UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AFGIFVET AF

DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

REGLERING AP

XXIX.

UPPFÖRANDE I STAT AF VISSA BITRÄDEN HOS
ÄMBETSVERK OCH MYNDIGHETER.

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKEIilKT. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1911

[110823]

INNEHÅLL.

Sill

Underdånig skrifvelse till Konungen 1

Inledning

Sammanfattning af vederbörande ämbetsverks och myndig
heters förslag

Framställning från föreningen af kvinnor i statens tjänst

Kommitténs yttrande

Allmänna erinringar och förslag: ..................

I hrilka fall befattningar af ifrågavarande slag böra uppföras å ordinarie stat

Kvinnliga eller manliga biträden...................

Ordningen för biträdenas antagande, kompetensfordringar m. .........

Befattnings frånträdande vid giftermål.................

Arbetstid; frågan om ersättning för öfvertidsarbete m. m...........

Aflöning...........................

Semester...........................

Aflöningsvillkor i öfrigt......................

Ersättning till vikarie......................

Minskning af anslag till renskrifning m. ................

Särskild benämning å vissa biträden.................

Speciella förslag:.........................

Ämbetsverk under justitiedepartementet:................

Rikets hofrätter.....................

Ämbetsverk under landtförsvarsdepartementet:

Arméförvaltningen....................

Ämbetsverk under sjöförsvarsdepartementet:...............

Marinförvaltningen....................

32.

34.

38.

44.

47.

54.

56.

57.
59.
63.

65.

66.

74.

82.

Ämbetsverk under civildepartementet: gg

Generalpoststyrelsen..................... »

Försäkringsinspektionen....................93.

Länsstyrelserna.......................9g,

Ämbetsverk under finansdepartementet:..................120.

Kammarkollegiet........................

Statskontoret.........................125.

Kammarrätten........................130.

Kontrollstyrelsen.......................135.

Ämbetsverk och myndigheter under ecklesiastikdepartementet...........136.

jRiksarkivet..........................

Landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund.........139.

Kungl. biblioteket......................140.

Öfver styrelsen för rikets allmänna läroverk...........142.

Karolinska institutet.....................147.

Tekniska högskolan......................158.

Chalmers'' tekniska läroanstalt................162.

Vetenskapsakademien......................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien..........176.

Ämbetsverk under jordbruksdepartementet:.................177.

Domänstyrelsen.......................»

Landtbruksstyr elsen.....................181.

Stuteriöfverstyrelsen.....................188.

Landtmäteristyr elsen.....................190.

Sveriges geologiska undersökning...............193.

Särskild! yttrande.........................195.

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt hvilken Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902
uppdragit att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. in., får här -

med i underdånighet öfverlämna delen XXIX af sina betänkande^ innefattande
förslag i fråga om uppförande i stat åt vissa biträden hos
ämbetsverk och myndigheter.

Vid detta betänkande finnes fogadt ett särskilt yttrande af undertecknad
af Callerholm.

Stockholm den 29 juni 1911.

Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.

Olof Björklund. Th. af Callerholm. Philip Klingspor.

Carl Persson. Richard Vide.

Elis Sidenbladh.

Uppförande i stat af vissa biträden hos ämbetsverk

och myndigheter.

Inledning.

I skrifvelse den 23 maj 1906 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning, huruvida och i hvilken mån personer, som
vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt
sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, skulle kunna erhålla
någon fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda.

Öfver Riksdagens skrifvelse infordrades underdåniga utlåtanden från
centrala ämbetsverk, hofrätter m. fl. myndigheter och institutioner, hvarpå
löneregleringskommittén, efter erhållet uppdrag, den 31 oktober 1907 afgaf
betänkande i ämnet (delen VIT af kommitténs betänkanden).

Däröfver afgåfvos sedermera underdåniga utlåtanden från myndigheter
och institutioner.

Den sålunda uppkomna frågan om beredande af fastare anställning
åt vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter blef sedermera,
efter framställningar från Kungl. Maj:t, föremål för vidare behandling
vid 1910 års riksdag.

I statsverkspropositionen, andra hufvudtiteln, föreslogs nämligen,
efter en omfattande redogörelse rörande frågan, att å ny aflöningsstat
för fångvårdsstyrelsen måtte bland den ordinarie personalen uppföras ett
skrifbiträde med angifna aflöningsförmåner.

Under åberopande däraf föreslogs ock i Kungl. Maj:ts proposition
n:r 60, angående godkännande af tullverkets utgiftsstater för år 1911
m. m., att å ny aflöningsstat för generaltullstyrelsen måtte uppföras två
kvinnliga skrifbiträden med enahanda aflöningsförmåner, som upptagits
för skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelsen.

1—110823 LöneregleringslcommitUnt bet. XXIX.

Enligt skrivelser den 9 juni 1910 n:r 2 och den 10 juni 1910 n:r
7 medgaf Riksdagen, att de sålunda loreslagna biträdena finge uppföras
på ordinarie stat.

Aflöningsförmånerna bestämdes till följande belopp: lön 600, tjänstgöringspenningar
450 och ortstillägg 150, tillhopa 1,200 kronor, hvartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter
fem och tio år.

Bland aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen intogs den bestämmelsen,
att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande var anställdt
hos styrelsen och antogs till biträde å denna stat, skulle äga att
för åtnjutande af löneförhöjning (genom ålderstillägg) räkna sig till godo
den tid biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen.

Motsvarande bestämmelse intogs bland aflöningsvillkoren för generaltullstyrelsen.

Då afsedt var, att beträffande de öfriga, efter framställningar vid
senare årens riksdagar, nyreglerade ämbetsverk, inom hvilka behof af
dylika fast anställda biträden förefunnes, till Riksdagen aflåta framställningar
om uppförande i stat af erforderligt antal sådana biträden, anmodades
ifrågavarande ämbetsverk att till vederbörande statsdepartement
inkomma med det yttrande och förslag uti förevarande hänseende, hvartill
omständigheterna kunde föranleda.

Sedan skrivelser, innefattande yttranden och förslag i ämnet, inkommit
från åtskilliga ämbetsverk och myndigheter, förordnade Kungl.
Maj:t den 8 oktober 1910, att såväl nyssberörda skrivelser som ock de
skrivelser i ämnet, hvilka ytterligare vore att förvänta, men då ännu ej
inkommit, skulle öfverlämnas till löneregleringskommittén, med befallning
till kommittén att, så snart ske kunde, afgifva underdånigt utlåtande och
förslag i ärendet.

Med skrivelser från finansdepartementet den 8, 20 och 24 oktober
samt den 23 november 1910 hafva till kommittén öfverlämnats yttranden
i förevarande ämne från nedannämnda ämbetsverk och myndigheter:

Svea hofrätt;

Göta hofrätt ;

hofrätt en öfver Skåne och Blekinge;

arméförvaltningen;

marinförvaltningen;

generalpoststyrelsen;

försäkringsinspektionen;

länsstyrelserna i samtliga län;

kammarkollegiet;

statskontoret;

kammarrätten;

kontrollstyrelsen;

riksarkivet;

landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund;
kungl. biblioteket;

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk;
karolinska mediko-kirurgiska institutet;
tekniska högskolan;

Chalmers’ tekniska läroanstalt;
vetenskapsakademien;

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien;

domänstyrelsen;

landtbruksstyrelsen;

stuteriöfverstyrelsen;

landtmäteristyrelsen och

Sveriges geologiska undersökning.

Sammanfattning af vederbörande ämbetsverks och myndigheters
förslag.

I anledning af det kommittén den 8 oktober 1910 gifna uppdrag
i detta ärende anser sig kommittén böra lämna en kortfattad redogörelse
rörande de olika uppfattningar och kraf, som uti ifrågavarande hänseende
framställts af vederbörande ämbetsverk och myndigheter.

A. Aflöning efter normaltypen.

Ungefär halfva antalet af ifrågavarande verk och myndigheter hafva
för det antal biträden, de ansett erfordras, föreslagit aflöningen i anslutning
till hvad som vid 1910 års riksdag fastställdes för de å fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens stater uppförda skrifbiträdena, d. v. s.
lön 600 kronor, t jänstgö ringspenningar 450 kronor och, i förekommande
fall, ortstillägg, jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor,
efter fem och tio år.

De till nu förevarande afdelning hänförliga verk och myndigheter
samt antalet till uppförande å deras ordinarie stater föreslagna biträden

angifvas här efteråt:

marinförvaltningen...............4

länsstyrelsen i Stockholms län.........2

» » Uppsala ».........2

» » Södermanlands ».........2

» » Jönköpings ».........2

> » Kalmar ».........2

» » Blekinge ».........1

» > Kristianstads ».........3

» » Malmöhus ».........3

» » Älfsborgs ».........2

länsstyrelsen i Skaraborgs lån.........1

» » Värmlands ».........1

» » Örebro ».........2

» » Västmanlands ».........1

» » Kopparbergs ».........2

» » Gäfieborgs ».........3

» » Norrbottens ».........1

landsarkivet i Vadstena.............1

» » ........... . . . 1

kungl. biblioteket................1

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.....2

karolinska institutet...............3

tekniska högskolan...............1

vetenskapsakademien...............7

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.....2

stuteriöfverstyrelsen...............1

Åtskilliga af dessa verk oeh myndigheter hafva framställt vissa särskilda
önskemål.

Marinförvaltningen har ansett, att de fasta skrifbiträdena icke ovillkorligen
borde förutsättas vara kvinnliga. En bestämmelse i motsatt
riktning vore, enligt marinförvaltningens åsikt, så mycket mera olämplig,
som uti ifrågavarande befattningar i ämbetsverket med fördel syntes
kunna anställas underbefäl vid armén eller flottan, som erhållit afsked.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit önskvärdheten af att
tydlig bestämmelse meddelas, huruvida ett skrifbiträdes anställning på
ordinarie stat skall medföra hinder för länsstyrelsen att åt biträdet mot
särskild ersättning öfverlämna utförande af skrifarbete, som icke medhinnes
på den ordinarie arbetstiden om sex timmar å tjänsterummet.

Då ledigblifna tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms län tills vidare
skola tillsättas endast medelst förordnande, men denna omständighet icke
syntes länsstyrelsen böra hafva till följd att den, som, under förutsättning
af tjänstens tillsättning i vanlig ordning, vore berättigad till ålderstil]ägg,
skulle gå i mistning af sådant, har länsstyrelsen ansett särskildt stad -

gande härom böra för Stockholms län meddelas rörande nu ifrågakomma
tjänster.

Länsstyrelsen i TJppsala lån har hemställt, att å dess stat måtte
uppföras två skrifbiträden, »manliga eller kvinnliga». Sedan åtskilliga år
tillbaka hafva — meddelas det — vid länsstyrelsen två skrifbiträden
stadigvarande arbete. Af dessa biträden tjänstgöra ett kvinnligt å landskansli
och ett manligt å landskontoret.

Af länsstyrelsen har ock påpekats, att hos densamma äfven erfordrades
biträde med renskrift af sådana expeditioner, för hvilka landssekreteraren
och landskamreraren ägde uppbära lösen och hvilka till följd
däraf bekostades af dem personligen; och har länsstyrelsen hemställt, att
landssekreteraren och landskamreraren måtte erhålla tillstånd att — om så
läte sig göra utan hinder för de fast anställda skrifbiträdenas öfriga göromål
— få för sådan renskrift anlita dessa under deras tjänstgöringstid
å ämbetsrummen, med skyldighet för landssekreteraren och landskamreraren
att därför lämna ersättning med belopp, hvarom öfverenskommelse
mellan dem och skrifbiträdena kunde träffas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som hemställt om inrättande af
ordinarie anställningar hos länsstyrelsen för två fasta biträden, har emellertid
tänkt sig, att dessa skulle erhålla allenast fjorton dagars årlig
semester.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett det böra på länsstyrelsens
pröfning i hvarje särskildt fall bero, om kvinnligt i stat upptaget skrifbiträde,
som ingår äktenskap, skall vidare få behålla fast anställning vid
länsstyrelsen. Därjämte har åberopats länsstyrelsens i underdånigt utlåtande
den 1 oktober 1908 uttalade mening, att biträde före anställandet
bör hafva ådagalagt prof på färdighet i maskinskrifning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har ansett synnerligen önskvärd!,
om de biträden för skrifgöromål och andra dylika sysslor, hvilka redan
vore och framdeles kunde blifva anställda hos länsstyrelsen, »vare sig
manliga eller kvinnliga», kunde beredas en sådan fastare anställning,
som beredts ständiga skrifbiträden hos såväl generaltullstyrelsen som fångvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön har för eu af tre uppgift™ kvinnor,
hvilka länsstyrelsen ansett böra blifva antagna till biträden vid länsstyrelsen,
ifrågasatt ett personligt tillägg till tjänstgöringspenningarna, så att
desamma komme att för benne utgöra 600 kronor.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, i uttryckligen angifven afsikt att
bereda ett äldre manligt extra biträde fastare anställning, hemställt om
uppförande å ordinarie stat af en fast biträdesbefattning hos länsstyrelsen
och bestämmande af aflöningsförmånerna för densamma »på sätt för fångvårdsstyrelsen
med flera verk stadgats».

Länsstyrelsen i Värmlands lön, som hemställt, att för detta län
»(landskansli)» måtte å stat uppföras ett fast skrifbiträde med de för
skrifbiträdena hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen gällande
aflöningsförmåner med afdrag af ortstillägg, har härvid uttalat, att det
syntes länsstyrelsen uppenbart, »att åtskillnad med afseende å löneförmånerna
ej bör göras mellan manligt och kvinnligt biträde».

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett, »att det vore mycket
lämpligt, om å hvardera sidan af länsstyrelsens afdelningar anställdes en
person uteslutande för renskrift och därmed jämförliga mera mekaniska
göromål».

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som föreslagit uppförande å ordinarie
stat af ett fast anställdt skrifbiträde hos länsstyrelsen, har ansett, att beträffande
aflöningsförmånerna ifrågavarande biträde borde likställas med dylika
biträden hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen; erinrande länsstyrelsen
härvid om de i Luleå rådande synnerligen dryga lefnadsomkostnader.
Dessa synas länsstyrelsen »fullt motivera enahanda ortstillägg,
som tillerkänts biträde i nyss angifna ämbetsverk».

I det yttrande, hvari riksbibliotekarien föreslagit uppförande på ordinarie
stat för kungl. biblioteket af ett skrifbiträde, har han »angående de
af statsrådet och chefen för justitiedepartementet föreslagna bestämmelserna
beträffande biträdens rättigheter och skyldigheter» förklarat sig för
sin del icke hafva annat att anföra, än att en proftjänstgöring af minst
ett år syntes riksbibliotekarien onödigtvis lång för bedömande af en persons
skicklighet till det slags arbete, som af ett skrifbiträde skall utföras.

Eu inskränkning däri, »som dock för knngl. biblioteket ej bör gå vidare
än hvad för liknande befattningar annorstädes kan finnas lämpligt», anser
riksbibliotekarien sig böra förorda.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har hemställt om framställning
till Riksdagen, att å öfverstyrelsens stat måtte såsom ordinarie befattningar,
»hvilka äfven må kunna innehafvas af kvinna», uppföras två
skrifbiträdesbefattningar med enahanda löneförmåner och under samma
villkor, som dem 1910 års Riksdag bestämt i afseende å de på fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens stater uppförda befattningar af ifrågavarande
slag.

Till uppförande å karolinska institutets stat hafva föreslagits tre
biträden, nämligen ett biträde åt rektor, sekreteraren och kamreraren, ett
biträde vid biblioteket och ett tekniskt biträde vid det kliniska laboratoriet
å serafimerlasarettet.

Den dagliga tjänstgöringstiden har synts lärarkollegiet böra bestämmas
för laboratoriebiträdet till minst sex timmar om dagen, för rektors,
sekreterarens och kamrerarens biträde likaledes till sex timmar, med undantag
för den tid under månaderna juni—augusti, då semester ej åtnjutes,
under hvilken tid tjänstgöringen skulle pågå minst fyra timmar dagligen,
samt för biblioteksbiträdet, som med afseende å de fordringar på språkkunskaper
och bibliotekskännedom, som ställas på henne, ansetts böra tillerkännas
förmånen af något kortare tjänstgöringstid, till minst fem timmar om
dagen, med undantag för den tid under månaderna juni—augusti, då
semester ej åtnjutes, under hvilken tid tjänstgöringen skulle pågå så
många timmar om dagen, som kanslern enligt lärarkollegiets förslag kunde
finna skäligt bestämma.

Det nu anställda laboratoriebiträdet åtnjuter, enligt hvad i handlingarna
uppgifvits, bostad med uppvärmning på serafimerlasarettet. Då
något hinder för en sådan anordning äfven för framtiden icke syntes böra
uppställas, har med afseende å detta biträde föreslagits den bestämmelsen,
att, så länge bostadsförmånen åtnjutes, ortstillägg ej skall utgå äfvensom
å lönen afdragas 100 kronor årligen. I händelse laboratoriebiträdet framdeles
såsom nu erhölle kosthåll från lasarettet, borde betalning därför utgå
enligt af lasarettsdirektionen fastställd beräkningsgrund.

Vetenskapsakademien har beträffande ett af de ifrågasatta biträdena,
anställdt vid meteorologiska centralanstalten — af hvilket biträde, enligt
akademiens åsikt, kräfdes högre kvalifikationer än de för dylika biträden
vanliga — ansett arbetstiden i följd af arbetets ansträngande beskaffenhet
ej lämpligen kunna utsträckas till sex timmar om dagen. Allenast
under förutsättning, att så ej blefve fallet, hade akademien funnit sig
kunna föreslå normalaflöning åt ifrågavarande biträde.

Af ett vid vetenskapsakademiens skrifvelse i ämnet fogadt yttrande
af intendenten för naturhistoriska riksmuseets afdelning för lägre evertebrerade
djur framgår, att för denna afdelning afses ett manligt biträde.
Ett sådant biträde finnes å afdelningen med uppgift »att skrifva kataloger,
register för hufvudsamlingen och etiketter för åskådningssamlingen,
att grofsortera och omlägga inkomna samlingar, att påfylla sprit i afdelningens
spritsamling, att iordningställa utrustningar för vetenskapliga
expeditioner, att verkställa inpackningar af samlingar, hvilka skola å
annan ort bearbetas, samt att utföra inom afdelningen förekommande
smärre snickeri- och metallarbeten».

Jämväl å museets paleontologiska afdelning eller afdelningen för
fossila djur gäller frågan, enligt vederbörande intendents yttrande, ett
manligt biträde. Af detta biträde utföres tryckning af etiketter, en mängd
monterings- och prepareringsarbeten, m. fl. mera mekaniska arbeten.

Det torde här böra erinras, att riksarkivarien i afgifvet yttrande
rörande riks- och landsarkiven uttalat den uppfattning, att vid landsarkiven
torde höra anstå med ordinarie biträdens anställande, till dess
landsarkivorganisationen i sin helhet blifvit genomförd.

B. Aflöning åt vissa biträden efter normaltypen, åt andra efter annan grund.

Svea hofrätt har begärt, att å dess stat måtte uppföras 9 biträden
med den aflöning, som bestämts för de å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens
stater uppförda biträdena, och 1 biträde med ett något
högre belopp. Sistnämnda biträde, som vore afsedt för aktuariekontoret
och där skulle handhafva hela uppbörden vid hofrätten af stämpelmedel
till utgående expeditioner, borde enligt hofrättens mening erhålla högre

2—i 10823 LöneregIei''ingskommitténs bet. XXIX.

aflöning än den för skrifbiträden i allmänhet gällande, helst vid detta uppdrags
fullgörande förlust genom felräkning knappast kunde alldeles undvikas.

Då afsedt vore, att för biträden, som blefve i enlighet med de nya
bestämmelserna fast anställda, borde gälla, att de i fråga om ålderstilllägg
finge räkna sig till godo den tid, som dessförinnan förflutit, sedan
de hos myndigheten erhållit stadig anställning, förutsatte hofrätten, att
för de vid hofrätten anställda skrifbiträden i detta afseende finge komma
i betraktande den tid de verkligen varit på ett stadigvarande sätt såsom
biträden fästa vid hofrätten, oafsedt att sådana biträden ända till 1910
års ingång icke varit i nämnda egenskap af hofrätten anställda, utan af
advokatfiskalen i mån af behof antagna. Skulle ej åt den ifrågasatta
bestämmelsen gifvas dylik tillämpning, komine i flera fall öfverflyttningen
på ordinarie stat att för vederbörande skrifbiträden medföra ej oväsentlig
inkomstminskning. Huruvida och i hvad mån ett biträdes föregående
verksamhet borde anses vara af beskaffenhet att vid beräknande af ålderstillägg
komma i betraktande, borde få ankomma på hofrätten att i hvarje
förekommande fall pröfva.

Göta hofrätt hemställer om uppförande å dess stat af 6 biträden
med normalaflöning (ortstillägg frånräknadt) samt 1 biträde med en lön
af 750 kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor äfvensom två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år. Sistberörda biträde
skulle hafva till åliggande, bland annat, att tillhandagå aktuarien i hans
bestyr med stämpelbeläggning af utgående expeditioner, utlämnandet af
desamma åt vederbörande samt redovisningen af därför inflytande medel.

Af hofrätten har meddelats, att ett hos advokatfiskalen anställdt biträde
i denna egenskap hufvudsakligen hade att under advokatfiskalens tillsyn
diarieföra och granska inkomna renovationer af underrätternas protokoll
och domböcker, uppsätta, utskrifva och expediera de af denna granskning
föranledda skrivelser, i öfrigt verkställa all å advokatfiskalskontoret
behöflig renskrift samt biträda advokatfiskalen vid granskningen af stämpelbeläggningen
af vissa handlingar vid underrätterna. Denna befattning
innehades för det dåvarande af en person, som genom långvarig och väl
meriterad tjänstgöring såsom tingsskrifvare förvärfvat insikt och erfarenhet
i dylika göromål.

Hofrätten hade gjort sig förvissad om, att hinder ej mötte att å
detta biträde öfverflytta åliggande att biträda sekreteraren, och hofrätten
var därför betänkt att vidtaga denna åtgärd; det skalle tillika bestämmas,
att äfven detta biträde vore pliktigt att, då dess egentliga göromål tillläte,
lämna hofrättens öfriga tjänstemän erforderligt biträde.

Enär det vore nödvändigt, att den påtänkta förändringen i de advokatfiskal^
skrifbiträde tillkommande göromål inträdde redan under år
1911, anhöll hofrätten om bemyndigande att under år 1911 af det i hofrättens
lönestat upptagna anslaget till renskrifning använda ett belopp af

l, 000 kronor till arfvode åt ett skrifbiträde hos advokatfiskal och sekreteraren.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har meddelat, att sedan 1910
års början vore i hofrätten anställda fyra ständiga skrifbiträden, nämligen
ett manligt hos advokatfiskalen, ett kvinnligt hos sekreteraren och
två kvinnliga å divisionerna; och bär hofrätten ansett, att fyra skrifbiträden
böra uppföras å hofrättens ordinarie stat.

Rörande aflöningens storlek har hofrätten beträffande de å divisionerna
anställda biträdena, livilka uteslutande sysselsättas med renskrifningsarbete,
ansett sig ej böra ifrågasätta afvikelse från de för skrifbiträdena
hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen fastställda belopp
(ortstilläggen frånräknade).

Men då de göromål, som ålåge advokatfiskal^ och sekreterarens
skrifbiträden, af hofrätten ansåges vara af mera kvalificerad beskaffenhet,
i det dessa biträden jämväl vore sysselsatta med förande af diarier, rotlar

m. m., har hofrätten hemställt, att något högre aflöning måtte tillerkännas
dessa båda biträden. För skrifbiträdet hos sekreteraren syntes begynnelseaflöningen
skäligen kunna sättas till 1,200 kronor, medan för advokatfiskalens
manliga biträde, som hade en mängd växlande och ansvarsfulla
åligganden, i det han biträdde advokatfiskalen med så godt som alla å
dennes expedition förekommande göromål, aflöningen icke syntes böra
understiga 1,350 kronor, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor. I

I framställning rörande landtförsvarets medelsbehof, afsedd att
tjäna till ledning vid upprättandet af 1911 års statsverksproposition,

meddelade arméförvaltningen, att den för ämbetsverket gällande stat icke
upptoge några kvinnliga biträden, men att för renskrifning funnes inom
ämbetsverket 7 sådana biträden, placerade 1 å artilleri-, 1 å fortifikations-,

2 å intendents- och 2 å civila departementet samt 1 hos sjukvårdsstyrelsen.

Arméförvaltningen ansåg renskrifningsbiträden böra med normalaflöning
upptagas i staten till nyssberörda antal.

Enligt hvad arméförvaltningen vidare meddelade, funnos hos ämbetsverket
äfven anställda 2 kvinnliga biträden, som verkställde bokhålleriarbete,
diarieföring och enklare räkenskapsgranskning, 2 kvinnliga
siffergranskningsbiträden och 1 äldre kvinnligt biträde, sysselsatt å intendentsdepartementet
med diarieföring m. in.

Senast då detta sistnämnda biträde afginge ur tjänsten syntes göromålen
å nyssnämnda departement komma att omläggas, så att kvinnligt
biträde för desamma icke vidare erfordrades. I stället måste emellertid
ett kvinnligt biträde afses för vissa angifna göromål å pensionskamrerarbefattningen.

Med hänsyn till revisionsarbetets alltjämt fortgående ökning ansåg
arméförvaltningen erfordras, utöfver ofvanberörda 2 kvinnliga siffergranskningsbiträden,
ytterligare 2 sådana.

Jämväl siffergran skningsbiträdenas aflöning kunde enligt arméförvaltningens
mening bestämmas efter den normala typen.

För de 3 biträdena med göromål af mera kvalificerad beskaffenhet
hemställde arméförvaltningen visserligen, att i staten måtte uppföras
samma löneförmåner som för öfriga biträden, men därjämte att till aflöningsfyllnad
åt dem måtte beräknas tillhopa 2,000 kronor, hvilket belopp
skulle ingå i anslaget till vikariatsersättning.

Såsom ersättning för vikariat borde för hvart och ett af 14 biträden
beräknas per månad 100 kronor.

Kammarkollegiet har begärt, att å dess stat måtte uppföras 3 biträden,
däraf 2 med normalaflöning. Det tredje biträdet skulle vara
anställdt i arkivet och hafva att ombesörja renskrifning, upprättande
af utdrag ur jorde- och landsböcker, taxerings- och mantalslängder
samt andra likartade handlingar, kontrolläsning äfvensom förandet af

arkivets utlåningsbok, diarium och »boken öfver besökande» m. m. Då
större anspråk å skicklighet måste ställas på detta biträde än på ett
vanligt skrifbiträde, enär af detsamma kräfdes förtrogenhet med de äldre
handstilarna och stor omdömesförmåga, har kollegiet hemställt, att detta
biträdes aflöning måtte bestämmas till 1,400 kronor, däraf lön 800, tjänstgöringspenningar
450 och ortstillägg 150 kronor, hvartill borde kunna
komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och
tio år.

Då det ej syntes vara möjligt att vid förfall för skrifbiträde erhålla
vikarie, om dennas ersättning begränsades till biträdets tjänstgöringspenningar,
37 kronor 50 öre i månaden, har kollegiet ansett vikariatsersättningen
för skrifbiträde böra sättas afsevärdt högre, förslagsvis till 100
kronor i månaden; och har kollegiet anhållit om uttryckligt bemyndigande
att låta till vikarie för skrifbiträde utbetala ersättning med sistnämnda
belopp under skaf biträdes semester eller å tider, då skrifbiträde af sjukdom
hindras att förrätta sin befattning.

På sätt framginge af vederbörande departementschefs yttrande till
statsrådsprotokollet vid föredragning af förslaget till ny aflöningsstat för
fångvårdsstyrelsen, hade — erinras det af kammarkollegiet — förutsatts,
att skrifbiträde skulle, innan det finge slutligt antagas, underkastas åtminstone
ett års prof tjänstgöring, där ej vederbörande myndighet funne
sökandes föregående arbete i samma eller annat verk kunna ersätta proftjänstgöringen.
Af samma skäl, som anförts i fråga om vikarierande
skrifbiträde, kunde — framhåller kammarkollegiet vidare — åt ett på proftjänstgöring
antaget biträde ej gärna bjudas lägre ersättning än efter

1,200 kronor för år.

Då, såvidt kollegiet anginge, det knappt beräknade anslaget till
vikariatsersättning m. m. ej utan inskränkning i andra berättigade behof
lämnade tillgång till hvad som erfordrades för att till sistnämnda belopp
utfylla de till den lediga befattningen hörande tjänstgöringspenningarna,
hvilka den proftjänstgörande ägde uppbära, ansåg kollegiet
nödvändigt, att vid ledighet jämväl lönen och ortstillägget skulle kunna
af ämbetsverket användas till aflöning åt den på proftjänstgöring antagna
i stället för att besparas statsverket, såsom författningsenligt skulle ske,

om ej annorlunda föreskrefves. Kollegiet har på grund häraf anhållit
om bemyndigande att på nämnda sätt förfoga öfver skrifbiträdes lön och
ortstillägg.

I § 27 uti den för kammarkollegiet den 26 maj 1909 utfärdade
instruktionen föreskrifves, i första punkten, att för ordinarie tjänstinnehafvare
skall, i den mån ej i det följande annorlunda stadgas, den dagliga
arbetstiden å tjänsterummet hvarje söckendag utgöra sex timmar,
förlagda till tider, om hvilka i arbetsordningen eller eljest af generaldirektören
meddelas närmare bestämmelser.

»I den sålunda bestämda arbetstiden» — heter det i andra punkten
— »äger öfverordnad att vid alla de tillfällen, då göromålens gång det
kräfver, påfordra nödig utsträckning». Kammarkollegiet har föreslagit, att
i denna punkt skulle efter orden »påfordra nödig utsträckning» tilläggas
»som hvad skrifbiträde angår dock ej må utan särskild ersättning öfverstiga
eu timme dagligen».

För skrifbiträden skulle, enligt kammarkollegiets förslag, i lråga
om sättet för antagande, beviljande af ledighet äfvensom disciplinär bestraffning
i förekommande fall gälla detsamma som för vaktmästare.

Statskontoret har hemställt, att å dess stat måtte uppföras 3 biträden,
däraf 1 med normalaflöning och 2 med hvardera 800 kronor i lön, 650
kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg jämte två
ålderstillägg, hvart och ett å 200 kronor, efter fem och tio år. Dessa
högre aflönade biträden vore afsedda att anställas å riksbokslutsbyrån
och där utföra arbete af mera kvalificerad beskaffenhet, exempelvis förberedande
arbeten för rikshufvudbokens uppgörande äfvensom skrifning af
de flesta konti i rikshufvudboken.

Af statskontoret har äfven framhållits, att, hvad särskilt anginge
biträdet med normalaflöning, man icke kunde påräkna att under biträdes
semester eller ledighet för sjukdom erhålla vikarie för endast tjänstgöringspenningarna.

För biträdena å riksbokslutsbyrån har ansetts böra uppställas såsom
kompetensvillkor, att de aflagt antingen afgångsexamen från åttaklassigt
elementarläroverk för flickor eller realskoleexamen eller ock visat
sig eljest innehafva ungefärligen motsvarande kunskapsmått, med rätt

emellertid för statskontoret att vid tillsättande af sådan tjänst låta hvad
som möjligen bruste en sökande i afseende på examensbetyg uppvägas
af ådagalagd skicklighet under föregående tjänstgöring.

Kammarrätten har begärt att å dess stat må uppföras dels 2 kvinnliga
skrifbiträden med norinalaflöning, dels 4 räknebiträden å revisionsafdelningen
med samma begynnelseaflöning som de två skrifbiträdena,
hvartill dock skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvartdera å
200 kronor, i följd hvaraf slutaflöningen efter femton år skulle kunna
uppgå till 1,800 kronor.

Till stöd för den åt räknebiträdena föreslagna högre aflöningen har
kammarrätten erinrat, hurusom i kungl. bref den 23 december 1908 angående
ny instruktion för ämbetsverket in. m. det vore förutsatt, att räknebiträdes
aflöning kunde höjas till 1,800 kronor; och då befattningen såsom
räknebiträde i en del afseenden ställde större fordringar på innehafvarens
kompetens än anställning såsom skrifbiträde, syntes en något högre
aflöning för räknebiträdena vara berättigad. Så mycket hellre syntes denna
lörhöjning kunna erhålla formen af ett tredje ålderstillägg, som den öfriga
personalen å revisionsafdelningen vore i åtnjutande af tre ålderstillägg.

Det har förutsatts, att kammarrätten skall tillerkännas rätt att,
där det erfordras, af anslag till vikariatsersättningar m. in. utbetala till
vikarie för skrif- eller räknebiträde hvad utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens
tjänstgöringspenningar skäligen begäres.

Domänstyrelsen har hemställt, att å dess stat måtte uppföras 9 kvinnliga
biträden, däraf 8 med norinalaflöning och 1 (»kartograf») med 200
kronors högre aflöning, förslagsvis 600 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar
och 200 kronor i ortstillägg, jämte två ålderstillägg till
lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Till den sistnämnda biträdesbefattningen fordrades särskild kvalifikation,
nämligen genomgången ritkurs och god praktik i kartarbeten;
biträdet sysselsättes med upprättande af situationskartor öfver allmänna
skogar och kopiering af skogskartor.

Enligt domänstyrelsens mening borde beträffande samtliga föreslagna
biträdena gälla, att för de ifrågasatta aflöningarna biträdena icke borde

anses skyldiga att arbeta mer än sex timmar dagligen, utan äga rätt att
för öfverarbete, när så påkallades och de sådant mäktade, erhålla skälig
ersättning efter styrelsens bestämmande.

I fråga om biträdes antagande, tjänstledighet, afsked och ansvar
för tjänstefel syntes böra tillämpas de i instruktionen för domänstyrelsen
den 16 oktober 1908 meddelade föreskrifter i fråga om vaktmästare, och
borde samma instruktion äfven i öfriga tillämpliga delar vara gällande
för biträdena.

Landtmäteristyrelsen bär föreslagit uppförande å dess stat af 2 skrifbiträden
med normalaflöning och 1 kartritningsbiträde med 1,400 kronors
aflöning, däraf lön 800, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150
kronor, jämte två ålderstillägg, hvart och ett å 200 kronor, efter fem
och tio år.

Styrelsen håller nämligen före, att man icke kan få ett dugligt
ritbiträde mot normalaflöningen. De kartor, som förvarades hos styrelsen,
vore — säger styrelsen — delvis mycket gamla. Vid deras kopiering
fordrades särskild färdighet i flera afseenden; och det syntes af vikt, att
styrelsen hade tillgång till ett fullt dugligt ritbiträde. BegynnelseZönew
för det fast anställda ritbiträdet borde därför bestämmas till 800 kronor.

C. Aflöning efter enbart andra typer än den normala.

Generalpoststyrelsen har hemställt, att i postverkets aflöningsstat
måtte varda uppförda 25 kvinnliga biträden hos styrelsen, 12 dylika
biträden hos postdirektionerna (= postverkets distriktsförvaltningar) och
4 vid postkontoret Malmö 1 samt att aflöningen till dessa biträden måtte
bestämmas till lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 650 kronor och
eventuellt ortstillägg 150 resp. 100 kronor, hvartill skulle kunna komma
två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, af hvilket belopp 200 kronor
skulle utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar.

Till stöd för det sålunda framställda krafvet på högre aflöningsförmåner
än som bestås skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen
har anförts, att hos sistnämnda båda ämbetsverk den dagliga

tjänstgöringstiden för den ordinarie personalen vore afsedd att utgöra i
allmänhet minst sex timmar, under det densamma för motsvarande personal
hos generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar i allmänhet
uppginge till minst sju timmar. De biträden, som anställdes å stat
hos generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar, borde fördenskull
erhålla en i förhållande till den längre tjänstgöringstiden högre aflöning
än de biträden, som anställts å stat hos de bägge förra styrelserna.

Att generalpoststyrelsens och underlydande förvaltningars biträden
komme i åtnjutande af sådan högre aflöning, syntes generalpoststyrelsen
desto mera berättigadt som, hvad flertalet af dem anginge, deras arbete,
enligt generalpoststyrelsens åsikt, vore mera kvalificeradt än det som
ålåge fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens biträden samt närmast
jämförligt med det, som ålåge kvinnliga postexpeditörer, hvilka hade en
aflöning af 1,500—2,100 kronor, oberäknadt eventuellt ortstillägg, som
kunde uppgå ända till 225 kronor.

Enär emellertid anledning ej syntes förefinnas att låta den högre
aflöning, som ansåges böra tillkomma generalpoststyrelsens och underlydande
förvaltningars biträden, för dem medföra jämväl högre sjukaflöning
och högre pension, har styrelsen ansett det för dem ifrågasatta
tilläggsbeloppet icke böra räknas till lönen utan böra hänföras till tjänstgöringspenningarna.

Enligt hvad generalpoststyrelsen föreslagit, skulle bland aflöningsvillkoren
för ifrågavarande biträden intagas den bestämmelse, att biträde,
som vid den nya statens ikraftträdande vore anställdt hos styrelsen eller
underlydande förvaltning och antoges till biträde å denna stat, skulle äga
att för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen eller underlydande
förvaltning.

Det torde böra erinras, att i fråga om uppförande å stat af de fyra
biträdena vid postkontoret Malmö 1 generalpoststyrelsen åberopar och
redogör för detta postkontors särskilda uppgift att förmedla postanvisningsutväxling
mellan, å ena sidan, Sverige samt, å den andra, Amerikas
förenta stater, England, Kanada och Ryssland.

3—110823 Lönereglering ikommitténs bet. XXIX.

Försäkringsinspektionen önskar få å sin stat uppfördt ett kvinnligt
biträde, afsedt för granskning och bearbetning af de utaf vissa mindre
f örsäkrin gsan stalt er till försäkringsinspektionen ingifna uppgifter öfver sin
verksamhet.

Det åberopas, att i den s. k. statistiska kommitténs nyligen afgifna
betänkande blifvit beträffande ett statistiskt centralverk föreslaget inrättandet
dels af 53 kvinnliga kontorsskrifvarbefattningar med en begynnelseaflöning
af 1,200 kronor och tre ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor,
dels ock af 6 kvinnliga bokhållarbefattningar med en begynnelseaflöning
af 2,000 kronor och två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.

Det hos försäkringsinspektionen anställda kvinnliga biträdets arbete
syntes inspektionen vara af själfständigare och mera kvalificerad beskaffenhet
än det som i genomsnitt komme att utföras af »de föreslagna
kontorsskrifvarna». På grund häraf och med hänsyn ej mindre till den
aflöning, som nu utginge till det hos försäkringsinspektionen anställda
kvinnliga biträde, än äfven därtill, att ifrågavarande biträde saknade den
möjlighet till befordran, som statistiska kommitténs förslag afsåge att
bereda de nämnda »kontorsskrifvarna», har försäkringsinspektionen för det
kvinnliga biträdet hos inspektionen föreslagit en aflöning af 1,500 kronor,
däraf lön 900, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor,
jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 250 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands lån har föreslagit, att å ordinarie staten
för länet måtte uppföras aflöning till ett skrifbiträde å landskontoret.
Aflöningen till detta biträde hade, med hänsyn till arbetets omfattning och
lefnadskostnaderna å orten, synts länsstyrelsen icke böra sättas lägre än

1,200 kronor, däraf hälften lön och hälften tjänstgöringspenningar, jämte
två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Länsstyrelsen i Gottlands län har upplyst, att å landskansliet ett
skrifbiträde sedan flera år tillbaka varit anställdt och fortfarande vore af
oundgängligt behof påkalladt. Länsstyrelsen anhåller, »att åt ett å landskansliet
tjänstgörande, ständigt biträde, manligt eller kvinnligt, måtte
beredas den tryggade ställning, som skulle uppkomma därigenom, att
biträdet berättigades till bestämda aflöningsförmåner».

»Med afseende å här förefintliga förhållanden» — säger länsstyrelsen
— har det synts lämpligast, att dessa förmåner blefve uppdelade så,
att årligen utginge 400 kronor i lön och 600 kronor i tjänstgöringspenningar,
hvartill borde komma två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter
fem och tio år. Att tjänstgöringspenningarna föreslagits till ett så afsevärdt
belopp i förhållande till skälfva lönen, har länsstyrelsen motiverat
därmed, att vid förfall för det ordinarie biträdet svårighet helt säkert
skulle uppstå att kunna erhålla lämplig vikarie för ett ringare arfvode.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit uppförande
å länsstyrelsens stat af 3 skrifbiträden, har, med hänsyn till de dryga
lefnadskostnaderna i orten och svårigheten att erhålla goda och pålitliga
renskrifvare, ansett aflöningen till biträdena icke kunna bestämmas
till lägre belopp än som medgifvits åt de å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens
stater redan uppförda skrifbiträden. Då ortstillägg emellertid
icke syntes böra ifrågakomma i Göteborgs och Bohus län, har länsstyrelsen
ansett det belopp af 150 kronor, som motsvarade dylikt tillägg,
lämpligen kunna fördelas på lön och tjänstgöringspenningar så, att lönen
blefve 700 kronor och tjänstgöringspenningarna 500 kronor, hvartill skulle
komma två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio års
tjänstgöring.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som hemställt om uppförande
å länets stat af ej mindre än 4 skrifbiträden, har för dem föreslagit enahanda
aflöningsförmåner som bestämts för fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens
skrifbiträden. Hvad ortstillägg beträffade, vore väl sådant
nu icke medgifvet tjänstemännen vid länsstyrelsen i Västernorrlands län,
men det syntes länsstyrelsen vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att lämpligt dyrortstillägg, hvilket med afseende å de dyra
lefnadskostnaderna i länets residensstad vore af omständigheterna i allmänhet
synnerligen påkalladt, blefve, i likhet med hvad som ägde rum
för de vid post- och telegrafverken i samma stad anställda tjänstemän,
beredt åtminstone nu ifrågavarande svagt aflönade personer.

Vidare har länsstyrelsen erinrat, att det torde möta svårighet att för
biträde af ifrågavarande slag erhålla vikarie, som mot uppbärande endast

af tjänstgöringspenningarna uppeliöllo sådan befattning. Länsstyrelsen
tiar därför begärt bemyndigande att, där så erfordras, af anslaget till
vikariatsersättningar utbetala nödigt belopp för sådan vikaries aflönande.

Innehafvare af befattningarna i fråga syntes länsstyrelsen lämpligen
böra antagas af Konungens befallningshafvande medelst konstitutorial.
Någon föreskrift om särskild kompetens för dylik befattning ansågs icke
erforderlig; och borde, enligt länsstyrelsens mening, få såsom fast biträde
anställas icke allenast kvinna, »hvilket enligt löneregleringskommitténs förslag
skulle vara regel», utan jämväl man.

De ifrågasatta nya befattningarna vore visserligen afsedda för biträden,
som icke kunde antagas hafva någon utsikt till befordran.
Det syntes likväl kunna inträffa, att ett manligt skrifbiträde, som med
iakttagande af nämnda förutsättning blifvit antaget till biträde, sedermera
under sin tjänstgöring blifvit så väl förtrogen med förekommande göromål
samt ådagalagt sådan duglighet och pålitlighet, att han funnes vara
framför andra lämplig att befordras exempelvis till landskanslist eller
landskontorist. Länsstyrelsen ansåg fördenskull, att någon bestämmelse
icke borde meddelas, hvarigenom länsstyrelsen kunde betagas möjlighet
att på det sätt, som befunnes lämpligast, tillgodogöra sig ett biträdes
arbetskrafter för mera kräfvande uppgifter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har begärt uppförande å länets stat
af 2 kvinnliga skrifbiträden hos länsstyrelsen.

Beträffande dessas aflöningsförmåner har länsstyrelsen ansett desamma
böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som följts
i fråga om skrifbiträden hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen,
bestämmas till 1,200 kronor, däraf lön 600, tjänstgöringspenningar 500
och ortstillägg 100 kronor, hvartill borde komma två ålderstillägg till
lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Länsstyrelsen har äfven uttalat, att det syntes önskvärdt, att dessa
biträden, som vore bundna vid ett träget, stillasittande arbete, kunde årligen
beredas någon viss kortare ledighet, förslagsvis under fjorton dagar,
med bibehållande af sin aflöning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har föreslagit uppförande å ordinarie
stat af 2 kvinnliga skrifbiträden hos länsstyrelsen med de aflönings -

förmåner, som bestämts för de å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens
stater uppförda skrifbiträdena, med undantag likväl för ortstilllägg,
som ansågs kunna bortfalla (ehuru sådant tillkommer de flesta andra
hos länsstyrelsen anställda tjänstinnehafvare).

Af länsstyrelsen har förklarats, att, om det normala renskrifningsarbetet
icke skulle till någon del ombesörjas af extra ordinarie tjänstemän,
tre skrifbiträden vore behöfliga för arbetet vid länsstyrelsen. Men då ett
antal extra ordinarie tjänstemän ej kunde undvaras, utan måste finnas att
tillgå dels för bestridande på förordnande af ordinarie tjänster såväl vid
länsstyrelsen som ute å länsmansdistrikten vid tjänstinnehafvarens sjukdom,
semester o. d., dels ock för fullgörande af vissa vid länsstyrelsen
förekommande göromål, som icke kunde medhinnas af de ordinarie tjänstemännen,
måste någon utväg tillgripas för att bereda de extra ordinarie
tjänstemännen någon fyllnad i deras svaga aflöning. Kunde icke genom
höjning i anslaget till extra tjänstemän medel därtill beredas, borde eu
del renskrifningsarbete fortfarande förbehållas de extra ordinarie tjänstemännen
mot särskild godtgörelse från expensanslaget. Ansåges så böra
förfaras, hölle länsstyrelsen före, att endast två skrifbiträden vore tills
vidare behöfliga för det för dem afsedda arbetet vid länsstyrelsen. För
närvarande funnes också två kvinnliga skrifbiträden där anställda.

Riksarkivarien har begärt att å riksarkivets stat måtte uppföras 2
kvinnliga biträden (»ordinarie kopister»), hvart och ett med 1,350 kronors
aflöning, däraf lön 750, tjänstgöringspenningar (»för såvidt dessa skola utgå
med fast belopp») 450 och ortstillägg 150 kronor, hvartill skulle kunna
komma två ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem
och tio år.

Såsom skäl för den sålunda föreslagna aflöningen har anförts, dels
att de i riksarkivet för närvarande anställda renskrifverskorna åtnjöte,
för arbete under 4 V2 timmar dagligen, högre ersättning än 1,200 kronor
om året, hvadan, om å dem skulle utan vidare tillämpas den nya normalaflöningen,
sådant kunde tänkas medföra svårighet för riksarkivet att
anskaffa lämpliga arbetskrafter för ifrågavarande ändamål, dels ock att
afskrifningsarbetena i riksarkivet till största delen erfordrade en rätt ingående
kännedom om olika tiders stilar och ofta nog eu språkkunskap,

som utom de moderna språken gärna borde omfatta äfven latinets första
grunder och de äldre svenska språkformerna.

Skulle emellertid hänsynen till en yttre likformighet leda därhän,
att äfven riksarkivets »kopister», ehuru deras arbete vore af kvalificerad
natur, måste nöja sig med den normalaflöning, som fastställts för biträden
med mindre kvalifikationer, syntes det riksarkivarien billigt, att någon
ersättning bereddes dem på annat sätt. Därvid läge det då nära till
hands att tänka sig, att de afskrifter, som verkställdes dels för riksarkivets
publikationer och dels för enskilda personers räkning, hädanefter såsom
hittills finge särskild! betalas dels af publikationsanslaget och dels
af den föreskrifna lösen.

Beträffande tjänstgöringstiden bär riksarkivarien förklarat sig anse,
att de föreskrifna sex timmarna med afseende fästadt på den särskilda
uppmärksamhet, som vissa af »kopisternas» göromål kräfde, skäligen borde
kunna nedsättas till högst fem.

Riksarkivarien har ock hemställt, att bland aflöningsvillkoren för
riksarkivet måtte intagas den bestämmelse, att skrifbiträde, som vid den
nya statens ikraftträdande är anställdt i riksarkivet och antages till kopist
å dess ordinarie stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning (genom
ålderstillägg) räkna sig till godo den tid, biträde därförinnan haft stadigvarande
arbete i och för riksarkivet utan att uttryckligen vara fast
anställdt.

D. Ämbetsverk och myndigheter, som förklarat sig för närvarande icke behöfva
biträden å stat af ifrågavarande slag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört, att hos länsstyrelsen funnes
anställda två kvinnliga biträden, hvilka sysselsattes med renskrifning,
det ena för landskansliets och det andra för landskontorets räkning. Då
emellertid för dessa biträden vore föreskrifven en ordinarie daglig arbetstid
å de respektive tjänsterummen af allenast fem timmar, en arbetstid,
som kunde antagas blifva tillräcklig åtminstone ännu ett eller annat år
framåt, har länsstyrelsen ansett sig icke böra för närvarande göra framställning
om beredande af fastare anställning åt dess biträden af ifrågavarande
slag.

Länsstyrelsen i Hallands lån har meddelat, att för närvarande icke
någon af de personer, som vid därvarande landskansli och landskontor
användas såsom skrifbiträden, kunde sägas vara på det stadigvarande
sätt sysselsatt, att densamma borde såsom fast anställd uppföras i stat.

Af yttrande från kontrollstyrelsen framgår, att hos denna styrelse
för närvarande är medelst förordnande tills vidare anställdt ett kvinnligt
biträde, hvars arbete inskränker sig till enbart renskrifningsgöromål och
som under större delen af året är sysselsatt allenast omkring två timmar
om dagen.

Styrelsen anser fördenskull, att ännu ej förefinnes något behof att
hos styrelsen fast anställa skrifbiträde af sådant slag, hvarom i nu förevarande
ärende är fråga.

Arkivarien vid landsarkivet i Uppsala har anfört, att något behof
af en ständigt till hands varande renskrifverska vid arkivet åtminstone
icke för närvarande kunde sägas föreligga.

Eiksarkivarien, som yttrat sig i frågan jämväl beträffande landsarkiven,
bär, såsom redan i det föregående är omnämndt, ansett, att med
anställande af ordinarie biträden vid landsarkiven borde anstå, till dess
landsarkivorganisationen i dess helhet blifvit genomförd.

Styrelsen för Chalmers1 tekniska läroanstalt har framhållit, att vid
anstalten funnes anställdt ett kvinnligt biträde för renskrifning och siffergranskning,
men att biträdets arbete vore af så ringa omfattning, att aflöningen
utginge med allenast 100 kronor. Om ock denna aflöning, på
grund af ökning i göromålen, i en snar framtid kunde behöfva något höjas,
vore dock enligt styrelsens åsikt någon ändring i biträdets anställning
icke af behofvet påkallad.

Med erinran, att uti nu förevarande ärende vore fråga om biträden,
hvilka på ett stadigvarande sätt sysselsattes med skrifgöromål och
dylika sysslor, har landtbruksstyrelsen meddelat, att, då styrelsen icke för
närvarande hade hos sig anställdt något sådant biträde, styrelsen icke
ansett sig hafva anledning till vidare yttrande i ämnet.

Uti det betänkande (delen VII), som löneregleringskommittén den
31 oktober 1907 afgaf i fråga om fastare anställning för vissa biträden

hos statens ämbetsverk och myndigheter, omnämndes, vid lämnad utredning
angående dåvarande förhållanden, att den senast afgångne chefen
för Sveriges geologiska undersökning ifrågasatt beredande af fastare ställning
åt en preparator och en ritare vid institutionen. Vid behandlingen
sedermera af frågan om lönereglering för verket meddelades emellertid
för kommittén, att verkets nuvarande chef ansåge ändamålsenligast, att
någon förändring icke ägde rum i nämnda personers ställning (se kommitténs
betänkande den 14 december 1907, delen XI, sid. 73).

Under åberopande häraf har samme chef nu förklarat, att han icke
funnit skäl frångå sin sålunda uttalade mening.

* * *

Enär, därest biträden med fast anställning varda uppförda på ämbetsverks
och myndigheters ordinarie stater, det lärer böra komma under
pröfning, huruvida och i hvad mån nuvarande anslag till renskrifning
o. d. böra minskas, må här ock meddelas hvad de afgifna yttrandena
innehålla i detta hänseende.

Hofrätterna, marinförvaltningen, vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
samt domänstyrelsen hafva ansett minskning af vederbörliga anslag
böra ske med hela det belopp, som skulle i begynnelseaflöning utgå till
de föreslagna biträdena.

Visserligen kunde — säger domänstyrelsen — semesterrättigheten
för biträdena komma att föranleda en ytterligare utgift åt vikarier af
tillhopa omkring 500 kronor, men, enär styrelsen antoge sig tills vidare
få likasom för år 1911 förfoga öfver ett extra anslag af 6,000 kronor för
anställande af en extra amanuens samt för beredande af ökade medel
till renskrifningskostnader och vikariatsersättningar m. in., syntes någon
tids erfarenhet böra vinnas i fråga om storleken af den ökning, hvaraf
styrelsens ordinarie anslag vore i behof.

Arméförvaltningen har, såsom ofvan antydts, föreslagit, att å anslag
till vikariatsersättning m. m. måtte beräknas 2,000 kronor till aflöningsfyllnad
åt tre kvinnliga biträden.

