Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
1
Nr 96.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
ändring i aflöning sreglementet för tjänstemän vid telegrafverket
samt fastställande af telegrafverkets stat för driftkostnader
år 1913; gifven Stockholms slott den 22 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen
dels besluta sådan ändring af gällande aflöningsreglemente för tjänstemän
vid telegrafverket af den 11 oktober 1907, som framgår af bifogade
förslag till nådig kungörelse i ämnet,
dels medgifva att enhvar af arbetsledaren Anton Edvard Jönssons
änka Christina Jönsson, född Andersson, växelstationsföreståndarinnan
Ahli Hansson, lokaltelefonisten Sigrid Lovisa Virginia Jacobsson och
Kristina Månsson må från och med den 1 januari 1912 af telegrafverkets
medel uppbära under sin återstående lifstid, så länge hon lefver
ogift, årligt understöd till belopp af, änkan Jönsson 300 kronor, växelstationsföreståndarinnan
Hansson och lokaltelefonisten Jacobsson 500
kronor samt Månsson 400 kronor, att utbetalas i den ordning, som
gäller för fyllnadspensioner från telegrafverket,
dels ock bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader under
år 1913, förslagsvis, till 11,532,000 kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kung], nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 71 käft. (Nr 96.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 96.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I skrifvelse den 24 november 1911 afgaf telegrafstyrelsen förslag
dels till ändringar i det för tjänstemän vid telegrafverket nu gällande
aflöningsreglemente och dels till stat för telegrafverkets driftkostnader
under år 1913. De föreslagna ändringarna i aflöningsreglementet befunnos
vara af mycket ingående beskaffenhet. Jag begärde därför och
erhöll Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande att tillkalla sakkunniga till
ett antal af högst tre personer för att granska det af styrelsen uppgjorda
förslaget till ändringar i aflöningsreglementet.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
På grund af detta bemyndigande tillkallade jag såsom sakkunniga
ledamoten af Riksdagens Första kammare friherre Johan Beck-Friis
samt ledamöterna af Riksdagens Andra kammare Nils Persson och
Axel Rune.
De sakkunniga, hvilka biträdts i arbetet af byråchefen i telegrafstyrelsen
grefve Adolf Hamilton, hafva den 4 mars 1912 afgifvit sitt
betänkande.
Såsom allmän motivering till styrelsens förslag om ändring i aflöningsreglementet
erinrade styrelsen till en början, hurusom i ett den
14 januari 1907 afgifvet betänkande särskildt tillkallade komitterade
framlade förslag till fullständig omorganisation af telegrafverket efter
helt nya och för dess speciella uppgift afpassade normer äfvensom till
nytt aflöningsreglemente för verkets tjänstemän. Förslaget biet i
hufvudsak, om ock med några betydande förändringar, godkändt af
Kungl. Maj:t och Riksdagen, och den 11 oktober 1907 fastställde Kungl.
Maj:t det nya aflöningsreglementet att tillämpas från och med år 1908.
Riksdagen yttrade angående omorganisationsförslaget, bland annat, att
detsamma i många hänseenden föi’etedde nya uppslag, hvilka syntes
vara väl värda att praktiskt pröfvas inom någon del af den svenska
statsförvaltningen, och Riksdagen hölle det icke för otroligt, att telegrafverket,
som vore ett jämförelsevis mindre verk och med teknisktindustriell
läggning, skulle väl lämpa sig för en sådan pröfning. Riksdagen
ansåge sig alltså icke böra motsätta sig organisationsförslagets
genomförande på försök.
Erfarenheten under de snart tilländalupna fyra år, hvarunder den
sålunda fastställda försöksorganisationen tillämpats, har, säger telegrafstyrelsen,
gifvit vid handen, att den i stort sedt väl uppfyllt alla förväntningar,
som varit fästade vid densamma. Det är emellertid helt
naturligt, att man vid en så genomgripande omdaning af ett helt statens
verk som den, hvilken med år 1908 genomfördes vid telegrafverket,
icke kunnat undgå att göra sig skyldig till ett eller annat förbiseende
eller missgrepp, som, först sedan det nya systemet under någon tid
pröfvats, blifvit uppenbart, samt att därför inom ganska kort tid en del
jämkningar måste visa sig nödiga. Äfvenledes inses lätt, att ett under
ständig och snabb tillväxt stående kommunikationsverk, inom hvars
verksamhetsområde dessutom tid efter annan ganska omhvälfvande uppfinningar
göras och förut oanade utvecklingsmöjligheter yppas, måste
äfven i organisatoriskt hänseende följa med sin tid och att därför dess
organisation måste med icke långa mellanrum i ett eller annat afseende
revideras. Då med utgången af år 1912, för livilket år senaste Riksdag
Telegraf
styrelsen.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
fastställt stat för telegrafverket, den nuvarande organisationen, sådan
den tinnes bestämd genom gällande aflöningsreglemente, käft sin tilllämpning
under en femårsperiod, har telegrafstyrelsen, med föranledande
jämväl af Riksdagens egen uppfattning af denna organisation
såsom en försöksorganisation, ansett tiden vara inne att, i sammanhang
med sitt förslag till utgiftsstater för år 1913, för Kungl. Maj:t framlägga
förslag till de jämkningar i aflöningsreglementet, som af ofvan
antydda orsaker visat sig behöfliga för att telegrafverkets rörelse allt
fortfarande skall kunna drifvas på det för staten och den trafikerande
allmänheten mest fördelaktiga sätt.
På det att den granskning af aflöningsreglementet, som borde ligga
till grund för ett sådant förslag, skulle blifva så allsidig som möjligt
och därigenom förekommas, att nya ändringar, hvilka redan nu bort
kunna förutses, skulle under den närmaste tiden blifva behöfliga, fann
styrelsen sig böra dels lämna lokalförvaltningarna vid verket tillfälle
att inkomma med sina erinringar mot aflöningsreglementet, dels ock
begära Kung!. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga inom verket
för att biträda styrelsen vid den tillämnade revisionen af aflöningsreglementet.
Telegrafstyrelsen erinrar härefter, att Kungl. Maj:t, genom
nådigt bref den 4 augusti 1911 lämnat styrelsen dylikt bemyndigande,
och hafva med stöd däraf generaldirektören Rydin, telegraffullmäktigen
Starbäck och byråchefen Hamilton, samt linjedirektören E. J. A.
Ahlbom och telegrafkontrollören A. W. F. Widstrand — med ledning
jämväl af de utaf styrelsen infordrade yttrandena från lokalförvaltningarna
samt från särskilda grupper och sammanslutningar af tjänstemän
inkomna framställningar — underkastat aflöningsreglementet en ingående
granskning. Härförutom hafva följande representanter för skilda, kategorier
af tjänstemän varit inkallade för öfverläggning med de sakkunniga,
nämligen linjemästaren vid IV linjedistriktet P. Petterson, linjeförmannen
vid V linjedistriktet A. J. Andersson, reparatören vid IV
linjedistriktet H. Lundin, kommissarien å Saltsjöbadens station Anna
Sofia Algren, vaktföreståndaren å Stockholms centraltelefonstation Gerda
Maria Wennerholm, interurbantelefonisten vid samma station Hervor
Marietta Warelius samt station sbiträdet å Stockholms telegrafstation J.
G. Öhlund.
Det enhälliga resultatet af de sakkunnigas arbete, granskadt och
i allo biträdt af styrelsen, föreligger i det af styrelsen öfverlämnade
förslag till nådig kungörelse angående ändring i aflöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.
5
Det kan vid en flyktig blick förefalla, säger styrelsen vidare, som
om nämnda ändringsförslag vore af synnerligen genomgripande beskaffenhet.
I realiteten är emellertid så icke förhållandet, utan innebär
förslaget, förutom en del ändringar af mer eller mindre formell art utan
nämnvärd ekonomisk innebörd samt smärre jämkningar i den lägst aflönade
och särskildt den kvinnliga personalens aflöningar, hufvudsakligen
endast höjning af linjebefälets och verkstadspersonalens aflöningar
samt ett par mindre justeringar af vissa andra tjänstemannagruppers
aflöningsformåner.
Såsom allmän motivering till de föreslagna aflöningsförköjningarna
framhåller styrelsen följande. De aflöningar, som 1907 års kommitterade
föreslogo för telegrafverkets tjänstemän och hvilka sedermera
med vissa ändringar fastställdes af Kungl. Maj:t och Riksdagen,
tilltogos icke högre än att statsmakterna skulle utan tvekan kunna
godkänna desamma. Sedermera hafva emellertid Kungl. Maj:t och
Riksdagen beviljat betydligt högre aflöningar för tjänstemännen inom
de andra två kommunikationsverken, postverket och statens järnvägar,
samt därigenom, efter hvad det vill synas, fastslagit, att kommunikationsverken,
hvilka hafva att utstå en svår konkurrens med den enskilda
affärsverksamheten om dugande arbetskrafter, skola kunna erbjuda
sina tjänstemän med deras längre tjänstgöringstid och mera slitande
arbete högre aflöningsformåner än andra statens verk. Det är
då icke blott helt naturligt utan alldeles nödvändigt att telegrafstyrelsen
för tjänstemännen vid telegrafverket söker utverka samma aflöningsförmåner
som statsmakterna beviljat för motsvarande tjänstemän vid
statens järnvägar och postverket. Endast härigenom kan man undanrödja
det, efter hvad det kan synas, icke oberättigade missnöje, livilket
måste verka nedsättande på tjänstemännens arbetslust och slappa deras
intresse för tjänsten.
De sakkunniga framhålla att de uppfattat sitt uppdrag så, att det sakkunniga.
skulle åligga dem endast att granska telegrafstyrelsens förslag till ändring
i aflöningsreglementet samt att därvid särskildt tillse, att de föreslagna
aflöningarna icke vore högre än skäligt och icke utan synnerliga skäl
öfverstege hvad motsvarande befattuingshafvare inom de andra två kommunikationsverken
uppbära i aflöning. Däremot hafva sakkunniga ansett
sig icke äga befogenhet att ingå i pröfning af de ej ändrade delarna
af aflöningsreglementet eller att föreslå någon som helst förhöjning
af aflöningarna.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96-
Telegraf
styrelsen.
Då jag nu går att underställa Kungl. Maj:t de ifrågasatta ändringarna
i aflöningsreglementet för telegrafverket och verkets stat för
driftkostnader för år 1913, ber jag att under de särskilda afdelningarna
få redogöra först för styrelsens framställning och sédan för det yttrande
de sakkunniga afgifvit.
1. Aflöning till styrelsens tjänstemän.
I sin förutnämnda skrifvelse den 24 november 1911 anförde styrelsen
beträffande aflöningarna till styrelsens tjänstemän följande:
Styrelsen föreslår endast, att det till vissa byråtjänstemän enligt § 9 i
aflöningsreglementet nu utgående arfvode tillägges dessa tjänstemäns
egentliga aflöning, så att de kunna inrangeras i den för verkets alla, icke
provisionsberättigade tjänstemän gällande aflöningsskala, att aktuarien å
administrativa byrån hänföres till denna grupp af byråtjänstemän, att
den nu på förordnande anställde föreståndaren för telegrafverkets profningsanstalt
uppföres å ordinarie stat under benämningen professor,
samt att de kvinnliga kontorsskrifvarna i likhet med flertalet af den
öfriga, ej provisionsberättigade kvinnliga personalen tillerkännas ett
ålderstillägg utöfver deras nuvarande högsta aflöning.
1907 års kommitterade hade föreslagit, att samtliga de biträdande
tjänstemän inom styrelsen, hvilka förrättade det arbete, som då utfördes
af tjänstemän af första eller andra lönegraden, skulle under benämning
byråtjänstemän sammanföras till en lönegrad, oberoende af tjänstemannens
dittillsvarande benämning af sekreterare, kamrerare etc. Inom
denna lönegrad borde löneskalan göras så expansiv, att styrelsen kunde
tilldela hvarje tjänsteman efter skicklighet och förtjänst en aflöning
från den lägsta, som för innehafvare af dylik tjänst blefve bestämd,
till den högsta, som kunde utgå till tjänsteman, hvilken icke vore ledamot
af styrelsen. Begynnelseaflöningen satte kommitterade till 3,400
kronor och högsta aflöningen, hvilken skulle kunna uppnås efter 21 år,
till 7,000 kronor.
Riksdagen ansåg emellertid, att denna anordning komrne att allt
för mycket bryta mot dittills gällande principer inom statsförvaltningen,
och yttrade härom bland annat följande.
»Riksdagen håller före, att då det obestridligt inom hvarje ämbetsverk
— hurudan dess organisation än är inrättad — finnas många
olika slag af arbete, som är olika kvalificerad!, och då det till följd
däraf inom telegrafverket lika litet som inom andra ämbetsverk kan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
7
undvikas, att de skilda befattningarna till följd af själfva sin natur och
det med dem förknippade särskilda ansvar olika graderas, kan enligt
Riksdagens förmenande anordningen med en enda klass af bvråtjänstemän
icke utan väsentliga undantag i verkligheten uppehållas. Den kommitté,
som på Eders Kungl. Maj:ts uppdrag afgifvit yttrande och förslag
beträffande förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. m., har synbarligen
icke heller tänkt sig, att de särskilda befattningarna skulle
uppgå i den enhetliga beteckningen af byråtjänst, utan endast att aflöningarna
skulle för samtliga byråtjänstebefattningars innehafvare afväges
enhetligt, oafsedt om de utförde ett högre kvalificeradt arbete
eller icke.
Men just häri ligger, enligt Riksdagens tanke, förslagets svaghet,
då därigenom åt hela organisationen förlänas en jämnstrukenhet, som
icke kan väntas egga tjänstemännens sträfvan utöfver hvad som är
erforderligt för att icke förverka uppflyttningen i högre löneklass. Det
psykologiskt upplifvande moment, som ligger i möjligheten att nå en
högre tjänsteställning med af själfva tjänsteställningen betingad högre
lön, har i förslaget nästan alldeles förbisetts eller lämnats åsido. Härtill
kommer, att denna anordning utan tvifvel skall å ena sidan locka till
att för vissa hefattningshafvare med högre kvalifikation bestämma begynnelselönen
högre än hvad från början varit afsedt och å andra sidan
medföra, att andra hefattningshafvare med lägre kvalifikation i allt fall
komma att ernå en högre aflöning än som vid en jämförelse med motsvarande
hefattningshafvare inom andra ämbetsverk kan anses vara
skäligt.» — — —
»Riksdagen finner sig emellertid icke kunna underlåta att tillse,
att de aflöningsbelopp, som utmätas i enlighet med det här använda
systemet med iägre begynnelselön och högre slutlön, komma att i möjligaste
mån motsvara de aflöningar, som vid innevarande Riksdag bestämts
efter det äldre systemet under i öfrigt väsentligen lika förhållanden.
Vid de jämförelser Riksdagen i sådant syfte verkställt har Riksdagen
funnit, att för de tjänster inom telegrafsstyrelsen, som med afseende
å arbetets art kunna anses motsvara första gradens tjänster inom
statskontoret, bör det högsta aflöningsbeloppet — om man utgår från
en begynnelseaflöning af 3,400 kronor och följer den aflöningsskala i
öfrigt, som af Eders Kungl. Maj:t godkänts — begränsas till 6,000
kronor, hvilket skulle ernås efter femton års tjänst.» — — —
»Då emellertid, enligt hvad Riksdagen inhämtat, fyra af de befatt -
8
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
ningar inom styrelsen, som enligt det föreliggande förslaget skulle aflönas
efter byråtjänstemännens löneslcala, nämligen sekreterare-, kamrerare-,
byråingenjörs- och förrådsintendentsbefattningarna, äro att hänföra
till nuvarande andra lönegraden, och förty måste anses böra högre
aflönas, har Riksdagen, som icke anser sig böra för ett så ringa antal
tjänstemän tillskapa en särskild löneskala och på det att styrelsen må
vara mera obunden vid placeringen, funnit sig böra anvisa ett belopp
af högst 4,000 kronor att ställas till styrelsens disposition för att i
form af tilläggsarfvoden med 1,000 kronor för hvarje tilldelas de byråtjänstemän,
som af styrelsen förordnas att uppehålla sekreterare-, kamrerare-,
byråingenjörs- och förrådsintendentsbefattningarna.
En byråtjänsteman, som exempelvis tillhörde elfte (tionde enligt
Riksdagens beslut) löneklassen och förty skulle'' uppbära en lön af
4,600 kronor, men af styrelsen förordnades att uppehålla sekreterarebefattningen,
skulle alltså så länge detta förordnande varade, utöfver
sagda 4,600 kronor uppbära ett tilläggsarfvode af 1,000 kronor eller
tillsammans 5,600 kronor. Därest han exempelvis efter fem år, då han
å löneskalan hunnit till 9:e (enligt Riksdagens beslut 8:e) klassen med
en aflöning af 5,500 kronor och ett tilläggsarfvode af 1,000 kronor,
befunnits bättre kunna tjäna verket såsom revisor och transporterades
till sådan befattning, skulle tilläggsarfvodet öfverflyttas på den
tjänsteman, som i hans ställe förordnades till sekreterare.
Riksdagen har åsyftat att genom denna anordning i någon mån
neutralisera de olägenheter, som obestridligen uppkomma däraf att olika
kvalifieeradt arbete icke kommer att enligt det nya systemet, sådant
det i det föreliggande förslaget blifvit tillämpad!, ersättas olika.»
»Det har emellertid icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att
dessa fyra tjänstemän genom en sådan anordning icke komma i åtnjutande
af semesterledighet med fullständigt bibehållande af de med
tjänsten följande aflöningsförmånerna. Af det särskilda arfvodet å 1,000
kronor för år belöper nämligen per månad 83 kronor 33 öre. Under
semestermånaden måste styrelsen disponera detta belopp till den byråtjänsteman,
som uppehåller den högre kvalificerade tjänsten. På det
att emellertid icke tjänstens ordinarie innehafvare skall gå i mistning
af detta belopp, har Riksdagen funnit sig af billighetsskäl böra ställa
till styrelsens disposition ett motsvarande belopp, att utanordnas
till den ordinarie tjänsteinnehafvaren, därest han använder sig af
semester.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
9
Med anledning af hvad sålunda anförts tilläde Riksdagen nuvarande
andra stycket i § 9, hvari stadgas, att byråtjänsteman, som enligt förordnande
uppehåller sekreterare-, kamrerare-, byråingenjörs- eller förrådsintendentsbefattning,
skall utöfver honom tillkommande aflöning
åtnjuta arfvode med 1,000 kronor för år räknadt, och skulle styrelsen
jämväl äga att från det därför afsedda anslag bereda sådan tjänsteman
ersättning för mistadt arfvode under den tid han åtnjuter semester.
Enligt beslut vid 1910 års riksdag likställdes byråkontrollör med ofvannämnda
fyra befattningshafvare.
Praktiskt taget bär Riksdagen genom denna anordning tillskapat
en särskild tjänstemanuagrad, motsvarande förutvarande andra lönegraden.
Den form, hvari Riksdagens beslut härutinnan kläddes, nämligen
att tilldela de ifrågavarande befattningshafvarna ett visst arfvode utöfver
aflöningen, kan emellertid icke sägas motsvara det af Riksdagen
angifna syftet eller att styrelsen därigenom skulle blifva mera obunden
vid placeringar. Det är nämligen gifvet att en tjänsteman, som förordnats
att uppehålla eu af dessa särskilda befattningar, icke utan eget
förvållande i tjänsten kan förflyttas till vanlig byråtjänstemannabefattning,
emedan han därigenom skulle blifva beröfvad så stor del af sin
årinkomst som 1,000 kronor. Om arfvodet däremot hörde till aflöningen,
skulle han, därest så funnes vara för verket gagneligt, kunna förflyttas
utan minskning i sina inkomster och därigenom den af Riksdagen
uttalade afsikten vinnas.
Men äfven andra olägenheter föranledas däraf, att den ofvannämnda
byråtjänstemän tillerkända högre aflöningsförmån delvis utgår i form af
arfvode. Den för telegrafverkets tjänstemän i förhållande till tjänstemän
inom andra statens verk ofördelaktiga proportionen mellan lön och
tjänstgöringspenningar blir för de ifrågavarande byråtjänstemännen synnerligen
betungande, emedan det särskilda arfvodet icke får ens till
någon del räknas till lönen. Vid sjukdom måste en sådan tjänsteman
därför på de lägre aflöningsstadierna afstå öfver hälften och på högsta
stadiet nära hälften af sin inkomst från verket. Om denna till exempel
utgör 4,400 kronor för år, nödgas han enligt nuvarande bestämmelser
vid sjukdomsfall afstå 2,360 kronor; uppgår hans sammanlagda inkomst
till maximibeloppet 7,000 kronor, får han däraf under sjukdom
behålla endast 3,600 kronor. Af samma skäl kommer en byråtjänsteman
med särskildt arfvode ofta att göra en direkt förlust, om han förordnas
att vikariera å högre tjänst, emedan det arfvode af 1,000 kronor,
som han under vikariatsförordnandet måste afstå, öfverstiger den
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 smil. 71 höft. (Nr 96.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
tillökning han erhåller i tjänstgörings penningar från den högre befattningen.
Likaledes minskas hans inkomster vid befordran till högre
tjänst, för såvidt icke begynnelseaflöningen för denna är minst 1,000
kronor högre än den aflöning byråtjänstemannen vid befordringen
uppbär.
Det är därför en nödvändig konsekvens af Riksdagens beslut, att
det arfvode af 1,000 kronor, hvarom fråga är, tillägges dessa tjänstemäns
egentliga aflöning och att de sålunda inrangeras i den vid reglementet
fogade aflöningsskalan för icke provisionsberättigade tjänstemän.
För att detta, med de belopp nämnda aflöningsskala upptager,
skall kunna ske, måste emellertid några jämkningar göras i de ifrågavarande
tjänstemännens aflöningsförmåner dock utan att maximiaflöningen
höjes. Inklusive arfvodet, uppbära dessa tjänstemän nu lägst
4,400 kronor, efter 2 år 4,800 kronor, efter 4 år 5,200 kronor, efter
6 år 5,600 kronor, efter 9 år 6,000 kronor, efter 12 år 6,500 kronor
och efter 15 år 7,000 kronor. Endast de tre sist angifna beloppen
återfinnas å aflöningsskalan, som närmast under 6,000 kronor har beloppen
5,500, 5,000 och 4,600 kronor. Om, såsom styrelsen anser
riktigast, begynnelseaflöningen för nu ifrågavarande tjänstemän sättes
till 4,600 kronor, i stället för 3,400 kronor jämte 1,000 kronor i arfvode,
och slutaflöningen, 7,000 kronor, kan af dem uppnås efter 12 år
i stället för, såsom nu, efter 15 år, skulle detta icke medföra någon
ökad inkomst för dessa tjänstemän under annan förutsättning än att
befordran till dylik tjänst äger rum tidigare än två år efter det tjänstemannen
utnämnts till byråtjänsteman, en förutsättning, som, efter allt
att döma, väl aldrig hädanefter kommer att inträffa. Sker utnämningen
senare, uppkommer eu årlig besparing för telegrafverket af större eller
mindre belopp.
Såsom följd af nu föreslagna förändring skulle för framtiden jämväl
en annan besparing årligen kunna ske, nämligen af den del utaf
anslaget för vikariatsersättning, som Riksdagen, på sätt ofvan omförmälts,
anvisat för att bereda sekreteraren, kamreraren, byråingenjören,
förrådsintendenten och byråkontrollören ersättning för mistadt arfvode
under semester. Den princip är nämligen genom gällande aflöningsreglemente
fastslagen, att tjänsteman skall vara skyldig att, då det erfordras
för beredande af semester, bestrida högre befattning utan åtnjutande
af annat än sin egen aflöning, och från denna princip lärer,
under nu föreslagen förutsättning, undantag ej vidare böra göras för
ifrågavarande fall.
11
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.
För jämförelses skull torde här böra anmärkas, att sekreterare och
kamrer vid generalpoststyrelsen uppbära en begynnelseaflöning af 6,000
och en slutaflöniug efter sex år af 7,000 kronor; att kamreraren med flera
tjänstemän vid järnvägsstyrelsen hafva en begynnelseaflöning af 5,700
och en slutaflöning efter nio år af 6,600 kronor; att enhvar af telegrafstyrelsens
ifrågavarande tjänstemän under de första tolf åren skulle
komma att uppbära sammanlagdt 11,800 kronor mindre belopp än
sekreteraren eller kamreraren vid generalpoststyrelsen, med hvilka de
från och med trettonde året hafva lika aflöning, samt 6,100 kronor
mindre belopp än kamreraren med flera vid järnvägsstyrelsen, hvilka
dock från och med trettonde året hafva 400 kronor lägre aflöning än
sekreteraren, kamreraren med flera hos telegrafsstyrelsen; samt att dessa
senare först efter 27 års tjänst skulle hafva kommit upp till samma
aflöningssumma som de förra.
Styrelsen föreslår vidare, att från och med år 1913 nuvarande
aktuarien å administrativa byrån måtte, under benämning förste aktuarie,
i aflöningshänseende likställas med ofvan uppräknade byråtjänstemän.
Rörande denna år 1908 nyinrättade tjänst yttrade 1907 års kommitterade
följande.
»Däremot anse sig kommitterade böra föreslå uppförande å ordinarie
stat af en ny tjänsteman, nämligen aktuarien å utrikesafdelningen.
Till dennes arbetsområde skulle höra:
mottagande och fördelning af handlingar, som till styrelsen inkomma,
taxeväsen i förhållande till utlandet,
författningsväsen i dess sammanhang med utländska bestämmelser,
utrikeskorrespondens,
utrikesrevision,
statistik och årsberättelse, så vidt angår utlandet.
Hittills hafva å utrikesafdelningen varit anställda tre manliga extra
ordinarie tjänstemän och ett kvinnligt biträde. Å afdelningen hafva
handlagts taxeväsen och författningsväsen i ofvan angifvet omfång och,
i den mån sådant kunnat medhinnas, äfven utrikeskorrespondensen,
hvilken i öfrigt utförts af sekreteraren och notarierna. Af dessa ärenden
kräfver behandlingen af taxeväsen en omfattande insikt i och vana
vid behandling af de utländska telegraftaxorna och bestämmelserna
angående dessa taxors tillämpande vid korrespondens å olika router.
Nödvändigheten att chefen för administrativa byrån vid utarbetande af
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
förslag till nya reglementariska och instruktionella föreskrifter har till
sitt biträde en i de internationella föreskrifterna väl förfaren tjänsteman
ligger i öppen dag. Att till samme tjänsteman öfverflyttas granskningen
af gränskontrolljournalerna och afräkningarna med främmande
förvaltningar, är synnerligen önskvärdt, då härvid just förutsättas de
specialinsikter, som böra förefinnas hos ifrågavarande aktuarie. Utrikeskorrespondensen
nödvändiggör en lätthet i behandling af främmande
språk, som knappast kan påräknas hos annan än den, som därmed
regelbundet sysselsätter sig, och bör därför i allmänhet utföras af denna
tjänsteman. Den utländska statistiken och behandlingen af årsberättelserna,
den svenska i hvad den berör utlandet och de utländska förvaltningarnas
i hvad de hafva intresse för Sverige, sammanhänger så
nära med denne tjänstemans öfriga åligganden, att de icke lämpligen
böra förläggas å annat håll.
I fråga om aktuariens åliggande att mottaga och fördela handlingar
hänvisas till hvad i början af betänkandet i fråga om registratorn
är anfördt.
De uppgifter, som sålunda komma att fyllas af nu ifrågavarande
tjänsteman, äro så mångfaldiga och kräfva, efter hvad erfarenheten visat,
en sådan tid, att deras ordentliga handhafvande väl motiverar inrättandet
af en ordinarie tjänst. Men det är ej blott vid mängden af
göromål, som kommitterade fäst sig. Som bekant, är den internationella
sammanslutningen mellan de olika ländernas telegrafförvaltningar mycket
fast och måste vara det, då det elektriska meddelandets flykt rundt
världsdelarna ej räknas i längre tidsmoment än minuter. Dess känslighet
medför å andra sidan en ständig växling i de intimare detaljerna,
hvarpå det oafbrutna och säkra utbytet ej minst beror. Vikten
af göromålen, som således fordra en oaflåtlig uppmärksamhet på de
växlande internationella förhållandena och en minutiös kännedom om
en mängd rätt svårbehandlade frågor, gör det dessutom till en nästan
oafvislig nödvändighet, att samme tjänsteman är genom ordinarie tjänst
fäst vid verket och således odeladt ägnar sitt arbete åt detta verksamhetsområde.
»
Såsom i 1908 års statsverksproposition meddelades fann telegrafstyrelsen
sig nödsakad att, för att till den i enlighet med kommitterades
förslag inrättade aktuariebefattningen å administrativa byrån förvärfva
en fullt kompetent person, utverka Kungl. Maj:ts tillstånd att
till den därtill designerade tjänstemannen få utbetala en till 5,500
kronor förhöjd begynnelseaflöning, för öfrigt det enda fall — utom
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96. 13 •»
beträffande en vaktmästare — då för en tjänsteman inom styrelsen
undantagsbestämmelsen i aflöningsreglementets § 4 mom. 4:o, till
lämpats.
Det stod sålunda redan från början klart för styrelsen, att nämnda
aktuariebefattning var synnerligen kräfvande. Erfarenheten under den
gångna tiden har varit ägnad att bestyrka detta. Det allt intimare
samarbetet med utländska telegrafförvaltningar, de ej minst genom
gnisttelegrafiens utveckling allt mera komplicerade taxe- och afräkningsfrågorna
berörande utlandet, nödvändigheten att för tillvaratagande
af telegrafverkets ekonomiska intressen gent emot utlandet med vaksamhet
följa den internationella trafikens utveckling och gång samt
iakttaga hvarje tillfälle, då genom taxenedsättningar eller annorledes
fördel kan beredas den trafikerande svenska allmänheten, ha medfört,
att numera de flesta och i allt fall de mest svårlösta spörsmålen å
administrativa byrån falla inom aktuariens verksamhetsområde. Härtill
kommer att öfversättningen af den vidlyftiga korrespondensen med
utlandet äfven från styrelsens öfriga två byråer måst öfverflyttas till
denne tjänsteman, som därjämte har hela styrelsens arkiv under sin
vård samt öfvervakar mottagandet och fördelningen af de till styrelsen
inkommande handlingar. Aktuariens arbetsbörda har således till följd
af den hastiga utvecklingen tillvuxit långt mera och snabbare än man
vid tjänstens inrättande kunnat antaga. Befattningen måste därför
numera i vikt och betydelse anses fullt likvärdig med de fem tjänster,
hvilka Riksdagen ansett böra ställas framom öfriga byråtjänstemannabefattningar.
Det är således i full öfverensstämmelse med Riksdagens
ofvan anförda uppfattning, som styrelsen finner sig böra föreslå att
aktuarien i aflöningshänseende jämnställes med nämnda fem byråtjänstemän,
hvarvid hans tjänstetitel lämpligen torde böra utbytas mot
förste aktuarie.
Styrelsen föreslår vidare, att den nu på förordnande anställde föreståndaren
för telegrafverkets profnirigsanstalt uppföres å ordinarie stat
under benämningen professor.
I det underdåniga betänkande, som de för afgifvande af yttrande
och förslag i fråga om förändrad organisation af telegrafstyrelsen m. in.
tillkallade kommitterade den 14 januari 1907 afgåfvo, framhålles, hurusom
erfarenheten ådagalagt den alltjämt stegrade vikten af, att de å
telegrafverkets materialprofningsanstait utförda undersökningar utsträcktes
utöfver hvad förhållandena dittills medgifvit, samt att eu del af de
14
Kuhgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
undersökningar, som vore behöfiiga, kräfde en ganska stor vetenskapliginsikt
hos ledaren af profningarna. Kommitterade, som föreslogo indragning
af den då till telegraftrafikbyrån hörande elektrikertjänsten,
hade äfven därför funnit önskvärd!, att föreståndaren för materialprofniugsanstalten
kunde, när så påkallades, tillhandagå styrelsen i frågor,
som berörde mera vetenskapliga sidor af tekniken. Då emellertid föreståndaren
tydligen blott i mindre grad behöfde lägga hand vid själfva
det mekaniska undersökningsarbetet, utan hufvudsakligen skulle reglera
metoderna och hjälpmedlen därför, ansågs en på området förfaren
vetenskapsman kunna påräknas vilja åtaga sig arbetet vid sidan af
annan vetenskaplig verksamhet. Kommitterade ansågo därför, att tills
vidare det bästa resultat skulle vinnas, om ett förslagsanslag, som torde
kunna sättas till 3,000 kronor årligen, ställdes till styrelsens förfogande
för honorerande af bemälde föreståndares arbete.
Genom nådigt bref den 31 december 1907 förordnade Kungl.
Maj:t, bland annat, att arfvodet för t. f. föreståndaren för materialprofningsanstalten
skulle utgöra högst 3,000 kronor, hvarefter Kung!.
Maj:t med anledning af telegrafstyrelsens i underdånig skrifvelse den
19 november 1909 gjorda hemställan, enligt nådigt bref den 17 december
samma år medgaf, att arfvodet till nuvarande föreståndaren för
telegrafverkets profningsanstalt, assistenten, docenten, filosofie doktorn
H. Pleijel finge tills vidare under ett år, räknadt från och med den 1
oktober 1909, utgå med ett till 4,000 kronor förhöjdt belopp.
I ofvannämnda underdåniga skrifvelse anförde telegrafstyrelsen
hufvudsakligen följande. Vid arfvodets bestämmande till 3,000 kronor
hade beräknats, att föreståndaren icke skulle komma att blifva af arbete
för anstaltens räkning upptagen mer än tre dagar i veckan. Emellertid
hade arbetet börjat i hög grad ökas dels genom anstaltens allmänna
utveckling, dels ock särskild! genom den ökning af tekniskt vetenskapliga
utredningar, som till stor del berodde därpå, att de modernaste
system och anordningar inom telefontekniken allt mer kommit till användning.
En följd däraf vore, att t. f. föreståndarens tid måste tagas
i anspråk i betydligt större utsträckning än från början beräknats.
Sedan slutet af september månad 1909 hade sålunda anstalten kräft
hans arbete hvarje dag i veckan. Då ökningen i det ursprungligen
beräknade arbetet alltså vore afsevärd och antagligen blefve ganska
varaktig, syntes telegrafstyrelsen denna omständighet redan i och för
sig påkalla någon förhöjning af det för t. f. föreståndaren bestämda
arfvodet, frånsedt att det för telegrafverkets arbeten vore synnerligen
menligt, därest dåvarande föreståndaren, hvilkens framstående veten
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr i)6.
15
skapliga insikter uti föreliggande frågor i förening med innehafvande
tjänstemannaställning inom verket gjorde honom särskildt lämplig för
ifrågavarande befattning, skulle af förhållandena nödgas lämna densamma
eller hans arbete uppdelas mellan honom och ett biträde.
I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1910 har telegrafstyrelsen
därefter, under åberopande af hvad telegrafstyrelsen anfört i sin underdåniga
skrifvelse den 19 november 1909 samt med förmälan att arbetet
å profningsanstalten, särskildt på grund af de alltjämt fortgående tekniskt-vetenskapliga
utredningarna, fortfarande toge föreståndarens tid i
anspråk hvarje dag, hemställt att arfvodet till föreståndaren för profningsanstalten,
Pleijel, finge tills vidare under ytterligare ett år, räknadt
från och med den 1 oktober 1910, utgå med ett till 4,000 kronor
förhöjdt belopp. Denna framställning fann Kungl. Maj:t godt bifalla
enligt nådigt bref den 11 november 1910.
I underdånig skrifvelse den 21 november 1911 har telegrafstyrelsen,
då de skål, som i dess ofvannämnda underdåniga skrivelser den
19 november 1909 och den 18 oktober 1910 anförts’ för förhöjning af
arfvodet till föreståndaren för telegrafverkets profningsanstalt, allt
fortfarande vore för handen, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
medgifva, att arvodet till nuvarande föreståndaren för telegrafverkets
profningsanstalt, Pleijel, finge tills vidare under ett år, räknadt från
och med den 1 oktober 1911, utgå med ett till 4,000 kronor förhöjdt
belopp.
Denna anordning, som således under endast några få år i betydlig
grad ändrat karaktär, visar på ett slående sätt, huru omöjligt det är
att inom telegrafverket för någon längre tid i förväg beräkna behofvet
och beskaffenheten af de arbetskrafter, som telefonteknikens oafbrutet
stegrade utveckling kräfver. På samma gång har den nuvarande
föreståndarens oförtrutna arbete och stora kapacitet på sitt område
visat sig för telegrafverket vara af det största värde, hvilket redan
kunnat omsättas i direkta ekonomiska fördelar af stor omfattning. Sålunda
har det därigenom blifvit möjligt att vid telegrafverkets verkstäder
tillverka så kallade pupinspolar, hvilka anbringas å långa telefonledningar
för att öka telefoneringsmöjligheten utan att därför behöfva
uppöka kopparmängden per kilometer. Den första luftledningen af
detta slag bär varit i bruk under nära ett års tid och fungerar fullkomligt
tillfredsställande. Den besparing i koppar, som endast genom
denna ledning ernåtts, bär uppgått till omkring 150,000 kronor. Också
äro nu en hel del sådana ledningar under utförande. Äfven i kablar
hafva dessa anordningar med framgång utförts. Under det att den
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
firma, som köpt patentet å pupinledningar för Europa — utom för
Sverige, där patent tack vare just ofvanbemälde föreståndares vaksamhet
och sakkunskap vägrats — lärer ha betalat 1,000,000 mark för
detsamma och dessutom utgifvit 300,000 mark i experimentkostnader,
innan någon duglig ledning kunde anläggas, har, trots det att nämnda
firma noga hemlighåller sina konstruktioner, den första vid telegrafverkets
egna verkstäder enligt nyssnämnde föreståndares beräkningar
och anvisningar tillverkade pupinspolen kunnat användas, och telegrafverket
har sålunda fått denna anordning färdig utan att betala ett öre
i experimentkostnader.
