4
Riksdagens skrifvelse Nr 129.
Nr 129.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 11 maj 1912.
» » » i Andra kammaren den 11 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar samt
till lag om ändrad lydelse af JO § utsökning slag en.
(Lagutskottets utlåtande nr 48.)
Till Konungen.
Genom en den 23 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 58,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga
följande lagförslag:
l:o. Förslag till Lag
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att i
fråga om tillämpning af främmande stats lag följande bestämmelser, upptagna
i en den 17 juli 1905 i Haag afslutad internationell konvention
5
Riksdagens skrifvelse Nr 12D.
rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar af
äktenskap, skola här i riket lända till efterrättelse:
1. Makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende
skola bedömas enligt lagen i makarnas hemland.
Rättigheter och skyldigheter, hvarom nu sagts, skola dock ej i någon
stat kunna göras gällande med andra tvångsmedel än som jämväl enligt
lagen i den stat kunna komma till användning.
2. I brist af aftal bestämmas äktenskapets rättsverkningar i fråga
om makars förmögenhetsförhållanden, i hvad gäller såväl fast som lös
egendom, af lagen i den stat, mannen vid tiden för äktenskapets ingående
tillhörde. Ändring, som under äktenskapet skett beträffande makarnas eller
enderas medborgarrätt, vare utan verkan i afseende, hvarom nu är sagdt.
3. Huruvida de, som ämna med hvarandra ingå äktenskap, äro behöriga
att sluta aftal rörande förmögenhetsförhållandena under äktenskapet,
skall hvad angår en hvar af dem pröfva^ efter lagen i den stat, han eller
hon vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde.
4. Enligt lagen i makarnas hemland skall afgöras, huruvida de
under äktenskapet äga upprätta aftal om sina inbördes förmögenhetsförhållanden
eller ändra eller upphäfva hvad härom må vara emellan makarna
aftaladt. Ändring, som sålunda skett i makars inbördes förmögenhetsförhållanden,
skall ej äga återverkande kraft till förfång för tredje man.
5. Den rättsliga giltigheten af innehållet i aftal, som träffats angående
makars inbördes förmögenhetsförhållanden, så ock hvad verkan
dylikt aftal må äga bedömes enligt lagen i den stat, mannen vid tiden
för äktenskapets ingående tillhörde, eller, om aftalet slutits under äktenskapet,
enligt lagen i makarnas hemland vid aftalets ingående.
Enligt lag, hvarom nu sagts, skall ock afgöras om och i hvad man
makar äga bestämma, att annan lag skall i afseende å deras inbördes förmögenhetsförhållanden
äga tillämpning. Har i visst aftal dylik bestämmelse
meddelats, lände i fråga, om verkan af aftalet sist nämnda lag till
efterrättelse.
6. Aftal om makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall i afseende
å formen anses giltigt, om det upprättats i enlighet med lagen i
den stat, där upprättandet skett; så ock om aftalet upprättats före äktenskapet
i öfverensstämmelse med lagen eller lagarna i den eller de stater,
makarna vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde, eller under äktenskapet
enligt lagen eller lagarna i den eller de stater, makarna tillhörde
då aftalet ingicks.
Där lagen i stat, som endera af de blifvande makarna eller, om
fråga är om aftal, slutet under äktenskapet, endera af makarna tillhör, för
6 Riksdagens skrifvelse Nr 129.
giltigheten af aftal rörande makarnas förmögenhetsförhållanden fordrar, att
viss form skall hafva iakttagits, äfven då aftalet upprättats utrikes, skall
bestämmelsen härom lända till efterrättelse.
7. Bestämmelserna i konventionen äga ej tillämpning beträffande
sådan fast egendom, som enligt lagen i den stat, där egendomen finnes,
är underkastad särskilda rättsregler.
_ 8- Bet är eu hvar af de fördragsslutande staterna förbehållet att
dels fordra iakttagande af särskilda formaliteter såsom villkor för att hvad
om makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall gälla må kunna åberopas
emot tredje man, dels låta föreskrifter, gifna till skydd för tredje man i
dennes affärsförbindelser med gift kvinna, som å vederbörande stats område
utöfvar yrke, komma till användning.
9. Om makar under äktenskapet båda förvärfva medborgarrätt i
annan stat än den de förut tillhört, skall såsom deras hemlands lag,
hvarom under 1), 4) och 5) sägs, gälla lagen i deras nya hemland.
Skulle under bestående äktenskap makarna komma att vara medborgare i
olika stater, skall i fall hvarom nyss sagts lagen i den stat, de senast gemensamt
tillhört, anses som deras hemlands lag.
