till
8,100 kronor, hvaraf 5,600 kronor skulle motsvara lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar. Därest ledamoten för lagärenden ej innehar ordinarie
befattning, hvarmed följer skyldighet att erlägga pensionsafgift, eller
innehar befattning, hvarmed följer skyldighet att erlägga lägre sådan afgift
än som åligger tjänsteman af 3:dje lönegraden, lär den del af arfvodet,
som anses motsvara lönen, böra jämkas sålunda, att behållna inkomsten af
befattningen ej öfverstiger 7,800 kronor. Riksdagen har verkställt den
jämkning i de allmänna villkoren för de å staten uppförda aflöningsförmånernas
åtnjutande, som påkallas af den nu föreslagna förändringen
i ledamotens för lagärenden ställning.
De för verkets tjänstemän i öfrigt af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
löner äro tillmätta efter de vid senast verkställda löneregleringar tillämpade
lönetyper. Riksdagen har med afseende härå icke funnit anledning till
annan erinran, än att chefens löneförmåner för närvarande torde kunna
bestämmas till 10,000 kronor i stället för 11,000 kronor, detta med anledning
däraf att Riksdagen icke ansett det nya ämbetsverket i sin helhet
redan nu böra uppföras på ordinarie stat.
Riksdagen får alltså anmäla, att Riksdagen, med anledning af Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
l:o) godkänt följande stat att tillämpas från och med år 1913 för
ett nytt centralt ämbetsverk för sociala ärenden, benämndt socialstyrelsen,
med den ställning och befogenhet, som af Riksdagen ofvan angifvits:
8
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
Aflönings- och omkostnadsstat för socialstyrelsen.
Lön |
Tjänst- görings- |
||||
eller mot- |
pengar |
Summa. |
|||
svarande. |
eller mot-svarande. |
||||
Er. |
Ivr. |
Er. |
Er. |
||
A. Ordinarie anslag-. |
|||||
1 chef för socialstyrelsen...... |
6,200 |
2,800 |
1,000 |
10,000 |
|
2 fullmäktige, arfvoden ä 1,000 . . . |
— |
— |
— |
2,000 |
|
1 byråchef............. |
5.000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
| Efter 5 år kan lönen |
2 byråchefer............ |
10,000 |
5,000 |
1,200 |
16,200 |
( höjas med 600 kr. |
1 ledamot för lagärenden, arfvode . . |
5,600 |
2,500 |
— |
8,100 |
|
1 sekreterare ............ |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
I Efter 5 år kan lönen |
4 tjänstemän af 2:dra graden (1 sekrete- |
1 höjas med 500 kr. |
||||
rare och inspektörsassistent, 3 förste |
14,400 |
7,200 |
1,600 |
23,200 |
) ytterligare 500 kr. |
1 tjänsteman af l:sta graden, aktuarie |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
Efter 5 år kan lönen |
tillika registrator och kassör . . . 3 tjänstemän af l:sta graden (2 aktna- |
höjas med 500 kr., |
||||
ligare 500 kr. och |
|||||
rier samt 1 bibliotekarie, tillika |
6,600 |
4,500 |
900 |
12,000 |
|
registrator) ............ |
ytterligare 500 kr. |
||||
1 kvinnligt skrifbiträde af högre grad |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
Efter 5 år kan lönen |
3 kvinnliga skrifbiträden af högre grad |
2,700 |
1,650 |
450 |
4,800 |
^ höjas med 200 kr. och |
1 kvinnligt skrifbiträde af lägre grad |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
1 efter 10 år med ytter-I ligare 200 kr. |
6 kvinnliga skrifbiträden af lägre grad |
4,200 |
2,100 |
900 |
7,200 |
|
900 |
450 |
150 |
1,500 |
||
1 förste vaktmästare........ |
\ höjas med 100 kr. |
||||
1 vaktmästare........... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
1 höjas med 100 kr. och |
Till amanuenser, sakkunniga, extra bi- |
[ ligare 100 kr. |
||||
träden, gratifikationer och vikariats-ersättningar........... |
_ |
— |
— |
17,000 |
|
Ordinarie anslag: Summa kronor |
— |
— |
- |
128,900 |
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
9
Anm. 1. Därest ledamoten för lagärenden ej innehar ordinarie, be-fattning, hvarmed följer skyldighet att erlägga afgift för Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt B. Extra anslag. |
Summa. Kr. |
|
Till extra tjänstemän och biträden, gratifikationer, sakkunniga etc. Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i orterna |
28,000 |
|
för den allmänna socialstatistiken............. |
12,000 |
|
> större specialundersökningar.............. |
5,000 |
|
> landtarbetarstatistiken................ |
2,000 |
|
Extra anslag: Summa kronor |
47,000 |
|
Tillsammans kronor |
170,1100 |
2:o) förklarat, att följande allmänna villkor och bestämmelser skola
gälla för aflöningsförmånernas åtnjutande, nämligen
dels
att samtliga ordinarie tjänsteinnehafvare i socialstyrelsen skola, i den
mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje
söckendag;
dels
att innehafvare åt ordinarie tjänst i socialstyrelsen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket
eller dess särskilda afdelningar eller eljes i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställninginom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 14 samt. 38 käft. (Nr 131.) 2
10
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med
bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket
göromålen öfverlämnas; skolande befattningshafvare i socialstyrelsen slutligen,
likaledes med bibehållande af nyssnämnda förmåner, vara underkastad
att, när helst så af Kungl. Maj:t pröfvas lämpligt, förflyttas till annan
befattning inom förvaltningen på det sociala området;
att med ordinarie befattning i socialstyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt
ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare
af annan befattning, socialstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinder!igt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
att tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att tjänstgöra
å den särskilda befattning inom graden, där socialstyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljes varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget eller i det fall, där aflöningen utgöres
af arfvode, den del däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljes är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen
eller ortstillägget eller af arfvodet, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljes pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
11
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej finns
