Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 95.
1
N:o 95.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af
förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften;
gifven Stockholms slott den 23 februari 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga närlagda förslag till förordning om vissa ändringar i 8,
39 och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften
äfvensom besluta, att de ändrade bestämmelserna skola träda i
kraft å den tid, Konungen bestämmer.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Theodor Adelswärd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 käft. (Nr 95.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i 8, 39 och 52 §§ af förordningen
den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.
IT Art. Om stämpel till enskilda handlingar.
8 §. Följande handlingar skola, äfven där de äro utfärdade af
offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
C) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:
Köp af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart företes,
förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; dock att köpeafliandling, på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör beläggas
med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde.
Där — —--fri.
Nyttjanderätt till fast egendom, afhandling därom:
då af handlingen afser skogsafverkning; se Skogsaf''verkning;
afhandling därom i annat fall skall, då den för vinnande af inteckning
företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af afgälden för ett år eller, där aftalet afser kortare tid, för
legotiden. Erlägges för — — — — betalning sökes.
Se för öfrigt 11 och 13 §§.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Skog saf verkning: afhandling därom skall vid upprättandet förses med
stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten
blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till
visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf
det upplåtna skogsskiftet.
Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.
Öfverlåtelse af kronohemman — — — — — egendomens värde.
Med afhandling förstås i denna § hvarje skriftligen affattad handling,
ehvad den har formen af ett mellan två eller flera personer
slutet aftal eller icke, hvilken i det afseende, hvarom i hvarje fäll
är fråga, medför upplåtelse af rättighet eller åtagande af förpliktelse.
39 §. 1. Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäk
lare,
till hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att
handlingen är behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är
makulerad på sätt i 31 § föreskrifves.
År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet
eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,
nämnda stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.
Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 35 § 2 mom. verkställer stämpelbeläggning
af handling, som ingifves till offentlig myndighet, åligger
honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fall
stämpel till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbetseller
tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet
däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för hvarje stämpel;
dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta
antal, som för handlingen erfordras. *
2. Senast inom en månad efter upprättande af afhandling om
skogsafverkningsrätt skola säljare och köpare hos länsmannen’ i det
länsmansdistrikt eller stadsfiskalen i den stad, där det upplåtna skogsskiftet
eller större delen däraf är beläget, gemensamt göra skriftlig anmälan
om det träffade aftalet. Anmälan skall afgifvas i två exemplar
och åtföljas af det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen samt
innehålla uppgift om, hvilken af kontrahenterna detta tillhör.
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att handlingen är försedd
med stämpel till behörigt belopp, och därest detta icke är förhållandet,
anmana kontrahenterna att åsätta felande stämpel samt därvid
erinra om den i 52 § stadgade påföljd för .underlåtenhet.
Sedan afhandlingen befunnits vara behörigen stämpelbelagd och
de åsätta stämplarna makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen
såväl å det stämpelbelagda exemplaret af afhandlingen som å ena exemplaret
af den ingifna anmälan utan afgift meddela bevis, att afhandlingen,
behörigen stämpelbelagd, blifvit hos honom företedd, och om
dagen, då detta skett, hvarefter den stämpelbelagda afhandlingen samt
det med länsmannens eller stadsfiskalens bevis försedda exemplaret af
anmälningsskriften skola tillhandahållas, den förra den af kontrahenterna,
som i anmälan uppgifvits vara dess ägare, och det senare den
andra kontrahenten.
52 §. 1.-----------------
2.----------------------
3. -------------------
4. --------------------
5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse
dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.
6. Där säljare och köpare af afverkningsrätt till skog underlåta
att inom tid och på sätt, som i 39 § 2 mom. stadgas, om det
upprättade aftalet göra anmälan, böte hvardera ett belopp, motsvarande
den stämpel, hvarmed afhandlingen skolat förses, dock vare minsta bot
för en hvar af dem femton kronor. År afhandling, som fogats vid gjord
anmälan, icke behörigen stämpelbelagd och varder densamma icke inom
af länsmannen eller stadsfiskalen förelagd tid efter utgången af den
i 39 § 2 mom. bestämda tiden försedd med felande stämpel, böte
säljare och köpare hvardera högst etthundra kronor.