Nyssnämnda anslag slutar enligt 1911 års stat å 41,000 kronor.
Enligt hvad arméförvaltningen meddelat, inginge i anslaget, bland annat,
löpande förslagsvis beräknade poster, nämligen dels 16,000 kronor till 10
amanuenser, dels 5,000 kronor till vikariatsersättning, dels 7,000 kronor
till renskrifningskostnader, dels 3,360 kronor till vikariatsersättning, diarieföring,
arfvoden åt extra assistenter, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad
i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Vid bifall till arméförvaltningens förslag om fast anställande af
kvinnliga biträden skulle visserligen tre amanuensarfvoden, som disponerades
för kvinnliga biträden, blifva lediga, men dessa arfvoden vore erforderliga
för anställande af tre amanuenser å ämbetsverkets revisionsafdelning.
Posten 16,000 kronor till amanuenser borde därför enligt
arméförvaltningens åsikt bibehållas oförändrad.

Äfven om å stat upptoges sju renskrifningsbiträden, har arméförvaltningen
ansett renskrifningskostnader böra bibehållas, om ock till
mindre belopp, förslagsvis 1,515 kronor. Från denna post måste nämligen
fortfarande ganska afsevärda utgifter af angifna slag bestridas.

Beträffande posten »vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt
extra assistenter, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse» har arméförvaltningen ansett denna post
böra minskas med 900 kronor, som utgåfves för renskrifning, samt upptagas
med 2,460 kronor under förändrad benämning »vikariatsersättning,
tillfällig renskrifningskostnad, arfvoden åt extra assistenter och tillfälligt
biträde i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse».

Under åberopande af sålunda och i öfrigt anförda omständigheter
och förhållanden har arméförvaltningen ansett anslaget till vikariatsersättning
m. m. icke kunna minskas utan tvärtom böra i staten uppföras
med ett belopp af 42,000 kronor.

Kammarkollegiet bar ansett att, vid bifall till kollegiets förslag om
anställande af tre skrifbiträden med en sammanlagd aflöning af 3,800
kronor utom ålderstillägg, kollegiets anslag till vikariatsersättning, renskrifnings-
och tryckningskostnad, arfvoden åt amanuenser och flitpenningar
borde kunna minskas, dock icke med mer än 2,700 kronor. Kol 4—110823

LöneregleringsJcommitténs bet. XXIX.

legiet har i detta hänseende fäst uppmärksamhet å behofvet af medel
till vikariatsersättningar för skrifbiträdena och till ersättande af tillfällig
skrifhjälp.

Statskontoret, som begärt uppförande å dess stat af tre biträden med
en sammanlagd aflöning af 4,400 kronor, ålderstillägg oberäknade, har
anfört, att vid bifall därtill anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning och flitpenningar borde kunna nedsättas med 3,500 kronor.
Men »då detta anslag på senare tid ständigt utvisat brist», hvilken för år
1908 uppgick till 1,500 kronor, för år 1909 till 3,800 kronor och för
förra halfåret 1910 kunde beräknas uppgå till 2,367 kronor, bar statskontoret
hemställt, att ifrågavarande anslag måtte bibehållas oförändradt.

Kammarrätten har anfört, att i dess stat funnes uppfördt ett anslag
till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad,
af hvilket anslag 6,000 kronor vore af sedda till aflöning
åt fyra räknebiträden och 4,500 kronor till utgifter för renskrifning m. m.

Enligt kammarrättens räkenskaper hade emellertid utgifterna i sistberörda
hänseende för år 1909 uppgått till 5,265 kronor 32 öre. Det
kunde icke heller förväntas, att de årliga utgifterna i detta hänseende
skulle komma att för framtiden i väsentlig grad minskas, utan anledning
förelåge snarare att antaga, att desamma komme att ökas.

Uppenbarligen läte det sig sålunda icke göra att minska det för renskrifning
beräknade beloppet, 4,500 kronor, med 2,400 kronor eller den
begynnelseaflöning, som de två skrifbiträdena enligt kammarrättens förslag
skulle komma att åtnjuta.

Af anslaget till vikariatsersättning m. m. hade vidare 4,542 kronor
afsetts till vikariatsersättningar.

Då likväl, därest föreslagna sex biträden (2 skrif- och 4 räknebiträden)
uppfördes å kammarrättens ordinarie stat, sistnämnda belopp
komme att blifva för ändamålet otillräckligt, hade det synts kammarrätten
nödvändigt, att detsamma höjdes.

Under förutsättning att kammarrätten, i likhet med hvad som uti
1910 års statsverksproposition blifvit förutsatt beträffande ersättning till
vikarie för skrifbiträdet bos fångvårdsstyrelsen, tillerkändes rätt att, där

så erfordrades, af anslaget till vikariatsersättningar utbetala till vikarie
för skrif- eller räknebiträde hvad som utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens
tjänstgöringspenningar skäligen begärdes, har kammarrätten
ansett ökningen i det till vikariatsersättningar afsedda beloppet böra
beräknas till omkring 1,000 kronor.

Kammarrätten har hemställt, att dess anslag till vikariatsersättning
m. m. måtte minskas med allenast 6,500 kronor.

Arkivarien vid landsarkivet i Lund, som föreslagit uppförande å
arkivets stat af ett skrifbiträde med normalaflöning, har under förutsättning
af bifall därtill ansett, att ett å extra stat utgående anslag af 1,000
kronor till ersättning åt extra biträden vid arkivet ej vidare blefve
behöflig!.

Riksbibliotekarien har, under framhållande af behofvet utaf extra
biträde vid kungl. biblioteket, förklarat sig icke anse tillrådligt, att vid
uppförande å bibliotekets stat af ett skrifbiträde minska anslaget till
vikariatsersättning, arfvoden, flitpenningar åt extra biträden, renskrifning,
eftermiddagstjänst m. m. med högre belopp än det, som för närvarande
utginge till sagda biträdes aflöning, eller 1,000 kronor.

Of ver styr elsen för rikets allmänna läroverk, som hemställt, att å dess
stat måtte såsom ordinarie befattningar, »Indika äfven må kunna innehafvas
af kvinna», uppföras två skrifbiträdesbefattningar med normalaflöning,
har förklarat sig anse, att vid bifall därtill en af öfverstyrelsen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1910 begärd höjning
med 4,500 kronor af öfverstyrelsens expensmedel kunde nedsättas
med 2,160 kronor eller till i rundt tal 2,300 kronor. Såsom grund för
denna beräkning har angifvits, att de hos öfverstyrelsen anställda skrifbiträdena
för år 1910 uppbure en aflöning, som, beräknad för hvarje
biträde efter sex timmars daglig tjänstgöring, skulle utgöra 90 kronor i
månaden eller 1,080 kronor för år, alltså för två biträden tillhopa 2,160
kronor.

I fråga om karolinska institutet har den lättnad i utgifter, som
för institutets allmänna materielanslag, bibliotekets anslag för bokinköp

och medicinska klinikens anslag för materiella behof skulle vinnas genom
ifrågasatta biträdens anställande, ansetts icke billigtvis böra föranleda
någon nedsättning i dessa anslags nuvarande belopp.

Vetenskapsakademien, som föreslagit uppförande å ordinarie stat af
sju biträden, däraf 6 vid naturhistoriska riksmuseet och 1 vid meteorologiska
centralanstalten, har anfört, att för ifrågavarande, redan anställda
biträdens aflönande utginge följande belopp:

af ett extra anslag, »som från och med år 1912 är ersatt med
anslaget å ordinarie stat för bearbetning, vård och förökning af riksmuseets
samlingar af arkegoniater och fossila växter, 600 kronor»;

af riksmuseets anslag å ordinarie stat till materielen, till inköp af
sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid naturhistoriska samlingarnas
ordnande dels till ett biträde å afdelningen för lägre evertebrerade
djur 1,020 kronor, dels till ett biträde å entomologiska afdelningen
570 kronor, dels ock till ett biträde å botaniska afdelningen 900
kronor;

af anslaget å ordinarie stat till ordnande och förökande af paleontologiska
afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde 870
kronor.

I händelse af vederbörande biträdesbefattningars uppförande i stat
syntes det akademien vara i sin ordning, att riksmuseets ofvannämnda
särskilda anslag å ordinarie stat minskades med nyss angifna belopp, tillhopa
3,960 kronor.

Till aflönande af riksmuseets biträden utginge vidare 900 kronor
af anslag å extra stat för vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska
samlingar. .

Af reservationsanslaget till meteorologiska centralanstalten utginge
900 kronor till aflöning åt där anställdt biträde.

Hvad som nämnts om minskning af riksmuseets först nämnda
anslag å ordinarie stat hade — anförde akademien — motsvarande tillämpning
å sistberörda två anslag.

För att bereda biträden fyllnad i aflöningen hade jämväl ordinarie
anslaget åt konservatorselever tagits i anspråk, men hela detta
anslag behöfdes för det därmed afsedda ändamålet. Anslagets anlitande

i annat syfte hade varit en nödfallsutväg ur eljest oöfvervinnliga svårigheter.
Biträdenas uppförande å ordinarie stat kunde alltså icke skäligen
föranleda minskning af detta anslag.

Vetenskapsakademien har sålunda föreslagit, att, i sammanhang
med uppförande å naturhistoriska riksmuseets ordinarie stat af sex biträdesbefattningar
med tillhopa 7,200 kronors begynnelseaflöningar och å
meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat af 1 biträdesbefattning med

1,200 kronors begynnelseaflöning, naturhistoriska riksmuseets ofvanberörda
anslag måtte minskas med tillhopa 4,860 kronor och meteorologiska centralanstaltens
ofvan angifna reservationsanslag med 900 kronor.

Af hvad öfriga i ärendet hörda ämbetsverk och myndigheter anfört
framgår icke, huru de ställa sig till frågan om eventuell sänkning af renskrifnings-
eller andra anslag i samband med biträdens uppförande på
ordinarie stat.

Framställning från föreningen af kvinnor i statens tjänst.

»Föreningen af kvinnor i statens tjänst» har i en till Kungl. Maj:t
ingifven och genom remiss den 24 november 1910 till kommittén öfverlämnad
petition såsom önskemål vid uppgörande af förslag till aflöning
för kvalificerade kvinnliga befattningshafvare hos statens ämbetsverk och
myndigheter, särskildt hos statskontoret, kammarkollegiet, kammarrätten,
landtmäteristyrelsen och domänstyrelsen, framhållit, att dessa befattningshafvare,
med benämning kontorsskrifvare eller, i speciella fall, kartografer,
måtte erhålla en begynnelseaflöning af 1,600 kronor, däraf lön 1,000,
tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor, jämte två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år;

och har föreningen därjämte hemställt, att domänstyrelsens registrator-
och räkenskapsbiträden, ej mindre än kammarrättens räknebiträden,
måtte erhålla ett tredje ålderstillägg af 200 kronor för att därmed
höja den för »icke kvalificerade biträden» fastställda slutaflöningen till
1,800 kronor.

Ur den motivering, som af berörda förening lämnats för önskemålet
i fråga om de kvalificerade biträdena (att nämligen slutaflöningen för dem
ej måtte komma att understiga 2,000 kronor), tillåter sig kommittén citera
följande:

»Intet skäl härför är dock så bindande som det att en aflöning
under 2,000 kronor icke räcker till att täcka oundgängliga lefnadskostnader
för dessa statstjänare.

Staten liksom hvarje annan arbetsgifvare är naturligtvis förpliktad
och berättigad att hos hvarje sin befattningshafvare söka högsta möjliga
mått af duglighet och intresse för det arbete, som är honom eller henne
anförtrodt. Utgående från den inom statsförvaltningen allt oftare tilllämpade
principen att icke använda mera kvalificerad arbetskraft än ett

arbete kräfver, har man i allt större utsträckning börjat ersätta den manliga
arbetskraften med kvinnlig sådan. Men vi våga i underdånighet
rikta Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att sedan man nu
pröfvat och befunnit värdefull den insats, som den kvinnliga arbetskraften
förmår göra inom statsförvaltningen, kvinnorna icke desto mindre nu
som i så många andra fall stå inför faran att se sitt arbete undervärderadt.

Den invändningen kan ju göras, att de otillräckliga inkomsterna
kunna förbättras genom extra arbete. Må så vara. Men vanligen är de
kvinnliga biträdenas arbete på tjänsterummet ganska jäktadt. Och den,
som under åratal arbetar forceradt i 6 timmar om dagen, står i längden
ej ut med att ytterligare öka arbetstimmarnas antal, åtminstone ej utan
att precisionen i det ordinarie arbetet och därmed arbetsprodukten och
arbetsgifvaren blifva lidande. Äfven om tillgång till extra arbete skulle
finnas — hvilket långt ifrån alltid lär bli fallet — synes det oss som
om staten för dessa i sig själfva så små aflöningsförhållanden ej borde
så snäft tillmäta gränserna att en extra inkomst, som möjligen kan stå till
buds, nödvändigtvis måste tillgripas för att täcka de dagliga lefnadsbehofven.
Det normala, ordinarie arbetet borde bestrida de normala, ordinarie
utgifterna och de extra inkomsterna kunna afsättas för extra omkostnader.
Om t. ex. ett kvinnligt biträde skulle behöfva en tids tjänstledighet
för hvila eller för en brunnskur, så finnes ingen möjlighet att ens med

2,000 kronors inkomst bestrida utgifterna därför, så mycket mindre som
ju i sådant fall äfven tjänstgöringspenningarna bortfalla från hennes
inkomst. Och har hon ej tillfälle att, då det är nödvändigt, vårda sin
hälsa, riskeras ju hennes arbetsförmåga. Men staten måste behålla henne
ändå som ordinarie hefattningshafvare utan att vare sig kvantitativt eller
kvalitativt kunna skörda beräknad arbetsprodukt. Det torde ligga i statsmakternas
intresse att bestämma aflöningsbelopp, som i någon mån kunna
förebygga dylika eventualiteter.»

)

Kommitténs yttrande.

Allmänna erinringar och förslag.

Innan kommittén, uti det ifrågavarande, till kommitténs utlåtande
remitterade ärendet, för egen del närmare yttrar sig rörande de särskilda
verk och myndigheter, vid kvilka biträden af ifrågavarande slag må böra
uppföras å ordinarie stat, anser kommittén sig böra framhålla vissa allmänna
principer, som synas kommittén böra beaktas i förevarande ämne.

I hvilka fall Genom nådig remiss den 22 februari 1907 fick kommittén i uppaf
ifrågata- drag att yttra sig i anledning af den i Riksdagens skrifvelse den 23 maj
bömupp/o- 1906, n:r 171, innefattade framställning i fråga om beredande af någon
raSrfe°9tata'' lastare anställning åt personer, som vore bos statens ämbetsverk och myndigheter
på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika
sysslor.

I det betänkande (delen VII), som kommittén den 31 oktober 1907
afgaf i ämnet, hemställde kommittén, att åt biträden, som för stadigvarande
arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller därefter
anställdes, måtte gifvas en fast ställning på sätt i betänkandet närmare
utvecklades och föreslogs.

Därvid betonades uttryckligen vikten att tillse, att sådana befattningar
inrättades endast i den mån detta kunde anses af förhållandena
verkligen betingadt. Det måste i sådant hänseende — framhöll kommittén
— förutsättas, att en dylik anställning ej ifrågakomme annat än för
biträde, hvars arbetskraft blefve, i hufvudsakligen samma omfattning som
den ordinarie personalens, utnyttjad för statstjänsten. Men det borde
därjämte kräfvas utredning därom, att behofvet för vederbörande myndighet
af dylik arbetskraft till nämnda omfattning vore af stadigvarande
beskaffenhet.

Såsom förut är nämndt, medgaf 1910 års Riksdag, på framställningar
af Kungi. Maj:t, att på ordinarie stat finge uppföras hos fångvårdsstyrelsen
1 skrifbiträde och hos generaltullstyrelsen 2 kvinnliga
skrifta träden. Sedermera har vid 1911 års riksdag, likaledes på framställningar
af Kung], Maj:t, bifallits uppförande å ordinarie stat af 12
skrifbiträden hos nedre justitierevisionen, 1 kvinnligt skrifbiträde hos
direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions- och
understödsanstalter äfvensom 5 kvinnliga biträdesbefattningar hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.

I det omfattande yttrande i detta ämne, som chefen för justitiedepartementet
den 14 januari 1910 afgaf till statsrådsprotokollet vid
behandling inför Kung!. Maj:t af frågan om skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelse^
förklarade bemälde departementschef, att han delade kommitténs
åsikt därom, att fasta biträdesbefattningar böra inrättas, endast när
för vederbörande myndighet föreligger ett verkligt och stadigvarande behof
af biträde samt myndigheten kan för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft
helt eller i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie
personalens.

Departementschefen tilläde i detta hänseende följande: . ?

»Enligt hvad utredningen i ärendet gifver vid handen, hafva åtskilliga
myndigheter ej behof af att utnyttja de hos dem ständigt anställda
bitiädens arbetskraft i lika stor utsträckning som den ordinarie personalens.
Utredningen visar sålunda, att omkring halfva antalet biträden har
i statstjänsten eu daglig arbetstid, understigande sex timmar. Af hvad
jag redan yttrat följer, att i dylika fall fasta biträdesbefattningar enligt
min mening icke böra inrättas.»

Departementschefens slutord i nu förevarande hänseende lyda
sålunda:

»Sammanfattande hvad jag ofvan yttrat, anser jag sålunda, att,
nar för en myndighet föreligger ett verkligt och stadigvarande behof af
biträde samt myndigheten kan för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft
i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,
bör en dylik biträdesbefattning uppföras å myndighetens ordinarie stat.»

5—110823 Lmei-egleringshommitténs bet. XXIX.

Den af chefen för justitiedepartementet i nu afhandlade hänseende
häfdade allmänna princip har, såvidt kommittén kunnat finna, blifvit af
både Konung och Riksdag godkänd.

Kvinnliga I sitt ofvanbei’örda betänkande af den 31 oktober 1907 hemställde

eller manliga kommittén, att såsom fasta biträden i regel skulle anställas endast kvinnor.
bit v (iclcTi

Därest undantagsvis lämplig kvinnlig arbetskraft icke funnes att
tillgå för fast biträdesbefattning, eller af annan anledning befunnes lämpligt
att anlita manlig arbetskraft, ansåg kommittén, att därvid borde, så
vidt ske kunde och särskilt där det gällde biträdesbefattning för renskrift
eller andra enklare göromål, komma i åtanke pensionerade underofficerare.

Från statsmyndigheter med ständiga biträden af ifrågavarande slag,
helt eller hufvudsakligen aflönade direkt af staten, hade kommittén inhämtat
uppgifter i åtskilliga hänseenden rörande dessa biträden, och hade, med
ledning af de inkomna uppgifterna, åvägabragts en statistisk utredning, för
hvilken redogöres i det nämnda betänkandet och därvid fogade tabellbilagor.

Det torde vid afgörandet af nu föreliggande spörsmål kunna vara
af intresse att erfara, hurusom af de 320 ständiga biträden, rörande
hvilka uppgifter inkommit, allenast 29 voro män, men 291 kvinnor.

Af de 29 manliga biträdena voro 7 anställda hos centrala myndigheter
och institutioner, 14 hos länsstyrelser och 8 hos andra lokala myndigheter
och institutioner.

De 7 hos centrala myndigheter och institutioner anställda tjänstgjorde,
2 i utrikesdepartementet samt 1 hos hvar och en af följande
myndigheter: finansdepartementet, generalpoststyrelsen, kommerskollegiet,
statistiska centralbyrån och vetenskapsakademien (naturhistoriska riksmuseet).

Af de 8 hos andra lokala myndigheter än länsstyrelser tjänstgörande
manliga biträden återfunnos 2 hos domkapitel, 1 vid landsaikiv
och 5 vid lotskaptensexpeditioner.

Af de myndigheter, från hvilka yttranden afgifvits i nu förevarande
ärende, hafva flera — däribland åtskilliga länsstyrelser — mer
eller mindre bestämdt uttalat den uppfattning, att till de biträdesbefatt -

ningar, om hvilkas uppförande å ordinarie stat nu är fråga, böra kunna
få antagas vare sig män eller kvinnor.

Särskildt har marinförvaltningen ansett, att en bestämmelse, hvarigenom
nämnda befattningar ovillkorligen skulle föi‘behållas kvinnor, vore så
mycket mera olämplig, som uti ifrågavarande befattningar i marinförvaltningen
med fördel syntes kunna anställas underbefäl vid armén eller flottan,
som erhållit afsked.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att de ifrågasatta
nya befattningarna visserligen vore afsedda för biträden, som icke kunde
antagas hafva någon utsikt till befordran, men, då det syntes kunna inträffa,
att ett manligt skrifbiträde, som med iakttagande af nämnda förutsättning
antagits till biträde, sedermera under sin tjänstgöring blifvit
så väl förtrogen med förekommande göromål samt ådagalagt sådan
duglighet och pålitlighet, att han funnes vara framför andra lämplig
att befordras exempelvis till landskanslist eller landskontorist, ansåg
länsstyrelsen, att någon bestämmelse icke borde meddelas, hvarigenom
länsstyrelsen kunde betagas möjlighet att på det sätt, som befunnes
lämpligast, tillgodogöra sig ett biträdes arbetskrafter för mera kräfvande
uppgifter.

Af de biträdesbefattningar, som föreslagits af vetenskapsakademien,
synas två vara afsedda allenast för manliga innehafvare. Härom yttrar
sig kommittén särskildt längre fram i detta betänkande.

Det torde vara af synnerlig vikt att vinna klarhet, om eller i hvad
mån spörsmålet om kvinnliga eller manliga biträden blifvit löst beträffande
de biträdesbefattningar, som på Kungl. Majrts förslag blifvit uppförda
å ordinarie stat vid 1910 och 1911 årens riksdagar.

Hvad då först angår de vid 1910 års riksdag antagna nya aflöningsstaterna
för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, är redan
förut nämndt, hurusom i staten för fångvårdsstyrelsen finnes uppförd aflöning
åt ett »skrifbiträde», medan åter i staten för generaltullstyrelsen uppförts
aflöningar för två »kvinnliga skrifbiträden».

Af Kungl. Majrts proposition framgår emellertid otvetydigt, att jämväl
skrifbiträdesbefattningen hos fångvårdsstyrelsen är afsedd att innehafvas
af eu kvinna och ej af man.

Vederbörande departementschef har till statsrådsprotokollet redan i
den allmänna redogörelsen rörande biträdesfrågan gjort följande uttalande:

»Några myndigheter hafva till stöd för behofvet af inrättande af
fasta biträdesbefattningar åberopat, att härigenom skulle vinnas en välbehöflig
förbättring i de hos dessa myndigheter anställda extra tjänstemäns
villkor. Dessa uttalanden synas mig emellertid röja en missuppfattning
af syftet med de nya bestämmelserna. Afsikten med dessa är
ingalunda att — huru önskvärd en sådan åtgärd än i och för sig kunde
vara — tillgodose de extra tjänstemännen, hvilka hafva utsikt till befordran,
utan uteslutande att bereda en förbättrad ställning åt de biträden,
hvilka utan befordringsutsikter äro hos myndigheterna på ett stadigvarande
sätt anställda. För utförande af sådana göromål, hvilka lämpligen
— utan åsidosättande af berörda grundsats, att i statstjänsten ej må
användas högre kvalificerad arbetskraft än arbetets beskaffenhet nödvändiggör
— kunna verkställas af extra tjänstemän med befordringsmöjligheter,
böra därför fasta biträdesbefattningar ej inrättas.»

Sedan departementschefen afslutat den allmänna redogörelsen rörande
biträdesfrågan, yttrade han, bland annat, följande:

»Efter att sålunda hafva uttalat, huru jag anser biträdesfrågan i
allmänhet böra lösas, anhåller jag att få öfvergå till förhållandena i detta
hänseende vid fångvårdsstyrelsen.

Det därstädes anställda kvinnliga biträdet utför hos styrelsen förekommande
renskrifningsarbete och därmed jämförliga göromål; hon synes
därmed vara sysselsatt i sådan utsträckning, att hon otvifvelaktigt är att
räkna till den kategori af biträden, som enligt min åsikt bör å ordinarie
stat erhålla fast anställning af den art, som af mig angifvits. Att stadigvarande
behof af detta biträde inom fångvårdsstyrelsen förefinnes, lärer
framgå däraf, att» — — — — —

»Jag föreslår alltså, att å fångvårdsstyrelsens stat uppföres ett skritbiträde.
Angående beloppet af hennes aflöningsförmåner och därmed
sammanhörande förhållanden torde jag få yttra mig i sammanhang med
frågan om aflöningarna åt styrelsens personal i öfrigt.» —

1910 års Riksdags skrifvelse (n:r 2) angående regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel gifver icke heller någon som

helst anledning till annat antagande, än att skrifbiträdesbefattningen bos
fångvårdsstyrelsen var, likasom de båda skrifbiträdesbefattningarna hos
generaltullstyrelsen, afsedd för kvinnlig innehafvare.

Att de tolf ski-ifbiträdesbefattningar bos nedre justitierevisionen,
hvarom beslut fattats vid 1911 års riksdag, jämväl äro afsedda uteslutande
för kvinnor, gifva handlingarna i ärendet icke någon anledning att
betvifla.

I den stat, som vid 1911 års riksdag blifvit antagen för folkskollärarnas
pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter, är
uttryckligen upptaget ett »kvinnligt skrifbiträde»; och i den nya staten
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte^därunder lydande distriktstjänstemän
upptagas fem »kvinnliga biträden» hos sistnämnda styrelse.

Af hvad nu anförts lärer nogsamt framgå, att de biträdesbefattningar
af ifrågavarande slag, som vid 1910 och 1911 årens riksdagar
på förslag af Kung], Maj:t uppförts å ordinarie stat, äro afsedda för
kvinnor.

Det synes kommittén icke vara skäl att göra gällande eu annan
grundsats beträffande de befattningar af enahanda eller liknande slag,
som må komma att uppföras å ordinarie stat hos de ämbetsverk och myndigheter,
om hvilka i nu förevarande ärende är fråga.

Äfven om för vissa biträden med kvalificeradt arbete aflöningen
må varda i någon mån höjd utöfver den normaltyp, som bestämts för
skrifbiträdena hos fångvårds- och generaltullstyrelserna m. fl. verk, lärer
dock aflöningen för biträdena i fråga i allt fall icke kunna lämna tillräckligt
uppehälle åt eu tjänstemannafamilj (detta ord taget i dess hittillsvarande
allmänna betydelse).

Ej mindre därutinnan än äfven i beskaffenheten af de göromål, som
torde komma att utföras af ifrågavarande biträden, lärer förefinnas skälig
anledning att låta befattningarna bestridas af kvinnliga innehafvare.

Af yttrandena från vissa i ärendet hörda myndigheter framgår, att
hos dem redan äro anställda manliga skrifbiträden, som anses förtjänta
att erhålla ordinarie anställning; hvadan dessa myndigheter ock framhållit
önskvärdheten däraf, att befattningarna i fråga finge stå öppna såväl
för män som för kvinnor.

Ehuru kommittén, i enlighet med hvad nyss uttalats, icke kunnat biträda
denna mening, synes det dock kommittén med billighet öfverensstämmande,
att något göres för att icke dylika manliga skrifbiträden i följd
af kvinnliga biträdens uppförande på ordinarie stat hos ifrågavarande
myndigheter må komma att oförvålladt mista den ställning, de nu intaga.

Det vill synas kommittén, att denna sak skulle kunna lämpligen
ordnas på det sätt, att vederbörande myndighet, efter framställning till
Kungl. Maj:t, blefve bemyndigad dels att, efter det biträdesbefattning
blifvit uppförd å ordinarie stat, låta med dess definitiva tillsättande tills
vidare anstå, om skäl af nyss antydd beskaffenhet därtill föranleda, och
dels att under tiden, tills befattningen varder med ordinarie innehafvare
besatt, för sysslans bestridande använda de med densamma enligt stat
förenade aflöningsförmånerna, ålderstillägg naturligen oberäknade.

Ordningen I kommitténs betänkande af den 31 oktober 1907 framhölls, huru för

biträde nas

äntå- som hos skilda myndigheter ordningen för tillsättande af biträdesbefatt^pe
fens för-'' ni u gar då var synnerligen växlande. Hos vissa myndigheter skedde tilld\T9m
’ sättningen genom beslut af myndigheten eller dennas chef, hos andra
genom underlydande tjänsteman. Stundom förekommo båda dessa antagningssätt
jämsides med hvarandra hos samma myndighet.

Med hänsyn till vikten för det allmänna, att för fasta biträdesbefattningar
måtte erhållas fullt lämpliga arbetskrafter, ansåg kommittén
det böra föreskrifvas, att dylik befattning skulle tillsättas af myndigheten
själf.

Efter hvad jämväl omnämndes, hade bland de myndigheter, som
redan då ifrågasatt de fasta biträdenas uppförande på ordinarie stat, flertalet
ansett deras ställning ej böra göras fastare än den, som tillkomme
ordinarie vaktmästare hos statsmyndigheter i allmänhet.

Af den ofvan omförmälda statistiska utredningen framgick, att hos
flertalet af de statsmyndigheter, hvilka sysselsatte ständiga biträden, nagla
föreskrifter rörande biträdenas kompetens icke funnos träffade.

Kommittén ansåg emellertid nödvändigt, att för de fasta biträdena,
med den ställning kommittén tänkte sig för dem, vissa kompetensfoi''-

dringar uppställdes. Med hänsyn till den skiftande arten af biträdenas
åligganden och arbetets olika beskaffenhet hos särskilda myndigheter syntes
dock icke böra ifrågakomma att i sådant hänseende uppställa några
allmängiltiga villkor, utan föreskrifter därom böra meddelas särskildt för
hvarje myndighet.

I afseende å dessa kompetensfordringar ville kommittén i allmänhet
framhålla önskvärdheten af, att anspråken på förbildning för särskilda
hiträdesbefattningar icke måtte ställas högre, än som kunde anses
af förhållandena verkligen betingadt. »Äfven på detta område lärer nämligen
i regel» — yttrade kommittén — »för den högre kvalificerade arbetskraften
betingas en högre ersättning. Och det torde icke vara utan skäl,
som det klagas öfver, att man i vårt land är benägen att i viss mån
öfverskatta den teoretiska bildningens betydelse, med förbiseende däraf,
att, särskildt å ett mera begränsadt arbetsområde, äfven en lägre teoretisk
förbildning kan, i mån af vunnen praktisk erfarenhet, lämna fullgod!
resultat.»

Inom kommittén hade varit ifrågasatt, huruvida för antagande till
fast biträdesbefattning borde företes friskbetyg och föreskrifvas viss maximiålder.
Enär emellertid fall kunde tänkas, i hvilka föreskrifter i nämnda
hänseenden skulle finnas obilliga eller olämpliga, både kommittén stannat
vid att icke i sådant afseende framställa något förslag, men ansåg vederbörande
myndigheters uppmärksamhet böra fästas å angelägenheten af att
härutinnan det allmännas intresse blefve i all erforderlig mån beaktadt.

Att kommittén ej saknade skäl för sitt uttalande i sistnämnda hänseende
torde framgå af de upplysningar, som inhämtats rörande »ålder
vid första anställning hos vederbörande myndighet».

Äfven om hänsyn togs därtill, att några af de kvinnliga biträdena
före erhållandet af sin dåvarande befattning tjänstgjort hos annan myndighet,
syntes det dock kommittén anmärkningsvärd!, att af dessa biträden
ett betydande antal vunnit sin dåvarande anställning först vid ganska
framskriden ålder. Ej mindre än 92 (af hela antalet 31''o %) hade vid
anställandet uppnått mer än 30 år, 26 (8’9 %) hade öfverskridit 40 år,
och ännu vid så hög ålder som 63 år hade ett biträde år 1904 anställts
inom ett centralt ämbetsverk.

Af dessa siffror, sammanställda med hvad förut anförts rörande
kompetensfordringar och form för anställandet, syntes kommittén kunna
dragas den slutsatsen, att i åtskilliga fall tillsättandet af biträdesbefattningar
skett icke med tillämpning af principerna om konkurrens och offentlighet,
utan på grund af ömmande omständigheter eller andra personliga
förhållanden.

Kommittén ansåg det öfver hufvud taget vara angeläget, att vid
besättandet af sådana befattningar, om hvilka då var fråga, komme att
såsom det väsentliga beaktas, att staten erhölle den i olika afseenden
bästa och lämpligaste arbetskraft. Ur denna synpunkt fann kommittén
sig tillika böra, i det allmännas intresse, föreslå, att för antagandet till
fast biträde måtte fordras föregående prof tjänstgöring, hvars längd syntes
böra bestämmas till minst ett år; dock att på särskild pröfning af vederbörande
myndighet skulle kunna få ankomma, om och i hvad mån föregående
verksamhet som tillfälligt eller ständigt biträde hos samma eller
annan statsmyndighet kunde ersätta proftjänstgöringen. I

I sitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari
1910 uttalade chefen för justitiedepartementet, att, om biträdesbefattning
uppfördes å vederbörande myndighets ordinarie stat, biträdets rättigheter
och skyldigheter borde utmätas väsentligen på samma sätt som tjänstemännens.

»Biträde bör alltså» — yttrade departementschefen — »antagas fast,
därvid i regel torde vara lämpligast, att — såsom förhållandet nu är med
stora klasser af tjänstemän — konstitutorial utfärdas å befattningen, hvaraf
åter följer, att biträdet kan i administrativ väg afsättas på grund af fel
eller försummelse i tjänsten.

Kompetensfordringarna måste gifvetvis blifva olika och beroende
af arten af det arbete, biträdet skall utföra, men alltid torde böra fordras
åtminstone ett års proftjänstgöring, med rätt för vederbörande myndighet
att pröfva, om och i hvad mån föregående arbete såsom biträde i
samma eller annat verk må kunna ersätta proftjänstgöringen.»

Af de myndigheter, som afgifvit yttranden i nu förevarande ärende,
har kammarkollegiet hemställt, att i fråga om sättet för antagande, bevil -

jande af ledighet samt i förekommande fall disciplinär bestraffning skulle
för skrifbiträden gälla detsamma som för vaktmästare.

Domänstyrelsen har uttalat, att i fråga om biträdes antagande,
tjänstledighet, afsked och ansvar för tjänstefel syntes böra tillämpas de
i ^instruktionen för styrelsen den 16 oktober 1908 meddelade föreskrifter
i fråga om vaktmästare, samt att samma instruktion borde äfven i öfriga
tillämpliga delar vara gällande för biträdena.

I det yttrande, som afgifvits af länsstyrelsen i Västernorrlands län,
har uttalats, att innehafvare af befattningarna i fråga vid denna länsstyrelse
syntes lämpligen böra antagas af Konungens befallningshafvande
medelst konstitutorial. Någon föreskrift om särskild kompetens för dylik
befattning ansågs icke erforderlig.

I fråga om särskilda kompetensfordringar har länsstyrelsen i Jönköpings
län uttryckt den åsikt, att biträde före anställandet bör hafva
ådagalagt prof på färdighet i maskinskrifning.

Statskontoret har för biträden å dess riksbokslutsbyrå ansett böra
uppställas såsom kompetensvillkor, att de a Jagt antingen afgångsexamen
från] Jittaklassigt elementarläroverk för flickor eller realskoleexamen eller
ock visat sig eljest innehafva ungefärligen motsvarande kunskapsmått,
med rätt emellertid för statskontoret att vid tillsättande af sådan tjänst
låta hvad som möjligen brister en sökande i afseende å examensbetyg
uppvägas af ådagalagd skicklighet under föregående tjänstgöring.

För det biträde, under benämning »kartograf», som af domänstyrelsen
föreslagits till högre aflöning än efter normaltyp, anser styrelsen
fordras särskild kvalifikation, nämligen genomgången ritkurs och god praktik
i kartarbeten.

Riksbibliotekarien har yttrat, att »angående de af statsrådet och
chefen för justitiedepartementet föreslagna bestämmelserna beträffande
biträdens rättigheter och skyldigheter» riksbibliotekarien för sin del icke
hade annat att anföra, än att en proftjänstgöring af minst ett år syntes
honom onödigtvis lång för bedömande af en persons skicklighet till det slags
arbete, som skall utföras af ett skrifbiträde. Eu inskränkning däld, »som dock
för kungl. biblioteket ej bör gå vidare än hvad för liknande befattningar
annorstädes kan finnas lämpligt», anser riksbibliotekarien sig höra förorda.

6—110823 Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

I § 8 uti den för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten den 16
december 1910 utfärdade instruktion särskiljas, i afseende å tillsättandet,
i paragrafen angifna »tjänstemän» i styrelsen från skrifbiträdet, förste vaktmästare
och vaktmästare. Om dessa sistnämnda, med hvarandra sammanställda
befattningar säges, att de tillsättas af styrelsen medelst konstitutorial.

I fråga om kompetensen för skrifbiträdet innehåller instruktionen
allenast, i § 10, att, innan sådant biträde erhåller ordinarie anställning,
biträdet bör hafva hos styrelsen fullgjort prof tjänstgöring under minst
ett år; dock att styrelsen må härifrån medgifva undantag, då sökandes
lämplighet för befattningen annorledes styrkes.

I § 39 stadgas, att styrelsen äger efter omständigheterna förordna
om ledighet för skrifbiträdet äfvensom för vaktmästare hos styrelsen och
om tjänstens uppehållande under sådan ledighet eller då vakans å befattningen
inträffar.

Jämväl i fråga om disciplinär bestraffning sammanställas i § 77
skrifbiträdet och vaktmästarna hos fångvårdsstyrelsen.

Af § 20 i den för generaltullstyrelsen den 2 december 1910 utfärdade
instruktion framgår, att de kvinnliga skrifbiträdesbefattningarna
hos styrelsen tillsättas af styrelsen medelst konstitutorial, samt att vid
ledigblifvande sådan befattning skall medelst annons i allmänna tidninningarna
och anslag i styrelsens lokal kungöras ledig till ansökning inom
tjugu dagar efter kungörandet. Om någon proftjänstgöring för skrifbiträde
nämnes ej.

Jämlikt § 22 är det styrelsen, som beviljar tjänstledighet åt skrifbiträde
för huru lång tid som helst och som förordnar om befattningens
uppehållande genom vikarie.

I den afdelning af instruktionen, som handlar om åtal och ansvar
för tjänstefel, nämnes ej något särskildt i fråga om skrifbiträdena hos
styrelsen.

Det torde i detta sammanhang få omnämnas, att i kungl. bref den
16 december 1910 till fångvårdsstyrelsen, med vissa föreskrifter i anledning
af de från och med år 1911 gällande nya aflöningsstater för fång -

vården och därmed sammanhörande förhållanden, förordnats, att i konstitutorial,
som af fångvårdsstyrelsen utfärdas för skrifbiträdet, skall, till
dess allmänna föreskrifter blifvit meddelade beträffande de hos statens
ämbetsverk och myndigheter å ordinarie stat anställda skrifbiträden, intagas
förbehåll om skyldighet för biträdet att vara underkastadt de föreskrifter,
som sålunda kunna blifva utfärdade.

Likaledes är i kungl. bref den 25 november 1910 till generaltullstyrelsen,
angående styrelsens framställning i fråga om tillsättande af de
å 1911 års stater för tullverket uppförda två skrifbiträdesbefattningarna
hos styrelsen m. m., förklarad!, att vid utfärdande af konstitutorial för
kvinnligt skrifbiträde i generaltullstyrelsen skall i konstitutorialet intagas
förbehåll därom, att biträdet skall underkasta sig de allmänna villkor och
bestämmelser, som vid blifvande reglering beträffande kvinnliga biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter kunna varda meddelade.''

För egen del får kommittén i nu förevarande hänseenden åberopa
hvad kommittén, såsom ofvan erinrats, anfört i enahanda afseenden uti
sitt betänkande af den 31 oktober 1907 (delen YIT).

Efter det skrifbiträden blifvit vid 1910 års riksdag uppförda å ordinarie
stat hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, hafva ock i de
nya instruktionerna för nämnda två ämbetsverk intagits stadganden,
jämlikt livilka skrifbiträdena skola antagas af vederbörande myndigheter
själfva medelst konstitutorial.

I fråga om kompetensfordringar har chefen för justitiedepartementet
uti sitt grundläggande yttrande i förevarande ämne till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1910 uttalat sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitténs uppfattning, äfven beträffande proftjänstgöringen.

Föreskrift om sådan proftjänstgöring har ock intagits i instruktionen
för fångvårdsstyrelsen, med rätt emellertid för denna styrelse att
medgifva undantag, då sökandes lämplighet för befattningen annorledes
styrkes.

Uti instruktionen för generaltullstyrelsen finnes däremot icke intagen
någon föreskrift i fråga om proftjänstgöring.

Kommittén tillåter sig hemställa, att, utan afseende å hvad riksbibliotekarien
anfört, föreskrifter i nyssberörda hänseende måtte meddelas

Befattningi
frånträdande
vid
giftermål.

vederbörande myndigheter i enlighet med hvad som stadgats för fångvårdsstyrelsen.

Vare sig nu att i blifvande instruktionsbestämmelser biträdena i
fråga varda i afseende å antagande, tjänstledighet, afsked, disciplinär
bestraffning i förekommande fall m. in. sammanställda med vaktmästare
eller ej, anser sig kommittén böra ånyo framhålla betydelsen af att vid
tillsättningen af biträdesbefattningarna principerna om konkurrens och
offentlighet måtte komma i tillämpning, såsom skett beträffande skrifbiträdena
hos generaltullstyrelsen med den affattning instruktionen för
denna styrelse erhållit.

Likaså synas, i enlighet med hvad som blifvit bestämdt i instruktionerna
för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, frågor om tjänstledighet
för biträdena böra få afgöras af myndigheten själ!, utan afseende
å tidslängden för ledigheten.

Slutligen tillåter sig kommittén beträffande kompetensfordringarna
inom särskilda verk fästa uppmärksamheten å angelägenheten däraf att
för vissa biträden, exempelvis dem å statskontorets riksbokslutsbyrå, räknebiträdena
å kammarrättens revisionsafdelning samt en del biträden hos
arméförvaltningen, kunskap i bokföring varder uppställd såsom kompetensvillkor.
Färdighet i maskinskrifning synes i regeln böra fordras för antagande
till skrifbiträde. I vissa fall torde ock vana vid stenografering
kunna få anses såsom en väsentlig merit.

i Att till de befattningar, om hvilka nu är fråga, icke må befordras

gift kvinna, utan allenast sådan som är ogift eller änka, bär kommittén
ansett sig böra förutsätta.

Hvad åter angår spörsmålet, huruvida kvinnlig ^befattningshafvare,
som träder i gifte, må kunna få kvarstå i befattningen eller ej, är detta
spörsmål olika besvaradt inom skilda områden af statstjänsten.

I kungl. kungörelsen den G november 1903, angående kompetens
för kvinnliga läkare att innehafva vissa läkarbefattningar, är stadgadt,
att, om kvinnlig läkare, som på grund af offentlig myndighets förordnande
innehar tjänstebefattning, träder i gifte, hon skall anses hafva franträdt
befattningen.

Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 — som
i § 186 föreskrifver, att sökande till lärarinnebefattning vid samskola
skall vara ogift — innehåller i § 128 (äfven sådan denna paragraf lyder
enligt kungl. kungörelse den 3 november 1909) den bestämmelse, att lärarinna,
som träder i gifte, är skyldig att afgå från sin befattning och bör i
sådant fall ofördröjligen till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
ingifva sin anhållan om afsked.

I anslutning härtill föreskrifves ock i § 190 af samma stadga, att
lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kan sökas och innehöfvas
äfven af kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan
befattnings erhållande föreskrifna villkor.

Stadgan för folkskolelärarseminarierna i riket den 29 januari 1886
däremot — som i § 14 innehåller, att vid lärarinneseminarium minst en
af adjunktsbefattningarna skall bestridas af lärarinna och att för undervisningen
i gymnastik, i teckning samt i musik och sång böra förordnas
lärarinnor, såvida icke, hvad de två sistnämnda ämnena angår, särskilda
omständigheter föranleda undantag, äfvensom att för undervisningen i den
med sådant seminarium förenade öfningsskola likaledes skall förordnas
lärarinna — föreskrifver i § 21, att, i händelse lärarinna med adjunkts
tjänstgöring träder i gifte, det må ankomma på konsistoriets bepröfvande,
om hon må bibehållas vid tjänsten; ägande konsistoriet sedermera uppsäga
henne därifrån, då läroverkets bästa finnes sådant kräfva.

Uti] § 38 i instruktionen för generalpoststyrelsen den 31 december
1909 stadgas följande.

Till vissa i postverkets stater angifna befattningar kan äfven antagas
myndig kvinna, hvilken är ogift eller änka.

Träder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte,
skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med rätt för styrelsen
att, om särskilda omständigheter därtill föranleda, behålla henne såsom
extra tjänsteman.

I §§ 77 och 128 af instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande
distriktsförvaltningar den 31 december 1907 föreskrifves, att,
därest kvinna, som å ordinarie stat innehar tjänst vid styrelsen eller vid

distrikt, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt sin befattning,
styrelsen resp. distriktsförvaltningen dock obetaget att, där sådant anses
lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst.

Jämväl i instruktionen för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907,
§ 30, finnes stadgadt, att, om kvinna, som innehar tjänst å ordinarie
stat vid telegrafverket, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt
befattningen, styrelsen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla
henne i extra tjänst.

Enligt kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmåner enligt den från
och med år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten är kvinnlig
befattningsliafvare, som ingår äktenskap, skyldig afgå från tjänsten,
om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt. Å den nämnda staten äro såsom
kvinnliga befattningshafvare upptagna, förutom en skollärarinna vid
straffängelset i Stockholm, första vaktfruar, vaktfruar och kokerskor.

1 instruktionen för generaltullstyrelsen den 2 december 1910, § 20,
finnes stadgadt, att om kvinna, som innehar ordinarie skrifbiträdesbefattning
hos styrelsen, träder i gifte, hon skall anses hafva frånträdt befattningen,
styrelsen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla
benne i extra tjänst.

Någon motsvarande bestämmelse finnes icke intagen i instruktionen
för fångvårdsstyrelsen den 16 i samma månad.

Såsom ofvan är nämndt, bar emellertid i kungl. bref till fångvårdsstyrelsen
den 16 december 1910 förordnats, att i konstitutorial, som af
fångvårdsstyrelsen utfärdas för dess skrifbiträde, skall, till dess allmänna
föreskrifter blifvit meddelade beträffande de bos statens ämbetsverk och
myndigheter å ordinarie stat anställda skrifbiträden, intagas förbehåll om
skyldighet för biträdet att vara underkastadt de föreskrifter, som sålunda
kunna blifva utfärdade.

Efter öfvervägande af hvad sålunda uti ofvannämnda hänseende
finnes föreskrifvet för skilda områden af statstjänsten har kommittén för
sin del ansett det vara lämpligast, att för biträdesbefattningar, om livilka
nu är fråga, varda i berörda hänseende meddelade bestämmelser i Imf -

vudsaklig öfverensstämmelse med dem, som gälla för generaltullstyrelsens
skrifbiträden samt för kvinnliga tjänstemän vid postverket, statens järnvägar
och telegrafverket.

Kvinna, som innehar ordinarie biträdesbefattning, skulle alltså, om
hon ingår äktenskap, anses hafva därmed frånträdt befattningen, vederbörande
myndighet, som anställt henne, obetaget, att, där sådant befinnes
lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst eller använda henne såsom
tillfälligt biträde.

Såsom förut är antydt, hade kommittén i sitt betänkande den 31
oktober 1907 (delen VII) uttryckt den åsikt, att fasta biträdesbefattningar
icke borde ifrågakomma för andra biträden än sådana, hvilkas arbetskraft
vederbörande myndigheter behöfde utnyttja i hufvudsakligen samma
omfattning som de ordinarie tjänstemännens.

I sådant hänseende fästade kommittén i det nämnda betänkandet
uppmärksamheten därå, att med de löneregleringar, som år 1907 beslutats
för statskontoret, arméförvaltningen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen,
förknippats villkor om viss daglig arbetstid å tjänsterummet
för den ordinarie personalen. Men denna arbetstid hade bestämts olika,
nämligen vid telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen till minst 7 effektiva
timmar samt vid statskontoret och arméförvaltningen till minst 6 timmar,
allt hvarje söckendag, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas.

Kommittén antog, att den arbetstid, som bestämts för den ordinarie
personalen vid statskontoret och arméförvaltningen, skulle vid stundande
löneregleringar för andra centrala ämbetsverk i allmänhet komma
att vinna tillämpning äfven för dessas ordinarie personal. Vid sådant
förhållande syntes det kommittén, att en daglig arbetstid å tjänsterummet
af enahanda längd borde i regel föreskrifvas äfven för de fasta
biträden, som kunde komma att anställas hos samma myndigheter.

Därvid vore emellertid att märka — yttrade kommittén vidare —
att för den ordinarie personalen hos dessa myndigheter den föreskiifna
arbetstiden å tjänsterummet utgjorde allenast eu minimitid, med skyldighet
för vederbörande att därutöfver, utan särskild ersättning, å tjänste -

Arbetstid;
frågan om
ersättning
för öfvertidsarbete

in. m.

rummet eller i hemmet åt tjänsten ägna den ytterligare tid, som kunde
finnas erforderlig.

En dylik förpliktelse ansåg kommittén dock ej billigtvis böra ifrågasättas
för en personal i den ställning, som de fasta biträdena enligt kommitténs
då framlagda förslag skulle erhålla; utan syntes det, att för dem
den föreskrifna arbetstiden å tjänsterummet borde innefatta det mått af
arbete, som af dem kräfdes såsom vederlag för dem tillerkända aflöningen.
Något öfvertidsarbete och därmed förbunden särskild ersättning
borde, enligt kommitténs åsikt, i regel icke för dem förekomma, enär
däraf lätteligen kunde blifva följden, att biträdenas arbetskraft, till men
såväl för dem själfva som för det allmänna, i förtid brötes. Yisade sig
mera regelbundet eller för längre tid, att göromålen icke af de fasta biträdena
medliunnes under den stadgade arbetstiden, borde i erforderlig mån
anlitas tillfälliga arbetskrafter eller ock den fasta biträdespersonalen i
behörig ordning förstärkas.

Hvad som för fasta biträden hos de centrala verken kunde komma
att bestämmas i fråga om den dagliga arbetstiden å tjänsterummet, syntes
kommittén ock kunna i möjligaste mån tillämpas äfven bos andra myndigheter,
där fasta biträden kunde komma att anställas. I

I sitt meranämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari
1910 anförde chefen för justitiedepartementet uti nu ifrågavarande hänseende
följande.

»Biträdets arbetstid å tjänsterummet bör i regel vara 6 timmar,
men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7
timmar, denna tid. Är arbetstiden 6 timmar, bör biträdet vara pliktigt
att i särskilda fall, då arbetets behöriga gång det kräfver, kvarstanna i
arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme, men verkställer biträdet
arbete därutöfver, vare sig å tjänsterummet eller i hemmet, bör detta
särskildt betalas».

I ett till handlingarna i nu förevarande ärende hörande yttrande har
länsstyrelsen i Stockholms län framhållit önskvärdheten af att tydlig bestämmelse
meddelas, huruvida ett skrifbiträdes anställning på ordinarie stat
skall medföra hinder för länsstyrelsen att åt biträdet mot särskild ersätt -

ning öfverlämna utförande af skrifarbete, som icke medhinnes på den
ordinarie arbetstiden om sex timmar å tjänsterummet.

Kammarkollegiet har i sitt yttrande erinrat, hurusom i § 27 uti
instruktionen den 26 maj 1909 föreskrifves i första punkten, att för ordinarie
tjänstinnehafvare i nämnda ämbetsverk den dagliga arbetstiden å
tjänsterummet skall, i den mån ej i det följande annorlunda stadgas, utgöra
sex timmar hvarje söckendag. »I den sålunda bestämda arbetstiden»
— hette det i andra punkten — »äger öfverordnad att vid alla de tillfällen,
då göromålens gång det klöfver, påfordra nödig utsträckning.»

Af kollegiet har föreslagits, att i sistnämnda punkt skulle efter
orden »påfordra nödig utsträckning» tilläggas »som hvad skrifbiträde angår
dock ej må utan särskild ersättning öfverstiga en timme dagligen».

Domänstyrelsen har uttryckt den mening, att beträffande samtliga
af styrelsen föreslagna biträdena borde gälla, att för de ifrågasatta aflöningarna
biträdena icke borde anses skyldiga att arbeta mer än sex timmar
dagligen, utan äga rätt att för öfverarbete, när så påkallades och de
sådant mäktade, erhålla skälig ersättning efter styrelsens bestämmande.

Generalpoststyrelsen, som — till det antal, hvarom förut är nämndt —
föreslagit uppförandet i postverkets aflöningsstat af kvinnliga biträden
hos styrelsen och postdirektionerna samt vid postkontoret Malmö 1, har
till stöd för krafvet på högre aflöningsförmåner för dessa biträden än för
sknfbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen anfört, bland
annat, att hos sistnämnda bada ämbetsverk den dagliga tjänstgöringstiden
för den ordinarie personalen vore afsedd att utgöra i allmänhet
minst sex timmar, under det densamma för motsvarande personal hos
generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar i allmänhet uppginge
till minst sju timmar.

Rik,sar ki vari en har beträffande tjänstgöringstiden för de af honom
föreslagna kvinnliga biträden (»kopister») i riksarkivet, förklarat sig anse,
att de föreskrifna sex timmarna, med afseende fästadt på den särskilda
uppmärksamhet, som vissa af »kopisternas» göromål kräfde, skäligen borde
kunna nedsättas till högst fem.