Förutom med vissa andra uppdrag, som mer eller mindre nära
sammanhänga med profningsanstalten, är föreståndaren nu sysselsatt
med att enligt en af honom inventerad, synbarligen fullkomligt epokgörande
metod åstadkomma apparatanordningar för att på ett tillfredsställande
sätt möjliggöra, att tre samtal samtidigt kunna utväxlas på
två telefonledningar. På grund däraf har telegrafstyrelsen kunnat ur
sitt arbetsförslag för år 1913 frånskilja två eljest nödvändiga ledningar,
nämligen en mellan Stockholm och Göteborg, som skulle kostat omkring
100,000 kronor, och en mellan Stockholm och Malmö, som skulle
betingat en utgift af omkring 125,000 kronor.
Telegrafverket har sålunda allt mer och mer måst taga föreståndarens
hela tid i anspråk för tekniskt-vetenskapliga utredningar af olika
slag, och detta synes komma att i än högre grad blifva behöfligt för
framtiden på grund af de snabba framsteg, som vetenskapen om elektriciteten
och dess tillämpningar för närvarande uppvisar. Genom införandet
af elektrisk järnvägsdrift ställes telegrafverket inom få år
inför svårlösliga problem angående sättet att undvika de störningar,
som därigenom åstadkommas å telegraf- och telefonledningar. Vidare
torde telegrafverket inom närmaste framtid nödgas att i högre grad än
hittills rikta sin uppmärksamhet på telegrafering och telefonering
utan tråd.
Sverige har sedan länge intagit eu rangplats i telefonhänseende.
För att fortfarande kunna göra detta utan allt för stora ekonomiska
uppoffringar måste det svenska telegrafverkets tekniskt-vetenskapliga
kvalifikation vara god. Det land, som i afseende på framsteg inom
telefonteknikens område kommer efter, tvingas sedermera till stora utgifter
för att komma i åtnjutande af andra länders och enskilda firmors
framgångar. Att detta klart inses utomlands framgår däraf, att man
exempelvis i Tyskland, hvilket land inom den praktiskt-ekonomiska
utvecklingen af tekniken gått enormt framåt under de sista årtiondena,
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
liar vid därvarande telegrafverk låtit fast anställa en kel stab af vetenskapligt
skolade personer, bland bvilka märkas så framstående vetenskapsmän
som professor doktor Strecker och professor doktor Breisig.
Om svenska telegrafverket skall kunna följa med utvecklingen, är
det därför icke möjligt att bibehålla den nuvarande anordningen med
en mot extra arfvode anställd vetenskapsman. Ingen kvalificerad vetenskapsman
torde kunna på sådana villkor ägna hela eller ens största
delen af sin tid åt telegrafverket. För en befordrad vetenskapsman
skulle detta medföra åsidosättande af hans öfriga arbeten, och för en
obefordrad skulle det stänga all utsikt till befordran vid universitet
och högskolor. Det må nämligen framhållas att, då arbetet i verkets
tjänst ej utgör någon direkt merit till befintlig professur vid universitet
eller högskola, måste den hos verket anställde vetenskapsmannen
samtidigt söka att meritera sig på annat område. Följden blir den att
telegrafverket icke kan fritt förfoga öfver föreståndarens kunskaper och
arbete och äfven riskerar att inom kortare tid gå miste om honom.
Täta personombyten å en dylik plats äro absolut förkastliga, emedan
det tager lång tid innan en ny innehafvare hinner att sätta sig in i
de till telegraf- och telefontekniken hörande speciella områden, hvilket
är nödvändigt för att hans arbete skall blifva rätt fruktbringande.
Den nuvarande föreståndaren har redan sökt professur i ämnen,
besläktade med svagströmsteknik. Skulle hans eminenta förmåga tagas
i anspråk för en sådan syssla, blefve följden, att han snart nog måste
allt mera specialisera sig på sitt nya område och att telegrafverket
sålunda gånge miste ej blott om hans tjänster för det dagliga arbetet,
utan äfven så småningom om hans intresse för de speciella vetenskapliga
frågor, som det är af synnerlig vikt för telegrafverket att få lösta.
Telegrafstyrelsen anser det därför vara nödvändigt att söka binda
den nuvarande föreståndaren fastare vid telegrafverket, detta så mycket
hellre som numera hela hans tid väl behöfver tagas i anspråk för
verket. Detta har telegrafstyrelson ansett lämpligast kunna ske genom
inrättande vid telegrafverket af en professur, hvilkens innehafvare skulle
vara vetenskapligt fullt kvalificerad och speciellt väl meriterad inom
vetenskapens tillämpning på frågor hörande till telefon- och telegraftekniken.
Innehafvare!! af denna professur skulle åligga att förestå
verkets profningsanstalt och att tillhandagå telegrafstyrelsen med hjälp
i alla vetenskapliga frågor på telefoniens och telegrafiens områden.
Det skall kanske mot detta förslag invändas, att då det här hufvudsakligen
gäller att vid telegrafverket bibehålla den nuvarande föreståndaren
för profningsanstalten, skulle det vara tillräckligt att för
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
honom inrätta en personlig professur. Äfven om emellertid därigenom
en tillräckligt tryggad ordinarie ställning med ordnade pensionsförhållanden
kunde vinnas — hvilket ej synes möjligt — vore det dock blott
för tillfället denna sak vore ordnad. Därigenom vore nämligen knappast
något gjordt för successionen. Om däremot en ordinarie professur
kommer till stånd vid telegrafverket, kan man förvänta att unga vetenskapsmän
skola ägna sig åt studiet af svagströmstekDik och genom
arbeten på telefoniens och telegrafiens områden göra sig kompetenta
att söka denna professur, hvarigenom telegrafstyrelsen torde kunna
påräkna, att alltid hafva vetenskapligt biträde af verkligt värde till sitt
förfogande.
För att kunna på en sådan plats erhålla och bibehålla lämplig
person, böra hans aflöningsförmåner blifva lika med professors i elektroteknik
vid tekniska högskolan, eller 7,500 kronor om året med ett
ålderstillägg. Ålderstillägget är vid tekniska högskolan 600 kronor
och erhålles efter 5 år. För att inpassa lönen i telegrafverkets löneskala
synes ålderstillägget böra utgöra endast 500 kronor och erhållas
efter 3 år. 1 pensionshänseende torde professorn vid telegrafverket
böra åtminstone tills vidare likställas med telegrafdirektör af l:a lönegraden.
Styrelsen föreslår vidare beviljandet af ytterligare ett ålderstillägg
å 300 kronor för de kvinnliga kontorsslcrif''varna hos styrelsen, att erhållas
efter 15 års tjänstgöring. Detta förslag, liksom styrelsens här
nedan gjorda framställningar om aflöningsförbättring i en eller annan
form jämväl för den öfriga ordinarie kvinnliga personalen, med undantag
af de i aflöningshänseende jämförelsevis väl tillgodosedda stationsföreståndarna
(kommissarierna) och föreståndaren för katalogexpeditionen,
grundar sig dels på en jämförelse med hvad motsvarande befattningshafvare
i de andra kommunikationsverken uppbära i aflöning och
dels på den stegring i ersättningen för kvinnligt arbete, hvilken på
senare tiden i allmänhet gjort sig gällande. I betraktande äfven däraf
att befordringsmöjligheterna för den ifrågavarande kvinnliga personalen
äro jämförelsevis begränsade, synes det styrelsen vara af behofvet påkalladt
att bereda dem något högre slutaflöning än för närvarande är
fallet.
Denna anmärkning gäller i särskild! hög grad kontorsskrifvarna
hos styrelsen, för hvilka ingen befordringsmöjlighet finnes utom till
den enda befattningen såsom föreståndare för katalogexpeditionen.
Kontorsskrifvarna äro enligt gällande stat 18 till antalet, af hvilka
dock en tjänst hålles vakant för en å öfvergångsstat kvarstående tjänste
-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.
19
man, och deras aflöning, som vid utnämning till ordinarie börjar med
1,260 kronor, uppgår efter 12 år till maximibeloppet 1,800 kronor.
Det torde böra framhållas, att alla styrelsens kontorsskrifvare hafva
hvad man kallar kvalificerad! arbete och att för flertalet af dem kräfvas
specialkunskaper. Sålunda sysselsättas tre med revisionsgöromål, en
biträder statistikern, en tjänstgör såsom amanuens hos generaldirektören,
en biträder aktuarien med den utländska korrespondensen, en
uppsätter skrifvelser åt ombudsmannen, en är expedient, en har registratorsgöromål,
sex hafva bokhållarsysslor dels å hufvudkassan dels å
linjebyrån och dels å hufvudförrådet, samt två biträda vid redaktionen
af rikstelefonkatalogen. Telegrafstyrelsens kontorsskrifvare äro således
ingalunda att likställa med renskrifverskor i andra ämbetsverk.
De med kontorsskrifvarna i afseende å arbetets art, den dagliga
tjänstgöringstidens längd och kompetensfordringar jämförliga befattningshafvarna
inom de andra två kommunikationsverken äro, inom generalpoststyrelsen
kvinnliga postexpeditörer, hvilkas aflöning utgör, inklusive dyrortstillägg,
lägst 1,725 kronor och högst, efter nio år, 2,325 kronor, samt
vid järnvägsstyrelsen kvinnliga kontorsskrifvare med aflöning af, inklusive
hyresbidrag, lägst 1,480 och högst, likaledes efter nio år, 2,200 kronor.
En jämförelse utvisar, att kontorsskrifvarna hos telegrafstyrelsen nu hafva
465 kronor lägre begynnelseaflöning och 525 kronor lägre slutaflöning
än motsvarande kvinnliga tjänstemän i generalpoststyrelsen samt 220 kronor
lägre begynnelseaflöning och 400 kronor lägre slutaflöning än deras
jämlikar hos järnvägsstyrelsen, hvartill kommer att telegrafstyrelsens
kontorsskrifvare uppnå sin högsta aflöning först efter tolf år, under
det att i generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen slutaflöningen uppnås
redan efter nio år. Skillnaden i summa aflöningar under de femton
första åren belöper sig till ej mindre än 8,505 respektive 5,370 kronor
till nackdel för telegrafstyrelsens kontorsskrifvare, och äfven med den
af st}rrelsen nu ifrågasatta högre slutaflöningen af 2,100 kronor skulle
kontorsskrifvarna hos telegrafstyrelsen efter det femtonde året erhålla
en årsaflöning, som med 225 respektive 100 kronor understiger de
motsvarande tjänstemännens inom generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen,
Mot styrelsens förslag att aflöningen för sekreterare, kamrerare, byråingenjör.
, förrådsintendent och byråkontrollör bestämmes till lägst 4,600
kronor och högst, efter 12 år, 7,000 kronor i stället för nu lägst 3,400
kronor och högst, efter 15 år, 6,000 kronor med tillägg af ett årligt
arfvode å 1,000 kronor hafva sakkunniga icke funnit anledning till er
-
Sakkunniga.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
inran. Såsom styrelsen påvisar skulle denna förändring medföra vissa
fördelar såväl för verket som ock för de ifrågavarande tjänstemännen
själfva, samtidigt med det att en minskad statsutgift däraf skulle uppkomma.
Ej keller hafva de sakkunniga något att anmärka däremot, att, af
skäl som i styrelsens skrifvelse framhållas, med nämnda fem byråtjänstemän
i allo likställes den nuvarande, år 1908 på stat uppförda
aktuarien. Då styrelsen emellertid för denna tjänsteman föreslagit benämningen
förste aktuarie, anse sakkunniga sig böra påpeka, att förste
aktuarien hos generalpoststyrelsen uppbär en aflöning af lägst 5,000
och högst, efter nio år, 6,500 kronor samt förste aktuarien bos järnvägsstyrelsen
lägst 5,700 och högst, efter nio år, 6,600 kronor, hyresersättning
däri inberäknad. Ehuruväl den afsevärdt lägre begynnelseaflöningen
till den ifrågavarande tjänstemannen hos telegrafstyrelsen
väl motiverar den för honom föreslagna högre slutaflöningen, hvilken
för öfrigt skulle uppnås först efter tolf år, synes det dock vara mindre
lämpligt att för honom bestämma samma tjänstetitel som för inom de
andra kommunikationsverken befintliga tjänstemän med annan aflöning.
De sakkunniga föreslå därför, att tjänstemannen i fråga benämnes sekreterare
och aktuarie, ett förslag som af telegrafstyrelsen under hand godkänts,
så mycket hellre som denna tjänstetitel skulle mera exakt angifva
hans verkliga åligganden.
Förslaget om inrättande af eu professur för föreståndaren för telegrafverkets
materialprofningsanstalt synes de sakkunniga synnerligen väl
motiveradt, och den för denna tjänst föreslagna aflöningen, 7,500 kronor
med ett ålderstillägg å 500 kronor efter 3 år, förefaller att vara
väl afvägd, alldenstund denna professur skulle vara mest jämförlig med
professuren i elektroteknik vid Tekniska högskolan, för hvilken befattning
— liksom i allmänhet för öfriga professorsbefattningar vid nämnda
högskola samt vid universiteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet
— aflöningen utgör 7,500 kronor med ett ålderstillägg å 600
kronor efter 5 år. Den af telegrafstyrelsen anförda motiveringen för
inrättandet af den nya professuren synes utesluta all jämförelse mellan
denna och de något lägre aflönade professorerna vid exempelvis Farmaceutiska
institutet och Chalmers tekniska läroanstalt.
Då sakkunniga alltså anse sig böra tillstyrka inrättandet af en med
universitetsprofessur i aflöningshänseende jämnställd professur vid telegrafverket,
hvilken torde komma att tilldelas nuvarande föreståndaren
för telegrafverkets materialprofningsanstalt, docenten och t. f. professorn
vid Uppsala universitet Pleijel, förvänta sakkunniga, att äfven
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
sedermera denna professur skall besättas med en till akademisk ^professur
fullt kompetent person och icke blifva en befordringsplats för verkets
egna tjänstemän.
På det att telegrafverket må draga full nytta af den föreslagna
professurens innehafvare, torde i hans konstitutorial böra stadgas, att
telegrafverket skall äga att, utan hinder al patent, tillgodogöra sig alla
af honom gjorda uppfinningar inom telefon- och telegrafväsendet.
Beträffande de hos styrelsen anställda 18 kvinnliga kontorsskrifvarna
har styrelsen föreslagit, att till deras nuvarande aflöning
lägst 1,260 kronor och högst, efter 12 år, 1,800 kronor skulle läggas
ännu ett ålderstillägg å 300 kronor att erhållas efter 15 års tjänst.
I årets statsverksproposition föreslår emellertid finansministern införandet
vid de ämbetsverk, där tjänstgöringstiden är 6 timmar hvarje
söckendag, af två grupper (kvinnliga) biträden med aflöning, iuklusive
ortstillägg, af 1.200 — 1,600 kronor för den lägre och 1,600 — 2,000
kronor för den högre gruppen, därvid högsta aflöningen inom hvardera
gruppen skulle ernås efter tio år. För verk med sju timmars tjänstgöring
borde motsvarande aflöningar blifva 1,400 — 1,866 resp. 1,866 — 2,333 kronor.
I proposition till årets Riksdag rörande postverket föreslår också
Kung!. Maj it, att för 25 kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen,
hvilka skulle tillhöra den lägre gruppen af kvinnliga biträden, aflöningen
skall bestämmas till, inklusive ortstillägg, lägst 1,400
och högst, efter sex år, 1,800 kronor, till hvilket belopp nyssnämnda
summa af 1,866 kronor således afjämnats. Aflöningen till de
hos generalpoststyrelsen anställda 20 kvinnliga postexpeditörerna, utgörande,
ortstillägg inberäknadt, lägst 1,725 och högst, efter 9 år,
2,325 kronor, motsvarar tämligen väl normalaflöningen till den högre
gruppen af kvinnliga biträden vid ett 7-timmars ämbetsverk. Det har
då synts sakkunniga önskvärdt, att äfven de kvinnliga biträdena hos
telegrafstyrelsen indelades i två grupper med aflöningar, som något så
när motsvarade hvad de kvinnliga biträdena hos generalpoststyrelsen
skulle uppbära. Till den högre gruppen äro gifvetvis att hänföra de
nu befintliga fyra telegrafisterna hos telegrafstyrelsen, och för dem föreslå
sakkunniga — liksom för. öfriga telegrafister — här nedan en aflöning,
som med tillagg af det i Stockholm utgående dyrortstillägget
skulle utgöra lägst 1,449 kronor och efter aderton år kunna stiga till
2,325 kronor. Då telegrafstyrelsen gifvetvis behöfver flera kvinnliga
biträden af den högre graden än dessa fyra telegrafister, borde de nu
hos telegrafstyrelsen anställda 18 kontorsskrifvarna uppdelas i två grupper.
En sådan uppdelning har emellertid telegrafstyrelsen, på fram
-
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
ställd förfrågan från de sakkunniga, under hand förklarat vara hvarken
lämplig eller ens, med anspråk på rättvisa, genomförbar. Då kompetensfordringarna
på kontorsskrifvarna i det hela äro likvärdiga och då
alla kontorsskrifvarna hittills ansetts sins emellan likställda samt åtnjutit
aflöning enligt samma skala, skulle det gifvetvis väcka berättigadt missnöje,
om de nu utan någon direkt anledning skulle uppdelas i grader
med olika aflöning, och grunden för en sådan uppdelning — ett olika
värdesättande af deras ganska likarfade arbete — måste blifva mycket
godtycklig. Men äfven om en sådan uppdelning verkställdes, skulle
följden säkerligen blifva den, att de äldsta kontorsskrifvarna skulle så
småningom hänföras till den högre gruppen. Man skulle nämligen icke
kunna förhindra, att en kontorsskrifvare af den lägre graden, sedan
hon nått sin maximiaflöniug, sökte sig till befattning inom den högre
graden, och sålunda skulle resultatet blifva detsamma, som om en enda
löneskala funnes för dem alla, men väsentlig olägenhet skulle uppkomma
för verket genom täta ombyten å de olika befattningarna.
Tillika har styrelsen meddelat, att det för styrelsens kontorsskrifvare
icke vore tillfyllest att — såsom statsutskottet föreslår rörande den
lägre gradens kvinnliga biträden — äga »kunnighet i renskrifning och
maskinskrifning samt förmåga att fullgöra därmed jämförliga enklare
göromål», utan måste på kontorsskrifvarna ställas högre fordringar,
exempelvis för vissa befattningar genomgången kurs i bokföring, för
andra kunskap i främmande språk o. s. v. Med anledning af hvad
från telegrafstyrelsens sida sålunda framhållits hafva sakkunniga funnit
sig böra frångå sin ursprungliga tanke (Joll förorda i stället bibehållandet
af en enda klass kontorsskrifvare hos styrelsen. I fråga om aflöningen
till dem synes det visserligen sakkunniga uppenbart, att slutaflöningen
bör med hänsyn till den lägre begynnelseaflöningen och den
större kompetensen sättas något högre än till ofvannämnda 25 kvinnliga
biträden hos generalpoststyrelsen. Dock kunna sakkunniga icke tillstyrka
telegrafstyrelsens förslag, enligt hvilket skillnaden i slutaflöning
skulle blifva 300 kronor, utan föreslå att kontorsskrifvarnas maximiaflöning
begränsas till 1,950 kronor att erhållas efter 12 års tjänst,
och att således i aflöningsskalan för ej provisionsberättigade tjänstemän
mellan klasserna 17 och 18 insättes en ny aflöningsklass å i,950 kronor.
^ed tillämpning af detta förslag skulle en kontorsskrifvare hos
telegrafstyrelsen under de tolf första åren intjäna sammanlagdt 18,630
kronor och ett af ofvannämnda kvinnliga biträden hos generalpoststyrelsen
sammanlagdt 19,800 kronor; från och med det trettonde året skulle
den förra uppbära 150 kronor högre aflöning per år, hvadan efter om
-
23
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
kring 20 års ordinarie tjänstgöring det intjänade aflöningsbeloppet
skulle blifva lika för nu ifrågavarande två tjänster i telegraf- och generalpoststyrelsen.
I detta sammanhang anse sig sakkunniga böra föreslå att, om
nyssnämnda aflöningsbelopp å 1,950 kronor införes i aflöningsskalan,
ålderstilläggen till den hos styrelsen anställda föreståndaren för katalogexpeditionen
ändras sålunda, att hon efter 2 år erhåller 1,950, efter
ytterligare 2 år 2,100 och efter ytterligare 2 år slutaflöningen å 2,400
kronor i stället för, såsom nu, efter 3 år 2,100 och efter ytterligare 3
år 2,400 kronor. Detta förslag innebär ingen annan ändring mot nu,
än att hon under tredje året får 150 kronor högre och under fjärde
året 150 kronor lägre aflöning.
Hvad först beträffar den föreslagna förändringen i sekreterarens Departement*
och de med honom hittills likställda byråtjänstemännens aflöning, ber c een''
jag att få erinra, att det egentliga skälet för det aflöningssätt, som af
Riksdagen beslutades för dessa tjänstemän, synes hafva varit, att det
ansågs mindre lämpligt att skapa en särskild löneklass för ett så ringa
antal tjänstemän.
Då emellertid af styrelsens utredning synes framgå, att det hittills
tillämpade aflöningssättet i vissa afseenden ej verkat fullt tillfredsställande,
samt det tillika måste fasthållas, att de nämnda befattningarna
äro af mera kräfvande beskaffenhet och förty böra aflönas högre
än andra byråtjänster, synes den af styrelsen och de sakkunniga föreslagna
utvägen att skapa en särskild lönekategori ej kunna undgås. De
lönebelopp, som föreslagits, synas mig lämpligt afvägda och torde i
själfva verket snarare bereda statsverket besparing än vålla någon ökad
utgift.
Mot förslaget att med nyssnämnda tjänstemän likställa nuvarande
aktuarien å administrativa byrån under benämning sekreterare och aktuarie
har jag intet att anmärka.
Äfven förslaget om inrättande af eu professur inom telegrafstyrelsen
anser jag mig böra godkänna. Väl är det tydligt, att styrelsen
närmast afser att tillförsäkra sig den nuvarande föreståndarens för materialprofningsanstalten
arbetskraft och att detta mål skulle kunna
uppnås genom inrättandet af en personlig professur för denne; men
det synes mig dock ganska visst, att behof allt framgent kommer att
föreligga af att äga tillgång till en fullt vetenskapligt utbildad person,
som speciellt ägnat sig åt de för telegrafverket betydelsefulla delarna
24
Linjedirektörer
och
linjeingenjörer.
Telegraf
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
af elektrotekniken. För att för framtiden tillgodose detta behof torde
vara nödvändigt att uppföra professuren såsom ordinarie befattning
samt att utrusta den med löneförmåner i likhet med motsvarande befattningar
vid universiteten. Det af de sakkunniga föreslagna förbehållet
att telegrafverket skall äga att tillgodogöra sig alla af professurens
innehafvare gjorda uppfinningar inom telefon- och telegrafväsendet torde
böra iakttagas.
Hvad slutligen angår den föreslagna löneförbättringen för de kvinnliga
kontorsskrifvarna, har denna varit ägnad att uppväcka en viss
tvekan. De ifrågavarande befattningshafvarna synas mig närmast jämförliga
icke såsom styrelsen yttrar med de kvinnliga postexpeditörerna,
utan med kvinnliga biträden vid ämbetsverken. Det hade därför otvifvelaktigt
ur systematisk synpunkt varit lyckligast, om man kunnat följa
de aflöningsgrunder, som statsrådet och chefen för finansdepartementet
angifvit i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912,
och således äfven här införa en uppdelning i befattningar med mer
och mindre kvalificeradt arbete. Då emellertid styrelsen ställer sig
afvisande mot ett sådant förslag och löner, beräknade efter de i nyssnämnda
yttrande föreslagna grunderna, ej rätt väl kunna inpassas i
telegrafverkets aflöningsklasser, har jag funnit mig böra stanna vid de
sakkunnigas förslag.
O O
Därmed följer ock den af de sakkunniga förordade ändringen i
fråga om ålderstillägg för föreståndaren för katalogexpeditionen.
2. Linjepersonalens aflöning.
Styrelsen öfvergår härefter till aflöningarna för linjepersonalen.
Hvad därvid först angår linjedirektörerna och linjeingenjörerna
anför styrelsen.
Det nya aflöningsreglementet hade knappast hunnit träda i kraft,
förrän styrelsen fann sig öfvertygad om, att de aflöningar, som genom
detta reglemente, i den form det slutligen fastställdes, bjudits ingenjörspersonalen,
voro allt för knappt tilltagna för att styrelsen i längden
skulle kunna konkurrera med den enskilda affärsverksamheten eller ens
med andra tekniska statsämbetsverk om dugliga ingenjörer. Redan i
april 1908 gjorde också samtliga vid telegrafverket anställda linjedirek
-
25
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
törer samt linje- och verkstadsingenjörer framställning hos telegrafstyrelsen
om förbättrade aflöningsförmåner, och i det förslag till utgiftsstater,
som var afsedt att föreläggas 1909 års Riksdag, hemställde
styrelsen om förhöjning af denna personals aflöningar, dock utan att,
så snart efter omregleringens genomförande, lyckas vinna Kungl. Maj:ts
medverkan till förslagets framläggande för Riksdagen.
Ofvannämnda personal har nu ånyo gjort framställning i ämnet
hos styrelsen, och styrelsen finner det, af skäl som nedan angifvas,
vara oundgängligen nödvändigt att vidtaga en ganska afsevärd höjning
af densammas aflöningar.
1907 års kommitterade hade upptagit linjedirektörernas aflöningar
till lägst 4,600 kronor, efter tre år 5,000, efter 6 år 5,500, efter 9 år
6,000, efter 12 år 6,500 och efter 15 år 7,000 kronor. För linje- och
verkstadsingenjörerna hade samma kommitterade föreslagit följande
aflöningsskala: begynnelseaflöning 3,000 kronor — hvilket för linjeingenjörerna
innebar eu minskning mot förut af 200 kronor — efter
3 år 3,400, efter 6 år 3,800, efter 9 år 4,200, efter 12 år 4,600, efter
15 år 5,000 och efter 18 år 5,500 kronor. Någon aflöningsförmån i
annan form skulle icke tillkomma dessa tjänstemän.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af kommitterades betänkande
anmälde dåvarande chefen för civildepartementet tillika en af svenska
telegraftjänstemännens förening gjord underdånig framställning om höjning
af de föreslagna begynnelseaflöningarna för linjedirektörer samt
linje- och verkstadsingenjörer, men Kungl. Maj:t biträdde likväl kommitterades
förslag, hvilket äfven, oaktadt motion i Andra kammaren
i öfverensstämmelse med nyssnämnda framställning, vann Riksdagens
bifall.
I ofvannämnda år 1908 hos telegrafstyrelsen gjorda framställning
om förbättrade aflöningsförmåner anförde ingenjörspersonalen bland
annat, att det numera vore ett erkändt faktum, att lefnadskostnaderna
under de senaste åren hastigt stegrats, och någon nedgång härutinnan
syntes icke vara att under den närmaste tiden förvänta. Aflöningarna
på den enskilda arbetsmarknaden hade alltjämt måst följa denna stegring,
och staten hade äfven genom företagna löneregleringar inom åtskilliga
ämbetsverk förbättrat inkomsterna för sina tjänstemän. Genom
den af Kungl. Maj:t och Riksdagen under år 1907 fastställda lönestaten
för telegrafverket hade sålunda löneförbättring beredts flertalet af verkets
tjänstemän, men det torde vara allmänt erkändt, att verkets ingenjörsBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 4
1908 års
framställning.
26
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96-
personal därvid icke erliållit skälig höjning i aflöning. Visserligen
hade slutaflöningarna afsevärdt höjts, men fördelarna däraf framträdde
först efter en jämförelsevis lång tjänstetid såsom ordinarie. Ingenjörspersonalens
knappa inkomster under de första ordinarie åren komme att
i hög grad minska möjligheten att vid någorlunda tidig ålder kunna
bilda eget hem. Den relativt låga begynnelseaflöningen för verkets
ingenjörer hade också vid den nya statens tillämpning haft till följd,
att ingenjörspersonalen icke alls eller endast obetydligt kommit i åtnjutande
af den välbehöfliga löneförhöjningen. Detta framträdde så
mycket tydligare genom det förhållandet, att två ingenjörer, som utnämnts
enligt gamla staten, måst tilldelas personligt lönetillägg för att
icke lida minskning i sina inkomster.
Det vore därför nödvändigt, att en afsevärd förbättring erhölles
för att ingenjörspersonalen skulle kunna erhålla tillfredsställande lefnadsvillkor
och blifva jämnställd med annan personal med lika hög teknisk
bildning inom andra statens ämbetsverk.
Vid afvägandet af passande löneförmåner åt ingenjörspersonalen
borde man icke glömma det, som äfven kommitterade påpekat, nämligen:
att en hvar inom sitt område vore ansvarig för dyrbara anläggningar
och särdeles omfattande underhållsarbeten och att således stora fordringar
måste ställas på deras duglighet, omdöme och verket hängifna intresse,
att på linjebefälet hvilade i första hand mycket stora ekonomiska uppgifter,
och att på detta befäl berodde till stor del verkets ekonomiska
välfärd.
Till belysande häraf anförde sökandena åtskilliga exempel på de
penningmedel och materialvärden, som under år 1907 handhafts af vissa
verkets ingenjörer.
På samma gång arbetenas omfattning och redovisningarnas storlek
ökats hade också arbetets art blifvit af långt mera kräfvande natur än
förut, och ansåge sökandena sig därför berättigade att erhålla ett fullgodt
ekonomiskt vederlag för fordrad energi och duglighet. En lämplig
form för genomförandet af dessa behöfliga förbättringar syntes vara,
att de låga begynnelseaflöningarna utginge ur respektive löneskalor,
så att linjedirektör erhölle en begynnelseaflöning af 5,500 kronor och
efter nio år en slutaflöning af 7,000 kronor samt linjeingenjör och
verkstadsingenjör en begynnelseaflöning af 4,200 kronor med en slutaflöning
af 5,500 kronor efter likaledes nio år. Därjämte borde till
dessa tjänstemän utgå hyresbidrag enligt hufvudsakligen samma grunder,
som gällde för öfriga manliga tjänstemän vid linjeafdelningen.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
För egen del hade telegrafstyrelsen då anfört, att styrelsen ansåge den
sålunda gjorda framställningen om höjning af begynnelseaflöningen för
linjedirektörer och linjeingenjörer samt verkstadsingenjörer synnerligen
behjärtansvärd, ehuru styrelsen icke kunde tillstyrka så stor höjning
som den af sökandena föreslagna. Visserligen hade telegrafstyrelsen
på sin tid förklarat sig icke hafva något att erinra mot den af kommitterade
föreslagna aflöningsskalan för linjebefälet och verkstadsingenjörerna,
men detta hade varit under den förutsättning, att telegrafstyrelsen
skulle, när telegrafverkets intressen så fordrade, kunna, på
sätt kommitterades förslag till aflöningsreglemente, § 3 mom. 4, innehållit,
tilldela dessa tjänstemän aflöning efter högre klass än den, som
i den föreslagna aflöningsskalan funnes såsom lägsta aflöning angifven,
äfvensom medgifva uppflyttning i högre klass före den tid, som i de
allmänna grunderna för sådan uppflyttning angåfves.
Dessa föreskrifter i aflöningsreglementet voro afsedda, anförde
styrelsen vidare, att bereda telegrafstyrelsen möjlighet att i vissa undantagsfall
kvarhålla vid verket särskildt dugande förmågor genom att tilldela
dem högre aflöning och sålunda hindra att, såsom nu flera gånger
inträffat, de bästa krafterna lämnade verket för att öfvergå i enskild
tjänst. Telegrafstyrelsen skulle äfven därigenom blifva satt i tillfälle
att vid särskildt ogynnsamma befordringsförhållanden afpassa begynnelseaflöningen
efter den befordrades tjänsteålder och duglighet samt
därigenom mildra den orättvisa, som uppstode, då en tjänsteman utan
eget förvållande, endast därför att tillräckligt många ordinarie befattningar
icke kunnat i staten upptagas, måste kvarstå såsom extra i flera
år efter det hans jämnåriga kamrater vunnit ordinarie anställning.
Ifrågavarande stadgande i omförmälda § 3 mom. 4 hade emellertid i
det fastställda aflöningsreglementet, § 4 mom. 4, erhållit sådan ändrad
lydelse, att Kungl. Maj:t ägde tilldela högre begynnelseaflöning, när
telegrafverkets intressen så fordrade, och att bestämmelsen om uppflyttning
i högre klass före den i aflöningsreglementet angifna tiden
uteslöts.
Telegrafstyrelsen erinrade vidare, att ofvan uttalade synpunkter
föranledt telegrafstyrelsen att i underdånig skrifvelse den 16 november
1907 hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes med tillämpning af bestämmelsen
i § 4 mom. 4 i det från och med år 1908 gällande nådiga
aflöningsreglemente. för tjänstemän vid telegrafverket förklara, bland
annat, att åtta i skrifvelsen angifna extra ordinarie linjeingenjörer skulle,
därest de under år 1907 befordrades till linjeingenjörer, äga från och
med ingången af år 1908 uppbära en begynnelseaflöning af 3,400 kro
-
28
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
nor hvardera, men att Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 21 november
1907 icke funnit skäl bifalla denna framställning.
Ehuru telegrafstyrelsen iusåge svårigheten uti att redan då, så kort
tid efter den nya aflöningsstatens fastställande, erhålla äfven eu mindre
ändring i densamma, ansåge sig dock styrelsen skyldig fästa Kungl.
Maj:ts uppmärksamhet på nu angifna, för telegrafverket mycket betydelsefulla
missförhållanden. Telegrafverkets ingenjörspersonal kunde
icke underlåta att uppdraga vissa jämförelser mellan de för densamma
och för ingenjörspersonalen vid statens järnvägar under en och samma
Riksdag fastställda aflöningsförmåner. Under det att ban- och maskindirektörerna
vid statens järnvägar erhöllo en begynnelseaflöning af 6,000
kronor och efter nio år en slutaflöning af 6,900 kronor samt fri bostad
om 6 rum och kök jämte fritt bränsle, erhöllo telegrafverkets linjedirektörer
en begynnelseaflöning af 4,600 kronor samt efter femton år
en slutaflöning af 7,000 kronor, men åtnjöto icke den stora förmånen
att erhålla fri bostad med bränsle. Baningenjörer af 2:a klass och
telegrafingenjörer vid statens järnvägar erhöllo en begynnelseaflöning
af 4,200 kronor och efter nio år en slutaflöning af 5,100 kronor samt
fri bostad om 5 rum och kök jämte fritt bränsle, under det att telegrafverkets
ingenjörer erhöllo eu begynnelseaflöning af 3,000 kronor
och efter aderton år en slutaflöning af 5,500 kronor men icke fri bostad
och bränsle.
Äfven om, fortsatte telegrafstyrelsen, det skulle anses, att bandirektörerna
med hänsyn till deras i allmänhet ansvarsfullare arbete
borde hafva berättigade anspråk på, såsom chefen för civildepartementet
uttryckte sig, något högre aflöning än linjedirektörerna, syntes det dock
telegrafstyrelsen, att den ofvan angifna skillnaden vore alldeles för stor.
Så betydligt varierande aflöningsförmåner för tämligen likartade tjänster,
af hvilkas innehafvare man fordrade enahanda kompetensvillkor, hade,
såsom deras framställning utvisade, väckt förstämning och missmod hos
den tjänstemannagrupp, som funnit sig utan anledning tillbakasatt. För
telegrafverkets arbeten och verkets ekonomiska skötsel vore detta högst
betänkligt. Den ekonomiska tillsynen öfver telegrafverkets arbeten landet
rundt,'' för hvilka kostnaderna då vanligen uppginge till omkring sju
millioner kronor årligen, hvilade i högst väsentlig mån på verkets
ingenjörer. På deras intresse, nit och omdöme berodde det, om ett
arbete blefve utfördt på ett praktiskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt.
Då ett detaljerad! öfvervakande från styrelsens sida af alla de öfver
hela landet kringspridda arbetslagen vore outförbar!, måste man, enligt
styrelsens mening, tillse, att den personal, på hvilken man lägger ett
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96. 29
så stort ekonomiskt ansvar, icke kände sig tillbakasatt eller orättvist
behandlad.
Om jämförelsen mellan ban- och maskindirektörerna, å ena sidan,
samt telegrafverkets linjedirektörer, å den andra, ställde sig. ofördelaktig
för de senare, vore detta ännu mera fallet, om man jämförde
statens järnvägars telegrafingenjörer med linjeingenjörerna vid telegrafverket.
I Kungl. Maj:ts proposition, ur 164, till 1907 års Riksdag
(sid. 139) anfördes, att de föreslagna nya telegrafingenjörerna vid statens
järnvägar uteslutande borde ägna sig åt skötseln och underhållet
af järnvägens elektriska ledningar och därmed sammanhängande göromål.
