6
Riksdagens skrifvelse Nr 116.
att å viss ort, där handel med fondpapper drifves vid banks afdelningskontor,
tillsynen äfven öfver sådan rörelse skall utöfvas af tillsyningsman,
hvarom ofvan förmäles.
Denna proposition har blifvit af Riksdagen bifallen; hvilket Riksdagen
härmed får. för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva,
Stockholm den 7 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 116.
Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 8 maj 1912.
» > » » Andra kammaren den 8 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning
rörande behof vet af åtgärder, åsyftande att i vissa
landtkommuner bereda de röstberättigade större möjlighet
att deltaga i kommunala afgöranden m. m.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.)
Till Konungen.
Vid innevarande års Riksdag hafva enskilda motionärer framställt förslag,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån särskilda åtgärder böra vidtagas för
Riksdagens skrifvelse Nr 116.
7
att i kommuner på landet af större utsträckning den kommunalt röstberättigade
befolkningen må beredas utväg att i större omfattning, än för
närvarande kan äga rum, deltaga i kommunala afgöranden, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Riksdagen vill till en början erinra därom, att statsrådet och chefen
för civildepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 2 februari
1912 rörande förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 4 och 5 i förordningen
om landsting m. m. uttalat, att de större kommunernas indelande
i valdistrikt för landstingsmannavalens förrättande är en reform att eftersträfva,
men att med bestämmelser härom kunde tillsvidare anstå. I två
af de motioner, som framställdes i anledning af ifrågavarande lagförslag,
blef äfven betydelsen af en sådan åtgärd särskildt vitsordad. Yederbörande
utskott instämde visserligen med departementschefen däri, att en distriktsindelning
icke läte sig genomföras vid innevarande riksdag, men behjärtade
lika med honom distriktsindelningens betydelse och uttalade den förhoppningen,
att redan nästkommande års riksdag måtte blifva satt i tillfälle att
pröfva den betydelsefulla frågan. Det torde således finnas skäl att antaga,
att den del af den af motionärerna upptagna frågan, som rör ändrade bestämmelser
i fråga om landstingsmannavalens förrättande för att underlätta
deltagandet i dessa val, med första kommer att underställas Riksdagens
pröfning.
Den af utskottet sålunda häfdade principiella uppfattningen beträffande
behöfligheten af distriktsindelning vid landstingsmannavalen synes
emellertid Riksdagen med lika rätt kunna göras gällande äfven i fråga om
andra kommunala val i de större kommunerna, och Riksdagen finner därför
hvad motionärerna i detta afseende anfört äfven hafva fog för sig.
Såsom af motionärerna påpekas, väcktes vid 1909 års riksdag i Andra
kammaren motion med i sak samma syfte som den nu förevarande. Nämnda
motion föranledde visserligen, på grund af kamrarnas skiljaktiga beslut,
icke någon Riksdagens åtgärd. Motionen blef emellertid af lagutskottet,
som förehade densamma till förberedande behandling, enhälligt tillstyrkt,
därvid utskottet, i sitt med anledning af motionen afgifna utlåtande nr 26,
efter att först hafva lämnat en del statistiska uppgifter angående de i
motionen närmast afsedda lappmarkssocknarnas areal och invånareantal,
yttrade följande:
»För kommuner af nu angifven eller liknande omfattning kunna gällande
bestämmelser i kommunalförfattningarna angående tiden för stämmors
och sammanträdens allmänniggörande och hållande, sättet för rösträtts utöfvande
m. m. icke anses vara lämpligt afpassade eller ens behörigen
8 Riksdagens skrifvelse Nr 116.
fylla sitt ändamål. Såsom eljest skola här kommunal- och kyrkostämmor
hållas å ett för hela kommunen gemensamt ställe å de därför i gällande
författningar bestämda tider, och kungörelse därom kan enligt författningarna
ske endast fjorton dagar eller en vecka eller ännu kortare tid förut.
Under sådana förhållanden måste det gifvetvis ofta nog inträffa, att stämmors
och sammanträdens hållande blir otillräckligt eller kanske alldeles
icke bekantgjordt för invånare i stora delar af kommunen, och detta ehuru
måhända å stämman eller sammanträdet skola afhandlas ärenden af största
vikt för invånarne. Men äfven om underrättelse om dylikt sammanträdes
hållande skulle vunnit tillräcklig spridning, är det uppenbarligen synnerligen
ofta fallet, att kommunens röstberättigade medlemmar äro förhindrade
att komma tillstädes på grund af de stora afstånden, vägarnas ofarbarhet
vissa tider m. m. Bestämmelserna i kommunalförfattningarna om rätt för
röstägande att öfverlåta sin talan och rösträtt på annan röstägande äro
tydligen särskildt med den begränsning de erhållit, i ringa mån ägnade
att afhjälpa dessa missförhållanden.»
Hvad sålunda af 1909 års lagutskott i frågan anförts, synes Biksdagen
fortfarande äga full giltighet.
Riksdagen får alltså anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes lata
utreda, i hvad mån särskilda åtgärder böra vidtagas för att.i kommuner
på landet af större utsträckning den kommunalt röstberättigade befolkningen
må beredas utväg att i större omfattning, än för närvarande kan
äga rum, deltaga i kommunala afgöranden, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 8 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad: