4
Riksdagens skrifvelse Nr 101.
Nr 101.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 7 maj 1912.
— — — i Andra kammaren den 7 maj 1912.
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för underlättande
af jordupplåtelser för odling slög enheter å kronomark
i Norrland.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtanden nr 2 och 6.)
Till Konungen.
XJti inom Riksdagen väckta motioner bär hemställts om vidtagande
af effektiva åtgärder för underlättande af jordupplåtelser för egna hem å
kronomark i Norrland.
Rörande de i motionerna omförmälda jordupplåtelserna, hvilka, såsom
af framställningen inhämtas, afse hvad i hithörande författningar inbegripes
under uttrycket »upplåtelse af odlingslägenheter», återfinnas de nu gällande
bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex
5
Riksdagens skrifvelse Nr 101.
nordligaste länen. Enligt nämnda kungörelse må domän styrelsen på kronoparker
ock öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen på vissa villkor å
arrende till på föreskrifvet sätt kvalificerade personer upplåta till odling
ock bebyggande tjänliga lägenheter under förutsättning, antingen att sådant
för skogens vård ock bevakning finnes vara gagneligt eller att den jord,
hvars upplåtande begäres, är belägen i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled,
ock kinder från skogsvårdens synpunkt ej möter.
Nyssnämndå, i enlighet med Eiksdagens beslut utfärdade kungörelse
stöder sig i hufvudsak på förslag, afgifvet af den så kallade Norrlandskommittén.
Denna kommitté ansåg beträffande den ståndpunkt, staten
borde intaga till ifrågavarande jordupplåtelser, att statens verksamhet uti
förevarande afseende borde förestafvas mindre af en önskan att få se
odlingar uppstå på här afsedd kronomark än af eu benägenhet att i möjligaste
mån tillmötesgå den icke bofasta befolkningens behof af jord. I
följd häraf syntes staten icke böra taga något initiativ i saken, utan afvakta,
att efterfrågan ägde rum. Den enskilde borde själf få åt sig utse
den plats, där han ville slå sig ned, och skulle det sedan ankomma på
staten att pröfva, om upplåtelse af den afsedda jorden kunde få äga rum
eller ej.
Uti yttrande, som domänstyrelsen på framställd begäran i den ordning,
§46 riksdagsordningen föreskrifver, afgifvit till Eiksdagens vederbörande
utskott i anledning af förevarande motioner, har styrelsen, som förmält,
att styrelsen vidtagit vissa åtgärder för underlättande af tillämpningen af
1909 års kungörelse och påskyndande af dithörande ärendens handläggning,
medgifvit, att missförhållanden i åtskilliga afseenden förefunnes beträffande
upplåtelser af odlingslägenheter från kronomark i Norrland, beroende dels
på bestämmelserna i nämnda kungörelse, dels ock därpå, att den jämförelsevis
fåtaliga skogspersonalens tid i regel icke kunde tillåta ett omedelbart
handläggande af inkomna ansökningar i ämnet; och har styrelsen meddelat,
att styrelsen i underdånig skrifvelse den 13 juni 1911 hos Eders
Kungl. Maj:t gjort framställning om viss ändring, som styrelsen ansett
påkallad i nyssnämnda kungörelse.
Emellertid torde, enligt Eiksdagens mening, äfven om af domänstyrelsen
ifrågasatt ändring i merberörda kungörelse vidtages, afsevärda
olägenheter vid jordupplåtelserna komma att kvarstå, olägenheter, som ej
äro beroende på domänstyrelsens och dess underlydande tjänstemäns tillämpning
af gällande författningar, utan på dessa författningar själfva och
på hela förfaringssättet vid upplåtande af här afsedd jord.
6
Riksdagens skrifvelse Nr 101.
Ostridigt är, att det vid behandlingen af ansökningar om jordupplåtelser
understundom inträffat, att ansökningens handläggning dragit så
långt ut på tiden, att den sökande blifvit missmodig och kunnat få den
föreställningen, att statsmakterna ställde sig motvilliga mot dylika upplåtelser.
En hufvudorsak till tidsutdräkt torde enligt Riksdagens mening vara
den, att inga som helst förberedande åtgärder från statens sida vidtagits,
utan att allt kommit att hvila på det enskilda initiativet. Då emellertid
all undersökning, som erfordras i anledning af en inkommen ansökan om
upplåtelse af ifrågavarande slag, skall ske efter det ansökningen inkommit
samt tillkommer en tjänstemannapersonal, hvars hufvuduppgifter ligga på
ett annat område, är det helt naturligt, att skogsstatens tjänstemän mången
gång knappast kunna med sin öfriga tjänst förena dessa extra göromål
på sådant sätt, att de senare icke däraf fördröjas.
Enär alltså de största olägenheterna med den nuvarande förfaringssättet
för upplåtande af ifrågavarande odlingslägenheter är, att detsamma
icke sällan vållar större tidsutdräkt, än som är önskligt, anser Riksdagen,^
att de åtgärder, som påkallas i ämnet, böra gå ut på undanröjande af
detta missförhållande.
Detta synes också Riksdagen kunna ske, utan att den hittills tilllämpade
principen om förvärfvaren såsom den egentlige initiativtagaren behöfver
frångås. Skogstjänstemännen borde nämligen vid lämpliga tillfällen
undersöka och kartlägga större sammanhängande, till odling dugliga områden
i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled. Å dessa områden
skulle därjämte vid samma tillfällen kunna utstakas lägenheter af
för ändamålet lämplig storlek, allt under förutsättning, att hinder från
skogsvårdens synpunkt icke förefunnes för ett upplåtande af lägenheterna.
Därjämte kunde i samband med andra förrättningar å kronoskogarna utstakas
en eller annan lägenhet, utan att den vore belägen vid odlad bygd
eller kommunikationsled, där ett upplåtande af densamma kunde anses
vara för skogens vård och bevakning gagneligt.
Åtminstone i vissa fall skulle afsevärd tidsvinst ernås vid handläggning
af ansökan om erhållande af odlingslägenhet, därest lägenheter redan
beskrifvits och utstakats, bland kvilka vederbörande sökande kunde välja.
Ett dylikt förfaringssätt synes så mycket hellre böra komma till användning,
som före år 1909 förfarits på samma sätt, ehuru domänstyrelsen,
enligt hvad Riksdagen inhämtat, sedermera på grund af tillkomsten af
7
Riksdagens skrifvelse Nr 101.
ifrågavarande kungörelse af den 18 juni 1909 ansett sig förhindrad att
använda samma förfarande.
På grund af hvad sålunda anförts får Kiksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke åtgärder i
den riktning, som här ofvan ifrågasatts, kunna vidtagas för underlättande
af jordupplåtelser för odlingslägenketer å kronoparker och öfver loppsmarker
i de sex nordligaste länen.
Stockholm den 7 maj 1912.
Med undersåtlig vördnad.