Mottager någon, efter öfverlåtelse af säljare eller köpare eller af
någon, på hvilken säljares eller köpares på afhandlingen grundade rätt
öfvergått, handlingen såsom bevis om förvärfvad fordrings- eller afverkningsrätt
eller för att densamma å annans vägnar försälja eller belåna,
utan att af handlingen eller därvid fogadt bevis af vederbörande länsman
eller stadsfiskal framgår, att afhandlingen blifvit behörigen stämpelbelagd,
och har anmälan om afhandlingens upprättande icke gjorts i
den ordning, som i 39 § 2 mom. sägs, böte två gånger den felande
stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
7. Säljare eller köpare af afverkningsrätt till skog, som genom
aftal om betalning för afverkningsrätten utöfver hvad den för stämpelbeläggning
för vederbörande länsman eller stadsfiskal företedda afhandling
rörande samma rätt innehåller eller genom erläggande eller mottagande
af sådan betalning föranledt, att säljare och köpare åliggande
stämpelafgift icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för afverkningsrätten,
skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock
ej under tjugufem kronor.
8. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren. veterligen
hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning af _ bouppteckningen efter
testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid
domstol företedt, att, då tid för testamentsbevakning ute är och en
månad förflutit, sedan godkännande erhållits, förse testamentet med
föreskrifven stämpel, höte två gånger den felande stämpelns belopp,
dock vare minsta bot tjugufem kronor.
9. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i
1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken
såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller densamma
för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller
betalning företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad
det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af handlingen
stadgade ansvar.
10. Köpare eller säljare af fast egendom, som genom aftal om
betalning utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling
innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan
betalning föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts för
hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad därtill
hörer, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej
under tjugufem kronor.
11. Den, som uppgifver död mans bo, men därvid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift af
sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd
med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den
felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och
må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på yrkande vid
underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite
tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa uppgiftens
riktighet.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
12. Har någon i skriftlig förklaring, hvarom i 8 § C. under
rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat
oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något
fång till fast egendom icke blifvit erlagd, böte från och med fyra till
och med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.
13. I de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
7
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
PETRÉN,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde vidare:
Afhandling om skogsafverkning skall enligt gällande stämpelförordning
— förutom då på grund af sådan afhandling hos offentlig
myndighet sökes betalning, om hvilket fall här ej är fråga — vid upprättandet
eller, om sådant vid detta tillfälle icke låter sig göra, sist
inom två månader därefter förses med stämpel. Utgifvare af sådan afhandling
skall för underlåtenhet att inom sålunda föreskrifven tid förse
handlingen med stadgad stämpel höta två gånger den felande stämpelns
belopp, dock minst tjugufem kronor.
Före den 1 januari i909, då nu gällande stämpelförordning trädde
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
i kraft, gällde, att skogsafverkningsafhandling skulle förses med stämpel,
då den företeddes för vinnande af inteckning.
Den förändring i denna bestämmelse, som genomfördes i och med
förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, var föranledd
af en skrifvelse af 1904 års Riksdag, däri framhållits, att till
följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående utgörandet
af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan icke
endast på stämpelbeskattningens område utan äfven på andra beskattningsområden
kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke komme att
utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att detta värde
genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas sida icke
blefve för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning
åtkomlig. Bland de åtgärder, som härvid af Riksdagen
åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskildt den, hvarigenom vid försäljning
af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde
funnes, den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades
sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen
såsom likvid för sjkifva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,
under det att den större delen af köpeskillingen betraktades
utgöra ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom undandroges
från stämpelskattning. Såväl ur synpunkten af statens
skatteintresse som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka en ytterligare
utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann Riksdagen
förändring af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af behofvet
väl påkallad; och hemställde Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte
taga under ompröfning, genom hvilka åtgärder de anmärkta missförhållandena
kunde afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
Det förslag, som i anledning häraf af Kungl. Maj:t förelädes 1908
års Riksdag, blef af denna antaget i oförändradt skick och innefattar
i ämnet för närvarande gällande bestämmelser.
Riksdagens Nu har 1911 års Riksdag i anledning af särskilda motioner i
mars 1911. skrifvelse den 10 mars samma år anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta
utarbeta och för innevarande års Riksdag framlägga förslag till sådan
ändring i gällande stämpelförordning, att nödig kontroll måtte vinnas
däröfver, att afhandling angående skogsafverkning blefve försedd med
stämpel.