Det till uppförande å karolinska institutets stat föreslagna biblioteksbiträdet
har, med afseende å de fordringar på språkkunskaper och

7—110823 Löneregleringtkommitténs bet. XXIX.

bibliotekskännedom, som ställas på detta biträde, synts vederbörande
lärarkollegium böra tillerkännas förmånen af något kortare tjänstgöringstid,
minst fem timmar om dagen, med undantag för den tid undei månaderna
juni—augusti, då semester ej åtnjötes, under hvilken tid tjänstgöringen
skulle pågå så många timmar om dagen, som kanslern enligt
lärarkollegiets förslag kunde finna skäligt bestämma.

Vetenskapsakademien har beträffande ett vid meteorologiska centralanstalten
anställdt biträde, som föreslagits till uppförande a ordinarie
stat, framhållit, att af detta biträde kräfdes högre kvalifikationer än de
för ifrågavarande slag af statst jänare vanliga. Enligt hvad anstaltens
föreståndare förklarat, kunde i följd af arbetets ansträngande beskaffenhet
den dagliga arbetstiden för nämnda biträde ej lämpligen utsträckas
till »det normala måttet» eller sex timmar. Allenast under förutsättning
att så ej blefve fallet, ansåg akademien sig kunna föreslå normalaflöning
åt ifrågavarande biträde. Det hemställdes, att biträdets uppförande å
ordinarie stat ej måtte för detsamma föranleda längre arbetstid än akademien
eller anstaltens föreståndare från angifna synpunkter funne skäligt
föreskrifva.

T de på senare tiden fastställda instruktioner för ett flertal ämbetsverk
och myndigheter finnes stadgadt, att för ordinarie tjänstinnehafvare
den dagliga arbetstiden å tjänsterummet skall hvarje söckendag utgöra
sex timmar, att i den sålunda bestämda arbetstiden öfverordnad
äger påfordra nödig utsträckning vid alla de tillfällen, då göromålens
gång det kräfver, men att å andra sidan den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
må kunna, om och i den mån omständigheterna det medgifva,
för tre månader under tiden juni—september inskränkas till fyra timmar.

Beträffande styrelserna för post- och telegrafverken är i instruktioner
stadgadt, att samtliga ordinarie tjänstemän skola vara å tjänsterummet
tillstädes minst 7 effektiva timmar hvarje söckendag. Generalpostdirektören
och generaldirektören för telegrafverket äga emellertid att, hvar för
sitt verk, på grund af särskilda omständigheter medgifva undantag från
denna regel.

Vidkommande styrelsen för statens järnvägar är stadgadt i instruktion,
att styrelsens samtliga tjänstemän skola vara tillstädes å tjänste -

Öl

rummet minst sju fulla arbetstimmar hvarje söckendag, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas i arbetsordning eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas af styrelsen. I den sålunda bestämda arbetstiden
äger öfverordnad påfordra nödig utsträckning vid alla de tillfällen,
då göromålens gång det kräfver. Å andra sidan må styrelsen, om och i
den mån omständigheterna det medgifva, kunna för tre månader under
tiden juni—september medgifva viss inskränkning i den dagliga arbetstiden
a tjänsterummet, dock ej med mera än sju timmar i veckan.

I § 34 uti instruktionen den 16 december 1910 för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten meddelas, uti första punkten, för ordinarie
befattningshafvare hos fångvårdsstyrelsen den vanliga allmänna föreskriften
om arbetstiden å tjänsterummet sex timmar hvarje söckendag.

Uti andra punkten af samma paragraf heter det i begynnelsen:

»I den sålunda bestämda arbetstiden äger öfverordnad att vid alla
de tillfällen, då göromålens gång det kräfver, påfordra nödig utsträckning,
för skrifbiträdet dock icke längre än en timme.»

För skrifbiträdena hos generaltullstyrelsen finnes däremot någon
dylik begränsning af arbetstiden icke medgifven i den för sistnämnda
styrelse den 2 december 1910 utfärdade instruktionen (§ 31).

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att i det ofvan
åberopade kungl. brefvet till fångvårdsstyrelsen den 16 december 1910
jämväl finnes intagen den bestämmelsen, att det å den nya aflöningsstaten
för styrelsen uppförda skrifbiträde skall åligga att utföra hos styrelsen
förekommande renskrifnings- och därmed jämförliga göromål, i den
mån de medhinnas å den för biträdet föreskrifna arbetstid.

I sitt betänkande af den 31 oktober 1907 angaf kommittén sin
uppfattning rörande den dagliga arbets- eller tjänstgöringstiden för de
fasta biträdena med den ställning kommittén då tänkte sig för dem.

Då nu emellertid, med fullföljd af de vid 1910 och 1911 årens riksdagar
efter framställningar från Kungl. Maj:t fattade beslut, frågan gäller
biträden, som skola uppföras a ordinarie stat, vill kommittén i förevarande
hänseende ansluta sig till chefens för justitiedepartementet uttalande den
14 januari 1910 därom, att biträdets arbetstid å tjänsterummet bör i
regel vara 6 timmar, men i verk, där nämnda arbetstid är för tjänste -

männen bestämd, till 7 timmar, denna tid, samt att, da arbetstiden äi b
timmar, biträdet bör vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga
gång det klöfver, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare
en timme.

Däremot anser sig kommittén böra bestämdt afstyrka, att i blifvande
bestämmelser för å ordinarie stat uppförda biträden medgifves ersättning
för öfvertidsarbete.

Till stöd för sin uppfattning härutinnan vill kommittén ej uteslutande
åberopa de konsekvenser, som af sådant medgifvande skulle härflyta
för statsverket, i ty att anspråk i enahanda hänseende säkerligen
skulle framkomma från vaktmästare och andra kategorier af statstjänare.

Kommittén vill därutöfver ånyo upprepa hvad redan i delen VII
anfördes därom, att öfvertidsarbete och därmed förbunden särskild ersättning
lätteligen kunna hafva till följd, att biträdenas arbetskraft, till men
såväl för dem själfva som för det allmänna, brytes i förtid.

Det torde ej sakna sitt intresse att här erinra, hurusom i den till
kommittén i förevarande ärende remitterade framställningen från föreningen
af kvinnor i statens tjänst förekommer följande uttalande:

— — »den som under åratal arbetar forcei’adt i 6 timmar om dagen,
står i längden ej ut med att ytterligare öka arbetstimmarnas antal, åtminstone
ej utan att precisionen i det ordinarie arbetet och därmed
arbetsprodukten och arbetsgifvaren blifva lidande».

Såsom förut är nämndt, har länsstyrelsen i Uppsala län påpekat,
att hos länsstyrelsen erfordrades biträde med renskrift äfven af sådana
expeditioner, för hvilka landssekreteraren och landskamreraren ägde uppbära
lösen och hvilka till följd däraf bekostades af dem personligen. I ör
sådan renskrift plägade årligen betalas af landssekreteraren omkring 100
kronor, af landskamreraren omkring 60 kronor.

Länsstyrelsen har hemställt, att landssekreteraren och landskamreraren
måtte erhålla tillstånd att — om så läte sig göra utan hinder för
de fast anställda skrifbiträdenas öfriga göromål — få för sådan renskrift
anlita dessa under deras tjänstgöringstid å tjänsterummen, med skyldighet
för landssekreteraren och landskamreraren att därför lämna ersätt -

ning med belopp, hvarom öfverenskommelse kunde träffas mellan dem
och skrifbiträden a.

Riksarkivarien har, för den händelse att de för riksarkivet föreslagna
biträden å stat ("kopister») måste nöja sig med aflöning efter normaltypen,
ansett billigheten kräfva, att någon ersättning bereddes dem
på annat sätt. Därvid låge det, enligt riksarkivariens mening, nära till
hands att tänka sig, att de afskrifter, som verkställdes dels för riksarkivets
urkundspublikationer och dels för enskilda personers räkning, hädanefter
såsom hittills finge särskildt betalas dels af publikationsanslaget och
dels af hvad som inflöte i föreskrifven lösen.

Kommittén anser sig i princip ej kunna tillstyrka, att biträden å
stat under arbetstiden å tjänsterummet få mot särskild ersättning sysselsättas
med utskrift af expeditioner eller afskrifter, för livilka enligt gällande
författning lösen utgår till vederbörande tjänstemän, ej heller att,
på sätt riksarkivarien alternativt ifrågasatt, biträdena i riksarkivet utöfver
aflöningen å stat erhålla särskilda ersättningar från omförmälda
publikationsanslag.

Vid det yttrande, kammarkollegiet afgifvit i nu förevarande ärende,
finnes fogadt ett särskildt anförande af kammarrådet Hj. Nehrman.

Han har till kollegiets förslag i ämnet, såvidt det anginge de två
skrifbiträden, som ej skulle placeras i kollegiets arkiv, ansett sig böra
foga uttalande därom, att dessa biträden — Indika han förutsatte böra
äga fullt nöjaktig färdighet i maskinskrifning — jämväl borde få af ledamöterna
växelvis under någon viss lämplig tid hvarje vecka, likvisst utan
betydligare inkräktning på biträdenas renskrifningsarbete, disponeras för
skrifning efter diktamen, excerpering ur handlingar in. in. samt för uppsättning
af konceptexpeditioner.

I anledning däraf har kommittén ansett sig allenast böra uttala
den förvissning, att i vederbörande ämbetsverks och myndigheters instruktioner
och arbetsordningar icke komma att införas några bestämmelser,
hval igenom ett skrifbiträdes arbete inskränkes till enbart renskrifning, utan
att biträdet må kunna därutöfver användas till annat lämpligt arbete på sätt
för verkets uppgifter och till det allmännas båtnad finnes vara mest gagneligt.

Aflöning.

Vidkommande de ämbetsverk och myndigheter, hos hvilka den normala
arbetstiden för vederbörande ordinarie tjänstinnehafvare utgör sex
timmar hvarje söckendag, anser kommittén sig böra förutsätta, att vid
uppförande å ordinarie stat af biträden, som syssla uteslutande eller hufvudsakligen
med renskrifning eller andra enklare göromål, aflöningen till
dessa biträden kommer att bestämmas efter den antagna normaltypen,
d. v. s., frånsedt ortstillägg i förekommande fall, till de belopp, som vid
1910 års riksdag fastställdes för skrifbiträdena hos fångvårdsstyrelsen och
generaltullstyrelsen och vid 1911 års riksdag för biträden hos nedre justitierevisionen
in. fl. verk.

För biträden, af hvilka enligt vederbörandes mening skulle kräfvas
ett mera kvalificeradt arbete, hafva, efter hvad i nu förevarande ärende
inkomna handlingar utvisa, flera ämbetsverk föreslagit höjning af den
normala begynnelseaflöningen med olika belopp, högst 400 kronor, I
fråga om ålderstilläggen har i allmänhet icke föreslagits någon afvikelse
från normaltypen (2 ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter fem och
tio år).

Undantag i sistnämnda hänseende utgöra

kammarrätten, som föreslagit, att räknebiträdena å dess revisionsafdelning
skulle erhålla tre ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, samt

försäkringsinspektionen, som föreslagit två ålderstillägg, hvartdera å
25 0 kronor.

Ålderstillägg till sistnämnda belopp har ock föreslagits af generalpoststyrelsen
för biträden hos styrelsen och vissa underlydande förvaltningar,
men denna styrelse och de underlydande förvaltningarna intaga
i vissa hänseenden en särställning, såsom redan är nämndt och än vidare
kommer att beröras i det följande.

Arméförvaltningen har för tre biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter
icke begärt å stat andra löneförmåner än de normala, men
däremot hemställt om ett särskildt belopp till aflöningsfyllnad åt dessa
tre biträden.

För kommittén har det tett sig såsom önskvärdt, att vid bestämmandet
af aflöningen för sådana biträden å stat, om hvilka i före -

varande ärende är fråga, de biträden, för hvilka den normala arbetstiden
kommer att utgöra sex timmar hvarje söckendag, ej varda uppdelade
i flera aflöningsgrader än som af omständigheterna kunna anses
oundgängligen påkallade.

Det har synts kommittén, att i sådant hänseende vore tillfyllest,
om utöfver den normala typen funnes allenast en ytterligare aflöningstvp,
afsedd för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Sistnämnda typ torde skäligen kunna, på sätt statskontoret föreslagit
för biträden å dess riksbokslutsbyrå, bestämmas till 800 kronor i
lön, 050 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,
där sådant utgår med fullt belopp, eller sammanlagdt 1,600 kronor, hvartill
suklle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200
kronor, efter fem och tio år. Slutaflöningen blefve då 2,000 kronor och
i pension skulle kunna erhållas 1,200 kronor.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att föreningen af kvinnor
i statens tjänst uti den till kommittén remitterade framställningen
såsom önskemål vid uppgörande af förslag till aflöning för kvalificerade
kvinnliga befatta ingshafvare hos statens ämbetsverk och myndigheter, särskild!
hos statskontoret m. fl. angifna verk, framhållit, att dessa befattningshafvare
måtte erhålla en begynnelseaflöning af 1,600 kronor (fördelad
i lön 1,000, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor)
jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år,
alltså 2,000 kronor såsom slutaflöning.

Hvad angår aflöningen till de biträden, som skola uppföras å postverkets
stat, måste naturligen hänsyn tagas dels till den längre normala
arbetstiden, dels ock därtill att vid uppgörandet af den för postverket nu
gällande stat blifvit i flera hänseenden tillämpade andra grunder än de
som kommit i tillämpning beträffande ett flertal andra verk och myndigheter.
Härtill återkommer kommittén i det följande.

Ålderstillägg åt biträden, som varda uppförda å stat, böra gifvetvis
utgå af samma anslag, hvarifrån sådana aflöningstillägg utgå till öfriga
ordinarie befatta ingshafvare hos vederbörande ämbetsverk och myndigheter.

Semester.

Enligt de aflöningsvillkor, som vid 1910 års riksdag godkändes för
fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen, skulle skrifbiträdena därstädes,
likasom tjänstemännen af första lönegraden, äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kunde ske, åtnjuta semester, en hvar
under en månad.

Enahanda semesterförmån har vid 1911 års riksdag bestämts för
skrifbiträden hos nedre justitierevisionen och direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter äfvensom
för kvinnliga biträden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Att nu, såsom af länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands
län blifvit ifrågasatt, uti blifvande allmänna bestämmelser inskränka semestertiden
för dylika biträden å stat till fjorton dagar, anser sig kommittén
icke hafva anledning tillstyrka, allrahelst som kommittén redan i sitt
betänkande af den 31 oktober 1907 för fasta biträden hos statsmyndigheter
föreslog en månads semester.

För biträden å stat hos generalpoststyrelsen och därunder lydande
förvaltningar måste emellertid uti ifrågavarande afseende behörig hänsyn
tagas till hithörande bestämmelser i gällande aflöningsreglemente af den
27 augusti 1909.

Där stadgas i § 14 första punkten: »Tjänsteman äger årligen, när
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta ''semester,
generalpostdirektören, byråchef, kamrerare, sekreterare, förste aktuarie,
intendent och ombudsman under 45 dagar, annan tjänsteman af högre
grad de första 3 kalenderåren, hvarunder han innehar ordinarie anställning
i postverket, under 15 dagar och därefter under 30 dagar, samt
tjänsteman af lägre grad de första 3 kalenderåren af sin ordinarie anställning
under 8 dagar och därefter under 15 dagar». <

Till »tjänstemän af lägre grad» höra enligt reglementet vaktmästare
hos generalpoststyrelsen, förste postvaktmästare, förste postiljon, postvaktmästare
och postiljon. Till »tjänstemän af högre grad» räknas jämväl
kvinnliga postexpeditörer.1

I anslutning till ofvannämnda stadgande lära sådana biträden hos
generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar, om hvilkas uppförande
å ordinarie stat är fråga uti nu förevarande ärende, böra i afse -

ende å semesterförmån sammanställas med de posttjänstemän, för hvilka
semester de första 3 kalenderåren, hvarunder de innehafva ordinarie
anställning i postverket, utgör 15 dagar och därefter 30 dagar.

De allmänna villkor och bestämmelser, som finnas stadgade för åt- Aflöning»-njutande af de i nya staterna för fångvårdsstyrelsen och generaltullsty- (ifrigt.
relsen upptagna aflöningsförmåner, gälla oek för de hos dessa båda styrelser
på stat anställda skrifbiträden.

Förutom den bestämmelse om semester för skrifbiträde, hvarom
ofvan är nämndt, finnes emellertid, beträffande såväl fångvårdsstyrelsen
som generaltullstyrelsen, bland aflöningsvillkoren infördt det särskilda stadgande,
att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställdt
hos fångvårdsstyrelsen, resp. generaltullstyrelsen, och antages till
biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning (genom
ålderstillägg) räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft
stadig anställning hos styrelsen.

I anslutning till hvad sålunda gäller för fångvårdsstyrelsens och
generaltullstyrelsens skrifbiträden lära ock föreskrifter böra meddelas i
blifvande bestämmelser för sådana biträden å stat, hvarom nu är fråga,
med de modifikationer, till hvilka förhållandena kunna föranleda.

Härvid bör naturligen uppmärksammas, att i förevarande ärende
är fråga, ej om nya stater, utan om ändringar i stater för ny reglerade
verk i syfte att erforderliga biträdesbefattningar må varda uppförda
å stat.

Såsom exempel på särskilda fall, då en modifikation kan anses erforderlig,
må anföras förhållandet beträffande skri Ibiträdena hos nedre
j ustitiere visionen.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1911 af kommitténs
betänkande angående nedre justitierevisionen jämte öfriga yttranden
och framställningar i ärendet yttrade chefen för justitiedepartementet i
fråga om ålderstillägg för skrifbiträden i nämnda ämbetsverk följande:

»I fråga om löneförhöjning genom ålderstillägg är bland villkoren
för åtnjutande af aflöning enligt den nya staten för fångvårdsstyrelsen

8—110823 Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

intaget det särskilda stadgande, att skrifbiträde, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställdt hos fångvårdsstyrelsen och antages till biträde
å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till
godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos styrelsen.

Med afseende emellertid å den särskilda ställning i aflöningshänseende,
som skrifbiträdena hos nedre justitierevisionen hittills intagit, har
det synts kommittén lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning,
om och i hvad mån skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställdt vid nedre justitierevisionen och antages till biträde å den
nya staten, må för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg få
räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid nedre revisionen.

Kommittén syftar härvid å det förhållandet, att de renskrifverskor,
som nu arbeta i nedre revisionen, hittills hufvudsakligen erhållit betalning
icke af staten, utan af tjänstemän i nedre revisionen, åt hvilka anslagits
särskilda renskrifningspenuingar. Detta förhållande torde ock
motivera den af kommittén föreslagna afvikelse från de vanliga bestämmelserna
om äldre biträdens rätt att räkna sig tjänstgöring i verket före
nya statens ikraftträdande till godo i fråga om rätt till ålderstillägg».

Den af Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag antagna bestämmelse
uti omförmälda hänseende för skrifbiträde hos nedre justitierevisionen är
affattad i öfverenstämmelse med kommitténs förslag.

Kommittén har i det föregående hemställt, att för biträden af nu
ifrågavarande slag i allmänhet skulle gälla två särskilda aflöningstyper,
den ena slutande på 1,600 kronor och den andra begynnande med nämnda
belopp.

I händelse af bifall till detta förslag skulle det kunna inträffa, att
ett biträde med aflöning efter den lägre typen befordras till biträdesbefattning,
för hvilken aflöning utgår efter den högre typen.

Det har synts kommittén skäligt, att i sådant fall biträde, som
redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må för erhållande
af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna sig högst
fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista
ålderstillägget i den lägre graden.

Bland aflöningsvillkoi-en för ämbetsverk plägar ock i allmänhet intagas
bestämmelse därom, att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjänsteman (eller tjänstinnehafvare) af lägre
grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning hos
ämbetsverket, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande han därunder att i
stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras
i följd af sjukdomsförfall, de med den tjänstlediges befattning förenade
tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras för beredande af
semester, ett mot den semesterlediges tjänstgöringspenningar svarande
belopp.

Därest inom vissa ämbetsverk varda på stat anställda kvinnliga
biträden med aflöningar dels efter normaltypen dels ock efter den af
kommittén för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna
högre aflöningstypen, lärer det nyssberörda aflöningsvillkoret för
tjänstinnehafvare af lägre grad ock böra gälla, i händelse biträde med
aflöning efter normaltyp förordnas att, vid sjukdomsförfall eller semester
för biträde med aflöning efter den högre typen, bestrida dennas befattning.

Ett spörsmål, som jämväl kräfver sitt besvarande särskildt då det
gäller att beräkna vederbörande ämbetsverks eller myndighets anslagsbehof
för vikariatsersättningar, är spörsmålet om den godtgörelse, som må
böra utgå till vikarie, då innehafvaren af en på ordinarie stat uppförd
biträdesbefattning är semesterledig eller åtnjuter tjänstledighet på grund
af sjukdom.

Arméförvaltningen har ansett ersättning till vikarie för kvinnligt
biträde böra beräknas till 100 kronor för månad. Erfarenheten visade
nämligen — säger arméförvaltningen — att lämpliga vikarier icke kunde
anskaffas för lägre aflöning.

Kammarkollegiet har anfört, att, då det ej syntes vara möjligt att
vid förfall för skrifbiträde erhålla vikarie, om dennas ersättning begränsades
till biträdets tjänstgöringspenningar, 37 kronor 50 öre i månaden,
kollegiet ansett vikariatsersättningen för skrifbiträde böra sättas afsevärdt
högre, förslagsvis till 100 kronor i månaden; och har kollegiet anhållit

Ersättning
till vikarie.

om uttryckligt bemyndigande att låta till vikarie för skrifbiträde utbetala
ersättning med sistnämnda belopp under skrifbiträdes semester eller å
tider, då skrifbiträde af sjukdom hindrades att förrätta sin befattning.

I allmänhet gäller, att under semester för ordinarie tjänstinnehafvare
vikariatsersättning utgår med belopp motsvarande de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, samt att under tjänstledighet på
grund af sjukdom för ordinarie tjänstinnehafvare, hvars aflöning är fördelad
i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg, han själf äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägg, men tjänstgöringspenningarna skola
utgå till vikarien.

Att under semester eller vid sjukdomsförfall för ordinarie biträde,
som aflönas efter normaltypen, lämplig vikarie ej kan påräknas för godtgörelse
med det belopp, hvartill biträdes tjänstgöringspenningar uppgå,
eller 37 kronor 50 öre per månad, lärer få anses otvifvelaktigt.

Kommittén har ock i förut afgifna betänkanden angående nedre
justitierevisionen m. fl. verk, vid beräknandet af erforderliga medel till
vikariatsersättningar under semesterledigheter, för vikarie för semesterledigt
biträde upptagit ett skäligt ansedt belopp af 75 kronor per månad.

Godkännes kommitténs förslag om en högre aflöningstyp för biträden
med mera kvalificerade arbetsuppgifter, kommer uppenbarligen lämplig
vikarie för sålunda aflönadt biträde ej heller att kunna påräknas för godtgörelse
med belopp, hvartill biträdets tjänstgöringspenningar skulle uppgå
— 650 kronor för år eller 54 kronor 17 öre per månad.

När chefen för justitiedepartementet, vid föredragning inför Kungl.
Maj:t den 14 januari 1910 af frågan om regleringen af löneförhållanden
m. m. vid fångvårdsstyrelsen, behandlade det särskilda spörsmålet om
anslag till vikariatsersättningar m. m., yttrade han rörande godtgörelse
till vikarie för skrifbiträde vid semester och sjukdomsfall, bland annat,
följande:

»Då det ofta lärer möta svårighet att skaffa vikarie, som endast mot
uppbärande af tjänstgöringspenningarna uppehåller befattningen, lärer det
vara nödvändigt att medgifva styrelsen rätt att, där det erfordras, af
ifrågavarande anslag till vikarien utbetala hvad därutöfver skäligen
begäres.»

I ofvan åberopade kungl. bref till fångvårdsstyrelsen den 16 december
1910 har sedermera medgifvits, att, då skrifbiträde åtnjuter tjänstledighet
under sådana förhållanden att vikarien skulle äga uppbära ersättning
allenast med belopp, motsvarande de med befattningen förenade
tjänstgöringspenningar, fångvårdsstyrelsen må, i fall af behof, från anslag
till vikariatsersättningar m. in. utbetala till vikarien hvad ytterligare skäligen
begäres.

Kammarrätten har ock i sitt uti nu förevarande ärende afgifna yttrande
begärt, att, i likhet med livad uti 1910 års statsverksproposition
blifvit förutsatt beträffande ersättning till vikarie för skrifbiträdet hos
fångvårdsstyrelsen, kammarrätten måtte tillerkännas rätt att, där det
erfordrades, af anslag till vikariatsersättningar utbetala till vikarie för
skrif- eller räknebiträde hvad utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens
tjänstgöringspenningar skäligen begärdes.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har — med erinran, att det
torde möta svårighet att för biträde af ifrågavarande slag erhålla vikarie,
som mot uppbärande endast af tjänstgöringspenningarna uppehölle sådan
befattning — begärt bemyndigande att, där så erfordras, af anslaget till
vikariatsersättningar utbetala nödigt belopp för sådan vikaries aflönande.

Hvad beträffar godtgörelse till vikarie för sådant biträde, som aflönas
efter normaltypen, anser kommittén sig vid uppgörande af erforderliga
anslagsberäkningar icke hafva anledning afvika från sin förut i detta hänseende
intagna ståndpunkt, enligt hvilken vikariatsersättningen vid semester
eller sjukdomsförfall (i sistnämnda fall med inberäknande af belöpande
tjänstgöringspenningar) synts böra upptagas till 75 kronor per månad.

Beträffande åter godtgörelsen till vikarie för biträde, som må komma
att aflönas efter den af kommittén för biträden med mera kvalificerade
arbetsuppgifter föreslagna högre aflöningstypen, torde — i händelse till
vikarie ej kan förordnas sådant biträde inom verket, som åtnjuter aflöning
efter normaltypen — ersättningen till vikarie vid semester eller sjukdomsförfall
(i sistnämnda fall med inberäknande af belöpande tjänstgöringspenningar)
böra beräknas till belopp intill och med 100 kronor
per månad.

Jämlikt § 127 af den för tjänstemän vid postverket den 15 september
1905 utfärdade instruktion, sådan denna § lyder enligt generalpoststyrelsens
cirkulär den 10 juni 1910 (n:r 43), äger kvinna, som icke
innehar anställning i postverket, vid vikariat för annan semesterledig
tjänsteman än postmästare likasom ock för tjänsteman, som i anledning
af semester erhållit förordnande å annan befattning, uppbära arfvode
med 900 kronor, för årjräknadt, jämte eventuellt belöpande ortstillägg.
Hvad sålunda bestämts gäller enligt samma § äfven då kvinna, som icke
innehar anställning i postverket, vikarierar för biträdande postexpeditör
af annan anledning än semester.

Enahanda bestämmelser torde varda gällande beträffande vikarier
för de föreslagna biträdena vid postverket.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande uti förevarande ärende erinrat,
hurusom af vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet
vid föredragning af förslaget till ny aflöningsstat för fångvårdsstyrelsen
den förutsättning framginge, att skrifbiträde skulle, innan det
finge slutligt antagas, underkastas åtminstone ett års proftjänstgöring, där
ej vederbörande myndighet funne sökandes föregående arbete i samma
eller annat verk kunna ersätta proftjänstgöringen. Åt ett på proftjänstgöring
antaget biträde kunde emellertid, enligt kollegiets mening, ej gärna
bjudas lägre ersättning än efter 1,200 kronor för år. Kollegiet ansåg
fördenskull nödvändigt, att vid uppkommen vakans å biträdesbefattning
ej blott tjänstgöringspenningar utan jämväl lön och ortstillägg skulle
kunna af ämbetsverket användas till aflöning åt den på proftjänstgöring
antagna, i stället för att lön och ortstillägg skulle besparas statsverket.
Kollegiet har anhållit om bemyndigande att på nämnda sätt förfoga
öfver den till skrifbiträdesbefattning anslagna lön och ortstillägg.

Att vederbörande ämbetsverk bör kunna få till godtgörelse åt den
på proftjänstgöring antagna disponera af biträdesaflöning å stat mera än
tjänstgöringspenningarna, synes kommittén uppenbart; men att medgifva
ämbetsverken rätt att för sådant ändamål disponera hela biträdesaflöningen
å stat, och detta äfven då aflöningen utgår efter högre typ än den normala,
lärer ej vara välbetänkt. Enligt kommitténs åsikt bör det vara
tillfyllest, om vederbörande ämbetsverk erhåller bemyndigande att till den,

som på prof uppehåller vakant biträdesbefattning, utbetala högst så stor
godtgörelse, som enligt de för ämbetsverket gällande föreskrifter må kunna
tillerkännas vikarie för semesterledigt biträde af motsvarande aflöningsgrad.

För ett rätt bedömande af spörsmålet om och till huru stort antal Minskning
fast anställda biträden må böra uppföras å de särskilda ämbetsverkens renskrffliing
stater torde det vara af intresse att äfven taga kännedom om de anslag,
som för närvarande finnas anvisade till bestridande af renskrifnings- och
dylika kostnader.

I fråga om den minskning i dessa anslag, hvartill uppförande å
stat af biträdesbefattningar af ifrågavarande slag må föranleda, kunde
det synas som om för hvarje biträde, som uppföres å ett verks stat,
befintligt anslag till renskrifningskostnad o. d. i allmänhet borde minskas
med ett belopp, i stort sedt motsvarande den nu utgående kostnaden för det
arbete, som är afsedt att utföras af det eller de föreslagna biträdena å stat.

I detta hänseende har vederbörande departementschef i sitt meranämnda
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 angående
uppförande af ett skrifbiträde å fångvårdsstyrelsens stat gjort följande
uttalande:

»Af det belopp, 2,000 kronor, som kommittén i sin beräkning upptagit
till ai''fvode åt det hos styrelsen anställda skrifbiträdet äfvensom
godtgörelse till vikarie för henne vid semester och, inom vissa gränser,
vid sjukdomsfall, kan naturligtvis största delen uteslutas, sedan ett fast
skrifbiträde uppförts å staten såsom ordinarie befattningshafvande. Endast
för vikariatsersättningar bör kvarstå ett belopp, som torde kunna beräknas
till 300 kronor. Då det ofta lärer möta svårighet att skaffa vikarie,
som endast mot uppbärande af tjänstgöringspenningarna uppehåller befattningen,
lärer det vara nödvändigt att medgifva styrelsen rätt att, där det
erfordras, af ifrågavarande anslag till vikarien utbetala hvad därutöfver
skäligen begäres.»

Med hänsyn därtill att renskrifnings- och dylikt arbete, om det
utföres af fast anställda biträden å stat med begränsad arbetstid samt
med rätt till semester och att vid sjukdom bibehålla en större del af
aflöningen, otvifvelaktigt blir för statsverket dyrare än om detta arbete,

så som hittills ofta ägt ram, utföres på beting, synes det kommittén, som
om afdraget å befintliga anslag till renskrifning in. m. icke skäligen bör
i allmänhet sättas till högre belopp än tre fjärdedelar af biträdets begynnelseaflöning
enligt stat, d. v. s., i af randade tal, för biträden med
normalaflöning till 900 kronor i Stockholm, till 850 kronor å plats, där
ortstillägg utgår med halfva beloppet mot i Stockholm, och till 800 kronor
å plats, där ortstillägg icke utgår. För biträden med den högre aflöning,
som kommittén föreslagit med hänsyn till mera kvalificerade arbetsuppgifter,
skulle efter enahanda grund afdragas resp. 1,200, 1,150 och 1,100 kronor.

Undantag kunna naturligtvis förekomma, särskildt i det fall att,
såsom exempelvis beträffande rikets hofrätter ägt rum, uti ifrågavarande
anslag inräknats för fast anställda biträden särskildt afsedda belopp.

Hos länsstyrelserna må kostnader för renskrifning af sådana utgående
expeditioner, för hvilka lösen icke uppbäres af vederbörande, jämlikt
kungl. bref den 31 maj 1878 gäldas från det gemensamma förslagsanslaget
å sjätte hufvudtiteln till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.
Detta anslag är i riksstaten för år 1912 upptaget till ett belopp af 425,756
kronor. Enligt Riksdagens revisorers senaste berättelse hade emellertid
å ifrågavarande anslag år 1909 (då upptaget till 425,759 kronor) uppstått
en brist af 112,917 kronor.

Vid sådant förhållande lärer någon minskning af nämnda förslagsanslag
näppeligen kunna föranledas genom uppförande af fasta skrifbiträden
å länens stater.

Detta torde däremot höra i någon mån inverka vid bedömande af
frågan om fördelningen af reservationsanslaget till arfvoden åt extra länsnotarie^
extra länsbokhållare och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna,
till aflöning åt extra vaktbetjäning därstädes samt till vikariatsersättning
under semester för därtill berättigade tjänstemän. Handlingarna i förevarande
ärende gifva nämligen vid handen, att från sistnämnda anslag
arfvoden vid en del länsstyrelser utgått, helt eller delvis, till biträden,
om hvilkas uppförande å ordinarie stat nu är fråga.

Spörsmålet om länsstyrelsernas behof af skrifbiträden å stat måste
emellertid skärskådas jämväl ur annan, särskild synpunkt, hvartill kommittén
får tillfälle att återkomma längre fram i detta betänkande.

»Föreningen af kvinnor i statens tjänst» liar i sin förut omnämnda Särskild beframställning
begärt, att innehafvarna af kvalificerade biträdesbefattnin- ifZtitrl
gar måtte benämnas kontorsskrifv are eller, där särskilda förhållanden så denfordra,
kartografer.

För kommittén synes det lämpligast, att i staterna för vederbörande
ämbetsverk och myndigheter allenast uppföres erforderligt antal »kvinnliga
skrifbiträden» eller, såsom i den vid 1911 års riksdag antagna nya
staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, »kvinnliga biträden».

Begagnas benämningen »kvinnliga biträden» och skall aflöningen till
dessa biträden utgå efter två olika typer, torde tilläfventyrs, om så finnes
lämpligt, de olika slagen af biträdesbefattningar särskiljas från hvarandra
genom, exempelvis, beteckningar »af högre aflöningsgrad» och »af lägre
aflöningsgrad».

Anser sedermera vederbörande ämbetsverk önskvärdt, att i instruktionen
för detsamma kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad betecknas
med särskild tjänstetitel, torde det få ankomma på ämbetsverket att därom
gorå framställning hos Kungl. Maj:t.

Härvid torde dock böra tillses, att kvinnligt biträde icke utan trängande
skäl erhåller benämning, som redan innehafves af tjänstemän i
relativt högre ställning. Kommittén anser sig i detta hänseende böra
erinra därom, att den af »föreningen af kvinnor i statens tjänst» ifrågasatta
benämningen »kartografer» redan är tilldelad en hel grupp af manliga
tjänstemän inom rikets allmänna kartverk, för hvilka detta kartverks
chef i eu till kommitténs utlåtande remitterad framställning föreslagit aflöning
på ordinarie stat lika med hvad som utgår till adjunkter vid rikets
allmänna läroverk.

* * *

Efter sålunda gjorda allmänna erinringar och förslag öfvergår kommittén
till att yttra sig i fråga om uppförande af fasta biträden å de
särskilda verkens eller myndigheternas stater.

Härvid behandlar kommittén dessa verk och myndigheter efter ordningen
af de olika statsdepartement, under hvilka de lyda.

9—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

Speciella förslag.

Ämbetsverk under justitiedepartementet.

Rikets hofrätter.

Intill år 1910 ombesörjdes allt för dessa hofrätter behöfligt renskrifningsarbete
genom vederbörande tjänstemän själfva. För bestridande
af därmed förenade kostnader voro för en del tjänstemän, nämligen notarier,
arkivarier och fiskaler, renskrifningspenningar upptagna i stat och
utgingo med 400 kronor om året för hvarje notariebefattning och med
200 kronor om året för hvarje arkivarie- och fiskalsbefattning. I öfrigt
ansågs den lösen, som tjänstemän i hofrätterna enligt då gällande föreskrifter
ägde uppbära för vissa expeditioner, utgöra godtgörhlse äfven för
därmed förenad renskrifningskostnad.

I sitt den 16 juli 1908 afgifna betänkande (delen XIV) angående
reglering af löneförhållanden m. m. vid rikets hofrätter erinrade löneregleringskommittén
om sin redan i föregående betänkanden framhållna
uppfattning, att det måste anses som en misshushållning och böra undvikas
att låta tjänstemän verkställa rent mekaniska arbeten såsom renskrifning
och dylikt. Af samma orsak föreslog kommittén ock, hvad hofrätterna
vidkom, att vederbörande tjänstemän måtte för utförande af
dylika arbeten äga tillgång till fasta, af statsverket aflönade skrifbiträden.

Ur det allmännas synpunkt ansåg kommittén det böra äfven i detta
fall förutsättas, att anställning såsom fast skrifbiträde ej skulle ifrågakomma
annat än för biträde, hvars arbetskraft blefve i hufvudsakligen
samma omfattning som den ordinarie personalens utnyttjad för statstjänsten,
samt att därjämte borde för tillstånd att inrätta dylik biträdesbefattning
kräfvas utredning, att behofvet af biträdes arbetskraft till
nämnda omfattning vore af stadigvarande beskaffenhet.

Beträffande storleken af det anslag, som skulle för ifrågavarande
ändamål vara erforderligt att upptaga i staterna för de skilda hofrätterna,
utgick kommittén från följande beräkningar.

I Svea hofrätt syntes erfordras ett skrifbiträde med hufvudsaklig
tjänstgöring å sekreterar- och aktuarieexpeditionerna, ett biträde med hufvudsaklig
skyldighet att tjänstgöra hos advokatfiskal och arkivarien, ett
biträde å fiskalsexpeditionen samt ett biträde för hvar och en af hofrättens
sju ordinarie divisioner eller sammanlagdt 10 biträden.

För Göta hofrätt afsåg kommittén ett skrifbiträde att hufvudsakligen
tillhandagå sekreteraren och arkivarien, ett biträde att hufvudsakligen
tjänstgöra hos advokatfiskalen och aktuarien, hvarjämte bägge dessa
biträden äfven skulle tillhandagå fiskalerna, samt fyra biträden för hofrättens
fyra divisioner eller inalles 6 dylika biträden.

Hvad hofrätten öfver Skåne och Blekinge vidkom, beräknades ett
biträde för sekreterarexpeditionen, ett biträde hos advokatfiskalen samt två
biträden för de båda divisionerna eller tillhopa 4 biträden.

Med den sålunda uppgjorda fördelningen af biträden åsyftade kommittén
emellertid allenast, att densamma skulle tjäna till ledning för
beräknande af anslagets storlek. Gifvetvis skulle biträdes tjänstgöring
icke vara inskränkt till endast den plats, där densamma hufvudsakligen
vore förlagd, utan hvarje biträde skulle, när helst sådant påfordrades af
vederbörande, hafva att äfven utföra annat arbete för hofrättens räkning.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden åberopade kommittén
sin i betänkandet af den 31 oktober 1907 (delen VII) uttalade
mening, att begynnelsearfvodet för fasta biträden hos myndigheter i hufvudstaden
ej borde bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år,
hvilket arfvode sedermera skulle, i den mån sådant funnes påkalladt af
förhållandena, kunna efter hand höjas, dock icke utöfver 1,800 kronor
för år, samt att för fasta biträdesbefattningar, hvilka inrättades hos statsmyndigheter
annorstädes än i hufvudstaden, arfvodet syntes kunna på de
flesta ställen sättas något lägre, dock icke i något fall under 900 kronor
för år.

Kommittén erinrade vidare om sin i sistnämnda betänkande gjorda
hemställan, att åt biträden af berörda slag måtte gifvas rätt till vissa

förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall, ålderdomsunderstöd
m. m.

Till aflöning åt de af kommittén ifrågasatta biträdena vid hofrätterna
och till godtgörande af vikarier för desamma vid semester samt,
inom vissa gränser, vid inträffande sjukdomsfall ansåg kommittén skäligen
kunna beräknas för Svea hofrätt 17,000 kronor, för Göta hofrätt
8,100 kronor samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 5,400 kronor.

Då det emellertid syntes kunna med bestämdhet förutsättas, att
ofvannämnda fasta biträden icke skulle under alla omständigheter vara i
stånd att medhinna alla för respektive hofrätter förekommande renskrifnings-
och dylika arbeten, utan att tidtals andra, tillfälliga arbetskrafter
måste i större eller mindre omfattning anlitas, ansåg kommittén, att till
hofrätternas förfogande borde ställas tillräckliga medel för godtgörelse åt
dylika tillfälliga biträden. I sådant hänseende syntes skäligen böra beräknas
för Svea hofrätt 3,000 kronor, för Göta hofrätt 2,000 kronor och för
hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,000 kronor.

Kommittén hemställde sålunda i betänkandet den 16 juli 1908, att
i blifvande stater för höfrö tf erna måtte uppföras följande anslag till renskrifning,
nämligen för Svea hofrätt 20,000 kronor, för Göta hofrätt 10,100
kronor samt för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 6,400 kronor.

Det torde böra erinras, att i afseende å hvad kommittén yttrade
och föreslog rörande skrifbiträdena och anslagen till renskrifning hos hofrätterna
några skiljaktigheter ej gjorde sig gällande inom kommittén, vare
sig från de tre specialledamöterna ur hofrätterna eller från kommitténs
öfriga medlemmar.

Då chefen för justitiedepartementet den 19 mars 1909 inför Kungl.
Maj:t framlade förslag till nya lönestater för rikets hofrätter, omnämnde
han, i fråga om anslagen till renskrifning, att Svea hofrätt, i hvad densamma
anginge, förklarat sig ej hafva något att erinra mot kommitténs
ofvanberörda beräkning rörande erforderliga antalet skrifbiträden. Under
framhållande att hofrätten ansåge skrifbiträdenas tjänstgöringsförhållanden
lämpligen kunna ordnas genom bestämmelser i särskild instruktion, hade
hofrätten vidare förklarat, att af densamma ifrågasatta jämkningar i kommitténs
förslag icke syntes med nödvändighet föranleda rubbning i be -

loppet af det beräknade anslaget till renskrifningskostnader. Äfven de
båda öfriga liofrätterna hade i afgifna utlåtanden lämnat kommitténs
omförmälda beräkningar utan anmärkning. .

På anförda skäl ansåg departementschefen frågan om de fasta
skrifbiträdenas ställning i hofrätterna icke för det dåvarande böra upptagas
till slutlig behandling. I afvaktan på att detta lämpligen kunde
ske, syntes det honom böra få ankomma på hofrätterna skälfva att, i den
mån anslaget till renskrifning därtill lämnade tillgång, tills vidare förordna
skrifbiträden i erforderligt antal, dock icke öfverstigande det för hvarje
hofrätt af kommittén föreslagna, äfvensom rörande deras tjänstgöringsförhållanden
meddela nödiga föreskrifter.

Hvad personfrågan angick, uttalade departementschefen såsom sin
öfvertygelse, att det till ifrågavarande befattningar skulle, åminstone i allmänhet,
befinnas lämpligare att anställa kvinnor än män. Emellertid
ansåg han något hinder icke böra förefinnas för hofrätterna att undantagsvis
anställa manligt skrifbiträde, om sådant skulle anses ändamålsenligare.
Han ville emellertid betona, att, då dessa befattningar vore afsedda
för mera stadigvarande innehafvare, desamma naturligtvis icke borde
användas såsom öfvergångsplatser för extra ordinarie tjänstemän, hvilka
för vinnande af befordran i hofrätt tjänstgjorde därstädes.

I de förslag till aflöningsstater för rikets hofrätter, som i kungl.
proposition (n:r 135) framlades vid 1909 års riksdag, upptogos anslag för
renskrifning vid de särskilda hofrätterna i enlighet med kommitténs hemställan.

Uti skrifvelse den 22 maj 1909 (n:r 2) förklarade Riksdagen, att
den icke hade något att erinra mot de af Kungl. Maj:t föreslagna beloppen
för renskrifning. Riksdagen ville i afseende därå endast framhålla, att
förslaget om anslag till renskrifning hade samband med hvad som föreslagits
i afseende å notarietjänsterna hos hofrätterna. Notarierna skulle
nämligen reduceras till antalet och de dem tillkommande renskrifningspenningar
upphöra att utgå, hvaremot i stället skrifbiträden med aflöning
direkt af statsmedel skulle anställas.

Hofrätterna hafva i sina uti nu förevarande ärende afgifna yttranden
föreslagit uppförande å stat af följande antal biträden:

Svea hofrätt 10, Göta hofrätt 7 (alltså 1 biträde utöfver de i ofvannämnda
beräkning upptagna 6) samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge 4.

Beträffande aflöningsförmånerna har Svea hofrätt ansett ett af de
där föreslagna biträdena böra aflönas med »ett något högre belopp» än
den normala aflöningen (d. v. s. den vid 1910 års riksdag för skrifbiträdena
hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen bestämda). Det
ifrågavarande biträdet hos Svea hofrätt skulle å aktuariekontoret handhafva
uppbörd af stämpelmedel till utgående expeditioner.

Göta hofrätt har för 1 biträde föreslagit lön 750 (i stället för 600)
och tjänstgöringspenningar 450 kronor samt två ålderstillägg, hvartdera
å 200 kronor, efter fem och tio år (ortstillägg skulle ej utgå till biträdena
vare sig i Göta hofrätt eller i hofrätten öfver Skåne och Blekinge).
Det biträde i Göta hofrätt, som föreslagits till högre aflöning, skulle hafva
till åliggande, bland annat, att tillhandagå aktuarien i hans bestyr med
stämpelbeläggning af utgående expeditioner, utlämnandet af desamma samt
redovisningen af därför inflytande medel.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har hemställt om något högre
aflöning åt 2 biträden, hvilka jämväl vore sysselsatta »med förande af
diarier, rotlar m. m.» För det ena af dessa bada biträden, anställdt hos
sekreteraren, ansåg hofrätten begynnelseaflöningen skäligen kunna sättas
till 1,200 kronor, men för det andra, »advokatfiskalens manliga biträde,
som har en mängd växlande och ansvarsfulla åligganden, i det han biträder
advokatfiskalen med så godt som alla å dennes expedition förekommande
göromål», borde aflöningen enligt hofrättens åsikt ej understiga
1,350 kronor, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.

Under det alltså Svea hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge
i sina förevarande yttranden föreslagit uppförande a stat af det
antal biträden, som utan anmärkning upptogos i de beräkningar, hvilka
uti ifrågavarande hänseende lågo till grund för anslag å de från och med
år 1910 gällande aflöningsstater, har däremot Göta hofrätt nu begärt
1 ytterligare biträde utöfver förut beräknade 6.

Det synes dock kommittén som skulle ännu någon tids erfarenhet
böra afvaktas, innan å Göta hofrätts stat uppföras flera ordinarie biträden
än de 6 förut beräknade.

Kommittén känner sig ej keller öfvertygad om att något eller några
af biträdena hos liofrätterna böra hänföras till den af kommittén ifrågasatta
högre aflöningsgraden för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter
bos ämbetsverk och myndigheter.

Åberopande livad kommittén ofvan i sina allmänna erinringar och
förslag yttrat under rubriken »kvinnliga eller manliga biträden», hemställer
kommittén,

att å stat måtte uppföras i Svea hofrätt 10, i Göta
hofrätt 6 samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 4
kvinnliga biträden med normala flåning, d. v. s. 600 kronor
i lön och 450 kronor i tjänstgöringspenningar samt, hvad
biträdena i Svea hofrätt angår, 150 kronor i ortstillägg,
till hvilka aflöningsförmåner må kunna komma två ålderstillägg
till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Svea hofrätt bar i sitt yttrande i ärendet anfört, att, därest fasta
skrifbiträden komme att uppföras å ordinarie stat, det i hofrättens stat
nu ingående anslaget för renskrifning uppenbarligen borde minskas med
ett belopp, motsvarande aflöningarna till skrifbiträdena, ålderstilläggen
oberäknade. Någon anledning till annan förändring af detta anslag syntes
hofrätten för närvarande icke vara för handen.

Göta hofrätt har uttalat, att vid bifall till hvad hofrätten föreslagit
det i lönestaten för hofrätten upptagna anslag för renskrifning torde
kunna nedsättas med belopp, som motsvarade sammanlagda beloppet af
begynnelseaflöningarna för de i lönestaten upptagna skrifbiträden.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har framhållit, att uppförandet
af arfvoden åt skrifbiträdena på ordinarie stat ej borde föranleda annan
ändring i staten för hofrätten, än att anslaget till renskrifning i motsvarande
mån minskades.

Om emellertid å hofrätternas stater uppföras fasta biträden till ett
antal af resp. 10, 6 och 4, lära hofrätternas anslag till renskrifning —
för den händelse de anses böra fortfarande särskildt upptagas, såsom afsedda
till bestridande af kostnaden för tillfällig renskrifning — böra
minskas med de belopp, resp. 17,000, 8,100 och 5,400 kronor, som i de

ofvannämnda utan anmärkning lämnade beräkningarna upptogos till
aflöning åt fasta skrifbiträden vid hofrätterna och till godtgörande af
vikarier för desamma vid semester samt, inom vissa gränser, vid inträffande
sjukdomsfall.

Däremot torde hofrätternas anslag till arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar
samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän —
för närvarande i Svea hofrätt 23,250 kronor, i Göta hofrätt 12,000
kronor samt i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 6,000 kronor — höra
ökas dels med de belopp, resp. 750, 450 och 300 kronor, som böra vara
att tillgå som arfvoden åt vikarier under biträdenas semester (efter den
af kommittén föreslagna beräkningen, 75 kronor per månad till vikarie
för semesterledigt biträde med normalaflöning), dels ock med belopp, som
vid biträdens tjänstledighet för sjukdom kunna erfordras för att tillsammans
med biträdes frånträdda tjänstgöringspenningar uppbringa vikariens ersättning
till 75 kronor i månaden.

Det synes kommittén dock icke förefinnas någon anledning att, om
de fasta biträdena göras till ordinarie befattningshafvare, upptaga i staterna
särskilda anslag för tillfällig renskrifning, utan torde därför afsedda
medel böra, på sätt i allmänhet äger rum i afseende å centrala ämbetsverk,
sammanslås med anslag till vikariatsersättningar m. m.

I händelse af bifall härtill torde under den förändrade benämningen
»till arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar, tillfällig renskrifning
samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän» upptagas följande
afrundade belopp, nämligen för Svea hofrätt 28,000 kronor, för Göta hofrätt
15,000 kronor och för hofrätten öfver Skåne och Blekinge 7,700 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att i staterna för rikets hofrätter må, med uteslutande
af nuvarande anslag för renskrifning, under titel Hill
arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar, tillfällig
renskrifning samt gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän»
upptagas för Svea hofrätt 28,000 kronor, för Göta
hofrätt 15,000 kronor och för hofrätten öfver Skåne och
Blekinge 7,700 kronor.

Enligt hofrätternas räkenskaper för år 1910 hafva under samma år
renskrifningskostnaderna, vikariatsersättning för skrifbiträden i förekommande
fall inberäknad, utgjort

i Svea hofrätt.........kr. 16,555: 03

i Göta hofrätt.........» 6,901: 86

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge . . » 4,589: 70

I beloppet för Svea hofrätt ingå 481 kr. 40 öre, som jämlikt kungl.
bref den 18 juni 1910 särskildt anvisats för bestridande af renskrifningskostnader
vid en extra division i hofrätten.

Svea hofrätt har erinrat, att de vid hofrätten anställda skrifbiträden
ända till 1910 års ingång icke varit af hofrätten anställda i nämnda
egenskap utan antagits af advokatfiskal i mån af behof. Hofrätten har
förutsatt, att för dessa skrifbiträden ändock skulle i fråga om ålderstilllägg
få komma i betraktande den tid de verkligen varit på ett stadigvarande
sätt såsom biträden fästa vid hofrätten. Huruvida emellertid
och i hvad mån ett biträdes föregående verksamhet borde anses vara af
beskaffenhet att vid beräknande af ålderstillägg komma i betraktande,
syntes hofrätten böra få ankomma på hofrätten att pröfva i hvarje förekommande
fall.

I detta hänseende får kommittén fästa uppmärksamheten därå, att,
med hänsyn till likartade förhållanden, blifvit i sammanhang med antagandet
vid 1911 års riksdag af ny stat för nedre justitierevisionen stadgadt,
att beträffande skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställdt vid nedre justitierevisionen och antages till biträde å denna
stat, det må ankomma på Kungl. Maj:ts — alltså icke på nedre justitierevisionens
— pröfning, om och i hvad mån biträdet för åtnjutande
löneförhöjning (genom ålderstillägg) äger räkna sig till godo den föregående
tjänstgöringen vid nedre revisionen.

Hvad Göta hofrätt i förevarande ärende hemställt i fråga om bemyndigande
för hofrätten att under år 1911 af anslaget till renskrifning
använda ett belopp af 1,000 kronor till arfvode åt ett skrifbiträde hos
hofrättens advokatfiskal och sekreterare lärer ej påkalla något yttrande
från kommitténs sida.

10—110823 Löneregleringslcommitténs bet. XXIX.

Ämbetsverk under landtförsvarsdepartementet.

Arméförvaltningen.

I arméförvaltningens framställning rörande landtförsvarets medelsbehof,
af sedd att tjäna till ledning vid upprättandet af 1911 års statsverksproposition,
har meddelats, att den för ämbetsverket gällande staten
icke upptoge några kvinnliga biträden, men att för renskrifning funnes 7
sådana biträden, placerade 1 å artilleri-, 1 å fortifikations-, 2 å intendentsoch
2 å civila departementet samt 1 lios sjukvårdsstyrelsen. De aflönades
med medel från anslag till vikariatsersättning och renskrifningskostnad
m. m.