Det torde ligga i öppen dag, att de fordringar, som måste ställas
på linjeingenjörerna vid telegrafverket, kvilka hade att besörja anläggning
och underhåll af telegrafverkets komplicerade telegraf- och telefonstationer
samt telegrafverkets vidsträckta ledningsnät, vore ojämförligt
mycket större än de, som kräfdes af de ingenjörer, som endast skulle
handhafva skötseln af statens järnvägars mindre omfattande telegrafnät.
Därtill komme, att telegrafverkets linjeingenjörer hade under sitt befäl
en ofta talrik arbetsstyrka och, såsom ofvan anförts, vore ansvarsskyldiga
för betydande belopp i kontanta medel och materiel. Af båda
dessa kategorier tjänstemän fordrades, att de skulle hafva aflagt afgångsexamen
vid högre tekniskt läroverk, hvartill för telegrafverkets linjeingenjörer
komme genomgåendet af verkets telegrafkurs. Dock uppbure
telegrafingenjörerna vid statens järnvägar en begynnelse afl ö n i n g
af 4,200 kronor jämte fri bostad och bränsle, under det att linjeingenjörerna
vid telegrafverket finge nöja sig med en begynnelseaflöning af
inalles 3,000 kronor.
Enligt hvad telegrafstyrelsen vidare meddelade voro de af styrelsen
sålunda framhållna synpunkter icke heller främmande vare sig för telegrafkommitterade
under utarbetande af deras förslag eller för telegrafstyrelsen
vid afgifvande af underdånigt yttrande öfver detsamma, och
ansåge sig telegrafstyrelsen böra meddela, att, därest icke. kommitterade
saknat anledning tänka sig att motsvarande tjänster inom järnvägsförvaltningen
skulle af järnvägslöneregleringskommittén och järnvägsstyrelsen
tillerkännas så betydligt högre aflöning, telegrafkommitterades
förslag i denna del med visshet skulle hafva upptagit motsvarande högre
aflöningar för telegrafverkets linjedirektörer, linjeingenjörer och verkstadsingenjörer.
Telegrafstyrelsen hemställde slutligen, att aflöningarna för linjedirektörer,
linjeingenjörer och verkstadsingenjörer måtte ändras sålunda,
att begynnelseaflöningen sattes för linjedirektörer till 5,000 kronor med
Nu ifrågavarande
framställning.
30 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 96.
fyra tillägg å 500 kronor efter tre, sex, nio och tolf år samt för linjeingenjörer
och verkstadsingenjörer till 3,400 kronor med tillägg af
400 kronor, efter tre, sex, nio och tolf år samt af 500 kronor efter
femton år.
Föredragande departementschefen fann sig emellertid icke kunna
understödja styrelsens förslag samt anförde såsom skäl härför följande.
»Nu gällande bestämmelser fastställdes så sent som vid 1907 års Riksdag.
De från tjänstemännens sida framhållna synpunkterna voro därvid
föremål för bedömande, men underkändes såväl af telegrafstyrelsen som
af Kungl. Maj:t och Riksdagen. Den af telegrafstyrelsen åberopade
omständigheten, att det af särskilda sakkunniga uppgjorda och af telegrafstyrelsen
förordade aflöningsreglementet i vissa delar jämkades,
lärer icke heller kunna öfva den inverkan på sakens bedömande, som
telegrafstyrelsen tillagt densamma. Möjligheten att i undantagsfall tilldela
en tjänsteman högre begynnelseaflöning än den för vanliga fall
gällande kvarstår ju alltjämt, ehuru bestämmandet härutinnan lagts i
Kungl. Maj:ts och icke i telegrafstyrelsens hand. Däremot upptogs icke,
såsom telegrafstyrelsen erinrat, den föreslagna bestämmelsen om rätt
att undantagsvis medgifva uppflyttning i högre löneklsss före den i de
allmänna grunderna för sådan uppflyttning angifna. Men att detta för
undantagsfall föreslagna stadgande icke godkändes, lärer i och för sig
icke böra föranleda till en allmän löneförbättring för ifrågavarande
tjänstemän. Telegrafstyrelsen har vidare åberopat, att vissa tjänstemän
vid statens järnvägar, som, enligt styrelsens förmenande, skulle kunna
jämföras med linjebefälet vid telegrafverket, tillerkänts afsevärdt högre
löneförmåner. I detta hänseende tillåter jag mig åberopa, att aflöningsförmånerna
för tjänstemännen vid telegrafverket och vid statens järnvägar
samtidigt förelågo till bedömande. Därvid anställdes säkerligen
jämförelser mellan såväl de särskilda befattningarna vid de olika verken
som de för dem föreslagna aflöningsförmånerna. För öfrigt synes mig
ur många synpunkter angeläget, att, då en allmän lönereglering för ett
verk blifvit genomförd, därvid också må för ej alltför kort tid förblifva.»
Då styrelsen nu för andra gången vädjar till Kungl. Maj:t och
Riksdagen att åt verkets iugenjörsutbildade personal bevilja en, såsom
förut framhållits, ganska afsevärd aflöningsförbättring, sker det under
djup känsla af det ansvar styrelsen bär inför statsmakterna för vården
af telegrafverkets dyrbara egendom samt den ekonomiska skötseln af
de för samhälls- och affärslifvet så betydelsefulla kommunikationsmedel,
livilkas drift är styrelsen anförtrodd. Styrelsen måste med skärpa fram
-
31
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.
hålla, att man icke längre kan stå till svars med att för telegrafverkets
ingenjörspersonal hålla så, i förhållande till hvad inom andra tekniska
verk och privata företag erbjudes, låga aflöningar, att såväl arbetsintresset
hos den nuvarande personalen skulle kunna äfventyras som
ock all möjlighet försvinner att tillföra verket nya dugande krafter på
ingenjörsområdet. Härtill kommer, att krafvet på ingenjörernas kompetens
oafbrutet måste ökas, i den mån såväl telegraf- som särskilt
telefontekniken kompliceras, samt att, hvad linjedirektörer och linjeingenjörer
angår, dessa tjänstemän handhafva kontanta medel och
materiel till högst betydande värden.
Ofvan har påvisats, att de med linjedirektörerna jämnställda banoch
maskindirektörerna vid statens järnvägar hafva en begynnelseaflöning,
som med 1,400 kronor öfverstiger linjedirektörens, och därjämte
åtnjuta fri bostad om sex rum och kök jämte fritt bränsle eller
ock ersättning därför med 1,500 kronor (i Stockholm 1,800 kronor)
samt redan efter nio år uppnå slutaflöningen, 6,900 kronor förutom
nämnda afsevärda extra förmån, under det att linjedirektörens slutaflöning
i allt 7,000 kronor, erhålles först efter femton år. Likaledes
har framhållits, att baningenjör af andra klass och telegrafingenjör
vid statens järnvägar, trots fordringarna på dem väl icke torde vara
lika höga som på telegrafverkets linjeingenjörer, hafva 1,200 kronor
högre begynnelseaflöning än linjeingenjörerna samt därjämte erhålla
fri bostad om fem rum och kök jämte fritt bränsle eller ock ersättning
därför med 1,200 kronor (i Stockholm 1,500 kronor) samt uppnå sin
till 5,100 kronor förutom nämnda extra förmån uppgående slutaflöning
efter nio år, hvaremot linjeingenjörerna måste vänta 18 år, innan de
nå upp till maximiaflöningen, i allt 5,500 kronor.
Visserligen äro särskild! de äldre bland linjebefälet med mycket
starka band fästade vid det verk de tjäna, visserligen kan styrelsen
med glädje vitsorda att hela denna kår allt hittills med hängifvet intresse,
vakenhet och energi ägnat sig åt sin tjänst; men skulle de
alltjämt stå framför utsikten att icke kunna erhålla en aflöning, något
så när motsvarande den, som statsmakterna ansett likställda tjänstemän
inom andra verk böra åtnjuta, då må det icke förvåna, om intresset
skulle börja slappna, vakenheten och energien tröttas, men då är det
också fara värdt att telegrafverkets ekonomi skall högst kännbart beröras
däraf.
Ofvan angifna förhållanden ha också gjort det omöjligt för styrelsen
att kunna förmå yngre dugande ingenjörer att ägna sig åt
telegrafverkets tjänst, emedan de afskräckas af de dåliga befordrings
-
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
utsikterna och de låga aflöningarna. Det är ock med växande oro
styrelsen nödgats konstatera, att derå ingenjörer vid linjeafdelningen
och vid verkstaden begärt sitt entledigande samt hurusom den ena
efter den andra af de ingen]örselever, som intagits i verket, inom kort,
ofta efter några månader, lämnat detsamma på grund af de hopplösa
utsikterna där och söka sig in på andra banor. Under åren 1907
och 1911 hafva från tekniska högskolans elevkårs praktikbyrå gjorts
förfrågningar hos telegrafstyrelsen, huruvida och till hvilket antal
ingenjörselever antoges vid telegrafverket. Till svar härå meddelade
styrelsen, att 12 respektive 10 elever behöfde anställas. På grund
häraf anmälde sig år 1907 två och år 1911 fyra elever. Sammanlagdt
hafva under åren 1907—1911 18 ingen] örselever varit anställda vid
telegrafverket. Af dessa hafva 3 — säger tre — kvarstannat och
efter afslutad elevtid befordrats till extra ordinarie linjeingenjörer.
De öfriga femton elevernas tjänstgöringstid framgår af följande tablå:
I linjedistriktet (Malmö) har ej haft någon elev;
II » (Göteborg) har ej haft någon elev;
III » (Norrköping) har haft en elev, som slutade efter 4 Va
månader;
IV » (Stockholm) har haft 11 elever, som slutade:
en efter 1 år 7 månader,
» » 1 år 1 månad,
3> d 1 år,
» )) 10 Va månader,
3) 3) 3 Vä 3)
två 3) 3 3>
en )) 2 33
3> 33 1 Va månad,
33 33 3 veckor,
33 33 2 33 ;
V linjedistri^tet (Gäfle) har haft en elev, som slutade efter 2 månader;
VI 3) (Sundsvall) har haft två elever, som slutade:
en efter 4 månader,
33 3) 2 33 J f
VII 33 (Luleå) har ej haft någon elev.
Under sådana förhållanden lära de motiv, som förmådde 1907 års
kommitterade att föreslå de nu gällande aflöningarna, samt de skäl,
som år 1909 anfördes mot en höjning af samma aflöningar, icke längre
äga giltighet. I själfva verket är all vidare argumentering för behofvet
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
af en aflöningsförhöjning öfverflödig, ty nu är det ej längre fråga om
en gärd af billighet eller rättvisa, det är den ofrånkomliga nödvändigheten,
som talar sitt bestämda språk.
Beträffande därefter formen för aflöningsförbättringens beviljande
och storleken af densamma, får styrelsen meddela, att personalen själf
tänkt sig dels en höjning af den egentliga aflöningen och dels tilldelandet
af hyresbidrag samt föreslagit aflöningen, inklusive hyresbidraget,
för linjedirektörer till lägst 6,600 kronor och högst, efter nio
år, 8,100 kronor samt för verkstads- och linjeingenjörer till lägst
5,040 kronor och högst, likaledes efter nio år, 6,340 kronor. Då emellertid
inom telegrafverket fri bostad eller hyresbidrag utgår endast till
den lägst aflönade personalen jämte de kvinnliga stationsföreståndarna,
har styrelsen ansett riktigast att ej heller nu frångå denna princip
utan allenast föreslå förhöjning af den fixa aflöningen. Efter sorgfälligt
öfvervägande har styrelsen funnit sig böra stanna vid följande aflöningsskalor:
för linjeflirektörer lägst 6,000 kronor, efter 3 år 6,500, efter
6 år 7,000, efter 9 år 7,500 och efter 12 år 8,000 kronor samt för
linje- och verkstadsingenjörer lägst 4,600 kronor, efter 3 år 5,000,
efter 6 år 5,500, efter 9 år 6,000 och efter 12 år 6,500 kronor.
En jämförelse mellan de sålunda föreslagna samt de för närmast
motsvarande befattningshafvare vid statens järnvägar år 1907 bestämda
och ännu gällande aflöningarna gifver vid handen, att, allt efter placeringsorten,
en linjedirektör i telegrafverket skulle erhålla 1,800 å 1,500
kronor lägre begynnelseaflöning än en ban- eller maskindirektör samt
efter tolf år uppnå en maximiaflöning, som är 700 å 400 kronor lägre
än den slutaflöning, ban- eller maskindirektörer uppnå redan efter nio
år; att en linjeingenjör i telegrafverket skulle erhålla 1,100 å 800
kronor lägre begynnelseaflöning än en telegrafingenjör vid statens
järnvägar samt efter tolf år uppnå en maximiaflöning, som är 100 kronor
läg ;re respektive 200 kronor högre än den slutaflöning, statens järnvägars
telegrafingenjör uppnår efter nio år. Ser man på resultatet
under en längre tidrymd, visar det sig, att en ban- eller maskindirektör
skulle under de första tolf åren uppbära sammanlagdt 18,000 å 14,400
kronor mera än eu linjedirektör och sedermera årligen 700 å 400 kronor
högre belopp, samt att en telegrafingenjör vid statens järnvägar under
de tolf första åren skulle uppbära tillhopa 10,500 å 6,900 kronor mera
än en linje- eller verkstadsingenjör, hvaremot de senare från och med
det trettonde året skulle erhålla 100 kronor lägre respektive 200 kronor
högre aflöning än den förre. Med hänsyn härtill och hvad ofvan anförts
torde det kunna med bestämdhet påstås, att de aflöningar styrelsen
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 71 höft. (Nr 86.) 5
34
Sakkunniga.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
nu föreslagit för telegrafverkets ingenjörspersonal icke äro för höga.
Det bör också betonas, att vid de förberedande öfverläggningarna såväl
styrelsens egna ledamöter och telegraffullmäktige som öfriga sakkunniga
ansett oeftergiflig^ att ofvan angifna aflöningar blifva fastställda, och
att desamma icke tilltagits högre än som vederbort i syfte att lämna
tillfälle till deras nedpressning. Visserligen föreslog telegrafstyrelsen
för tre år sedan endast höjning af ingen]örspersonalens begynnelseaflöning,
men detta förslag var ej afsedt att innebära någon slutgiltig
lösning af samma personals aflöningsfråga utan utgjorde blott en provisorisk
åtgärd i syfte att afhjälpa de allra bjärtaste missförhållandena.
Svårigheten att då, ett år efter det den nya staten trädt i kraft, vinna
något mera låg ju i öppen dag. En dylik, af billighetshänsyn förestafvad
åtgärd skulle nu icke längre båta något till. Här gäller det
att se saken sådan som den är: skall telegrafverket kunna fortfarande
motsvara de kraf, som i tekniskt hänseende måste ställas på detsamma
hvilket är en nödvändig förutsättning för att telegrafverket skall kunna
intaga samma goda ekonomiska ställning som hittills — då måste ock
telegrafstyrelsen hafva att tillgå en intresserad och skicklig stam af
ingenjörer, men detta är ej möjligt utan att aflöningarna höjas på föreslaget
sätt.
De sakkunniga anföra härom:
Den föreslagna aflöningen till linjedirektör synes lämpligt afvägd i
förhållande till aflöningarna för postdirektör samt för ban- och maskindirektör
vid statens järnvägar. Att aflöningsförbättringen är af behotvet
synnerligen påkallad, framgår af styrelsens utförliga och kraftiga
motivering. Detta gäller ock styrelsens förslag beträffande aflöningen
till linje- och verkstadsingenjör. Sakkunniga vilja emellertid framhålla,
att enligt styrelsens förslag slutaflöningen till linjeingenjör skulle
blifva 200 kronor högre än högsta aflöningen, inklusive hyresersättning,
till en utom Stockholm placerad telegrafingenjör eller ban- eller maskiningenjör
af 2:dra klass vid statens järnvägar. Då begynnelseaflöningen
till linjeingenjör är föreslagen 800 kronor lägre samt slutaflöningen af
denne uppnås tre år senare, bör häremot intet vara att erinra. Härtill
kommer, att såväl den tekniska kompetensen hos linjeingenjören torde
vara större som ock arten af hans ofta till aflägsna obygder förlagda
tjänstgöring svårare och kostsammare än de. nämnda ingenjörernas vid
statens järnvägar, livilkä alltid hålla sig utefter järnvägarna, där goda
bostäder och god kost lättare kan erhållas.
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Af den föreliggande utredningen synes mig framgå, att linjedirektörer
och linjeingenjörer äro i behof af förbättrad aflöning. Mot de
föreslagna beloppen kan jag ej göra någon anmärkning. Det har visserligen
synts mig kunna ifrågasättas, huruvida icke högsta aflöningen
för linjedirektörerna skulle med hänsyn till styrelsens år 1908 gjorda
framställning i ämnet, hvilken ej afsåg höjning af slutaflöningen, kunna
stanna vid något lägre belopp än nu af styrelsen och de sakkunniga
föreslagits. Styrelsens tidigare framställning innebar emellertid, såsom
förut framhållits, endast en provisorisk lösning af ingenjörspersonalens
aflöningsfråga, hvarigenom de svåraste missförhållandena i aflöningsförhåilanden
skulle undanröjas för tillfället. Den nu ifrågasatta slutaflöningen
för linjedirektörerna skulle icke komma att öfverstiga högsta
aflöningen till postdirektör samt håller sig under de totala aflöningsförmånerna
för ban- och maskindirektör vid statens järnvägar. Jag finner
mig således böra ansluta mig till de sakkunnigas förslag äfven i afseende
å linjedirektörernas maximiaflöning.
Rörande bolchållarbefattningarna vid linjedistrikten erinrar styrelsen,
att 1901 års post- och telegrafkommitté omtalar, att å hvarje distriktsbyrå
vore, förutom tillfälliga biträden, fäst anställda två biträdande
tjänstemän, manliga eller kvinnliga, med full tjänstgöring. Af dessa
ombesörjde den ena hufvudsakligen kassörsgöromål och den andra
bokhållargöromål. Mångfalden af dessa göromål syntes kommittén väl
motivera framställdt förslag att å den ordinarie staten bereda rum
jämväl för tjänstemän af ifrågavarande slag å distriktsbyråerna, men
kommittén trodde sig för det dåvarande icke böra föreslå inrättande
af mera än en dylik ordinarie tjänstemannabefattning å hvarje distriktsbyrå.
Den frågan hade därvid uppstått, huruvida innehafvaren af
denna befattning borde vara man eller kvinna, och ehuru det visserligen
icke torde kunna förnekas, att de göromål, som skulle åligga
nämnde tjänsteman, i allmänhet vore af beskaffenhet att kunna utföras
af en kvinna, hade dock behofvet af biträdande tjänsteman å distriktsbyrån
synts kommittén bättre tillgodoses genom anställande af en
ordinarie manlig sådan än af en kvinnlig. Kommittén föreslog därför
inrättande af sex manliga bokkållartjänster, en för hvarje distriktsbyrå.
1907 års telegrafkommitterade funno den erfarenhet, som under
de gångna åren vunnits med afseende på denna anordning, icke hafva
bestyrkt riktigheten af post- och telegrafkommitténs antagande. Till
bokhållartjänsterna hade befordrats dels personer, som icke förut till
-
Departements
chefen.
Förrådsbokhållare,
kassörer
och bokhållare.
Telegraf styrelsen -
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
hörde telegrafverket, dels extra ordinarie assistenter, som ådagalagt
erforderlig kompetens i bokföring. Omsättningen hade emellertid, där
sistnämnda slags tjänstemän innehaft befattningen, varit starkare än
som för arbetets skötsel vore lämpligt. Och detta kunde lätt förklaras.
Bokhållarnas aflöning vore densamma som assistenternas, 2,200 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor. Ehuru begynnelseaflöningen
måste anses fullt tillräcklig för personer vid så ung ålder
som flertalet af de utnämnda innehaft, hade dock det förhållande, att
dessa tjänstemän stode alldeles ensamma utanför den öfriga organisationen
och sålunda saknade all möjlighet till befordran, åstadkommit,
att de till bokhållare utnämnda extra ordinarie assistenterna snarast
möjligt sökt få öfvergå till ordinarie assistentbefattning. Man kunde
dessutom med skäl befara, att äfven de öfriga skulle tröttna och börja
se sig om efter andra befattningar, där förhållandena för framtiden
kunde väntas blifva bättre. Omsättningen inom denna kår hade därför varit
allt för snabb och hotade med de nuvarande förhållandena att alltjämt
så förblifva. Detta verkade mycket ofördelaktigt på arbetets jämna
gång, enär den nya tjänstemannen behöfde icke så ringa tid att sätta
sig in i* ärendena och skaffa sig behöflig kännedom om det mycket
stora antalet linje- och stationsinventarier samt förbrukningsartiklar.
Någon annan anordning än den nuvarande borde därför komma till
tillämpning för att jämväl på detta område vinna ett tillfredsställande
resultat.
Enär kommitterade icke funno det arbete, som af dessa tjänstemän
utfördes, eller den kompetens, som kräfdes för tjänsten, betinga en
sådan höjning af aflöningen, att en duglig manlig tjänstinnehafvare
däraf kunde lockas att för hela sin framtid binda sig vid tjänsten, och
då med denna icke vore förenadt något arbete, som ej kunde likaväl
utföras af en kvinna, föreslogo kommitterade, att de manliga bokhållarna
utbyttes mot kvinnliga. Antalet bokhållare skulle bibehållas vid
sex, då arbetet å den föreslagna nya linjedistriktsbyrån i Luleå icke,
åtminstone under de närmaste åren, syntes blifva så omfattande, att
mera än eu ordinarie kvinnlig tjänsteman — den kvinnliga kassören —
torde å byrån behöfva anställas.
Det försök, som sålunda i enlighet med 1907 års kommitterades
förslag gjorts att utbyta de förutvarande manliga bokhållarna vid
linjedistrikten mot kvinnliga sådana, har, säger styrelsen, icke slagit
väl ut, detta dock främst till följd af att utvecklingen under senare åren
gått i en annan riktning än kommitterade haft anledning antaga.
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Bokhållargöromålen å linjedistriktsbyråerna, förutom dem som åligga
kassören, sönderfalla numera i två bestämdt åtskilda slag: förrådsbokhållning
och kontraktsexpedition. Förrådsbokhållaren åligger i första hand:
att ansvara för linjedistriktets vidlyftiga materialredovisning,
att hafva uppsikt öfver distriktsförrådet och där anställd personal,
att noga vaka öfver att försändningar af effekter ske planmässigt
och med minsta fraktkostnad,
att svara för att alla i förråd befintliga inventarier på lämpligt sätt
förvaras och noga vårdas,
att tillse det kasserad materiel blir väl tillvaratagen,
att vid försäljningar tillse att högsta möjliga pris erhållas, samt
att ansvara för inköp af erforderliga effekter.
Kontraktsbokhållaren åter har att utöfva kontroll öfver att telefonabonnemangskontrakt
och arbetsorder äro upprättade enligt gällande
reglemente och föreskrifter samt att afgifter för nya eller förändrade
abonnemang äro af stationspersonalen upptagna till riktiga belopp m. m.
Denna kontroll utöfvades vid tiden för afgifvande af kommitterades
förslag i sista hand inom styrelsen, men har sedermera i syfte att
lätta styrelsens arbetsbörda och af praktiska skäl helt och hållet öfverflyttats
till linjedistriktsbyråerna. Därigenom har dock kontraktsbokhållarens
arbete ökats så väsentligt, att det kräfver en särskild tjänsteman,
och detta arbete lämpar sig väl för de nuvarande kvinnliga bokhållarna.
Detta kan däremot icke sägas om de göromål, som åligger
förrådsbokhållaren. Erfarenheten under den gångna pröfvotiden härtill
fullo ådagalagt, att de flesta af dennes göromål icke kunna på tillfredsställande
sätt utföras af en kvinna, emedan de nödvändigtvis för
utsätta ganska ingående kännedom om linjematerielen och dess användning.
Det har också visat sig, att å de linjedistriktsbyråer, där
på öfvergångsstat kvarstående manlig bokhållare ej finnes, linjedirektören
eller den å byrån placerade linjeingenjören måst, till stort men
för sina öfriga åligganden, kvilka städse kräfva hans närvaro och
personliga ingripande vid linjearbetena, utföra en mängd bokhållargöromål,
en utväg, som ingalunda kan i längden blifva ekonomisk.
Härtill kommer att efter den nya statens ikraftträdande till linjedistriktsbyråerna
förlagts en stor del af det arbete med stationernas
materialredovisning, som förut utförts vid telegrafverkets hufvudförråd
i Stockholm.
Arten af det omfattande och betydelsefulla arbete, som sålunda är
förenadt med förrådsbokhållningen, kräfver därför, enligt hvad jämväl
af samtliga linjedirektörer vitsordats, anställandet af en manlig förråds
-
Sakkunniga.
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
bokhållare vid linjedistrikten, tills vidare dock endast vid sex af de sju
distriktens byråer. För vinnande af nödig kompetens till dylik befattning
skulle exempelvis kräfvas genomgående af lägre teknisk undervisningsanstalt
samt minst ett års deltagande i linjearbeten. Någon
svårighet att erhålla lämpliga personer till dessa befattningar torde ej
behöfva befaras, då, med hänsyn till de kraf, som måste ställas på
förrådsbokhållarna, deras aflöning i allt fall icke kan sättas lägre än
för assistent eller — med iakttagande af de jämkningar här nedan
ifrågasättas i assistenternas nuvarande aflöning — till lägst 1,800 kronor
och högst 3,800 kronor efter 18 år jämte dyrortstillägg.
Den aflöningsförbättring, styrelsen af förut angifna skäl ansett böra
tillkomma flertalet af den kvinnliga personalen, synes för kassörer och
bokhållare, såväl vid linjedistrikten som vid stationerna, lämpligen böra
utgå i form af dyrortstillägg enligt samma grunder som gälla för annan
personal. Härtill föreligger desto större skäl som nämnda befattningshafvare
numera förekomma såväl å de allra dyraste som ock å de mindre
dyra och de billiga orterna. Äfven en annan omständighet föranleder
behofvet af att tillerkänna särskild! bokhållarna dyrortstillägg. Det har
nämligen ofta visat sig önskligt och lämpligt att kunna bereda för bokhållargöromål
hågade interurbantelefonister befordran till dylika tjänster.
Nu medför dock sådan befordran ofta minskad inkomst, emedan dyrortstillägget
bortfaller, men detta kan icke vara rimligt. Beviljas dyrortstillägg
för bokhållare, måste ock kassörer tillerkännas sådant, för
att icke befordran från den förra till den senare tjänsten skall blifva
förenad med förlust för den befordrade. Aflöningen utgör nu för kassör
vid linjedistrikten 1,260—2,100 och för bokhållare 1,020—1,650 kronor.
Om dyrortstillägget beviljas, skulle å de dyraste orterna aflöningen
komma att utgöra, för kassörer lägst 1,449 och högst, efter femton år,
2,415 kronor samt för bokhållare lägst 1,173 och högst, efter tolf år,
1,897 kronor 50 öre. Någon annan jämförelse med tjänstemän inom
de andra kommunikationsverken torde här icke kunna påvisas än mellan
bokhållarna vid telegrafverket och kontorsskrifvarna vid statens järnvägars
distrikt, -hvilka senare åtnjuta en aflöning af, inklusive hyresbidrag,
. lägst 1,480 och högst, efter nio år, 2,200 kronor. Äfven här
hålla sig sålunda de af telegrafstyrelsen nu föreslagna aflöningarna
högst betydligt under hvad motsvarande befattningshafvare vid statens
järnvägar uppbära.
De sakkunniga yttra härom, att de mot anordningen att vid linjedistrikten
ånyo anställas manliga bokhållare — förrådsbokhållare — med
39
Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 96.
bibehållande af de nuvarande kvinnliga bokhållarna icke hafva något att
erinra. Då styrelsen emellertid förslagsvis omnämnt, att såsom kompetensvillkor
för förrådsbokkållarna skulle uppställas, att de skulle halva
genomgått lägre teknisk undervisningsanstalt, anse de sakkunniga sig
böra framhålla önskvärdheten af att detta villkor icke göres obligatoriskt
utan att äfven på praktisk väg vunnen kompetens skall vara tillräcklig,
hvarigenom en befordringsmöjlighet uppstår för linjeunderbefälet. Aflöningen
har af styrelsen föreslagits — liksom förhållandet var före år
1908" — till samma belopp som för assistent eller, inklusive dyrortstillägg,
i Stockholm 2,070—4,250 kronor och å öfriga orter, där linjedistriktsbyrå
finnes, 1,980—4,100 kronor med slutaflöningens erhållande
efter 18 år. Dessa aflöningsbelopp äro, särskildt hvad angår begynnelseaflöningarna
men äfven beträffande slutaflöningarna, väsentligt
lägre än för bokhållare vid statens järnvägar och om, såsom sakkunniga
i annat sammanhang föreslå, ett aflöningsbelopp å 1,950 kronor
insättes i aflöningsskalan, kommer tiden, efter hvilken slutaflöningen
erhålles, att ökas till 21 år. I betraktande häraf anse sig de sakkunniga
icke böra föreslå slutaflöningens sänkande, ehuruväl densamma i och
för sig synes hög.
Telegrafstyrelsens förslag om beviljande af dyrortstillägg för kvinnliga
kassörer af första och andra lönegraderna samt bokhållare, såväl
vid linjedistrikten som vid stationerna och verkstaden, synes vara befogad!;
dock anse de sakkunniga lämpligt att, liksom inom postverket
är fallet beträffande kvinnliga tjänstemän, ortstilläggets maximibelopp
begränsas till 225 kronor å ort, där detsamma utgår med 15 procent
af aflöningen, till 150 kronor å ort, där det utgår med 10 procent o. s. v.
Förslag till allmän bestämmelse om sådan begränsning åt ortstillägget
hafva de sakkunniga framställt vid behandlingen af § 17 i aflöningsreglementet.
På det att, efter införandet i aflöningsskalan af en ny
klass å 1,950 kronor, tiden, efter hvilken högsta aflöningen uppnås,
ej måtte ökas utöfver hvad nu är fallet, torde kassörer af lista lönegraden
böra erhålla sina tre första ålderstillägg med två års mellanrum.
Detta bör konsekvent medföra, att äfven kassörer af andra lönegraden
erhålla sina tre första ålderstillägg med mellanrum af två år. Beträffande
bokhållare är detta redan i nu gällande aflöningsskala iakttaget.
Mot den föreslagna organisationsförändringen har jag så mycket mindre
något att erinra, som denna, enligt hvad jag inhämtat, är påkallad
af ett redan kännbart praktiskt behof. Däremot synes mig slutaflöningen
för förrådsbokhållarbefattningarna vara väl högt tilltagen, då den före
-
Departements
chefen.
40
Linjemästare,
linjeförmäi
och repara
törer.
Telegraf
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
slagits till 3,800 kronor jämte ortstillägg om högst 450 kronor. Summan
häraf skulle alltså öfverstiga den föreslagna högsta aflöningen till
materialförvaltaren vid verkstaden, hvilkens post dock torde få anses
mera betydelsefull. Då det högsta belopp, linjemästare af l:a klass
enligt förslaget kunna uppnå, är 3,655 kronor, synes mig ej heller af
hänsyn till utsikten att befordra dessa till förrådsbokhållare nödigt att
sätta de sistnämndas aflöning så högt som föreslagits. Jag hemställer
därför, att slutaflöningen till förrådsbokhållarna måtte bestämmas till
3,400 kronor, att uppnås efter 18 år.
Mot den föreslagna aflöningsförbättringen till kassörer och bokhållare
har jag intet att anmärka.
Beträffande linjemästare, linjeförmän och reparatörer anför telegrafstyrelsen,
att år 1908 uppfördes dessa å ordinarie stat. De aflöningar, som
därvid bestämdes, hafva, särskild! hvad angår begynnelseaflöningarna,
men i vissa fall äfven i fråga om slutaflöningarna, visat sig allt för
lågt tilltagna i förhållande till de aflöningar, som numera betingas å
den allmänna arbetsmarknaden.
Enligt den till utgången af år 1912 gällande prislista å aflöningar
till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt, hvilken af telegrafstyrelsen
fastställts den 12 oktober 1909, uppbära linjearbetarna, med beräkning
af 300 arbetsdagar per år, följande årsaflöningar.
I Stockholm, Göteborg, |
||||
Malmö, Norrköping, Gäfle, |
||||
Sundsvall samt vissa orter |
Ä öfriga orter. |
|||
inom I och IV linje- |
||||
distrikten. |
||||
Begynnelse |
Slutinkomst |
Begynnelse- |
Slutinkomst |
|
inkomst. |
efter 9 år. |
inkomst. |
efter 9 år. |
|
Vanlig stadslagsarbetare............................ |
975 |
1,350 |
900 |
1,275 |
» landtlagsarbetare............................ |
1,125 |
1,500 |
1,050 |
1,425 |
Yrkesarbetare (murare, smeder, fi stadslag |
1,050 |
1,425 |
975 |
1,350 |
snickare, plåtslagare) ............ \i landtlig |
1,200 |
1.575 |
1,125 |
1,500 |
T .. I för stadslag Lagiorman......... { |
1,050 å 1,200 |
1,425 ä 1,575 |
975 ä 1,125 |
1,350 å 1,500 |
(för landtlag |
1,200 ä 1,350 |
1,575 ä 1,725 |
1,125 å 1,275 |
1,500 å 1,650 |
Till landtlagsarbetare och landtlagsförman inom Yl och YII linjedistrikten höjas de i första och andra
kolumnerna angifna belopp med 75 kronor per år samt för landtlagsarbetare eller landtlagsförman, som är
familjeförsörjare, med 150 kronor för Yl och YII och med 75 kronor inom öfriga distrikt. Stadslagsarbetare
uppbära i vissa fall såväl dagtraktamente med 75 öre å 1 krona som ock nattlogiersättning med samma belopp.
41
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.
Aflöningsförmånerna för det ordinarie linjeunderbefälet och reparatörerna
åter utgå enligt följande tablå:
Befattning. |
Aflöning. |
Hyresbidrag, då ej fri |
S u m m a. |
|||
Lägst. |
Högst. |
Lägst. |
Högst. |
Lägst. |
Högst. |
|
Linjemästare af l:a lönegraden |
1.500 |
2,700 |
400 å 450 *) |
550 å 600 *) |
1,900 å 1,950 |
3,250 å 3,300 |
D:o af 2:a lönegraden |
1,140 |
2,100 |
300 |
350 |
1,440 |
2,450 |
Linjeförman af l:a lönegraden |
1,020 |
1,800 |
250 å 300 *) |
350 å 500 *) |
1,270 å 1,320 |
2,150 ä 2,300 |
D:o af 2:a lönegraden |
900 |
1,500 |
250 |
300 |
1,150 |
1,800 |
Reparatör................ |
840 |
1,380 |
150 ä 250 *) |
210 ä 300 *) |
990 å 1,090 |
1,590 å 1,680 |
*) Beroende å ortens dyrhet.
Härtill kommer: för linjemästare af 2:a lönegraden och linjeförman af 2:a lönegraden — hvilka icke
hafva fast placeringsort utan åtfölja arbetslagen — dagtraktamente hela året om, med 3 kronor per dag för
linjemästare och 2 kronor per dag för linjeförman (inom VI och VII linjedistrikten 3 kronor 50 öre respektive
2 kronor 50 öre) samt för linjeförman af l:a lönegraden och reparatör, stationerad å dyrare ort, ortstillägg
med 10 ä 15 procent å aflöningen och, då fri bostad ej åtnjutes, å hyresbidraget.} :
Såsom vid eu jämförelse mellan ofvanstående tablåer framgår, kan
ej ens en vanlig linjearbetare, än mindre en yrkesarbetare eller lagförman,
om han blott några få år haft anställning hos telegrafverket,
söka ordinarie tjänst såsom reparatör eller linjeförman utan att se
sina inkomster mer eller mindre afsevärdt minskade, hvarvid äfven bör
beaktas, att han såsom ordinarie tjänsteman har att erlägga pensionsafgifter.
Då nu arbetarnas aflöningar äro bestämda efter priset på den
allmänna arbetsmarknaden måste styrelsen, för att erhålla kunnigt och
erfaret folk till reparatörer och linjeförmän, hvilka rekryteras från arbetarnas
led, hemställa om någon ökning af dessa tjänstemäns begynnelseaflöningar.
Härutöfver är det äfven till följd af de alltjämt stigande
lefnadskostnaderna nödigt att åtminstone för de lägst aflö-nade,
nämligen reparatörerna och linjeförmännen af 2:a lönegraden, bevilja
ännu ett ålderstillägg. Såsom en nödvändig följd af att aflöningarna
för nu nämnda grupper af tjänstemän ökas böra äfven linjemästarna
beredas någon aflöningsförbättring för bibehållande af erforderlig skillnad
mellan deras och den dem underlydande personalens aflöningsförmåner.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912- 1 samt. 71 höft. (Nr 96.)
Ö
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06-
Efter samråd med representanter för den personal, hvarom nu är
fråga, har styrelsen funnit sig böra föreslå följande aflöningsskalor: för
reparatör, lägst 960 och högst 1,500 kronor, för linjeförman af 2:a
lönegraden lägst 1,020 och högst 1,650 kronor, för linjeförman af l:a
lönegraden lägst 1,140 och högst 1,800 kronor samt för linjemästare
af 2:a lönegraden lägst 1,380 och högst 2,400 kronor, och skulle slutaflöningen
af alla kunna uppnås efter 12 år. För linjemästare af l:a
lönegraden bör aflöningsförbättring tillkomma i form af dyrortstillägg
med högst 15 procent af aflöningen. I det år 1907 afgifna kommittébetänkandet
föreslogs icke dyrortstillägg till annan personal vid linjedistrikten
än reparatörer. Till Kung!. Maj:t ingafs emellertid en
framställning från i Stockholm bosatta linjeförmän att äfven de måtte
komma i åtnjutande af dyrortstillägg. Denna framställning fann föredragande
departementschefen väl motiverad beträffande linjeförmännen
af l:a lönegraden, hvilka, i motsats till linjeförmännen af 2:a lönegraden,
äro fast placerade i större städer med i allmänhet dyrare lefnadskostnader.