skäligt låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller
för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning i socialstyrelsen, densamma,
mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljes af däremot svarande belopp i stället för egna
tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvare!) under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af rätten till löneförhöjning
tillgodoräknas den tid, som före den nya afiöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen eller annan, samma lönegrad tillhörande
befattning i kommerskollegium, vare sig på grund af fullmakt eller
konstitutorial eller förordnande tillsvidare att vara innehafvare af befattningen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder lör göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, byråcheferna och
ledamoten för lagärenden samt tjänstemännen af andra lönegraden enhvar
under en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
enhvar under en månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af chefen bestämmes, begagna
sig af semester;
12
Riksdagens skrifvelse Nr 131.
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget eller, där aflöningen utgöres
af arfvode, den del däraf, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt;
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta si g, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande atelier
minskning -i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att enhvar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning i socialstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta si<>-nyssberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i kommerskollegium,
hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den 1 november
1912 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie
stat tillkommande aftoningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehafvares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
att enhvar vaktmästare i socialstyrelsen må årligen, i den mån sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar, samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara
skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre ä.n sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren
de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans
semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp; samt
dels ock slutligen
att kvinnligt biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat
är anställdt hos kommerskollegium och antages till biträde å socialstyrelsens
stat, må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna
Riksdagens skrifvelse Nr 131. 13
sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos
kommerskol 1 egiu m;
att för kvinnliga biträden å socialstyrelsens stat skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen
1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af
tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande
ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande mot
fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande hvad enligt
staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket skall äga bereda
fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda arfvodes belopp;
dock att biträdet genom dylik aflöningsfyllnad ej må i något fäll tillgodoföras
aflöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet af den med
befattningen i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg däri inräknade;
2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men
i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,
denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara pliktigt
att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det krafvel'', Qvarstanna i
arbetet å tjänsterummet intill ytterligare eu timme;
3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske;
4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras till
biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen, biträde,
som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må för
erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna sig
högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista
O
ålderstillägget i den lägre graden;
5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl högre
som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om det förordnas
såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida befattningen som
sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma
kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af lägre grad att därunder
i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras
i följd af sjukdomsfall, de med den tjänstledigas befattning förenade
tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande af
semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande
belopp;
6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter af
Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskildt fäll lämnadt medgifvande;
14
.Riksdagens skrifvelse Nr 131.
7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,
därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande finner det nödigt;
8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter
tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär
bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda
af Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet stadgade
villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande skola i
tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad här blifvit
föreskrifvet lända till efterrättelse.
3:o) beslutat att i riksstaten under sjätte hufvudtiteln uppföra ett
ordinarie anslag till socialstyrelsen å 123,900 kronor.
4:o) för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver anslaget
å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af
47,000 kronor.
5:o) beslutat att från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande
stat utesluta dels aflöning till eu byråchef och föreståndare för
det arbetsstatistiska arbetet in. m. till belopp af 6,400 kr., dels ock i anslaget
till vikariatsersättningar in. m. ingående semesterersättning åt samme
byråchef, uppgående till 250 kronor.
Stockholm den 14 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
121762