Arméförvaltningen har ansett, att renskrifningsbiträdena böra upptagas
i staten, men att deras antal icke för närvarande behöfde ökas,
under förutsättning dels att renskrifningsarbetet i största möjliga utsträckning
blefve utfördt å maskin, dels ock att något mindre belopp beräknades
under titel vikariatsersättning m. in. till allenast tidtals påkommande
dylikt arbete.

Vidkommande aflöningen till nämnda biträden har arméförvaltningen
hemställt, att densamma måtte bestämmas till enahanda belopp, som för
skrifbiträden upptagits i de vid 1910 års riksdag antagna stater för
generaltullstyrelsen och fångvårdsstyrelsen.

Enligt hvad arméförvaltningen vidare meddelat i samma framställning,
funnes hos ämbetsverket äfven anställda 2 kvinnliga biträden, som
verkställde bokhålleriarbete, diarieföring och sådant granskningsarbete i
sammanhang med räkenskapsföringen, som icke förutsatte speciell författningskunskap,
samt 2 kvinnliga siffergranskningsbiträden, som sysslade
med addition på maskin.

Med hänsyn till revisionsarbetets alltjämt fortgående ökning hade
det länge varit ett önskemål att befria revisionspersonalen jämväl från
den betydande siffergranskning, som bestode i multiplikation, men då
ämbetsverket alldeles saknat medel att tillgodose detta önskemål, hade
därmed fått tills vidare anstå, till stor olägenhet. I sin ofvanberörda

framställning beräknade arméförvaltningen icke för revisionen någon
ökning af tjänstemännen i första lönegraden, under den förutsättningen
likväl, att jämväl sistnämnda siffergranskningsarbete finge öfverlämnas åt
kvinnliga biträden.

Det vore ganska vanskligt att beräkna, huru många dylika biträden,
utrustade med moderna maskiner, kunde erfordras för detta arbete. Så
mycket ansåg dock arméförvaltningen vara visst, att arbetet alldeles icke
kunde utföras af endast en person. Däremot förelåge åtskilliga omständigheter,
som tilläte ämbetsverket hysa den uppfattningen, att 2 kvinnliga
biträden skulle kunna medhinna detta arbete. Skulle tid blifva för dem
öfrig, komme denna att tagas i anspråk för den siffergranskning, bestående
i addition, som svårligen kunde medhinnas af de två därmed sysselsatta
biträdena, då granskningsmaterialet nått sitt största omfång till följd
däraf, att under vissa perioder tre årsklasser värnpliktige samtidigt vore
i tjänstgöring.

För siffergranskning i egentlig mening hade arméförvaltningen sålunda
ansett sig ovillkorligen behöfva fyra biträden. Då enligt arméförvaltningens
uppfattning detta arbete knappast kunde sägas fordra större
förutsättningar än renskrifning m. m., hade arméförvaltningen för sin del
funnit aflöningen kunna för dessa siffergranskningsbiträden sättas till
samma belopp som för renskrifningsbiträdena.

Inom arméförvaltningen funnes äfven ett äldre kvinnligt biträde,
sysselsatt å intendentsdepartementet med diarieföring m. m. Hon åtnjöte
ett årligt arfvode af 1,800 kronor. Senast då detta biträde afginge ur
tjänsten, syntes göromålen å sistnämnda departement komma att omläggas,
så att kvinnligt biträde för desamma icke vidare erfordrades.

I stället måste emellertid ett kvinnligt biträde afses för vissa göromål
å pensionskamrerarbefattningen, såsom att under tillsyn föra liggare,
verkställa efterforskningar i liggare och handlingar rörande manskapspensioneringen
samt anställa jämförelser mellan uppgifterna i liggare och
de inkomna verifikationerna m. m., om nämligen dessa göromål skulle
kunna så utföras, att erforderlig lindring i räkenskapsgranskningen rörande
verkställda utbetalningar af understöd skulle kunna ernås. Förberedande

tekniska anordningar med liggare o. d. vore redan vidtagna i syfte att
nå denna lindring vid den tidpunkt, då revisionsmaterialet i öfrigt nått
sitt största omfång, d. v. s. det omfång, som efter genomförd härordning
komme att blifva konstant.

Nu omförmäld lindring komme jämväl att ernås, därest en af arméförvaltningen
gjord underdånig framställning den 4 oktober 1910 angående
utbetalningar af understöd från Vadstena krigsmanshuskassa in. m. genom
postsparbanken vunne Kungl. Maj:ts bifall. Men då blefve i stället, på sätt
arméförvaltningen i nämnda framställning anfört, ett kvinnligt biträde åt
pensionskamreraren erforderligt för de af detta utbetalningssätt föranledda
särskilda göromål.

Arméförvaltningen har ansett sig kunna undvara bokhållare änstemän
å civila departementet endast under förutsättning att ämbetsverket
bereddes tillfälle att lämna de kvinnliga biträdena, som utförde bokhålleriarbetet,
skälig ersättning och ersättning till sådant belopp, att rekryteringen
kunde för framtiden säkerställas. Angående sättet för fastställande
af dessa kvinnliga bokhållares aflöningsförmåner kunde meningarna
säkerligen blifva delade. En aflöningsfråga sådan som denna kunde och borde
måhända rent af lösas olika för de särskilda ämbetsverken allt efter de
förutsättningar, som kräfdes hos biträdena. De kvinnliga bokhållare,
hvarom här vore fråga, kunde icke jämställas med dem, som funnes anställda
inom telegrafverket, utan syntes närmast vara att jämföra med
de kvinnliga bokhållare å järnvägsstyrelsens stat, bvilka åtnjöte högst 2,750
kronor såsom slutaflöning.

Likaledes borde, då det gällde ett biträde åt pensionskamreraren,
arméförvaltningen sättas i tillfälle att aflöna detta högre än de biträden,
som sysselsattes med mindre maktpåliggande arbete, såsom renskrifning,
kollationering, diarieföring enligt formulär, siffergranskning och andra dylika
mindre amanuensgöromål. Huruvida biträden med liknande kompetens
förekomme inom andra ämbetsverk, hade arméförvaltningen sig icke bekant.
Det syntes emellertid möjligt att jämföra ett dylikt biträde med kvinnliga
kontorsskrifvare vid statens järnvägars distriktsförvaltningar, bvilka
åtnjöte en slutaflöning af 1,800 kronor jämte vissa naturaförmåner.

Då arméförvaltningen sålunda funnit sig icke kunna fullt jämställa
ämbetsverkets kvinnliga bokhållare och biträde åt pensionskamreraren
med kvinnliga befattningshafvare å annan stat, ansåg sig arméförvaltningen
böra framställa ett förslag till lösning af denna aflöningsfråga, som
ämbetsverket själft funne för sitt vidkommande vara det bästa. Arméförvaltningen
ville dock uttryckligen framhålla, att ämbetsverket icke hade något
att erinra emot att å dess stat uppfördes aflöningsförmåner, hvilka för
kvinnlig bokhållare sattes lika med dem, som utginge till sådan bokhållare
hos järnvägsstyrelsen, och för biträdet hos pensionskamreraren lika
med dem, som utginge till kvinnlig kontorist hos statens järnvägar.

För sin del ville arméförvaltningen emellertid icke ifrågasätta för
dessa tre biträden högre lön och därpå livilande pension än åt öfriga kvinnliga
biträden hos arméförvaltningen, allenast möjlighet bereddes ämbetsverket
att till de sammanlagda vanliga förmånerna för dylikt biträde
tillägga en aflöningsfyllnad åt en hvar af de tre särskildt nämnda biträdena
till belopp, som lämpades efter förutsättningar och ålder i tjänsten men
tillhopa uppginge till högst 2,000 kronor. Huruvida beloppet af biträde
tillkommande aflöningsfyllnad borde bestämmas af arméförvaltningen eller
på dess förslag af Kungl. Maj:t, ansåg sig ämbetsverket höra öfverlämna
till Kungl. Maj:ts egen pröfning. I hvad mån sådan aflöningsfyllnad finge
bibehållas under semester och sjukdom, syntes likaledes böra på arméförvaltningens
förslag blifva föremål för Kungl. Maj:ts afgörande.

Arméförvaltningen hemställde, att till aflöning för nu ifrågavarande
tre kvinnliga biträden matte i staten uppföras samma löneförmåner som
för öfriga biträden, men att till aflöningsfyllnad åt dem måtte beräknas
tillhopa 2,000 kronor, och att detta belopp skulle ingå i anslaget till vikariatsersättning.

Yikariatsersättning under eu månads semester för biträde borde
efter arméförvaltningens mening utgå med 100 kronor.

Enligt hvad arméförvaltningen erinrade, upptog staten för det
dåvarande 41,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjänstemän, tillfälligt biträde och renskrilningskostnad.

De behof, som fylldes af detta anslag, hade förslagsvis beräknats
på följande sätt:

10 amanuenser å 1,600 kr.............

vikariatsersättning...............

gratifikationer.................

renskrifningskostnader..............

ersättning åt tjänstemän under tjänstgöring vid regements eller

likartad förvaltning...........

vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt extra assistenter,
tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.........

för anordnande af merkantilt konsulentskap ......

kr. 16,000
» 5,000

» 5,000

» 7,000

» 1,650

» 3,360

» 3,000

Summa kronor 41,010

Den första af nämnda poster, den å 16,000 kronor, ansåg arméförvaltningen
böra bibehållas oförändrad. Visserligen komme tre amanuensarfvoden,
som då disponerades för kvinnliga biträden, att vid dessas
uppförande på ordinarie stat blifva lediga, men dessa arfvoden vore erforderliga
till tre amanuenser, afsedda för ämbetsverkets revision.

I den andra, under titeln »vikariatsersättning» upptagna posten,
enligt hvad arméförvaltningen erinrade »för närvarande felaktigt beräknad
till allenast 5,000 kronor», syntes böra få ingå, bland annat, »dylik ersättning»
»för 14 kvinnliga biträden, beräknad efter en årlig semester af en
månad för ett hvart af dem», alltså 1,400 kronor.

Posten renskrifningskostnader syntes arméförvaltningen böra förslagsvis
upptagas till 1,515 kronor. Från denna post måste nämligen fortfarande
ganska afsevärda utgifter bestridas.

Allt emellanåt förekomme, särskildt å intendents- och civila departementen,
ärenden, som erfordrade ett vidlyftigare, utom ramen af de
vanliga behofven gående renskrifningsarbete. Detta arbete kunde ofta
icke medhinnas af de ordinarie skrifbiträdena, och i andra fall kunde
dylika ärendens expediering likvisst icke hvila i afbidan på att dessa
biträden tilläfventyrs framdeles kunde finna tid att verkställa det för
ärendena i fråga nödiga skrifarbetet.

I allmänhet kunde det icke påräknas att erhålla vikarie för kvinnligt
biträde mot lägre godtgörelse än omkring 100 kronor i månaden. Däraf
blefve en följd att i de fall, då kvinnligt biträde, med bibehållande af

lön och ortstillägg, på grund af sjukdom åtnjöte tjänstledighet under
längre eller kortare tid, från posten »renskrifningskostnader» jämväl måste
utgå hvad som till ersättning åt sådant biträdes vikarie erfordrades
utöfver biträdets tjänstgöringspenningar.

Posten »vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt extra assistenter,
tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse»
har arméförvaltningen ansett böra — minskad med 900
kronor, som utginge för renskrifning men som icke vidare behöfde utgå,
om ett för sjukvårdsstyrelsen afsedt skrifbiträde uppfördes å stat — upptagas
med 2,460 kronor under benämning »vikariatsersättning, tillfällig
renskrifningskostnad, arfvoden åt extra assistenter och tillfälligt biträde
i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse».

I anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911, fogadt
vid Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 till 1911 års Riksdag, fjärde hufvudtiteln,
erinrade vederbörande departementschef (sid. 4), hurusom arméförvaltningen
hemställt, att hos densamma anställda kvinnliga renskrifningsoch
siffergranskningsbiträden måtte uppföras i staten. I denna fråga
hade dock löneregleringskommittén ännu icke afgifvit infordradt utlåtande
och frågan kunde därför icke för närvarande — yttrade departementschefen
— blifva föremål för Kungl. Maj:ts pröfning.

Departementschefen erinrade vidare (sid. 18), att arméförvaltningen
mot bakgrunden af stegradt revisionsarbete hemställt om uppförande i
staten af — förutom annan tjänsteman — vissa kvinnliga biträden, nämligen
dels förenämnda två bokhålleribiträden jämte registratorsbiträdet dels
ock två siffergranskningsbiträden utöfver dem, som redan funnos.

Det torde väl kunna antagas, yttrade departementschefen, att
de bokhålleri- och registratorsbiträden, som redan vore anställda hos
arméförvaltningen, framdeles blefve upptagna på stat. Därigenom skulle
de tre af dessa biträden nu innehafda amanuensarfvodena kunna användas
till sitt rätta ändamål och revisionsarbetet vinna en förstärkning af ytterligare
tre personer. Och vidare vore det ju, fortsatte departementschefen,
en möjlighet, att, när frågan om de kvinnliga biträdena reglerades, arméförvaltningen
erhölle ytterligare två siffergranskningsbiträden utöfver dem,
som redan funnes.

Med beräkning af den ofvanberörda posten »vi karl ats ersätt ning» till,
6,350 i stället för 5,000 kronor (sid. 20) föreslog departementschefen, att
arméförvaltningens anslag »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
ordinarie tjänstemän, tillfälligt biträde och renskrifningskostnad» måtte
höjas från 41,000 till 42,350 kronor.

Mot Kungl. Maj:ts i enlighet därmed affattade förslag i nyssberörda
hänseende hade Riksdagen icke något att erinra.

Arméförvaltningens förslag om de ifrågavarande 14 kvinnliga biträdenas
uppförande å ämbetsverkets stat föranleder icke någon erinran
från kommitténs sida.

Kommittén kan emellertid icke ansluta sig till arméförvaltningens
mening att, jämte det samtliga biträdenas ordinarie aflöning skulle bestämmas
efter den normala typen, aflöningsfyllnad skulle på angifvet sätt
beredas tre af biträdena med tillhopa högst 2,000 kronor af anslaget till
vikariatsersättning m. m.

Enligt kommitténs åsikt bör aflöningen till 11 af de föreslagna
biträdena utgå efter den normala typen, men till de 3 öfriga, som af
arméförvaltningen afsetts för mera kvalificerade arbeten, efter den af
kommittén för dylika biträden föreslagna högre typen.

Beträffande den reduktion af arméförvaltningens anslag till vikariatsersättning
m. in., som må böra äga rum i händelse berörda biträden varda
uppförda å ämbetsverkets stat, finner kommittén uppförandet å stat af
de 3 för mera kvalificerade arbeten afsedda biträdesbefattningarna icke
böra föranleda någon reduktion af den anslagspost, hvarifrån de af tre
biträden nu innehafda amanuensarfvoden utgå. Kommittén åberopar härvid
hvad vederbörande departementschef till statsrådsprotokollet den 13
januari 1911 anfört rörande behofvet af dessa amanuensarfvoden för
arméförvaltningens revision.

Posten »vikariatsersättning, diarieföring, arfvoden åt extra assistenter,
tillfälligt biträde och renskrifningskostnad i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse»
torde, i sammanhang med uppförande å stat af 1 för
sjukvårdsstyrelsen afsedt kvinnligt biträde, böra, på sätt och med den förändring
i titeln, som arméförvaltningen föreslagit, minskas med 900 kronor.

Vid uppförande å stat af de 10 öfriga kvinnliga biträdena borde,
i enlighet med kommitténs allmänna förslag rörande dylika biträden,
arméförvaltningens anslag till vikariatsersättning in. m., vid 1911 års
riksdag bestämdt till 42,350 kronor, minskas med 9,000 kronor. Med
afseende emellertid dels därå, att af berörda anslag — oafsedt i sjukvårdsstyrelsens
särskilda post till vikariatsersättning m. m. ingående renskrifningskostnad
— allenast 7,000 kronor äro beräknade till bestridande af
öfriga renskrifningskostnader, dels ock därtill att, äfven om afsedt antal
kvinnliga skrifbiträden varda uppförda å stat, det icke lärer kunna
undvikas att understundom för ämbetsverkets räkning anlita tillfällig
skrifhjälp, anser sig kommittén icke böra föreslå reduktion af anslaget i
fråga med mer än 6,000 kronor tillika med förberörda å sjukvårdsstyrelsen
belöpande 900 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att å arméförvaltningens stat må uppföras 14
kvinnliga biträden, däraf 11 med aflöning efter den
normala typen och 3 med aflöning efter den af kommittén
för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter
föreslagna högre typen, d. v. s. lön 800, tjänstgöringspenningar
650 och ortstillägg 150, tillhopa 1,600 kronor,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera
å 200 kronor, efter fem och tio år; samt

att arméförvaltningens anslag till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän, tillfälligt
biträde och renskrifningskostnad må minskas med 6,900
kronor och upptagas i staten under den förändrade benämningen
»till vikariatsersättning, tillfällig renskrifningskostnad,
arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän och tillfälligt
biträde».

11—110823 Lönwegleringskommitténs bet. XXIX.

Ämbetsverk under sjöförsvarsdepartementet.

Marinförvaltningen.

Kommitténs den 31 oktober 1907 afgifna betänkande (delen VII)
gifver vid handen, att enligt inkomna uppgifter voro hos marinförvaltningen
hufvudsakligen för renskrifning anställda 3 ständiga kvinnliga
biträden, med en »ordinarie tjänstgöring per söckendag» af 5 timmar.
Inräknades öfvertidsarbete, utgjorde biträdenas beräknade tjänstgöring per
söckendag 5 å 6 timmar. För tillfälligt biträde af ifrågavarande slag
hade under år 1906 af ämbetsverket utbetalts 289 kronor.

Då marinförvaltningen den 25 september 1907 afgaf förslag till
omorganisation af ämbetsverket och lönereglering för dess civila personal,
framhölls det, att å ämbetsverkets kansli erfordrades 4 ständiga (kvinnliga)
skrifbiträden.

I anledning af kung!, remiss å löneregleringskommitténs ofvanberörda
betänkande, delen VII, afgaf marinförvaltningen den 25 februari
1908 underdånigt utlåtande.

I fråga om kommitténs förslag att såsom fasta biträden i regel endast
kvinnor skulle anställas, erinrade marinförvaltningen i nyssberörda
utlåtande, att för ämbetsverkets vidkommande en bestämmelse af dylikt
innehåll vore så mycket mera olämplig, som uti ifrågavarande befattningar
i ämbetsverket med fördel syntes kunna anställas underbefäl vid
armén eller flottan, som erhållit afsked.

De sakkunnige, som, efter det marinförvaltningen afgifvit sitt
ofvanberörda förslag till omorganisation och lönereglering, tillkallades af
chefen för sjöförsvarsdepartementet för att biträda med ytterligare utredning
och affattande af slutligt förslag i ämnet, uttalade i ett den 9
mars 1908 afgifvet utlåtande den uppfattning, att 4 fasta biträden (kvinnliga)
borde anställas hos marinförvaltningen.

Därvid utgingo de sakkunnige från den af löneregleringskommittén
uppställda grundsatsen, att anställning såsom fast biträde ej borde ifrågakomma
annat än för biträde, hvars arbetskraft blefve för statstjänsten ut -

nyttjad i huivudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,
och att för tillstånd till inrättande af sådan biträdesbefattning det borde
kräfvas utredning, att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning
vore af stadigvarande beskaffenhet.

De sakkunnige föreslogo emellertid icke de fyra fasta (kvinnliga)
biträdenas uppförande i stat; men arfvoden till dessa biträden och godtgörelse
till deras vikarier vid semester och, inom vissa gränser, vid
sjukdomsfall inräknades i det anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad m. m.,
hvilket de sakkunnige upptogo i sitt förslag till stat för ämbetsverket.

I infordradt utlåtande af den 21 mars 1908 öfver de sakkunniges
förslag förordade marinförvaltningen upptagande i stat af 4 fasta biträden
med lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg samt med rätt
till pension efter vissa grunder; hvarjämte, vid beräknandet af anslag till
^vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie tjänstemän och biträden
samt renskrifningskostnad m. m.», upptogos 2,000 kronor för extra renskrifningskostnader.

Vid ärendets föredragning inför Kung], Maj:t den 9 april 1908
förklarade chefen för sjöförsvarsdepartementet, att han ansåg sig böra
biträda hvad de sakkunnige föreslagit i fråga om fasta biträden. Att, såsom
marinförvaltningen föreslagit, uppföra fasta biträden å ordinarie stat,
syntes departementschefen dock icke lämpligt, då frågan om den ställning,
dessa i allmänhet borde intaga, ännu var föremål för utredning. För
extra renskrifningskostnader ansåg departementschefen böra beräknas det
af marinförvaltningen såsom behöfligt ansedda belopp af 2,000 kronor.

Det, i enlighet med departementschefens hemställan, af Kungl. Maj:t
vid 1908 års riksdag framlagda förslag till aflöningsstat för marinförvaltningen
blef af Riksdagen godkändt.

Enligt hvad marinförvaltningen meddelat, voro vid afgifvandet af
nu förevarande yttrande, dateradt den 6 september 1910, anställda hos
nämnda ämbetsverk sex skrifbiträden, hvilka tjänstgjort därstädes resp.
26 år, nära 13 år, nära 9 år, öfver 3 år, öfver IV2 år och snart 1 år.
Samtliga dessa biträden hade under sålunda angifna tider, endast med

undantag för de tider dä de varit af sjukdom hindrade att tjänstgöra,
haft full sysselsättning i ämbetsverket med samma dagliga tjänstgöringstid
som de ordinarie tjänstemännen. Det renskrifningsarbete de icke
hunnit utföra på tjänsterummet hade blifvit verkställd! dels af dessa
biträden på ledig tid i deras hem mot särskild godtgörelse, dels med extra
skrifhjälp, som fått i afsevärd omfattning anlitas.

Behofvet af skrifbiträden uti ifrågavarande ämbetsverk, med stadigvarande
tjänstgöring i samma omfattning som de ordinarie tjänstemännen,
kunde därför, enligt marinförvaltningens åsikt, icke sättas lägre än till
ett antal af 4.

Ersättning till ämbetsverkets ständigt sysselsatta skrifbiträden hade
dittills för G å 6V2 timmars daglig tjänstgöring utgått till det äldsta af
dem efter 125 kronor i månaden och till de öfriga efter räkning och
viss timpenning med belopp, som i allmänhet uppgått till något öfver
100 kronor i månaden.

Hvad anginge de förmåner, som borde i stat upptagas för de fasta
skrifbiträdena, syntes det marinförvaltningen, att hvad som vid 1910 års
riksdag blifvit beslutadt angående skrifbiträdena hos fångvårds- och
generaltullstyrelserna borde blifva normgifvande.

Under förutsättning af bifall till ett i enlighet därmed uppgjordt
förslag ansåg marinförvaltningen det i ämbetsverkets då gällande stat
upptagna anslaget å 80,600 kronor till vikariatsersättning, arfvoden till
extra ordinarie tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad in. m.
böra nedsättas med det belopp, hvartill de 4 skrifbiträdenas begynnelseaflöning
enligt stat skulle uppgå, eller 4,800 kronor.

Att därutöfver minska nämnda anslag syntes marinförvaltningen
så mycket mindre tillrådligt, som dels genom det vid 1908 års omorganisation
af ämbetsverket inrättade revisionskontor eu betydande tillökning
i renskrifningsarbetet inom ämbetsverket ägt rum, dels inom
ämbetsverket behofvet af i snabbskrift kunniga biträden låtit sig alltmer
förmärkas. Kostnaden för sådana biträden, hvilkas anställande ju förr
dess hellre blifvit af flera afdelningschefer anmäldt såsom ett önskemål,
måste nämligen blifva afsevärdt drygare än för skrifbiträden, som icke
vore stenografer.

Jämväl i Jen för år 1911 gällande staten för marinförvaltningen
upptagas 30,600 kronor till vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie
tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad m. in. Någon
ändring dämtinnan har ej ägt rum vid 1911 års riksdag.

Kommittén har för sin del funnit den i förevarande ärende åstadkomna
utredning om behofvet af fyra fast anställda skrifbiträden inom
marinförvaltningen öfvertygande.

Åberopande emellertid hvad kommittén i det föregående uti sina
allmänna erinringar och förslag yttrat under rubriken »kvinnliga eller
manliga biträden», hemställer kommittén,

att å marinförvaltningens stat må uppföras 4 kvinnliga
biträdesbefattningar med aflönings för måner efter den
normala typen.

Beträffande det belopp, hvarmed, i händelse af bifall härtill, ofvanberörda
i staten uppförda anslag till vikariatsersättning in. m. bör minskas,
tillåter sig kommittén erinra därom, att, då anslaget vid 1908 års
riksdag sattes till 30,600 kronor, detta belopp var grund adt på beräkningar,
i hvilka arfvoden till fyra fasta kvinnliga biträden voro upptagna
till 7,200 kronor, d. v. s. 1,800 kronor för hvart biträde (eller det maximibelopp
som kommittén i sitt betänkande delen YII beräknat för fasta
biträden hos statsmyndigheter i Stockholm).

Marinförvaltningen har begärt, att ifrågavarande anslag, med hänsyn
dels till renskrifningsarbetets ökning i följd af tillkomsten af förenämnda
revisionskontor och dels till behofvet af stenografer, måtte minskas
med allenast 4,800 kronor.

Det synes kommittén, att, om anslaget skall minskas med endast
sistnämnda belopp, från marinförvaltningens sida erfordras åtminstone
någon ytterligare utredning i sådant hänseende.

Ämbetsverk under civildepartementet.

Generalpoststyrelsen.

Greneralpoststyrelsen har hemställt, att i postverkets ahöningsstat
måtte varda uppförda 25 kvinnliga biträden hos styrelsen, 12 dylika
biträden hos postdirektionerna (= postverkets distriktsförvaltningar) och
4 vid postkontoret Malmö 1; att aflöningen till dessa biträden måtte
bestämmas till lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar 650 kronor och
eventuellt ortstillägg 150 resp. 100 kronor, hvartill skulle kunna komma
två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor, af hvilket belopp 200 kronor
skulle utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar; samt att bland
aflöningsvillkoren måtte intagas den bestämmelse, att biträde, som vid
den nya statens ikraftträdande vore anställdt hos styrelsen eller underlydande
förvaltning och antoges till biträde å denna stat, skulle äga att
för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning hos styrelsen eller underlydande
förvaltning.

Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört hufvudsakligen
följ ande.

Hos styrelsen funnes anställda 28 kvinnliga s. k. kontorsbiträden. Af
dem måste 25 anses jämväl för framtiden varda oundgängligen nödvändiga.

Dessa 25 vore anställda:

4, utan placering å viss byrå, för verkställande af renskrifning;

1, å styrelsens första byrå, för expedierande af utgående skrifvelser
och remisser m. m. samt förande af åtskilliga anteckningar rörande
postverkets personal;

5, å andra byrån, för utöfvande af kontroll vid frankoteekenstillverkningen;
samt

15, å fjärde byrån, dels för att biträda vid revisionsarbetet, 9 å
inrikes postanvisningsrevisionen, 3 å utrikes postanvisningsrevisionen och
1 å tidningsrevisionen, och dels, de 2 öfriga, för att å reklamationskontoret
öppna och, om möjligt, beställa dit inkommande vanliga bref,

som postanstalterna icke kunnat beställa med ledning af adressanteckningar
å brefvens utsidor.

Styrelsen har ansett de nämnda 25 biträdena böra uppföras i stat.

Hos styrelsen funnes — meddelas vidare i styrelsens yttrande —
äfven anställda 20 s. k. sortererskor, som hade till åliggande att, i och
för motgranskningen af inlämningspostanstalternas och utbetalningspostanstalternas
postanvisningsräkenskaper, omlägga de till styrelsen såsom
verifikationer till nämnda räkenskaper inkommande utbetalta postanvisningarna.
Visserligen hade det synts styrelsen behjärtansvärdt, att äfven
dessa biträden måtte komma i åtnjutande af en tryggare ställning. Då
emellertid tilläfventyrs, genom ändrade anordningar, dessa biträden, hvilkas
arbete vore mindre kvalificeradt än de förras, i en framtid kunde varda
obehöfliga, hade styrelsen ansett sig icke för närvarande böra ifrågasätta
deras uppförande i stat.

Hos distriktsförvaltningarna erfordrades på stadigvarande sätt, för
verkställande af renskrifning in. in., tillsammans 12 biträden, nämligen
3 vid postdirektionen i södra distriktet, 1 vid postdirektionen i Stockholms
distrikt och 2 vid eu hvar af postdirektionerna i västra, östra, mellersta
och norra distrikten. Styrelsen ansåg, att dessa 12 biträden jämväl
borde uppföras i stat.

Vid postkontoret Malmö 1 funnes anställda åtskilliga kvinnliga
biträden, hvilka på grund af beskaffenheten af de göromål, som ålåge
dem, syntes kunna hänföras till nu ifrågavarande biträdesklass.

Postkontoret Malmö 1 hade till särskild uppgift att förmedla postanvisningsutväxlingen
mellan, å ena sidan, Sverige samt, å andra sidan,
Amerikas förenta stater, England, Kanada och Kyssland.

Denna postanvisningsutväxling vore anordnad enligt det s. k. listsystemet,
enligt hvilket i ett land inbetalda postanvisningsbelopp uppfördes
å listor, som tillsändes viss utväxlingspostanstalt i adresslandet.
I allmänhet öfversändes icke af afgångslandets utväxlingspostanstalt de
inbetalda postanvisningarna tillika med listorna, utan adresslandets utväxlingspostanstalt
utskrefve med ledning af listorna nya anvisningar, afsedda
för utbetalningen. Postanvisningar, inbetalda i Amerikas förenta stater,
öfversändes emellertid numera jämte listorna till postkontoret Malmö 1.

De vid detta postkontor anställda, nu åsyftade biträden hade till
åliggande att å de listor, som från postkontoret öfversändes till de främmande
utväxlingspostanstalterna, uppföra i Sverige inbetalade, för utbetalning
i vederbörande främmande länder afsedda postanvisningsbelopp;
att med ledning af de listor, som från de främmande utväxlingspostanstalterna
inkomme till postkontoret, utskrifva för utbetalning i Sverige
afsedda postanvisningar; samt att med vederbörande listor kollationera de
från Amerikas förenta stater öfversända anvisningarna m. m. Dessa göromål
kräfde icke någon allmän posta! utbildning och kunde därför lämpligen
anförtros åt biträden af nu ifrågavarande slag. Generalpoststyrelsen ansåg
4 sådana biträden vid postkontoret Malmö 1 böra uppföras i stat.

Enär hos fångvårdsstyrelsen och'' generaltullstyrelsen den dagliga
tjänstgöringstiden för den ordinarie personalen vore af sedd att utgöra i
allmänhet minst sex timmar, under det densamma för motsvarande personal
hos generalpoststyrelsen och underlydande förvaltningar i allmänhet
uppginge till minst sju timmar, syntes det generalpoststyrelsen, att
de biträden, som anställdes å stat hos generalpoststyrelsen och underlydande
förvaltningar, borde erhålla en i förhållande till den längre
tjänstgöringstiden högre aflöning än de biträden, som anställts å stat hos
fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Att general poststyrelsens och underlydande förvaltningars biträden
komme i åtnjutande af sådan högre aflöning, ansåg generalpoststyrelsen
desto mera berättigadt som, hvad flertalet af dessa biträden anginge, det
arbete, de hade att utföra, enligt generalpoststyrelsens åsikt vore mera
kvalificeradt än det, som ålåge fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsen s
biträden, samt närmast jämförligt med det, som ålåge kvinnliga postexpeditörer,
hvilka hade eu aflöning af 1,500—2,100 kronor, oberäknad!
eventuellt ortstillägg, som kunde uppgå ända till 225 kronor.

Enär emellertid anledning ej syntes generalpoststyrelsen förefinn as
att låta den högre aflöning, som således ansåges böra tillkomma generalpoststyrelsens
och underlydande förvaltningars biträden, för dem medföra
jämväl högre sjukaflöning och högre pension, har styrelsen ansett det
för dem ifrågasatta tilläggsbeloppet icke böra räknas till lönen utan böra
hänföras till tjänstgöringspenningarna.

T fråga om ortstillägg till biträdena har generalpoststyrelsen meddelat,
att postverkets tjänstemannapersonal af högre grad i Stockholm,
där postdirektionerna i östra och mellersta distrikten äfven vore förlagda,
i allmänhet åtnjöte ortstillägg med lo procent, samt i Malmö, Göteborg
och Sundsvall, där postdirektionerna i södra, västra och norra distrikten
vore förlagda, i allmänhet åtnjöte dylikt tillägg med 10 procent af den
fasta aflöningen eller arfvodet.

Med anledning däraf ansåg styrelsen, som icke hade något att
erinra däremot, att ortstillägget för de i Stockholm anställda biträdena
bestämdes till 150 kronor, att ortstillägg borde tillkomma de å öfriga
nämnda orter anställda biträdena med 100 kronor.

Därest tilläfventyrs någon postdirektion blefve förlagd till ort, där
ortstillägg till posttjänsteman af högre grad icke utginge, borde — yttrade
generalpoststyrelsen — sådant tillägg naturligtvis ej heller utgå till
vid denna postdirektion anställdt biträde.

Maximibeloppet af ett biträdes aflöning skulle enligt styrelsens
förslag uppgå till 1,900 kronor. Styrelsen hade visserligen i ett den 24
november 1908 afgifvet underdånigt utlåtande hemställt, att ifrågavarande
belopp måtte bestämmas till 2,000 kronor, men »för att de hos generalpoststvrelsen
och underlydande förvaltningar anställda biträden må, allenast
med den afvikelse, som betingas af den längre tjänstgöringstiden,
varda i aflöningshänseende likställda med de hos fångvårdsstyrelsen och
generaltullstyrelsen anställda biträdena», hade generalpoststyrelsen emellertid
nu ansett sig icke böra vidhålla denna hemställan.

Kommittén har ansett sig icke böra göra någon erinran mot generalpoststyrelsens
förslag om uppförande å postverkets aflöningsstat af 25
kvinnliga biträden hos styrelsen, 12 dylika biträden hos vederbörande
distriktsförvaltningar (postdirektioner) och 4 vid postkontoret Malmö 1.

Att af de hos distriksförvaltningarna erforderliga 12 biträdena ett
större antal beräknats för postdirektionen i södra distriktet än för någon
af de öfriga postdirektionerna lärer, enligt hvad kommittén inhämtat,
särskilt, bero på omfattningen af det arbete, som hvilar på postdirektionen
i södra distriktet i afseende å postutväxlingen med utlandet.

12—110823 Löneregleringskommittens bet. XXIX.

Beträffande aflöningen till postverkets biträden håller kommittén
före, att densamma — frånsedt frågan om ortstillägg — bör sättas i
nära öfverensstämmelse med hvad som blifvit fastställdt för fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens skrifbiträden, med den afvikelse emellertid,
som betingas af den längre dagliga tjänstgöringstiden, hvilken, enligt
hvad generalpoststyrelsen meddelat, för den ordinarie personalen hos
generalpoststyrelseu och underlydande förvaltningar i allmänhet uppgår
till minst 7 timmar.

Då nu skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen
uppbära i begynnelseaflöning 1,200 kronor och i slutaflöning 1,600 kronor,
skulle, under antagande att eu sjunde arbetstimme är kvalitativt jämngod
med de föregående timmarna, här i Stockholm begynnelseaflöningen
till biträdena i postverket höra utgöra 1,400 kronor och slutaflöningeu
1,866 kronor 67 öre.

Önskligt hade naturligtvis varit att kunna helt inpassa aflöningen till
postverkets ifrågavarande biträden i det system, enligt hvilket vid detta
verk löneförmånerna för kvinnliga tjänstemän äro bestämda. En blick på
aflöningsreglementet för tjänstemän vid postverket visar emellertid oförtydbart,
att sådant skulle medföra en af förhållandena ingalunda betingad
och af generalpoststyrelsen ej heller föreslagen höjning af ifrågavarande
biträdens pension.

Att, såsom generalpoststyrelsen föreslagit, i begynnelseaflöningen
sätta lönen till 600 och tjänstgöringspenningarna till 650 kronor — under
det att efter normaltypen för skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen
lönen utgör 600 men tjänstgöringspenningarna 450 kronor
— kan kommittén ingalunda tillstyrka.

Efter öfvervägande af de på frågan inverkande omständigheter har
det synts kommittén som skulle ofvanberörda syfte att, frånsedt ortstillägg
och med aktgifvande å den längre tjänstgöringstiden, sätta aflöningen
till postverkets biträden i nära öfverensstämmelse med den nämnda
normaltypen lämpligast kunna — med anslutning så vidt som möjligt till
postverkets aflöningssystem — ernås därigenom, att aflöningen till de ifrågavarande
biträdena i postverket sättes till 700 kronor i lön och 550 kronor

i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, efter 3 och 6 år, hvardera
ålderstillägget å 200 kronor, däraf 50 kronor skulle anses såsom
tjänstgöringspenningar. Därtill skulle komma ortstillägg med 150 kronor
i Stockholm och med 100 kronor å de öfriga orter, där ortstillägg tillkommer
posttjänstemän af högre grad.

Vid bifall härtill komme visserligen biträdenas slutaflöning att blifva
något lägre än den borde vara efter aritmetisk jämförelse med normaltvpen,
men denna reduktion skulle enligt kommitténs åsikt mer än väl
uppvägas däraf, att biträdena i postverket erhölle sina ålderstillägg efter
3 och (j år, under det att ålderstilläggen enligt normaltypen utfalla först
efter 5 och 10 år.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra erinra därom, att,
efter hvad kommittén inhämtat, postdirektionen i östra distriktet, som för
närvarande är förlagd till Stockholm, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
27 mars 1911 skall från den tid, som generalpoststyrelsen ägde bestämma,
förflyttas till Linköping; och lärer generalpoststyrelsen hafva bestämt tiden
till den 1 oktober 1911. Då posttjänstemän af högre grad i Linköping
icke åtnjuta ortstillägg, lärer sådant ej heller komma att tillerkännas de
två kvinnliga biträden, som enligt generalpoststyrelsens förslag skulle
anställas vid postdirektionen i östra distriktet.

I § 7 uti aflöningsreglementet för tjänstemän vid postverket (kungl.
kungörelsen den 27 augusti 1909) är stadgadt, att ortstillägg, som utgår
till tjänsteman af högre grad, skall anses såsom lön, men icke medföra
höjning af pensionsunderlaget. Enahanda bestämmelse synes böra gälla
rörande ortstillägg till biträden, om hvilka nu är fråga.

Generalpoststyrelsen har icke i samband med sitt förslag om uppförande
af ifrågavarande biträdesbefattningar på stat gjort framställning
om nedsättning eller ändring i öfrigt beträffande de anslag, från hvilka
aflöningen till biträdena för närvarande utgår. Kommittén har emellertid
ansett sig kunna antaga, att, därest förslaget i större eller mindre mån
vinner afseende, spörsmålet om nedsättning eller ändring af nämnda
anslag kommer att tagas under öfvervägande vid fastställandet framdeles
af postverkets stat för driftkostnader.

Kommittén hemställer,

att å postverkets aflöningsstat må uppföras

25 kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen,
12 dylika biträden hos vederbörande postdirektioner,
nämligen 3 vid postdirektionen
i södra distriktet, 1 vid postdirektionen
i Stockholms distrikt samt
2 vid en hvar af postdirektionerna i
västra, östra, mellersta och norra distrikten,
äfvensom

4 kvinnliga biträden vid postkontoret Malmö 1;

att till en hvar af dessa biträden må utgå 700 kronor
i lön och 550 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill
kunna * komma två ålder stillägg, hvardera å 200 kronor,
efter 3 och 6 år;

att af ålder stilläggen tre fjärdedelar skola anses
tillhöra lönen och en fjärdedel tjänstgöringspenningarna;

att ortstillägg skall utgå till biträde i Stockholm med
150 kronor och till biträde å annan ort, där ortstillägg
tillkommer posttjänsteman af högre grad, med 100 kronor;
samt

att ortstillägg skall anses tillhöra lönen, men icke
medföra höjning af pensionsunderlag.

Generalpoststyrelsen har föreslagit, att bland aflöningsvillkoren för
ifrågavarande biträden skall intagas den bestämmelse att biträde, som
vid den nya statens ikraftträdande är anställdt hos styrelsen eller underlydande
förvaltning och antages till biträde å denna stat, skall äga att
för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning hos styrelsen eller underlydande
förvaltning.

Efter hvad kommittén antagit, har generalpoststyrelsen afsett, att
med ett i anslutning därtill formuleradt stadgande den, som antages till
biträde af ifrågavarande slag å postverkets stat, skall äga att för åtnjutande

af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft
stadig anställning i postverket, vare sig hos styrelsen eller sådan styrelsen
underlydande förvaltning, där ett eller flera biträden å stat varda anställda.
Häremot är från kommitténs sida icke något att erinra.

Försäkringsinspektionen.

Den vid 1910 års riksdag godkända staten för försäkringsinspektionen
upptager, under rubriken B. Omkostnader, »till vikariatsersättningar,
ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden, resekostnadsoch
traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader för
belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita
in. in. äfvensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen
förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag», förslagsvis
19,600 kronor.

Försäkringsinspektionen har i sitt nu föreliggande utlåtande meddelat,
att för biträdande med förefallande statistiskt arbete anställdes
hos försäkringsinspektionen från och med den 1 mars 1908 ett kvinnligt
biträde med 4 timmars daglig tjänstgöring och mot ett arfvode af 1,200
kronor för år räknadt. Från och med den 1 november 1909 utsträcktes
tjänstgöringen till 6 timmar dagligen, i samband hvarmed arfvodet ökades
till 1,500 kronor för år.

Det af biträdet förrättade arbetet bestode i granskning och bearbetning
af de utaf vissa mindre försäkringsanstalter till försäkringsinspektionen
ingifna uppgifter öfver deras verksamhet. Arbetet vore ej
af tillfällig natur och borde lämpligen äfven för framtiden kunna utföras
af ett kvinnligt biträde. Försäkringsinspektionen ansåg det fördenskull
önskligt, att ifrågavarande biträde uppfördes å inspektionens stat.

Beträffande frågan om biträdets aflöning har, såsom redan i det
föregående omnämnts, försäkringsinspektionen åberopat den s. k. statistiska
kommitténs förslag om kvinnliga kontorsskrifvare- och bokhållarebefattningar
vid »statistiska centralverket».

Med hänsyn till beskaffenheten af det arbete, som försäkringsinspektionens
kvinnliga biträde hade att utföra, och med afseende jämväl
dels å saknaden af befordringsmöjlighet, dels ock å redan vunnen aflöning
har försäkringsinspektionen ansett begynnelseaflöningen för dess
kvinnliga biträde böra vid befattningens uppförande å stat sättas till
1,500 kronor, däraf lön 900, tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg
150 kronor, hvartill skulle komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera
å 250 kronor.

Af hvad försäkringsinspektionen i ärendet anfört torde få anses
ådagalagdt, att ett fast anställdt, å stat uppfördt kvinnligt biträde hos
inspektionen kommer att finna full sysselsättning under stadgad minimiarbetstid.

Beträffande den föreslagna aflöningen till biträdet vill kommittén
emellertid erinra, att jämförelsen med statistiska kommitténs förslag angående
»kontorsskrifvare» och »bokhållare» vid det statistiska centralverket
icke lärer kunna ännu anses äga nödig aktualitet, då detta förslag icke
varit föremål för statsmakternas pröfning.

Hvad försäkringsinspektionen i öfrigt anfört uti ifrågavarande hänseende
har icke kunnat bibringa löneregleringskommittén den uppfattningen,
att det nämnda biträdets göromål äro af beskaffenhet att böra
föranleda hennes placering i en högre aflöningsgrad än den för skrifbiträden
i allmänhet bestämda.

En dylik placering lärer ej heller kunna motiveras därmed, att
biträdet redan nu åtnjuter högre aflöning än begynnelseaflöningen efter
normaltypen jämte därtill hörande första ålderstillägget. Billigheten synes
emellertid kräfva någon öfvergångsbestämmelse till undvikande däraf, att
det nuvarande biträdet skulle, efter antagande till biträde å stat, få sina
aflöningsförmåner minskade med 300 kronor. I detta hänseende må till
jämförelse åberopas hvad i den kungl. propositionen n:r 179 vid 1911 års
riksdag (sid. 61—62) förekommer angående ett skrifbiträde hos direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter.
Mot hvad i denna de! föreslagits hade Riksdagen icke något
att erinra.

Kommittén hemställer,

att å försäkringsinspektionens stat må uppföras 1
kvinnligt biträde med normalaflöning, samt

att, därest det nuvarande biträdet varder antaget
till biträde å stat, åt henne anvisas ett personligt aflöningstillägg
af 300 kronor, intilldess hon må hafva kommit
i åtnjutande af första ålder stillägget, och sedermera,
intilldess andra ålderstillägget intjänats, 100 kronor.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 6 maj 1910 (n:r 92) angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid försäkringsinspektionen skulle
kostnaderna för försäkringsinspektionens verksamhet enligt fastställd stat
utgå af de bidrag, som, jämlikt lagen om försäkringsrörelse den 24 juli
1903 och lagen af samma dag om utländsk försäkringsanstalts rätt att
drifva försäkringsrörelse här i riket, af försäkringsanstalterna årligen erläggas
till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet.

Vid 1911 års riksdag har emellertid på förslag af Kungl. Maj:t dels
till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet blifvit å ordinarie
stat uppfördt ett reservationsanslag af 53,000 kronor, att utgå af
försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens organisation och
verksamhet, dels ock beslutats, att de pensioner, som med tillämpning af
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension komma att beviljas tjänstinnehafvare i försäkringsinspektionen,
skola utgå af reservationsanslaget till upprätthållande af detta ämbetsverks
verksamhet.

Om ett kvinnligt biträde varder uppfördt å försäkringsinspektionens
stat, böra uppenbarligen äfven hennes aflöning och pension utgå af samma
medel som aflöningar och pensioner till öfriga tjänstinnehafvare vid försäkringsinspektionen.

Uppförande i stat af biträdets aflöning synes kommittén näppeligen
behöfva medföra någon ändring af det i staten för försäkringsinspektionen
upptagna /örs%«anslaget å 19,600 kronor till vikariatsersättningar m. m.

Från sistnämnda anslag skulle ,ju utgå godtgörelse till biträdets vikarie
vid semester och, inom vissa gränser, vid sjukdomsförfall. Eventuellt
personligt aflöningstillägg till det nuvarande kvinnliga biträdet torde väl
ock kunna anvisas å samma anslag.

Länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har meddelat, att sedan mer än tjugu
år tillbaka vore hos länsstyrelsen stadigvarande anställda två skrifbiträden,
ett å hvardera af länsstyrelsens afdelningar. Å landskansli bestode
biträdets sysselsättning af renskrifning och, om än till mindre''del, kollationering
af utskrift, å landskontoret uteslutande af renskrifning. För
verkets räkning vore de båda året om upptagna 7—9 timmar dagligen,
däraf 5 timmar å tjänsterummen. Äfven med denna arbetstid medhunne de
dock under vissa delar af året icke allt det arbete, som skulle utföras,
utan tillfälliga biträden måste anlitas.

Vid sålunda angifna förhållande ansåg sig länsstyrelsen kunna »på
fullgoda skål» föreslå, att å dess ordinarie stat måtte uppföras 2 skrifbiträden,
ett för hvardera af länsstyrelsens afdelningar.

Ehuru två skrifbiträden icke kunde fylla länsstyrelsens behof af
arbetskraft af ifrågakomna art, har länsstyrelsen dock ansett det ytterligare
erforderliga tillskottet åtminstone för närvarande icke vara nog
stort att kräfva ett tredje fast biträde, utan borde härför tills vidare
liksom hittills anlitas extra arbetshjälp.

Länsstyrelsen har emellertid, såsom redan förut i detta betänkande
är onmämndt och i de allmänna erinringarna och förslagen behandladt,
framhållit önskvärdheten af att tydlig bestämmelse meddelas, huruvida
ett skrifbiträdes anställning på ordinarie stat skall medföra hinder för
länsstyrelsen att åt biträdet mot särskild ersättning öfverlämna utförande
af skrifarbete, som icke medhinnes på den ordinarie arbetstiden om sex
timmar å tjänsterummet.

af tjänstens tillsättning i vanlig ordning, vore berättigad till ålderstillägg,
skulle gå i mistning af sådant, har länsstyrelsen ansett särskildt stadgande
härom böra för Stockholms län meddelas rörande nu ifrågakomna
tjänster.

Länsstyrelsen har i detta afseende meddelat, att dess nuvarande
två skrifbiträden, bägge kvinnliga, haft stadigvarande anställning hos länsstyrelsen,
det ena biträdet mera än aderton år och det andra sedan omkring
tio år tillbaka, hvadan nyssberörda fråga kunde, i och med uppförande
i stat af länsstyrelsens skrifbiträden, omedelbart vid första tillämpningen
af staten blifva aktuell.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som hemställt, att å dess stat måtte
uppföras 2 skrifbiträden, manliga eller kvinnliga, har till stöd därför
anfört, att sedan åtskilliga år tillbaka två skrifbiträden hade stadigvarande
arbete hos länsstyrelsen. Dessa biträden, ett kvinnligt å landskansliet
och ett manligt å landskontoret, vore dagligen under 4—6 timmar å
länsstyrelsens lokaler sysselsatta med renskrifning. För deras arbete hade
dittills ersättning utgått med visst belopp för ark enligt en af länsstyrelsen
fastställd taxa; kostnaden för renskrift hade under senare år stigit till i
medeltal sammanlagdt omkring 2,400 kronor om året. För renskrifning
af större utlåtanden eller utredningar hade tillkommit extra kostnad. Så
hade exempelvis renskrifvandet af länsstyrelsens femårsberättelse ensamt
plägat draga en kostnad af omkring 250 kronor.

Till bestridande af kostnaden för den renskrift, som ej kunde medhinnas
af de fast anställda biträdena eller som utfördes under tid, då de
åtnjöte ledighet utan skyldighet att afstå från löneförmånerna, antog
länsstyrelsen att, »på sätt hittills skett», finge anlitas sjätte hufvudtitelns
anslag till skrifmaterialier och expenser.

Förut är omnämndt och i de allmänna erinringarna och förslagen
behandladt hvad länsstyrelsen i Uppsala län anfört och hemställt i fråga
om renskrift af sådana expeditioner, för hvilka landssekreteraren och
landskamreraren äga uppbära lösen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har hemställt, att hos densamma
måtte inrättas ordinarie anställningar för 2 fasta biträden, ett å lands 13—110823

Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

kansliet och ett å landskontoret; och har länsstyrelsen därvid åberopat
dels ett den 10 oktober 1906 afgifvet utlåtande i anledning af Riksdagens
skrifvelse den 23 maj 1906 dels ock utlåtande den 2 oktober 1908 öfver
kommitténs betänkande angående fastare anställning för vissa biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter.

I utlåtandet den 10 oktober 1906 meddelade länsstyrelsen, att å
landskansliet sedan mer än tjugu år tillbaka funnes anställd en renskrifvare.
För sitt arbete för verkets räkning erhölle denne arfvode af
40 öre i timmen och hade i dylik ersättning under de senaste fem åren
uppburit af anslaget till skrifmaterialier och expenser omkring 1,000
kronor om året. För landskansliets räkning utfördes emellertid dagligen
åtskilliga renskrifnings- och andra liknande arbeten af tjänstemännen, och
därjämte måste ej sällan renskrifningsarbete ombesörjas af tillfälliga
skrifbiträden. Å landskontoret hade fast skrifbiträde funnits under de senaste
åtta åren och aflönats dels från anslaget till skrifmaterialier och expenser
dels ock från anslaget till extra tjänstemän. Landskontorets ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän utförde själfva i ganska stor omfattning renskrifnings-,
m « skin skri fn in gs- och andra likartade arbeten för landskontorets
räkning.

Länsstyrelsen hemställde i sitt utlåtande den 10 oktober 1906, att
hos densamma ordinarie anställning finge beredas två skrifbiträden.

Uti utlåtandet den 2 oktober 1908 meddelades, att, då i utlåtandet
den 10 oktober 1906 framhållits behofvet af två fasta skrifbiträden, länsstyrelsen
därvid beräknat dessa biträdens dagliga tjänstgöringstid till
7—8 timmar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att vid öfvervägande af de
förhållanden, som där vore rådande, länsstyrelsen kommit till den uppfattningen,
att å dess båda af delningar funnes renskrifnings- och andra
enklare arbeten i sådan mängd, att ett skrifbiträde å hvardera afdelningen
skulle hafva full sysselsättning året om.

Detta oaktadt ansåg sig länsstyrelsen icke böra för närvarande
föreslå inrättandet af någon fast biträdesbefattning på landskansliet af
den orsak, att renskrifningsförhållandena å nämnda afdelning tills vidare
vore på annat sätt fullt tillfredsställande ordnade.