I enlighet med departementschefens hemställan och
Kungl. Maj:ts därå grundade förslag beviljade 1907 års Riksdag
dyrortstillägg, utom åt reparatörerna, jämväl för linjeförmännen af l:a
lönegraden. Alldeles samma skäl, som föranledde denna jämkning i
kommitterades förslag, tala för att äfven linjemästarna af l:a lönegraden
böra tillerkännas dyrortstillägg. Dessa tjänstemän, för närvarande
10 till antalet, äro nämligen liksom linjeförmännen af l:a lönegraden
fast placerade i de större och dyrare städerna, nämligen 4 i
Stockholm, 2 i Göteborg samt 1 i hvardera af städerna Malmö, Norrköping,
Gäfle och Sundsvall, under det att linjemästarna af 2:a lönegraden,
på samma sätt som linjeförmännen af 2:a lönegraden, följa de
dem underlydande arbetslagen från ort till ort inom linjedistriktet.
Å de allra största stationerna, där telefonsystemen numera äro
synnerligen komplicerade, har så småningom måst utbildas en särskild
grupp reparatörer, af hvilka kräfvas större yrkesskicklighet och mera
specialkunskaper än af de andra. För eu del af dessa reparatörer
liksom ock för de reparatörer, hvilka å en del medelstora stationer,
där linjeunderbefäl ej finnes, utöfva ett visst förmanskap öfver öfriga reparatörer,
bör aflöningen utgå med samma belopp, som ofvan föreslagits
för linjeförmän af 2:a lönegraden — dock gifvetvis utan dagtraktamente
— eller sålunda med lägst 1,020 och högst, efter 12 år, 1,650
kronor, hvartill liksom för öfriga reparatörer kommer hyresbidrag och
dyrortstillägg. För att äfven genom tjänstetiteln utmärka skillnaden
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 43
mellan nu ifrågavarande reparatörer och andra reparatörer, föreslår
styrelsen nuvarande reparatörsgradens uppdelning i två, l:a och 2:a
lönegraderna. Tills vidare skulle antalet reparatörer af l:a lönegraden
kunna begränsas till 10. Antalet reparatörer af 2:a lönegraden skulle
härigenom komma att minskas med samma siffra eller från 240 till 230.
Såsom styrelsen längre fram meddelar kräfver emellertid den ordinarie
utvecklingen af telefonnäten en ökning af antalet sådana reparatörer
med 8. Andra lönegradens reparatörer skulle sålunda i 1913 års stat
behöfva upptagas till ett antal af 238.
I till mig ingifna skrifter hafva åtskilliga linjeförmän i Sundsvall
och Göteborg anfört, att, dä styrelsen föreslagit, att ortstillägg ej vidare
skulle beräknas å kontant hyresbidrag, skulle linjeförmännen af l:a
graden få sina aflöningsvillkor försämrade. Jämväl dessa skrifter hafva
af mig öfverlämnats till de sakkunniga.
Dessa meddela nu till eu början, att, enligt, hvad de sakkunniga
inhämtat, telegrafstyrelsen haft för afsikt att, med ledning af införskaffade
uppgifter om hyresbeloppen för ett, två, resp. tre rum och kök å
olika orter, verkställa eu genomgående reglering af de nu utgående
hyresbidragen, hvarigenom afsevärda förhöjningar, utöfver hvad styrelsens
till Kungl. Maj:t ingifna förslag utvisar, skulle komma särskilt,
linjemästarna och linjeförmännen af andra lönegraden till del. Hyresbidragen,
hvilka enligt aflöningsreglementet skola utgöra femton å
trettio procent af aflöningen, hafva nämligen hittills utgått med lägre belopp
än de högsta, som aflöningsreglementet medgifver. På hemställan
af sakkunniga bär emellertid telegrafstyrelsen sedermera vidtagit vissa
reduceringar i de ifrågasatta hyresbidragens belopp. Vid sådant förhållande
och under åberopande af hvad styrelsen i sin underdåniga
skrifvelse den 24 november 1911 i ämnet anfört hafva sakkunniga intet
att erinra mot hvad styrelsen föreslagit beträffande aflöningarna till nu
ifrågavarande tjänstemän vid linjedistrikten. Dock medför sakkunnigas
förslag om införande i aflöningsskalan af ett aflöningsbelopp å 1,950
kronor, att linjemästare af l:a och 2dra lönegraderna skola ernå sina
högsta aflöningsbelopp efter 15 i stället för, såsom nu, efter 12 år,
en omständighet som, med hänsyn till de totala slutaflöningarnas belopp,
för dessa grupper af tjänstemän, synes vara väl befogad. Ehuru
de sakkunniga således biträda styrelsens förslag i afseende å aflöningarna
till linjeunderbefälet och reparatörerna, kunna sakkunniga ej
Skrifter från
linjeförmän.
Sakkunniga.
44
Departements
chefen.
Kontroll örer
och
assistenter.
Telegrafstyrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
underlåta att framhålla, att aflöningarna till dessa grupper af tjänstemän
synas höga, om jämförelse skall sökas med aflöningarna p''å andra håll.
Det är emellertid otvifvelaktigt, att, på grund af nu rådande priser på
allmänna arbetsmarknaden, styrelsen, för att kunna till de lägsta ordinarie
befattningarna befordra dugliga och skickliga arbetare vid telegrafverket,
måste betala dessa befattningar med nu föreslagna aflöningarna,
och det förhållande, i hvilket aflöningarna till de högre graderna
af linjeunderbefälet sedan stiga, synes icke kunna gifva anledning till
anmärkning.
Beträffande skrifvelserna från linjeförmännen i Göteborg och
Sundsvall upplysa de sakkunniga, att sedan styrelsen vidtagit nyssnämnda
reglering af hyresbidragen, det visade sig, att ingen annan
försämring skulle uppkomma, än att de i Stockholm placerade linjeförmännen
af första lönegraden skulle få sin högsta aflöning minskad med
endast 35 kronor. Då likväl nuvarande enda innehafvare af högsta
aflöningsbeloppet skulle enligt de af styrelsen föreslagna »särskilda bestämmelserna»
erhålla personligt aflöningstillägg till täckande af förlusten
samt denna grupp af tjänstemän hädanefter skulle nå maximiaflöningen
efter 12 i stället för efter 15 år, synes det sakkunniga icke förefinnas
skäl att bifalla sökandenas anhållan om slutaflöningens höjande med af
dem föreslaget belopp å 150 å 300 kronor.
Jag ber först att beträffande linjeförmännens ofvanberörda framställning
få meddela, att, enligt hvad jag förnummit, dessa genom den
af de sakkunniga omförmälda reglering af hyresbidragen snarare komma
att erhålla någon förbättring än försämring af aflöningsförmånerna.
Hvad förslaget i öfrigt beträffar är det tydligt, att man, utgående
från de gängse lönerna för vanliga linjearbetare, måste bereda döm,
som befordras till ordinarie tjänstemän, en deras ställning motsvarande
högre aflöning. Därtill kommer, att särskilt linjemästarna
hafva om hand en betydande medelsförvaltning. Jag anser mig alltså
böra tillstyrka de sakkunnigas förslag.
3. Stationspersonalens aflöning.
Beträffande kontrollörerna anför styrelsen, att genom 1908 års omorganisation
af telegrafverket utbyttes förutvarande biträdande kommissarier
af 2:a och 3:e klass å telegrafstationerna samt kontrollörer och
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9G.
45
kassörer å telefonstationerna mot 6 kontrollörer af l:a och 7 kontrollörer
af 2:a lönegraden utan att deras förutvarande tjänsteställning förändrades.
Begynnelseaflöningarna fastställdes för båda graderna till 3,000 kronor
samt slutaflöningarna till 5,500 kronor för första och 5,000 kronor för
andra lönegraden. Detta innebar, hvad begynnelseaflöningarna beträffar,
en minskning med 600 kronor för förutvarande kommissarier af 2:a klassen
samt med 200 kronor för kommissarierna af 3:e klassen och kontrollörerna.
Därför stadgades ock i 1907 års aflöningsreglemente rätt för dåvarande
innehafvarna af dessa befattningar att vid öfvergång till nya staten beräkna
en begynnelseaflöning af 3,800 respektive 3,400 kronor. Då kontrollörernas
till rikets främsta trafikcentra förlagda arbete är af största
betydelse för trafikens skötsel och utveckling, då intet skäl synes förefinnas,
hvarför kontrollörerna skola i aflöningshänseende vara väsentligt
sämre lottade än de såsom stationsföreståndare tjänstgörande kommissarier
af 2:a och 3:e lönegraderna, med hvilka de enligt föregående
stat varit till såväl tjänstetitel som aflöning likställda, samt då motsvarande
befattningshafvare inom postverket åtnjuta mycket högre aflöning,
finner styrelsen det vara högst angeläget, att kontrollörernas
vid telegrafverket aflöningsförmåner förbättras dels genom att för dem
liksom för öfrig ej provisionsberättigad trafikpersonal beviljas dyrortstillägg,
hvilket dock, på sätt inom postverket är fallet, bör begränsas
till högst 450 kronor, och dels genom att begynnelseaflöningarna höjas
till de enligt öfvergångsbestämmelsen medgifna beloppen af 3,800 kronor
för l:a och 3,400 kronor för andra lönegraden, hvilket skulle medföra
förkortning af den tid, efter hvilken slutaflöningen uppnås, med 6 respektive
3 år. För de såsom stationsföreståndare tjänstgörande kommissarierna
af 2:a och 3:e lönegraderna, hvilkas aflöningar utgöras af
lön och uppbörd sprovision, ställa sig begynnelseaflöningarna i medeltal,
beräknadt efter 1909 års uppbördsprovision, till 4,400 respektive 3,800
kronor eller sålunda 1,400 respektive 800 kronor högre belopp än de
med hvardera graden likställda kontrollörernas. Inom postverket åtnjuta
förste kontrollörer en begynnelseaflöning af 4,600 kronor och en slutaflöning,
efter nio år, af 6,000 kronor samt kontrollörer en begynnelseaflöning
af 3,800 kronor och en slutaflöning, likaledes efter nio år, af
5,000 kronor samt de senare därjämte dyrortstillägg med 10 å 15
procent af aflöningen. Äfven med tillämpning af de utaf styrelsen här
ofvan föreslagna aflöningar skulle en kontrollör af l:a lönegraden inom
telegrafverket under de första tolf åren uppbära sammanlagdt (allt efter
som han är placerad å ort med 10 eller 15 procents ortstillägg) 6,900
å 5,100 kronor lägre och sedermera årligen 200 å 50 kronor lägre
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.
aflöning än- förste kontrollör vid postverket samt en kontrollör af 2:a
lönegraden vid telegrafverket likaledes under de tolf första åren erhålla
sammanlagt 4,800 kronor lägre aflöning än en kontrollör vid postverket,
men sedermera lika aflöning med denne.
Den ekonomiska betydelsen för statsverket af begynnelseaflöningens
höjning för kontrollörerna är icke stor. De nuvarande kontrollörerna
hafva nämligen alla på grund af öfvergångsbestämmelsen fått beräkna
de begynnelseaflöningar, styrelsen nu föreslagit, och komma sålunda
därigenom icke i åtnjutande af högre aflöning, och det torde med
visshet kunna antagas att för framtiden i regel enhvar, som utnämnes
till kontrollör af ena eller andra lönegraden, redan i sin förutvarande
befattning uppnått begynnelseaflöningen för den tjänst, till hvilken han
befordras.
Ehuru styrelsen hyser den liflig» förhoppning, att Kungl. Maj:t
och Riksdagen skola finna ofvan anförda skäl berättiga båda de former
af aflöningsförbättring för kontrollörerna, som af styrelsen föreslagits,
anser sig styrelsen dock böra särskildt framhålla, att beviljandet af
dyrortstillägget nödvändigtvis betingas häraf att sådant tillägg nu utgår
till assistenterna och följaktligen en å dyrort placerad assistent, så
snart hans aflöning såsom sådan stigit till kontrollörs begynnelseaflöning,
vid befordran till kontrollör erhåller minskad inkomst. Uppgår
assistentens aflöning till det nuvarande maximibeloppet, 3,400
kronor, kan denna minskning uppgå ända till 510 kronor för år räknadt
och med ökning i hans aflöning kan komma att anstå inemot sex
år efter befordringen.
Beträffande assistenterna erinrade 1907 års kommitterade, att villkoren
för inträde i verket inom den närmaste tiden komme att väsentligen
ändras därigenom, att tillträde till undervisningskurs vid telegrafverket
skulle beredas den, som aflagt examen från realskola med minst
godkända insikter i vissa bestämda ämnen. Under sådana förhållanden
syntes det kommitterade vara säkert, att i allmänhet inträde i telegrafverket
skulle vinnas vid tidigare ålder än dittills varit förhållandet.
Om än i sammanhang därmed blefve nödigt att icke oväsentligt utsträcka
såväl tiden för elevtjänstgöringen som tideu för undervisningskursen
vid verket, kunde dock antagas, att dessa elever redan vid en
ålder af 18 å 19 år skulle kunna antagas till extra ordinarie assistenter.
Efter ett par års proftjänstgöring samt fullgjord värnplikt borde de
därefter, i den mån de behöfde anlitas för oafbruten tjänstgöring, uppföras
å ordinarie stat. Vidare anförde kommitterade, att en reglering
borde vidtagas af assistenternas löneförmåner, hvilka enligt då gällande
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.
47
stat utgjorde lägst 2,200 och högst 2,800 kronor. Då kommitterades
redan uttalade uppfattning vore den, att hvarje stadigvarande behof af
tjänstinnehafvare af denna art borde tillgodoses med en ordinarie
tjänsteman, samt då, såsom förut anförts, genom studentexamens utbytande
mot den nya realskoleexamen den ålder, då de unga aspiranterna
hunnit genomgå den för vinnande af inträde i telegrafverket
erforderliga praktiska och teoretiska kurs, komme att betydligt sjunka,
torde det kunna beräknas att de nya assistenterna blefve i tillfälle att
förvärfva sin ordinarie anställning vid en ganska tidig ålder. Dessutom
blefve kompetensfordringarna för vinnande af inträde i verket såsom
elev icke oansenligt mindre, hvaremot den utbildning de inom verket
skulle erhålla i stället måste ökas. Lämpligare ur alla synpunkter vore
då, enligt kommitterades åsikt, att deras begynnelselön sattes icke så
litet lägre än dittills varit förhållandet. Däraf betingades åter en jämförelsevis
rask följd af lönetilläggen, hvarjemte kommitterade ansett
sig kunna något höja deras slutaflöning. Detta sistnämnda hade sin
grund i tanken på de visserligen ytterst sällan förekommande fall, då
en assistent icke hunnit eller velat före tidpunkten för sin högsta
assistentaflöning erhålla .befordran till någon af verkets ekonomiskt förmånligare
befattningar. Begynnelseaflöningen borde utgöra 1,500 kronor
och slutaflöningen 3,400 kronor. Härtill skulle jämväl komma dyrortstillägg
för dem, som tjänstgjorde å de dyraste orterna. Kommitterades
förslag i afseende å assistenternas aflöningar blef af Kungl. Maj:t och
Riksdagen gillade.
De af kommitterade angifna skälen för sänkning af assistenternas
begynnelseaflöning från 2,200 kronor ända till 1,500 kronor samt för
slutaflöningens begränsning till 3,400 kronor hafva emellertid numera
visat sig mindre hållbara. För närvarande finnas obefordrade dels 8
extra ordinarie assistenter, hvilka aflagt studentexamen och, såsom antagna
i verket före år 1908, äga att, på grund af särskild i aflöningsreglementet
förekommande undantagsbestämmelse, vid befordran till
ordinarie assistent beräkna en begynnelseaflöning af 2,100 kronor, dels
och 12 efter år 1907 antagna extra ordinarie assistenter, som aflagt
examen från realskola och sålunda vid befordran få åtnöjas med en
begynnelseaflöning af 1,500 kronor. För dessa sistnämnda kommer
medelåldern vid befordran till ordinarie assistent — hvilket nu beräknas
komma att ske under åren 1916—1924 — att utgöra 30,4 år. Äfven
om emellertid gynnsammare befordringsförhållanden i verkligheten
skulle komma att yppa sig, måste det vara tydligt, att ett missgrepp,
grundad! på ett antagande, som erfarenheten sedermera visat vara
48
Kungi. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 96.
oriktigt, begicks, då assistenternas begynnelseaflöning sänktes til] 1,500
kronor. Ån tydligare framstår detta, då man jämför assistenternas
aflöning med de dem motsvarande tjänstemännens inom postverket,
nämligen postexpeditörernas, hvilkas begynnelseaflöning är 1,800 kronor
med tillägg, liksom för assistenterna, af ortstillägg å de dyrare platserna.
Vidkommande assistenternas slutaflöning synes den af ofvannämnda
kommitterade anförda motiveringen gifva vid handen, att det statistiska
material, med stöd hvaraf de uppgjorde sitt förslag, föranledt den uppfattningen,
att i normala fall hvarje assistent skulle blifva i tillfälle
att vinna befordran före det sista ålderstilläggets intjänande. Dock
vill det synas, som om man vid den år 1907 beslutade omorganisationen
af telegrafverket icke tillfullo öfverskådat, hvilka för assistenterna
ödesdigra följder den samtidigt antagna höjningen af de manliga
stationsföreståndarnas pensionsålder skulle komma att medföra. Verkställd
utredning gifver nämligen vid handen, att af nuvarande yngre
assistenter de flesta icke komma att erhålla befordran till fördelaktigare
befattningar före sista ålderstilläggets uppnående utan fastmera komma
att under längre eller kortare tid därefter kvarstå i assistentgraden.
Hvad kommitterade antogo såsom »ytterst sällan förekommande fall»
blir sålunda i stället under en lång följd af år regel. Men då måste
man också tillse, att hela denna kår icke till den grad blir offer för
tillfälliga, ogynnsamma befordringsförhållanden, att dess medlemmar
råka i ekonomiskt betryck och till följd af aflöningens knapphet hindras
från att bilda familj. Det synes därför förefinnas fullt fog för slutaflöningens
höjande till samma belopp som för postexpeditörer eller
3,800 kronor. Beviljandet af ett sådant ytterligare ålderstillägg bör
icke i något hänseende medföra betänklighet, enär det endast vid
ogynnsamma befordringsförhållanden behöfver tagas i anspråk, men ett
till synes berättigadt missnöje, alstrande minskadt intresse för tjänsten,
skulle genom en sådan åtgärd undanröjas.
I anledning af sålunda anförda skäl och med framhållande af att
alla nuvarande assistenter samt de 8 närmast i tur till befordran stående
extra ordinarie assistenterna redan enligt nu gällande bestämmelser äga
att beräkna en begynnelseaflöning af 2,100 kronor, föreslår styrelsen,
att aflöningen till assistent måtte sättas till lägst 1,800 kronor med
fyra ålderstillägg å 300 kronor och två å 400 kronor, så att slutaflöningen,
hvilken skulle uppnås efter 18 år, blifvcr 3,800 kronor.
Härvid bör anmärkas, att den begränsning af dyrortstilläggs högsta
belopp, som styrelsen i annat sammanhang föreslår, skulle, därest nu
ifrågasatta höjning af assistents slutaflöning icke komme att beviljas,
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
medföra försämring i assistentkårens nuvarande aflöningsförmåner samt
att, till följd af samma begränsning, den verkliga ökningen af assistents
slutaflöning endast å de billigaste orterna uppgår till fullt 400 kronor
men för de å dyrare orter placerade assistenterna d. v. s. för flertalet
af dem blir något mindre.
De sakkunniga yttra härom, att då aflöningarna enligt styrelsens Sakkunniga,
förslag till kontrollörer af lista och 2:dra lönegraden, inklusive lör
dem föreslaget dyrortstillägg, äro i afseende å begynnelseaflöningarna
mycket lägre än aflöningarna till förste kontrollörer resp. kontrollörer
vid postverket samt i afseende å slutaflöningarna icke öfverstiga dessa
sistnämndas resp. slutaflöningar, hvilka därjämte uppnås tre år tidigare
än inom telegrafverket skulle blifva fallet, hafva sakkunniga funnit sig
böra tillstyrka hvad styrelsen härutinnan föreslagit.
Aflöningen till assistent skulle enligt styrelsens förslag blifva alldeles
densamma som till manlig postexpeditör, med den skillnad dock
att de förra skulle uppnå sin högsta aflöning efter 18 års tjänst, under
det att de senare nå densamma först efter 20 år. Begynnelseaflöningens
höjande till 1,800 kronor synes visserligen fullt befogad,, men
med hänsyn till de något sämre befordringsmöjligheterna för postexpeditör
än för assistent, kan det ifrågasättas, om ej det högsta aflöningsbeloppet,
3,800 kronor, hvilket tillerkänts postexpeditörerna just med
anledning af att många af dem icke kunna erhålla befordran, bolde
utgå ur assistenternas aflöningsskala, och högsta aflöningen, liksom
hittills, förblifva 3,400 kronor, dyrortstillägg oberäknad!. Då emellertid
af styrelsens skrifvelse framgår, att en del assistenter verkligen blifva
kvarstående i assistentgraden under mycket lång tid och då, vid bifall
till sakkunnigas förslag om införandet i aflöningsskalan af ett aflöningsbelopp
å 1,950 kronor, assistenterna icke skulle komma upp till eu
aflöning af 3,800 kronor förr än efter 21 års tjänstgöring eller sålunda
ett år senare än postexpeditörerna nå samma aflöning, hatva sakkunniga
ej ansett sig böra afstyrka, att assistents slutaflöning må sättas till
3,800 kronor. Såsom styrelsen påpekat skulle, om slutaflöningen bibehölles
vid 3,400 kronor, assistenternas nuvarande aflöningsförmåner
blifva försämrade genom den af styrelsen i annat sammanhang föreslagna
begränsningen af ortstilläggets maximibelopp.
Mot förslaget i hvad det afser kontrollörerna finner jag mig ej Departementskunna
framställa någon anmärkning.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 71 höft. (Nr 96.) 7
50
Den
biträdande
kvinnliga
stations
personalen,
Telegraf
styrelsen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Äfven beträffande assistenterna har jag kommit till samma resultat.
Af förarbetena till 1907 års lönereglering framgår tydligt, att begynnelseaflöningen
för assistenterna satts så låg därför att man antagit
såsom säkert, att ordinarie anställning skulle vinnas vid ganska tidig
ålder, samt att man jämväl antagit, att det endast »i ytterst sällan förekommande
fall» skulle inträffa, att en assistent icke före uppnåendet af
den högsta assistentaflöningen erhölle befordran till någon förmånligare
befattning. Då erfarenheten nu jäfvat dessa antaganden, synes mig eu
förbättring af assistenternas lönevillkor till likhet med postexpeditörernas
påkallad af rättvisa.
I fråga om den biträdande kvinnliga stationspersonalen föreslår styrelsen,
i öfverensstämmelse med den af styrelsen förut uttalade åsikt om
behofvet af aflöningsförbättring för den kvinnliga personalen, beviljandet
af ytterligare ett ålderstillägg för telegrajist, vaktföreståndare och interurbantelefonist,
ökandet af interurbantelefonists begynnelseaflöning från
900 till 960 kronor samt i likhet med hvad som ifrågasatts för motsvarande
tjänstemän vid linjedistrikten, tillerkännandet af dyrortstillägg
jämväl åt de vid stationerna anställda kassörer och bokhållare. Hvad
särskilt angår telegrafister och interurbantelefonister torde det vara
allmänt käudt och erkändt, att deras arbete är synnerligen slitsamt,
hvilket ock fått ett uttryck däri att deras pensionsålder satts fem år
lägre än öfriga kvinnliga tjänstemäns eller till 55 år. Beträffande
vaktföreståndarna, hvilkas uppgift är att närmast öfvervaka trafikens
skötsel å lokal- eller interurbanafdelningarna vid de större telefonstationerna,
torde böra erinras om den vikt redan 1907 års kommitterade
tilläde deras arbete. Härutinnan anfördes, att vaktföreståndarna under
den senare tiden, då telefontrafiken visat sig förblifva i ständig tillväxt,
varit i tillfälle att lägga i dagen, hvilken stor betydelse ett detaljerad!;
och oaflåtlig! öfvervakande å telefonsalarna äger för en jämnlöpande
expedition. Man hade därför äfven vant sig såväl inom verket som
bland allmänheten att ställa ganska stora fordringar på dessa tjänstemäns
påpasslighet och tillmötesgående. Till dessa i många afseenden
profvande befattningar hade styrelsen därför måst välja de bästa krafter,
som förenade intresse och omdöme med eu vaken arbetsförmåga.
Då styrelsen nu afser, att telegrafists och vaktföreståndares slutaflöning
skall höjas från 1,800 till 2,100 kronor, torde för jämförelses
skull böra erinras, att dessa tjänstemäns aflöningar ändock städse skulle
förblifva lägre än kvinnliga postexpeditörers och kvinnliga kontorsskrifvares
vid statens järnvägar, dock med det undantag att telegrafist
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 51
och vaktföreståndare å dyrort efter 15 års tjänstgöring skulle erhålla
60 å 90 kronor högre slutaflöning än kvinnlig postexpeditör samt
högst 215 kronor högre aflöning än statens järnvägars kvinnliga kontorsskrifvare.
Vidkommande interurbantelefonisterna, hvilkas begynnelseaflöning,
såsom nämndt, skulle sättas till 960 kronor och hvilkas slutaflöning
skulle blifva, efter nio år, 1,380 kronor, torde jämförelse med
befattningshafvare inom annat verk icke kunna göras.
De sakkunniga anföra i detta hänseende.
Aflöningen till telegrafist utgör nu lägst 1,260 kronor och högst,
efter 12 år, 1,800 kronor. Härtill kommer å ort, där lefnadskostnaderna
äro särskildt höga, dyrortstillägg med tio eller femton procent å aflöningen.
För kvinnlig postexpeditör är lägsta aflöningen 1,500 kronor
och slutaflöningen, som utgör 2,100 kronor, uppnås efter nio år, hvartill
kommer å dyrare orter ortstillägg med tio eller femton procent,
dock högst 150 resp. 225 kronor. Postexpeditör, som ej åtnjuter ortstillägg,
erhåller efter 12 år ett ålderstillägg å 100 kronor.
Nu föreslår telegrafstyrelsen för telegrafisterna beviljande af ytterligare
ett ålderstillägg å 300 kronor att erhållas efter 15 års tjänst.
Härigenom skulle, då ortstillägget för kvinnliga tjänstemän är vid telegrafverket
i motsats till vid postverket obegränsadt, telegrafist å dyrort
kunna nå en slutaflöning, som med ända till 90 kronor öfverstiger en
postexpeditörs. Emedan anledningen till att de kvinnliga postexpeditörernas
aflöningar sattes något högre än telegrafisternas var den, att
de förra senare nå ordinarie befattning och hafva sämre befordringsmöjligheter,
kunna sakkunniga icke tillstyrka telegrafstyrelsens förslag
oförändradt. Efter att hafva sökt åtskilliga utvägar för att vinna en
riktig proportion mellan aflöningarna till telegrafister och postexpeditörer,
hafva sakkunniga slutligen stannat vid följande förslag: begynnelseaflöning,
liksom nu, 1,260 kronor, slutaflöning efter 18 år 2,100
kronor, begränsning af dyrortstilläggets maximibelopp på samma sätt,
som gäller för kvinnliga tjänstemän vid postverket.
Bibehållandet af den nuvarande lägre begynnelseaflöningen för telegrafisterna
motiveras af deras tidigare befordran till ordinarie tjänst.
Genom att sätta slutaflöningen till samma belopp som för postexpeditörerna
gör man full rättvisa åt de telegrafister, hvilka ej kunnat vinna
befordran till ekonomiskt fördelaktigare befattningar, men genom att
ordna aflöningsskalan så,, att denna slutaflöning uppnås af telegrafist
nio år senare än af postexpeditör, har man tagit tillbörlig hänsyn till
den bättre befordringsmöjligheten för telegrafisterna. Från statsverkets
Sakkunniga.
Departements
chefen.
Stationsförmän
ocli
stationsbiträden.
Telegraf
styrelsen.
52 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
synpunkt torde betänklighet ej böra möta att biträda sakkunnigas förslag,
emedan enligt detta de högsta aflöningsklasserna icke skulle
komma att uppnås af andra än dem, som ej alls eller endast mycket
sent vinna befordran.
Då, såsom ofvan nämnts, kvinnlig postexpeditör, som ej åtnjuter
ortstillägg, efter 12 års tjänst erhåller ett ålderstillägg å 100 kronor,
skulle det onekligen varit lämpligt att bevilja samma förmån åt telegrafist,
som ej uppbär dyrortstillägg. Häremot möter dock det hinder
att, om — såsom telegrafstyrelsen satt i fråga — vid telegrafverket
införas ortstillägg, utgående med exempelvis 5 procent af aflöningen,
en telegrafist med o procents ortstillägg skulle erhålla lägre slutaflöning
än en telegrafist, som vore placerad å ort, där sådant tillägg ej
anses böra utgå.
För vakt föreståndare föreslå sakkunniga samma aflöningsförmåner
som för telegrafister, emedan dessa kategorier af tjänstemän hittills
varit och äfven framdeles synas böra vara likställda i aflöningshänseende.
Rörande aflöningen till kassörer och bokhållare vid stationerna hafva
sakkunniga i annat sammanhang yttrat sig.
Mot förslaget till aflöningsförbättring för interurbantelefonisterna
hafva sakkunniga intet att erinra. Deras begynnelse- och slutaflöning
skulle ändock komma att vara lägre än de i årets statsverksproposition
föreslagna aflöningarna till den lägre graden af kvinnliga biträden
hos ämbetsverken i allmänhet, med hvilka interurbantelefonisterna i
kompetenshänseende väl torde vara att närmast jämföra.
De sakkunnigas förslag i fråga om telegrafisterna torde innebära
en i förhållande till de kvinnliga postexpeditörerna väl afvägd aflöning.
Förhöjningen för vaktföreståndarna föranledes af löneförbättringen för
telegrafisterna, liksom aflöningsförhöjningen för kassörer och bokhållare
allenast är en konsekvens af samma åtgärd för motsvarande tjänstemän
vid linjedistrikten. Då slutligen äfven löneförbättringen för interurbantelefonisterna
torde vara skälig, anser jag mig helt kunna ansluta mig
till de sakkunnigas förslag i denna del.
ö o
Hvad slutligen angår stationsförmän och stationsbiträden, anför styrelsen,
att dessa äro lägst aflönade af den manliga trafikpersonalen och
att det är gifvet, att för befattningshafvare, hvilkas aflöningar stå så nära
existensminimum som dessas, äfven den minsta stegring i lefnadskostnaderna
skall göra sig svårt kännbar. Då det icke torde kunna förnekas,
53
Kungl- Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.
att dessa tjänstemäns aflöningar, för stationsförmän 900—1,500 kronor
och för stationsbiträden 840—1,260 kronor, frän början blifvit väl lågt
tilltagna, bär styrelsen funnit sig böra föreslå, att deras uttalade önskemål
om aflöningsförbättring såtillvida tillmötesgås, att de, i likhet med
hvad framdeles skulle gälla all biträdande trafikpersonal, tillerkännas
rätt till dyrortstillägg, hvilket synes vara så mycket mera befogad!
som de nästan undantagslöst äro placerade å de dyraste orterna i riket,
där lefnadskostnaderna äro stadda i ständigt stigande.
De sakkunniga hafva funnit sig böra tillstyrka styrelsens förslag
om beviljande af dyrortstillägg för stationsförmän och stationsbiträden
— alla, med undantag af ett stationsbiträde, placerade å ort med 10
eller 15 procent tilläggsarfvode — men slutaflöningen till dessa grupper
af tjänstemän bör enligt sakkunigas åsikt så nära som möjligt öfverensstämma
med aflöuingen till förste postvaktmästare resp. postvaktmästare.
Så skulle emellertid, med tillämpning af det inom styrelsen
utarbetade förslaget i afseende å hyresbidragen, ej blifva fallet
särskilt beträffande stationsförmännen. För att vinna ändring häri
finnes, enligt sakkunnigas mening, ingen annan lämplig utväg än att
slutaflöningen för stationsförmän sänkes från nuvarande beloppet 1,500
kronor till 1,380 samtidigt med att begynnelseaflöningen höjes trän
900 till 1,020 kronor och tiden, efter hvilken högsta aflöniugen kan
ernås, bestämmes till nio år. Stationsförmannens aflöning, inklusive
ortstillägg, skulle då blifva 1,428 å 1,479 — 1,932 å 2,001 kr., under
det att förste postvaktmästare uppbära lägst 1,540 å 1,590 och högst
1,940 å 1,990 kronor. Under de första 10 åren skulle då en stationsförman
i Stockholm uppbära sammanlagdt 16,877 och en förste postvaktmästare
därstädes 16,900 kronor, hvarefter den förre skulle erhålla
11 kronor högre aflöning per år, samt en stationsförmän i Göteborg
eller Malmö sammanlagdt 16,295 och eu förste postvaktmästare i dessa
städer 16,400 kronor, hvarefter skillnaden i aflöning skulle blifva 8
kronor per år till den förres nackdel. Anmärkas bör, att den sålunda
föreslagna nedsättningen i den egentliga aflöningen till stationsförmännen
icke skulle medföra någon försämring gent emot nu, beträffande
den del af aflöningen,. som får under sjukdom behållas.
Något lämpligt förslag till reducering af den för öfrig! ganska
ringa skillnaden mellan aflöningen till stationsbiträde och till postvaktmästare
hafva sakkunniga icke utfunnit, enär hyresbidraget icke kan
sättas lägre för stationsbiträde än för reparatör, hvilka båda skola
hafva ett rum och kök, samt en sänkning af slutaflöningen skulle
Sakkunniga.
Departements
chefen.
Telegraf
styrelsen.
54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
blifva för oförmånlig och dyrortstillägget icke kan, utan ändring af aflöningsreglementet
enbart för detta ändamål, minskas. Den betydligt
sämre befbrdringsmöjligheten för station sbiträdena än för postvaktmästarna
synes ock göra en sådan reducering mindre nödig. Beaktas bör
äfven, att stationsbiträde skulle nå sin högsta aflöning först efter tolf
år eller två år senare än postvaktmästare kan komma upp till sitt högsta
aflöningsbelopp.
Mot hvad de sakkunniga föreslagit beträffande stationsförmän och
stationsbiträden har jag intet att erinra.
4. Yerkstiidspersonalens aflöning.
Styrelsen framhåller till en början, att 1907 års kommitterade rörande
telegrafverkets verkstad erinrade, att densamma, efter att till år 1903
hafva stått såsom en särskild underafdelning direkt under styrelsen, därefter
varit inordnad å telefontrafikbyrån under direkt tillsyn af denna byrås
chef. Af angifna orsaker hade denna anordning visat sig vara olämplig,
och då verkstaden från en mera blygsam början svällt ut till en årlig
tillverkning af öfver en miljon kronor, synes det också i och för sig vara
naturligare att åter ställa verkstaden såsom en själfständig afdelning
under styrelsen i dess helhet på samma sätt som telegrafverkets öfriga
verksamhetsgrenar. Vidare anförde kommitterade, att verkstaden på
senaste tid icke på långt när medhunnit en tillverkning, som motsvarade
behofvet. Utvecklingen hade nämligen särskildt på telefonområdet blifvit
vida snabbare än som beräknats, och telegrafverkets behof hade därför
till en betydlig del måst fyllas genom inköp från enskilda verkstäder.