Till stöd för sin framställning bär Riksdagen åberopat hufvudsakligen
följande.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 95.
I ofvanberörda motioner hade gjorts gällande, att dessa bestämmelser
icke haft åsyftad verkan, enär fortfarande i icke få fall förekomma
afhandlingar angående skogsavverkning, hvilka icke blifvit behörigen
stämpelbelagda.
Genom upplysningar, som lämnats vid ärendets behandling inom
Riksdagen, hade denna uppfattning bekräftats. Från skilda trakter i
landet hade vitsordats, att skogsafverkningskontrakt ofta upprättades
utan att i laga ordning stämpelbeläggas.
Om än detta missförhållande i åtskilliga fall kunde finna sin förklaring
i bristande kännedom om den år 1908 införda utsträckningen
af ifrågavarande stämpelskyldighet, torde dock gällande ansvarsbestämmelser
icke vara tillräckliga att trygga behörig stämpelbeläggning af
skogsafverkningsafhandlingar. Förklaringen härtill torde man kunna
söka dels i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den
obetydliga risk, som vore därmed förenad, dels ock däri, att åklagaren
hade föga intresse af att åtala.
Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande
afhandlingar framginge vid en jämförelse med förhållandet vid
eu annan form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke
vore satt i samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen
stämpelskyldigheten vid öfverlåtelse af fondpapper. Vid öfverlåtelse af
fondpapper kräfdes städse en öfverenskommelse mellan två eller flera
personer för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlades nämligen
i öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelse!- af mäklare, dels ålåge,
där så icke vore fallet, stämpelskjfldigheten i regeln säljaren, hvarigenom
vunnes, att det icke kunde undgå den andra parten, om stämpel icke
åsattes. Utgifvare af skogsafverkningsafhandling torde däremot ofta,
utan att någon annan person finge kännedom därom, kunna underlåta
att åsätta sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den
härmed förenade risken vore att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet
komme till vederbörande åklagares kännedom och åtal följde,
utgifvaren ofta kunde vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen,
innan han inställde sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed
vore också gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen
i stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skulle tillfalla
åklagaren, afsåge att bereda denne, väsentligen försvagades.
Hvad Riksdagen sålunda anfört — framliålles vidare i berörda riksdagsskrifvelse
— torde innefatta tillräckliga skäl att antaga, att ifrågavarande
missförhållande fortfarande förekomme i icke ringa omfattning,
och den af 1904 års Riksdag framhållna och af Kungl. Maj:t år 1908
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 höft. (Nr 95.) 2
Riksdagens
justitie
ombudsman.
Justitie
kanslers
ämbetet.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
bekräftade nödvändigheten att råda bot för detsamma syntes sålunda
fortfarande göra sig gällande. Angelägenheten att vinna rättelse härutinnan
vore enligt Riksdagens mening så mycket mera beaktansvärd,
som det icke kunde befordra aktning för gällande lag, att vissa dess
bestämmelser strafflöst kunna kringgås trots statsmakternas försök att
genom särskilda straffbestämmelser förebygga en sådan möjlighet.
Med erinran om Riksdagens nu oinförmälda skrifvelse har Riksdagens
justitieombudsman i underdånig skrifvelse den 26 juni 1911
meddelat, att han under sina inspektionsresor förvärfvat visshet därom,
att det af 1911 års Riksdag anmärkta missförhållandet förekomme i
den utsträckning att ytterligare åtgärder till dess ståtande vore af
verkligt behof påkallade. Särskildt hade hans uppmärksamhet blifvit
af häradsliöfdingar i Norrland fäst därå, att bestämmelserna om stämpelafgift
för afhandling om skogsafverkning ej sällan kringginges på det
sätt, att då ett skogsskifte såldes för afverkning och därvid en del af
priset kontant erlades, endast återstoden däraf i afhandlingen upptoges
såsom köpesumma. Äfven om myndigheterna finge kännedom om eu
dylik manipulation, ansåge de sig på grund af bestämmelserna i § 8
och § 52 mom. 5 stämpelförordningen, jämförda med bestämmelserna i
§ 52 mom. 8 samma förordning, förhindrade att af vederbörande fordra
stämpelafgift i vidare mån än som svarade mot den i afhandlingen
omnämnda delen af köpesumman.