Beträffande landskontoret vore förhållandet motsatt. Där hade ett
kvinnligt biträde med samma tjänstgöringsskyldighet som de ordinarie
tjänstemännen varit anställdt alltsedan början af oktober månad 1905 för
verkställandet af renskrifning, registrering af utgående expeditioner, sortering
och inläggning af afgående post samt under vissa tider diarieföring m. m.
Länsstyrelsen ansåg alla skäl tala för bibehållandet af ett ständigt biträde
å landskontoret och hemställde fördenskull, att å ordinarie staten för
länet måtte uppföras erforderligt anslag till aflöning åt 1 skrifbiträde å
landskontoret.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har hemställt, att å dess stat måtte
uppföras 2 skrifta träden, och har länsstyrelsen därvid åberopat sitt den 1
oktober 1908 afgifna utlåtande öfver kommitténs betänkande angående
fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

Uti detta i afskrift bifogade utlåtande finnes omnämndt, hurusom
hos länsstyrelsen sedan åtta år tillbaka tjänstgjort två kvinnliga biträden,
ett å landskansliet och ett å landskontoret, hvilka verkställt utskrift af
skrifvelser och andra expeditioner, hufvudsakligen å skrifmaskin. Deras
arbetstid hade dittills i medeltal varit 5 å 6 timmar. Utom af dessa
biträden verkställdes hos länsstyrelsen rätt mycken utskrift dels af för
kortare tid anställda skrifbiträden och dels af personer, som tjänstgjorde
hos länsstyrelsen för att vara till hands vid tillfälliga förordnanden samt
i sinom tid vinna anställning först såsom extra biträden med fast månatlig
aflöning och sedan såsom ordinarie tjänstemän.

Länsstyrelsen hemställde i sitt utlåtande den 1 oktober 1908 om
bemyndigande att få anställa två fasta kvinnliga biträden, ett å landskansliet
och ett å landskontoret, hvilka biträden skulle vara skyldiga att
arbeta å tjänsterummet hvarje söckendag under den tid, som för den
ordinarie personalen vid länsstyrelsen blefve föreskrifven såsom minimitid.

Det har af länsstyrelsen blifvit ifrågasatt dels att biträdena före
anställandet skola hafva ådalagt prof på färdighet i maskinskrifning, dels
ock att bland aflöningsvillkoren måtte intagas bestämmelse därom att på
länsstyrelsens pröfning skall i hvarje särskildt fall bero, om kvinnligt i
stat upptaget skrifbiträde, som ingår äktenskap, skall vidare få behålla

100

fast anställning vid länsstyrelsen. I dessa båda sistnämnda hänseenden
har kommittén redan uttalat sig i sina allmänna erinringar och förslag
uti förevarande ärende.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har erinrat, hurusom redan i dess
underdåniga utlåtande den 23 oktober 1906 i anledning af Riksdagens
skrifvelse den 23 maj samma år länsstyrelsen meddelat, att hos densamma
vore anställda två kvinnliga biträden, hvilka sysselsattes med renskrifning,
det ena för landskansliets och det andra för landskontorets räkning,
äfvensom att behofvet af dessa biträden för nämnda ändamål vore att
beteckna såsom stadigvarande.

För de nämnda biträdena vore emellertid såsom ordinarie daglig
arbetstid å de respektive tjänsterummen utsatt allenast fem timmar, en
arbetstid, som syntes länsstyrelsen blifva tillräcklig åtminstone ännu ett
eller annat år framåt.

Länsstyrelsen har fördenskull ansett sig icke böra för närvarande
gorå någon framställning om beredande af fastare anställning åt länsstyrelsens
biträden af förevarande slag.

Länsstyrelsen i Kalmar län har meddelat, att två kvinnliga extra
biträden alltsedan år 1904 ständigt vant anställda hos länsstyrelsen, ett
på hvardera af dess båda afdelningar, samt att ett oafvisligt behof af
dylika biträden äfven för framtiden förefunnes. Länsstyrelsen har därför
hemställt, att 2 kvinnliga biträden måtte uppföras å dess stat.

Länsstyrelsen i Gottlands län bär, med upplysning att å landskansli
sedan derå år tillbaka ett skrifta träde varit anställdt och fortfarande
vore af oundgängligt behof påkalladt, anhållit, att åt 1 å landskansli
tjänstgörande, ständigt biträde, manligt eller kvinnligt, måtte
beredas den tryggade ställning, som skulle uppkomma därigenom, att
biträdet berättigades till bestämda aflöningsförmåner.

»Med afseende å bär förefintliga förhållanden» — säges det i länsstyrelsens
yttrande — syntes det länsstyrelsen lämpligast, att dessa förmåner
så uppdelades, att årligen i lön utginge 400 kronor samt i tjänstgöringspenningar
600 kronor, hvartill borde komma två ålderstillägg,
hvardera å 100 kronor, efter fem och tio år. Då tjänstgöringspennin -

101

garna af länsstyrelsen föreslagits till ett så afsevärdt belopp i förhållande
till själfva lönen, vore anledningen den, att vid förfall för det ordinarie
biträdet svårighet helt säkert skulle uppstå att för ett ringare arfvode
kunna erhålla lämplig vikarie.

Enär af länsstyrelsens yttrande icke framgick hvad som åsyftades
med det såsom motivering för löneförmånernas afvikelse från normaltypen
anförda uttrycket »med afseende å här förefintliga förhållanden», begärde
kommittén af länsstyrelsen närmare uppgifter till ledning vid tolkningen
af uttrycket i fråga.

Till svar härå har länsstyrelsen meddelat, att, då »lön och tjänstgöringspenningar»
»föreslagits till 50 kronor lägre belopp än motsvarande
post i den för skrifbiträdena i fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen
antagna aflöningstypen» samt ett hvart af de två ålderstilläggen till 100
kronor lägre än enligt nämnda typ, anledningen därtill varit att länsstyrelsen
»med afseende å bär förefintliga förhållanden beträffande såväl
tjänstens besvärlighet som i Visby rådande lefnadsvillkor» trott sig
kunna mot erbjudande af de af länsstyrelsen sålunda föreslagna lägre
lönebeloppen anställa ett skrifbiträde, hvilket ägde förmåga att nöjaktigt
uppfylla de med ifrågavarande tjänst förenade åliggandena.

Länsstyrelsen i Blekinge län har, med tillkännagifvande, att å landskontoret
för närvarande icke erfordrades något fast anställdt biträde,
hemställt, att å landskansliet, där en eller två renskrifvare vore ständigt
sysselsatta, 1 sådant biträde måtte anställas med samma aflöningsförmåner
som skrifbiträdena hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen,
ortstillägget dock uteslutet.

Af länsstyrelsen har blifvit upplyst, att landskansliets renskrifningskostnad
under år 1909 uppgått till 1,371 kronor 95 öre.

Länsstyrelsen i Kristianstads lån har meddelat, att hos densamma
sedan långliga tider tillbaka varit och fortfarande vore stadigvarande
anställda biträden, hvilka hade till uppgift att under tiden för öppenhållande
af länsstyrelsens expedition, d. v. s. under månaderna september
— maj 6 timmar dagligen och under den öfriga delen af året 4
timmar dagligen, å länsstyrelsens ämbetsrum biträda med skrifgöromål och

102

andra dylika sysslor. För det dåvarande vore lios länsstyrelsen anställda
tre sådana biträden, två å landskansliet och ett å landskontoret. De
hade tjänstgjort resp. från åren 1893, 1904 och 1908 samt efterträdt
förutvarande biträden, hvilka likaledes varit stadigvarande anställda.

Dessa länsstyrelsens ständiga biträden hade aflönats med arfvoden,
som utgått från beviljadt anslag till extra biträden hos länsstyrelsen.
Arfvodena utgjorde för det dåvarande 1,100 kronor till biträdet å landskontoret
och 1,000 kronor till hvartdera biträdet å landskansliet. Dessa
arfvoden finge anses synnerligen knappt tillmätta och hade äfven bort
förhöjas, om de andra ändamål, till hvilka samma anslag behöft användas,
kunnat inskränkas.

Länsstyrelsen har hemställt om uppförande å dess stat af 3 ständiga
skrifbiträden med tjänstgöring två å landskansliet och det tredje å landskontoret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uti sitt yttrande i nu förevarande
ärende till en början såsom sin mening uttalat, att biträden af ifrågavarande
slag, d. v. s. sådana, som icke ägde möjlighet till befordran
inom landsstaten, i allmänhet icke borde antagas hos länsstyrelserna,
åtminstone icke i större utsträckning.

För rekrytering af de ordinarie tjänstebefattningarna och för vikariat
å dessa befattningar vid innehafvarnas sjukdom eller förfall vore
det nämligen enligt länsstyrelsens mening nödvändigt, att länsstyrelserna
ständigt ägde tillgång till arbetskrafter, som kunde därtill användas.
Länsstyrelsernas eget arbete, icke blott det mera kvalificerade utan äfven
det af enklare beskaffenhet, borde därför, i den mån ordinarie arbetskraft
icke räckte, i regel utföras af extra biträden, hvilka i sin tid kunde påräkna
befordran. Grundsatsen att icke högre kvalificerad arbetskraft
måtte användas än som arbetets beskaffenhet kräfde blefve därigenom
icke åsidosatt, ty äfven det enklare arbetet bidroge till den extra tjänstemannens
information, och uppflyttningen till mera kvalificeradt arbete
skedde undan för undan i mån af de ordinaries afgång.

Särskilt gällde detta sådana länsstyrelsens biträden, hvilka aspirera^
på länsmanstjänst och för hvilkas antagande några särskilda kompetensvillkor
icke kunde uppställas.

103

Å landskansliet, där extra biträdena i allmänhet anställdes med
hänsyn till blifvande befordran till länsmän, syntes därför i regel icke
böra anställas fasta biträden af nu ifrågavarande art.

Detsamma gällde äfven å landskontoret, där dock jämväl någon
hänsyn borde tagas till lämplighet för vidare befordran till häradsskrifvare.
A landskontoret funnes emellertid en viss grupp af göromål, hvilka genom
sin beskaffenhet syntes vara rent af typiskt lämpliga att anförtros åt ett fast
anställdt kvinnligt biträde, nämligen de bokförings- och räkenskapsgöromål,
som efter landtränteriernas afskaffande uppflyttats på landskontoret.

Med hvad sålunda och i öfrigt anförts uti ifrågavarande hänseende
hade länsstyrelsen sökt klargöra sin principiella ståndpunkt i frågan.
Då länsstyrelsen nu hade att afgifva förslag i förevarande ärende, ansåg
länsstyrelsen emellertid, att den på grund af omständigheterna måste
delvis frångå sin förut uttalade uppfattning.

Enligt hvad vidare meddelades, voro hos länsstyrelsen anställda tre
kvinnliga biträden, hvilka därstädes tjänstgjort, det ena sedan maj 1884,
det andra sedan oktober 1902 och det tredje sedan januari 1907.

Det förstnämnda biträdet hade, intilldess landskontoret genom kungl.
kungörelser den 4 december 1908 befriades från bestyret med handräckningar
för uttagande af utskylder och böter, haft sig anförtrodd skötseln
af handräckningsdiarierna med därtill hörande skrivelser, hvilka göromål
af henne ombesörjts med utmärkt samvetsgrannhet, ordentlighet och noggrannhet.
Därefter hade hon hufvudsakligen sysselsatts med renskrifning.
Emellertid hade under senare åren hennes hälsotillstånd icke varit godt,
hvadan hennes krafter icke medgifvit något större arbetsutbyte. Då hon för
sin utkomst vore beroende af arbetsinkomsten och då hennes under mer än
26 år hos länsstyrelsen nedlagda plikttrogna arbete syntes i hög grad
berättiga henne att komma i åtnjutande af fastare anställning, föreslog
länsstyrelsen hennes uppflyttning å ordinarie stat, såvida icke redan då
eller från 1912 års början ålderdomsunderstöd skulle kunna beredas henne.
Hennes årsaflöning hade från början utgått med 700 kronor och sedermera
under årens lopp stigit till 1,100 kronor.

Det andra kvinnliga biträdet, som arbetat å landskansliet under åtta
år, hade förgäfves sökt annan verksamhet; och då länsstyrelsen allt fram -

104

gent kunde bereda henne fullt stadigvarande sysselsättning, hufvudsakligen
renskrifningsarbete, ansåg länsstyrelsen sig »icke kunna underlåta
föreslå henne till fast anställning».

Det tredje kvinnliga biträdet hade visat sig synnerligen lämpligt
för landskontorsarbetet och användbart till jämväl annat och mera kvalificeradt
arbete än renskrifning. Sålunda hade hon under landträntmästarens
semester och förfall skött de på honom belöpande göromål
och skulle helt visst mycket väl lämpa sig att vid hans afgång öfvertaga
detta arbete. Då hon i afvaktan härpå kunde beredas full sysselsättning
å landskontoret, har länsstyrelsen förklarat sig icke tveka att föreslå
henne till fast anställning.

Alla 3 kvinnliga biträdena voro för det dåvarande lika aflönade
med 1,100 kronor.

Länsstyrelsen i Hallands län har i sitt yttrande i ärendet, under
åberopande af underdånigt utlåtande i ämnet den 5 oktober 1906, meddelat,
att för närvarande icke någon af de personer, som vid landskansliet
och landskontoret användes såsom skrifbiträden, kunde sägas vara på
det stadigvarande sätt sysselsatt, att densamma borde såsom fast anställd
uppföras i stat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län åberopar i sitt yttrande i
förevarande ärende de underdåniga utlåtanden, länsstyrelsen afgifvit dels
den 12 oktober 1906 i anledning af Riksdagens skrifvelse den 23 maj
1906, dels den 6 oktober 1908 öfver löneregleringskommitténs betänkande
den 31 oktober 1907.

Fortfarande anses två fasta skrifbiträden behöfliga å landskansliet
med samma tjänstgöringstid å tjänsterummet, som blifvit bestämd för de
ordinarie tjänstemännen. Utrymme funnes också i tjänstelokalerna för
två sådana biträden.

Äfven hvad landskontorsafdelningen beträffar, anser länsstyrelsen
behof fortfarande föreligga att åt ett skrifbiträde därstädes gifva den fasta
anställning, som nu afsåges.

Länsstyrelsen hemställer, att å dess aflöningsstat måtte uppföras
3 skrifbiträden, två å landskansliet och ett å landskontoret.

105

Länsstyrelsen i Älfsborgs län har anmält, att vid länsstyrelsen behöfdes
2 ständiga skrifbiträden, ett på landskansliet och ett på landskontoret;
och har länsstyrelsen ansett önskvärdt, att fast anställning
kunde beredas dem på samma sätt som skrifbiträde i fångvårdsstyrelsen.

Äfven om två skrifbiträden sålunda uppfördes å länsstyrelsens stat,
kunde dock — framhöll länsstyrelsen — vissa tider ej allt dem åliggande
arbete medhinnas af dem, äfven med utsträckning af deras arbetstid utöfver
den för arbete på tjänsterummet vanliga. Tillfälligt skrifbiträde
kunde således ej helt och hållet undvaras. Till bestridande af kostnaderna
härför syntes medel böra beredas vare sig i form af särskildt anslag
eller så att, på sätt nu ägde rum, dylika kostnader finge bestridas från
anslaget för skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har meddelat, att hos länsstyrelsen
sedan mer än tjugofem år vore å landskansliet anställdt ett manligt extra
biträde, som hufvudsakligast varit sysselsatt med renskrifning och dylikt.
Denne, som icke hade någon utsikt att vinna befordran till ordinarie
eller annan befattning vid landsstaten, hade för sitt arbete aflönats företrädesvis
enligt räkning för renskrift efter anordning å sjätte hufvudtitelns
anslag till skrifmaterialier och expenser m. m. jämte ett ringa
arfvode från anslaget till tillfälliga extra biträden, i den mån tillgång
därtill funnits.

Om nämnda skrifbiträde uppfördes å länets stat, skulle visserligen
— efter hvad länsstyrelsen anför — renskrifningskostnaden, som å landskansliet
i medeltal uppgått till omkring 1,200 kronor om året, komma
att något, åtminstone till halfva beloppet, minskas. Renskriften måste
emellertid i regel samtidigt utföras af två personer, för att expeditionerna
skulle kunna fullbordas utan oskäligt dröjsmål. Därför kunde gifvetvis
icke beräknas, att all renskrifningskostnad skulle helt upphöra, utan måste
alltid sådan kostnad i mindre mån bestridas af ofvanberörda anslag å
sjätte bufvudtiteln.

Länsstyrelsen har, i uttryckligen angifven afsikt att bereda förenämnda
år 1858 födda manliga extra biträde fastare anställning, hemställt
om uppförande å ordinarie stat af 1 fast biträdesbefattning bos

14—110823 Lönevcgleringskommitténs bet. XXIX.

106

länsstyrelsen och bestämmande af aflöningsförmånerna för densamma »på
sätt för fångvårdsstyrelsen med flera verk stadgats».

Länsstyrelsen i Värmlands lån har meddelat, att å landskansliet sedan
några år varit anställd en maskinskrifverska mot ersättning per timme
och med skyldighet att under expeditionstiden utföra all den utskrift,
som kunnat medhinnas och ej berörde expeditioner, för hvilka lösen utgått.
Det arfvode, som sålunda uppburits, utgjorde omkring 900 kronor
för år. Emellertid verkställde detta biträde icke all renskrifning för
landskansliets behof, utan en del däraf — hufvudsakligen längre utslag
— ombesörjdes genom skrifbyråer.

Enligt länsstyrelsens mening vore det till gagn för arbetet och till
besparing för statsverket, om ett fast skrifbiträde mot årslön och med
tjänstgöringsskyldighet lika med ordinarie tjänsteman finge anställas å
landskansliet. Visserligen kunde det vid vissa tillfällen, då brådskande
ärenden hopade sig, icke förväntas, att detta skrifbiträde skulle medhinna
allt renskrifningsarbete af förevarande slag, men med bättre ställning
och utsträckt tjänstgöringstid för ett sådant biträde borde anlitandet af
extra skrifhjälp kunna väsentligt inskränkas.

Hvad landskontoret beträffade, vore behofvet af ett fast skrifbiträde
därstädes för renskrifning för närvarande icke särskildt framträdande.

Länsstyrelsen i Örebro län har i förevarande ärende anfört, bland
annat, följande.

De extra biträden, som tjänstgjorde å landskansliet, utgjordes i
allmänhet af tre å fyra extra ordinarie landskanslister, af hvilka två å
tre tjänstgjorde såsom biträden åt de ordinarie landskanslisterna och,
under det att dessa vore upptagna af diarieföring, tillhandaginge med
uppsättning i koncept och utskrift af brefregistraturet äfvensom med den
dagliga expedition, som däraf samt af öfriga löpande göromål föranleddes.

Dessa extra ordinarie landskanslister vore äfven afsedda att vid
förfall för de ordinarie landskanslisterna eller under deras semester inträda
på deras platser, för hvilket ändamål det vore af nöden att städse
hafva tillgång till kompetenta tjänstemän, beredda att öfvertaga diarieföringen
och registreringen, då så erfordrades.

107

Dessa så att säga ständiga extra biträden medhunne endast undantagsvis
i särskilda fall att verkställa annan renskrift än den, som stode
i samband med den dagliga brefexpeditionen, och icke ens denna skulle
alltid medhinnas, om icke en fjärde landskanslist funnes att tillgå.

Den renskrift åter, som afsåge hufvudsakliga beslut och utslag i
pröfvade mål och ärenden, hvilka skulle expedieras åt vederbörande rättssökande,
måste till största delen öfverlämnas åt personer, som icke vore
anställda vid länsstyrelsen, att verkställas emot beting och enligt räkning.
Gifvet vore, att de extra biträden, hvilka vore lämpliga att användas
vid diarieföring och registrering, icke alltid vore lämpade för renskrift,
som fordrade därför passande piktur.

Då — efter hvad länsstyrelsen vidare framhöll — dessa extra biträden
sträfvade efter befordran till länsmanstjänst och fördenskull esomoftast
måste afbryta sin tjänstgöring å landskansliet för att bestrida
länsmansförordnanden ute i länet, uppkomme däraf afbrott och rubbningar
i den dagliga expeditionen.

Af å landskontoret anställda tre extra biträden tjänstgjorde i regel
endast ett i sådan egenskap. De öfriga voro upptagna af förordnanden
å ordinarie befattningar. Fördenskull måste ofta ordinarie eller tillförordnad
landskontorist deltaga i renskrifningsarbetet för den löpande expeditionen
och vidlyftigare renskrifning upplåtas till ämbetsverket utomstående
personer.

Af hvad länsstyrelsen anfört ansåg densamma framgå, att ständiga
skrifbiträden vore för länsstyrelsen behöfliga, och det syntes kunna förväntas,
att anställande af 2 sådana icke skulle i afsevärd mån komma
att öka den kostnad, statsverket redan finge vidkännas å expensanslaget.

Af de sålunda erforderliga fasta skrifbiträdena vore hvardera af
länsstyrelsens afdelningar, landskansliet och landskontoret, i behof af
hvar sitt biträde.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har anfört, att för utförande af
de vid länsstyrelsen förekommande renskrifningsgöromål, som icke medhunnits
af eller skäligen kunnat påläggas de vid länsstyrelsen anställda
ordinarie eller extra ordinarie tjänstemännen, hade vid länsstyrelsen sedan

108

ett antal år tillbaka varit anställda fasta skrifbiträden, i allmänhet kvinnliga,
hvarförutom vid förefallande behof extra skrifhjälp anlitats.

Under åren närmast före 1907 hade i allmänhet ett fast skrifbiträde
varit anställdt vid hvardera af länsstyrelsens afdelningar, men sedan vid
nämnda tid för länsstyrelsens behof anskaffats skrifmaskin och då arbetet
af nu ifrågavarande slag icke ansetts räcka till full sysselsättning åt
två personer, hade endast ett kvinnligt skrifbiträde haft fast anställning
hos länsstyrelsen.

Till detta skrifbiträde, hvars arbetstid i medeltal för hvarje helgfri
dag utgjorde omkring 6 timmar, utginge ersättning med 55 öre för
timme.

Ersättningen till detta skrifbiträde eller tillfällig vikarie hade utgått
för år 1909 med tillhopa 927 kronor 85 öre samt för de åtta första
månaderna af år 1910 med 628 kronor 85 öre. Härförutom hade till
andra personer, som utfört renskrifningsarbeten för länsstyrelsens behof,
utgått ersättningar för år 1909 med omkring 230 kronor och för de
första åtta månaderna af år 1910 med omkring 140 kronor.

Då under hvarje tid af året funnes att påräkna full sysselsättning
för ett ständigt skrifbiträde med minst 6 timmars arbetstid, har länsstyrelsen
hemställt, att 1 kvinnligt skrifbiträde måtte uppföras å länsstyrelsens
stat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det mycket lämpligt, om å
hvardera sidan af länsstyrelsens afdelningar blefve anställd en person
uteslutande för renskrift och därmed jämförliga mera mekaniska göromål.

Styrelsen, som hänvisar till sitt den 11 oktober 1906 afgifna utlåtande
i anledning af Eiksdagens skrifvelse den 23 maj 1906, har tillkännagifvit,
att kostnaden för sådan utskrift, som enligt gällande bestämmelser
skall gäldas af statsmedel, under treårsperioden 1907—1909 uppgått
till i medeltal 5,226 kronor 64 öre om året, däraf på kansliafdelningen
3,271 kronor 75 öre.

Uti utlåtandet den 11 oktober 1906 meddelades, att vid länsstyrelsen
icke fanns å någondera afdelningen anställd person, stadigvarande
sysselsatt med skrifgöromål m. m. All renskrifning utfördes antingen af
extra ordinarie tjänstemän vid ämbetsverket, i den mån deras tid det med -

109

gåfve, eller af mera tillfälliga renskrifvare ute i staden. Det ojämförligt
mesta arbetet hade dock verkställts af de extra ordinarie tjänstemännen.

Hvad kansliafdelningen beträffade, var det blott i högst få undantagsfall
som de tre äldsta extra ordinarie kanslisterna sysselsattes
med renskrift eller därmed jämförliga mera mekaniska göromål. Däremot
fingo de yngre extra ordinarie tjänstemännen, hvilka icke åtnjöto
något eller åtminstone obetydligt arfvode, syssla med renskrift dels för
att därigenom kunna förskaffa sig något bidrag till lefnadsomkostnaderna
dels ock för vinnande af någon erfarenhet i ärendenas formella utstyrsel.

Hvad anginge den af löneregleringskommittén uttalade allmänna
grundsatsen, att det måste anses som en misshushållning att låta rent
mekaniska arbeten verkställas af examinerade tjänstemän, förklarade
länsstyrelsen sig fullkomligt dela denna uppfattning, om med examinerade
tjänstemän allenast förstodes sådana, som aflagt ämbets- eller däremot
svarande examen.

Länsstyrelsen höll däremot före, att, om till examinerade tjänstemän
jämväl räknades extra ordinarie tjänstemän vid länsstyrelsen, hvilka
aflagt det för vinnande af befordran till länsman föreskrifna prof och
därefter anställdes som extra ordinarie tjänstemän vid länsstyrelse, det
ingalunda skadade, om en sådan tjänstemannaaspirant någon kortare tid
sysselsattes med utskrift af koncept och dylikt, hvarigenom han bättre
än annorledes förvärfvade färdighet att uppsätta protokoll och skrifvelser
af enklare beskaffenhet. När denna färdighet vunnits, borde gifvetvis
annat arbete anförtros honom.

Vid länsstyrelsen funnos icke anställda renskrifvare af den beskaffenhet,
som afsåges i den uti Riksdagens ofvanberörda skrifvelse omnämnda
motion; och länsstyrelsen ställde sig tveksam, huruvida, i hvad
densamma anginge, någon förändring i dittills gängse praxis kunde vara
önskvärd. Redan för det dåvarande mötte det ej sällan rätt stora svårigheter
att rekrytera extra ordinarie tjänstemannakåren med dugliga adepter,
och dessa svårigheter skulle gifvetvis än mera ökas, därest icke ens ersättning
för renskrift i afvaktan på något arfvode kunde beredas dem.
Den ovissa utsikten om befordran inom rimlig tid vore icke heller
ägnad att i och för sig locka till inträde på landsstatsbanan.

För att extra ordinarie tjänstemän emellertid ej allt för mycket
skulle sysselsättas med renskrifning och andra därmed jämförliga, mera
mekaniska göromål, vore det enligt länsstyrelsens uppfattning mycket
lämpligt, om å hvardera afdelningen anställdes en person uteslutande
för dylika göromåls bestridande. Då för en sådan person någon befordran
näppeligen kunde ifrågakomma, syntes rättvisa och billighet fordra,
att hans anställning blefve af något fastare beskaffenhet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har meddelat, att sedan en lång följd
af år varit anställda å landskansliet två skrifbiträden och å landskontoret
ett skrifbiträde, samtliga på ett stadigvarande sätt sysselsatta med
skrifgöromål.

De personer, som dåmera ombesörjde nämnda sysslor, hade tillträdt
sina befattningar resp. åren 1889, 1902 och 1905.

Extra skrifhjälp hade dessutom allt emellanåt påkallats.

Göromålen vid länsstyrelsens båda afdelningar ökades alltjämt,
och med absolut visshet kunde sägas, att för framtiden komme att förefinnas
stadigvarande behof af åtminstone de tre skrifbiträden, om hvilka
blifvit nämndt.

Under anförda förhållanden fann länsstyrelsen det vara synnerligen
behjärtansvärdt, att »dessa tre personer», hvilkas aflöning utginge
i form af timpenning, erhölle en fastare anställning, då deras arbete vore
fullt lika nödvändigt för göromålen vid länsstyrelsen som de ordinarie
tjänstemännens.

Länsstyrelsen tillstyrkte fördenskull, att å ordinarie stat måtte
uppföras 3 skrifbiträden, två å landskansliet och ett å landskontoret.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, bland annat, följande.

Sedan längre tid tillbaka hade vid länsstyrelsen fyra kvinnor varit
på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor,
nämligen två på landskansliet och två på landskontoret.

Af dessa hade en oafbrutet tjänstgjort hos länsstyrelsen något öfver
fjorton år, en nära sju år, en tre år och en kortare tid. Samtliga dessa
personers arbetskrafter hade för statstjänsten utnyttjats i hufvudsakligen
samma omfattning som den ordinarie tjänstepersonalens. De hade så -

lunda enahanda arbetstid å tjänsterummet som de ordinarie tjänstemännen
och tillika skyldighet att, då arbetets behöriga gång det kräfde, därutöfver
verkställa erforderligt arbete vare sig å tjänsterummet eller i
hemmet. Aflöningen till dessa biträden hade utgått för timme, i allmänhet
med 50 öre, och för år 1909 utgjort för ett biträde omkring 1,200
kronor och för de öfriga från 700 till 1,000 kronor.

Förutom dessa på ett mera stadigvarande sätt anställda biträden
hade tidtals såväl å landskansliet som å landskontoret tillfälliga biträden
måst användas.

Någon anledning att antaga, att behofvet af dylika biträden i framtiden
skulle komma att minskas, förefunnes icke; snarare syntes sannolikt,
att i följd af landskansliets år för år ökade arbetsbörda behof af
större antal biträden inom kort skulle komma att göra sig gällande.
Emellertid förefunnes för det närvarande för länsstyrelsens ämbetsutöfning
ett verkligt och stadig-varande behof af minst fyra fasta biträden.

Länsstyrelsen har fördenskull hemställt om uppförande å länets
stat af 4 biträdesbefattningar.

Hvad länsstyrelsen i öfrigt uti vissa hänseenden föreslagit har af
kommittén behandlats i ofvanstående allmänna erinringar och förslag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört, att hos länsstyrelsen vore
anställda två kvinnliga skrifbiträden, ett på landskansliet och ett på
landskontoret, hvilkas arbete upptoge en tid af 5 till 7 timmar dagligen.
Dessutom ombesörjdes en del renskrifningsarbete af extra ordinarie landskanslister
och landskontorister, som hade för afsikt, att vinna befordran
till tjänstemän vid landsstaten.

Länsstyrelsen hade således full sysselsättning för minst två skrifbiträden,
och då det, enligt länsstyrelsens mening, icke vore att förvänta
att behofvet af dylika biträden för framtiden skulle minskas, har länsstyrelsen
begärt, att 2 kvinnliga skrifbiträden måtte uppföras å länets stat.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som föreslagit uppförande å ordinarie
stat af 2 kvinnliga skrifbiträden hos länsstyrelsen, har till stöd
därför, uti sitt yttrande i nu förevarande ärende, hufvudsakligen anfört
följande.

112

I underdånigt utlåtande den 13 oktober 1906 öfver Riksdagens
skrifvelse den 23 därutförutgångne maj hade länsstyrelsen meddelat, att
såsom stadigvarande renskrifningsbiträden tjänstgjorde å landskansli
ett manligt och ett kvinnligt biträde med en daglig arbetstid på tjänsterummet
af resp. omkring 5 och 3—4 timmar, hvarförutom en extra
ordinarie tjänsteman nästan uteslutande och de öfriga extra ordinarie
tjänstemännen delvis sysslade med renskrifningen. Skrifbiträdenas ersättning,
som dittills beräknats efter visst pris för hvarje renskrifven sida,
uppgick till omkring 600 kronor om året för det manliga och till i medeltal
450 kronor om året för det kvinnliga biträdet. Den renskrifning, som
icke medhanns af de två skrifbiträdena, sköttes af de extra ordinarie
tjänstemännen. Denna utväg hade ansetts nödvändig för att bereda dessa
tjänstemän en välbehöflig inkomst utöfver det obetydliga arfvode, som
kunde bestås dem från anslaget till extra biträden vid länsstyrelserna.
Af sistnämnda anledning bestreds renskrifningen å landskontoret uteslutande
af extra ordinarie tjänstemän.

Då det emellertid måste anses principiellt oriktigt, att extra ordinarie
tjänstemän annat än undantagsvis eller för kortare perioder sysselsattes
med dylikt arbete, borde, om de extra tjänstemännen komme att beredas
tillräckliga löneförmåner på annat sätt, hela det normala renskrifningsarbetet
öfverlämnas till särskilda för ändamalet anställda skrifbiträden.
Enligt länsstyrelsens åsikt skulle landskontoret »vid den tiden» hafva full
användning för 1 sådant skrifbiträde, och å landskansliet erfordrades
minst två sådana biträden.

I sitt yttrande i nu förevarande ärende har länsstyrelsen jämväl
erinrat om hvad densamma anfört i anledning af cirkulärskrifvelse från
civildepartementet den 17 juni 1908 i fråga om behofvet från och med
år 1909 af extra arbetskrafter hos länsstyrelsen och af andel i reservationsanslag
för beredande af tillgång till arfvode åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har, i nu föreliggande yttrande förklarat, att, om det
normala renskrifningsarbetet icke skulle till någon del ombesörjas af extra
ordinarie tjänstemän, tre skrifbiträden vore behöfliga för arbetet vid länsstyrelsen.
Men då ett antal extra ordinarie tjänstemän ej kunde undvaras,

113

utan måste finnas att tillgå dels för bestridande på förordnande af ordinane
tjänster såväl vid länsstyrelsen som ute å länsmansdistrikten vid
tjänstinnehafvarens sjukdom, semester o. d., dels ock för fullgörande af
vissa vid lansstyrelsen förekommande göromål, som icke kunde medhinnas
al de ordinarie tjänstemännen, måste någon utväg tillgripas för att bereda
de extra ordinarie tjänstemännen någon fyllnad i deras svaga aflöning.

Kunde icke genom höjning i anslaget till extra tjänstemän medel
härtill beredas, borde en del renskrifningsarbete fortfarande förbehållas
de extra ordinarie tjänstemännen mot särskild godtgörelse från expensanslaget.
Ansåges så höra förfaras, hölle länsstyrelsen före, att endast
tva skrifbiträden vore tills vidare behöfliga för det för dem afsedda arbetet
vid lansstyrelsen. För närvarande funnes också två kvinnliga skrifbiträden
därstädes anställda, af hvilka det ena tjänstgjort där sedan år 1893 och
det andra sedan år 1908.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar, hurusom densamma i underdånigt
utlåtande i förevarande ämne den 13 oktober 1906 framhållit, att
dittills de mera mekaniska göromålen vid länsstyrelsen i hufvudsak utförts
af extra ordinarie tjänstemän, hvilka sökt anställning i syfte att
inom landsstaten vinna befordran, och att länsstyrelsen på grund däraf
ansett sig sakna anledning att anställa mera stadigvarande biträden.

Det okade arbetet hos länsstyrelsen hade dock numera kräft ökad
personal, jämväl för utförande af rena skrifgöromål, och länsstyrelsen
både darfor funnit sig nödsakad att å landskansliet anställa ett ständigt
kvinnligt, skrifbiträde, hvars tid året om toges fullt i anspråk.

Denna anordning hade befunnits nödvändig jämväl på den grund,
att lansstyrelsen icke ansett sig böra i allt för stor utsträckning locka
unga män till inträde vid landsstaten i länet, då befordringsmöjligheterna
för närvarande vore och sannolikt för en längre tid framåt måste förblifva
mycket små.

Behofvet skriflliälP liade eJ heller kunnat fyllas genom tillfälliga
skrifbiträden, och dylika fyllde i regel icke de kraf man måste ställa
äfven pa sadana biträden, hvilkas göromål, om också af enklare beskaffenhet,
dock kräfde vana, öfning och en viss insikt.

15—110823 Löneregleringskommittém bet. XXIX.

114

Men å andra sidan borde skrifgöromålen ombesörjas af fast anställda
biträden endast i den mån arbetet ej kunde utföras af annan tillgänglig
arbetskraft. Hos länsstyrelsen måste alltid finnas tillgång pa
extra ordinarie tjänstemän, som kunde vara beredda att vid befordran för
ordinarie tjänstemän eller vid sådan tjänstemans frånfälle fylla sålunda
ledigblifven plats eller ock att fylla behofvet af vikarie, då sådan erfordrades
hos länsstyrelsen eller vid fögderiförvaltningen. Dessa extra
tjänstemän finge gifvetvis tid öfrig äfven till rena skrifgöromål och vissa
tider kunde den extra personalen vara så fulltalig, att en eller annan
kunde ägna sig uteslutande åt renskrifning. De extra tjänstemännen
måste också beredas tillfälle att förskaffa sig den lilla inkomst, som renskrifningsarbete
utom tjänstetiden kunde medföra. ^

Hvad landskontoret beträffade, hade renskrifningsgöromalen dittills
kunnat i hufvudsak utföras af där anställda extra ordinarie tjänsteman,
på grund hvaraf länsstyrelsen ansåg, att med anställande af fast sknt biträde

därstädes tills vidare borde anstå.

Länsstyrelsen har fördenskull hemställt, att för dess vidkommande
medel till aflöning åt allenast 1 fast anställdt skrifbiträde måtte a ordinarie
stat anvisas.

Redan i sitt den 27 februari 1906 afgifna betänkande angående
reglering af löneförhållanden m. m. vid landsstaten framhöll kommittén,
hurusom de länsstyrelserna åliggande ämbetsgöromålen under den tid,
som förflutit sedan tillkomsten af 1855 års landshöfdingemstruktion, blil vit

alltmera omfattande och komplicerade.

Att i följd däraf hos dessa ämbetsmyndigheter, likasom inom vederbörande
centrala ämbetsverk, förekommer eu mängd rensknfnmgs- och

andra mera mekaniska arbeten, är uppenbart.

Med den uppfattning, som alltmer gjort sig gällande, torde det i
allmänhet få anses såsom en misshushållning, om dylika arbeten utföras
af tjänstemännen själfva (ordet tjänstemän taget i den hittills vanliga
betydelsen). Det kan fördenskull ingalunda anses lämpligt att, såsom
af vissa länsstyrelsers yttranden i nu förevarande ärende framgåi, jämvä

115

ordinarie tjänstemän nödgats i ganska stor omfattning utföra renskrifnino-soeh
annat liknande arbete.

I fråga om de extra ordinarie tjänstemän hos länsstyrelse, hvilka
aspirera på befattning såsom länsmän eller häradsskrifvare, torde dock,
såsom från vissa länsstyrelser framhållits, ingalunda skada, om sådana
extra ordinarie tjänstemän i och för sin utbildning något sysselsättas med
renskrift och dylika göromål å vederbörande landskanslier och landskontor.
Efter hvad kommittén håller före, bör det emellertid tillses, att dessa
extra ordinarie tjänstemän icke varda enbart renskrifvare, utan bör det
sa anordnas, att äfven de mera mekaniska göromål, som öfverlämnas åt
dem, blifva så instruktiva som möjligt och att därför lämplig omväxling
i göromålens art beredes dem.

Äfven inom länsstyrelser, där för närvarande extra ordinarie
tjänstemän af antydt slag i stor utsträckning sysselsättas med renskrifning,
lärer, enligt hvad upplyst blifvit, icke allt sådant arbete kunna
utföras af dem. Särskildt torde det kunna inträffa, att ifrågavarande
extra ordinarie tjänstemän, på grund af förordnande å ordinarie tjänst
vid vakans eller tjänstledighet för den ordinarie innehafvaren, under större
eller mindre delar af året icke äro att påräkna för antydda arbete inom
länsstyrelse.

Kommittén har fördenskull, i likhet med flertalet länsstyrelser,
ansett, att å länsstyrelsernas stater i allmänhet böra uppföras ett eller
flera ordinarie skrifta träden. Att enligt kommitténs uppfattning vid dessa
biträdesbefattningars definitiva tillsättande endast kvinnor böra ifrågakomma,
framgår af hvad i ofvanstående allmänna erinringar och förslag
anförts i detta hänseende.

Vidkommande antalet dylika skrifbiträden vid de särskilda länsstyrelserna,
har kommittén utgått därifrån, att tre biträden borde anställas
vid länsstyrelse i l:a klassens län, d. v. s. Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, såsom ock blifvit af länsstyrelserna därstädes föreslaget.

Med hänsyn till hvad länsstyrelserna i Kristianstads, Gäfleborgs och
Västernorrlands län i förevarande ärende anfört torde ock enahanda
antal få anses erforderligt vid dessa länsstyrelser. Länsstyrelsen i Väster -

116

norrlands län har visserligen begärt fyra biträden, men kommittén bär
ansett sig ej kunna tillstyrka, att hos denna länsstyrelse nu inrättas
större antal dylika befattningar än vid l:a klassens län blifvit ifrågasatt

eller föreslaget.

Vid öfriga länsstyrelser torde — där särskilda undantagsforhallanden
ej föreligga, såsom vid länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Gottlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och
Norrbottens län — två skrifbiträden böra uppföras å ordinarie stat.

Hvad de nyssnämnda länsstyrelserna beträffar, hafva de i Östergötlands,
Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens
län ansett ett fast biträde för närvarande vara till fyllest.

Länsstyrelsen i Gottlands län bar visserligen gjort framställning
om beredande af ordinarie anställning åt ett biträde, men har kommittén,
af hvad länsstyrelsen uti förevarande ärende anfört, icke ansett adagalagdt,
att det ifrågavarande biträdet skulle kunna hafva full sysselsättning
under den tjänstgöringstid, som är föreskrifven för ordinarie tjänstemän

vid länsstyrelsen. 0 ...

Länsstyrelsen i Kronobergs län har meddelat, att for de tva dar

anställda skrifbiträdena den ordinarie dagliga arbetstiden är allenast fem
timmar och att denna arbetstid kan antagas blifva tillräcklig åtminstone
ännu ett eller annat år framåt, och har länsstyrelsen fördenskull ansett
sig icke böra för närvarande göra framställning om beredande af fastare
anställning åt dess biträden af ifrågavarande slag. Af ett vid länsstyrelsens
yttrande i ärendet fogadt protokollsutdrag framgår emellertid, att bitradena
äro skyldiga att för arbetes utförande uppehålla sig å tjänsterummen
äfven utöfver nämnda 5 timmar den tid, som af vederbörande afdelnings -

chef bestämmes. ,, „ „

Vid nu antydda förhållanden synes det kommittén, att tog tinnes

för uppförande å länets stat af ett skrifbiträde. _

Hvad slutligen angår länsstyrelsen i Hallands län, har denna gifvit
till känna, att för närvarande icke någon af de personer, som vid landskansliet
och landskontoret användas såsom skrifbiträden, kunde sagas
vara på det stadigvarande sätt sysselsatt, att densamma borde såsom fast
anställd uppföras i stat.

117

Uti yttrande i anledning af Riksdagens skrifvelse den 23 maj 1906
och återgifvet i kommitténs betänkande delen VII, sid. 11, meddelade
länsstyrelsen i Hallands län, att renskrifningsarbetet vid landskansliet och
landskontoret i nämnda län besörjdes, mot ersättning för ark, af i Halmstad
boende, vid landsstaten icke anställda personer, eu eller flera på
hvardera afdelningen, allt eftersom göromålen det kräfde, samt utfördes
till största delen af dessa personer i deras hem.

Ehuru vid de upplysningar och det yttrande, länsstyrelsen från sin
förut intagna och fortfarande vidhållna ståndpunkt afgifvit, kommittén
ansett sig icke böra föreslå uppförande å stat af något skrifbiträde vid
länsstyrelsen i Hallands län, har dock kommittén velat ifrågasätta, huruvida
hos denna länsstyrelse må kunna anses vara på tillfredsställande
och tidsenligt sätt anordnadt i förevarande hänseende.

Hvad angår de aflöningsförmåner, som må böra tillerkännas ordinarie
skrifbiträde vid länsstyrelse, har kommittén ansett dessa böra bestämmas
efter normaltyp, med iakttagande därvid, att ortstillägg endast
utgår i öfverensstämmelse med hvad som redan gäller för ordinarie befattningshafvare
vid vederbörande länsstyrelse.

I sådant hänseende må här erinras, att enligt den vid 1908 års
riksdag antagna aflöningsstat för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna
ortstillägg allenast utgår dels vid länsstyrelsen i Stockholms län, dels ock
vid länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I de
tre sistnämnda länen utgör det vederbörande befattningshafvare tillkommande
ortstillägg hälften af hvad motsvarande befattningshafvare vid
länsstyrelsen i Stockholms län åtnjuta.

Kommittén hemställer,

att vid följande länsstyrelser måtte uppföras å stat
kvinnliga skrifbiträden till nedannämnda antal:

vid hvar och en af länsstyrelserna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Kristianstads, Gäfleborgs
och Västernorrlands län 3 biträden,

118

vid hvar och en af länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar,
Älfshorgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands
och Västerbottens län 2 biträden, samt
vid hvar och en af länsstyrelserna i Östergötlands,
Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands,
Västmanlands och Norrbottens län 1 biträde;
att lön och tjänstgöringspenningar må för ifrågavarande.
biträden utgå efter normaltyp, alltså lön 600
kronor och tjänstgöringspenningar 450 kronor, hvartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med
200 kronor efter fem år och det andra, likaledes med 200
kronor, efter ytterligare fem år;

att därutöfver må utgå ortstillägg för biträde vid.
länsstyrelsen i Stockholms län med 150 kronor samt för
biträde vid länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län med 15 kronor.

I fråga därom, huruvida uppförande af skråf biträde å vederbörande
läns stat må höra föranleda minskning af nu utgående anslag, hänvisar
kommittén till hvad ofvan å sid. 64 anförts.

Då Riksdagen år 1908 antog aflöningsstat för tjänstemän och betjänte
vid länsstyrelserna, skedde detta beträffande Stockholms län under
villkor, att ledigblifvande tjänster vid länsstyrelsen hädanefter tills vidare
endast skulle tillsättas medelst förordnande.

I sitt yttrande uti nu förevarande ärende har länsstyrelsen i detta
län uttalat, att den nämnda omständigheten icke syntes länsstyrelsen
böra hafva till följd att den, som, under förutsättning af tjänstens tillsättning
i vanlig ordning, vore berättigad till ålderstillägg, skulle gå i
mistning af sådant. Länsstyrelsen har ansett särskildt stadgande härom
böra för Stockholms län meddelas rörande nu ifrågakomna biträdesbefattningar.
I detta afseende har meddelats, att länsstyrelsens nuvarande två
skrifbiträden haft stadigvarande anställning, det ena biträdet mera än

119

aderton år och det andra sedan omkring tio år tillbaka, hvadan berörda
fråga kunde, i och med uppförande i stat af länsstyrelsens skrifta träden,
omedelbart vid första tillämpningen af staten blifva aktuell.

Ur konsekvensens synpunkt anser sig kommittén icke kunna tillstyrka
utfärdandet af ett stadgande af det innehåll länsstyrelsen föreslagit.
Diiremot synes icke något binder möta att, därest förhållandena anses
böra därtill föranleda, särskild framställning göres hos Riksdagen om tilldelande
af personligt aflöningstillägg åt ifrågavarande biträden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län bar för ett namngifvet biträde vid
länsstyrelsen hemställt om förhöjda tjänstgöringspenningar, därest biträdet
skulle erhålla ordinarie anställning.

Ifrågavarande biträde, Elisabeth Josefina Kristina Roos, hade, enligt
hvad länsstyrelsen meddelat, från januari månad 1907 varit anställdt å
landskontoret och vore aflönadt med 1,100 kronor. Med de för ordinarie
skrifbiträde i allmänhet föreslagna aflöningsförmånerna skulle för nu
ifrågavarande biträde uppförandet såsom ordinarie medföra en sänkning
af aflöningen, intill dess hon uppnått fem tjänstår; enär ortstillägg ej
skulle utgå vid länsstyrelsen i Malmöhus län, blefve nämligen begynnelseaflöningen
för skrifbiträde å stat där allenast 1,050 kronor. Med hänsyn
bland annat till nämnda förhållande har länsstyrelsen föreslagit, att
tjänstgöringspenningarna för ifrågavarande biträde skulle kunna ökas till
600 kronor.

Enär länsstyrelsen synes hafva utgått från den förutsättningen, att
framställning uti nu förevarande ämne skulle komma att af Kungl. Maj:t
göras vid 1911 års riksdag, men sådan framställning gifvetvis icke kan
ifrågakomma förr än tidigast år 1912, torde länsstyrelsens nyssberörda
förslag icke behöfva föranleda till någon åtgärd.

Samma länsstyrelse har uti sitt yttrande i ärendet äfven ifrågasatt,
huruvida icke ålderdomsunderstöd skulle kunna beredas ett annat namngifvet
biträde vid länsstyrelsen.

I sistnämnda hänseende lärer något yttrande från kommitténs sida
icke af Kungl. Maj:t förväntas.

120

Ämbetsverk under finansdepartementet.

Kammarkollegium.

I sitt nu föreliggande utlåtande har kammarkollegiet meddelat, att hos
kollegiet funnes på mera stadigvarande sätt anställda tre kvinnliga biträden.

Ett af dessa, hvilket hade skyldighet att vara tillstädes inom ämbetsverket
under fyra timmar dagligen, ålåge att därunder tillhandagå
med renskrifning och kollationering, hufvudsakligen af kollegiets utgående
expeditioner, hvarjämte hon hade att ombestyra, att sådant renskrifningsarbete,
som hon ej själf medhunne, hlefve genom mera tillfällig hjälp
utfördt,. För den renskrifning, som af biträdet verkställdes utom ämbetsverket,
hade hon undfått särskild ersättning enligt vedertagen taxa.

Det andra biträdet hade, med indragning af en amanuensbefattning,
haft anställning från och med den 1 augusti 1907 såsom skrifbiträde å
kollegiets aktuariekontor med tills vidare fem timmars daglig arbetstid å
tjänsterummet samt med åliggande hufvudsakligen att dels biträda aktuarien
med förande af kontorets register samt mottagande och ordnande
af dit inkommande handlingar äfvensom med de skrifgöromål i allmänhet,
som kunde för kontorets behof erfordras, dels ock därutöfver tillhandagå
med renskrifning för kollegiets räkning.

Hvad det tredje biträdet beträffade, hade kollegiet den 26 november
1909 gifvit fastare anställning åt den person, som under en följd af år
utfört det i kammararkivet erforderliga renskrifningsarbetet. Kollegiet
hade nämligen medgifvit, att hon finge från och med den 1 december
samma år tills vidare intill utgången af år 1910 åtnjuta en ersättning
af 40 kronor i månaden mot skyldighet för henne att hvarje söckendag
under en och en half timme i arkivet verkställa för arkivets räkning behöfligt
renskrifningsarhete samt att därutöfver efter anmodan verkställa
sådant arbete mot viss bestämd ersättning. I sammanhang därmed hade
bestämts, att kostnaden för arkivets renskrifningsarhete, omförmälda månatliga
ersättning inberäknad, icke finge, utan särskildt tillstånd af
kollegiet, öfverskrida 800 kronor för år räknadt. Då ett skickligt biträde

121

icke kunde undvaras å arkivet, var — sades det vidare i nu förevarande
yttrande, dateradt den 23 september 1910 — kollegiet betänkt på att
vid 1910 års slut förnya uppdraget på hufvudsakligen enahanda grunder.

Enligt kollegiets åsikt borde, för ett ändamålsenligt ordnande af
arbetet inom ämbetsverket, de nämnda tre biträdesbefattningarna bibehållas;
och, då full sysselsättning under en tid af minst sex timmar
dagligen kunde beredas deras innehafvare, ansåg kollegiet befattningarna
böra upptagas å ämbetsverkets stat.

Därvid syntes emellertid verksamheten för det å arkivet anställda
biträdet böra något utvidgas, i hvilket hänseende erinrades, att kollegiet
redan i ett den 29 november 1907 afgifvet utlåtande öfver löneregleringskommitténs
betänkande angående fastare anställning för vissa biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter väckt förslag om sådan anställning
för ett biträde å arkivet.

Ett af kollegiet i detta hänseende då gjordt uttalande är uti nu
förevarande yttrande af den 23 september 1910 återgifvet. Af det sålunda
återgifna uttalandet må här intagas följande.

»Till synnerligen stor fördel för arbetet i arkivet skulle det nu
vara, om tillfälle bereddes att där anställa ett fast biträde, som skulle
hafva att, förutom verkställandet af den för arkivet erforderliga renskrifning,
dels öfvertaga den mera mekaniska delen af amanuensens
åligganden, dels ock biträda med åtskilligt ordningsarbete därstädes,
hvilket till följd af den otillräckliga arbetskraften hittills måst åsidosättas
för angelägnare arbeten, äfvensom tillhandagå arkivtjänstemännen vid
deras ofta synnerligen tidsödande efterforskningar i handlingar och böcker.»

»Genom en sådan anordning — som dock icke skulle afhjälpa den
öfverklagade bristen på ordinarie arbetskrafter i arkivet — skulle, till
fördel för såväl kollegium som den allmänhet, hvilken begagnar sig af
arkivets samlingar, arkivarien och hans amanuens blifva befriade från
åtskilligt mera mekaniskt sysslande, som nu till men för deras hufvudsakliga
arbete tager mycken tid i anspråk.»

Till närmare upplysning om de göromål, som skulle anförtros åt
detta biträde, hade kollegiet i sitt utlåtande den 29 november 1907 hänvisat
till en af arkivarien upprättad promemoria.

16—i 10823 Lönereglering skommitténs bet. XXIX.

122

Enligt denna skulle biträdet hafva att ombesörja »renskrifning
(vanlig och äldre stil)», upprättande enligt lämnad anvisning af utdrag
ur jorde- och landsböcker, taxerings- och man talslängd er samt andra
likartade handlingar, kontrolläsning äfvensom förandet af arkivets utlåningsbok,
diarium och »boken öfver besökande», hvilka arbeten arkivarien
beräknat upptaga eu tid af omkring 5 timmar dagligen. Dessutom hade
arkivarien ansett, att »under de närmaste åren» ett antal arbeten, hvilka
kunde uppdragas åt en renskrifverska, borde å arkivet utföras, såsom
upprättande af nya register öfver arkivets sedan äldre tider ordnade serier
äfvensom utskrifter af konceptförteeknihgarna till de samlingar, som
blifvit ordnade under de senaste åren. Dessa sistnämnda arbeten skulle
enligt arkivariens åsikt utfylla renskrifverskans arbetstid till sex timmar
dagligen »under en följd af år».