Detta förhållande, som måste betraktas såsom icke minst ur ekonomisk
synpunkt ohållbart, hade efter hvad kommitterade inhämtat varit föremål
för telegrafstyrelsens allvarliga uppmärksamhet, och en ytterligare
utvidgning af verkstaden hade därför såsom en angelägen första åtgärd
tagits uuder öfvervägande inom styrelsen. Kommitterade ansågo en
sådan utvidgning vara af det mest trängande behof påbjuden. Då
inom den befintliga verkstadsbyggnaden nödigt utrymme icke kunde
beredas, syntes en del af tillverkningen böra öfverflyttas till förhyrda
lokaler, intilldess tillräckligt utrymme kunde vinnas genom hela verksamhetens
förläggande till lämplig plats i Stockholms närhet, därest
ekonomiska och andra förhållanden skulle, såsom antagligt vore, göra
eu fullständig flyttning utom stadens område önskvärd. Kommitterade,
55
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
som ansågo underchefsbefattningen vid den nytillkommande verkstadsafdelningen
böra åtminstone tills vidare tillsättas endast på förordnande,
på det att man skulle hafva fria händer att senare omändra organisationen
efter då inträdande förhållanden, föreslogo i öfrigt att verkstadens
ordinäre personal skulle utgöras af en verkstadsdirektör med
begynnelseaflöning af 6,000 och slutaflöning af 9,800 kronor, tre med
linjeingenjörer likställda verkstadsingenjörer, hvilkas begynnelseaflöning
alltså skulle vara 3,000 och slutaflöning 5,500 kronor, en verkstadskassör
och bokhållare med lägst 2,400" och högst 3,400 kronor, en
materialförvaltare med en begynnelseaflöning af 1,500 och en slutaflöning
af 3,000 kronor samt fyra verkmästare med aflöning af lägst
1,800 och högst 3,000 kronor jämte fri bostad eller hyresbidrag å 15
eller 30 procent af aflöningen. Kommitterades förslag biträddes af
Kungl. Maj:t och Riksdagen, dock med ändring af verkstadsdirektörens
aflöning, rörande hvilken Riksdagen anförde, att det visserligen vore
obestridligt att så höga aflöningar som den för verkstadsdirektören
föreslagna kunde inom den privata verkstadsindustrien förekomma för
med verkstadsdirektören jämförliga befattningshafvare, men Riksdagen
hade icke funnit öfvertygande skäl förebragta för behöfligheten att efter
undantagsförhållanden inom den privata industrien bestämma de normala
lönerna inom statsförvaltningen. Vid en jämförelse med hvad
Kungl. Maj:t föreslagit för maskindirektören i Stockholm och då Riksdagen
ansåge dennes befattning vara icke obetydligt mera kräfvande
än direktörens vid telegrafverkets icke alltför betydande verkstad, hade
Riksdagen funnit sig böra besluta, att verkstadsdirektören skulle tillerkännas
en begynnelseaflöning af 7,000 kronor med tre ålderstillägg å
500 kronor hvartdera efter respektive 3, 6 och 9 år, så att kan kunde
uppnå en slutaflöning af 8,500 kronor.
Genom beslut af 1909 års Riksdag har verkstadskassören tillerkänts
felräkningspenningar med 400 kronor för år räknadt.
I en underdånig skrifvelse den 3 februari 1911, hvilken föranledde
nådig proposition till samma års Riksdag, redogjorde telegrafstyrelsen
utförligt för, hurusom den vid midten af sistförfluten decennium allt
mer och mer ökade svårigheten att med den till telegrafverkets egna
verkstadslokaler begränsade omfattningen af verkstadsdriften och med
dåvarande arbetsmetoder hålla tillverkningen å verkstaden i jämnhöjd
med den stigande efterfrågan på de för telefonnätets utveckling behöfliga
effekter nödgat styrelsen att på fem år från den 1 juli 1907 förhyra
vissa lokaler i Stockholms omedelbara närhet för att bereda nödigt
utrymme för vissa delar af verkstadsdriften. Vidare meddelade sty
-
56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
relsen, att denna nödfallsutväg, såsom redan från början var att förutse,
snart visade sig ekonomiskt ofördelaktig till följd af verkstadens splittring
på två håll samt såväl de förutvarande som de förhyrda lokalernas
för° verkstadsdrift otillfredsställande beskaffenhet. Frågan om afskaffande
af nya lokaler för verkstaden samt densammas förflyttning från
Stockholm hade därför inom styrelsen upptagits till förnyadt öfvervägande,
och i sin förevarande underdåniga skrifvelse föreslog styrelsen,
att i köpingen Nynäshamn skulle uppföras fullt tidsenliga lokaler iöi
telegrafverkets verkstad. Förslaget gillades af Kungl. Maj:t och Riksdagen,
som anvisade för ändamalet nödiga medel, och arbetet med den
nya verkstadsbyggnaden har redan fortskridit så långt, att det kan förutses
att verkstaden omkring midten åt år 1912, då kontraktet rörande
de förhyrda lokalerna utgår, skall kunna i sin helhet vara förflyttad
till Nynäshamn.
Sedan flera år har frågan om eu tämligen genomgripande omläggning
af hela verkstadstillverkningen stått på dagordningen. Då i september
1909 verkstadsdirektörsbefattningen genom dåvarande innehafvare^
afgång blef ledig, syntes det därför styrelsen önskvärdt att till
verkstadschef kunna förvärfva en praktiskt utbildad och speciellt med
verkstadsindustriens teknik förtrogen person. Såsom styrelsen i underdånig
skrifvelse den 19 november 1909 anförde, hade dylika personer,
där de stått till buds, i allmänhet tagits i anspråk af den enskilda företagsamheten
och sedermera af densamma på mångahanda sätt så intresserats
för redan innehafvande tjänst, att det med den aflöning telegrafverket
kunde erbjuda knappast varit tänkbart att försöka från detta håll
erhålla någon, som skulle väl fylla alla de fordringar, livilka måste
ställas på telegrafverkets verkstadsdirektör. Emellertid hade styrelsen
genom flera sammanträffande gynnsamma omständigheter kunnat i angifvet
syfte inleda underhandlingar med en för den ifrågavarande befattningen
synnerligen lämplig person, som förklarade sig villig att
tills vidare mottaga verkstadsdirektörsbefattningen, därest han kunde
påräkna eu aflöning af minst 8,000 kronor årligen eller sålunda 1,000
kronor mera än begynnelseaflöningen för verkstadsdirektör. Pa framställning
af styrelsen, som i likhet med den till befattningen designerade
personen ansåg lämpligast att denna åtminstone tills vidare tillsattes
endast på förordnande, medgaf Kungl. Maj:t enligt nådigt bref
den 17 december 1909, att till den af styrelsen föreslagna personen
finge utbetalas en aflöning af S,000 kronor för ar för tiden från den
1 januari 1910 tills vidare, så länge han efter förordnande bestrede
verkstadsdirektörsbefattningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
57
Den nye verkstadschefen grep sig genast an med verkstadens ordnande
efter rationellare grunder. Han fann emellertid snart, att omfattningen
af den omläggning, som kräfdes för verkstadens försättande
i ett bättre ekonomiskt och tekniskt driftmässigt stånd, mer och mer
vidgades, allt efter som han hann fördjupa sig i verksamhetens olika
delar. Flera afdelningar af verkstaden behöfde sålunda helt och hållet
ombildas såväl beträffande personal som arbetsmetoder, och denna systematisering
måste göras efter för hvarje afdelning särskild! afpassad
plan, kräfvande ingående studium och mycket noggranna beräkningar
på det att driften ej skulle störas. Vidare kvarstode från äldre tid
större eller mindre missförhållanden, Indika måste skyndsammast möjligt
undanröjas. För att råda bot härför behöfdes en i minsta detaljer
gående verkstadstekniskt sakkunnig granskning af arbetets alla deiar.
I vissa fall syntes äfven nya ackordspriser böra införas och nya system
för kostnadsberäkningen inarbetas. För verkstadsdirektören, som
ännu måste ägna sin omreglerande verksamhet hufvudsakligen åt verkstadens
systematisering i dess helhet, hade det visat sig vara omöjligt
att därjämte själ!’ omhändertaga det ytterst viktiga reformarbete,
som samtidigt måste pågå i de olika detaljerna. För att verkstadsdirektören
skulle med erforderlig snabbhet och tillförsikt kunna fullborda
den reformering af verkstaden, som sålunda visat sig vara
oundgängligen nödvändig, blef det nödigt att för de tre år, som
verkstadens omdaning ansågs skola kräfva, lämna honom biträde af eu
tekniskt förfaren verkstadsman, som med vakenhet och energi själfständigt
ingrepe i detaljarbetets fortgående omordnande och som samtidigt
kunde med riktig uppfattning af verkstadsdirektörens intentioner
vara honom behjälplig med systemets fullständiga genomförande. För
att härtill kunna erhålla en person med de kvalifikationer, som måste
fordras af en verkstadsdirektörens närmaste man under denna särskildt
kräfvande tid, måste gifvetvis kunna bjudas en aflöning, hvilken icke
allt för mycket understege hvad inom motsvarande arbetsområde den
enskilda verksamheten ansåge sig böra betala. Med anledning häraf
och då styrelsen ansett sig icke kunna ifrågasätta högre aflöning än
det högsta aflöningsbelopp, som en ordinarie verkstadsingenjör erhåller,
eller 5,500 kronor, hemställde styrelsen i underdånig skrifvelse den 14
maj 1910 om bemyndigande att för en tid af högst tre år endast på
förordnande tillsätta en vakant verkstadsingenjörsbefattning mot en aflöning
af 5,500 kronor, och anmälde styrelsen tillika, att styrelsen vore
i tillfälle att mot nämnda ersättning anskaffa en inom den modernaste
telefonfabrikationen fullt förfaren och i öfrigt lämplig person. Genom
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 8
58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
nådigt bref den 21 maj 1910 behagade Kungl. Maj:t bifalla denna
framställning.
Under den fackmässiga ledning, som sålunda blifvit verkstaden
beredd, har reformeringsarbetet med kraft fortgått. Förbättringar i
driften hafva vidtagits, såsom systematisering af alla inom fabrikationen
förekommande smådelar, upprättandet af specificeradt maskininventarium
m. m. Bokföringen har omlagts så, att rörelsens resultat kan följas
månad efter månad. Genom noggrann och systematisk uppdelning af
alla olika utgiftsposter har verkstadsledningen satts i stånd att allt efter
behof granska och öfvervaka hvarje faktor, som har inverkan på driften.
Äfven i själfva fabrikationen hafva viktiga förändringar genomförts i
syfte att nedbringa tillverkningskostnaden. Sålunda hafva likartade
arbeten förlagts till en och samma afdelning, hvarigenom äfven större
öfverskådlighet vunnits. Såväl verktygstillverkningen som kontrollen
öfver verktygen har anordnats efter modernaste principer, och genom
inköp åt snabbt arbetande specialmaskiner har kostnaden för detalj delar
kunnat afsevärdt minskas. Ehuru hittills gjorda förändringar blott äro
att anse såsom ett led i det pågående organisationsarbetet, hafva de
dock redan visat resultat, i det att ganska betydliga reduceringar i
verkstadens försäljningspriser kunnat åvägabringas.
Det kan utan öfverdrift påstås, att verkstaden, sedan omdaningsarbetet
ännu något år fortgått samt verkstaden inrymts i de nya, fullt
tidsenliga lokalerna vid Nynäshamn, kommer att te sig i ett helt annat
skick än vid den tidpunkt, då 1907 års kommitterade framlade sitt
organisationsförslag, samt att verkstaden då skall kunna jämnställas
med de bäst och mest ekonomiskt skötta privata verkstadsföretag.
Men sedan gäller det också att icke låta verkstaden återgå i gamla
gängor utan genom kraftig, insiktsfull ledning allt jämt hålla den uppe
på samma höga nivå. Det mest verksamma för att ej säga enda medlet
härför är att bereda sådana aflöningar åt verkstadens tjänstemän, att
städse de mest dugande krafter kunna vinnas för och bibehållas vid
verkstaden, hvilket är desto nödvändigare som telefonteknikens oafbrutna
utveckling gör, att man alltjämt måste ställa ökade kraf på
tjänstemännens skicklighet. De få tusental kronor, som för sådant
ändamål måste offras, kunna betyda lika många hundratusental kronors
vinst för telegrafverket. Den totala produktionen vid verkstaden hade
under senast tilländalupna året nått en siffra af 1,486,000 kronor och
värdet af de under året från verkstaden levererade arbeten uppgick till
1,620,000 kronor. Den inom verkstadsrörelsen förfarne inser lätt, att
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
vid en så betydande produktion och omsättning de minsta felgrepp
kunna medföra betydande förluster i form af ökade fabrikationskostnader.
Inom den privata verkstadsindustrien, där redan de fixa aflöningarna
öfverstiga äfven de högsta aflöningarna vid telegrafverkets verkstad,
plägar man vanligen genom att tilldela ledningen tantiéme sporra intresset
och energien. Detta system kan af lätt förklarliga skäl icke tilllämpas
vid telegrafverkets verkstad, där försäljningsprisen bestämmas
af telegrafstyrelsen själf.
Hvad nu först angår verkstadens chef, synes det styrelsen, att den
ställning han intager såsom ledare af en numera mycket betydande
industriell anläggning bör föranleda att han, i likhet med generaldirektören
och chefen för telegrafverket, icke vidare erhåller ordinarie anställning
utan tillsättes endast på förordnande för viss tid, hvarigenom
möjlighet beredes att från ledningen af verkstaden aflägsna en person,
som icke vidare ådagalägger det intresse och den duglighet, som måste
fordras. Denna anordning förutsätter emellertid, äfven den, en afsevärd
höjning af aflöningen. Att styrelsen för en aflöning af endast 8,000
kronor kunnat förvärfva en sådan förmåga, som den nuvarande verkstadsdirektören
obestridligen visat sig vara, har berott på en gynnsam tillfällighet,
som icke kan beräknas återkomma, och har denne för öfrigt
meddelat, att han sedan han slutfört verkstadens omdaning och därmed
fullgjort det åtagande han af personligt intresse iklädt sig, icke
kan kvarstå på sin post, därest icke hans aflöning höjes till ett belopp,
mera jämförligt med aflöningarna till verkstadsdirektörer vid privata
företag. Då det, enligt hvad telegrafstyrelsen inhämtat, ej torde vara
möjligt att mot en lägre aflöning än 12,000 kronor kunna förvärfva en
person med de höga kvalifikationer, som böra ställas på telegrafverkets
verkstadsdirektör, föreslår styrelsen därför att arfvodet till verkstadsdirektören
fixeras till nämnda belopp. Den häraf föranledda obetydliga
ökningen i verkstadens driftkostnader betyder föga, då man betänker,
hvilka stora ekonomiska värden, som kunna vinnas eller förloras genom
det sätt, hvarpå verkstaden ledes. Någon farlig konsekvens lärer aflöningens
höjande till nämnda belopp icke kunna medföra, emedan aflöningen
gifvetvis måste sättas relativt hög för en tjänsteman med den
mindre fasta anställning, som verkstadsdirektören skulle erhålla. I
afseende på pension för honom har telegrafstyrelsen af skäl, som framdeles
under § 7 i aflöningsreglementet anföras, ansett sig icke böra här
afgifva något förslag.
Verkstadschefens närmaste män på den tekniska sidan äro verkstadsingenjörerna.
Dessa äro nu i aflöningshänseende jämnställda med
GO
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
linjeingenjörerna och, då så äfven framdeles bör förblifva, har styrelsen
här ofvan för dem föreslagit samma aflöningförbättring som för linjeingenjörerna.
På den kamerala sidan sorterar verkstadskassören och bokhållaren
närmast under direktören. Denna befattning kan icke längre bibehållas
oförändrad utan måste uppdelas i två. De rena kassagöromålen, hvilka
äro tillräckligt omfattande för att kräfva en särskild tjänsteman, böra
öfverlämnas till en kvinnlig kassör, i aflöningshänseende likställd med
kassör å linjedistriktsbyrå. öfriga kassören och bokhållaren nu åliggande
och framdeles tillkommande göromål nödvändiggöra inrättandet af en
kontorschef sbefattning vid verkstaden. Kontorschefens åligganden skulle
hufvudsakligen blifva, att öfvervaka den stora kontorspersonalen och
tillse att kontorsarbetet bedrifves rationellt och med tillämpning af
moderna tids- och arbetsbesparande system; att gemensamt med verkstadsdirektören
vara inför styrelsen ansvarig för verkstadens penningmedel
samt handhafva verkstadens bankräkning och uppbära peningmedel
från styrelsens hufvudkassa, äfvensom sköta de större månatliga utbetalningarna
till leverantörer; att hafva ansvaret för bokföringen, själfkostnadskalkylerna
och varudebiteringarna samt för verkstadens redovisningar
och statistik; samt att handlägga alla administrativa ärenden,
som verkstadsdirektören ej själf medhinner, såsom angående sjukvård
och sjukhjälp, brandförsäkring m. m.
Bland nämnda åligganden torde särskild! böra framhållas själfkostnadskalkylerna
såsom synnerligen ansvarsfulla. Allt mer och mer har
man inom den privata industrien kommit till insikt om vikten af att
genom tillämpning af moderna kontorssystem kunna beräkna de verkliga
utgifterna på hvarje särskild afdelning af en verkstad samt de verkliga
produktionskostnaderna för hvarje detalj. Först därigenom sättes man
i tillfälle att upptäcka, hvar fel begås, och genom rättelse häraf komma
till en verkligt ekonomisk drift. Dessa beräkningar äro emellertid mycket
tidsödande och kräfva, för att de skola medföra åsyftadt resultat, ett
synnerligen stort intresse och skicklighet. Den nuvarande kassören och
bokhållaren, hvilken af styrelsen satts i tillfälle att utomlands studera
modernt kontorsarbete, lärer, enligt hvad verkstadsdirektören meddelat,
prestera just det hängifna intresse och den duglighet, hvarförutan verkstadsdirektören
icke skulle lyckas att uppnå ett godt resultat. Endast
den omständigheten att han erhållit hela sin utbildning vid telegrafverkets
verkstad, och lika med verkstadsdirektören, är besjälad af liflig
sträfvan att försätta telegrafverkets verkstad i ett förstklassigt ekonomiskt
skick torde hafva förmått honom att tills vidare afslå de lockande anbud,
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
61
som från privat håll lämnats honom. En post af den vikt han bekläder
vid verkstaden aflönas inom privata företag med 5,000—12,000 kronor.
Det är därför icke blott rimligt utan nödvändigt att väsentligt öka hans
aflöning, som nu utgår efter en skala af lägst 2,400 och högst 3,400
kronor jämte 400 kronor i felräkningspenningar, och detta oafsedt huruvida
verkstaden får behålla den nuvarande befattningshafvaren eller man
måste se sig om efter en ersättare, därest han öfvergår till den privata
industrien. Styrelsen föreslår att aflöningen för den blifvande kontorschefen
bestämmes lika som för byråtjänsteman hos styrelsen eller en
begynnelseaflönine; af 3,400 kronor och en slutaflöning efter 15 år af
6,000 kronor.
Den nuvarande aflöningen till materialförvaltaren vid verkstaden,
1,500—3,000 kronor, står ej i rimligt förhållande till denna tjänsts nuvarande
vikt och betydelse. Materialförvaltaren står i ansvar för materiel
till värde af omkring 700,000 kronor, honom åligger att mottaga samt
till antal och pris granska alla till verkstaden levererade råvaror samt
alla vid verkstaden fabricerade effekter, att ansvara för effekternas utsändande
till lokalförvaltningarna och granska förpassningar å dit från
linjedistrikten för reparation insända effekter. Den materialförvaltaren
underlydande förmannen, hvilken icke är å ordinarie stat, har icke kunnat
erhållas för mindre aflöning än 1,800—2,600 kronor och förrådskarlar
icke under den aflöning, som utgör materialförvaltarens begynnelseaflöning.
Först efter 15 års tjänstgöring öfverstiger materialförvaltarens
aflöning den nämnde förmannens. Nuvarande tjänstinnehafvaren, hvilken
vid den nya statens ikraftträdande redan under fem år på förordnande
skött tjänsten och sålunda då skulle erhållit en aflöning af 1,650 kronor,
måste tillerkännas personligt lönetillägg till belopp af 750 kronor, på
det att hans årsinkomst icke skulle minskas under hvad han, innan
tjänsten uppfördes på ordinarie stat, uppburit, och först år 1918 kan
han därför komma i åtnjutande af någon aflöningsförhöjning. I anslutning
till hvad sålunda anförts och med hänsyn till den aflöning, som inom
privata företag i allmänhet lämnas till ifrågavarande befattningshafvare,
föreslår styrelsen materialförvaltarens begynnelseaflöning till 2,100 kronor
och slutaflöningen, hvilken skulle uppnås efter 15 år, till 4,200 kronor.
Då såsom ofvan anmärkts förmännens vid verkstaden aflöningar
numera uppgå till lägst 1,800 och högst 2,600 kronor, hvilka aflöningar
äro bestämda efter priserna på allmänna arbetsmarknaden, måste ock
verkmästarnas aflöningar i någon mån höjas. I betraktande af det ansvar,
som hvilar på dem, och de besparingar i driftkostnader, som ett vaket
intresse från deras sida kan medföra, anser styrelsen deras aflöning böra
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
sättas till lägst 2,100 kronor och högst, efter 15 år, 3,800 kröner. Då
enligt hvad verkstadsdirektören anmält, antalet verkmästare, för närvarande
fyra, vid den nuvarande äldste verkmästarens afgång år 1914
kan utan men för verkstadens rationella drift minskas till tre, skulle
den föreslagna aflöningsförbättringen i realiteten icke komma att medföra
någon ökad utgift för telegrafverket, utan snarare någon minskning.
Sakkunniga. De sakkunniga anföra, att den föreslagna anordningen att verkstadsdirektören
icke vidare skall vara uppförd å ordinarie stat utan förordnas
på viss tid mot årligt arfvode af 12,000 kronor, synes, då det
gäller en dylik befattning, vara lämplig, och anse de sakkunniga, hvilka
icke skulle hafva kunnat tillstyrka så hög aflöning till verkstadsdirektören,
om han fortfarande skulle varit å ordinarie stat, några betänkligheter
icke böra möta mot att såsom arfvode bevilja det föreslagna
beloppet. Därvid förutsätta emellertid sakkunniga, att verkstadsdirektören
icke skall äga rätt till pension, om ock det torde få anses gifvet
att om verkstadsdirektören under mycket lång tid på förtjänstfullt sätt
förestått verkstaden och af åldershänsyn önskar afgå, pension kan blifva
honom af Kungl. Maj:t och Riksdagen särskild! tillerkänd.
Hvad styrelsen i öfrigt föreslagit rörande aflöningarna vid verkstaden
hafva sakkunniga funnit sig kunna utan tvekan tillstyrka.
Departements- I åtskilliga fall, då staten drifver verksamhet, jämförlig med
chefen. enskilda företag, hafva redan bestämts arfvoden, helt afvikande från de
vanliga aflöningarna, i syfte att staten må kunna konkurrera med de
enskilda om de bästa ledarkrafterna. Telegrafverkets verkstad har
nu nått en omfattning, som likställer densamma med rätt stora mekaniska
verkstäder. Det gäller då, för att verkstadens drift skall kunna
lämna det ekonomiskt bästa resultat, att tilldela verkstadens chef ett
arfvode, som till befattningen kan locka fullgoda krafter. Den af styrelsen
och de sakkunniga föreslagna förändringen i verkstadsdirektörens
ställning och aflöningsförmåner synes mig därför af behofvet påkallad;
och anser jag i likhet med de sakkunniga, att verkstadsdirektören icke
bör äga rätt till pension.
Inrättandet af den nya kontorschefsbefattningen synes mig äfven
vara nödigt. Därmed följer ock förändringen af kassörsbefattningen till
befattning för kvinnlig tjänstinnehafvare.
Jämväl lönerna för materialförvaltaren och verkmästarna torde med
hänsyn till priserna på den enskilda arbetsmarknaden fordra den föreslagna
höjningen.
63
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.
Löneförbättringen till verkstadsingenjörerna är en följd af motsvarande
förbättring för de jämnställda linjeingenjörerna.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka det föreliggande förslaget i
hvad det rör verkstaden.
Därest de af mig framställda förslagen bifallas, påkallas vissa ändringar
i det för telegrafverkets tjänstemän gällande aflöningsreglemente;
Äfven en del andra jämkningar har telegrafstyrelsen ansett böra i
sammanhang därmed genomföras.
Vissa af de föreslagna ändringarna torde emellertid kräfva närmare
förklaring utöfver den, som redan lämnats i det föregående. Jag
ber därför att, innan jag öfvergår till driftkostnadsstaten, få redogöra
för den speciella motiveringen till ändringsförslaget. Jag kan därvid
i allt väsentligt nöja mig med att återge den af telegrafstyrelsen lämnade
motiveringen, endast med tillägg på vissa enstaka punkter.
Styrelsen anför beträffande
§ 3.
Ehuru styrelsen, med hänsyn till att inom telegrafverket proportionen
mellan lön och tjänstgöringspenningar eller lön och uppbördsprovision
ställer sig synnerligen ofördelaktig för tjänstemännen i förhållande
till hvad inom andra verk blifvit fallet, skulle önskat tillmötesgå
en af personalen allmänt uttalad förhoppning om ernående af
en för densamma lyckligare fördelningsgrund, har styrelsen dock måst
afstå härifrån, emedan det visat sig att en ändring skulle komma att
medföra rubbning i hela aflöningssystemet. _
Nu påpekade missförhållande gör sig särskildt kännbart vid sjukdomsfall,
emedan enligt gällande fördelningsgrund personalen då får
afstå en förhållandevis stor del af sin aflöning. Desto angelägnare har
det därför synts styrelsen att söka på andra vägar bereda åtminstone
den lägre aflönade personalen någon kompensation härför, och får styrelsen
därför på det varmaste förorda sina nedan under § 6 mom. 5:o
och § ll framställda förslag dels om rätt för tjänsteman att under viss
kortare tids sjukdom behålla hela sin aflöning och dels därom att viss
del af dyrortstillägget skall hänföras till lönen.
Emellertid har styrelsen, utan att däraf föranledes någon olägenhet,
kunnat föreslå mindre jämkning af ett par synnerligen pregnanta
gränsfall i den under mom. 2:o införda aflöningsskalan, nämligen beträffande
klasserna 12 och 13.
Aflönings
1''eglemen*
tet.
Telegraf
styrelsen.
64
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
I mom. 5:o bar det här ofvan föreslagna arfvodet till verkstadsdirektören
angifvits.
§ 4.
I mom. l:o, angifvande lägsta och högsta aflöningarna till icke provisionsberättigade
tjänstemän, hafva införts de ändringar, som betingas
af de ofvan föreslagna förändringarna i aflöningarna samt nya tjänsters
inrättande. Vidare har ur momentet uteslutits de två rader, hvari såsom
undantag föreskrifves, att de telegrafister och interurbantelefonister
af förutvarande l:a lönegraden, som vid 1907 års aflöningsreglementes
trädande i kraft voro anställda vid telegrafverket, skulle å den nya
staten äga beräkna viss högre begynnelseaflöning än 1907 års telegrafkommitterade
föreslagit för senare antagna telegrafister och interurbantelefonister.
Ehuruväl Kungl. Maj:t och Riksdagen för alla telegrafister
och interurbantelefonister höjde begynnelseaflöningarna utöfver de af
kommitterade föreslagna till de i undantagsbestämmelserna angifna beloppen,
kommo dessa bestämmelser, uppenbarligen af förbiseende, att
kvarstå i det fastställda aflöningsreglementet.
Enligt åttonde attsatsen i § 6 är det såsom ett undantag medgifvet
tjänsteman, som skadats under tjänstutöfning och därför blifvit
tills vidare oförmögen till tjänstgöring, att behålla hela sin aflöning
under begränsad tid, och, såsom förut omförmälts, föreslås här nedan
införandet i § 6 af enahanda rätt för den, som af sjukdom under viss
kortare tid hindras att sköta sin tjänst. Att under dylika förhållanden
beviljad ledighet icke skall räknas tjänsteman till last vid beräknandet
af den tjänstetid, som erfordras för uppflyttning i högre aflönings- eller
löneklass, synes styrelsen icke vara mera än billigt, och då denna princip
för öfrigt godkänts af Kungl. Maj:t och Riksdagen genom gällande
aflöningsreglementen för postverket och statens järnvägar, har styrelsen
genom ett tillägg till första attsatsen i § 4 mom. 3ro velat få densamma
tillämpad äfven för telegrafverkets tjänstemän.
Femte attsatsen är för närvarande så tillvida ofullständig, att därur
icke kan utletas, hvilken aflöning eller lön tjänsteman skall erhålla vid
förflyttning från befattning med uppbördsprovision till befattning utan
uppbördsprovision och omvändt. Denna lucka har styrelsen genom
sitt förslag fyllt på det enligt styrelsens förmenande mest rättvisa sätt,
som utan rubbning af de båda aflöningsskalorna kunnat ske. I sammanhang
härmed har af redaktionella skäl bestämmelsen i de fyra sista
raderna af femte attsatsen funnits böra utbrytas och utgöra en själfständig
sats.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
65
§ 6.
För större redas skull hafva nuvarande attsatserna numrerats såsom
moment.
Mom. l:o. I administrativt hänseende utgör hvarje telefoncentralstation
med underlydande växelstationer en enhet, som benämnes redovisningsområde
och som förestås åt centralstationens föreståndare, kommissarien.
Till följd af telefontrafikens ständiga tillväxt, uppstår emellertid
tid efter annan behof att af administrativa eller trafikskäl dela
ett redovisningsområde eller från det ena till det andra området öfverflytta
större eller mindre antal växelstationer. Emedan genom det år
1908 införda aflöningssystemet stationsföreståndarnas aflöning till stor
del utgår i form af provision å influtna telefonafgifter, är det tydligt
att en dylik förändring af ett redovisningsområdes omfattning måste
medföra mer eller mindre afsevärd minskning i stationsföreståndarens
inkomst. Då aflöningsreglementet, i den form det slutligen fastställdes,
icke uttryckligen tillagt styrelsen befogenhet att i nu afsedda fall hålla
stationsföreståndare skadeslös för minskning i hans inkomst, har styrelsen
— äfven om det är ställdt utom all tvekan att hvarje stationsföreståndare
är skyldig underkasta sig en förändring utaf sitt redovisningsområdes
omfattning — likväl ansett sig förhindrad att vidtaga
någon mera omfattande, ur trafik- eller uppbördshänseende eljest välbehöflig
reglering af redovisningsområden, så snart därigenom någon
nämnvärd minskning skulle kunna uppkomma i stationsföreståndarnas
aflöningsförmåner, utan har med dylika regleringar måst anstå, till dess
ombyte af stationsföreståndare ägt rum till följd af befordran eller afgång
från tjänst. På grund af det anförda föreslår styrelsen införandet
i mom. l:o af den bestämmelsen, att stationsföreståndare må kunna
tillerkännas ersättning för den minskning i uppbördsprovision, som kan
föranledas af hans redovisningsområdes förändring i omfattning. Det
personliga aflöningstillägg, som stationsföreståndaren undfår såsom ersättning
för minskad uppbördsprovision, kommer naturligen att år för
år nedsättas, i den mån ökning af telefoninkomsterna tillför honom
ökad provision, och upphör helt och hållet, då provisionen åter stigit
till samma belopp som före områdets delning.
Äfven ett annat tillägg erfordras till mom. l:o. Enligt dess nuBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 71 höft. (Nr 96.) 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Sakkunniga.
varande lydelse äger styrelsen visserligen befogenhet att, då en stationsföreståndare
förflyttas till annan mindre station, tilldela vederbörande
ersättning för häraf föranledd minskning i uppbördsprovision, men beloppet
af denna ersättning nedsättes icke blott i den mån uppbördsprovisionen
å den nya stationen tillväxer utan äfven för hvarje gång
lönen ökas genom intjänade ålder stillägg. Att ersättningsbeloppet
minskas i samma grad som uppbörd sprovisionen å den nya stationen
ökas är ju fullkomligt riktigt, men då ålderstilläggen skulle hafva kommit
tjänstemannen till godo, äfven om han fått kvarstå såsom föreståndare
för sin förra station, finner styrelsen det rättvist, att han får
behålla ersättningsbeloppet, oafsedt huruvida lönen ökas genom ålderstillägg.
I annat fall skulle en stationsföreståndare ofta till följd af
förflyttning, som ju i och för sig innebär ett obehag, helt och hållet
beröfvas förmånen af ålderstillägg. I postverkets aflöningsreglemente
finnes ett motsvarande stadgande, då där föreskrifves, att vid postkontors
nedflyttning i lägre klass vederbörande postmästare, intill dess
han afgår från tjänsten ifråga, äger uppbära aflöning i den klass, som
postkontoret före nedflyttningen tillhört.
Styrelsen föreslog därför följande lydelse af § 6 mom. l:o punkt 2.
»Stationsföreståndare, som utan egen ansökning förflyttas till annan
station eller hvars redovisningsområde förändras till sin omfattning, må,
om och så länge han därigenom lider minskning i den honom vid förflyttningen
eller redovisningsområdets förändring tillkommande uppbördsprovision,
kunna af telegrafstyrelsen tillerkännas ersättning härför.»
De sakkunniga ansågo den i § 4 mom. 3:o, femte attsatsen, införda
bestämmelsen, rörande aflöning till tjänsteman, som öfverflyttas
från den ena till den andra aflöningsskalan, vara alldeles riktig, allenast
med framhållande, att den icke hade sin motsvarighet i något annat
aflöningsreglemente, enär endast inom telegrafverket provisionssystemet
förekommer såsom aflöningsform.
Beträffande den i § 6 mom. l:o föreslagna bestämmelse anföra de sakkunniga
följande. Redan enligt nuvarande lydelse af förevarande moment
äger stationsföreståndare, som utan egen ansökning förflyttas från en
station, som lämnar högre uppbördsprovision, till en annan, som medför
mindre provision, rätt till ersättning för den uppkomna minskningen i
uppbördsprovision, och sakkunniga hafva icke något att erinra däremot,
att detta stadgande utsträckes till att afse äfven stationsföreståndare,
hvars redovisningsområde förändras till sin omfattning — antingen ge
-
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
nom dess delning eller genom större eller mindre antal växelstationers
öfverflyttning till annat område — så att minskning i uppbördsprovisionen
uppkommer. Dock bör det i sådant fall förutsättas, att minskningen
i provisionen uppgår till något afsevärdt belopp, och således
såsom styrelsen ock föreslår, bero på pröfning af styrelsen, huruvida
ersättning skall utgå eller ej. Däremot kunna sakkunniga icke tillstyrka,
att i någotdera fallet ersättningsbeloppet skall, såsom styrelsen
ifrågasatt, utgå oafkortadt, äfven sedan stationsföreståndaren genom intjänade
ålderstillägg fått sin aflöning ökad, och således bortfalla endast
i den mån uppbördsprovisionen å den nya stationen resp. från det minskade
redovisningsområdet växer. Sakkunniga anse därför, att ur det
af styrelsen föreslagna nya stycket i förevarande moment följande
delar böra utgå, nämligen: »som utan egen ansökning förflyttas till
annan station eller» samt: »och så länge» äfvensom: »förflyttningen
eller».
Denna de sakkunnigas uppfattning angående § 6 mom. l:o anser Departementsjag
mig kunna biträda.
Det må ock uppmärksammas, att inom telegrafverket uppbördsprovisionen
icke har samma karaktär som sportler till andra tjänstemän,
utan är en stationsföreståndarna tillförsäkrad aflöning, som åtminstone
till en ej oväsentlig del är afsedd att ersätta de andra befattningshafvare
tillkommande tjänstgöringspenningarna. Det kan då ej
heller anses riktigt, att en stationsföreståndare utan något sitt eget
förvållande skall genom eu administrativ åtgärd blifva beröfvad större
eller mindre del af sin uppbördsprovision utan att härför erhålla ersättning.
Däremot skulle man slå in på en ny väg om man, såsom telegrafstyrelsen
ifrågasatt, läte en stationsföreståndare, som förflyttats eller
hvars redovisningsområde delats, behålla det honom såsom ersättning för
minskad uppbördsprovision tillerkända beloppet oafkortadt, äfven sedan
han intjänat ålderstillägg. Ersättningsbeloppet bör därför enligt min
åsikt minskas också i den mån stationsföreståndaren erhåller ålderstilllägg
å lönen.
Styrelsen anför vidare beträffande § 6. Teiegraf
Mom.
3:o. Hvad af verkstadsdirektörens arfvode bör under honom styreUen
till äfventyrs beviljad ledighet afstås till vikarien synes lämpligen, så
-
68
Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 96.
som i fråga om" generaldirektören nu är stadgadt, böra afgöras af
Kungi. Maj:t.
Mom. 4:o—6:0 motsvara nuvarande femte, sjätte och sjunde attsatserna,
för hvilka styrelsen ansett nödigt föreslå helt ny lydelse och
detta af följande skäl. För det första synes full öfverensstämmelse ej
förefinnas mellan sista delen af femte attsatsen — hvari stadgas att
tjänsteman, som är befriad från tjänstgöring af annan orsak än semester
och hvad därmed likställes, skall till vikarien afstå tjänstgöringspenningar,
uppbördsprovision och sportler — och nionde attsatsen, enligt
hvilken vikarie för sjuk tjänsteman i de flesta fall blott äger uppbära
en del af den sjuklediges tjänstgöringspenningar. Äfven synes det
vara lämpligt, att — i analogi med hvad som stadgas i postverkets
och statens järnvägars aflöningsreglementen — för telegrafverkets
tjänstemän införa den bestämmelsen, att oafkortad aflöning må uppbäras
under resa, som med styrelsens medgifvande företages i syfte att göra
för verket fruktbringande studier vare sig i språk eller inom telegrafeller
telefonväsendet. Denna bestämmelse är endast af formell betydelse,
emedan, om full aflöning ej skulle få uppbäras under dylik resa,
ersättning för mistade aflöningsförmåner måste utbetalas från anslaget
för studieresor eller, då detta icke lämnar tillgång därtill, med Kungl.
Maj:ts samtycke från annat anslag.
Då grunderna för sportiers utgående icke äro i aflöningsreglementet
angifna, synes ordet »sportler» böra utgå ur 5:e och 7:e attsatserna.