10. Konventionen skall ej äga tillämpning i den mån på grund af
dess bestämmelser lagen i annan stat än någon af de fördragsslutande
skulle blifva att tillämpa.
2 §•
Vid tillämpning af bestämmelserna i 1 § skall iakttagas:
1. Främmande lag, som jämlikt bestämmelse i 1 § skall tillämpas
vid bedömande af makars inbördes förmögenhetsförhållanden, må dock ej
åberopas så vidt angår förhållandet till tredje man, med mindre i ordning
och inom tid, som i 8 kap. giftermålsbalken är i fråga om äktenskapsförords
lagföljd för hvarje särskildt fall stadgad, blifvit hos rätten skriftligen
angifvet, att den främmande lagen skall äga tillämpning å makarnas
inbördes förmögenhetsförhållanden. Då sådan anmälan göres, skall tillika
ingifvas bevis rörande mannens nationalitet vid tiden för makarnas giftermål.
Hafva makar, hvilkas inbördes förmögenhetsförhållanden skola bedömas
enligt viss främmande stats lag, ingått äktenskap innan förordnande,
som åt Konungen jämlikt 1 § meddelats i fråga om tillämpning af den
stats lag, trädt i kraft, och äro makarna vid den tid här i riket bosatta
eller hafva de egendom här, äge, där anmälan på sätt nu sagts sker inom
etthundraåttio dagar från det förordnandet trädt i kraft, den anmälan
jämväl verkan i hänseende, hvarom nu är fråga, dock först från det anmälan
skett.
Riksdagens skrifvelse Nr 129.
7
2. Slutes af svensk man eller svensk kvinna äktenskapsförord utomlands,
skall hvad i 8 kap. 2 och 3 §§ gifterrnålsbalken är för hvarje fall
särskild! stadgadt lända till efterrättelse.
3. Skall äktenskapsförord jämlikt bestämmelserna i 1 § anses till
formen giltigt, ändå att därmed ej förfarits så som i 8 kap. giftermålsbalken
sägs, äge det dock ej här i riket verkan i förhållande till tredje
man, med mindre det blifvit angifvet och intecknadt i ordning och inom
tid, som i det kapitel är för hvarje fall stadgad.
4. Aftal, som makar under äktenskapet giltigen slutit rörande sina
inbördes förmögenhetsförhållanden, må i den ordning, som är om äktenskapsförord
i 8 kap. gifterrnålsbalken stadgad, hos rätten lagföljas. Rätten
åligge att om ingifvande till rätten för lagföljd af sådant aftal låta ofördröjligen
i allmänna tidningarna samt i tidning inom orten införa kungörelse.
Sedan aftal sålunda lagföljts och kungjorts, äge det verkan här i
riket jämväl i makarnas förhållande till tredje man.
5. Hvad i ärende, som i denna § sägs, vid rätten förekommit,
varde i protokollet öfver äktenskapsförord intaget.
3 §.
Skall, efter ty här förut är sagdt, i visst mål främmande lag lända
till efterrättelse, och är ej innehållet af den främmande lagen för rätten
kändt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa utredning.
Har Konungen förordnat, huru underrättelse om innehållet af främmande
lag må af rätten sökas, vare rätten, där ej lagens innehåll förut
är för rätten kändt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.
och 2:o. Förslag till Lag
om ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 70 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Vill vid utmätning i makars bo endera undantaga viss egendom,
förty att den eldigt 11 kap. 7 § gifterrnålsbalken eller lagen om boskillnad
8
Riksdagens skrifvelse Nr 129.
ej bör gå i betalning för den gäld, som sökes, och är ej med afseende å
egendomens och gäldens beskaffenhet uppenbart, att utmätning ej må ske,
skall hvad i 69 § finnes stadgadt angående förfarandet i där afsedt fall
lända till efterrättelse; dock att föreskriften om gäldenärens instämmande
ej skall å andra maken lämpas. Hvad nu är sagdt äge ock tillämpning,
då efter vunnen boskillnad make vill vid utmätning i andra makens bo
freda egendom.
Skola makars inbördes förmögenhetsförhållanden bedömas enligt främmande
lag, och vill någon af makarna vid utmätning i makarnas eller
andra makens bo freda viss egendom, förty att den enligt den främmande
lagen icke bör gå i betalning för gäld, som sökes; gitter han ej genast
styrka sådant förhållande, vare lag som i första stycket stadgas.
Om utmätning af lösören, som blifvit sålda, men lämnats kvar i
säljarens vård, galle hvad särskild! är stadgadt. Om utmätning af gods,
hvarom i 131 § sjölagen förmäles, vare lag som där sägs.
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har af Riksdagen
bifallits.
Stockholm den 11 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
121753