Att full sysselsättning kan beredas de ifrågasatta tre biträdena
anser kammarkollegiet framgå af vissa beräkningar, intagna i kollegiets
nu föreliggande yttrande.

Aflöningsförmånerna hafva synts kollegiet böra för två af biträdena
— »biträdet å aktuariekontoret och det egentliga skrifbiträdet» — bestämmas
till enahanda belopp, som anvisats för biträdena inom fångvårds-
och generaltullstyrelserna.

»Då däremot» —- säger kollegiet — »större anspråk å skicklighet
måste ställas på biträdet å arkivet, hvilket måste vara fullt förtroget
med de äldre handstilarna och för hvars arbete måste fordras stor omdömesförmåga,
anser kungl. kollegium aflöningsförmånerna för detta biträde
böra sättas något högre, helst om i betraktande tages att en person
med sådana kvalifikationer, som här äro erforderliga, torde vara i
tillfälle att genom enskild verksamhet förvärfva ej obetydligt större årsinkomst
än, den som föreslagits för förstnämnda två biträden.» Kollegiet
bär därför hemställt, att för biträdet å arkivet måtte bestämmas lön 800,
tjänstgöringspenningar 450 och ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1,400
kronor, hvartill borde kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera
å 200 kronor, efter fem och tio år.

Vid bifall till kollegiets föreliggande förslag skulle anslaget till
vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden åt

123

amanuenser och flitpenningar kunna minskas, dock, enligt kollegiets mening,
icke med mer än 2,700 kronor. Kollegiet har i detta hänseende fäst
uppmärksamhet å behofvet af medel till vikariatsersättningar för biträdena
och till ersättande af tillfällig skrift! jälp.

Nu gällande stat för kammarkollegiet, tillämpad från och med den
1 juli 1909, upptager 23,300 kronor till »vikariatsersättning, renskrifnings-
och tryckningskostnad, arfvoden åt amanuenser och flitpenningar».

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 101 vid 1908 års riksdag framgår,
att anslaget beräknats på följande sätt:

arfvoden åt amanuenser ... . . . .

vikarier åt amanuenser i vissa fall, omkring .
kvinnligt biträde å aktuariekontoret . . . .

vikarier för ordinarie tjänstemän.....

renskrifnings- och tryckningskostnad, omkring .

flitpenningar och gratifikationer......

afrundning af de tre första posterna . I

. . .kr. 10,800: —

...» 2,700: —

...» 1,200: —
...» 3,000: —

. . . » 2,300: —

...» 3,000: —

...» 300: —

Summa kr. 23,300: —

I ämbetsverkets räkenskap för år 1910 afföres under rubriken renskrifning
ett belopp af 3,261 kronor 41 öre, hvarjämte två af skrifbiträdena
erhållit gratifikationer till sainmanlagdt belopp af 490 kronor.

I förstnämnda summa ingå emellertid dels kostnader för utgallring
af handlingar kr. 283: 20, för »arbete med räkenskapen» kr. 31: 80, för
tryckningsarbete kr. 69:25, för statistiskt arbete kr. 10 och vikariatsersättning
för biträdet å aktuariekontoret kr. 15, dels ock kr. 295: 93,
kostnader för renskrifning i anledning af en utredning rörande äganderätten
till vissa vattenfall, hvilka sistnämnda kostnader lära vara att anse
såsom tillfälliga.

Fråndragas sistberörda utgifter, tillhopa kr. 705: 18, befinnas kollegiets
ordinarie kostnader för renskrifning under år 1910 hafva uppgått
till kr. 3,046: 23. I detta belopp ingå arkivets renskrifningskostnader
med kr. 893: 10.

124

Af hvad kammarkollegiet anfört i nu förevarande ärende kan kommittén
för sin del icke anse ådagalagdt, att bägge de förutsättningar
ännu äro för handen, hvilka, enligt kommitténs uppfattning af Konungs
och Riksdags beslut i dylika frågor, erfordras för uppförande å ordinarie
stat af ett kvinnligt biträde med tjänstgöring i kammarkollegiets arkiv.
Det bör nämligen för vidtagande af sådan åtgärd vara ställdt utom allt
tvifvel, att ett kvinnligt biträde i nämnda arkiv skall stadigvarande året
om finna full sysselsättning under stadgad minimitid.

I den ofvannämnda af kollegiet åberopade promemorian har emellertid
arkivarie!! beräknat, att de för biträdet afsedda ordinära göromålen,
bland hvilka vissa synas vara af knappt nämnvärd omfattning, skulle
upptaga en tid af omkring 5 timmar dagligen.

Visserligen har arkivarien ansett, att biträdet skulle »under de närmaste
åren» syssla jämväl med en del andra arbeten, som enligt arkivariens
åsikt skulle »under en följd af år» utfylla biträdets arbetstid
till sex timmar dagligen, men de arbeten, som i sådant hänseende
blifvit af arkivarien angifna, synas kommittén mera tillfälliga. Åtminstone
äro de ej af den stadigvarande beskaffenhet, att de böra kunna
utfylla måttet af hvad som erfordras för biträdets uppförande å stat.

Det vill synas kommittén, som om kollegiet tänkt sig, att ett i
kammararkivet anställdt biträde skulle kunna få den normala arbetstiden
utfylld genom renskrifningsarbete äfven för kollegiets räkning.

Arkivet intager emellertid en i viss mån fristående ställning, detta
jämväl därutinnan, att arkivets och kollegiets öfriga lokaler äro förlagda
i olika byggnader. Det lärer väl vid sådant förhållande knappast kunna
antagas eller påräknas, att ett i arkivet anställdt biträde skall hvarje
söckendag, jämte arbetet i arkivet, äfven utföra arbete i kollegiets egna
lokaler och för dess räkning.

Vid nu antydda förhållanden anser sig kommittén icke kunna tillstyrka
kollegiets förslag, i hvad det angår den nyssberörda biträdesbefattningens
uppförande å stat. Däremot har kommittén icke något att
erinra mot förslaget, såvidt det rörer de två andra biträdesbefattningarna.

Därest två kvinnliga biträden med normalafiöning varda uppförda
å kollegiets stat, torde af denna anledning ämbetsverkets anslag till

125

vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden åt
amanuenser och flitpenningar böra, vid bifall till de af kommittén i detta
hänseende föreslagna allmänna grunder, minskas med 1,800 kronor. Detta
stämmer ock i så måtto öfverens med kollegiets eget förslag, som kollegiet,
i händelse af tre biträdesbefattningars uppförande å stat, ifrågasatt
anslagets minskning med 2,700 kronor.

Kommittén hemställer alltså,

att å staten för kammarkollegiet må uppföras 2
kvinnliga biträdesbefattningar med aflöningsforma ner efter
den normala typen; samt

att, vid bifall härtill, ämbetsverkets anslag till
vikariatsersättning,. renskrifnings- och tryckningskostnad,
arfvoden åt amanuenser och flitpenningar må minskas
till 21,500 kronor.

Skulle, i motsats till den af kommittén uttalade mening, den af
kammarkollegiet föreslagna biträdesbefattningen i kammararkivet jämväl
anses böra uppföras å stat, har kommittén velat gifva uttryck åt den
uppfattning, att innehafvaren af denna befattning, med afseende å beskaffenheten
af de för henne föreslagna göromålen, icke bör sättas i den
af kommittén för kvinnliga biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter
föreslagna högre aflöningsgraden.

Hvad kammarkollegiet i åtskilliga andra hänseenden — i fråga om
ersättning i vissa fall till vikarie för skrifbiträde, m. m. — anfört och
hemställt uti sitt yttrande i förevarande ärende är af kommittén behandladt
i det föregående uti de allmänna erinringarna och förslagen.

Statskontoret.

Statskontoret har i sitt yttrande i förevarande ärende, dateradt den
26 september 1910, erinrat, hurusom i det underdåniga utlåtande, som
ämbetsverket den 29 november 1907 afgaf angående lönereglerings -

126

kommitténs betänkande (delen VII) i fråga om fastare anställning för
vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter, hemställdes om
uppförande å ordinarie stat af två kvinnliga kon tor sskrifvar tjänster,
den ena å kansliet hufvudsakligen för renskrifningsgöromål och den andra
å riksbokslutsbyrån för anteckningar i liggare och stater, bokföring, siffergranskning,
korrekturläsning och dylika arbeten.

Sedan detta utlåtande afgafs, hade — anför statskontoret i sitt nu
föreliggande yttrande — ifrågavarande slags arbete till myckenheten i
hög grad ökats såväl på kansliet som på riksbokslutsbyrån.

Hvad kansliet beträffade, hade där fortfarande ett biträde stadigvarande
anställning, men vissa tider måste extra skrifhjälp anlitas. Då
statskontoret numera kunde för statstjänsten utnyttja nyssnämnda biträdes
arbetskraft i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,
syntes samma biträde böra uppföras å ordinarie stat.

På riksbokslutsbyrån hade arbetet vuxit till sådant omfång, att
icke blott det ofvan nämnda biträdet å denna byrå behöft regelbundet
anlitas minst 6 timmar om dagen utan ock ytterligare ett kvinnligt
biträde erhållit stadigvarande sysselsättning under lika många timmar
dagligen.

Det arbete, som af dessa båda biträden utfördes under ledning af
förste revisorn, vore till stor del sådant, som förr utförts af ordinarie
tjänstemän, men dåmera icke af dem medhunnes. Dit hörde såväl en
del förberedande arbeten för rikshufvudbokens uppgörande som ock skrifning
af de flesta konti i rikshufvudboken.

Väl kunde det synas som om den starka tillväxten af ifrågavarande
arbete bort föranleda en underdånig framställning från statskontoret om
anställande af flera ordinarie tjänstemän med samma kompetens som statskontorets
öfriga tjänstemän; och beträffande en del af de å riksbokslutsbyrån
förekommande, ständigt växande göromålen komme detta också
antagligen förr ‘eller senare att blifva nödvändigt. Men i fråga om allt
sådant arbete, som kunde utföras af kvinnliga biträden under sakkunnig
ledning, syntes sådan anordning otvifvelaktigt vara för statsverket billigast
och lämpligast.

Då äfven å riksbokslutsbyrån förelåge ett verkligt och stadigvarande

127

behof af biträde och statskontoret kunde för tjänsten utnyttja tvenne
biträdens arbetskraft minst 6 timmar dagligen, ansåg statskontoret äfven
dessa biträden böra få uppföras på ordinarie stat.

Beträffande aflöningen har statskontoret föreslagit, att förstnämnda
skrifbiträde å kansliet skulle erhålla normalaflöning, men de båda biträden,
som vore afsedda att utföra det mera kräfvande arbetet å riksbokslutsbyrån,
hvartdera 800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar
och 150 kronor i ortstillägg jämte två ålderstillägg, hvart och ett å 200
kronor, efter fem och tio år.

På gifven anledning har statskontoret, i skrifvelse till kommittén den
9 maj 1911, meddelat, att den för statskontorets ämbets- och tjänstemän
den 31 december 1879 fastställda, ännu gällande arbetsordning icke innehåller
några bestämmelser angående ofvannämnda å riksbokslutsbyrån anställda
biträden eller andra extra ordinarie tjänstinnehafvare med undantag
för ombudsmannen, äfvensom att ej heller några särskilda föreskrifter
för nyssbemälda biträden finnas utfärdade.

Statskontoret har emellertid, för belysning af ifrågavarande biträdens
åligganden och göromål, till kommittén öfverlämnat ett af förste revisorn
hos ämbetsverket afgifvet yttrande i detta hänseende.

Uti detta yttrande meddelas, att de nämnda två å riksbokslutsbyrån
anställda biträdena utföra dels renskrifningsarbete och dels mera kvalificeradt
arbete, som förut utförts af byråns tjänstemän, men som numera
af dem icke medhinnes »på grund af den alltjämt fortskridande ökningen
af byråns arbetsbörda».

Renskrifningsarbetet bestode i utskrift såväl af utgående expeditioner,
tillhörande byråns föredragning, som ock af konceptstater för länen.

Detta senare arbete kräfde, förutom synnerlig noggranhet och en
viss rutin, jämväl ett större mått af omdömesförmåga än som erfordrades
för vanlig renskrifning.

Till det mera kvalificerade arbete, som nämnda biträden utförde under
ledning af förste revisorn eller annan ordinarie tjänsteman å byrån, hörde
en del förberedande arbeten för rikshufvudbokens uppgörande samt skrifning
af de flesta konti i rikshufvudboken, såsom in- och utgående balanser,
statskontorets, Konungens befallningshafvandes och ett flertal förvaltande

128

verks generalräkningar, diverse fonders konti, åtskilliga af hufvudtitlarnas
utgiftssammandrag samt en stor del af speeialkonti öfver statsverkets
utgifter.

Med »skrifning af konti i rikshufvudboken» — betonas det i förste
revisorns yttrande — afsåges icke utskrift af redan i koncept färdiga
konti i sagda hufvudbok, utan detta uttryck innebure i stället, att vederbörande,
med tillhjälp af å byrån verkställda, mer eller mindre skematiska
omslut af ämbetsverks och myndigheters till kammarrätten insända
räkenskaper samt jämväl å byrån upprättade afslutningar af hufvudtitlarna,
uppgjorde respektive konti. Att arbete af dylik beskaffenhet,
äfven om det leddes af en annan person, ställde ganska stora kraf på
vederbörandes intelligens, syntes förste revisorn vara tydligt.

Statskontoret bar i sitt förevarande yttrande af den 26 september
1910 äfven meddelat, att, jämte det tillfällig skrifhjälp allt emellanåt
behöfde anlitas, hos ämbetsverket funnes mera stadigvarande anställda
— förutom de tre biträden, om hvilka nu är fråga, och förutom de jämlikt
kungl. bref den 10 juni 1910 å stämpelexpeditionen anställda stämpelexpeditriser
och biti''äden — dels två kvinnliga biträden å räntekammaren
och dels tre kvinnliga biträden å riksbokslutsbyråns afdelning för kontroll
å statsverkets giroräkning i riksbanken jämlikt kungl. kungörelse den
10 december 1909 och för de göromål, hvilka ålagts byrån genom kungl.
kungörelser den 8 april 1904 (angående vissa förberedande anordningar
för genomförande af en central kassakontroll) och den 22 maj 1908 (med
föreskrifter för ämbetsverk och myndigheter att inkomma med vissa uppgifter
till statskontorets riksboksslutsbyrå).

Därest statskontorets i nu förevarande ärende gjorda hemställan
bifölles, skulle — säger statskontoret — anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning och flitpenningar kunna nedsättas med 3,500
kronor, eller från 30,700 till 27,200 kronor. Men »då detta anslag på
senare tid ständigt utvisat brist», hvilken för år 1908 uppgick till 1,500
kronor, för år 1909 till 3,800 kronor och för förra halfåret 1910 kunde
beräknas uppgå till 2,367 kronor, bär statskontoret hemställt, att ifrågavarande
anslag måtte bibehållas oförändradt.

129

Den för statskontoret vid 1907 års riksdag antagna staten upptager
30,700 kronor »till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar».

Af Kungl. Majrts proposition n:r 100 vid 1907 års riksdag (sid.
78)a framgår, att vid beräknandet af nyssberörda anslags storlek ämbetsverkets
årliga kostnader för renskrifning ansetts icke böra beräknas lägre
än till 4,000 kronor.

Enligt statskontorets räkenskaper för åren 1909 och 1910 hafva
ämbetsverkets renskrifningskostnader — inberäknadt gratifikationer till
de tre biträden, livilkas befattningar nu äro föreslagna till uppförande
å stat — uppgått till resp. kronor 5,786: 50 och kronor 6,659: 72.

Af hvad statskontoret anfört i förevarande ärende och i öfrigt
förekommit i ärendet synes det kommittén vara uppenbart, att statskontoret
har stadigvarande sysselsättning under stadgad minimiarbetstid för
de tre kvinnliga biträden, hvilkas befattningar föreslagits till uppförande
å ordinarie stat.

Med afseende å hvad som blifvit upplyst rörande beskaffenheten af de
göromål, som utföras af de två å riksbokslutsbyrån anställda biträden, om
hvilka nu är fråga, anser kommittén skäligt, att dessa biträden uppföras i
den af kommittén för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter
föreslagna högre aflöningsgraden. Aflöningen i denna grad skulle blifva
densamma, som statskontoret tänkt sig för ifrågavarande båda biträden.

Kommittén hemställer,

att å statskontorets stat må uppföras 3 kvinnliga
biträden, nämligen 1 med normalaflöning och 2 med hvardera
800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar
och 150 kronor i ortstillägg, hvartill kunna komma
två ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 200 kronor,
efter fem och tio år.

Vid bifall härtill borde enligt af kommittén föreslagna allmänna
grunder anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och
flitpenningar minskas med 3,300 kronor.

17—110823 Löneregleringslcommitténs bet. XXIX.

130

Såsom ofvan nämnts, har statskontoret emellertid hemställt, att
anslaget måtte bibehållas oförändradt.

Därest denna statskontorets hemställan öfver hufvud taget kan
anses förtjäna afseende, lärer erfordras utredning i sådant hänseende
från statskontoret utöfver hvad ämbetsverket i förevarande ärende anfört.

I fråga om hvad statskontoret framhållit beträffande ersättning till
biträdes vikarie i vissa fall samt beträffande kompetensvillkor för biträden
å riksbokslutsbyrån får kommittén hänvisa till hvad i dithörande hänseenden
anförts i meranämnda allmänna erinringar och förslag.

Kammarrätten.

Den för kammarrätten nu gällande staten upptager 27,600 kronor
i anslag till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad.

Kungl. Maj:ts proposition n:r 157 vid 1908 års riksdag (sid. 96)
gifver vid handen, att, vid beräknandet af anslagsbehofvet under nämnda
titel, i beloppet ingingo 6,000 kronor, afsedda till arfvoden åt fyra på
kammarrättens revisionsafdelning anställda kvinnliga eller andra biträden,
utan akademisk bildning, för siffergranskning af de till kammarrätten ingående
räkenskaperna äfvensom för besörjande, i den mån sådant befunnes
lämpligen kunna ske, jämväl af andra vid räkenskapsgranskningen
förefallande enklare göromål.

Den allmänna frågan om beredande af en förändrad ställning åt
de på mera stadigvarande sätt hos statens verk och myndigheter anställda
skrifbiträden ansågs icke böra för det dåvarande upptagas till
pröfning. Därför borde, enligt hvad vederbörande departementschef framhöll
(jfr sid. 97 i nyssberörda proposition), vid beräkningen af de erforderliga
utgifterna »för renskrift m. in.» hos kammarrätten gifvetvis de i
dessa hänseenden dittills rådande förhållandena inom ämbetsverket tagas
till utgångspunkt. Med afseende å hvad därom blifvit upplyst syntes
anslagsbehofvet i denna del böra beräknas till 4,500 kronor.

131

För täckande af renskrifningskostnaden för ämbetsverket hafva af
det ifrågavarande anslaget till vikariatsersättning m. m. tagits i anspråk

år 1909 .....kr. 5,265:32

» 1910.....: 5,441:71.

1 hvardera af dessa belopp ingå för gratifikationer 300 kronor.

Dessutom hafva under berörda år af särskilda till kammarrättens
disposition ställda anslag från sjunde hufvudtitelns allmänna besparingar
renskrifningskostnader betalats med resp. kr. 208:34 och kr. 416:12.

Uti kammarrättens yttrande i nu förevarande ärende omnämnes,
att hos detta ämbetsverk äro, i likhet med hvad under en lång följd af
år varit fallet, ständigt anställda två kvinnliga skrifbiträden. Skrifgöromålens
omfattning vore emellertid sådan att, utom det arbete, som utfördes
af dessa biträden, en stor del utskrifter måste af »de ordinarie
biträdena» öfverlämnas till utförande genom andra.

Kammarrätten har hemställt, att å dess stat måtte uppföras dels
2 kvinnliga skrifbiträden med normalaflöning, dels 4 räknebiträden å revisionsafdelningen
med samma begynnelseaflöning som de två skrifbiträdena,
hvartill dock skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvartdera
a 200 kronor, i följd hvaraf slutaflöningen för räknebiträdena efter
femton år skulle kunna uppgå till 1,800 kronor.

Såsom i det föregående omnämnts, har kammarrätten i sistberörda
hänseende erinrat, att i kungl. bref den 23 december 1908 vore förutsatt,
att räknebiträdes aflöning kunde höjas till 1,800 kronor. Befattningen
såsom räknebiträde ställde i eu del afseenden större fordringar
på innehafvarens kompetens än anställning såsom skrifbiträde. Eu något
högre aflöning för räknebiträdena syntes fördenskull kammarrätten berättigad.
Förhöjningen ansågs så mycket hellre kunna erhålla formen af
ett tredje ålderstillägg, som den öfriga personalen å revisionsafdelningen
vore i åtnjutande af tre ålderstillägg.

Under erinran, att af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad 6,000 kronor vore
afsedda till aflöning åt fyra räknebiträden och 4,500 kronor till utgifter

132

för renskrift in. m., har kammarrätten meddelat, att enligt dess räkenskaper
utgifterna i sistberörda afseende för år 1909 uppgått till 5,265
kronor 32 öre, samt att det icke kunde förväntas, att de årliga utgifterna
i detta hänseende skulle komma att för framtiden i väsentlig grad minskas,
utan att anledning snarare förelåge till antagande, att desamma
komme att ökas.

Enligt hvad kammarrätten höll före, läte det sig icke göra att
minska det för renskrifning beräknade beloppet, 4,500 kronor, med 2,400
kronor eller den begynnelseaflöning, som de två skrifbiträdena enligt
kammarrättens förslag skulle komma att åtnjuta.

Af det ifrågavarande anslaget hade vidare — säges det i kammarrättens
förevarande yttrande — 4,542 kronor afsetts till vikariatsersättningar.1

Då likväl, därest föreslagna sex biträden (2 skrif- och 4 räknebiträden)
uppfördes å kammarrättens ordinarie stat, sistnämnda belopp
komme att blifva för ändamålet otillräckligt, syntes det kammarrätten
nödvändigt, att detsamma höjdes.

Under förutsättning att kammarrätten tillerkändes rätt att, där så
erfordrades, af anslaget till vikariatsersättningar utbetala till vikarie för
skrif- eller räknebiträde livad som utöfver den ordinarie tjänstinnehafvarens
tjänstgöringspenningar skäligen begärdes, har kammarrätten ansett
ökningen i det till vikariatsersättningar afsedda beloppet böra beräknas
till omkring 1,000 kronor.

Kammarrätten har hemställt, att dess anslag till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad måtte
minskas med allenast 6,500 kronor eller till 21,100 kronor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, har från åtta revisorer å ämbetsverkets
första revisionskontor till kammarrätten inkommit en den 7 januari
1911 daterad skrift, däri till en början erinras, hurusom i § 25
af den för ämbetsverket gällande instruktion är föreskrifvet, att de för
granskning till revisionsafdelningen inkomna räkenskaper, hvilka icke
förut undergått granskning i detalj, skola därstädes fullständigt granskas.

1 Såvidt kommittén kunnat finna, utgjorde det i detta hänseende beräknade beloppet
4,842 kronor (jfr ofvannämnda kungl. proposition sid. 95).

133

»För erforderliga åtgärders vidtagande» anmäles uti ifrågavarande
skrift, att, äfven efter genomförandet af den senaste omorganisationen
af ämbetsverket, det visat sig, att en sådan fullständig granskning af de
till första revisionskontoret öfverlämnade räkenskaperna vore på grund
af arbetskrafternas otillräcklighet omöjlig att åstadkomma på den tid,
inom hvilken räkenskaperna skola vara slutgranskade (d. v. s. inom ett
år efter det de inkommit).

Denna framställning — som i skälfva verket torde få anses innebära,
att beträffande vissa delar utaf de till kammarrätten ingående
räkenskaperna föreskrifven granskning aldrig kommer att äga rum —
lärer ännu icke hafva varit föremål för kammarrättens pröfning.

Kommittén anser det vara otvifvelaktigt, att beträffande de af kammarrätten
omförmälda 2 skrifbiträdes- och 4 räknebiträdesbefattningarna
förutsättningarna för deras uppförande å ordinarie stat äro för handen.

Beträffande aflöningsförmånerna lära, såsom kammarrätten ock
tänkt sig, skrifbiträdena böra likställas med de å fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens stater uppförda skråf biträden.

De nu å kammari’ättens revisionsafdelning anställda räknebiträdena
hafva enligt arbetsordning »att summera räkenskaper, biträda vid granskning
af materiel- och persedelsredogörelser samt mantals- och taxeringslängder
äfvensom i öfrigt utföra de gransknings- och andra arbeten, som
af vederbörande förste revisor föreläggas dem».

Redan dessa, enligt kommitténs åsikt, väl allmänt hållna bestämmelser
gifva kommittén anledning föreslå, att räknebiträdena, hvilkas
arfvoden vid den för kammarrätten nu gällande löneregleringens fastställande
beräknades skola utgöra 1,200—1,800 kronor, placeras i den af
kommittén för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter ifrågasatta
högre aflöningsgraden.

Ännu starkare torde lämpligheten och befogenheten däraf framträda,
om biträdena, såsom kommittén anser synnerligen önskligt, uttryckligen
varda i mera afsevärd mån bemyndigade att utom siffergranskning
jämväl utföra sådant enklare granskningsarbete, som för närvarande
utföres af revisorerna i ämbetsverket.

134

Kommittén anser sig så mycket hellre böra framhålla detta, dels därför
att ofvanberörda skrift från revisorerna å första revisionskontoret synes
gifva vid handen, att vederbörande revisorer väl kunna behöfva en kraftig
hjälp af räknebiträden med detta enklare granskningsarbete, dels
därför att den rena s i tf er gran skum ge n s komplettering i sådant hänseende
synes kommittén vara ett oeftergifligt villkor för vidmakthållande och
stärkande af räknebiträdenas arbetslust och förmåga, dels ock slutligen
därför att, enligt hvad kommittén erfarit, beskaffenheten af räknebiträdenas
hittills utförda arbete i stort sedt lärer hafva väl motsvarat de förväntningar
man ansett sig kunna ställa på dem.

1 kammarrättens anslag, 27,600 kronor, till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad ingå, såsom
förut nämnts, till arfvoden åt räknebiträden tillhopa 6,000 kronor.

Om fyra räknebiträden med den af kommittén föreslagna aflöningen
uppföras å kammarrättens stat, skulle i sammanhang därmed berörda
arfvodesbelopp å 6,000 kronor ej vidare erfordras, men däremot, med
tillämpning af de af kommittén antydda allmänna grunder, det till
vikariatsersättningar inom ämbetsverket afsedda beloppet böra ökas dels
med 400 kronor till arfvoden åt vikarier under räknebiträdenas semester,
dels ock med belopp, som vid räknebiträdenas tjänstledighet för sjukdom
kunna erfordras för att tillsammans med biträdenas frånträdda tjänstgöringspenningar
uppbringa vikaries ersättning till i00 kronor i månaden.

Uppförandet å stat af de två skrifbiträdena skulle efter förut föreslagna
grunder föranleda anslagets nedsättning med tillhopa 1,800 kronor.

Det vill därför synas kommittén som om berörda anslag å 27,600
kronor, därest 2 skrif- och 4 räknebiträden uppföras å stat, skäligen
borde kunna nedsättas med 7,000 kronor till 20,600 kronor.

Kommittén hemställer,

att å kammarrättens stat må uppföras 6 kvinnliga
biträden, nämligen dels 2 skrif biträden, med normala flåning,
dels ock 4 räknebiträden, hvart och ett med 800 kronor
i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor
i ortstUlägg, tillhopa 1,600 kronor, hvartill kunna komma

135

två ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, efter
fem och tio år; samt

att det å kammarrättens stat uppförda anslaget till
vikariatsersättning m. m. må minskas med 7,000 kronor
och under förändrad benämning »till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och tillfällig renskrifningskostnad»
upptagas i staten med 20,600 kronor.

Kontrol Istyrelsen.

Den för kontrollstyrelsen af 1909 års Riksdag antagna staten upptager
6,600 kronor »till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning
in. m.»

Kungl. Maj:ts proposition n:r 100 till nämnda Riksdag gifver vid
handen, att vid beräknandet af berörda anslag renskrifningskostnaden för
år upptogs till 900 kronor.

Enligt räkenskaperna har denna kostnad för år 1910 uppgått till
481 kronor 43 öre.

Uti sitt yttrande i förevarande ärende har kontrollstyrelsen åberopat
ett underdånigt utlåtande den 14 maj 1908 af dåvarande kontrolloch
justeringsstyrelsen.

I detta utlåtande meddelades, att hos kontroll- och justeringsstyrelsen
var medelst förordnande tills vidare anställdt ett kvinnligt biträde,
hvars arbete inskränkte sig till enbart renskrifningsgöromål och som under
större delen af året var sysselsatt allenast omkring två timmar om
dagen. Huruvida för framtiden någon förlängning af den dagliga arbetstiden
kunde blifva erforderlig, därom saknade styrelsen ännu tillräcklig
erfarenhet att uttala sig.

Kontrollstyrelsen tillkännagifver i sitt nu föreliggande yttrande, att
förhållandena uti ifrågavarande hänseende ej undergått någon förändring
efter afgifvandet af ofvanberörda underdåniga utlåtande och att således
något behof af fast anställdt skrifbiträde ännu ej förefunnes hos kontrollstyrelsen.

136

Med afseende å hvad sålunda anförts och då, såsom ofvan synes,
renskrifningskostnaden hos kontrollstyrelsen för år 1910 utgjort allenast
481 kronor 43 öre, alltså väsentligt understigande äfven det vid statens
uppgörande beräknade beloppet 900 kronor, kan uppenbarligen icke nu
blifva fråga om uppförande på kontrollstyrelsens stat af något skrifbiträde.

Ämbetsverk och myndigheter under ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet.

Staten för riksarkivet upptager »till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning och flitpenningar» 13,300 kronor.

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 till 1909 års Riksdag, 8:de
hufvudtiteln, sid. 11—12 och 21, framgår, att i berörda anslag ingingo 2,000
kronor, beräknade att jämte 400 å 500 kronors bidrag från anslag på
extra stat till utgifvande i tryck af handlingar af vikt för Sveriges historia
samt af svenska riksdagsakter bereda arfvoden å 1,200 kronor för
två kvinnliga biträden, afsedda hufvudsakligen för renskrifning och registrering.
Af samma proposition framgår äfven, att biträdenas arbetstid
skulle utgöra 4—41 timmar om dagen, samt att de skulle äga rätt
till en månads semester hvardera.

Riksarkivarien hemställer i nu förevarande ärende, att å riksarkivets
stat måtte uppföi''as 2 kvinnliga biträden med benämningen »ordinarie
kopister».

Hvart och ett af dessa biträden borde, enligt riksarkivariens åsikt,
erhålla 1,350 kronors begynnelseaflöning, däraf lön 750 kronor, tjänstgöringspeuningar
— »försåvidt dessa skola utgå med fast belopp» — 450
kronor och ortstillägg 150 kronor, hvartill skulle kunna komma två
ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Till stöd för den uppfattningen, att ifrågavarande biträden borde
erhålla högre aflöning än efter den normala typen, har anförts, dels att
de i riksarkivet för närvarande anställda renskrifverskorna åtnjöte, för

137

arbete under 4| timmar dagligen, högre ersättning än 1,200 kronor om
året, och att således, om å dem skulle utan vidare tillämpas den nya
normalaflöningen, sådant kunde tänkas medföra svårighet för riksarkivet
att anskaffa lämpliga arbetskrafter för ändamålet, dels oek att afskrifningsarbetena
i riksarkivet till största delen fordrade en rätt ingående kännedom
om olika tiders stilar och ofta nog en språkkunskap, som utom de moderna
språken gärna borde omfatta äfven latinets första grunder och de äldre
svenska språkformerna.

Riksarkivarien har ock framställt ett alternativt förslag gående därpå
ut att, därest de ifrågavarande biträdena måste aflönas efter normaltypen,
de måtte därjämte äga att på hittills brukligt sätt uppbära ersättning för
afskrifter till riksarkivets urkundspublikationer äfvensom för officiella
afskrifter, äskade af enskilda personer.

Enligt riksarkivariens åsikt borde biträdenas dagliga tjänstgöringstid
skäligen kunna sättas till högst fem timmar.

I nyssberörda hänseenden tillåter sig kommittén i fråga om sin ståndpunkt
hänvisa till hvad kommittén i de allmänna erinringarna och förslagen
anfört under rubriken »arbetstid; frågan om ersättning för Övertid
sarbete m. m.»

Såsom ofvan antydts, förutsattes vid tillkomsten af nu gällande stat
för riksarkivet, att två kvinnliga biträden, hvardera med 1,200 kronors
arfvode och en daglig arbetstid af 4—41 timmar, skulle vara i riksarkivet
anställda.

Af hvad riksarkivarien i nu förevarande ärende uttalat torde få
anses framgå, att arbetstidens utsträckning för bägge biträdena till mer
än fem timmar icke för riksarkivet skulle medföra någon fördel.

Riksarkivarien säger nämligen i sammanhang med sitt förslag om
tjänstgöringstidens begränsning för biträdena till högst fem timmar:

»Det synes nämligen vara viktigare, att ämbetsverkets fordran på
ett fullgodt arbete kan upprätthållas, än att eu viss större tidskvantitet
utkräfves, som ej med nödvändighet förutsätter en större eller kvalitativt
mera tillfredsställande arbetsprodukt.»

18—110823 Löneregler ingskommitténs bet. XXIX.

138

Det lärer ej heller kunna anses oberättigadt att af riksarkivariens
uttalanden draga den slutsatsen, att två skrifbiträden å stat icke under
nuvarande omständigheter skulle i riksarkivet erhålla full sysselsättning
under vanlig minimiarbetstid. Från de allmänna bestämmelserna i sådant
hänseende torde emellertid något undantag ej böra medgifvas beträffande
biträde å stat i riksarkivet.

Kommittén finner sig fördenskull allenast kunna tillstyrka uppförande
af ett kvinnligt biträde å riksarkivets stat.

Hvad aflöningsförmånerna för detta biträde angår, håller kommittén
för sin del före, att de arbetsuppgifter, som, såvidt riksarkivariens
förevarande yttrande gifver vid handen, skulle åligga biträdet, ej äro af
beskaffenhet att böra föranleda biträdets hänförande till den af kommittén
för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna högre
afl öningsgraden.

Enligt hvad riksarkivarien meddelat, erhålla emellertid de i riksarkivet
för närvarande anställda ren skri fverskorna mera än 1,200 kronor
om året för ett arbete under 4i timmar dagligen.

Enär för det af de nuvarande biträdena, hvars befattning må varda
uppförd å stat, arbetstiden i sammanhang därmed måste utsträckas till
6 timmar, med den inskränkning under sommarmånaderna, hvartill de
för riksarkivet gällande bestämmelser må föranleda, skulle tilläfventyrs
kraf å något personligt aflöningstillägg kunna grundas på arbetstidens
utsträckning.

Det synes dock kommittén i förevarande fall, att det ökade arbetet
får anses uppvägas af de förmåner, som följa med den ordinarie anställningen,
särskildt rätten till ålderstillägg, bibehållande vid sjukdom af
lön och ortstillägg, äfvensom rätten till pension.

Kommittén hemställer,

att å riksarkivets stat må uppföras 1 kvinnligt biträde
med normalaflöning, samt

att i sammanhang därmed riksarkivets anslag till
amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning och flitpenningar
må minskas med 900 kronor.

139

Efter hvad ofvan är antydt, har det beräknats, att af förberörda
anslag på extra stat till utgifvande i tryck af handlingar af vikt för
Sveriges historia äfvensom af svenska riksdagsakter skulle användas 400 å
500 kronor såsom bidrag till aflöning åt 2 kvinnliga biträden i riksarkivet.

Detta torde, därest den ena af dessa biträdesbefattningar uppföres
å stat, böra observeras vid bestämmande framdeles af beloppet å extra
stat för ifrågavarande ändamål. Anslagen äro i riksstaten för år 1912
sammanförda till ett enda extra anslag å 4,500 kronor under titeln »till
fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af
vikt för fäderneslandets historia».

Upplysningsvis må nämnas, att riksarkivets renskrifningskostnader
under år 1910 uppgått till 2,287 kronor 89 öre, af hvilken summa 389
kronor 75 öre utgått af anslaget till utgifvande af handlingar af vikt
för Sveriges historia och 122 kronor 50 öre af anslaget till utgifvande
af svenska riksdagsakter.

Såsom förut är nämndt, infördes bland de vid 1910 års riksdag
antagna aflöningsvillkoren för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen
ett särskildt stadgande, på grund hvaraf skrifbiträde skulle kunna för
åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg få räkna sig till godo
tidigare anställning hos vederbörande styrelse.

Riksarkivarien har för biträde å stat i riksarkivet ifrågasatt en
något annorlunda affattad formulering af ett stadgande i nämnda hänseende.
Någon särskild motivering för eu dylik afvikelse från den allmänna
regeln innehålles dock ej i riksarkivariens yttrande.

I sakens så beskaffade skick anser kommittén sig sakna anledning
att för riksarkivet tillstyrka bifall till någon afvikelse från nämnda regel
sådan den affattats i nyssberörda aflöningsvillkor.

Landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Lund.

De för dessa arkiv vid 1909 års riksdag antagna stater upptaga
för hvartdera arkivet 1,100 kronor »till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden m. m.»

140

Landsarkivet i Lund är jämväl i åtnjutande af extra anslag å

1,000 kronor till ersättning åt extra biträden.

Föreståndarna för landsarkiven i Vadstena och Lund hafva nu
begärt, att vid hvardera af dessa arkiv måtte få å stat anställas ett
skrifbiträde med normalaflöning. Under förutsättning af bifall härtill i
hvad landsarkivet i Lund angår, har landsarkivarien därstädes ansett
ofvanberörda extra anslag å 1,000 kronor ej vidare blifva behöflig!.

Arkivarien vid landsarkivet i Uppsala har däremot anfört, att något
behof af en ständigt till hands varande renskrifverska vid arkivet
åtminstone icke för närvarande kunde sägas föreligga.

Riksarkivarien, som yttrat sig i frågan jämväl beträffande landsarkiven,
har ansett, att med anställande af ordinarie biträden vid landsarkiven
borde anstå, till dess landsarkivorganisationen i dess helhet blifvit
genomförd.

Enligt räkenskaperna har renskrifningskostnaden under åren 1909
och 1910 utgjort

år 1909. år 1910.

vid landsarkivet i Vadstena . . kr. 162:60 75: —

» - i Uppsala . . » 10: 80 50:40

» ;> i Lund ...» 13:— 147:80

Kommittén finner sig icke äga anledning till bifall förorda de
gjorda framställningarna om uppförande af skrifbiträde i staterna för
landsarkiven i Vadstena och Lund, utan hemställer, att frågan om anställande
af skrifbiträden å stat vid landsarkiv för närvarande ej må till
vidare åtgärd föranleda.

Kungl. biblioteket.

Staten för kungl. biblioteket, antagen vid 1909 års riksdag, upptager
ett anslag af 20,000 kronor »till vikariatsersättning, arfvoden, flitpenningar
åt extra biträden, renskrifning, eftermiddagstjänst m. m.»

Af Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 vid samma riksdag, 8:de hufvudtiteln,
sid. 74, framgår, att renskrifningskostnaden beräknats till 1,300 kronor.

141

Riksbibliotekarien har i sitt yttrande uti nu förevarande ärende,
afgifvet den 10 oktober 1910, meddelat, att i kung!, biblioteket syssel -

sattes följande extra biträden med nedan angifna, för år 1910 bestämda
aflöningsbelopp:

1 kvinnligt biträde för renskrifning, hufvudsakligen maskinskrift, 1,000 kr.
1 manligt biträde för ordnande och registrering af kartor, planscher
och småtryck.............. 1,000 »

1 manligt biträde för ordnande och registrering af svenska porträtt 200 »

2 kvinnliga biträden företrädesvis för katalogisering, hvartdera

biträdet 720 kronor.............. 1,440 »

Dessa aflöningsbelopp utgingo af ofvanberörda anslag å 20,000 kronor.

Riksbibliotekarien har angifvit vissa omständigheter, på grund af
livilka han ansåge det vara klart, att åtskilliga af dessa biträden icke
kunnat påräknas för stadigvarande sysselsättning. I betraktande dels
däraf dels ock af de öfriga förutsättningar, som syntes honom hafva lagts
till grund för skrifbiträdens uppförande på ordinarie stat inom fångvårdsstyrelsen
och generaltullstyrelsen, har riksbibliotekarien ansett sig ej kunna
ifrågasätta fast anställning af ifrågavarande art för mer än ett biträde
inom kung], biblioteket, nämligen det, som företrädesvis sysselsattes med
renskrifning.

Af ett dylikt biträde förefunnes — säger riksbibliotekarien — för
kung!, biblioteket ett stadigvarande behof. Oaktadt det då anställda biträdet
från och med 1910 års början fått den dagliga tjänstgöringstiden
ökad till sex timmar, med en månads semesterledighet, måste för en del
renskrifning tillfälliga arbetskrafter anlitas.

Riksbibliotekarien har alltså föreslagit uppförande å kung!, bibliotekets
stat af ett skrifbiträde med normalaflöning, samt, under förutsättning
af bifall därtill, hemställt, att ofvanberörda anslag å 20,000 kronor
måtte minskas till 19,000 kronor, eller med 1,000 kronor, d. v. s. det
belopp, som utgick till aflönande af ett kvinnligt biträde för renskrifning.

Renskrifningskostnaden vid kungl. biblioteket har utgjort

år 1909 .....kr. 1,070: 20

» 1910.....» 1,898: 57

142

Häri ingå renskrifningskostnader i anledning af utgifvandet af en
katalog öfver äldre samlingar med kr. 141: 75 för år 1909 och kr.
367: 50 för år 1910.

Riksbibliotekariens förslag uti nu ifrågavarande hänseenden har ej
föranledt kommittén till någon erinran; hemställande kommittén fördenskull,

att å staten för kungl. biblioteket må uppföras 1
kvinnligt skrifbiträde med aflöning efter den normala typen,
samt

att, vid bifall härtill, anslaget till vikariatsersättning
m. m. må under förändrad benämning »till vikar
iatser sättning, arfvoden, flitpenningar åt extra biträden,
tillfällig renskrifning, eftermiddagstjänst m. m.» upptagas
till ett belopp af 19,000 kronor.

Rörande riksbibliotekariens uttalande i fråga om tidslängden för
biträdes proftjänstgöring har kommittén yttrat sig i sina ofvan intagna
allmänna erinringar och förslag.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har i sitt yttrande i
detta ärende, dateradt den 14 oktober 1910, till en början erinrat därom,
att uti frågan om beredande af fastare anställning åt vissa biträden hos
statens ämbetsverk och myndigheter öfverstyrelsen vid två föregående
tillfällen afgifvit underdåniga utlåtanden, nämligen dels den 12 oktober
1906 i anledning af remiss af 1906 års Riksdags skrifvelse i ärendet
den 23 maj samma år och dels den 10 november 1908 i anledning af
remiss af löneregleringskommitténs betänkande den 31 oktober 1907.

I utlåtandet den 12 oktober 1906 hade omnämnts, att öfverstyrelsen
å sitt kansli under större delen af år 1905 och alltjämt i fortsättning
under år 1906 haft anställdt ett kvinnligt skrifbiträde; och hade öfverstyrelsen
hemställt om framställning till Riksdagen, att å öfverstyrelsens
stat måtte såsom ordinarie befattning, hvilken äfven skulle kunna inne -

143

hafvas af kvinna, uppföras en kontorsskrifvarbefattning med vissa närmare
angifna aflöningsförmåner.

T uppgifter, afseende kalenderåret 1906, hvilka öfverstyrelsen, med
skrifvelse den 31 maj 1907, på särskild begäran aflämnat till kommittén,
hade erinras det vidare i nu förevarande yttrande — öfverstyrelsen omnämnt,
att under år 1906 ännu ett kvinnligt biträde lxos öfverstyrelsen
haft mer eller mindre stadigvarande sysselsättning hufvudsakligen med
renskrifning, men också, i likhet med det »ordinarie» biträdet, i någon
mån med expeditionsgöromål af enklare slag, äfvensom att vid tider af
stor brådska därutöfver »a ordinarie kanslitid (kl. 11—3)» varit anställdt
ytterligare ett kvinnligt skrifbiträde, som dock icke åtnjutit aflöning direkt af
öfverstyrelsen utan uppburit sin aflöning från renskrifningsbyrå, hvarå
hon haft fast anställning, och för hvars arbete öfverstyrelsen blifvit
debiterad af renskrifningsbyrån. Emellanåt hade jämväl i öfrigt utskrift
af öfverstyrelsens expeditioner måst verkställas å renskrifningsbyrå ute
i staden. I utredningen till kommittén hade äfven anmärkts, att, utom
det från år 1905 anställda biträdet, från och med den 12 mars 1907
hos öfverstyrelsen anställts ytterligare ett kvinnligt biträde med fast
aflöning, att hennes göromål emellertid vore af annan art än renskrifningsgöromål,
såsom kollationering, lättare uppsättning in. m., samt att,
såsom göromålen inom ämbetsverket alltjämt ökats, behofvet af ett sådant
andra biträde borde betraktas såsom konstant.

I sitt underdåniga utlåtande den 10 november 1908 hade öfverstyrelsen
angående sistnämnda, sedan midten af mars 1907 anställda
kvinnliga kanslibiträde meddelat, att samma biträde tagit del i olika å
kansliet förekommande amanuensgöromål samt att dess arbete följaktligen
varit af högre, kvalificerad art och af annan karaktär än renskrifningsarbete;
och hade öfverstyrelsen i sitt utlåtande den 10 november 1908
anhållit, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att å öfverstyrelsens
stat måtte såsom ordinarie tjänstemän uppföras två kvinnliga kontorsskrifvare,
en första och en andra, med olika löneskalor.

Det af ofvannämnda kvinnliga kanslibiträden, som haft sig ålagd
en mera kvalificerad tjänstgöring, antogs emellertid — enligt hvad
i nu förevarande yttrande omnämnes — år 1909 till amanuens inom

144

ämbetsverket och var sålunda, enligt öfverstyrelsens mening, icke vidare att
hänföra till sådana skrifbiträden, som uppförts å stater för fångvårdsstyrelsen
och generaltullstyrelsen.

I anledning af den ökning i renskrifningsarbetet inom ämbetsverket,
som genom utvidgningen af öfverstyrelsens arbete med de enskilda läroanstalterna
redan under år 1909 inträdt och som kunde förväntas under
år 1910 blifva ännu större, samt jämväl på grund af anspråk från ämbetsverkets
skrifbiträden på löneförhöjning, hvilka anspråk öfverstyrelsen
fann skäligt tillmötesgå, hade öfverstyrelsen ansett nödvändigt att från
och med år 1910 dels öka det förutvarande »ordinarie» skrifbiträdets
dagliga arbetstid å tjänsterummet från 4 till 5 timmar med ett från 50
till 75 kronor i månaden höj dt arfvode och dels såsom fast skrifbiträde
anställa det kvinnliga biträde, som förut under åren såsom extra ordinarie
biträdt med skrifgöromål, samt för detta biträde fastställa en
daglig arbetstid af 6 timmar med ett arfvode af 90 kronor i månaden,
därvid dock samtidigt bestämdes, att i anseende till bristen på vaktbetjäning
sistbemälda skrifbiträde jämväl skulle hafva till åliggande att
vakta öfverstyrelsens växelapparat för telefonering till och från öfverstyrelsens
chef och ledamöter.

I sitt nu förevarande yttrande har öfverstyrelsen ock påpekat, att
båda de hos öfverstyrelsen nu anställda kvinnliga skrifbiträdena af öfverstyrelsens
tjänstemän någon gång anlitades jämväl för andra sysslor än
uteslutande renskrifningsarbete, nämligen uppsättning af enklare konceptskrifvelser
enligt fastställda formulär samt hjälp med expedition af post
och vid kollationering. Båda skrifbiträdena hade äfven lärt sig skrifva
medelst maskin samt verkställde jämväl tryck af smärre cirkulärskrifvelser
och dylikt å en öfverstyrelsen tillhörig duplikator.

Öfverstyrelsen ansåg sig vara i oundgängligt behof af två skrifbiträden
med fast anställning. Om dessa blefve uppförda å stat, följde
dock ingalunda däraf, att allt öfverstyrelsens behof af skrifbiträde därmed
vore tillgodosedt och att alltså den del af öfverstyrelsens expensmedel,
som dittills beräknats utgå till arfvoden åt skrifbiträden, skulle i sin helhet
kunna besparas statsverket, Öfverstyrelsen hade nämligen måst anlita
skrifbiträde utöfver beräknade två fasta skrifbiträden, väl icke till så

145

stor omfattning, att det kunde anses motsvara ännu ett så anställdt
biträde, men dock i hvarje fall i så stor utsträckning, att det påkallade
att viss del af öfverstvrelsens expensmedel fortfarande afsåges för extra
skrifbiträde.

Emellertid vore det tydligt, att, därest två fasta skrifbiträden uppfördes
på öfverstyrelsens stat, detta måste komma att medföra en förändring
uti den af öfverstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 september
1910 gjorda hemställan om förhöjning i öfverstyrelsens expensmedel, så
till vida att det begärda anslagsbeloppet, 4,500 kronor, komme att minskas
med så stort belopp, som årslönerna till två fasta skrifbiträden, båda med
6 timmars daglig tjänstgöringstid, skulle hafva utgjort, därest dessa
löner beräknades hafva utgått efter de grunder, hvilka för år 1910 tillämpades
i fråga om aflöningen till de hos öfverstyrelsen under år 1910
anställda skrifbiträden. Dessa grunder hade jämväl vant bestämmande för
öfverstyrelsen vid beräkning af den såsom behöflig ansedda ökningen af
dess expensmedel.

Då sagda biträden för år 1910 uppbure en aflöning, som, beräknad
för hvarje biträde efter 6 timmars daglig tjänstgöring, skulle utgöra
90 kronor i månaden eller 1,080 kronor för år, »komme alltså
minskningen i den af öfverstyrelsen i dess riksdagspetita ifrågasatta
ökningen af expensmedlen att utgöra två årslöner å sistnämnda summa
eller tillsammans 2,100 kronor».

Öfverstyrelsen har i nu föreliggande yttrande anhållit om framställning
till 1911 års Riksdag, att från och med år 1912 måtte å öfverstyrelsens
stat såsom ordinarie befattningar, hvilka äfven må kunna
innehafvas af kvinna, uppföras två skrifbiträdesbefattningar med enahanda
löneförmåner och under samma villkor som 1910 års Riksdag bestämt i
afseende å de på fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens stater
uppförda befattningar af ifrågavarande slag.

Därjämte har öfverstyrelsen förklarat sig anse, att vid bifall härtill
den af öfverstyrelsen i dess riksdagspetita för budgetåret 1912
begärda, till 4,500 kronor angifna ökning af öfverstyrelsens expensmedel
kunde nedsättas med 2,160 kronor eller till i rundt tal 2,300 kronor.

19—i 10323 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

146

I den för öfverstyrelsen vid 1909 års riksdag antagna stat finnas
upptagna 11,650 kronor »för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, hyra
för lokal och expenser in. m.»

På extra stat för år 1912 äro af Riksdagen anvisade:

till förstärkande af nyssberörda anslag........ 4,500 kr.

till arfvode åt en amanuens hos öfverstyrelsen..... 1,500 »

för beredande af medel till gäldande af hyra för ämbetslokal

åt öfverstyrelsen under hyresåret 1 oktober 1911—30

september 1912 .............. 5,000 »

Enligt öfverstyrelsens räkenskaper för åren 1909 och 1910 hafva
renskrifningskostnaderna uppgått till resp. kronor 2,089:33 och kronor
3,030: 38.

Hvad i förevarande ärende förekommit torde få anses ådagalägga,
att öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har stadig sysselsättning
under stadgad minimiarbetstid för två kvinnliga skrifbiträden; och hemställer
kommittén fördenskull,

att 2 kvinnliga skrifbiträden med normalaflöning
må uppföras å öfverstyrelsens stat.

Vid bifall härtill lärer emellertid däraf icke kunna föranledas någon
minskning i öfverstyrelsens anslag å ordinarie stat för tillfällig adjunktion,
vikariatsersättning, hyra för lokal och expenser m. m.

1911 års Riksdag har ju nämligen, såsom ofvan äro nämndt, på
extra stat för 1912 måst bevilja, förutom anslag till särskilda dithörande
ändamål, anslag å 4,500 kronor till förstärkande af öfverstyrelsens ordinarie
anslag för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, hyra för lokal
och expenser m. m.

Detta har skett på framställning af Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
vid 1911 års riksdag, 8:de hufvudtiteln.

I detta hänseende må här omnämnas, hurusom chefen för ecklesiastikdepartementet
i anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911
erinrade dels om öfverstyrelsens hemställan i nu föreliggande yttrandet

147

af den 14 oktober 1910 om uppförande å stat af två skrifbiträdesbefattningar,
dels ock om styrelsens anförande i samma yttrande att vid bifall
till nämnda hemställan den af öfverstyrelsen i dess riksdagspetita för
budgetåret 1912 begärda ökningen af expensmedlen kunde nedbringas
från 4,500 till 2,300 kronor.