Enligt aflöningsreglementet för statens järnvägar äger tjänsteman
behålla sin aflöning oafkortad under ledighet för sjukdom och för svag
hälsas vårdande, dock med den begränsning att nämnda ledighet tillika
med semester icke må öfverstiga 45 dagar af samma kalenderår. Telegrafstyrelsen,
som finner denna princip riktig i hvad angår ledighet
för verklig sjukdom men icke kan tillstyrka att hela aflöningen får behållas
äfven under ledighet för hälsans vårdande, har i mom. 5:o föreslagit
erforderlig bestämmelse i ämnet. Genom ledighetens begränsning
till 45 dagar, inklusive semester, kommer den afsedda förmånen
icke att vara af betydelse för de högst aflönade tjänstemännen, hvilkas
semestertid omfattar 45 dagar. Såsom i motiven till § 3 här ofvan
omförmälts, har styrelsen med berörda stadgande äfven afsett att bereda
telegrafverkets tjänstemän någon kompensation för den för dem
oförmånliga proportion, hvari lönen står till hela aflöningen. För statsverket
kommer bestämmelsen i fråga icke att medföra någon afsevärd
utgift, emedan styrelsen, på sätt nedan omförmäles, funnit det vara rik
-
69
KungL May.ts Nåd. Proposition Nr 96.
tigt, att den personalen sålunda beviljade förmån skall motsvaras af
skyldighet för densamma att utan särskild ersättning vikariera för den,
som åtnjuter dylik kostnadsfri sjukledighet.
Någon annan saklig ändring än de ofvan berörda är ej genom den
föreslagna lydelsen af mom. 4:o—6:o afsedd, men större klarhet i stadgandena
synes styrelsen därigenom vinnas.
Mom. 7:o är oförändradt.
Mom. 8:o motsvarar nuvarande nionde attsatsen. I första stycket
har tjänstemans skyldighet att vikariera å högre befattning under högst
tre månader af ett och samma kalenderår utsträckts till att afse alla
fall och icke blott, såsom nu, vikariat under annan tjänstemans sjukdom,
semester och fullgörande af uppdrag såsom fullmäktig eller revisor
vid telegrafverkets pensionsinrättning.
Styrelsen har, såsom nyss nämndes, funnit nuvarande föreskrifter
i femte och nionde attsatserna om hvad vikarien skall uppbära icke
vara fullt tydliga eller uttömmande. I andra stycket af förevarande
moment ha nu sammanförts de fall, då vikarien ansetts böra uppbära
allenast egen aflöning, nämligen dels liksom hittills under förordnande,
som erfordras för beredande af semester eller för att annan tjänsteman
måste fullgöra uppdrag såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets
pensionsinrättning, dels ock under förordnande, som påkallats
däraf att annan tjänsteman företagit kortare tjänsteresa inom landet
eller åtnjuter sådan kostnadsfri sjukledighet, som afses i mom. 5:o.
Att'' i dessa fyra fall vikarien icke erhåller särskild ersättning synes
vara riktigt, emedan den tjänstledige behåller hela sin aflöning. Så är
visserligen på grund af medgifvande i mom. 4:o och 7:o äfven fallet
vid andra tjänsteresor och studieresor samt under ledighet till följd af
i tjänsten ådragen kroppsskada, men då vikariatsförordnandet i sådana
fall kan komma att omfatta lång tid, har styrelsen, i öfverensstämmelse
med hittills gällande praxis, ansett dessa fall böra likställas med. vikariat
under sådan ledighet, då den tjänstledige afstår större eller mindre del
af sin aflöning. Om sådana fall stadgas i tredje stycket af förevarande
moment. Här har styrelsen från postverkets aflöningsreglemente infört
den enligt styrelsens åsikt fullt riktiga principen att förordnandet,
hvilket ju alltid är förenadt med ökadt ansvar och ofta med ökade utgifter
för vikarien, i regel skall för honom medföra någon ökning i
inkomst. Den begränsning har styrelsen dock ansett böra tilläggas
att, om förordnandet är afsedt att vara längre tid och den vikarierande
sålunda kan genom att från början inrätta sig därefter besparas sär
-
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
skilda utgifter till följd af förordnandet, hans sammanlagda aflöningsförmåner
under förordnandet icke få öfverstiga hvad han såsom ordinarie
å befattningen skulle äga uppbära. Sista delen af tredje stycket
är föranledt däraf att inom telegrafverket vissa tjänstemän uppbära
uppbördsprovision i stället för tjänstgöringspenningar.
Fjärde stycket är med någon redaktionell ändring lika med nuvarande
bestämmelse i slutet af nionde attsatsen samt återfinnes äfven i
postverkets aflöningsreglemente.
Mom. 9:o är till sitt innehåll oförändradt lika de två sista attsatserna.
§ 7.
Enligt gällande aflöningsreglemente är för hvarje befattning bestämdt
ett visst pensionsunderlag, beräknadt med hänsyn till tjänstens
vikt och betydelse och alltså stående i visst förhållande till den för
tjänsten utgående hela aflöningen. Häraf följer, att då, såsom bär ofvan
för åtskilliga befattningar ifrågasatts, slutaflöningen för en tjänst höjes,
också bör tagas i öfvervägande, huruvida pensionsunderlaget bör i motsvarande
mån ändras. Då de sakkunniga grepo sig an härmed, visade
det sig emellertid, att denna fråga med hänsyn till de vidlyftiga och
kostsamma matematiska och statistiska utredningarna icke kunde nu
medhinnas'' helst det äfven befanns önskvärdt att jämka de för vissa
andra grupper af tjänstemän bestämda pensionsunderlagen till större
likhet med pensionerna för jämnställda tjänstemän inom andra statens
verk. Denna frågas lösning är ju heller ingalunda af så trängande
behof påkallad som de föreslagna aflöningsförbättringarna, utan synes
fastmera böra anstå, till dess Kungl. Maj:t och Riksdagen fattat beslut
i anledning af hvad styrelsen föreslår rörande aflöningarna.
Vid öfvervägande af dessa synpunkter har styrelsen funnit lämpligast,
att för det närvarande icke föreslå andra ändringar i aflöningsreglementets
pensionsföreskrifter än att dels såsom ofvan anmärkts den
nyinrättade professorstjänsten i pensionshänseende likställes med telegrafdirektör
af l:a lönegraden, dels den nyinrättade förrådsbokliållartjänsten
i pensionshänseende likställes med assistentbefattning, för
hvilka båda tjänster aflöningarna äro föreslagna till lika belopp, och
dels i stället för »verkstadskassör» provisoriskt införes den nya befattningen
»kontorschef vid verkstaden», ehuruväl denna senare tjänst med
hänsyn till aflöningen framdeles bör tillhöra en annan pensionsgrupp
än den verkstadskassören nu tillhör.
71
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96-
§ 8.
Före telegrafverkets omorganisation år 1908 åtnjöto dåvarande
andra lönegradens tjänstemän hos telegrafstyrelsen, liksom i andra ämbetsverk,
en ocli en half månads semester årligen, men i samband med
första och andra lönegradernas sammanslående till en enda tjänstemannagrad,
benämnd byråtjänstemän, minskades deras semestertid till
en månad. 1907 års Riksdag, som, på sätt ofvan omförmälts, fann sig
böra tilldela vissa till förutvarande andra lönegraden hänförliga byråtjänstemän,
nämligen sekreteraren, kamreraren, byråingenjören och förrådsintendenten,
ett särskildt arfvode utöfver deras aflöning, yttrade i
semester frågan, att det utan tvifvel kunde med skäl ifrågasättas, om
icke af den särställning framför öfriga byråtjänstemän, som Riksdagen
sålunda bestämdt för nämnda fyra tjänstemän, borde följa, att dem åter
tillädes den rätt till en och en half månads semester, hvaraf de gått
i mistning. Riksdagen hade emellertid funnit sig böra afstå från tanken
härpå af hänsyn till det system, som följts vid telegrafverkets omorganisation
och löneregleringen för verket. \ och med det att byråtjänstemännen
inordnats i en enda tjänstemannaklass med en gemensam
löneskala och med skyldighet för en hvar att efter förflyttning tjänstgöra
på hvilken plats som helst inom verket, följde ock, enligt Riksdagens
åsikt, principenligt skyldighet för byråtjänsteman att utan särskild
ersättning under semesterledighet uppehålla den tjänst, som kunde
honom af styrelsen åläggas. Och då Riksdagens förenämnda beslut
icke innebure någon ändring i nyss omförmälda förhållanden, utan
endast medgifvande för telegrafstyrelsen att tillägga vissa byråtjänstemän
ett särskildt arfvode, beräknadt efter 1,000 kronor för år, kunde
icke heller rätt till ökad semester betingas af ett dylikt arfvode.
Då såsom styrelsen förut framhållit konsekvensen af Riksdagens
sistberörda beslut måst blifva den, att för de ifrågavarande tjänstemännen
fastställes en särskild löneskala, högre än för öfriga. byråtjänstemän,
och då de sålunda i aflöningshänseende komma att i förhållande
till öfriga byråtjänstemän intaga samma ställning som inom öfriga verk
andra gradens tjänstemän intaga gent emot första gradens, torde det
skäl, som förmådde Riksdagen att afstå från sin afsigt att tillerkänna
nu afsedda tjänstemän förmånen af en och en half månads
semester, hafva bortfallit. Under erinran att enligt 1910 års Riksdags beslut
med sekreteraren, kamreraren, byråingenjören och förrådsintendenten
likställts byråkontrollör och att här ofvan hemställts, att till denna grupp
af tjänstemän äfven måtte hänföras en förste aktuarie, föreslår alltså
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
styrelsen att dessa sex tjänstemän jämte professorn måtte erhålla en
och en half månads semester.
Äfven för de fyra verkmästarna vid telegrafverkets verkstad har
styrelsen föreslagit förlängning af semestertiden, nämligen från en half
till en månad. Det måste erkännas, att dessa tjänstemän, hvilka tillbringa
hela sin tjänstgöringsdag i verkstadslokalerna, äro i behof af
längre tids hvila och rekreation än exempelvis de med dem närmast
jämförliga tjänstemännen vid linjedistrikten, hvilka merendels hafva
utomhusarbete eller åtminstone genom befälets föranstaltande kunna
beredas arbete utomhus under någon del af året.
I öfrigt ha inga andra ändringar föreslagits i § 8 än att den
nyinrättade förrådsbokhållartjänsten liksom den jämväl nya befattningen
såsom kontorschef vid verkstaden införts bland de tjänster, för
hvilka en månads semester är medgifven, hvarjämte verkstadskassören
uteslutits ur paragrafen.
§ 9.
I första stycket stadgas nu att den, som på förordnande förvaltar
ledig tjänst, under tiden åtnjuter de med densamma förenade aflöningsförmåner.
Till följd af det vid telegrafverket tillämpade aflöningssystem
medför denna föreskrift — hvilken torde böra tolkas så, att
vikarien skall uppbära begynnelseaQömngen för den lediga tjänsten —
att en tjänsteman ofta kommer att göra ekonomisk förlust, då han förordnas
att uppehålla en ledig tjänst. Då det tvärtom torde vara riktigt
att dylikt förordnande, såsom enligt postverkets aflöningsreglemente
är medgifvet, skall medföra någon ökad inkomst, har styrelsen
föreslaget, att vid förordnande å ledig tjänst skola gälla samma bestämmelser
som ofvan föreslagits beträffande förordnande under sjukdomsfall
och dylikt. Den föreslagna bestämmelsen rörande aflöning
till extra ordinarie tjänsteman under förordnande å ledig tjänst eller
i succession för den, som uppehåller ledig befattning, har sin motsvarighet
i postverkets aflöningsreglemente.
Nuvarande andra stycket i § 9 har, såsom följd af ofvan framlagda
förslag rörande däri omförmälda byråtjänstemäns aflöningsförhållanden,
uteslutits.
§ 14-
Då enligt styrelsens förslag kassörsbefattningen vid verkstaden
hädanefter skall bestridas af en med kassör å linjedistrikt sbyrå i allo
jämnställd tjänsteman, lära felräkningspenningarna till dessa tjänstemän
73
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
böra utgå med samma belopp och sålunda för verkstadens kassör minskas
från nu bestämda 400 till 200 kronor för år räknadt.
Såsom motiv till nu gällande föreskrift rörande felräkningspenningar
å telegramuppbörd anförde 1907 års kommitterade följande: »Äfven
är föreslaget, att felräkningspenningar skola utgå för den kontant inbetalda
telegramuppbörden vid alla de stationer, där portot under föregående
år stigit till 25,000 kronor. Nuvarande föreskrifter medgifva
dylik ersättning endast i de fall, då totaluppbörden under föregående
år uppgått till 75,000 kronor, och hafva därför endast kommit till tilllämpning
i fråga om Stockholm, Göteborg och Malmö, samt vissa år
Sundsvall, medan andra år uppbörden å sistnämnda station understigit
berörda summa och felräkningspenningarna sålunda hela följande år
bortfallit, äfven om uppbörden då varit öfver 75,000 kronor. Anledningarna
till feltaxering äro emellertid så många, särskildt sedan allt
strängare grundsatser börjat tillämpas i fråga om tillåtliga ordsammansättningar,
att rättvisan kräfver en utsträckning af förevarande ersättning
till alla stationer med en någorlunda betydande telegramuppbörd.
Genom fastställande af nedre gränsen till 25,000 kronor i stället för
75,000 kronor skulle också vinnas, att denna ersättning blefve betydligt
mera stabil, då den årliga skillnaden i uppbörd ytterst sällan skulle
kunna åstadkomma, att ersättningen utginge det ena året, men ej det
andra. Från stationer med en regelbunden telegramuppbörd af 25,000
kronor är nämligen steget till närmast underliggande stationer så stort,
att åtminstone under en följd af år dylika ojämnheter icke skulle förekomma.
»
Att kommitterade föreslogo sådan begränsning i afseende å felräkningspenningar
å telegramuppbörd, att de skulle utgå endast vid
stationer, där nämnda uppbörd under föregående år uppgått till 25,000
kronor, torde hafva berott på att nedan angifna synpunkter då icke
kommo i betraktande. Vid stationer med så stor uppbörd som 25,000
kronor enbart af telegramtrafiken är det alltid eu särskild tjänsteman
under hvarje vakt, som har till uteslutande eller hufvudsaklig uppgift
att mottaga och taxera telegram. Anledningarna till feltaxering äro
gifvetvis vid en sådan station, trots antalet telegram är högre, icke
större utan snarare mindre än vid de smärre stationerna, där den
tjänsteman, som mottager och taxerar inlämnade telegram, dessutom
har att samtidigt sköta telegrafapparaterna, mottaga och afsända telegram
medelst telefon, ombestyra ankomna telegrams utsändning med
bud med flera jäktande uppdrag. Det synes därför endast vara en
gärd af rättvisa att den taxerande tjänstemannen äfven å stationer
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
med mindre telegramuppbörd än 25,000 kronor tillerkännes felräkningspenningar
å kontant inbetalda telegramafgifter, helst den ökade utgift,
som häraf skulle för telegrafverket uppkomma, är skäligen ringa.
Verkställd uträkning utvisar, att ökningen för år 1910 skulle hafva
uppgått till 1,665 kronor fördelade på omkring 150 stationer. Beträffande
telegramfelräkningspenningar har styrelsen vidare föreslagit att
ordet »lika» framför »fördelning» skall såsom vilseledande utgå, emedan
gifvetvis afsikten med bestämmelsen är att felräkningspenningarna skola
fördelas i procentiskt förhållande till det belopp, en hvar tjänsteman
inkasserat.
Sedan numera inkasseringen af telefonafgifter vid alla stationer
— utom i Stockholm — omlagts så, att abonnenterna själfva hafva att
till stationens kassa inbetala sina afgifter, har vid de allra största stationerna
uppkommit behof af att tillfälligtvis och särskildt i första månaden
af hvarje kvartal, då icke blott interurbansamtalsafgifter utan
äfven abonnemangsafgifter skola inbetalas, anordna två kassor, på det
att allmänheten ej må behöfva vänta allt för länge vid afgifternas erläggande.
Då det emellertid ej kan begäras, att den ordinarie kassören
skall med sina till högst 400 kronor för år begränsade felräkningspenningar
ansvara äfven för den tillfällige kassörens missräkningar, är
det nödvändigt bereda möjlighet för styrelsen att tilldela sådan kassör
egna felräkningspenningar. Såsom nämndt skulle det vara endast vid
de allra största stationerna, som en dylik anordning med biträdande
kassör erfordras, och styrelsen anser sig tills vidare kunna begränsa
behofvet till stationer med minst 600,000 kronors telefonuppbörd d. v. s.
— då Stockholms station nu ej är i fråga — för närvarande endast
stationerna i Göteborg och Malmö. Felräkningspenningarnas storlek
torde lämpligen kunna af styrelsen allt efter förhållandena närmare
bestämmas inom ett högsta belopp af 200 kronor för år räknadt.
Från postverkets aflöningsreglemente har införts föreskrift om att
felräkningspenningar alltid skola utgå till den, som bestrider tjänsten,
och sålunda afstås under semester och annan tjänstledighet.
§ 15-
Ett par mindre ändringar hafva i denna § föreslagits för att bringa
§:ns innehåll i full öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i
aflöningsreglementet för postverkets tjänstemän och gällande praxis.
75
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
§ 16-
Styrelsen föreslår ingen ändring i den kvinnliga stationsföreståndare
nu tillkommande förmån af fri bostad jämte fri uppvärmning och
belysning eller, i de undantagsfall då bostad icke kan beredas dem i
samma byggnad som vederbörande station, hyresbidrag med högst 300
kronor för år.
Beträffande åter verkmästare, linjemästare, linjeförmän, stationsförmän,
reparatörer och stationsbiträden, föreslår styrelsen, i anledning
af därom från personalens egen sida uttalad önskan, att den dem enligt
§ 16 tillerkända förmån alltid skall utgå i form af kontant hyresbidrag
och icke, såsom nu, alternativt såsom fri bostad in natura. Såsom
skäl för omförmälda önskan har personalen främst framhållit, att
den nuvarande bestämmelsen, enligt hvilken det är lagdt i styrelsens
hand att besluta, huruvida en tjänsteman skall åtnjuta fri bostad i
telegrafverkets hus eller hyresbidrag, utgör ett väsentligt hinder för
personalen att förskaffa sig egna hem. Den nuvarande anordningen
åstadkommer också lätt misshällighet bland personalen inbördes i flera
afseenden. Enär hyresbidraget utgår med viss procent af aflöningen,
blir följden den att, om af två samtidigt utnämnda tjänstemän den
ena beredes fri bostad in natura, men den andre tillerkännes hyresbidrag,
så erhåller ju den förre redan från början det fulla värdet af
ifrågavarande förmån, under det att den senare först i den mån hans
aflöning ökas genom intjänade ålderstillägg når upp till det för tjänsten
utgående högsta hyresbidraget. Vidare medföra lokala förhållanden
att alla tjänstemän i samma grad, Indika hafva bostadsförmån in natura,
icke kunna erhålla lika goda och välbelägna bostäder.
Talande skäl synas styrelsen alltså vara anförda för ett tillmötesgående
af personalens önskan i förevarande afseende, och för telegrafverket
lärer någon svårighet ej möta att få de redan iordningsställda,
till fria tjänstebostäder afsedda lägenheterna i telegrafverkerkets egna
hus uthyrda vare sig till tjänstemän vid verket eller, där så ej lämpar,
sig till andra.
§ 17-
På förut anförda skäl föreslår styrelsen, att bland de tjänstemannagrupper,
hvilka kunna tilldelas tilläggsarfvode, måtte upptagas äfven
följande grupper, nämligen kontrollörer, förrådsbokhållare, kvinnliga
kassörer och bokhållare, linjemästare af l:a lönegraden, stationsförmän
■och stationsbiträden.
76
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Genom utbytande af den i § 17 nu förekommande beteckningen
»tilläggsarfvode» mot »dyrortstillägg» kunna de för §:ns riktiga och
rättvisa tolkning hinderliga orden »stationerade å ort, där de allmänna
lefnadskostnaderna äro särskild! höga» utgå ur §:n.
Enligt nuvarande lydelsen af § 17 utgår dyrortstillägg med tio
eller femton procent af aflöningen. Då det synts styrelsen synnerligen
önskvärdt, att för vissa orter kunna bestämma ett lägre dyrortstillägg,
exempelvis å fem procent, har styrelsen föreslagit den nuvarande bestämmelsens
utbytande mot en föreskrift om att dyrortstillägg skall
kunna utgå med »högst femton procent af aflöningen». Vidare och
med anledning däraf att framdeles ortstillägg skulle komma att utgå å
högre aflöningar än hittills varit fallet, föreslår styrelsen, att dyrortstilläggets
belopp begränsas uppåt till högst 450 kronor för år, motsvarande
15 procent å 3,000 kronors aflöning. I ett fall kommer denna
begränsning att medföra aflöningsförsämring, nämligen för de assistenter,
som nått sin högsta aflöning af 3,400 kronor och sålunda nu uppbära
dyrortstillägg med ända till 510 kronor. Det är också endast
under förutsättning att assistentkåren beviljas den här ofvan föreslagna
förmånen af ytterligare ett ålderstillägg, som styrelsen trott sig kunna
ifrågasätta en begränsning af dyrortstilläggets högsta belopp.
Dyrortstillägg får nu beräknas med viss procent ej blott af aflöningen
utan äfven af kontant hyresbidrag. Förutom att detta synes
styrelsen orättvist gent emot dem, som i stället för hyresbidrag erhållit
fri bostad, lärer denna bestämmelse äfven vara oegentlig, emedan
hyresbidrag utgå med större belopp på de dyrare än på de billigare
orterna och således redan vid hyresbidragens fastställande behörig
hänsyn tagits till hvarje orts större eller mindre grad af dyrhet.
Styrelsen anser därför, att den nu medgifna förmånen att beräkna dyrorttillägg
å kontant hyresbidrag bör upphöra.
Enligt postverkets aflöningsreglemente anses ortstillägget för tjänstemän
af högre grad helt och hållet såsom lön men för tjänstemän af
lägre grad helt och hållet såsom tjänstgöringspenningar. I saknad af
uttrycklig bestämmelse härutinnan i telegrafverkets aflöningsreglemente,
har styrelsen, med anledning af orden »så länge de tjänstgöra å sådan
ort», ansett dyrortstillägget för telegrafverkets tjänstemän tillhöra
tjänstgöringspenningarna. Telegrafstyrelsen kan för sin del icke förorda,
att dyrortstillägget helt och hållet anses såsom lön, emedan därigenom
proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar skulle ställa
sig orättvist mycket fördelaktigare för de å dyrort placerade tjänstemännen
än för öfriga, men finner det rimligt att ortstillägget fördelas
77
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion som aflöningen
och att då äfven nyssnämnda citat utgår ur §:n. Då afsikten med
dyrortstillägget är att lämna en något större aflöning åt en tjänsteman,
som nödgas bo å en förhållandevis dyr ort, än åt en tjänsteman i
samma grad, som är placerad å en billigare ort, synes det vara riktigt
att äfven under sjukdom den förre får behålla något större del af sin
aflöning än den senare. Dyrortstilläggets begränsning uppåt till 450
kronor, innebär att detsamma utgår med samma belopp till den, som
har mera än 3,000 kronor i aflöning, som till den, hvars aflöning är
jämnt 3,000 kronor. Då nu lönen utgör 2A af en aflöning af 3,000
kronor men endast 3U af högre aflöningsbelopp, kommer nyssnämnda
stadgande om att dyrortstillägg skall fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
i samma proportion som aflöningen att medföi''a att eu å
dyraste ort placerad tjänsteman, som åtnjuter en aflöning af 3,000
kronor, får under sjukdom behålla 300 kronor af dyrortstillägget, under
det att, om hans aflöning uppginge till 3,400 kronor, han vid sjukdomsfall
skulle få behålla endast 270 kronor af dyrortstillägget. För
att förebygga denna oformlighet har föreslagits, att minst 2U åt ortstillägget
skall anses såsom lön.
Särskilda bestämmelser.
Här stadgas först rörande tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande
samt angående skyldighet för nuvarande tjänstemän att, om
de ej vilja underkasta sig desamma, därom göra anmälan inom viss
tid. äfvensom att nämnda bestämmelser skola tillämpas på dem, som
efter ikraftträdandet erhålla tjänst vid telegrafverket. För de tjänstemän,
som kvarstå å öfvergångsstat, skola de nya bestämmelserna gifvetvis
ej gälla.
Vidare föreslås här en bestämmelse, som åsyftar att låta äfven den
nuvarande personalen omedelbart komma i åtnjutande af de föreslagna
aflöningsförbättringarna. Dylik bestämmelse förekom ock i 1907 års
aflöningsreglemente. På det att tvekan icke skall råda om hvad som
menas med uttrycket »mot hans förutvarande befattning svarande nyinrättad
tjänst», torde här böra anmärkas, att mot nuvarande manlig
bokhållarbefattning å öfvergångsstat svarar förrådsbokhållartjänst,
mot viss nuvarande befattning såsom reparatör svarar tjänst såsom
reparatör af l:a lönegraden och mot nuvarande kassörs- och bokhållarbefattningen
vid verkstaden svarar kontorschefstjänsten därstädes.
78
Sakkunniga.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Såsom förut erinrats voro de i den till år 1908 gällande staten
upptagna manliga bokhållarna vid linjedistrikten i aflöningshänseende
likställda med assistenter d. v. s. deras begynnelseaflöning utgjorde
2,200 kronor med två ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 år.
I 1907 års aflöningsreglemente upptogos emellertid inga manliga bokhållare,
men fortfarande finnas å öfvergångsstat anställda tre sådana
tjänstemän. Här ofvan har styrelsen föreslagit, att manliga bokhållare
ånyo måtte under benämningen förrådsbokhållare anställas vid
linjedistrikten samt att de fortfarande skola i aflöningshänseende vara
jämställda med assistenter och sålunda åtnjuta en begynnelseaflöning
af 1,800 kronor. Då enligt 1907 års aflöningsreglemente de före år
1908 i verket antagna assistenter medgåfvos rätt att vid öfvergång
till nya staten beräkna en begynnelseaflöning af 2,100 kronor, torde
äfven nuvarande bokhållare, som vid 1913 års ingång tillträda befattning
såsom förrådsbokhållare, rättvisligen böra erhålla samma rätt.
Såsom enligt 1907 års aflöningsreglemente, § 4 mom. 3:o fjärde
attsatsen, medgafs, innehåller öfvergångsbestämmelsen äfven, att personligt
aflöningstillägg skall utgå till enhvar, hvars aflöningsförmåner
genom tillämpning af de nya bestämmelserna skulle blifva mindre än
han vid 1912 års utgång uppbär. Denna bestämmelse kommer såvidt
nu kan förutses, icke att få tillämpning på andra tjänstemän än dels
nuvarande kamreraren, hvilken under tre år skulle komma att få mindre
aflöning än hans nuvarande aflöning jämte det sådan tjänsteman nu
tillkommande arfvode, dels de å dyrort placerade assistenter, hvilka
vid 1912 års slut uppbära nuvarande högsta assistentaflöningen, men
som, enligt hvad förut framhållits, genom dyrortstilläggets begränsning
skulle få detta minskadt med högst 60 kronor, dels ock linjeförmän
af l:a lönegraden och reparatörer, hvilka skulle mista den del af
dyrortstillägget, som belöper å kontant hyresbidrag. Så snart någon
af nu afsedda tjänstemän uppflyttas i högre aflöningsklass, kommer det
personliga aflöningstillägget att bortfalla.
Under de särskilda bestämmelserna fanns icke i styrelsens förslag
satsen »dels att därest---- 3,800 kronor».
De sakkunniga yttrade emellertid, att de funnit det oriktigt, att
den nuvarande verkstadskassören och bokhållaren skall vid tillträdande
af befattningen såsom kontorschef äga beräkna tjänsteår från sin hittillsvarande
befattning. Enligt gällande praxis skall han blott erhålla
den för kontorscliefstjänsten stadgade begynnelseaflöning, 3,400 kronor,
men med hänsyn därtill att hans nuvarande aflöning utgör 3,000 kronor
79
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
jämte 400 kronor i felräkningspengar, livilka kan såsom kontorsckef
skulle förlora, torde begynnelseaflöningen för konom såsom ett undantag
köra fastställas till 3,800 kronor.
Då denna de sakkunnigas anmärkning synts mig befogad, kar jag
i enligket med deras kemställan gjort ett tillägg till de särskilda bestämmelserna.
Jag öfvergår härefter till
Staten för driftkostnader för år 1913.
A. Aflöningsstat.
1. Telegrafstyrelsen.
Det nu förekommande anslaget å 5,000 kronor för arfvoden till
sekreteraren, kamreraren, byråingenjören, förrådsintendenten ock byråkontrollören
har, såsom följd af ofvan framställdt förslag, uteslutits
och dessa tjänstemäns egentliga aflöningar i stället ökats i öfverensstämmelse
med samma förslag. Med nämnda tjänstemän kar, såsom
jämväl ofvan föreslagits, i aflöningshänseende likställts nuvarande aktuarien
å administrativa byrån, hvilkens tjänstetitel i sammanhang därmed
förändrats till sekreterare ock aktuarie. Likaledes har, i enligket med
livad tidigare anförts, i staten upptagits aflöning med 7,500 kronor till
en professor.
Anslaget för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning
m. m. har ökats från 23,900 kronor, med hvilket belopp detsamma
under en följd af år varit i staten upptaget, till 40,000 kronor.
Ökningen, som betingas däraf att för arfvoden till extra ordinarie
tjänstemän ock vikariatsersättningar m. m. under år 1910 utbetalats
omkring 41,000 kronor ock under år 1911 torde komma att utbetalas
omkring 46,000 kronor, motsvaras delvis af den successivt uppkomna
minskningen i det under öfvergångsstaten upptagna anslaget för arfvoden
till extra ordinarie tjänstemän ock har således vidtagits för att
anslaget skall ungefärligen motsvara det verkliga utgiftsbehofvet under
denna titel.
Summan af anslagen för telegrafstyrelsen kar af styrelsen upptagits
till 240,100 kronor. I anledning af de sakkunniges förslag att
tilldela de kvinnliga kontorsskrifvarna ett sista ålderstillägg å 150
Departements
chefen.
Ökadt anslag
till extra ordinarie
tjänstemän
m. m.
80
Ökadt antal
vaktföreståndare.
Ökadt antal
interurbantelefonister.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96
kronor efter 12 år i stället för, såsom styrelsen föreslagit, 300 kronor
efter 15 år skulle anslaget till styrelsen behöfva höjas till 241,990 kronor
och således blifva 32,100 kronor högre än för''år 1912.
2. Linjedistrikten.
I enlighet med förut framställda förslag hafva upptagits aflöningar
för sex förråds bokhållare — hvilket föranleder uteslutandet af de under
öfvergångsstaten nu förekommande aflöningarna för tre manliga bokhållare
vid linjedistrikten — samt för 10 reparatörer af första lönegraden.
Då antalet reparatörsaflöningar enligt 1912 års stat uppgår
till 240, skulle såsom följd häraf i 1913 års stat behöfva upptagas
endast 230 reparatörer af andra lönegraden. Underhållet och tillsynen
af det ständigt tillväxande telefonnätet och de oaflåtligen utvidgade
telefonstationerna kräfva emellertid, att detta antal ökas med åtta och
att således för år 1913 uppföras aflöningar till 238 reparatörer af andra
lönegraden.
Med iakttagande af de af mig föreslagna ändringarna i aflöningsreglementet
skulle anslagen för linjedistrikten uppgå till 808,660 kronor
eller 144,470 kronor högre helopp än för år 1912.
3. Trafikdistrikten och stationerna.
Äfven för år 1913 erfordras inrättandet af några nya aflöningar
vid stationerna, nämligen för två vaktföreståndare, 35 interurbantelefonister,
en stationsförman och ett stationsbiträde.
För närvarande hafva 2 interurbantelefonister stadigvarande förordnande
såsom vaktföreståndare, nämligen en från och med den 16
december 1909 och en från och med den 1 april 1911. I enlighet
med den allt sedan telegrafverkets senaste omorganisation följda grundsats
att stadigvarande förordnanden för personalen efter någon tid böra
ombildas till ordinarie tjänster, föreslår styrelsen, att antalet vaktföreståndaraflöningar
från och med år 1913 ökas till 77.
Antalet interurbantelefonister utgör enligt 1912 års stat 775. Härutöfver
innehafva redan nu 47 extra ordinarie interurbantelefonister
permanenta förordnanden såsom interurbantelefonister. Tre af dessa
förordnanden hafva fortgått sedan år 1907, två sedan år 1908, två sedan
år 1909, nio sedan år 1910, fjorton sedan första hälften af år 1911
och de ötriga sjutton hafva tillkommit under senare delen af år 1911.
I öfverensstämmelse med nyss anförda grundsats böra åtminstone 35
af dessa extra ordinarie befattningar uppföras på ordinarie stat från
Kungl. Maj: tv Nåd. Proposition Nr 96. 81
och med år 1913 samt antalet interarbantelefonisttjänster alltså ökas
till 810.
Å Stockholms telefonstation erfordras anställandet af en vaktmästare
med göromål motsvarande den å Stockholms telegrafstation anställda
vaktmästarens och hvilken dessutom skulle hafva till åliggande att
transportera de dagligen till betydliga belopp uppgående penningmedel,
som skola insättas å eller uttagas från telefonstationens giroräkning i
riksbanken. Aflöningen till denne funktionär bör, liksom till den nyssnämnde
vaktmästaren å telegrafstationen, utgå med samma belopp som
för stationsförman, och har alltså antalet stationsförmansaflöningar i
1913 års statförslag ökats till nio. Då vidare å Malmö telegrafstation
finnes ett stadigvarande förordnande för ett stationsbiträde, hvilket äfven
för framtiden är behöfligt, bör denna befattning ombildas till ordinarie
tjänst. Antalet stationsbiträdesaflöningar ■ har därför ökats till 45.
I anslaget för arfvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersättning
m. m. vid stationerna föreslår styrelsen en ökning från
2,300,000 kronor till 2,620,000 kronor eller med 320,000 kronor. Redan
under år 1911 synas utgifterna från detta anslag komma att uppgå
till något öfver 2,200,000 kronor eller omkring 100,000 kronor högre
belopp än under år 1910. Den föreslagna höjningen af anslaget betingas
hufvudsakligen dels af det alltjämt ökade behofvet af extra
ordinarie telefonister för betjänande af det ständigt tillväxande abonnentantalet,
och dels däraf att styrelsen, om ofvan framställda förslag om
höjning af begynnelseaflöningarna för*1 ordinarie assistenter och interurbantelefonister
vinna statsmakternas bifall, ärnar hos Kungl. Maj:t
söka utverka någon förhöjning äfven af de extra ordinarie assistenternas
samt extra ordinarie interurbantelefonisters, landslinjetelefonisters
och lokaltelefonisters arfvodeu, hvilka gifvetvis böra stå i viss
proportion till aflöningarna för nämnda ordinarie tjänstemän.
Med iakttagande af dessa ökningar af personalen och af de af mig
föreslagna aflöningsförhöjningarna hafva anslagen för trafikdistrikten
och stationerna beräknats till sammanlagdt 5,078,780 kronor eller
499,710 kronor mera än för år 1912.
4. Verkstaden.
Då enligt förut framställdt förslag verkstadsdirektören ej vidare
skulle vara ordinarie tjänsteman, har styrelsen i statförslaget utmärkt
detta genom att beteckna den till honom utgående aflöningen, hvilken
föreslagits till 12,000 kronor, såsom arfvode. I stället för en verkstadsBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 11
Ökadt antal
stationsförmän
och stationsbiträden.
Höjning af
anslaget för
arfvoden till
e. o. tjänstemän
m. m.
Höjning af
anslaget till
nppbördsprovision.
Höjning af
anslaget till
hyresbidrag.
82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
kassör och bokhållare hafva, i enlighet med hvad ofvan föreslagits,
upptagits aflöningar till en kontorschef och en kvinnlig kassör af första
lönegraden.
Summan af anslagen för verkstaden utgöra 51,860 kronor, innebärande
en ökning från år 1912 med 15,660 krouor.
5. Särskilda anslag''.
Utgifterna från anslaget för upp b ördsjj rov isi o n hafva utgjort:
under år 1908 ............................................................................ kronor 189,981
» » 1909 ...................................................................... » 195,476
» » 1910 ............................................................................ » 203,588
och torde, såvidt räkenskaperna för 1911 års tre första kvartal gifva
vid handen, under sistnämnda år komma att uppgå till omkring 215,000
kronor. För hvartdera af åren 1911 och 1912 är ifrågavarande anslag
upptaget till 220,000 kronor. Den fortgående ökningen af särskildt
telefoninkomsterna gör det sannolikt att det för år 1912 beräknade
beloppet kommer att öfverskridas med några tusen kronor, och har
styrelsen ansett sig böra för år 1913 beräkna uppbördsprovisionen till
235.000 kronor.
Anslaget för felräkning spenning ar anser styrelsen böra i 1913 års
stat uppföras med samma belopp, som för år 1912 beräknats, eller
18.000 kronor, och detta oafsedt att styrelsen här ofvan föreslagit sådan
förändring i grunderna för felräkningspenningars utgående, att en ökad
utgift af inemot 2,000 kronor kan beräknas för år 1913 uppkomma.
Såsom följd hufvudsakligen af det förut framlagda förslaget att
verkmästare, linjemästare, linjeförmän, stationsförmän, reparatörer och
stationsbiträden ej vidare skola beredas fria bostäder utan alltid tilldelas
kontant hyresbidrag, måste anslaget för hyresbidrag ökas högst afsevärdt
och i 1913 års stat upptagas till 147,000 kronor eller 55,200
kronor högre belopp än för år 1912 beräknats. I viss mån motsvaras
denna höjning dock dels af ökade hyresinkomster från telegrafverkets
egna hus, och dels af minskade hyresutgifter, enär telegrafverket icke
vidare torde komma att, åtminstone ej i den omfattning som hittills
skett, förhyra lägenheter för personalens räkning. Sedan styrelsen
föreslagit annan benämning för det i § 9 af aflöningsreglementet omförmälda
slag af hyresersättning, torde nu förevarande anslags benämning
kunna förkortas till »hyresbidrag».
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
83
Likaledes torde det nu förekommande anslaget för »tilläggsarfvode
enligt bestämmelsen i aflöningsreglementets § 17» böra, såsom ofvan
antydts, förkortas till »dyrortstillägg». I 1912 års stat är detta anslag
upptaget till 165,000 kronor. Under förutsättning bland annat af bifall
till det af mig förordade förslaget om tillerkännande af dyrortstillägg
åt vissa grupper af tjänstemän, som hittills ej åtnjutit sådant tillägg,
torde anslagsbehofvet under denna titel för år 1913 kunna beräknas till
29,000 kronor högre belopp eller sålunda till 194,000 kronor.
Det för år 1912 till 140,000 kronor beräknade anslaget för beklädnad
torde böra med oförändradt belopp uppföras i 1913 års stat.
Då utgifterna för sjukvård och begrafningshjälp, hvilka under år
1910 uppgingo till 29,880 kronor, under år 1911 torde komma att utgöra
omkring 36,000 kronor, synes anslaget böra för år 1913 upptagas
till 45,000 kronor eller 10,000 kronor högre belopp än för år 1912.
För belöningar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän torde för
år 1913 liksom för år 1912 böra anvisas 15,000 kronor.
På grund af det anförda hafva de särskilda anslagen i 1913 års
stat upptagits till sammanlagdt 794,000 kronor eller 109,200 kronor
högre belopp än för år 1912.
De ofvan under de särskilda afdelningarna af aflöningsstaten upptagna
förhöjningarna äro föranledda dels af de löneförbättringar, som
af mig förut föreslagits, dels af eu af verkets tillväxt framkallad personalökning
och dels af ålderstillägg, grundade på gällande aflöningsreglemente.
Jag har således intet mot de föreslagna beloppen att erinra.
Anslagen under aflöningsstaten utgöra för år 1912 kronor 6,174,150.
Om till detta belopp läggas de under aflöningsstatens
särskilda afdelningar af styrelsen föreslagna
förhöjningar, nämligen:
å anslagen för styrelsen.............. |
.......... kronor 32,100 |
|
» » » linjedistrikten |
.......... » 144,470 |
|
» » » trafikdistrikten |
och |
|
stationerna ......... |
......... » 499,710 |
|
» » » verkstaden ......... |
......... » 15,660 |
|
» de särskilda anslagen............... |
........ » 109,200 |
|
eller tillhopa |
kronor 801,140, |
|
så skulle 1913 års aflöningsstat komma att sluta å |
||
ett belopp af.............................. |
» 6,975,290. |
Höjning af
anslaget till
dyrortstillägg.
Höjning af
anslaget till
sjukvård och
begrafningshjälp.
Departements
chefen.
84
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.
B. öfvergångsstat.
1. Telegrafstyrelsen.
Styrelsen anser, att såvidt nu kan beräknas under år 1913 komma att
af styrelsens tjänstemän å öfvergångsstat kvarstå två tjänstemän af andra
och tre tjänstemän af första lönegraden samt sex extra ordinarie tjänstemän,
för hvilka aflöniugarna sammanlagdt beräknats till 32,800 kronor.
Detta belopp bör emellertid minskas med beloppet af de under den
ordinarie aflöningsstaten uppförda aflöningar för de tjänster, som komma
att tillsättas endast i den mån å öfvergångsstaten kvarstående tjänstemän
afgå eller öfverflyttas till ny stat. Det sålunda afgående beloppet
är beräknadt till 13,000 kronor, hvadan styrelsens öfvergångsstat skulle
komma att sluta å en summa af 19,800 kronor.
2. Linjedistrikten.
Därest det ofvan framställda förslaget om anställandet vid linjedistrikten
af förrådsbokhållare vinner bifall, antager styrelsen, att å
öfvergångsstaten för linjedistrikten komma att under år 1913 kvarstå
en linjeingenjör och en materialvakt med aflöningar af tillhopa 5,200
kronor. Då under den ordinarie aflöningsstaten upptagits aflöningar
till något högre belopp för de två befattningar, som hållas vakanta för
nämnda två tjänstemän, erfordras för år 1913 ej något anslag å öfvergångsstaten
för liniedistrikten.
3. Trafikdistrikten och stationerna.
Det under denna rubrik i 1912 års stat uppförda anslaget å 2,740
kronor torde böra med oförändradt belopp upptagas i 1913 års stat.
Departe
mentschefen.
Mot hvad telegrafstyrelsen sålunda föreslagit har jag intet att anmärka.
Slutsumman af anslagen under öfvergångsstaten utgör
för år 1912 ...................................................................................... kronor 38,340
Enligt ofvanstående beräkningar skulle anslagen
för år 1913 komma att utgöra:
för telegrafstyrelsen ....................................... kronor 19,800
» trafikdistrikten och stationerna............ » 2,740
eller tillhopa .................................................................................... kronor 22,540
innebärande en minskning med................................................ kronor 15,800
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.
85
C. Indragningsstat.
Under denna afdelning beräknar styrelsen liksom för föregående åren
böra uppföras aflöning med 5,500 kronor åt förre föreståndaren vid telegrafverkets
verkstad Per Johan Berglund, hvilken af 1908 års Riksdag
förklarats berättigad att under vissa villkor från och med den 1 januari
1908, intill dess han såsom verkstadsföreståndare kunde blifva berättigad
till pension, af telegrafverkets medel å indragningsstat årligen
uppbära aflöning med nämnda belopp.
D. Pensions- och understödsstater.
Summan af lifräntor och understöd utgör enligt 1912 års stat Beviljade iif17,
295 kronor. Härifrån böra numera afgå dels det på grund af nå- ^derstad!
digt bref den 13 oktober 1905 beviljade understöd å 120 kronor till
änkan Hulda Maria Karlsson, född Andersson, hvilken ingått nytt
äktenskap och därmed förverkat rätten till understödsbeloppets erhållande,
dels ock de jämlikt nådiga bref den 22 juni 1906 och den 18
juni 1909 beviljade understöden å 300 kronor till förra lokaltelefonisten
Eva Vilheimina Dorothea Öhman och å 480 kronor till förre arbetsledaren
Frans Herman Nilsson, hvilka sistnämnda båda personer
numera aflidit. Med iakttagande häraf skulle alltså lifränte- och understödsbeloppen
för år 1913 utgöra sammanlagdt 16,395 kronor.
Emellertid föreslår styrelsen nu beviljandet af fem nya understöd,
nämligen till arbetsledaren Anton Edvard Jönssons änka Christina
Jönsson, född Andersson, ofvannämnde arbetsledaren Frans Herman
Nilssons änka Elin Sofia Nilsson, född Zetterlund, växelstationsföreståndarinnan
Ahli Hansson, lokaltelefonisten bigrid Lovisa Virginia
Jacobsson och Kristina Månsson.
Beträffande änkan Jönsson erinrar styrelsen, att styrelsen i under- Christina
dånig skrifvelse den 13 juni 1911 hemställt om bemyndigande att till
henne af telegrafverkets medel utbetala för år 1911 ett understöd af
440 kronor. Till stöd för denna underdåniga framställning anförde
telegrafstyrelsen följande. Arbetsledaren Jönsson, som föddes den 1 maj
1843, hade under år 1865 börjat att såsom arbetare deltaga i telegrafverkets
linjebyggnadsarbeten och redan påföljande år på grund af sin
stora duglighet blifvit anställd som arbetsledare. Såsom sådan hade
han kvarstått i telegrafverkets tjänst till sin död den 28 februari 1893.
Enligt ett af dåvarande byråchefen i telegrafstyrelsen, M. Wennman,
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
den 14 april 1893 utfärdadt tjänstgöringsbetyg hade Jönsson på ett
samvetsgrant och plikttroget sätt samt med stor sakkännedom och
ordning till förmäns och öfverordnades fulla belåtenhet fullgjort sina
åligganden, hvarjemte han städse iakttagit en hedrande vandel. Vid
sitt frånfälle hade Jönsson efterlämnat änkan Christina Jönsson, född
Andersson, _ med hvilken han hade ingått äktenskap år 1875. Enligt
bouppteckningen både behållningen i dödsboet uppgått till 1,684 kronor.
Ankan Jönsson, som vore född den 29 juni 1826, hade efter
mannens död till en början försörjt sig genom att hyra ut rum till
resande, .men hade under de senaste åren underhållits af en son i ett
föregående gifte. Denne, som varit handelsresande och vore 52 år
gammal, både emellertid sedan någon tid varit utan anställning och
därför varit urstandsatt att vidare hjälpa sin moder. Under årens lopp
hade dessutom moderns tillgångar efter hand anlitats, och till sist
hade husgerådet måst pantsättas för anskaffande af medel till hennes
lifsuppehälle. Af ett den underdåniga skrifvelseu bifogadt läkarbetyg
styrktes, att änkan Jönsson — som ständigt vore sängliggande — till
följd af ålderdomssvaghet vore och under sin återstående lifstid förblefve
oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande
oudgängligen erfordrades. Då änkan Jönsson sålunda befunne
sig i mycket bekymmersamma omständigheter, hade telegrafstyrelsen
känt det såsom en bjudande plikt att söka åt henne utverka
ett årligt understöd under hennes återstående lifstid. Det vore därför
styrelsens afsikt att i sammanhang med det förslag till utgiftsstater
för telegrafverket, som skulle föreläggas 1912 års Riksdag, göra underdånig
framställning om beredande af dylikt understöd åt henne. I
afvaktan därpå hade emellertid styrelsen nödgats i underdånighet anhålla
om ett understöd åt änkan Jönsson allenast för år 1911. Storleken
af detta understöd hade styrelsen ansett böra bestämmas till 440
kronor eller samma belopp, som enligt nådigt bref den 17 juni 1908
af Riksdagen beviljats såsom årligt understöd åt änkan efter en med
arbetsledaren Jönsson fullt likställd person i telegrafverkets tjänst,
nämligen arbetsledaren Johan Thure Johansson. Bådas befattningar
såsom arbetsledare motsvarades, sedan linjeunderbefälet från och med
år 1908 uppförts på ordinarie stat, af linjemästare enligt den nu gällande
staten, och enligt gällande reglemente för telegrafverkets änkeoch
pupillkassa vore linjemästares efterlefvande berättigade till årlig
pension af 440 kronor. Johanssson hade vid sin död den 1 november
1907 varit, 42 år gammal och hade varit i telegrafverkets tjänst
under 16 /a år, däraf 2 månader såsom arbetare och återstoden såsom
87
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
arbetsledare, samt hade uppburit vid sin död en årsaflöning af 2,950
kronor. Jönsson åter hade aflidit vid 50 års ålder och hade varit i
telegrafverkets tjänst nära 28 år, däraf omkring 27 år såsom arbetsledare.
Hans aflöning hade visserligen vid hans död ej uppgått till
mera än omkring 1,830 kronor för år, men därvid vore att märka att
vid den tiden, öfver 18 år sedan, aflöningarna vaidt väsentligt lägre
än nu. Johansson hade efterlämnat änka, som vid understödets beviljande
varit 44 år, samt tre minderåriga barn, det äldsta 15 år. Ofverskottet
i boet hade uppgifvits till 2,300 kronor. Ån kan hade upplysts
vara sjuklig och föga arbetsför. Telegrafstyrelsen eriurade i sin berörda
underdåniga skrifvelse vidare om hvad som föregått beviljandet
af årligt understöd åt änkan Johansson. I sin underdåniga skrifvelse
den 6 december 1907 med förslag till utgiftsstater för telegrafverket
under år 1909, refererad i statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag,
hade telegrafstyrelsen hemställt om beviljande af årligt understöd
åt änkan Johansson till belopp af 440 kronor, därvid styrelsen åberopat,
utom hvad ofvan anförts om henne, att mannen aflidit till följd
af olyckshändelse, som drabbat honom under det han varit stadd i telegrafverkets
ärenden samt att, om han upplefvat ikraftträdandet af den
för telegrafverket från och med år 1908 gällande nya staten, han gifvetvis
blifvit utnämnd till linjemästare och hans änka då varit berättigad
till pension å 440 kronor. Föredragande departementschefen, som
ansett den Johansson öfvergångna olyckshändelsen icke hafva inträffat
under sådana omständigheter att hans efterlefvande kunde anses berättigade
till ersättning af telegrafverket enligt lagen den 5 juli 1901,
hade funnit det betänkligt att bevilja årliga understöd åt änkor efter
personer, livilka själfva icke haft sådan anställning i statens tjänst,
att de på grund däraf kunnat blifva berättigade till pension. 1 ett
fall, hvarom departementschefen erinrat, hade likväl pension beviljats
änkan efter en afliden bokhållare vid statens järnvägar, hvilken icke
haft pension, men denne hade under 40 år varit anställd i statstjänst
och änkan hade, då pensionen beviljats, uppnått en ålder af 69 år
samt varit medellös och på grund af sjukdom urståndsatt att genom
arbete försörja sig. Liknande omständigheter hade departementschefen
icke funnit kunna åberopas i det då föreliggande fallet, där betänkligheterna
mot telegrafstyrelsens förslag för öfrigt hade synts särskildt
stora med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, Johansson varit anställd
hos telegrafverket, och ett bifall till framställningen skulle med
största sannolikhet från andra håll framkalla likartade anspråk i en utsträckning,
som då icke kunde förutses. I anledning af enskild motion
Elin Sofia
Nilsson.
88 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.
— hvilken dock af statsutskottet afstyrkts af den anledning att frågan,
huruvida änkan Johansson varit ersättniugsberättigad enligt lagen
den 5 juli 1901, synts utskottet vara af tvistig beskaffenhet och det
ej torde tillkomma utskottet att afgöra, om en sådan rätt tillkommit
henne eller ej — hade Riksdagen beslutat bevilja det af telegrafstyrelsen
föreslagna årliga understödet, dock efter gemensam omröstning
med 218 röster mot 136. Telegrafstyrelsen hade slutligen i sin underdåniga
skrifvelse rörande understöd åt änkan Jönsson framhållit att
hennes man enligt samstämmiga uppgifter varit en af de bästa arbetsledare
telegrafverket någonsin ägt. Enligt nådigt bref den 22 juni
1911 bemyndigade Kungl. Maj:t telegrafstyrelsen att till änkan Jönsson
af telegrafverkets medel, under anslagstiteln diverse utgifter utbetala
ett understöd för en gång af 200 kronor.
Då änkan Jönsson enligt hvad här ofvan anförts är fullständigt medellös
och till följd af sin höga ålder — öfver 85 år — oförmögen att
under sin återstående lifstid genom arbete förvärfva hvad till lifvets
uppehälle oundgängligen erfordras, har telegrafstyrelsen, i enlighet jämväl
med sin här ofvan uttalade afsikt och under erinran om den synnerliga
duglighet hennes aflidne man under sin långa tjänstgöringstid
vid telegrafverket ådagalagt, på det lifligaste tillstyrkt, att pension beviljas
åt änkan Jönsson till belopp af 440 kronor om året, att räkna
från och med den 1 januari 1912.
Angående änkan Elin Sofia Nilsson meddelar telegrafstyrelsen, att
hennes man Frans Herman Nilsson antogs under år 1874 i telegrafverkets
tjänst och var intill år 1902 liufvudsakligast anställd såsom arbetsledare
— motsvarande linjemästare enligt nu gällande stat — vid
olika stolpimpregneringsanstalter, därvid han från och med år 1900
uppbar en dagaflöning af 4 kronor 50 öre samt dessutom ett månadsarfvode
af 40 kronor eller således, beräknadt efter 300 arbetsdagar,
en årlig aflöning af 1,830 kronor. Efter år 1902, då stolpimpregnering
inom VI distriktet icke pågått, hade Nilsson sysselsättning dels
såsom förman vid pågående linjearbeten med en årlig aflöning af f ,500
kronor, dels vid nyssnämnda linjedistrikts förråd med en dagaflöning
af 3 kronor 25 öre, hvilket sistnämnda arbete fortgått till slutet af
oktober månad år 1905, då Nilsson på grund af sjuklighet nödgats
taga afsked efter att hafva varit i telegrafverkets sjänst inemot 31 år,
däraf hufvudsakliga delen såsom arbetsledare. Enligt bemyndiganden
i nådiga bref den 22 mars 1907 och den 24 april 1908 utbetalades till
Nilsson under åren 1907 och 1908 ett årligt understöd af 480 kronor.
89
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Från och med den 1 januari 1909 beviljades Nilsson enligt nådigt bref
den 18 juni 1909 pension till ett årligt belopp af likaledes 480 kronor,
hvilken pension utbetalts för tiden till och med januari månad
1911. Nilsson, som var född den 20 januari 1856, afled nämligen vid
55 års ålder den 13 januari 1911 till följd af blodpropp i hjärnan och
efterlämnade änkan Élin Sofia Nilsson, född den 29 maj 1858, samt en
omkring 20-årig son. Med anledning hära£ och då änkan Nilsson befunne
sig i fattiga omständigheter, hemställde styrelsen i underdånig skrifvelse
den 13 juni 1911 att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen
att till henne utbetala, för tiden från den 1 februari 1911 till den 31
januari 1912, ett understöd af 440 kronor, därvid styrelsen dels åberopade
sin här ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse angående beredande
af understöd åt arbetsledaren Jönssons änka, dels ock meddelade,
att styrelsen ärnade framdeles inkomma till Kungl. Maj:t med
underdånig framställning om årligt understöd jämväl för änkan Nilsson.
Enligt nådigt bref den 22 juni 1911 fann Kungl. Maj:t emellertid
ej skäl att lämna bifall till den underdåniga framställningen.
Nu åberopar styrelsen ett den 10 juli 1911 af ordföranden i Hofverö
sockens kommunalnämnd utfärdadt intyg att änkan Nilsson befinner
sig i utfattiga omständigheter samt är sjuklig och oförmögen att
sig själf fullt försörja, och anför, att då dessa omständigheter icke
varit inför Kungl. Maj:t ådagalagda vid pröfningen af styrelsens förberörda
underdåniga framställning af den 13 juni 1911 —kan styrelsen
icke underlåta att hemställa om beviljande af pension åt änkan Nilsson
till belopp af 440 kronor om året, att räkna från och med den 1
januari 1912.
Telegrafstyrelsen upplyser angående Ahli Hansson, att hon är född Aw> Hanaaonden
16 september 1844 och sedan den 1 november 1886 varit anställd
i telegrafverkets tjänst, till en början såsom telefonist vid, men sedan
mer än 17 år såsom föreståndare för Svedala växelstation under Malmö
centraltelefonstation. Hansson har hos telegrafstyrelsen anmält, att hon
på grund af framskriden ålder och därmed aftagande krafter såge sig
nödsakad att inom närmaste tiden lämna sin nämnda befattning. Då
hon emellertid af sin ringa aflöning icke kunnat spara något för sin
ålderdom och därför med bekymmer motsåge framtiden, måste hon
anhålla om något understöd för sin återstående lifstid. Telegrafdirektören
i Malmö har meddelat, att Hansson, hvars verksamhet såsom
växelstationsföreständare han varit i tillfälle att följa sedan sommaren
1904, gjort sig förtjänt af de bästa vitsord, särskild! på grund af sin
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 käft. (Nr 96.) 12
90
Sigrid Jacobsson.
Kimgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.
städse visade påpasslighet, ordentlighet och mot allmänheten tillmötesgående
sätt. Då Hanssons hälsa sedan någon tid varit vacklande, till
följd hvaraf hon ej varit i stånd att i samma omfattning som förr deltaga
i expeditionsarbetet, och då det vore antagligt att vid hennes ålder
krafterna alltjämt komme att minskas, torde hon, trots sin energi och
sitt intresse för tjänsten, inom en nära framtid blifva urståndsatt att
på ett. fullt tillfredsställande sätt omhänderhafva växelstationens skötsel.
Vid sådant förhållande vore det ur synpunkten af telegrafverkets eget
intresse angeläget, att Hansson bereddes möjlighet att redan med utgången
af år 1911 afgå ur tjänsten med bibehållande af viss del utaf
sin inkomst. Hansson uppbär dels ett arfvode af 600 kronor och dels
telegramprovision, som för år 1910 uppgick till 180 kronor, hvarjämte
hon åtnjuter förmånen af fri bostad med fri uppvärmning och belysning,
hvilken förmån anses kunna uppskattas till 120 kronor, eller
således inalles 900 kronor. Telegrafdirektören bifogar intyg från vederbörande
kommunalnämndsordförande att Hansson ej äger någon känd
förmögenhet och följaktligen får betraktas såsom medellös samt anmärker,
att hon alltså efter afskedstagandet blir för sitt uppehälle uteslutande
hänvisad till det understöd, hon kunde erhålla från telegrafverket.
Telegraf direktören anser därför sig böra tillstyrka, att henne
tilldelades ett årligt understöd af minst 500 kronor.
Telegrafstyrelsen yttrar nu, att styrelsen på de af telegrafdirektören
anförda skälen finner nödigt, att Hansson från och med den 1
januari 1912 beredes årligt understöd från telegrafverkets medel, samt anser
äfven det af telegrafdirektören föreslagna beloppet väl afvägdt. Enahanda
belopp har af Kungl. Maj:t och Riksdagen förut beviljats i understöd
exempelvis åt föreståndarinnorna Maria Kristina Carlbom och Ida
Amalia Maria Biengräber samt förra skri!biträdet å Göteborgs telefonstation
Johanna Lovisa Grulm, äfvensom åt lokaltelefonisterna Matilda
Maria Löfgren och Emma Vilhelmina Ströhm.
Beträffande Sigrid Lovisa Virginia Jacobsson, meddelar telegrafstyrelsen,
att hon är född den 23 juli 1865, blef den 1 augusti 1886
antagen till elev och den 1 oktober samma år till telefonist vid Linköpings
telefonförenings centralstation. Då telegrafverket den 1 januari
1891 öfvertog driften af denna telefonförenings nät, hvilket den 1
januari 1896 öfvergick i telegrafverkets ägo, fortfor Jacobsson att vara
lokaltelefonist därstädes och är allt fortfarande anställd såsom sådan.
På grund af fallandesot blef hon emellertid den 16 augusti 1911 nödsakad
upphöra med sin tjänstgöring. Af ett af styrelsen öfverlämnadt
91
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
läkarbetyg framgår, ait hon. af nämnda orsak numera är oförmögen att
utföra något arbete i telegrafverkets tjänst af hvad slag det vara må
samt att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehälle oundgängligen
erfordras. Af intyg från domkyrkoadjunkten Carl Hoppe och
domkyrkosvsslomannen Olof Nordsjö inhämtas därjämte, att Jacobsson
är medellös. Föreståndaren för Linköpings telegrafstation har i afgifvet
yttrande rörande Jacobssons begäran om afsked ur telegrafverkets
tjänst framhållit, att Jacobsson under sin tjugufemåriga tjänstgöringstid
ådagalagt sällspord plikttrohet och, så länge hennes hälsa räckte, varit
den snabbaste och mest påpassliga expedienten vid stationen. Endast
hennes sjukdom hade lagt hinder i vägen för hennes befordran till interurbantelefonist.
Hennes aflöning utgör för närvarande 780 kronor om året.
Telegrafstyrelsen säger sig nu hafva för afsikt att från och med den
1 januari 1912 bevilja Jacobsson det begärda afskedet och tillstyrker
på grund af hvad om Jacobsson blifvit upplyst, att hon från och med
sistnämnda dag tilldelas pension till enahanda belopp, som af 1911 aTs
riksdag beviljats två andra lokaltelefonister, eller 500 kronor.
Hvad slutligen angår Kristina Månsson hemställde telegrafstyrelsen
i skrifvelse den 24 november 1911 om bemyndigande att af telegrafverkets
medel utbetala dels till länslasarettet i Karlskrona för sjukvård
och underhåll åt henne för tiden från och med den 4 september 1910
till och med den 27 september 1911 ett belopp åt tvåhundratvå kronor,
dels ock till Månsson ersättning för ett konstgjordt träben med belopp,
som framdeles till telegrafstyrelsen ingifven räkning utvisade, dill
stöd för den underdåniga framställningen har telegrafstyrelsen anfört
följande. Den 3 september 1910 hade två af telegrafverkets telefonreparatörer
varit sysselsatta med lyftning af ett telefonstativ å taket
till landsstatshuset vid Drottninggatan i Karlskrona. Därvid hade inträffat,
att den ena reparatören vid ett brottag med ett omkring en
meter långt järnspett (kofot) råkat falla baklänges å taket och pa ryggen
glida utför ''detsamma ned till takgesimsen, där han klamrat sig fast.
För att rädda sig själf från att falla i gatan hade han släppt järnspettet,
som därvid träffat en förbigående äldre kvinna, ogifta Kristina
Månsson, med den påföljd att hennes vänstra lårben af brutits och två
krossår uppstått. Månsson, som vore född den 23 april 1846, hade
omedelbart intagits på länslasarettet i Karlskrona, hvarifrån telegrafstyrelsen
sedermera fått mottaga räkningar för sjukvård och underhåll
åt Månsson med 75 öre per dag för tiden från och med den 4 september
till och med den 3 oktober 1910, eller 22 kronor 50 öre, samt
Kristina
Månsson.
92
Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
med 50 öre per dag för tiden från och med den 4 oktober 1910 till
och med den 27 september 1911, eller 179 kronor 50 öre. Månsson
hade samtidigt gjort skriftlig framställning om ersättning med omkring
75 kronor för ett konstgjordt ben och därvid fogat ett af lasarettsläkaren
R. Lundmark den 24 augusti 1911 utfärdadt läkarbetyg, utvisande
att den skada Månsson ådragit sig till sist nödvändiggjort amputation,
af vänsta benet ofvanför knäet.
Genom nådigt bref den 22 december 1911 bemyndigade Kungl.
Maj:t telegrafstyrelsen att af telegrafverkets medel utbetala dels till
länslasarettet i Karlskrona såsom ersättning för sjukvård och underhåll
åt Kristina Månsson 202 kronor, dels ock till Kristina Månsson det belopp,
hvartill kostnaden för anskaffande af ett konstgjordt ben åt henne
enligt af telegrafstyrelsen godkänd räkning uppgått.
I omförmälda läkarbetyg af den 24 augusti 1911, förklaras Månsson
vara urståndsatt att genom arbete försörja sig. Med åberopande af
detta intyg gjorde Månsson, samtidigt med framställningen om ersättning
för ett konstgjordt ben, hemställan att för sin återstående lifstid tillerkännas
ett årligt understöd af 400 kronor, för hvilket belopp hon,
enligt intyg af den 20 september 1911 från sekreteraren vid Karlskrona
sjukhem, erhållit löfte att blifva intagen på sjukhemmet.
På. grund af det anförda och då, enligt hvad telegrafstyrelsen
säger sig hafva inhämtat, billigare underhåll och vård åt Månsson icke
torde stå att erhålla, hemställer styrelsen nu om bemyndigande att till
Månsson utbetala ett årligt understöd af 400 kronor, att räkna från
och med den 1 januari 1912.
Då sammanlagda beloppet af de sålunda föreslagna understöden
utgör 2,280 kronor, skulle enligt telegrafstyrelsens förslag anslaget för
lifräntor och understöd i 1913 års stat uppföras med ett belopp af
18,675 kronor.
Enligt det för telegrafverkets pensionsinrättning gällande nådiga
reglemente af den 17 juni 1908 skall telegrafverkets ständiga bidrag till
pensionsinrättning en för personalens pensionerande utgöra IV2 procent
af det Sverige tillkommande telegrafporto. Då denna inkomst af styrelsen
beräknats för år 1913 till 2,130,000 kronor, bör bidraget i 1913
års stat uppföras med 31,950 kronor eller 750 kronor högre belopn än
i 1912 års stat.
Det fasta årliga anslaget till p ensio ns in rätt n i ngen, hvilket måste höjas
1 den män nya ordinarie tjänster inrättas, är i 1912 års stat upptaget
till .187,037 kronor. Häraf utgöra emellertid 2,684 kronor den
höjning af anslaget, som med anledning af de i 1911 års stat nyuppförda-ordinarie
tjänster bort utgå från och med år 1911 men som, till
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
93
följd däraf att erforderlig uträkning icke kunnat vid uppgörandet af
1911 års statförslag medkinuas, upptogs med dubbla beloppet i 1912
års stat. För år 1913 borde anslaget alltså utgå med 2,684 kronor
lägre belopp än för år 1912. Därest styrelsens framställningar om
uppförandet å ordinarie stat från och med år 1913 af en del nya tjänster
vid linjedistrikten, stationerna och verkstaden bifallas, medför detta
enligt en, med ledning af de utaf fil. lic. Karl Englund tidigare verkställda
utredningar, gjord beräkning följande ökningar från och med
år 1913 i det årliga anslaget till pensionsinrättningen, nämligen:
för en professor ..................................................................... kronor 245: —
» 6 förrådsbokhållare (med afdrag för nuvarande tre
manliga bokhållare å öfvergångsstat).................... |
» |
449 |
— |
||
8 |
reparatörer ................................................................. |
» |
424 |
— |
|
)) |
2 |
vaktföreståndare ......................................................... |
» |
243 |
— |
)) |
35 |
interurbantelefonister ................................................... |
)) |
3,789 |
— |
» |
1 |
stationsförman ............................................................ |
x> |
31 |
— |
» |
1 |
stationsbiträde ............................................................ |
» |
25 |
— |
)) |
1 |
kvinnlig kassör............................................................ |
98 |
— |
|
eller tillhopa |
kronor |
5,304 |
— |
Det i 1912 års stater uppförda beloppet af det fasta årliga anslaget
till pensionsinrättningen, 187,037 kronor, bör enligt det anförda
dels minskas med 2,684 kronor och dels ökas med 5,304 kronor eller
således i allt ökas med 2,620 kronor och alltså för år 1913 uppföras
med 189,657 kronor. Sammanlagdt skulle alltså telegrafverkets bidrag
till pensionsinrättningen komma att ökas med 3,370 kronor och utgöra
221,607 kronor.
Telegrafverkets bidrag till dess änke- och pupillkassa utgör enligt 1912
års stat 21,245 kronor, hvaraf dock 715 kronor motsvara den höjning
af anslaget, hvilken till följd af inrättandet af nya ordinarie tjänster
bort utgå redan från och med år 1911 men som, af samma anledning
som ofvan beträffande anslaget till pensionsinrättningen anförts, ej
kunde uppföras förr än i 1912 års stat och då upptogs till dubbla beloppet.
Detta belopp, 715 kronor, bör alltså nu fråndragas, men i stället
tilläggas för de i 1913 års stat föreslagna nya manliga tjänsterna ett
sammanlagdt belopp af 385 kronor. Anslaget i fråga bör alltså minskas
med 330 kronor och upptagas till 20,915 kronor.
Anslaget till fyllnadspensioner enligt nådiga brefvet den 22 juni
1883 torde i 1913 års stat böra upptagas med oförändradt belopp eller
80,000 kronor.
94
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Hvad beträffar telegrafstyrelsens framställning om pension åt arbetsledaren
Anton Edvard Jönssons änka Christina Jönsson och förre
arbetsledaren Frans Herman Nilssons änka Elin Sofia Nilsson ber jag
att få erinra, att hittills pensioner åt änkor efter arbetare med extra
ordinarie anställning i telegrafverkets tjänst beviljats endast i alldeles
särskilda undantagsfall.
Ett sådant förelåg otvifvelaktigt beträffande den af styrelsen omnämnde
arbetsledaren Johan Thure Johansson. Om denne ej drabbats
af en olyckshändelse, under det han utförde uppdrag för telegrafverkets
räkning, skulle han säkerligen efter några få månaders förlopp erhållit
ordinarie anställning, hvarmed äfven följt rätt till pension för hans
änka. Det kan således anses hafva varit synnerligen ömmande omständigheter,
som förmådde Riksdagen att i nämnda fall undanröja de
ekonomiskt svåraste följderna af olyckan.
Ett dylikt ömmande undantagsfall synes mig nu också föreligga
ifråga om änkan Jönsson. Mannen skall efter de föreliggande upplysningarna
hafva varit en synnerligt duglig arbetsledare; änkan, som
hittills kunnat själf och med närståendes tillhjälp försörja sig, har nu
uppnått den ålder, att hon ej själf kan bidraga till sitt uppehälle, och
Övriga hjälpkällor synas äfven vara uttömda. Det är då ej mer än
billigt att statsverket beviljar henne ett understöd för hennes återstående
lifstid.
Beloppet af detta understöd torde dock lämpligen böra bestämmas
till endast 300 kronor.
Hvad däremot änkan Nilsson angår, bär jag ej af den föreliggande
utredningen kunnat finna, att hon i samma grad är i behof af hjälp.
Då dessutom principiella skäl tala mot ett utsträckande af understöd
af ifrågavarande slag, anser jag mig ej kunna förorda styrelsens framställning
i denna del.
Beträffande de föreslagna pensionerna åt Alili Hansson och Sigrid
Lovisa Virginia Jacobsson torde, med hänsyn till de upplysningar styrelsen
lämnat om dessas föregående tjänstgöring och då styrelsen hållit
sig inom de belopp, som vid upprepade tillfällen under de senare
åren beviljats i liknande fall, intet vara att däremot invända.
Angående slutligen Kristina Månsson lärer väl, äfven om ingen
juridisk förpliktelse skulle åligga statsverket att utgifva ersättning för
den skada, som drabbat henne, likväl billigheten fordra, att det föreslagna
understödet blir henne bereda
Hvad styrelsen i öfrigt föreslagit beträffande pensions- och understödsstaterna
har jag funnit mig kunna biträda.
95
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Summan af anslagen å 1912 års pensions- och understödsstater
utgör........................................................................................... kronor 336,777: —
Enligt hvad jag nu anfört, bör för år 1913 ökning
ske med följande belopp:
å anslaget för lifräntor och understöd
....................................... kronor 800: —
å anslagen till pensionsinrätt
ningen
.................................... » 3,370: -
summa kronor 4,170: —
men minskning göras
å anslaget till änke- och pupillkassan
med ........................ )> 330: —
återstod............................. » 3,840: —
Anslagen under förevarande rubrik böra därför
i 1913 års stat utföras med ............................................. kronor 340,617: —
E. Omkostuadsstat.
Bland anslagen under denna afdelning, hvilka alla äro förslagsanslag,
möter först anslaget för stationers och linjers underhäll. För detta
ändamål hafva utgifterna uppgått:
år 1907 till.......................................................................... kronor 2,387,462: —
» 1908 » .......................................................................... » 2,710,642: -
» 1909 » ......................................................................... ). 2,383,689: —
» 1910 »........................................................................ x> 2,571,416: —
Enligt räkenskaperna för de tre första kvartalen af år 1911 skulle
utgifterna för detta år komma att uppgå till omkring 2,500,000 kronor.
För år 1912 hade telegrafstyrelsen i sitt statförslag upptagit anslaget
till 2,800,000 kronor. Föredragande departementschefen anförde härom
föliande;
»Å anslaget för stationers och linjers underhåll har telegrafstyrelsen
föreslagit en ökning af icke mindre än 300,000 kronor, eller från
2,500,000 kronor till 2,800,000 kronor. Till största delen är krafvet
på ökning i anslaget föranledt af de under år 1912 förestående flyttningarna
af tre utaf telegrafverkets stationer i landsorten till för dem
uppförda egna lokaler, hvaraf naturligtvis förorsakas afsevärda extra
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
kostnader. Äfven om hänsyn härtill tages, synes dock anslaget blifva
väl rundligt tillmätt. År 1909 uppgingo utgifterna under detta anslag
till 2,383,689 kronor, och under nämnda år blef likväl det nya stora
telegrafhuset i Hälsingborg färdigt till inflyttning. På förfrågan har
frän telegrafstyrelsen meddelats mig, att, ehuru styrelsen vid beräkningen
af detta anslag försökt, i den mån sådant så lång tid förut
varit möjligt, hålla förslagsbeloppet inom ramen för det verkliga behofvet,
styrelsen dock, så vidt nu kan förutses, icke anser det omöjligt
att, om så påfordras, genom dels begränsning dels framskjutande till
året därpå af några större underhållsarbeten, ifrågavarande anslag skall
kunna i staten för år 1912 upptagas till ett belopp af 2,600,000 kronor.
Jag hemställer därför om en ökning i anslaget af allenast 100,000
kronor, därvid jag emellertid förutsätter, att besparingar ske mindre
genom framskjutande af behöfliga större underhållsarbeten än genom
lämpliga åtgärder i syfte att nedbringa underhållskostnaderna utan att
därigenom anläggningarnas bestånd äfventyras.»
1 enlighet med Kungl. Maj:ts på departementschefens sålunda
gjorda hemställan grundade förslag till Riksdagen upptogs anslaget
till stationers och linjers underhåll för år 1912 till endast 2,600,000
kronor. För år 1913 säger sig styrelsen icke kunna föreslå lägre belopp
än styrelsen ursprungligen hade för år 1912 beräknat eller
2,800,000 kronor.
Underhållet af byggnader och tjänsteloJcaler hafva medfört en kostnad:
för år 1907 af.......................................................................... kronor 23,518: —
» » 1908 »......................................................................... » 55,211: —
» » 1909 ».......................................................................... » 88,318: —
» » 1910 »....................................................................... » 70,963:-
För år 1911 beräknar styrelsen, att utgifterna under denna titel
komma att uppgå till omkring 110,000 kronor. Rörande hufvudsakliga
orsaken till denna afsevärda ökning af utgifterna meddelar styrelsen,
att uti denna summa inbegripas de kostnader, som förorsakats af det
af telegrafstyrelsen i dess underdåniga berättelse för år 1910 omförrnälda
raset å telegrafbyggnaden i Gäfle. Detta ras skedde natten till
den 18 december 1910 och omfattade den ena af husets båda flyglar.