»Då denna framställning» — anförde därefter departementschefen
»för yttrandes afgifvande öfverlämnats till löneregleringskommittén,
samt sådant yttrande icke lärer vara att förvänta så tidigt, att proposition
om anslag till sknfbiträden för öfverstyrelsen hinner föreläggas 1911
års Riksdag i sammanhang med förslag om ökning af anslaget till expenser
åt öfverstyrelsen, kan det nu ej blifva fråga om att nedsätta ökningen
af expensanslaget till 2,300 kronor, utan denna ökning bör bibehållas
vid det af öfverstyrelsen först angifna beloppet af 4,500 kronor. Med
hänsyn till det samband, hvari frågan om reglerande af skrifbiträdenas
aflöningsförmåner står till den nu gjorda framställningen om höjning
af öfverstyrelsens expensanslag, synes mig emellertid lämpligt, att anslagsökningen
tills vidare allenast .''uppföres å extra stat.»

Karolinska institutet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har begärt uppförande på institutets
ordinarie stat af 3 biträden med normalaflöning, nämligen 1 biträde
åt rektor, sekreteraren och kamreraren för utförande af skrifgöromål och
dylika sysslor, 1 tekniskt biträde vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet
samt 1 biträde vid institutets bibliotek.

Härvid har lärarkollegiet jämväl uttalat, att »den lättnad i utgifter,
karolinska institutets allmänna materielanslag, bibliotekets anslag för
bokinköp och medicinska klinikens anslag för materiella behof skulle vinna
genom de ifrågasatta biträdenas anställande», syntes kollegiet billigtvis
icke böra föranleda någon nedsättning i dessa anslags nuvarande belopp.

Till stöd för kollegiets begäran, om hvars befogenhet universitetskanslern
funnit sig öfvertygad, har, hvad det förstnämnda biträdet beträffar,
åberopats ett af rektor och sekreteraren afgifvet yttrande af följande
innehåll.

148

För rektor och sekreteraren hade behofvet af ett biträde för skrifgöromål
och andra sysslor af mera mekanisk art länge varit kännbart.

I allt större omfattning upptoges rektors tid af göromål, för hvilkas
utförande han syntes kunna hafva berättigade anspråk på biträde. Såsom
exempel på göromål af sådan beskaffenhet kunde nämnas utskrifning af
till lärarkollegiet ställda utlåtanden och utredningar vare sig af rektor
ensam eller af delegationer inom kollegiet, i hvilka rektor vore ordförande,
utfärdande af kallelser till sammanträden med kollegiet, förvaltningsnämnden
och kollegienämnden, expedition af föredragningslistor och andra
handlingar, som ansåges böra tillsändas kollegiets ledamöter, besvarande
af bref med förfrågningar rörande institutet och där förekommande undervisning
samt utöfvande af den rektor åliggande kontrollen öfver de studerandes
inskrifning vid institutet. Äfven vid utförande af undersökningar
och utredningar i ärenden, som skola behandlas af kollegiet, skulle det
för rektor vara synnerligen behöflig! att hafva tillgång till ett biträde för
verkställande enligt lämnade anvisningar af anteckningar, afskrifter o. s. v.,
likasom det i öfrigt skulle vara önskvärd! att vid behandlingen af de
löpande rektorsgöromålen ett biträde funnes att tillgå.

För sekreteraren vore det en kännbar olägenhet att nödgas utanför
institutets område skaffa sig nödigt biträde för renskrifning af utgående
expeditioner, kollationering m. m. De honom åliggande göromålen
visade en stark tendens till ökning, och tjänsten, hvilken, enligt hvad
vid 1908 års lönereglering uttryckligen framhållits, vore afsedd att förenas
med ordinarie statstjänst och fått sin aflöning bestämd med hänsyn
därtill, syntes näppeligen kunna under någon längre framtid bibehållas
vid denna ställning, därest icke lindring bereddes med afseende å sådana
arbeten, som vore af beskaffenhet att lämpligen kunna anförtros åt ett
biträde. Till sådana arbeten syntes kunna hänföras — förutom renskrifnings-
och kollationeringsgöromål — förandet af den i § 11 examensstadgan
den 28 juni 1907 föreskrifna särskilda förteckning öfver anmälningar
rörande godkända tentamina, genomgångna undervisningskurser
samt fullgjorda öfningar och tjänstgöringar, registreringsarbeten, tillhandahållande
åt lärare studerande m. fl. af handlingar rörande institutet
o. s. v.

149

Äfven för kamrerarens del syntes biträde vara erforderligt, hufvudsakligen
med vissa arbeten, som i ungefär samma form återkomme med
kortare eller längre mellantider, såsom upprättande af aflöningslistor
äfvensom af rapporter till statskontoret och civilstatens pensionsinrättning
rörande de ordinarie lärarnas och betjäntes pensionsafgifter, utskrifning
af årsbokslutet in. m.

I hvad mån sålunda antydda och andra därmed likartade göromål
skulle taga arbetstiden i anspråk för ett för deras utförande anställdt
biträde, kunde ju — sades det — vara vanskligt att bedöma, då någon
erfarenhet därom icke förelåge; men rektor och sekreteraren ansåge sig
med största sannolikhet kunna förutse, att, åtminstone om man bortsåge
från månaderna juni—augusti, biträdets arbetskraft konmie att tagas i
anspråk i sådan omfattning, att enligt de grunder, som vid behandlingen
inom Riksdagen ar 1910 af fragan om anställande vid fångvårdsstyrelsen
af ett skrifbiträde angifvits, biträdets anställande å ordinarie stat skulle
vara till fullo motiveradt. Hvad sommarmånaderna anginge, syntes biträdet
till en början böra berättigas att under eu månad af denna tid åtnjuta
semester, och under de båda öfriga månaderna skulle enligt rektors
och sekretei arens asikt åtminstone sa mycket arbete för biträdet finnas
att utföra, att eu från sex till fyra timmar förkortad daglig arbetstid därmed
skulle utfyllas.

Beträffande biträdet vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet
har åberopats ett af professor S. E. Henschen afgifvet yttrande
af följande innehåll.

A de kliniska laboratorier, som upprättats i samband med de medicinska
klinikerna såväl här i landet som i utlandet, bedrefves ett arbete,
som hade ett dubbelt ändamål, nämligen dels att direkt tjäna den kliniska
undervisningen och den i samband därmed stående vetenskapliga
undersökningen af de å kliniken demonstrerade sjukdomsfallen, dels att
befordra den högre vetenskapliga forskningen och lösningen af klinisktanatomiska
frågor.

För dessa ändamål gjordes dels af underläkare och klinikanter direkta
kliniska undersökningar, kemiska och fysikaliska, dels ock patologisktanatomiska
undersökningar å de delar, som tillvaratagits vid obduktionerna

150

af å kliniken aflidna. Dessa senare å laboratoriet utförda undersökningar
hade legat till grund för de demonstrationer rörande sjuka »post mortem»,
som skedde under och i sammanhang med de kliniska föreläsningarna, och
de utgjorde en viktig del af denna undervisning, enär först därigenom
under lifvet ställda diagnoser kunde konstateras eller korrigeras.

Såväl för detta ändamål som för den högre vetenskapliga klinisktanatomiska
forskningen vore det oundgängligen nödvändigt, att å laboratoriet
vore anställdt ett tekniskt biträde, som dels tillvaratoge dels preparerade
alla dessa vid obduktionerna tillvaratagna delar. Ett dylikt
biträde, en preparator eller preparatris, kunde först efter ett par år nå
den erforderliga erfarenheten och skickligheten att enligt olika metoder
härda, förvara och skära samt upplägga och färga alla de olikartade
preparat, som för undervisningen och forskningen erfordrades.

Ett för tillfället antaget biträde kunde därför ej fylla eu dylik
plats, och hvarken de vid kliniken anställda underläkarna eller de tjänstgörande
klinikanterna kunde hafva tid att utföra ett dylikt arbete. Det
vore fördenskull nödvändigt att hafva tillgång till ett för längre tid auställdt
^tekniskt biträde med tillräcklig intelligens för arbetet samt med
samvetsgrannhet och ordningssinne för att hålla reda på de till tusental förfärdigade
preparaten, som eljest förf ores.

Under de tio år professor Henschen varit chef å det kliniska laboratoriet
hade för utförande af sysslor af omförmälda slag där varit anställdt
ett kvinnligt laboratoriebiträde, hvars arbete i regel pågått från
morgon till kväll och som åtnjutit fri bostad och vedbrand jämte kost å
lasarettets stat samt dessutom från medicinska klinikens materielanslag
liaft kontant ersättning, uppgående under år 1909 till 300 kronor.

Ett sådant biträde vore oundgängligen nödvändigt såväl för det
kliniska vetenskapliga arbetet som för undervisningens tidsenliga bedrifvande,
och det syntes professor Henschen af vikt, att biträdet genom
fast anställning och förbättrad aflöning bundes vid sin befattning.

Beträffande det föreslagna biträdet vid biblioteket har institutets
bibliotekarie anfört följande.

Sedan början af år 1900 utginge anslaget till karolinska institutets
bibliotek med ett belopp af 7,000 kronor, af hvilka 500 kronor finge an -

151

vändas till arbetsbiträde vid biblioteket. Detta senare belopp afsågs till
ett kvinnligt biträde för läsesalens öfvervakande under den tid, biblioteket
hölles öppet under förmiddagarna. Att arfvodet — för 4 timmars
daglig tjänstgöring under höst- och vårterminerna eller årligen under
sammanlagdt 220 å 225 dagar — kunnat sättas så lågt, både berott
därpå, att det varit afsedt att biblioteket under förmiddagarna skulle
hållas tillgängligt endast för läsning på stället, under det att utlåning
och öfriga biblioteksgöromål varit förlagda till eftermiddagarna och handhafts
af bibliotekarien. Biträdet beräknades därigenom under vakttjänstgöringen
få tid öfrig till eget arbete, för hvilket särskild ersättning kunde
erhållas.

Bibliotekets öppethållande äfven under förmiddagarna medförde
emellertid inom kort eu ansenlig stegring af frekvensen inom detsamma.
De besökandes antal, som före öppnandet under förmiddagarna icke öfverstigit
800 för år, hade sålunda, endast på förmiddagarna, under läsåret
1900—01 uppgått till 1,070; detta antal hade alltmer ökats och utgjorde
under läsåret 1908—09 öfver 2,200 och under läsåret 1909—10 öfver
2,400. Det hade ock snart visat sig beliöfligt att utsträcka utlåningen
äfven till förmiddagarna, och dåmera syntes i praktiken inga inskränkningar
finnas för bibliotekets tillgänglighet under denna tid.

I följd af dessa förändrade förhållanden hade biträdets arbetstid
alltmera upptagits af expeditionsgöromål, så att föga tid för henne blifva
öfrig till eget arbete. Naturligen hade på samma gång ökade kraf
ställts på biträdets kännedom om bibliotekets samlingar och på biträdets
kompetens i öfrigt. Uppenbart vore ock, att eu godtgörelse af endast
500 kronor dåmera icke kunde anses skälig. Det syntes äfven vara otvifvelaktigt,
att i händelse af det nuvarande biträdets afgång annan kompetent
person icke kunde erhållas utan en betydlig höjning af arfvodet.

Om emellertid bibliotekets tillgänglighet af brist på arbetshjälp åter
måste inskränkas, skulle detta, i betraktande af bibliotekets alltjämt ökade
begagnande, utan tvifvel vara till men för institutet och vålla stort afbräck
för de forskare, som behöfde anlita samlingarna. Därtill komme,
att såväl bibliotekets stora omfång som dess snabba tillväxt genom köp
och talrika gåfvor, ofta af hela samlingar, redan länge gjort behofvet

152

kännbart af arbetsbiträde för bibliotekarien äfven vid bibliotekets skötsel
i öfrigt.

Då det alltså efter bibliotekariens mening måste anses ostridigt, att ett
biträde vid bibliotekets skötsel vore af ett verkligt och varaktigt behof
påkalladt, hemställde han om uppförande på karolinska institutets stat,
»skildt från anslaget till bibliotekets underhåll och förökande», af ett biträde
vid biblioteket, med aflöningsförmåner till minst samma belopp, som
vid 1910 års riksdag beviljats för fast anställda skrifbiträden vid fångvårdsstyrelsen
och generaltullstyrelsen.

En förhöjning sålunda af arfvodet borde emellertid enligt bibliotekariens
åsikt icke med nödvändighet medföra en utsträckning af tjänstgöringstiden
ända till 6 timmar; härvid syntes honom afseende böra fästas
»vid det nuvarande biträdets långa tjänstetid mot en ringa ersättning,
hennes skicklighet i biblioteksarbete af olika slag samt arbetets i många
fall kräfvande art».

Om å stat uppfördes ett särskildt anslag för ett biblioteksbiträde,
ansåg bibliotekarien anslaget till bibliotekets underhåll ändock böra utgå
med oförändradt belopp af 7,000 kronor. Redan år 1899 hade den för
biblioteket behöfliga anslagssumman beräknats till 8,000 kronor, men Riksdagen
hade nedsatt beloppet till 7,000 kronor. Med detta anslag hade
biblioteket visserligen kunnat tillfredsställa de oundgängligaste krafven,
som ställts på detsamma, men särskildt i afseende å anskaffande af nya
tidskrifter och böckers inbindning hade dock måst göras större inskränkningar
än önskvärdt varit. Det vore därför i hög grad af behofvet påkalladt,
att biblioteket finge disponera de medel, 500 kronor, som nu
utginge till arbetsbiträde, för att åtminstone i något större omfattning
kunna förvärfva nyutkommen litteratur.

Karolinska institutets lärarkollegium har, såsom i det föregående af
detta betänkande redan är omnämndt, ansett den dagliga tjänstgöringstiden
för biblioteksbiträdet böra bestämmas till minst 5 timmar om dagen,
med inskränkning under sommarmånader.

Enligt nu gällande stat åtnjuter karolinska institutet ett särskildt
anslag å 7,000 kronor till underhåll och förökande af institutets bibliotek,

153

af hvilket belopp 500 kronor må kunna användas till arbetsbiträde å
biblioteket.

Af institutets s. k. allmänna materielanslag, 17,500 kronor, äro
10,836 kronor 42 öre afsedda »till vård, underhåll och förökande af biblioteket,
samlingarna, inventarier, in. m.»

Af »allmänna materielanslaget» hafva bestridts institutets renskrifningskostnader,
utgörande 296 kronor 45 öre för år 1909 och 154 kronor
80 öre för år 1910. Den kontanta ersättningen till det tekniska biträdet
vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet liar under berörda år
alförts i redogörelserna för anslaget till anskaffning af materiel för undervisningen
i klinisk medicin vid institutet med resp. 260 och 460 kronor.

Af de utaf lärarkollegiet i detta ärende föreslagna tre ordinarie
biträdena är, såsom ofvan nämnts, ett afsedt såsom biträde åt rektor,
sekreteraren och kamreraren för utförande af skrifgöromål och dylika
sysslor. Till ärendets utredning i detta afseende anser sig kommittén
böra något erinra om sekreterarens och kamrerarens och i samband därmed
äfven bibliotekariens ställning vid karolinska institutet samt deras
aflöningsförmåner.

I gällande stat för institutet är under anslagstiteln »bibliotekarie,
sekreterare, kamrerare, arfvoden» uppfördt ett belopp af 5,000 kronor.

Till berörda belopp höjdes anslagsposten vid 1908 års riksdag. Därförinnan
hade anslaget utgått med 3,000 kronor, hvaraf bibliotekarien,
sekreteraren och kamreraren hvardera uppburo 1,000 kronor.

På grund af den särskilda ökning i sekreterarens göromål, som
skulle blifva eu följd af den nya mediciniska undervisnings- och examensordningens
genomförande, anvisades vid 1907 års riksdag på extra stat
för år 1908 ett belopp af 500 kronor till höjning af sekreterarens ai''fvode.

Såsom skäl för sistberörda förhöjning hade framhållits, att sekreteraren
skulle genom den nya ordningen för det medicinska undervisningsoch
examensväsende! i åtskilliga afseenden erhålla nya åligganden. Ej
allenast skulle en icke oväsentlig ökning inträda i protokollens omfattning
och de utgående expeditionernas antal, utan därjämte skulle vissa
göromål tillkomma, som ej enligt stadgarna för institutet ålåge honom,

20—110823 LöneregleringsJcommitténs bet. XXIX.

154

men som lämpligen syntes böra åt honom anförtros. Såsom sådana göromål
nämndes, bland annat, förandet af förteckning öfver tentamina samt
uppgörandet af statistik öfver aflagda examina och den tid, som för dem
användts.

På framställning af Kungl. Maj:t höjdes vid 1908 års riksdag, såsom
förut nämnts, det å den ordinarie staten uppförda anslaget till
arfvoden åt bibliotekarie, sekreterare och kamrerare från 3,000 kronor
till sitt nuvarande belopp 5,000 kronor. Något anslag å extra stat till
sekreteraren har däremot icke vidare utgått.

Ur handlingar, som lågo till grund för Kung]. Maj:ts sistberörda
framställning (i proposition n:r 97 angående lönereglering för rikets universitet
och karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.), torde böra
anföras följande.

Det bibliotekarien, sekreteraren och kamreraren vid karolinska institutet
åliggande arbete hade genom institutets och de särskilda därunder
sorterande institutionernas fortgående utveckling i afsevärd mån ökats.

Till följd däraf ansågos de arfvoden, som till nämnda tjänstemän
utgått ur omförmälda anslag å ordinarie stat, dåmera icke utgöra skälig
ersättning för det arbete, dessa tjänstemän hade sig ålagdt. En förhöjning
af anslaget syntes därför af nöden.

Bibliotekets utveckling hade medfört, att dess tillbörliga skötsel,
samlingarnas vidmakthållande och den årliga accessionens ordnande och
katalogisering dåmera kräfde betydligt större arbete än förr.

Sekreterarens göromål hade äfven i högst väsentlig grad ökats,
såsom de handlagda ärendenas antal och protokollens omfång utvisade.
Det erinrades, att sekreteraren, hvilken från tandläkarinstitutets anslag
till sekreterar- och kamrerargöromål åtnjöt 100 kronor årligen och uppbar
3 kronor i lösen för hvarje af honom utfärdadt examensbetyg, hade
att vidkännas kostnaden för renskrifning af såväl protokoll som utgående
expeditioner.

Jämväl kamrerargöromålen hade ökats och befattningen kräfde afsevärd
tid samt medförde betydande ansvar för de omhänderhafda, ej obetydliga
medlen. Från tandläkarinstitutets anslag till sekreterar- och kamrerargöromål
uppbar kamreraren årligen 100 kronor.

155

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 6 mars 1908
yttrade vederbörande departementschef, att goda skäl syntes vara anförda
för beredande å ordinarie stat af ökade aflöningsförmåner för ifrågavarande
tjänstemän. Sådant påkallades ej allenast af ökade göromål utan äfven
af nödvändigheten att tillförsäkra karolinska institutet möjlighet att för
omförmälda befattningar förskaffa sig och bibehålla goda krafter.

Den ersättning, som dessa befattningars innehafvare skulle komma
att tillgodonjuta, hlefve i storlek ungefär att jämföra med hvad amanuenser
i ämbetsverken plägade uppbära. Då befattningarna borde besättas
med män af pröfvad erfarenhet och skicklighet, men ej kunde bestå såsom
själfständiga befattningar, hvilkas innehafvare ej på annat sätt hade
att söka sin utkomst, lämpade de sig bäst såsom bisyssla vid annan befattning,
som lämnade innehafvaren tillfälle att ägna erforderlig tid till
deras skötande. Aflöningen för dem syntes departementschefen fortfarande
böra utgå ur ett gemensamt anslag, som stode till lärarkollegiets
disposition för ändamålet.

Departementschefen föreslog anslagets förhöjning till 5,000 kronor,
hvilket belopp torde hafva varit afsedt att fördelas med 2,000 kronor till
sekreteraren, 1,500 kronor åt bibliotekarien och 1,500 kronor åt kamreraren.

Med hänsyn till hvad från ofvan åberopade handlingar anförts ijjfråga
om ersättningar från tandläkarinstitutet till sekreteraren och kamreraren
vid karolinska institutet, torde böra erinras, hurusom löneförhållandena
vid tandläkarinstitutet voro föremål för ny reglering vid 1910 års riksdag.

De till denna reglering hörande handlingar utvisa, att lärarrådet
vid tandläkarinstitutet i framställning den 3 september 1908 föreslog, att
anslaget till sekreterar- och kamrerargöromål vid tandläkarinstitutet måtte
höjas från 300 till 700 kronor, med den fördelning gällande tills vidare,
att till karolinska institutets sekreterare och kamrerare skulle utgå 150
kronor till hvardera och till sekreteraren hos tandläkarinstitutets lärarråd
400 kronor.

I det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny stat för tandläkarinstitutet
upptogs ock, i enlighet med löneregleringskommitténs tillstyrkan,
ett belopp af 700 kronor för bestridande af sekreterar- och kärn -

156

rerargöromål vid sistnämnda institut, och Kung]. Maj:ts framställning i
detta hänseende föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, utgår aflöningen
till bibliotekarien, sekreteraren och kamrerare» för deras göromål vid och
för karolinska institutet i form af arfvoden ur ett gemensamt anslag å
detta instituts stat. Befattningarna äro blott bisysslor. För närvarande
innehafves bibliotekariebefattningen af eu tjänsteman i andra graden i
kuugl. biblioteket och sekreterarbefattningen af en tjänsteman i tredje
graden i centralt ämbetsverk. Innehafvare» af kamrerarbefattningen lärer
vara ombudsman i bankinrättning samt utöfva advokatverksamhet.

Såvidt handlingarna i förevarande ärende utvisa, har hitintills icke
på mera stadigvarande sätt funnits anställdt något skrifbiträde för utförande
af renskrifningsgöromål och dylika sysslor åt rektor, sekreteraren och
kamreraren. Någon erfarenhet lärer sålunda ej kunna anses föreligga i fråga
om den dagliga arbetstid, hvarunder det föreslagna ordinarie biträdet åt
bemälda tre befattningshafvare skulle behöfva sysselsättas. Det torde äfven
särskildt böra framhållas att, såsom ofvan antydts, vid medgifvande! af
förhöjd ersättning åt sekreteraren för hans göromål vid och för karolinska
institutet hänsyn tagits såväl till hans skyldighet att vidkännas
kostnaden för renskrifning af protokoll och utgående expeditioner som
ock till hans ökade arbete med exempelvis förandet af förteckning öfver
tentamina, hvilket arbete nu ansetts böra utföras af det föreslagna
biträdet.

Utan att vilja bestrida, att ett mera stadigvarande skrifbiträde kan
vara af behofvet päkalladt särskildt för karolinska institutets rektor, har
dock kommittén vid ofvan antydda förhållanden ansett skäl icke förefinnas
att omedelbart gifva åt ett dylikt biträde ordinarie anställning. Därest tillgängliga
anslag befinnas icke förslå till beredande af skälig ersättning
för utförande af erforderliga skrifgöromål och dylika sysslor, lärer behofvet
i detta hänseende lämpligen böra fyllas vare sig genom höjning af
befintliga anslag eller genom anvisande af extra anslag, intill dess erfarenheten
må hafva ådagalagt, att arbetet stigit i den grad att det lämnar
full och stadigvarande sysselsättning åt ett ordinarie biträde.

157

Vidkommande biblioteksbiträdet vid karolinska institutet tillåter sig
kommittén ånyo erinra, hurusom Riksdagen år 1899, i sammanhang där”
med att anslaget till bibliotekets underhåll och förökande höjdes till
7,000 kronor, medgaf att ett belopp af 500 kronor däraf finge användas
till arbetsbiträde vid biblioteket.

Att med den tjänstgöring, som åligger ifrågavarande biträde, ett
belopp ° af allenast 500 kronor icke vidare kan anses såsom skäligt arfvode,
lärer få anses otvifvelaktigt. Då emellertid biträdets tjänstgöringstid icke
ansetts behöfva utsträckas till den minimitid per söckendag, som gäller för
fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens ordinarie skrifbiträden, har
kommittén icke ansett sig kunna tillstyrka det nu föreliggande förslaget, i
hvad det afser biblioteksbiträdets uppförande såsom ordinarie.

Däremot har kommittén funnit hvad som anförts beträffande biträdet
vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet vara af beskaffenhet,
att kommittén anser sig höra föreslå, att detta biträde må uppföras såsom
ordinarie befattningshafvare med aflöning motsvarande den för skrifbiträde
hos fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen fastställda.

Som emellertid nämnda biträde vid det kliniska laboratoriet åtnjuter
fri bostad och vedbrand, torde böra föreskrifvas enahanda afdrag för denna
förmån, som är bestämdt beträffande vaktmästare vid karolinska institutet.

Biträdet åtnjuter för närvarande äfven fri kost å lasarettets stat,
men kommittén förutsätter, att vid eu reglering af biträdets aflöningsförmaner
fn kost icke vidare kommer att utgå. Skulle det emellertid befinnas
lämpligt, att biträdet fortfarande erhåller kost vid lasarettet, lärer
biträdet böra därför lämna ersättning enligt af lasarettsdirektionen fastställd
beräkningsgrund.

Kommittén hemställer alltså,

att å staten för karolinska mediko-kirurgiska institutet
må uppföras 1 kvinnligt biträde vid det kliniska
laboratoriet å serafimerlasarettet med 600 kronor i lön,
450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortst
ill äg g, hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,
hvardera å 200 kronor, efter fem och tio år.

158

I staten torde oek böra intagas bestämmelse därom,

att, därest nyssnämnda biträde i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej utgå till henne äfvensom å
lönen af dragas 100 kronor årligen.

Det sålunda af kommittén till uppförande å ordinarie stat föreslagna
biträdet har — förutom naturaförmåner — af vederbörande anslag
åtnjutit en kontant ersättning af 260 kronor under år 1909 och 460
kronor under år 1910. Med hänsyn till dessa belopps ringhet samt da
medel torde komma att erfordras till ersättning åt vikarie för det ordinarie
biträdet under semester och sjukdom, har kommittén icke ansett
någon nedsättning af berörda anslag böra ifrågakomma.

Tekniska högskolan.

Styrelsen för tekniska högskolan har uti sitt yttrande i förevarande
ärende anfört följande.

Vid högskolan hade sedan lång tid tillbaka skrifbiträde på ett mera
stadigvarande sätt haft sysselsättning. Med undantag för åren 1904—
1909, under hvilken tid två personer haft dylik sysselsättning, hade
endast ett skrifbiträde varit sysselsatt. Sistnämnda år beviljade Riksdagen
pension åt ett skrifbiträde, som innehaft anställning vid högskolan
sedan år 1872, och år 1904 antogs det för närvarande anställda skrifbiträdet.

Göromålen hade intill senaste tiden nästan uteslutande bestått uti
renskrifning, men den betydliga ökning uti kansligöromålen, som på senare
åren inträdt och som förorsakats af bland annat det växande elevantalet,
hade haft till följd, att skrifbiträdet efter hand måst öfvertaga åtskilliga
andra göromål, såsom registrering, diarieföring, arkivgöromål och korrekturläsning
m. m.

Det vore tydligt, att genom denna förändring i skrifbiträdets sysselsättning
de för befattningens skötande erforderliga kvalifikationerna blifvit
mycket större. En följd däraf blefve, att det under nuvarande förhållanden
läge mycket större vikt uppå att personalombyte så sällan som möjligt

159

förekomma. Önskemålet i detta hänseende skulle sannolikt kunna vinnas,
om innehafvaren af befattningen finge den tryggare ställning och den
ökade aflöning, som jämte åtskilliga andra förmåner skulle följa med eu
fast anställning.

Genom anställandet af ett fast biträde skulle ytterligare den stora
fördelen kunna vinnas, att kansliet skulle kunna regelbundet hållas öppet
flera timmar hvarje dag i veckan, något som länge varit ett önskemål.
För närvarande hölles kansliet öppet endast två dagar i veckan.

Med stöd af hvad sålunda anförts har styrelsen uttalat, att det
vore i hög grad önskvärdt, att i högskolans stat blefve uppfördt arfvode
åt ett skrifbiträde med samma belopp, 1,200 kronor, som vid 1910 års
riksdag anslagits för liknande befattningar inom fångvårds- och generaltullstyrelserna.

1 anledning af hvad tekniska högskolans styrelse i början af sitt
yttrande anfört i fråga om pension beviljad åt ett förutvarande skrifbiträde
vid högskolan anser sig kommittén böra hänvisa till kung!, propositionen
n:r 105 vid 1909 års riksdag samt Riksdagens skrifvelse den 22
maj 1909 n:r 10, sid. 30—31.

Den nämnda kungl. propositionen gifver vid handen, att nyssbemälda
skrifbiträde, Maria Alexandra Söderberg, tjänstgjort såsom skrifbiträde
vid högskolans kansli alltsedan år 1872.

Under de senaste 12 åren hade — efter hvad högskolans styrelse
i underdånig skrifvelse den 5 november 1908 meddelat — nyssnämnda
skrifbiträde haft en årlig inkomst från högskolan af i medeltal 360 kronor.

Statskontoret, som den 9 december 1908 afgaf underdånigt utlåtande
i ärendet, fann det visserligen i någon mån tveksamt, huruvida Maria
Alexandra Söderbergs arbete å tekniska högskolans kansli borde föranleda
till beredande åt henne af pension för framtiden. Enligt statskontorets
uppfattning kunde nämligen detta arbete, i betraktande af den jämförelsevis
obetydliga inkomst detsamma lämnat, icke annorlunda anses än såsom en
bisyssla bredvid annan mera lönande verksamhet. På anförda skäl hemställde
statskontoret emellertid, det Kungl. Maj:t täcktes i proposition
föreslå Riksdagen medgifva, att Maria Alexandra Söderberg finge från och
med månaden näst efter den, hvarunder hon upphörde med sitt arbete såsom

160

skrifbiträde å tekniska högskolans kansli, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 300 kronor.

Den kungl. propositionen affattades i öfverensstämmelse med statskontorets
hemställan och bifölls af Riksdagen.

Under titeln »allmänna utgifter» hafva kostnader för renskrifning
och registrering m. m. i tekniska högskolans räkenskaper för ar 1910
afförts med kronor 1,246: 81. Af detta belopp har det vid högskolan
mera stadigvarande anställda skrifbiträdet uppburit kronor 743: 20. De
återstående medlen, i hvilka äfven ingår någon mindre kostnad för papper,
hafva utbetalts till maskinskrifningsbyråer och tillfälliga skrifhiträden.

I den proposition (n:r 124), som Kungl. Maj:t aflät till 1911 års
Riksdag angående omorganisation af tekniska högskolan m. m., föreslogs,
att på extra stat för år 1912 för denna högskola måtte anvisas till arfvode
åt ett biträde till sekreteraren 1,200 kronor. Detta har ock bifallits
af Riksdagen.

I den kungl. propositionen erinrades, hurusom den af Kungl. Maj:t den
13 juli 1906 tillsatta kommitté för ordnandet af den högre tekniska undervisningen
i riket uti betänkande den 27 maj 1908 yttrade i fråga om
biträde åt sekreteraren vid tekniska högskolan:

»Med afseende å de ökade göromålen för sekreteraren äfvensom å
det alltmer framträdande behofvet af att hålla kansliet öppet alla dagar
veckan i stället för, såsom nu, endast två dagar, samt å önskvärdheten
af daglig närvaro och tjänstgöring af någon, som handhafver de
löpande expeditionsgöromålen, synes icke någon lämpligare och mindre
kostsam utväg förefinnas, än att för ändamålet till sekreterarens hjälp
anställa ett kontor ^biträde med arfvode af 2,000 kronor. Under nämnda
förutsättning torde för sekreteraren, hvilken lämpligen kan vara någon
af de med arfvoden aflönade lärarna, ett arfvode af 2,000 kronor vara
tillräckligt.»

Å kommitterades förslag till ordinarie stat för tekniska högskolan
upptogs ock nämnda belopp, 2,000 kronor, till kontorsbiträde.

I utlåtande den 12 december 1910, afgifvet af särskild! tillkallade
sakkunniga, yttras uti ifrågavarande ämne:

161

»På grund af den nu föreslagna omorganisationen blir arbetet på
kansliet väsentligt ökadt, hvarför en ökning af sekreterarens lön till 2,000
kronor från den 1 juli 1912 är behöflig.»

»Likaledes bör det nu tillfälligt anställda skrifbiträdet anställas på
ordinarie stat, men då arbetet redan för närvarande fullkomligt motiverar
denna plats, föreslås tillsättandet af densamma från den 1 januari 1912.»

I sitt propositionen i fråga bilagda yttrande till statsrådsprotokollet
den 10 mars 1911 meddelade emellertid chefen för ecklesiastikdepartementet,
att de sakkunniga väl ansett, att »det föreslagna skrifbiträdet»
borde uppföras redan från och med den 1 januari 1912, men att de
sakkunniga tills vidare hemställt om en årlig aflöning åt biträdet af
allenast 1,200 kronor att utgå på extra stat.

Departementschefen yttrade i sammanhang därmed:

»Hvad angår skrifbiträdet, vill jag meddela, att, enligt hvad jag
inhämtat, ett sådant redan finnes och aflönas medelst elevafgifterna. Då
dessa i framtiden skulle användas för andra ändamål, torde särskilt
anslag till ifrågavarande biträde vara nödigt, och har jag ingenting att
invända mot bifall till de sakkunnigas förslag härutinnan.»

Af hvad sålunda förekommit i fråga om skrifbiträde å tekniska
högskolans kansli framgår uppenbarligen, att verkligt och stadigvarande
behof af sådant biträde redan är för handen och efter omorganisationen
af tekniska högskolan än mera kommer att göra sig gällande.

Den ena förutsättningen för skrifbiträdes uppförande på ordinarie
stat lärer alltså förefinnas.

Däremot torde den andra förutsättningen icke kunna anses ådagalagd,
att nämligen åt biträdet kan med säkerhet gifvas full sysselsättning
under den normala minimiarbetstid per söckendag, som gäller för
de skrifbiträden, hvilka vid 1910 års riksdag uppfördes på fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens stater.

Hade sistberörda förutsättning kunnat anses gifven för tiden från
och med år 1912, lärer det få antagas, att i den nämnda kungl. propositionen
till 1911 års Riksdag icke blifvit föreslaget allenast arfvode
på extra stat för år 1912 för skrifbiträdet i fråga.

21—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

162

Kommittén kan för sin del ej tillstyrka, att biträdet ännu uppföres
på ordinarie stat, utan anser att därmed bör anstå, intilldess vunnen
erfarenhet må med bestämdhet gifva vid handen, att biträdets arbetskraft
kan fullt utnyttjas under normal minimiarbetstid per söckendag.

Chalmers’ tekniska läroanstalt.

Styrelsen för Chalmers’ tekniska läroanstalt har i afgifvet yttrande,
dateradt den 7 september 1910, meddelat, att vid anstalten
funnes anställdt ett kvinnligt biträde för renskrifning och siffergranskning,
men att det biträdet åliggande arbetet vore af så ringa omfattning,
att aflöningen för det dåvarande utginge med allenast 100 kronor.
Äfven om denna aflöning, på grund af ökning i göromålen, i en snar
framtid kunde behöfva något höjas, vore dock enligt styrelsens åsikt
någon ändring i biträdets anställning icke af behofvet påkallad.

I anstaltens räkenskaper för år 1910 har afförts dels kostnad för
renskrifning med 185 kronor 15 öre, af hvilket belopp det förenämnda
biträdet uppburit 150 kronor, dels ock arfvode till ett expeditionsbiträde
med 475 kronor.

Af hvad ofvan anförts framgår uppenbart, att ingen anledning förefinnes
att å staten för ifrågavarande anstalt uppföra någon biträdesbefattning
för renskrifning och siffergranskning m. fl. enklare göromål.

Vetenskapsakademien.

Vetenskapsakademien liar i förevarande ärende inhämtat yttranden
från intendenterna vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, af delningen för lägre evertebrerade djur, paleontologiska
afdelningen, entomologiska afdelningen, botaniska afdelningen
och etnografiska afdelningen samt från föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten.

Intendenten vid afdelningen för arkegoniater och fossila växter
har anfört, att ett å afdelningen anställdt biträde sysselsattes med rengöring

163

och etikettering af växtfossil, uppklistring och etikettering af växter,
katalogisering och renskrifning m. m.

Att ett verkligt och stadigvarande behof af detta biträde vore
för handen »torde» — säges det i yttrandet — »utan vidare utredning
vara tydligt». Biträde hade ock funnits, så länge afdelningen bestått,
eller i nära 26 år. Biträdets arbetskraft kunde för afdelningen utnyttjas
året om 6 timmar hvarje söckendag »i samma omfattning som»
vederbörande intendents. Att den för det dåvarande icke tagits i anspråk
i denna utsträckning utan allenast för en tid af omkring nio
månader af året och för en något kortare daglig arbetstid än 6 timmar,
hade uteslutande berott därpå, att afdelningen ej förfogade öfver medel
att ersätta längre tids arbete, ett förhållande, som dock medfört afsevärda
olägenheter för afdelningen.

I medeltal hade afdelningen till arbetsbiträdet under åren 1903—
1909 årligen i rundt tal utgifvit 600 kronor »(nogare bestämdt 603: 57)».

Intendenten hemställde om ifrågavarande biträdes uppförande på
ordinarie stat och förklarade sig under förutsättning af bifall därtill icke
hafva något att erinra däremot, att anslaget till inköp och insamling af
naturalier vid ifrågavarande afdelning, till arbetsbiträde därstädes och
till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
minskades med det belopp, som från anslaget utginge för biträdets aflönande
eller 600 kronor.

Intendenten vid afdelningen för lägre evertebrerade djur har
meddelat, att ett å afdelningen anställdt manligt biträde hade till uppgift
att skrifva kataloger, register för hufvudsamlingen och etiketter för
åskådningssamlingen, att grofsortera och omlägga inkomna samlingar,
att påfylla sprit i afdelningens spritsamling, att iordningställa utrustningar
för vetenskapliga expeditioner, att verkställa inpackning af samlingar,
som skola bearbetas å annan ort, samt att utföra inom afdelningen förekommande
smärre snickeri- och metallarbeten.

Ett dylikt biträde hade funnits å afdelningen sedan många år
tillbaka och kunde aldrig undvaras. Afdelningen behöfde nämligen oundgängligen
ett fast, med dess arbeten förtroget biträde. Den komme under

164

alla förhållanden att kunna fullt utnyttja biträdets arbetskraft under en
daglig arbetstid af 6 timmar eller mera.

Intendenten hemställde om ifrågavarande biträdes uppförande på
ordinarie stat.

I händelse af bifall därtill syntes det anslag, hvarifrån biträdets
aflöning utginge, nämligen anslaget »till materielen, till inköp af sällsynta
föremål samt till vetenskapligt biträde vid naturhistoriska samlingarnas
ordnande», böra minskas med motsvarande belopp, 1,020 kronor om året.

I sistnämnda hänseende tillägger intendenten, »att löneförmånerna varit
så ringa allenast på grund af anslagets otillräcklighet för större utgifter
för ifrågavarande ändamål».

Intendenten vid paleontologiska afdelningen eller afdelningen
för fossila djur har meddelat, att å afdelningen funnes anställdt ett
manligt biträde, i hvars uppgift förnämligast inginge att utföra en mängd
vid afdelningen förekommande, mera mekaniska arbeten, nödvändiga såväl
för den för allmänheten utställda skådesamlingen som ock för den för
fackmännen afsedda hufvudsamlingen. Dessa arbeten kräfde ej någon
vetenskaplig skicklighet men stor noggrannhet jämte »en inöfning under
en längre följd af år».

Genom arbetenas utförande inom afdelningen och under intendentens
omedelbara tillsyn gjordes betydande besparingar för statsverket genom
åstadkommande af en såväl kvalitativt som kvantitativt vida betydligare
arbetsprodukt än om arbetena skulle hafva utförts utom museet. Sa t. ex.
trycktes sedan några år tillbaka af ifrågavarande biträde samtliga för
skådesamlingen och allmänhetens upplysning afsedda, de utställda föremålen
förklarande etiketter. Af biträdet utfördes vidare en mängd vid
afdelningen behöfliga monterings- och prepareringsarbeten.

Ett dylikt biträde hade funnits vid afdelningen sedan mer än ett
trettiotal år tillbaka och komme ej någonsin att kunna undvaras.

Biträdets nuvarande dagliga arbetstid vore 6 timmar, men behofvet
af arbetshjälp vore så stort, att, om endast penningmedel funnes — såväl
för aflöning som för inköp af nödiga förbrukningsartiklar för arbetenas
önskvärda bedrifvande — ej blott arbetstiden för det nuvarande biträdet
borde utsträckas, utan jämväl flera biträden anställas.

165

Aflöningen till det nuvarande biträdet hade under de sista åren
utgått med 870 kronor från anslaget till ordnande och förökande af
afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde.

Nämnda belopp hade varit det allra högsta, som ifrågavarande
anslag kunde bära utan att andra oundgängliga behof åsidosattes eller
för öfrig! verksamheten vid afdelningen hämmades. Som emellertid
lämpligt biträde numera hvarken kunde vinnas och ännu mindre bibehållas
för nämnda belopp, hade skillnaden — »då biträdet i annat fall måst
afskedas» — betäckts af medel från riksmuseets anslag till konservatorselever.
Detta anslag behöfdes dock väl för därmed afsedda ändamål,
hvadan anlitandet af detsamma för förutnämnda ändamål varit »en mycket
motbjudande utväg att komma ut ur för det närvarande eljest ofrånkomliga
svårigheter».

Intendenten har hemställt om uppförande af det ifrågavarande
biträdet på ordinarie stat och har antagit, att vid bifall därtill anslaget
till ordnande och förökande af afdelningens samlingar äfvensom till
materiel och biträde skulle komma att minskas med samma belopp, som
nu utginge därifrån till biträdets aflöning.

Intendenten vid entomologiska afdelningen har anfört, att å
afdelningen funnes ett kvinnligt biträde, som sysselsattes med preparering
af entomologiska samlingar, och att ett verkligt och stadigvarande behof
af biträdet och dess arbetskraft förefunnes. Intendenten hemställde
fördenskull om ifrågavarande biträdes uppförande på ordinarie stat.

Det syntes intendenten vara att motse, att vid bifall till berörda
hemställan afdelningens andel i naturhistoriska riksmuseets anslag till
materielen, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde
vid samlingarnas ordnande — hvilket anslag af ålder tagits i anspråk
för aflönandet jämväl af biträden af nu ifrågavarande slag — komme
att minskas med det belopp, 570 kronor, som därur utginge för ifrågavarande
ändamål.

Intendenten upplyste emellertid, att, enär lämpligt biträde ej stått
att vinna till »så billigt pris», han nödgats att såsom fyllnad i aflöningen
utbetala afdelningens andel i anslaget till konservatorselever, eller 330

166

kronor, men detta hade varit en provisorisk utväg att reda sig ur eljest
oöfverkomliga svårigheter. Detta anslag behöfdes nämligen väl för det
därmed afsedda ändamålet.

Botaniska afdelningens intendent har anfört, att å afdelningen
funnes endast 1 på stadigvarande sätt anställdt biträde med åliggande
att uppfästa växter för herbarierna eller på annat sätt preservera och
montera samlingsföremålen äfvensom att utföra något skrifningsarbete,
kopiering, numrering och stämpling samt att vidmakthålla och reparera
äldre samlingar.

Ett verkligt och stadigvarande behof af detta biträde förefunnes.
Biträdets arbetskraft kunde för statstjänsten utnyttjas »i samma utsträckning
som den öfriga personalens»; arbetsuppgifternas omfattning vore
mer än tillräcklig för 6 timmars daglig arbetstid. Att den nuvarande
kvinnliga innehafvaren af befattningen hade en något kortare arbetstid,
berodde uteslutande därpå, att det ej ansetts med billighet öfverensstämmande
att förplikta en med blott 900 kronor för år aflönad person till längre
arbetstid.

Intendenten hemställde om denna biträdesbefattnings uppförande på
ordinarie stat. Han sade sig, om denna hemställan bifölles, vara »beredd
att vidkännas 900 kronors afkortning» af det anslag, som nu bestrede
utgifterna för biträdets aflönande, nämligen botaniska afdelningens andel
af naturhistoriska riksmuseets anslag till materielen, till inköp af sällsynta
föremål samt till vetenskapligt biträde vid de naturhistoriska samlingarnas
ordnande.

Äfven om — tillägger emellertid intendenten — ofvannämnda
biträdes arbetstid utsträcktes så långt, att all hennes arbetskraft toges i
anspråk för botaniska afdelningen, kunde hon ej fylla behofvet af arbetshjälp
därstädes. Vid afdelningen funnes sedan åtskilliga år tillbaka ett
andra biträde, som visserligen icke varit på stadigvarande sätt anställdt,
men som dock arbetade för stadigvarande uppgifter af hufvudsakligen
samma beskaffenhet som det första biträdets, och dessa uppgifter vore
så omfattande, att de skulle lämna biträdet minst 6 timmars daglig
sysselsättning året om under oöfverskådlig framtid. Detta biträdes arfvode,

167

500 kronor, utginge af det nyss omförmälda anslaget. Biträdets nuvarande
dagliga arbetstid hade med hänsyn till aflöningens ringhet ej
kunnat sättas högre än 2 timmar, och under sommarmånaderna hade
sysslan ej uppehållits.

Intendenten har hemställt, att jämväl sistnämnda biträde måtte
uppföras på ordinarie stat, i hvilket fall han vore »beredd på ytterligare
500 kronors afkortning» på omförmälda anslag.

Intendenten å etnografiska afdelningen har i ärendet anfört
följande.

Under de två första åren af sitt föreståndarskap nödgades han för
de löpande skrifgöromålen uteslutande anlita hjälp från biträden vid
skrifbyråer. Då detta emellertid visade sig allt för betungande för
museets ekonomi för att i längden kunna fortsättas, så mycket mera
som de nödvändiga skrifgöromålen mer och mer ökades, måste han i
januari 1910 vid museet fast anställa ett kvinnligt skrifbiträde, hvilket
aflönats dels med medel ur afdelningens ordinarie årsanslag, dels, och i
hufvudsak, med tillhjälp af enskilda medel.

Det etnografiska museets förste intendent, professor Hjalmar Stolpe,
hade allt ifrån den dag, han tillträdde platsen, under alla åren användt
ett fast anställdt skrifbiträde. Under den tid, professor Einar Lönnberg
varit tillförordnad intendent, hade äfvenledes under månadtal kvinnliga
skrifbiträden varit anställda till den tillförordnade amanuensens tjänst.

Under den gångna delen af år 1910 (d. v. s. intill den 20 september,
då intendentens yttrande är dateradt) hade afdelningens skrifbiträde
regelbundet haft omkring 6 timmars arbete hvarje dag, bestående hufvudsakligast
i biträdandet med den löpande korrespondensen äfvensom med
förekommande skriftliga inlagor och utredningar till akademier, skolor,
utländska museer och andra institutioner. Ingen som helst utsikt förefunnes,
att detta skrifarbete under kommande år skulle på något sätt
minskas.

Genom vänner och gynnare hade museet under de sista åren erhållit
betydande samlingar från trakter spridda öfver hela jorden. All
anledning funnes till antagande, att äfven under de närmaste åren sam -

168

lingarna skulle än ytterligare ökas. Detta medförde tydligen ganska
omfattande korrespondens. Äfven om denna löpande korrespondens tidvis
skulle kunna blifva af mindre omfattning, funnes dock sedan åtskilliga
år ofantligt mycket skrifarbete af annan art hvilande.

En mycket betydande del däraf utgjordes af biträde vid utarbetandet
af exakta beskrifvande inventariekataloger öfver och delvis etikettering
af de stora ännu alltjämt alls icke eller mycket ofullständigt katalogiserade
samlingar, som till ett antal af mer än tio tusen nummer under
det sista tiotalet år införlifvats med museet. Ensamt af denna anledning
vore det af stor vikt att bibehålla ett vid detta speciella, ganska svåra
arbete vant skrifbiträde.

För museets räkning kräfdes emellertid ännu mycket mera skrifarbete,
som ur allmänhetens synpunkt kunde betecknas såsom kanske
ännu betydelsefullare. De i utställningssalarna exponerade samlingarna
saknade nämligen allt jämt i all hufvudsak beskrifvande etiketter. Skulle
samlingarna verkligen kunna lämna allmänheten den behållning och
blifva af det allmänbildande gagn, hvarför de vore afsedda, måste beskrifvande
etikettering af samtliga åskådningssamlingarna systematiskt
och fullständigt genomföras. Ett approximativt öfverslag gåfve vid handen,
att dylika etiketter skulle behöfvas till ett antal af åtminstone 4,000,
sannolikt mer, ett arbete, som ensamt för sig helt säkert komme att taga
flera år i anspråk.

Vid utarbetandet af beskrifvande populära kataloger öfver samlingarna
behöfdes ock skrifbiträde.

Under år 1911 kräfdes äfven skrifbiträdets arbete i alldeles särskild
grad för särdeles brådskande göromål, äfvenledes i allmänhetens speciella
intresse, nämligen uppklistrande och montering af omkring 4,000 fotografier,
för hvilkas exponerande montrer med rörliga ramar blifvit anskaffade.
Därjämte behöfde samtliga dessa fotografier förses med maskinskrifna,
»vederbörligt beskrifvande» etiketter.

För den händelse att det vid afdelningen fast anställda skrifbiträdet
uppfördes på ordinarie stat, skulle årsanslaget till etnografiska afdelningen
kunna minskas med 900 kronor, som utgå till det nuvarande biträdets
aflönande.

169

Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten har anfört,
att af de 5 biträden, som på ett mera stadigvarande sätt användes vid
anstalten, 2 utfört sitt arbete hufvudsakligen på tjänsterummet och 3
i hemmet.

Då afsedt syntes vara att endast sådana biträden, som regelbundet
arbetade på tjänsterummet, skulle kunna beredas en fastare anställning,
hade föreståndaren ansett sig böra till erhållande af sådan anställning,
till en början, föreslå allenast ett af de förstnämnda två biträdena.

Detta biträdes uppgift vore hufvudsakligen att för anstalten utföra
räkningar, ofta rätt komplicerade. Arbetet vore särdeles ansträngande
och kräfde af biträdet »större kvalifikationer än enligt vanliga kompetensfordringar
å med detsamma i öfrigt jämförliga biträden i ämbetsverken».

Anstalten komme aldrig att kunna undvara ett dylikt biträde, och
arbetsuppgifterna för detsamma vore af den omfattning, att biträdets
arbetskraft kunde fullt utnyttjas för statstjänsten.

Med afseende därå, att arbetet vore särdeles ansträngande, ansåg
anstaltens föreståndare så lång daglig arbetstid som 6 timmar ej kunna
föreskrifvas utan fara för öfveransträngning och utan att arbetsresultatens
korrekthet äfventyrades.

Den omständigheten, att af biträdet fordrades högre än vanliga
kvalifikationer, syntes ock böra berättiga detsamma att, om aflöningen
blefve den vanliga, få åtnjuta förmånen af att arbetstiden blefve kortare
än den för ifrågavarande slag af statstjänare normala.

Enär biträdets aflöning utginge med omkring 900 kronor årligen
af anstaltens ordinarie anslag, syntes biträdets uppförande i stat böra
föranleda 900 kronors »afkortning» af sagda anslag.

Vetenskapsakademien bar i sitt eget yttrande uti förevarande ärende
gjort gällande den uppfattning, att 1 biträdesbefattning å hvar och en af
ofvannämnda sex afdelningar inom naturhistoriska riksmuseet och 1 biträdesbefattning
å meteorologiska centralanstalten borde uppföras å ordinarie
stat. Dessa befattningars innehafvare vore nämligen för stadigvarande
statsuppgifter sysselsatta å tjänsterummet på stadigvarande sätt med

22—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

170

arbeten af det slag, hvarom fråga vore, och deras arbetskrafter kunde för
statstjänsten utnyttjas i den utsträckning, att skäl förefunnes för deras
uppförande i stat.

Å museets afdelning för vertebrerade djur och å dess mineralogiska
afdelning funnes däremot ej biträden af ifrågavarande slag.

Beträffande nuvarande aflöningen till de ifrågavarande, redan anställda
biträdena har akademien, såsom redan förut är omnämndt, meddelat,
att i sådant hänseende utginge:

af ett extra anslag, numera ersatt med anslaget å ordinarie stat
till bearbetning, vård och förökning af naturhistoriska riksmuseets samlingar
af arkegoniater och fossila växter, 600 kronor;

af riksmuseets anslag å ordinarie stat till materiel en, till inköp af
sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid naturhistoriska samlingarnas
ordnande dels till ett biträde å afdelningen för lägre evertebrerade
djur 1,020 kronor, dels till ett biträde å entomologiska afdelningen
570 kronor, dels ock till ett biträde å botaniska afdelningen 900
kronor;

af anslaget å ordinarie stat till ordnande och förökande af paleontologiska
afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde 870
kronor.

Akademien har ansett det vara i sin ordning, att, i händelse af
vederbörande biträdesbefattningars uppförande i stat, naturhistoriska riksmuseets
ofvannämnda särskilda anslag å ordinarie stat minskas med nyss
angifna belopp, tillhopa 3,960 kronor.

Till aflönande af biträden utginge vidare 900 kronor af anslag
å extra stat till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska
samlingar.

Af reservationsanslaget till meteorologiska centralanstalten utginge
900 kronor till aflöning åt där anställdt biträde.

Hvad som nämnts om minskning af naturhistoriska riksmuseets
omförmälda anslag å ordinarie stat hade — anför akademien — motsvarande
tillämpning å sistberörda två anslag.

För att bereda biträden fyllnad i aflöningen hade jämväl ordinarie
anslaget åt konservatorselever tagits i anspråk, men hela detta anslag

171

behöfdes för det därmed afsedda ändamålet. Anslagets anlitande i annat
syfte hade varit en nödfallsutväg ur eljest oöfvervinnliga svårigheter.
Akademien ansåg fördenskull biträdenas uppförande å ordinarie stat
icke skäligen kunna föranleda minskning af detta anslag.

Vetenskapsakademien hemställde om framställning till 1911 års
Riksdag, att å naturhistoriska riksmuseets ordinarie stat måtte uppföras
6 biträdesbefattningar med aflöningsförmåner enligt den för skrifbiträdet
i fångvårdsstyrelsen antagna normaltypen, alltså med tillhopa 7,200 kronors
begynnelseaflöningar, och å meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat
1 biträdesbefattning med enahanda aflöningsförmåner, och att i sammanhang
därmed naturhistoriska riksmuseets ofvanberörda anslag måtte minskas
med tillhopa 4,860 kronor och meteorologiska centralanstaltens reservationsanslag
med 900 kronor.

Akademien har uttalat, att, då den för det högre kvalificerade biträdet
å meteorologiska centralanstalten ej föresloge högre aflöning än
den normala, detta skedde allenast därför, att den dagliga arbetstiden
för detta biträde, i följd af arbetets ansträngande beskaffenhet, icke
lämpligen kunde utsträckas till det normala måttet eller 6 timmar. Det
hemställdes, att biträdets uppförande å ordinarie stat ej måtte för detsamma
föranleda längre arbetstid än akademien eller anstaltens föreståndare
ur angifna synpunkter funne skäligt föreskrifva.

I den uti statskontorets riksbokslutsbyrå upprättade liggaren öfver
statsverkets specialutgiftsstater för år 1910 upptagas följande anslag
till naturhistoriska riksmuseet och meteorologiska centralanstalten:

172

Naturhistoriska riksmuseet:	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa.
Allöningar. 1 intendent ............... 6 intendenter...............	5,000 30,000	2,500 15,000	7,500 45,000	\ Efter 5 år kan > lönen höjas ) med 600 kr.
1 konservator..............	3,000	—	3,000
1 andra d:o...............	2,000	—	2,000
Vikariatsersättning, enligt kungl. kret den 16 joni 1906 och 11 juni 1909 .......	_	_	2,188
	—	—	59,688		59,688
Till ritningars utförande..........					3,200
Åt konservatorselever...........					2,000
Särskilda anslag.
Till materielen, till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid de natur-historiska samlingarnas ordnande.........................	20,250
Till ordnande och förökande af den paleontologiska afdelningens samlingar äfvensom till materiel och biträde...............................	2,500
Till honorarier åt yngre naturforskare för vetenskapliga bearbetningar af de i museet för-varade samlingar af naturföremål och till bekostande af sådana arbetens offentliggörande	6,000
Expensmedel.................................... (Af sistberörda anslag skall utgå aflöning till vaktmästaren vid museum med 700 kronor och till eldaren med 500 kronor).	15,000
				gumma	108,638
Meteorologiska centralanstalten:
Föreståndaren:
Lön.................				5,000
Tjänstgöringspenningar............. Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.			2,500 7,500
Vikariatsersättning, enligt knngl. bref den 16 juni 1906 och 11 juni 1909 .	. . . 313
Amanuensen:
Arfvode...............				. . . . 3,000	10,813
Till arfvode åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer samt för räknebiträden, aflöning åt en vaktmästare, anskaffande och underhåll af instrumenter, underhåll af anstaltens telegraf och materiel, äfvensom för andra behof vid anstalten, reservations-anslag ..................................... (Af reservationsanslaget utgår vaktmästarens aflöning med 1,000 kronor årligen).	16,000
Bidrag till bestridande af meteorologiska centralanstaltens årliga utgifter för väderleks-telegram....................................	1,050
				Summa	I 27,863

173

Vid 1910 års riksdag blef, jämlikt skrifvelse den 30 maj samma
år n:r 8, den förändring i aflöningsstaten för naturhistoriska riksmuseet
godkänd, att däri upptogos dels ytterligare en intendentsbefattning med
enahanda aflöningsförmåner och villkor för förmånernas åtnjutande, som bestämts
för de dåvarande intendenterna, och afsedd att först innehafvas af
professorn A. G. Nathorst med rätt för honom att genast komma i åtnjutande
af ålderstillägg, dels och ett till 2,500 kronor ökadt anslag till
vikariatsersättning.

I följd däraf höjdes museets aflöningsstat från dess dåvarande
belopp, 59,688 kronor, till 67,500 kronor.

Å naturhistoriska riksmuseets stat uppfördes ett anslag å 2,000 kronor
till bearbetning, vård och förökning af museets afdelning för arkegoniater
och fossila växter.

Hela det i riksstaten under titeln »Naturhistoriska riksmuseum»
uppförda ordinarie anslaget höjdes från sitt dåvarande belopp, 108,638
kronor, till 118,450 kronor.

Pa extra stat för år 1911 äro enligt Riksdagens berörda skrifvelse
den 30 maj 1910 anvisade, bland annat, 5,000 kronor till vård, underhåll
och förkofran af museets etnografiska afdelning samt 4,000 kronor
för beredande af personlig löneförbättring åt amanuenser vid mineralogiska
och botaniska afdelningarna.

Likaledes äro enligt samma riksdagsskrifvelse, under rubriken meteorologiska
centralanstalten, på extra stat för år 1911 anvisade, bland annat,
till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjänst vid nämnda
anstalt 10,250 kronor, hvaraf 1,100 kronor såsom personligt tillägg i
arfvodet åt amanuensen vid anstalten samt 3,000 kronor såsom arfvode
åt en andre amanuens med hufvudsaklig uppgift att biträda vid väderlekstjänsten
om förmiddagarna under hela året och med skyldighet att,
om så påfordras, mot en särskild ersättning af 600 kronor biträda vid
väderlekstjänsten om eftermiddagarna under månaderna juli—september.

Jämväl för år 1912 äro å extra stat anvisade anslag till vård,
underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning
samt för beredande af personlig löneförbättring åt amanuenser vid
museets mineralogiska och botaniska afdelningar äfvensom omförmälda

174

anslag för meteorologiska centralanstalten; det förstnämnda anslaget dock
till ett belopp af 6,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf redan
under år 1911 förskottsvis utanordna ett belopp af 300 kronor.

Det torde böra erinras, att för intendenter vid naturhistoriska riksmuseet
och föreståndaren för meteorologiska centralanstalten lönereglering
skett såväl vid 1906 som vid 1909 årens riksdagar.

Vid 1907 års riksdag uppfördes på ordinarie stat aflöning åt en
andre konservator vid naturhistoriska riksmuseet med 2,000 kronor.
Af handlingar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts framställning i ämnet,
framgick, att den förutvarande konservatorn, för hvars befattning aflöningen
vid 1876 års riksdag höjdes från 2,500 kronor till det nuvarande
beloppet 3,000 kronor, därjämte åtnjöt fri bostad och vedbrand.

På handläggning af löneregleringskommittén äro för närvarande
beroende framställningar från vetenskapsakademien om anställande af
fasta, vetenskapligt bildade biträden, med benämningen assistenter, 1 å
hvar och en af naturhistoriska riksmuseets åtta af delningar.

Beträffande nu de i förevarande ärende gjorda framställningar om
uppförande å stat af icke vetenskapligt bildade biträden å vissa afdelningar
af naturhistoriska riksmuseet och vid meteorologiska centralanstalten
tillåter sig kommittén för egen del anföra följande.

Därest, med fullföljd af dels de partiella löneregleringarna för
intendenter vid nämnda museum och för meteorologiska centralanstaltens
föreståndare dels ock uppförandet å stat af lön till en andre konservator,
äfven nyssberörda biträdesfråga skall behandlas särskildt för sig utan
sammanhang med spörsmålet om fullständig ny stat för naturhistoriska
riksmuseet och för meteorologiska centralanstalten, är från kommitténs
sida icke något att erinra vid att 4 kvinnliga biträden med aflöningsförmåner
enligt den normala typen uppföras å naturhistoriska riksmuseets
stat, för tjänstgöring 1 å afdelningen för arkegoniater och fossila växter,
1 å entomologiska afdelningen, 1 på botaniska och 1 på etnografiska
afdelningen.

175

Att å afdelningen för lägre evertebrerade djur och paleontologiska
afdelningen anställa å stat manliga biträden af ifrågavarande slag kan
kommittén med den uppfattning i sådant hänseende kommittén uttalat
i sina allmänna erinringar och'' förslag i förevarande ärende — ej tillstyrka.
De göromål, som skulle fullgöras af dessa biträden, synas — om
befattningshafvarna skola erhålla oi''dinarie anställning — lämpligen kunna
anförtros åt manliga vaktmästare, aflönade lika med vaktmästare vid
karolinska institutet och vaktmästare i allmänhet vid nyreglerade centrala
ämbetsverk, eller med lön 700, tjänstgöringspenningar 350 och ortstillägg
150 kronor, tillhopa 1,200 kronor, hvartill kunna komma två ålderstillägg
till lönen, hvartdera å 100 kronor, efter fem och tio år. (Åtnjuter vaktmästare
i sådan egenskap fri bostad och bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor
årligen.)

För det biträde, som vetenskapsakademien önskat få uppfördt å
staten för meteorologiska centralanstalten, har akademien föreslagit normalaflöning,
men ansett den dagliga arbetstiden ej lämpligen kunna utsträckas
till 6 timmar.

Vidhålles akademiens uppfattning i sistnämnda hänseende, anser
kommittén sig ej kunna tillstyrka biträdets uppförande å stat; åberopande
kommittén äfven i detta hänseende hvad därutinnan yttrats i ofvanberörda
allmänna erinringar och förslag.

I händelse af bifall i större eller mindre mån till hvad vetenskapsakademien
beträffande nu ifrågavarande befattningar föreslagit, lära de
anslag, från hvilka godtgörelse nu utgår för de göromål, som skulle åligga
blifvande ordinarie befattningshafvare, böra vederbörligen reduceras, frånsedt
till äfventyrs anslaget åt konservatorselever. Däremot måste anslag
till vikariatsersättning ökas. Kommittén erinrar i detta hänseende, att
enligt dess åsikt 75 kronor per månad böra beräknas till vikarie för
semesterledigt biträde, hvars aflöning utgår efter normaltyp, samt att
jämväl vid dylikt biträdes tjänstledighet för sjukdom kunna från anslag
till vikariatsersättning erfordras medel för att tillsammans med biträdets
frånträdda tjänstgöringspenningar uppbringa vikariens ersättning till 75
kronor i månaden.

176

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Akademiens stat, antagen vid 1909 års riksdag, upptager »till amanuenser
och vikariatsersättning samt extra biträden och vaktbetjäning» 25,000
kronor.

Af Kungl. Maj :ts proposition n:r 1 vid nämnda riksdag, 8:de hufvudtiteln,
sid. 239 och 243, framgår, att berörda anslagsbelopp beräknats
på följande sätt:

extra biträden vid samlingarnas ordnande och vid kansli göromål.

...............6,000:

extra vaktbetjäning i och för samlingarnas tillgänglighet för

allmänheten under sex dagar i veckan.....

extra tjänstemän..............

extra vaktmästare..............

vikariatsersättning under de ordinarie tjänstemännens

semester................

för anslagsbeloppets afrundning.......• •

3,000: —
14,000: —
800: —

1,000: —
200: —

Summa kr. 25,000

Akademien har i nu förevarande ärende anfört, att den sedan några
år hade två kvinnliga biträden, hvilka vore på ett stadigvarande sätt
uteslutande sysselsatta med skrifgöromål, »dels skrifvelser från akademien
och riksantikvarien samt andra kansligöromål, dels af skrifter af sådana
beskrifningar å fornlämningar och fynd, som äro behöfliga för antikvariskttopografiska
arkivet», och att akademien alltjämt behöfde åtminstone
två sådana biträden. Det arbete, hvarmed de vore sysselsatta, vore redan
så betydande, att de ej utan hjälp kunde medhinna det, och erfarenheten
hade visat, att detta arbete årligen ökades.

Efter hvad akademien vidare meddelade, hade hvart och ett af
dessa två biträden, med minst fem timmars daglig tjänstgöringstid, ett
årsarfvode af 1,200 kronor, utgående af ofvanberörda i staten upptagna
anslag å 25,000 kronor.

Akademien har uttalat, att det vore synnerligen önskvärd!, om de
två ifrågavarande biträdena blefve uppförda på akademiens stat samt om

177

deras aflöningsvillkor, tjänstgöringstid samt rätt till semester och pension
blefve bestämda på samma sätt som skett beträffande skrifbiträdena hos
fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Om detta bifölles, syntes det akademien, att från ofvanberörda
anslag å 25,000 kronor ett belopp af 2,400 kronor borde afdragas.

Akademiens räkenskaper för år 1910 gifva vid handen, att två
skrifbiträden under året uppburit arfvode med 1,200 kronor hvartdera
från meranämnda anslag samt att därutöfver gäldats kostnad för tillfällig
renskrifning med 43 kronor, som utgått från »Bergerska donationsfonden».

Utredningen i förevarande ärende synes alltså ådagalägga, att så
godt som all vid akademien förekommande renskrifning kunnat verkställas
af de nämnda tvenne skrifbiträdena med en minimiarbetstid af 5 timmar
om dagen.

Enär vid sådant förhållande förutsättningarna för uppförande å
akademiens stat af mer än ett skrifbiträde icke torde vara för handen,
hemställer kommittén,

att å vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens
stat må uppföras 1 kvinnligt skrifbiträde med normalaflöning,
samt

att i sammanhang därmed det å akademiens stat
uppförda anslaget å 25,000 kronor till amanuenser och
vikariatsersättning samt extra biträden och vaktbetjäning
må minskas med 1,200 kronor till 23,800 kronor.

Ämbetsverk under jordbruksdepartementet
Domänstyrelsen.

Den vid 1908 års riksdag antagna staten för domänstyrelsen upptager
»till arfvoden åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners
granskning, flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,
vikariatsersättning samt tryckningskostnader» 53,700 kronor.

23—11 OS 23 Löneregler ing skommitténs bet. XXIX.

178

Beloppet är detsamma, som af löneregleringskommittén i dess betänkande
den 13 december 1907 (delen X) angående domänstyrelsen föreslogs
för enahanda ändamål. Därvid beräknades högst 10,800 kronor till
aflöning åt sex fasta biträden af det slag, som afsågs i kommitténs betänkande
delen VIT, äfvensom omkring 6,500 kronor för bestridande af
utgifter för tillfälliga biträden samt för de i domänstyrelsens dåvarande
stat med kostnaderna för renskrifning sammanförda tryckningskostnader.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1909 gjorde domänstyrelsen
framställning om förhöjning af ofvanberörda anslag med 6,000
kronor. Sistnämnda belopp var afsedt för bestridande af kostnader för ytterligare
eu forstligt bildad amanuens hos domänstyrelsen, för renskrifning
samt till vikariatsersättning m. m.

I proposition n:r 190 föreslog Kungl. Maj:t 1910 ars Riksdag att
för anställande af en extra amanuens hos domänstyrelsen samt för beredande
åt styrelsen af ökade medel till renskrifningskostnader och
vikariatsersättningar m. m. på extra stat för år 1911 anvisa ett anslag
af 6,000 kronor att enligt Kungl. Majts bestämmande användas för ändamålet.
Framställningen därom blef af Riksdagen bifallen.

Domänstyrelsen har i sitt nu föreliggande yttrande, dateradt den
23 september 1910, hemställt, att å dess stat måtte uppföras 9 kvinnliga
biträden, däraf 8 med normalaflöning och 1 (»kartograf») med 200 kronors
högre aflöning, förslagsvis 600 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar
och 200 kronor i ortstillägg, jämte tva ålderstillägg till lönen,
hvartdera å 200 kronor, efter fem och tio år. Till den sistnämnda
biträdesbefattningen fordrades särskild kvalifikation, nämligen genomgången
ritkurs och god praktik i kartarbeten.

Till stöd för nu föreliggande framställning har domänstyrelsen
meddelat, att hos styrelsen vore ständigt sysselsatta 15 kvinnliga biträden,
af hvilka 2 biträdde med registratorsarbete, 1 med räkenskapers
bearbetning, 2 utförde kartarbete och de öfriga 10 användes dels till
uteslutande renskrifning, dels ock därjämte till andra förefallande lättare
arbeten och utredningar. Periodvis hade dessutom tillfälliga biträden
måst anlitas. Samtligas aflöningar hade bestridts af styrelsens ordinarie

179

anslag med undantag af de båda kartografernas, hvilkas aflöningar utgått
från reservationsanslaget till skogsväsendet, enär deras arbete bestått i
upprättande af situationskartor öfver allmänna skogar och kopiering af
skogskartor.

Efter hvad styrelsen upplyste, utgingo arfvodena till de ständiga
biträdena årligen med 1,560 kronor till den ena kartografen, 1,440 kronor
till 6 personer hvardera, 1,200 kronor till 2 hvardera och 1,080 kronor
till 4 hvardera. 2 biträden slutligen, hvilka voro så till åren komna,
att deras uppförande på ordinarie stat ej kunde ifrågakomma, och hvilka
af brist på utrymme i styrelsens lokal arbetade i hemmet, erhöllo ersättning
efter antalet renskrifna sidor.

Styrelsen ansåg för sin del högst önskligt, att åtminstone nio af
ofvanberörda biträdesbefattningar blefve uppförda på ordinarie stat.

Vidkommande det inflytande, bifall till styrelsens ifrågavarande
förslag skulle utöfva på styrelsens ordinarie anslag, har styrelsen anfört
följande.

Sagda anslag, 159,000 kronor, vore fördeladt på två grupper, nämligen
dels 105,300 kronor till aflöning åt ordinarie tjänstinnehafvare,
dels ock 53,700 kronor till arfvoden åt amanuenser och biträden samt
för byggnadsplan ers granskning, flitpenningar åt extra tjänstemän och
extra vaktmästare, vikariatsersättning samt tryckningskostnader.

Vid bifall till styrelsens förslag om nio biträdesbefattningars uppförande
å stat, skulle den förra gruppen af styrelsens ordinarie anslag
behöfva ökas med 11,000 kronor, under förutsättning att ålderstillägg
komme att utgå från nionde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Den besparing, som i stället skulle uppstå inom den senare gruppen
af det ordinarie anslaget, komme att uppgå till ungefär samma belopp.
Fördenskull erfordrades endast en förskjutning af 11,000 kronor från
den senare till den förra gruppen, alltså ingen ändring i hela anslagets
summa, 159,000 kronor.

Vid det förhållande, att semesterrättigheten kunde komma att föranleda
en ytterligare utgift åt vikarier, skulle visserligen en förhöjning af
den senare gruppen kunna ifrågasättas; men enär styrelsen antog sig tills
vidare få, liksom för år 1911, förfoga öfver extra anslag af 6,000 kronor

180

för anställande af en extra amanuens samt för beredande af ökade medel
till renskrifningskostnader och vikariatsersättningar m. m., syntes någon
tids erfarenhet böra vinnas i fråga om storleken af den ökning, hvaraf
det ordinarie anslaget vore i behof.

Bifall till styrelsens nu föreliggande förslag skulle visserligen föranleda
en besparing i reservationsanslaget till skogsväsendet af 1,560
kronor, nu utgående arfvode åt den »kartograf», hvars befattning föreslagits
till uppförande å stat, men enligt styrelsens åsikt var detta belopp
alltför ringa för att utöfva inflytande på sistnämnda, för år 1911 till
3,240,900 kronor uppgående anslag.

Kommittén anser sig icke böra göra någon erinran mot att af
de femton kvinnliga biträdesbefattningar, för hvilka enligt domänstyrelsens
nu förevarande yttrande finnes ständig sysselsättning för styrelsens
räkning med arbeten af angifna slag, 9 befattningar må uppföras å ordinarie
stat.

Aflöningen till 8 af dem lärer i enlighet med styrelsens hemställan
böra utgå med enahanda belopp, som fastställts för skrifbiträdena å
fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens stater.

Med afseende å hvad styrelsen anfört i fråga om särskild kvalifikation
för det biträde å stat, som skulle hafva att upprätta situationskartor
öfver allmänna skogar och kopiering af skogskartor, synes fog vara för
handen att sätta detta biträde i den högre aflöningsgrad för biträden med
mera kvalificerade arbetsuppgifter, hvarom kommittén i det föregående
gjort framställning.

Domänstyrelsen har, såsom ofvan är nämndt, uttalat den uppfattning,
att ett bifall till styrelsens förslag om nio kvinnliga biträdens
uppförande å stat för närvarande endast behöfde föranleda en omflyttning
af belopp från den andra till den första af de båda angifna
grupperna af styrelsens ordinarie anslag. Det torde i detta hänseende
böra uppmärksammas, att enligt kommitténs förslag sammanlagda begynnelseaflöningarna
för de nio biträdesbefattningarna skulle utgöra 11,200
kronor.

Emellertid bör här ock erinras, hurusom vid 1911 års riksdag,
efter förslag af Kungl. Maj:t, beslutats, att, på grund af förändrad upp -

181

ställning af riksstaten, hvad som af nionde hufvudtitelns anslag är att
räkna till driftkostnaderna för statens domäner skall utbrytas från hufvudtitelns
stat och i budgetärt hänseende för sig behandlas.

I beräkningen af driftkostnaderna under år 1912 för förvaltandet
af statens domäner ingå, bland annat, dels under rubriken »kostnader
för domänstyrelsen» aflöningsstat för styrelsen 159,000 kronor och »till
anställande af en extra amanuens hos styrelsen och för renskrifning m. m.»

6,000 kronor, dels ock kostnader för ålderstillägg åt domänstyrelsens och
skogsstatens personal 110,000 kronor.

Kommittén hemställer,

att å staten för domänstyrelsen må uppföras 9
kvinnliga biträdesbefattningar,

att för 8 af dessa aflöningsförmånerna må utgå
efter den normala typen, samt

att för 1 biträde aflöningen må utgöra lön 800 kronor,
tjänstgöringspenningar 650 kronor och ortstillägg 150
kronor, tillhopa 1,600 kronor, hvartill kunna komma två
ålderstillägg till lönen, hvardera å 200 kronor, efter fem
och tio år.

Med afseende å hvad domänstyrelsen i sitt yttrande uti förevarande
ärende anfört i vissa särskilda hänseenden — beträffande ersättning för
arbete å öfvertid m. m. — får kommittén hänvisa till hvad i dithörande
hänseenden blifvit af kommittén anfördt i meranämnda allmänna erinringar
och förslag.

Landtbruksstyrelsen.

Landtbruksstyrelsen har uti sitt yttrande i förevarande ärende,
dateradt den 20 september 1910, erinrat, hurusom chefen för jordbruksdepartementet
i skrifvelse till styrelsen den 21 juli 1910 omförmält,
att afsedt vore att beträffande vissa nyreglerade ämbetsverk, inom hvilka
förefunnes behof af biträden, som på ett stadigvarande sätt vore sysselsatta
med skrifgöromål och dylika sysslor, aflåta till Riksdagen nådiga

182

framställningar om uppförande i stat af erforderligt antal sådana biträden,
och hade departementschefen anmodat landtbruksstyrelsen att, i hvad
densamma anginge, till jordbruksdepartementet inkomma med det yttrande
och förslag uti ifrågavarande hänseende, hvartill omständigheterna kunde
föranleda.

Styrelsen har i anledning däraf utlåtit sig allenast sålunda:

»Då kungl. landtbruksstyrelsen icke för närvarande har hos sig
anställdt något sådant biträde, hvarom i nämnda skrifvelse handlas, har
styrelsen icke ansett sig hafva anledning till vidare yttrande i ämnet.»

Den 2 november 1907 afgaf löneregleringskommittén betänkande
(delen VIII) angående reglering af löneförhållanden m. m. vid landtbruksstyrelsen.

Från detta betänkande (sid. 66—70) må här återgifvas följande,
som anfördes under rubriken »anslag till extra biträden, vikariatsersättning
och expenser».

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån personer,
som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt
sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, måtte kunna erhålla någon
fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
denna utredning kunde föranleda, anbefalldes, bland andra myndigheter,
äfven landtbruksstyrelsen att däröfver afgifva underdånigt utlåtande.

T detta utlåtande, som afgafs den 10 oktober 1906, erinrade styrelsen,
att det enligt gällande instruktion ålåge den bland styrelsens ledamöter,
hvilken benämndes sekreterare, att, utom annat, ansvara för uppsättning af
samt till styrelsens granskning öfverlämna koncept till expeditioner i alla
ärenden, som hos styrelsen föredragits, äfvensom att hafva uppsikt öfver
och ansvara för registrators- och aktuariegöromålens behöriga skötande.
Honom ålåge i sådant hänseende tillse, att öfver inkommande handlingar
samt utgående expeditioner fördes särskilda diarier, att register därtill
upprättades, att till styrelsen inkommande handlingar behörigen emottoges,
att remisser och expeditioner behörigen afsändes eller till vederbörande
utlämnades, att expeditionslistor, protokoll, konceptexpeditioner och hand -

183

lingar i afgjorda mål ordnades och förvarades, att styrelsens arkiv hölles
i behörigt skick, m. m.

Enligt hvad styrelsen vidare erinrade, fanns till handläggande af
ofvan uppräknade göromål icke, förutom sekreteraren, anställd någon
annan vare sig ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman eller något
annat manligt biträde, utan hade styrelsen funnit med sin fördel mest
förenligt att i stället hos sig anställa kvinnliga biträden, af hvilka två
kunde anses hafva stadigvarande, regelbundet arbete hos styrelsen.

Det ena af dessa båda biträden, som alltsedan styrelsens inrättande
år 1890 varit därstädes anställdt, hade sysselsatts med skrifgöromål,
diarie- och registerföring, uppsättande af lättare expeditioner, expeditionsgöromål,
verkställande vid behof af kalender- och andra statistiska arbeten,
upprättande af styrelsens årsräkenskaper, m. m. Det andra biträdet hade
varit sysselsatt hufvudsakligen med skrifgöromål äfvensom med diarieföring.
Den för dessa båda biträden bestämda arbetstiden på tjänsterummet
hade utgjort för det förra biträdet omkring 6 och för det senare
omkring 4 timmar dagligen.

Styrelsen sade sig kunna med verklig tillfredsställelse vitsorda den ordning
och noggrannhet, hvarmed dessa kvinnliga biträden utfört sina göromål,
samt särskildt den synnerliga skicklighet det äldre biträdet ådagalagt
vid fullgörandet af de delvis ganska maktpåliggande och kräfvande göromål,
som åt henne anförtrotts; och styrelsen ansåg det vara sin skyldighet
att söka bereda åt dessa och dylika, vare sig manliga eller kvinnliga
biträden, som framdeles kunde komma att anställas hos styrelsen, en fast
anställning, likasom äfven under vissa villkor pension vid viss framskriden
ålder. Enligt styrelsens mening stode för vinnande af detta ändamål
icke någon lämpligare utväg till buds än att i styrelsens stat för två
ordinarie biträden upptoges aflöningar, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar.

Till ledning för bestämmande af de belopp, hvarmed aflöningarna
borde utgå, meddelade styrelsen, att det äldre biträdet åtnjöte ett »ordinarie
arfvode» af 125 kronor i månaden eller 1,500 kronor för år äfvensom
att samma biträde tillförsäkrats gratifikationer om tillhopa 300 kronor
samt erhållit dyrtidstillägg med tio procent å såväl arfvodet som grati -

184

fikationerna, alltså tillsammans 1,980 kronor för år. Det andra biträdet
åtnjöt vid tiden för utlåtandets afgifvande ett »ordinarie arfvode» af 50
kronor i månaden, gratifikationer om 100 kronor samt dyrtidstillägg med
tio procent å arfvodet, eller inalles 760 kronor för år.

Enligt hvad styrelsens representant i kommittén meddelat, hade
emellertid aflöningen till det senare biträdet från och med ingången af
år 1907 höjts, i det att arfvodet satts till 75 kronor för månad eller
900 kronor för år. Däremot skulle biträdet icke vidare komma i åtnjutande
af dyrtidstillägg. I gratifikation hade samma biträde vid midsommaren
1907 bekommit ett belopp af 50 kronor.

Det var vidare att omförmäla, att enligt uppgift från det äldre
biträdet hos landtbruksstyrelsen hon, utöfver ofvannämnda inkomst af
1,980 kronor för år, åtnjöt särskild ersättning för öfvertidsarbete, och att
på grund däraf hela hennes inkomst af arbete för ämbetsverkets räkning
år 1906 utgjort 2,580 kronor 50 öre.

I ofvanberörda underdåniga utlåtande den 10 oktober 1906 föreslog
styrelsen sådan höjning af biträdenas aflöning, att dem borde tilldelas
en lön af 500 kronor jämte två ålderstillägg till lönen, hvartdera om
100 kronor, samt att tjänstgöringspenningar måtte beräknas för det ena
biträdet till 6 kronor för arbetsdag eller 1,800 kronor för år och för det
andra till 2 kronor 40 öre för arbetsdag eller 720 kronor för år.

I utlåtandet den 10 oktober 1906 hade — framhålles det af löneregleringskonunittén
uti dess betänkande delen Vill — landtbruksstyrelsen
uttalat sin tillfredsställelse med det sätt, hvai''på de hos styrelsen
anställda kvinnliga biträden löst de dem anförtrodda uppgifter. Ett
oförtydbart erkännande däraf syntes kommittén ock ligga däri, att, vid
behandlingen af frågan om reglering af löneförhållandena m. m. hos
landtbruksstyrelsen, nämnda styrelse icke ansett sig böra ifrågasätta anställning
af biträdande ordinarie eller extra tjänstemän utan tilltrott sig att
kunna fortfarande tills vidare besörja de styrelsen åliggande göromål med
anlitande af enahanda slags biträden som dittills.

Att vid dylikt förhållande hos landtbruksstyrelsen skulle finnas
full och stadigvarande sysselsättning för två fasta biträden syntes kommittén
uppenbart.

185

För dessa befattningar skulle, enligt hvad kommittén då höll före,
gälla hvad kommittén rörande dylika fasta biträden i allmänhet uti delen
VII föreslagit eller till beaktande framhållit.

I afseende å aflöningsförmånerna syntes emellertid påkalladt att göra
undantag för det äldsta af de dåvarande biträdena, under förutsättning
att hon blefve antagen till fast biträde. Det var nämligen upplyst, att hon,
som tjänstgjort hos landtbruksstyrelsen allt från dess inrättande, hade
sig anförtrodda uppgifter, mera kräfvande och mångsidiga än de, som i
allmänhet plägat åläggas dylika biträden. Med afseende därå åtnjöt hon
redan högre aflöning för år än hvad kommittén tänkt sig som maximiarfvode
för fasta biträden i allmänhet, och landtbruksstyrelsen hade i
sitt utlåtande af den 10 oktober 1906 för henne föreslagit en aflöning,
slutande å 2,500 kronor.

I betraktande häraf hade kommittén icke funnit något att erinra
vid, att för henne personligen det fasta arfvodet bestämdes att utgå med
högst 2,500 kronor för år, dock att därå icke finge grundas någon rätt
för henne till högre ålderdomsunderstöd än det belopp, som i sådant
hänseende kunde komma att högst utgå enligt de af kommittén (i delen
VII) för fasta biträden i allmänhet föreslagna bestämmelser eller 900
kronor för år.

Med iakttagande häraf beräknade kommittén, i betänkandet delen
VIII, till arfvoden åt fasta biträden i landtbruksstyrelsen ett belopp af
högst 4,300 kronor för år. Därutöfver ansågs för tillfälliga biträden böra
afses ett belopp af omkring 1,700 kronor äfvensom för särskildt anlitade
sakkunniga biträden 1,000 kronor.

I det förslag till stat för landtbruksstyrelsen, som af kommittén
framlades i betänkandet delen VID, upptogos 14,000 kronor till extra
biträden, vikariatsersättning och expenser.

Då chefen för jordbruksdepartementet den 13 januari 1908 underställde
Kung!. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet för år 1909 af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, anmälde han jämväl
kommitténs betänkande af den 2 november 1907 angående landtbruksstyrelsen.

24—110823 Löner tgl er ing sJcammitttns bet. XXIX.

186

Han upplyste därvid, att landtbruksstyrelsen den 18 november 1907
afgifvit underdånigt utlåtande öfver det i nämnda betänkande innefattade
förslag; att, enär kommittén uti nyssberörda betänkande i visst hänseende
hänfört sig till sitt den 31 oktober 1907 afgifna betänkande angående
fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter,
landtbruksstyrelsens yttrande inhämtats jämväl öfver sistnämnda
betänkande; samt att styrelsen den 21 november 1907 afgifvit det sålunda
infordrade utlåtandet.

Departementschefen meddelade till statsrådsprotokollet, att landtbruksstyrelsen
i sitt utlåtande den 18 november 1907 ej haft något att
erinra mot kommitténs förslag vare sig i den ena eller andra delen af
dess betänkande den 2 november 1907, samt att styrelsen ej heller i sitt
utlåtande af den 21 i samma månad framställt någon anmärkning mot
kommitténs förslag i betänkandet af den 31 oktober 1907.

För det dåvarande ansåg sig dock departementschefen icke kunna
ansluta sig till kommittén i fråga om anställandet hos styrelsen af två
fasta kvinnliga biträden. Kommittén hade i denna del hänvisat till
sitt den 31 oktober 1907 i ämnet afgifna betänkande. Förhållandet var
emellertid, att af de åtskilliga myndigheter, hvilkas utlåtanden öfver sistnämnda
betänkande infordrats, en stor del ännu icke hunnit inkomma
med sina yttranden. Därtill kom, att såväl i en del. redan inkomna utlåtanden
som särskildt uti en från styrelsen för föreningen af kvinnor i
statens tjänst i december 1907 ingifven underdånig skrift åtskilliga
anmärkningar och däribland äfven sådana af djupt ingripande principiell
betydelse framställts mot det sätt, hvarpå kommittén sökt lösa frågan om
ordnande af skrifbiträdenas ställning.

Att redan då och utan att afbida den ytterligare utredning, som
infordrats, söka definitivt lösa denna grannlaga fråga, hade under
dylika omständigheter icke synts departementschefen lämpligt. Han ansåg
således, att med frågan om anställande af kvinnliga biträden hos landtbruksstyrelsen
borde få anstå ännu någon tid, till dess frågan kunde
bedömas från de allsidiga synpunkter, dess vikt kräfde. Denna omständighet
inverkade emellertid, enligt departementschefens mening, icke på

187

det beräknade anslagsbehofvet, åtminstone icke i den mån, att däraf
skulle kunna föranledas någon rubbning i den föreslagna statens belopp.

T den stat för landtbruksstyrelsen, som af Kungl. Maj:t framlades
för 1908 års Riksdag, upptogs anslag till extra biträden, vikariatsersättning
och expenser till det af kommittén föreslagna beloppet 14,000 kronor.

Riksdagen antog den föreslagna staten, och gaf särskildt tillkänna,
att den icke haft något att erinra mot det i staten upptagna belopp till
extra biträden, vikariatsersättning och expenser. (Jfr skrifvelse den 1
juni 1908, n:r 9.)

Enligt hvad landtbruksstyrelsens räkenskaper gifva vid handen,
hafva under år 1910 varit hos styrelsen mera fast anställda fyra kvinnliga
biträden, nämligen 1 »e. o. registrator», 1 biträde åt t. f. föredraganden
af tuberkulinärenden (med aflöning från anslag å extra stat) och
2 ytterligare biträden.

Dessa biträdens fasta årsarfvoden hafva utgjort resp. 2,500, 1,000,
1,500 och 960 kronor. De hafva emellertid äfven uppburit ersättning
för extra arbete. Den sammanlagda godtgörelse, de under året uppburit
för sitt arbete hos landtbruksstyrelsen, har utgjort resp. kronor 3,106,
1,227: 49, 1,784: 43 och 1,296: 30. Under året hafva mindre belopp jämväl
utgifvits såsom ersättning åt tillfälliga skrifbiträden.

Efter hvad nu anförts rörande den föregående behandlingen af
frågan om behofvet af fasta biträden hos landtbruksstyrelsen, torde det
måhända kunna väcka en viss förundran, att styrelsen på sätt som i
dess yttrande uti nu förevarande ärende skett besvarat chefens för jordbruksdepartementet
anmodan i skrifvelsen den 21 juli 1910.

Enligt hvad kommittén inhämtat, lärer emellertid anledningen vara
den, att landtbruksstyrelsen ansett de göromål, som äro anförtrodda åt
dess äldsta kvinnliga biträde, hufvudsakligen vara sådana, som inom centrala
ämbetsverk i allmänhet utföras af manliga tjänstemän i lägsta normala
lönegraden, och att enligt styrelsens åsikt äfven ett af dess öfriga
kvinnliga biträden besörjer göromål så beskaffade, att hon ingalunda är
att jämnställa med de skrifbiträden, som äro uppförda å fångvårdsstyrelsens
och generaltullstyrelsens stater.

188

Landtbruksstyrelsen lärer, innan den ingår med framställning till
Kungl. Maj:t i fråga om ordinarie ställning för vissa af sina biträden,
vilja afvakta fortgången af den i kommitténs betänkande den 13 januari
1911 (delen XXVII) behandlade frågan om grunder, med tillämpning af
hvilka infödda svenska kvinnor må kunna af Konungen utnämnas och
befordras till vissa befattningar. Bland dessa äro ock, såsom bekant,
flera tjänster i lägsta normala tjänstemannagraden vid riksarkivet, kungl.
biblioteket, m. fl. verk.

Då enligt landtbruksstyrelsens mening nyssnämnda fråga på det
närmaste berör spörsmålet om framtida ordinarie ställning för innehafvaren
af den biträdesbefattning, som nu är anförtrodd åt styrelsens äldsta
kvinnliga biträde, bar styrelsen ansett det ej vara lämpligt att redan nu
göra framställning om uppförande å ordinarie stat af någon bland de
öfriga biträdesbefattningarna.

Enligt kommitténs förmenande saknas ej fog för den ståndpunkt,
landtbruksstyrelsen sålunda intagit; och har kommittén fördenskull ansett
sig ej böra framlägga något särskildt förslag i nu förevarande ärende,
såvidt det rörer landtbruksstyrelsen.

Stuteriöfverstyrelsen.

I den vid 1909 års riksdag antagna staten för stuteriöfverstyrelsen
upptages ett anslag af 600 kronor »till vikariatsersättning och extra
biträde».

Anslaget var, i enlighet med löneregleringskommitténs förslag i
betänkande den 1 februari 1908 (delen XII), upptaget till nämnda belopp
i den kungl. propositionen n:r 1 vid 1909 års riksdag.

I det vid denna proposition, 9:de hufvudtiteln, fogade statsrådsprotokoll
den 12 januari 1909 angående jordbruksärenden omnämndes, att
vid 1907 års riksdag å stuteriöfverstyrelsens stat uppfördes ett anslag å
400 kronor för beredande åt styrelsens sekreterare af semesterledighet
under en månad årligen, till en beräknad kostnad af 100 kronor, och af
extra biträde vissa delar af året, hvarför beräknades ett belopp af 300
kronor om året.

189

I anledning däraf hade löneregleringskommittén erinrat, att, om sekreteraren,
såsom kommittén förordat, uppfördes i andra normala lönegraden
för tjänstemän vid centrala ämbetsverk, han, i likhet med andra tjänstemän
i denna lönegrad, syntes böra erhålla semester under eu och en
half månad årligen, och att i sådant fall för semestervikariat behöfdes
ett belopp af 225 kronor. Ifrågavarande särskilda anslag måste fördenskull
i erforderlig mån höjas, och hade kommittén ansett detsamma skäligen
kunna bestämmas till 600 kronor.

I det underdåniga utlåtande, som stuteriöfverstyrelsen den 14 mars
1908 afgaf öfver kommitténs betänkande, uttalade styrelsen i fråga om
det af kommittén föreslagna anslaget å 600 kronor till vikariatsersättning
och extra biträde, att styrelsen visserligen fann detta anslagsbelopp vara
för därmed afsedda ändamål i knappaste lag tillmätt, men att styrelsen
ej tillät sig att redan då begära ökning af anslaget, enär detsamma grundade
sig på belopp, som så nyligen som vid 1907 års riksdag, på förslag
afKungl. Maj:t, fastställts, och tillräcklig erfarenhet således ännu ej kunnat
vinnas rörande dess tillräcklighet.

Stuteriöfverstyrelsens renskrifningskostnader för år 1910 hafva enligt
räkenskaperna uppgått till 44 kronor 50 öre.

Styrelsen, hvars nya stat trädde i tillämpning med 1910 års ingång,
har redan, i sitt uti förevarande ärende afgifna, den 16 september 1910
daterade yttrande, på anförda skäl ansett sig böra föreslå framställning
till Riksdagen om uppförande å styrelsens stat af ett biträde med enahanda
aflöningsförmåner, som fastställts för skrifbiträden hos fångvårdsstyrelsen
och generaltullstyrelsen.

Det synes dock kommittén alldeles uppenbart, att af de utaf
stuteriöfverstyrelsen anförda omständigheter ej bör kunna hämtas anledning
att, innan vidare erfarenhet vunnits, i ett slag skrida ända
därhän att begära uppförandet å stat af ett ständigt biträde hos nämnda
styrelse.

I hvarje fall kan kommittén för sin del ej nu tillstyrka en framställning
till Riksdagen i sådant hänseende.

190

Landtmäteristyrelsen.

Landtmäteristyrelsens stat, antagen vid 1908 års riksdag, upptager
»till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning» 23,500 kronor.

i löneregleringskommitténs betänkande den 7 november 1907 (delen
IX) ^angående landtmäteristyrelsen upptogs nämnda anslag till 23,000
kronor.

I detta belopp ingingo 3,600 kronor till aflöning åt två föreslagna
fasta biträden af det slag, som af sågs i kommitténs betänkande den 31
oktober 1907, delen VII.

Kommittén hade nämligen af förebragt utredning rörande förhållandena
inom landtmäteristyrelsen funnit ådagalagdt, att vederbörliga
förutsättningar voro för handen för inrättande därstädes af tva dylika
biträdesbefattningar, för hvilka aflöningar beräknades till ett belopp af
högst 3,600 kronor.

Det syntes kommittén''^emellertid uppenbart, att dessa två fasta
biträden ej kunde under alla förhållanden ensamma besörja förekommande
renskrifnings- och kartritningsarbeten, utan att därjämte fortfarande
måste i större eller mindre omfattning anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter.
För bestridande af utgifterna till dylika biträden äfvensom, i
den mån sådant funnes af nöden, tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen
ansåg kommittén böra afses ett belopp af omkring 4,500 kronor,
hvilket också inräknades uti anslaget till extra tjänstemän och biträden
samt vikariatsersättning.

I den kung!, propositionen n:r 1 vid 1908 års riksdag, 9:de liufvudtiteln,
upptogs detta anslag till det af kommittén föreslagna beloppet,

23,000 kronor.

Vederbörande departementschef tillkännagaf emellertid till statsrådsprotokoll
den 13 januari 1908, att han ansett sig icke böra för det dåvarande
upptaga kommitténs förslag om anställande af fasta biträden
hos landtmäteristyrelsen, utan att frågan därom borde få tills vidare
anstå. Denna omständighet syntes dock departementschefen ej böra
föranleda någon ändring i den föreslagna staten, då den besparing, som
möjligen därigenom kunde vinnas, i hvarje fall vore alltför ringa för att

191

den skulle kunna tillmätas någon betydelse vid bedömandet af styrelsens
anslagsbehof.

Jämlikt skrifvelse den 1 juni 1908, n:r 9, liöjde Riksdagen ifrågavarande
anslag till 23,500 kronor, för beredande af arfvode åt ökadt
vaktmästarbiträde, vid det förhållande att Riksdagen ansåg, att vid
landtmäteristyrelsen borde anställas allenast två ordinarie vaktmästare
(icke tre såsom af Kungl. Maj:t föreslagits).

Landtmäteristyrelsen har i sitt yttrande uti nu förevarande äx-ende
föreslagit uppförande å dess stat af 3 biträden, af hvilka 2, med normalaflöning,
borde afses för skrifgöromål och därmed likställda arbeten, samt
1 för kartritning, med 1,400 kronors aflöning, däraf lön 800, tjänstgöringspenningar
450 och ortstillägg 150 kronor, jämte två ålderstillägg,
hvart och ett å 200 kronor, efter fem och tio år.

Till stöd för detta förslag har styrelsen anfört följande.

1 sitt den 7 november 1907 afgifna betänkande angående landtmäteristyrelsen
hade löneregleringskommittén beräknat 3,600 kronor till
aflöning åt två fasta biträden. Kommittén afsåg därvid, enligt hvad
landtmäteristyrelsen hade sig bekant, att ett biträde skulle användas för
renskrifnings- och det andra för kartritningsgöromål.

Kommitténs förslag om fast anställande af endast två biträden hos
styrelsen hade skett i anslutning till ett af styrelsen den 12 oktober 1906
afgifvet underdånigt utlåtande, däri styrelsen uttalat den mening, att fast
anställning borde beredas åt ett skrifbiträde och ett ritbiträde.

Efter tiden för afgifvande af sistberörda utlåtande hade emellertid
arbetena inom styrelsen utvecklats i mycket stor utsträckning. Till följd
af detta förhållande kunde från ofvanberörda anslag å 23,500 kronor
tillgång på erforderliga medel icke beredas till aflöning åt de fasta
biträdena.

Genom den skedda ökningen i allmänhet i styrelsens arbeten hade
gifvetvis äfven skrifgöromålen ökats. Dessa göromål beredde för det dåvarande
i det närmaste full sysselsättning åt tre personer. Någon anledning
förefunnes icke till antagande, att arbetena skulle minskas, utan
komme de sannolikt att än ytterligare ökas.

192

Beträffande aflöningen till de nu föreslagna tre biträdena ansåg
styrelsen, såsom ofvan är nämndt, att denna, hvad de två skrifbiträdena
anginge, borde bestämmas till den normala, men att däremot, hvad ritbiträdet
anginge, man icke kunde få ett dugligt sådant mot nyssnämnda
aflöning. De kartor, som förvarades hos styrelsen, vore delvis mycket
gamla. Vid deras kopiering fordrades särskild färdighet i flera afseende^
och det syntes vara af vikt, att styrelsen hade tillgång till ett fullt
dugligt ritbiträde. Styrelsen ansåg därför, att begynnelse?ö«e« för det
fast anställda ritbiträdet borde bestämmas till 800 kronor.

I slutet af sitt yttrande har styrelsen hemställt att, i samband med
de föreslagna tre biträdenas uppförande å styrelsens stat, slutsumman af
staten måtte ökas med 3,800 kronor (d. v. s. de af styrelsen föreslagna
begvnnelseaflöningarna för biträdena).

Af landtmäteristyrelsens räkenskaper för år 1910 har inhämtats,
att kostnaden för renskrifning under året, inberäknadt 250 kronor gratifikationer
till skrifbiträden, uppgått till 3,701 kronor 93 öre, samt att kostnaden
för ritning och kopiering af kartor utgjort 3,187 kronor 70 öre. För år
1909 voro motsvarande tal, för renskrifning 3,292 kronor 4 öre och
för ritning och kopiering af kartor 3,739 kronor 47 öre.

Härförutom hafva under berörda år betydliga belopp för renskrifning
och kartritning utgått af reservationsanslag å extra stat till inrättande
af ett jordregister.

Kommittén har funnit sig öfvertygad därom, att landtmäteristyrelsens
begäran om uppförande å dess stat af två biträden för skrifgöromål och
därmed likställda arbeten och ett biträde för kartritning är befogad.

Skrifbiträdenas aflöning torde böra bestämmas efter normaltypen
och kartritningsbiträdets efter den af kommittén för kvinnliga biträden
med mera kvalificerade arbetsuppgifter föreslagna högre aflöningstypen.

För den händelse att tre biträden med sålunda föreslagna aflöningar
varda uppförda å landtmäteristyrelsens stat, håller kommittén före, att
styrelsens anslag till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning
bör, i enlighet med de af kommittén förut framställda allmänna

193

grunder, minskas med 3,000 kronor. Kommittén anser nämligen landtmäteristyrelsen
icke hafva i förevarande ärende förebragt nödig utredning
till stöd för sin uppfattning, att anslaget i fråga bör lämnas orubbadt,
fastän de föreslagna tre biträdesbefattningarna uppföras å stat.

Kommittén hemställer alltså,

att å landtmåteristyrelsens stat må uppföras 3
kvinnliga biträden, nämligen dels 2 biträden med normalaflöning,
dels 1 biträde med 800 kronor i lön, 650 kronor
i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera
å 200 kronor, efter fem och tio år; samt

att i samband därmed styrelsens anslag till extra
tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning må minskas
med 3,000 kronor.

Sveriges geologiska undersökning.

Staten för Sveriges geologiska undersökning, antagen vid 1909 års
riksdag, upptager »till extra geologer och andra biträden samt vikariatsersättning»
13,000 kronor.

Anslaget var, i Öfverensstämmelse med löneregleringskommitténs
förslag i betänkande den 14 december 1907 (delen XI), upptaget till
nämnda belopp uti Kungl. Maj:ts proposition n:r 1 vid 1909 års riksdag,
9:de hufvudtiteln.

I kommitténs betänkande upplystes, att af ett å aflönings- och
utgiftsstat för Sveriges geologiska undersökning uppfördt förslagsanslag
för ersättningar till extra geologer och andra tillfälliga biträden äfven
bestridts utgifter till en preparator och till biträden för kartritning.

Kommittén erinrade ock därom, att uti dess betänkande den 31 oktober
1907, delen VII, omnämnts, att den senast afgångne chefen för Sveriges
geologiska undersökning ifrågasatt beredande af fastare ställning åt
preparatorn och en ritare vid institutionen. Vid behandlingen af frågan
om den lönereglering, hvartill förslag afgafs i betänkandet delen XI, hade

25—110823 Löneregleringskommitténs bet. XXIX.

194

emellertid meddelats kommittén (jfr sid. 73 i betänkandet), att verkets
nuvarande chef ansåge ändamålsenligast, att någon förändring icke ägde
rum i nämnda personers ställning.

I sitt yttrande i nu förevarande ärende till chefen för jordbruksdepartementet,
dateradt den 27 september 1910, har undersökningens
nuvarande chef uttalat sig sålunda:

»Af herr statsrådet anmodad att för Sveriges geologiska undersöknings
vidkommande afgifva yttrande och förslag angående behofvet
af fast anställda biträden för skrifgöromål och dylika sysslor, får jag
härmed förklara, att jag icke funnit skäl frångå min i löneregleringskommitténs
underdåniga betänkande XI (sid. 73) åberopade uppfattning,
att en förändring i hittillsvarande anordning näppeligen vore ändamålsenlig.
»

Kommittén anser sig icke höra i strid mot chefens sålunda uttalade
mening framlägga något förslag uti nu förevarande ärende i hvad Sveriges
geologiska undersökning särskildt angår.

195

Utdrag af protokollet, hållet hos den af
Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté
för afgifvande af förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
m. m.

1911 den 29 juni.

Närvarande: Herr Ordföranden samt Herrar grefve Klingspor,

Björklund, Carl Persson, af Callerholm och Vide.

§ 1.

Behandlades frågan om uppförande i stat af vissa biträden hos
ämbetsverk och myndigheter; och beslöt kommittén att med underdånig
skrifvelse af denna dag öfverlämna till Kungl. Maj:t förslag i ämnet,
innefattadt i delen XXIX af kommitténs hetänkanden.

Därvid afgaf Herr af Callerholm följande särskilda yttrande:

»I fråga om den del af kommitténs yttrande i dess allmänna erinringar
och förslag, däruti kommittén — med anslutning i hufvudsak
till de bestämmelser, som för närvarande gälla för generaltullstyrelsens
skrifta träd en samt för kvinnliga tjänstemän vid postverket, statens järnvägar
och telegrafverket — uttalat sig för lämpligheten af meddelande
af bestämmelse i syfte att kvinna, som innehar ordinarie biträdesbefattning,
skulle, om hon ingår äktenskap, anses hafva därmed frånträdt befattningen,
vederbörande myndighet, som anställt henne, dock obetaget

196

att, där sådant befunnes lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst eller
använda henne såsom tillfälligt biträde, har jag inom kommittén uttalat
en från dess öfriga ledamöter skiljaktig uppfattning och ansett, att uti
ifrågavarande hänseende måtte få komma i tillämpning hvad som enligt
kungl. kungörelsen den 30 september 1910 angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande af aflöningsförmåner enligt den från och med år
1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten finnes föreskrifvet därom,
att kvinnlig befattningshafvare, som ingår äktenskap, är skyldig afgå från
tjänsten, om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt.

Hvad särskilt fångvården angår, har det synts mig vara mindre
egentligt att låta strängare bestämmelser gälla beträffande skrifbiträdet
än öfriga kvinnliga befattningshafvare.

Äfven om i afseende å kommunikationsverken skulle anses lämpligt
att upprätthålla den bestämmelse som för närvarande gäller i fråga om
generaltullstyrelsens kvinnliga skrifbiträden, därvid dock måste tagas i
betraktande att bestämmelsen drabbar mindre hårdt inom dessa verk med
deras rikligare möjligheter till beredande af anställning i extra tjänst,
synes det mig dock beträffande andra verk och myndigheter, där tillfällena
till användning af tillfälliga kvinnliga biträden säkerligen äro
synnerligen sparsamt förekommande, innebära eu onödig hårdhet mot de
kvinnliga biträdena att förbinda ingående i äktenskap med ovillkorligt
skiljande från innehafvande ordinarie befattning.»

In fidem:

Elis Sidenbladh.