På telegrafstyrelsens anmodan verkställde öfverstelöjtnanten m. m. P.
Ax. Lindahl utredning angående orsakerna till raset. Denna utredning
hänvisade till flera möjliga orsaker, af hvilka hufvudvikten lades på
gårdsmuren i den rasade flygeln. Då anledningen till gårdsmurens
97
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
svaghet syntes tvistig, enär det ej klart framgick af handlingarna,
huruvida ritningarna varit otydliga eller entreprenören frångått dem,
vägrade entreprenören att utan ersättning återuppbygga det nedrasade
och vädjade till skiljedom. Skiljenämnd blef i följd häraf tillsatt och
afkunnade den 20 juni 1911 sitt utslag, hvarigenom bestämdes, att
telegrafstyrelsen skulle gälda 80 % af kostnaderna för raset och alltså
till entreprenören utgifva för rifning och återuppbyggande ett belopp
af 44,575: 07 kronor samt tillsläppa ny fasadbeklädnadssten till ett
värde af cirka 4,000 kronor. Detta belopp har telegrafstyrelsen ej
ansett böra belasta kapitalökningen, då ju byggnaden ej därigenom
erhållit något ökadt värde, utan böra afskrifvas, hvarför de gjorda utbetalningarna
afförts under titel: underhåll af byggnader och tjänstelokaler.
För år 1912 har styrelsen beräknat kostnaderna för underhåll af
telegrafverkets byggnader och tjänstelokaler till 100,000 kronor. Såsom
följd af telegrafstyrelsens alltjämt fortgående byggnadsverksamhet samt
emedan under förevarande titel framdeles komma att afföras äfven utgifter
för centraluppvärmning i telegrafverkets egna hus jämte onera
för desamma — hvilka utgifter hittills plägat utgå från anslagen för
eldning och diverse utgifter — anser sig telegrafstyrelsen böra för år
1913 upptaga detta anslag till 110,000 kronor.
Det till hyror för år 1913 erforderliga anslaget torde, enligt hvad
styrelsen meddelar, kunna begränsas till 200,000 kronor eller 10,000
kronor lägre belopp än för år 1912 beräknats.
Anslaget för eldning, belysning och städning af tjänstelokaler har styrelsen
ansett för år 191.3 böra upptagas till samma belopp som för år
1912 eller 250,000 kronor.
På sätt jag under afdelningen utgifter för kapitalökning för telegrafverket
i årets statsverksproposition anmält, har telegrafstyrelsen
föreslagit att i 1913 års stat för telegrafverkets driftkostnader uppföres
under omkostnadsstaten ett anslag å 120,000 kronor för inköp och underhåll
af stationsinventarier samt att under titeln: utgifter för kapitalökning
icke vidare uppföres något anslag för inköp af stationsinventarier.
Af skäl, som af mig då närmare utvecklades, föreslog emellertid
Kungl. Maj:t Riksdagen att under utgifter för kapitalökning för inköp
af stationsinventarier anvisa ett anslag af 100,000 kronor.
I följd häraf får jag nu hemställa att för underhåll af stationsinventarier
upptages ett anslag å 20,000 kronor i staten för telegrafverkets
driftkostnader.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 höft. (År 96.)
13
98
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
I anslaget för inköp och underhåll af verktygsinventarier, enligt 1912
års stat utgörande 80,000 kronor, föreslår styrelsen ingen förhöjning.
Då utgifterna för blanketter, skrifmaterialier, tryckningskostnad ro. ro.
redan under år 1911 synas komma att uppgå till det för år 1912 beräknade
beloppet härför eller 275,000 kronor samt särskildt omkostnaderna
för rikstelefonkatalogens tryckning år för år stegras i den mån
abonnentantalet tillväxer, har styrelsen föreslagit eu förhöjning af anslaget
härför till 295,000 kronor.
Anslaget för frakt- och transportkostnader har för hvartdera af åren
1907—1912 varit uppfördt med 75,000 kronor. Sedan Kung!. Maj:t
genom nådigt bref den 26 maj 1911 upphäft den för statens civila
verk dittills gällande särskilda taxa för transporter å statens järnvägar,
komma telegrafverkets utgifter för j ärnvägsfrakter att betydligt ökas.
Enligt en inom järnvägsstyrelsen gjord beräkning skulle derina ökning
för år 1910 hafva uppgått till omkring 80,000 kronor. Då emellertid
största delen af denna utgiftsökning kommer att drabba det under titeln:
utgifter för kapitalökning uppförda anslag för nyanläggningar m. in.,
torde det under omkostnadsstaten förekommande anslaget för frakt- och
transportkostnader ej behöfva för år 1913 höjas med mera än 25,000
kronor och alltså upptagas till 100,000 kronor.
Anslaget för postafgifter anser styrelsen äfven för år 1913 kunna beräknas
till 55,000 kronor.
I anslaget för resekostnads- och traktamentsersättning föreslår styrelsen
en förhöjning med 5,000 kronor till 60,000 kronor. Utgifterna under
denna titel uppgå nämligen under åren 1910 och 1911 till 58,000 å
59,000 kronor.
Anslagen för telegrafverkets undervisningsanstalt och för Sveriges bidrag
till underhåll af telegrafunionens internationella byrå i Bern anser
styrelsen böra för år 1913 bibehållas vid samma belopp som under åren
1909 —1912 eller respektive 20,000 och 2,500 kronor.
Såvidt styrelsen nu kan beräkna, erfordras under titeln: ränta till
enskilda — hvilken anslagstitel, enär telegrafstyrelsen från och med
år 1912 icke har att erlägga någon ränta till riksgäldskontor^, torde
böra förkortas till ))räntor» — ett belopp för år 1913 af 33,500 kronor,
eller 10,500 kronor högre belopp än för år 1912 hade beräknats.
Anslaget för diverse utgifter, i 1912 års stat upptaget till 154,533
kronor, anser styrelsen för år 1913 böra i någon mån ökas samt för
afrundande af slutsumman af anslagen för telegrafverkets driftkostnader
jämkas till 162,543 kronor, utgörande 8,010 kronor högre belopp
än för år 1912 i staten upptagits.
99
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Förhöjningen af anslaget till stationers och linjers underhåll är, Departement,-enligt hvad jag inhämtat, påkalladt för att bringa upp anslagsbeloppet
till den siffra, som i verkligheten erfordras. Hvarken mot denna ökning
eller mot hvad styrelsen i öfrigt under denna utgiftstitel föreslagit, ansei
jag mig kunna göra någon annan erinran, än att anslaget till diverse
utgifter för utjämnande af driftkostnadsstatens slutsumma jämkas till
162,053 kronor.
Summan af anslagen a 1912 ars omkostnadsstat
utgör .............................................................................................
Häri har nu föreslagits ökning:
dels af anslaget för stationers och linjers underhåll
med
dels af anslaget för underhåll af byggnader
och tjänstelokaler med
dels af anslaget för blanketter m. in.
med ....................................................
dels af anslaget för frakt- och transportkostnader
med
dels af anslaget för resekostnads- och
traktamentsersättning med
dels af anslaget för räntor med
dels ock af anslaget för diverse utgifter
med
kr. 3,920,033: —
kr. 200,000:
10,000: —,
20,000: —,
25,000: —,
5,000: —,
10,500: —,
7,520: —,
Summa kr. 278,020: —,
hvaremot minskning föreslagits å anslaget
för hyror med » 10,000:
återstod
» 268,020: -
1913 års omkostnadsstat skulle alltså komma att sluta å kr. 4,188,053:
Om hvad jag sålunda föreslagit vinner godkännande, komma telegrafverkets
driftkostnader för år 1912 att utgöra de belopp, som utvisas
af följande tablå, hvilken äfven innehåller jämförelse med den
för år 1912 fastställda stat för telegrafverkets driftkostnader.
100
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Utgifter för verkets drift. |
Belopp för |
Belopp för |
Ökning |
Minskning |
för år 1913. |
||||
A. Aflöningsstat.................. B. Öfvergångsstat.................... C. Indragningsstat........................ D. Pensions- och understödsstater ..... E. Omkostnadsstat....................... Summa |
6,174,150 38,340 5,500 336,777 3,920,033 |
6,975,290 22,540 5,500 340,617 4,188,053 |
801,140 3,840 268,020 |
15,800 |
10,474,800 |
11,532,000 |
1,073,000 |
15,800 |
Med åberopande af hvad jag sålunda anfört — samt under hänvisning
till hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet anfört
till statsrådsprotokollet dels öfver utrikesärenden den 15 mars 1912
vid föredragning af frågan om inköp af beskickningshus i Berlin, dels ock
öfver finansärenden innevarande dag vid föredragning af frågan om
förbättring af pensioneringen inom de tre första klasserna af handelsflottans
pensionsanstalt — får jag hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
dels besluta sådan ändring af gällande aflöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket af den 11
oktober 1907, som framgår af bifogade förslag till
nådig kungörelse i ämnet,
dels medgifva, att enhvar af arbetsledaren Anton
Edvard Jönssons änka Christina Jönsson, född Andersson,
växelstationsföreståndarinnan Ahli Hansson,
lokaltelefonisten Sigrid Lovisa Virginia Jacobsson
och Kristina Månsson må från och med den 1
januari 1912 af telegrafverkets medel uppbära under
sin återstående lifstid, så länge hon lefver ogift, årligt
understöd till belopp af, änkan Jönsson 300 kronor,
växelstationsföreståndarinnan Hansson och lokaltelefonisten
Jacobsson 500 kronor samt Månsson 400
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.
101
kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för
fyllnadspensioner från telegrafverket,
dels ock bestämma telegrafverkets anslag för
driftkostnader under år 1913, förslagsvis, till 11,532,000
kronor, att utgå direkt af telegrafmedlen.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
Solve Berger.
102
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 96-
Förslag
till
nådig
kungörelse angående vissa ändringar i aflöningsregleiuentet för
tjänstemän vid telegrafverket af den 11 oktober 1907.
§ 1.
Generaldirektören och chefen för telegrafverket samt verkstadsdirektören
tillsättas genom förordnande på viss tid, öfriga tjänstemän
vid telegrafverket genom konstitutorial, hvilket skall anses innebära,
att tjänsteman kan i administrativ väg på grund af fel eller försummelse
i tjänsten afsättas från sin befattning.
§ 3.
l:o. Till — — — — — — — — — — — — — — kronor.
2: o. Till icke provisionsberättigad tjänsteman utgår aflöning enligt
följande aflöning sskala med däri angifna årliga belopp:
Klass. |
Lön. |
Tjänst- görings- pennin- gar. |
Summa aflöning. |
Klass. |
Lön. |
Tjänst- j |
Summa aflöning. |
1 ..................... |
5,400 |
3,600 |
9,000 |
15 ..................... |
1,800 |
900 |
2,700 |
2 ..................... |
5,100 |
3,400 |
8,500 |
16 ..................... |
1,600 |
800 |
2,400 |
3 ..................... |
4,800 |
3,200 |
8,000 |
17 ..................... |
1,500 |
600 |
2,100 |
4 ..................... |
4,500 |
3,000 |
7,500 |
18 ..................... |
1,440 |
510 |
1,950 |
5 ..................... |
4,200 |
2,800 |
7,000 |
19 ................... |
1,350 |
450 |
1,800 |
6 ..................... |
3,900 |
2,600 |
6,500 |
20 ..................... |
1,240 |
410 |
1,650 |
7 ..................... |
3,600 |
2,400 |
6,000 |
21 ..................... |
1,130 |
370 |
1,500 |
8 ..................... |
3,300 |
2,200 |
5,500 |
22 .................... |
1,040 |
340 |
1,380 |
9 ..................... |
3,000 |
2,000 |
5,000 |
23 ..................... |
950 |
310 |
1,260 |
10 ..................... |
2,760 |
1,840 |
4,600 |
24 ..................... |
920 |
220 |
1,140 |
11 ..................... |
2,520 |
1,680 |
4,200 |
25 ..................... |
820 |
200 |
1,020 |
12 ..................... |
2,400 |
1,400 |
3,800 |
26 ..................... |
770 |
190 |
960 |
13 ..................... |
2,200 |
1,200 |
3,400 |
27 ..................... |
720 |
180 |
900 |
14 ..................... |
2,000 |
1,000 |
3,000 |
28 ..................... |
680 |
160 |
840 |
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
103
3:o. Till--------------- 1,050.
4:o. Såsom---------tjänstgöringspemiingar.
5:o. Till verkstadsdirektör utgår arfvode med 12,000 kronor för år.
§ 4.
l:o. Aflöning åtnjutes af icke provisionsberättigad tjänsteman enligt
följande reglering:
Lägsta aflöning. |
Högsta aflöning. |
|||
Klass. |
Kronor. |
Klass. |
Kronor. |
|
A) inom styrelsen: |
||||
Byråchef .............................................................................. |
3 |
8,000 |
i |
9,000 |
4 |
7,500 |
3 |
8,000 |
|
Byråtjänsteman: sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, |
||||
byråingenjör, förrådsintendent, byråkontrollör...... |
10 |
4,600 |
5 |
7,000 |
öfriga............................................................ |
13 |
3,400 |
7 |
6,000 |
Föreståndare för katalog expeditionen ....................................... |
19 |
1,800 |
16 |
2,400 |
Kontorsskrifvare..................................................................... |
23 |
1,260 |
18 |
1,950 |
Vaktmästare.......................................................................... |
24 |
1,140 |
20 |
1,650 |
B) vid linjedistrikten: |
||||
Linjedirektör ........................................................................ |
7 |
6,000 |
3 |
8,000 |
Linjeingenjör ........................................................................ |
10 |
4,600 |
6 |
6,500 |
Förrådsbokhållare .................................................................. |
19 |
1,800 |
12 |
3,800 |
Kassör af l:a lönegraden......................................................... |
23 |
1,260 |
17 |
2,100 |
Bokhållare ........................................................................... |
25 |
1,020 |
20 |
1,650 |
Linjemästare af l:a lönegraden................................................... |
21 |
1,500 |
15 |
2,700 |
» » 2:a » .................................................. |
22 |
1,380 |
16 |
2,400 |
Linjeförman » l:a » ................................................... |
24 |
1,140 |
19 |
1,800 |
» » 2:a » ................................................... |
25 |
1,020 |
20 |
1,650 |
Reparatör » l:a » .................................................- |
25 |
1,020 |
20 |
1,650 |
» » 2: a » ................................................... |
26 |
960 |
21 |
1,500 |
C) vid stationerna: |
• |
|||
Kontrollör af l:a lönegraden ................................................. |
12 |
3,800 |
8 |
5,500 |
» » 2:a » ................................................. |
13 |
3,400 |
9 |
5,000 |
104
Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 96.
Lägsta aflöning. |
Högsta aflöning. |
|||
Klass. |
Kronor. |
Klass. |
Kronor. |
|
Assistent ............................................................................. |
19 |
1,800 |
12 |
3,800 |
Telegrafist.............................................................................. |
23 |
1,260 |
17 |
2,100 |
Vaktföreståndare ................................................................ |
23 |
1,260 |
17 |
2,100 |
Kassör af l:a lönegraden ...................................................... |
23 |
1,260 |
17 |
2,100 |
» » 2:a » ...................................................... |
24 |
1,140 |
19 |
1,800 |
Bokhållare .......................................................................... |
25 |
1,020 |
20 |
1,650 |
Interurbantelefonist .............................................................. |
26 |
960 |
22 |
1,380 |
Stationsförman........................................................................ |
27 |
1,020 |
22 |
1,380 |
Stationsbiträde ............................................................. |
28 |
840 |
23 |
1,260 |
D) yid verkstaden: |
||||
Verkstadsingenjör .................................................................. |
10 |
4,600 |
6 |
6,500 |
Kontorschef........................................................................... |
13 |
3,400 |
7 |
6,000 |
Materialförvaltare .................................................................. |
17 |
2,100 |
11 |
4,200 |
Verkmästare........................................................................... |
17 |
2,100 |
12 |
3,800 |
Kassör af l:a lönegraden ...................................................... |
23 |
1,260 |
17 |
2,100 |
Do vid denna aflöningsstats trädande i kraft vid telegrafverket anställda
ordinarie ock extra ordinarie tjänstemän i nedan angifna befattningar
äga vid tillträdandet af motsvarande ordinarie befattningar i
denna aflöningsstat beräkna nedanstående begynnelseaflöning:
Kontrollör af l:a lönegraden, förut-varande biträdande kommissarie eller |
|||||
kontrollör ................................................ Kontrollör af 2:a lönegraden, förut-varande biträdande kommissarie, kon- |
enligt |
klass |
12 |
3,800 |
kronor |
trollör eller kassör .............................. |
» |
» |
13 |
3,400 |
» |
Assistent ........................................................ |
» |
» |
17 |
2,100 |
B |
Bokhållare ...................................................... Stationsförman, förutvarande vaktbe- tjänte af l:a lönegraden...................... samt |
» |
» |
22 |
1,260 |
» |
» |
» |
24 |
1,020 |
5> |
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.
105
Stationsbiträde, förutvarande vaktbetjänte
af 2:a lönegraden ...................................... enligt klass 20 900 kronor;
Anm. De befattningar, som äro angifna med kursiv stil, äro afsedda
att i regel innehafvas af kvinnliga tjänstemän.
2:o. Lön — — — — — — — — — — — — — tjänstemän.
3:o. Uppflyttning i aflönings- eller löneklass sker enligt de allmänna
grunder, hvilka finnas sammanförda i de vid detta aflöningsreglemente
såsom bilagor fogade tabeller under iakttagande:
att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna uppflyttning i högre klass, med godt vitsord
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet
utan afkortning å aflöningen;
att uppflyttning i högre klass ej må ske förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd;
börande tjänsteman därvid tillgodoräknas den tid, som före denna
aflöningstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller beträffande de i
staten nyuppförda befattningarna, på grund af förordnande;
att nu gällande bestämmelser om rätt för tjänsteman att för erhållande
af ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som förflutit från hans
tillträde till befattningen på grund af förordnande i följd af frågan om
verkets omorganisation med anledning af telefonväsendets tillkomst samt
om rätt för vissa vaktbetjänte att beräkna ålderstillägg från den tidpunkt,
de tillträdde de befattningar, som de vid 1902 års utgång innehade,
fortfarande skola gälla vid beräknande af ifrågavarande personals
tjänstålder;
att tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten
skulle erhålla lägre aflöning än den aflöning eller det arfvode han förut
uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära skillnaden, intill
dess hans aflöning stigit till samma belopp;
att tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
en befattning till annan, hvars begynnelseaflöning eller begynnelselön
är lika med eller lägre än den aflöning eller lön, som han vid tiden
för förflyttningen uppbär, skall,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 höft. (Nr 96.)
14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
då ingendera eller båda befattningarna äro förenade med uppbördsprovision,
kvarstå i innehafvande aflönings- eller löneklass och för uppflyttning
i närmast högre klass tillgodoräkna sig den tid han innehaft
aflöning eller lön efter närmast lägre klass, oafsedt hvilken befattning
han därunder innehaft, samt
då endast endera af de båda befattningarna är förenad med uppbördsprovision,
åtnjuta aflöning eller lön enligt den klass, för hvilken lönen
är lika med eller, om sådan klass ej finnes, är närmast högre än den
lön han vid förflyttningen uppbär samt därvid — utom i det fall att
skillnaden mellan den lön han sålunda får uppbära och den till honom
vid förflyttningen utgående lön är större än skillnaden mellan sistnämnda
lönebelopp och lönen för den klass, som är närmast lägre än
den, i hvilken han vid förflyttningen insättes — tillgodoräkna sig den
tid han åtnjutit den till honom vid förflyttningen utgående lön;
att emellertid den, som efter egen ansökning förflyttas till annan
befattning, i intet fall må bekomma högre aflöning eller lön än den för
nämnda befattning bestämda slutaflöning eller slutlön; samt
att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för uppflyttning
i högre klass, redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken han
enligt bestämmelserna i § 7 punkt 6:o a) här nedan är skyldig att från
tjänsten afgå, icke må uppflyttas i högre klass.
4:o. Undantagsvis — — — — — — — — — — statförslag.
§ 6-
För åtnjutande af arfvode eller i stat uppförd aflöning och därtill
hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af befattning
gälla, med undantag beträffande telegraffullmäktige, följande bestämmelser:
l:o.
Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion gifna bestämmelser, utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan
befattning, som kan varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan
minskning i den honom vid förflyttningen enligt detta reglemente tillkommande
aflöning.
Stations föreståndare, hvars redovisningsområde förändras till sin
omfattning, må, om han därigenom lider minskning i den honom vid
redovisningsområdets förändring tillkommande uppbördsprovision, kunna
af telegrafstyrelsen tillerkännas ersättning härför.
107
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.
2:o. Med ordinarie befattning vid telegrafverket må icke förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat.
Ej heller må med ordinarie befattning i nämnda verk förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt
ej, hvad angår verkets chef eller byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, telegrafstyrelsen, uppå därom, gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i telegrafverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas.
3:o. Har generaldirektören eller verkstadsdirektören beviljats ledighet
och vikarie förordnats, beror på pröfning af Kungl. Maj:t, huru
stor del af arfvodet må till vikarien afstås.
4:o. Tjänsteman äger uppbära oafkortad aflöning icke blott för
den tid han verkligen tjänstgjort utan äfven under den tid, han åtnjutit
semester, eller för beredande af semester bestridt högre befattning,
eller med telegrafstyrelsens medgifvande användt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser eller studier inom telefon- eller telegrafväsendet
eller idka språkstudier, eller som åtgått för fullgörande af de
skyldigheter, som ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets
pensionsinrättning.
5:o. Den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, må likaledes
uppbära oafkortad aflöning under högst så lång tid åt ett och
samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke
öfverstiger fyrtiofem dagar, men skall eljest afstå tjänstgöringspenningar
eller uppbördsprovision.
6:o. Tjänsteman, som af annan anledning än i mom. 4:o och 5:o
omförmäles, åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning,
kan af telegrafstyrelsen förpliktas att afstå, förutom tjänstgöringspenningar
eller uppbördsprovision, så mycket af lönen, som, utöfver
hvad vikarien i öfrigt äger uppbära, erfordras för befattningens uppehållande
eller eljest pröfvas skäligt.
108
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
7:o. Därest tjänsteman i följd äf kroppsskada, ådragen under
tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom
undantag från hvad ofvan är stadgadt, aflöningen å stat kunna,
efter telegrafstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad under
högst sex månader; ankommande däremot på pröfning af Kungl. Magt,
till huru stor del aflöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda
tid af sex månader.
8:o. Tjänsteman, skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagdt högst tre månader af ett och samma kalenderår
såsom vikarie bestrida högre befattning.
Erfordras vikarie för tjänsteman, som företagit kortare tids tjänsteresa
inom landet, eller åtnjuter semester, eller fullgör uppdrag såsom
fullmäktig eller revisor vid telegrafverkets pensionsinrättning, eller undfått
sådan kostnadsfri sjukledighet, som afses i mom. 5:o, äger den
vikarierande liksom ock annan i succession efter honom åtnjuta allenast
den honom eljest tillkommande aflöning.
Erfordras vikarie för tjänsteman af annan anledning, äger den
vikarierande, utöfver egen aflöning, uppbära ett belopp, motsvarande
skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta aflöningsklassen för,
å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra sidan,
den vikarierandes egen befattning, dock med iakttagande, därest vikariatsförordnandet
är afsedt att fortgå under längre tid än tre månader, att
den vikarierandes sammanlagda aflöningsförmåner ej må öfverstiga, hvad
han såsom ordinarie å befattningen skulle äga uppbära. År endera
eller båda befattningarna förenade med uppbördsprovision, skall, i afseende
å hvad nu stadgats, med tjänstgöringspenningar i lägsta aflöningsklassen
förstås uppbördsprovision, beräknad efter närmast föregående
års uppbörd.
På telegrafstyrelsens pröfning ankommer huruvida vid förordnande
å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente,
motsvarande högst en femtedel af det vid resor enligt gällande
resereglemente tjänstmannen tillkommande dagtraktamente.
•ko. Eu hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträdt befattning
såsom tjänsteman vid telegrafverket, skall vara pliktig att
underkasta sig de genom aflöningsreglementet af den 11 oktober 1907
gifna villkor och bestämmelser.
109
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Till de dåvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka före
den 1 mars 1908 förklarat, att de icke vilja underkasta sig nämnda
års aflöningsstat samt de i nyssnämnda aflöningsreglemente angifna
villkor och bestämmelser och som icke lagligen kunnat därtill förbindas,
utgå aflöningsförmåner enligt för dem förut gällande grunder.
§ 7-
l:o. Rätt---------—---bestämmelser.
2:o. Generaldirektör — — — — — — — — — — inrättning.
3:o. För öfriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:
5.500 kr. för byråchef;
4,600 » » professor, telefondirektör och telegrafdirektör af l:a
lönegraden;
4.200 » )) telegrafdirektör af 2:a lönegraden och linjedirektör
3.800 » )) kommissarie af l:a lönegraden;
3,700 » » byråtjänsteman;
3.400 » » kommissarie af 2:a lönegraden;
3.300 » t kontrollör af l:a lönegraden;
3.000 » » kommissarie af 3:e lönegraden, kontrollör af 2:a löne
graden,
linjeingenjör och verkstadsingenjör;
2.800 )) y> kommissarie af 4:e lönegraden;
2.200 » )) assistent och förrådsbokhållare;
2.000 » y> kontorschef och materialförvaltare vid verkstaden;
1.800 » )) verkmästare;
1.500 » » kommissarie af 5:e lönegraden;
1.400 » » » )> 6:e »
1.300 » » » )) 7:e » och föreståndare för
katalog expeditionen;
1.200 » » telegrafist, kontorsskrifv are, kassör, bokhållare, vaktföre
ståndare
och linjemästare;
1.000 )) » linjeförman och stationsförman;
900 » )) interurbantelefonist och reparatör; samt
800 » )) stations*biträde och vaktmästare.
4:o. Pension — — — — — — — — — — medel.
öro. Rätt —------------inträder:
för tjänstemän i telegrafstyrelsen —--— — tjänstår.
no
Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 96.
för linjeingenjör, verkstadsingenjör — — — — tjänstår.
för samtliga kvinnliga —--—---tjänstår; samt
för telegrafister------— — —--tjänstår.
6:o. Skyldighet — — — — — — — — — — — — — afgå.
7:o. Vid — — — — — — — — — — — — — — inträde.
8:o. Rätt — — — — — — — — — — — — — förverkad.
§ 8.
Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för gör omålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna,
professorn, sekreteraren, kamreraren, sekreteraren och aktuarien, byråingenjören.
förrådsintendenten och byråkontrollören, en hvar under en
och en half månad, telefon-, telegraf-, linje- och verkstadsdirektör, byråtjänsteman,
kommissarie, kontrollör, linje- och verkstadsingenjör, kontorschef
vid verkstaden, assistent, förrådsbokhållare, materialförvaltare, verkmästare,
telegrafist, föreståndare för katalogexpeditionen, kontorsskrifvare,
kassör, bokhållare, vaktföreståndare och interurbantelefonist, en
hvar under en månad, samt linjemästare, linje- och Btationsförman, vaktmästare,
reparatör och stationsbiträde en hvar under en half månad.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid af året, som af vederbörande öfverordnade
myndighet bestämmes, begagna sig af semester.
§ 9.
Hvad i § 6 mom. 8:o tredje och fjärde styckena stadgas, skall gälla
jämväl beträffande tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst,
liksom ock vikarie i succession efter honom. Extra ordinarie tjänsteman
äger att under uppdrag, hvarom i denna § är fråga, uppbära den
med den tjänst, som han uppehåller, förenade begynnelseaflöning eller
begynnelselön jämte uppbördsprovision.
§ 14.
Felräkningspenningar tillkomma:
den hos telegrafstyrelsen anställda hufvudkassören med 500 kronor,
för år räknadt;
in
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 200 kronor, likaledes
för år räknadt;
tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan
vid telegraminlämning, med en half procent af därstädes kontant inbetalda
telegramafgifter, efter fördelning mellan samtliga nu nämnda tjänstemän
vid stationen;
å station särskildt anställd kassör, eller om sådan tjänsteman ej
finnes, stationsföreståndare med en tiondedels procent af influtna telefonabonnemangs-,
inträdes- och samtalsafgifter, dock högst 400 kronor för
år räknadt; ägande telegrafstyrelsen att till tjänsteman, som enligt styrelsens
uppdrag tjänstgör såsom biträdande kassör å station med minst
600,000 kronors telefonuppbörd, utbetala felräkningspennmgar med högst
200 kronor för år räknadt.
Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.
§ 15.
Anmärkningsprovision tillkommer vederbörande hos telegrafstyrelsen
anställda tjänstemän enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med’ högst femton procent af hvarje belopp, som på grund
af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget
till redovisning eller såsom obehörigen krediteradt, till telegrafverket
inflyter och utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit
verket till godo, eller, såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt,
till vederbörande återgäldas.
§ 16.
l:o. Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda
lägenheter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag
med högst 300 kronor må tillkomma kommissarie af 5:e, 6:e och
7:e lönegraderna.
Det ankommer på telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma,
huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, äfvensom
beloppet af berörda bidrag.
2:o. Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, stationsförman,
reparatör och stationsbiträde utgår hyresbidrag, enligt af telegrafstyrelsen
112 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent af aflöning
en.
3:o. Förmånen af fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.
§ 17.
Kontrollör, assistent, förrådsbokhållare, telegrafist, vaktföreståndare,
kassör, bokhållare, interurbantelefonist, linjemästare af l:a lönegraden,
linjeförman af l:a lönegraden, stationsförman, reparatör och stationsbiträde
äga, enligt af telegrafstyrelsen fastställda grunder, uppbära
dyrortstillägg med högst femton procent af aflöningen, dock med iakttagande
af att för manlig tjänsteman, hvars aflöning öfverstiger 3,000
kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor,
samt för kvinnlig tjänsteman, hvars aflöning öfverstiger 1,500 kronor,
ej å högre belopp än 1,500 kronor.
Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som aflöningen; dock skola minst två tredjedelar däraf anses
såsom lön.
Särskilda bestämmelser.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1913, och skola
de genom densamma vidtagna ändringar i aflöningsreglementet därefter
gälla för samtliga tjänstemän vid telegrafverket — utom för de å öfvergångsstat
kvarstående — hvilka icke före utgången af år 1912 förklarat,
att de icke vilja underkasta sig nämnda ändringar, äfvensom för en
hvar, som efter 1912 års slut tillträder befattning vid telegrafverket.
Innehafvare af befattning, för hvilken aflöningen genom denna kungörelse
ändrats, liksom ock tjänsteman, som vid 1913 års ingång tillträder
någon mot hans förutvarande befattning svarande nyinrättad
tjänst, äger att, i fråga om den aflöning han vid 1913 års ingång skall
erhålla och därefter skeende uppflyttning i högre aflöningsklass, tillgodoräkna
sig den tid som dessförinnan förflutit från hans tillträde till
den befattning han vid 1912 års slut innehar; skolande därvid iakttagas
dels att nuvarande manlig bokhållare, som tillträder befattning
113
Kimgl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 96.
såsom förrådsbokhållare, skall räkna en begynnelseaflöning af 2,100
kronor, dels att därest nuvarande kassören och bokhållaren vid verkstaden
med 1913 års ingång tillträder befattning såsom kontorschef
därstädes, han skall erhålla en begynnelseaflöning af 3,800 kronor, dels
ock att den, hvars sammanlagda aflöningsförmåner skulle understiga
hvad han förut uppbär, äger såsom personligt tillägg till lönen uppbära
skillnaden, intill dess hans aflöningsförmåner stigit till samma belopp
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 71 höft. (Nr 96.)
15
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96,
Allmänna grunder till aflöningsförliöjning
Uppflyttning i högre klass kan äga ram,
Klass |
28 |
27 |
26 |
25 |
24 |
23 |
22 |
21 |
20 |
19 |
18 |
|
Aflöning, Kronor |
Begynnelse- aflöning |
840 |
900 |
960 |
1,020 |
1,140 |
1,260 |
1,380 |
1,500 |
1,650 |
1,800 |
1,950 |
A. Inom styrelsen: Byråchef............................ |
8,000 |
|||||||||||
Professor ........................... |
7,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Byråtj änstemän: sekreterare, kamrerare, sekreterare och |
||||||||||||
rådsintendent, byråkontrollör |
4,600 |
|||||||||||
öfriga ........................... |
3,400 |
|||||||||||
Föreståndare för katdlogexp. |
1,800 |
2 |
||||||||||
Kontorsskrifvare.................. |
1,260 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
Vaktmästare........................ |
1,140 |
— |
— |
— |
— |
O O |
3 |
3 |
3 |
— |
— |
|
B. Vid linjedistrikten: |
||||||||||||
Linjedirektör ..................... |
6,000 |
|||||||||||
Linjeingenjör .................... |
4,600 |
— |
||||||||||
Förrådsbokhållare ............... |
1,800 |
3 |
||||||||||
Kassör af l:a lönegraden .... |
1,260 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
Bokhållare......................... |
1,020 |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
— |
|
Linjemästare af l:a lönegraden |
1,500 |
2 |
2 |
2 |
||||||||
» » 2:a >> |
1,380 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
Linjeförman » l:a » |
1,140 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
— |
» » 2:a » |
1,020 |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
O ö |
3 |
— |
— |
Keparatör » l:a » |
1,020 |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
— |
— |
» » 2:a » |
960 |
— |
| — |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96-
115
för icke provisionsberättigad tjänsteman.
när aflöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
Klass Aflöning, Kronor |
Uppflyttning i högre klass kan äga rum, |
|||||||||||
28 |
27 |
26 |
25 |
24 |
23 |
22 |
21 |
20 |
1!) |
18 |
||
Begynnelse- aflöning |
840 |
900 |
960 |
1,020 |
1,140 |
1,260 |
1,380 |
1,500 |
1,650 |
1,800 |
1,950 |
|
C. Yid stationerna; |
||||||||||||
Kontrollör af l:a lönegraden... |
3,800 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
» » 2:a » |
3,400 |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Assistent ........................... |
1,800 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
3 |
Telegrafist ......................... |
1,260 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
Vaktföreståndare................. |
1,260 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
3 |
3 |
Kassör af l:a lönegraden .... |
1,260 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
» » 2:a » |
1,140 |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
_ |
Bokhållare ........................ |
1,020 |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
_ |
_ |
Interurbantelefonist ........... |
960 |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
_ |
_ |
_ |
_ |
Stationsförman........ |
1,020 |
— |
— |
— |
— |
3 |
3 |
3 |
_ |
_ |
_ |
|
Stationsbiträde..................... |
840 |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
• — |
D. Yid verkstaden: |
||||||||||||
Verkstadsingenjör ............... |
4,600 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
|
Kontorschef......... |
3,400 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Materialförvaltare . .. |
2,100 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
Verkmästare....... |
2,100 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ '' |
_ |
_ |
_ |
_ |
Kassör af l:a lönegraden...... |
1,260 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
2 |
2 |
3 |
3 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.
117
när aflöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
118
»
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Kung!. Maj:ts proposition .................................................................................. 1.
Utdrag af statsrådsprotokollet .......................................................................... 2.
I. Ändringar i aflöningsreglementet ........................... 6.
Allmän motivering ................................................................................... »
1. Aflöning till styrelsens tjänstemän ................................................ »
Byråtjänstemän ......................................................................... »
Sekreterare och aktuarie............................................................... 11.
Professor ....................................................................................... 13.
Kvinnliga kontorsskrifvare.............. 18.
Föreståndare för katalogexpeditionen ......................................... 23.
2. Linjepersonalens aflöning................... 24.
Linjedirektörer och linjeingenjörer ............................................. »
Förrådsbokhållare, kassörer och bokhållare................................. 35.
Linjemästare, linjeförmän och reparatörer ................................. 40.
3. Stationspersonalens aflöning........................................................... 44.
Kontrollörer och assistenter ........................................................ »
Den biträdande kvinnliga stationspersonalen .............................. 50.
Stationsförmän och stationsbiträden ......................................... 52.
4. Verkstadspersonalens aflöning ......................................................... 54.
II. Ändringar i aflöningsreglenientet ............................................... 63.
Speciell motivering................................................................................. »
III. Staten för driftkostnader ......................................................................... 79.
A. Aflöningsstat.................................................................................... »
1. Telegrafstyrelsen ....................................................................... »
2. Linjedistrikten ........................................................................... 80.
3. Trafikdistrikten och stationerna................................................ »
119
Sid.
4. Verkstaden ................................................................................. 81.
5. Särskilda anslag ........................................................................ 82.
B. Öfvergångsstat ............................................. 84.
1. Telegrafstyrelsen.............................................;........................ »
2. Linjedistrikten ........................................................................... »
3. Trafikdistrikten och stationerna................................................ »
C. Indragningsstat............................... 85.
D. Pensions- och understödsstater ......................................................... »
E. Omkostnadsstat............................................................. 95.
Förslag till nådig kungörelse angående vissa ändringar i aflöningsreglementet
för tjänstemän vid telegrafverket af den 11 oktober 1907 102.
Allmänna grunder till aflöningsiörhöjning för icke provisionsberättigad
tjänsteman ...................................................................................................... 114-