Äfven i andra afseenden, som i det följande torde få i viss omfattning
närmare beröras, hade häradshöfdingar för justitieombudsmannen
påpekat brister i stämpelförordningens nu ifrågavarande bestämmelser.
Jämte det att justitieombudsmannen förklarade sig vilja understryka
hvad Riksdagen yttrat angående behofvet af sådan ändring i
gällande förordning angående stämpelafgiften, att nödig kontroll måtte
vinnas däröfver att afhandling angående skogsafverkning försåges med
stämpel, ville justitieombudsmannen framhålla angelägenheten däraf, att
bestämmelserna om stämpelafgift för afhandling angående skogsafverkning
äfven i öfrigt blefve, till förhindrande af lagens kringgående på
det af honom särskildt angifna sätt och till vinnande af större klarhet,
underkastade erforderlig revision.
Förevarande genom Riksdagens berörda skrifvelse å bane bragta
fråga har föranledt jämväl justitiekanslersämbetet att fästa uppmärksamheteu
på ett därmed sammanhängande spörsmål, och har ämbetet i
11
Kungl. Majis Nid. Proposition N:o 95.
sådant hänseende i underdånig skrifvelse den 10 januari 1912 anfört
bland annat följande:
»I enlighet med de bestämmelser, som gälla för en del så kallade
besparingsskogar, tillhörande olika socknar eller skifteslag i Kopparbergs
län, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län vid
skilda tillfällen å offentlig auktion försålt rätt till afverkning å omförmälda
besparingsskogar. Öfver auktionsförrättningarna hafva protokoll
utfärdats, hvilka emellertid icke försetts med sådan stämpel, som
föreskrifves rörande afhandlingar om skogsafverkning.
Allmänna åklagaren i Falun har för den försummelse härutinnan,
som enligt hans förmenande läge en del ledamöter i vederbörande allmänningsstyrelser
eller representanter för jordägarne i vederbörande
socknar eller skifteslag till last, påstått ansvar vid rådstufvurätten i
Falun, som emellertid ogillat åklagarens talan.
Äfven Svea hofrätt, där åklagaren anfört besvär öfver rådstufvurättens
utslag, har i särskilda den 12 december 1911 meddelade utslag
frikänt de tilltalade, därvid hofrätten anfört att, äfven om, på sätt
åklagaren förmenat, stämpelbeläggning af omförmälda auktionsprotokoll
lagligen bort äga rum, de tilltalade icke på grund af den befattning,
de tagit med ifrågavarande försäljningar, kunde anses ansvariga för den
försummelse, som uti berörda hänseende sålunda skulle föreligga.
Åklagaren har hos justitiekanslersämbetet hemställt om förordnande
att öfverklaga hofrättens utslag, en framställning, som justitiekanslersämbetet
dock, enär hofrättens utslag synts lagligen grundade, icke funnit
skäl bifalla.
Af utslagens formulering synes emellertid framgå, att hofrätten
ansett ovisst, huruvida auktionsprotokoll af ifrågavarande art öfver
hufvud taget böra beläggas med den beträffande afhandlingar om skogsafverkning
föreskrifna stämpel.
Ordalydelsen i 8 § i nådiga förordningen om stämpelafgiften den
18 september 1908, att afhandling om skogsafverkning skall förses med
stämpel, synes onekligen icke väl passa in på sådana handlingar som
ifrågavarande auktionsprotokoll. A andra sidan torde skälig anledning
saknas, att dylika protokoll skulle vara fria från stämpelafgift i de fall,
då särskild upplåtelsehandling icke utfärdats, och protokollen alltså
ersätta ett mellan upplåtare och afverkare upprättadt kontrakt.
Det har, med hänsyn till hvad ofvan anförts, synts justitiekanslersämbetet
föreligga skäl att taga i öfvervägande, huruvida icke ändring,
eventuellt förtydligande, af stämpelförordningens bestämmelser borde
ske äfven uti bär ifrågakonma hänseende. Det förtjänar anmärkas, att
Statskontoret.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
rätt afsevärda afverkningsrätter torde upplåtas i ofvanberörda ordning;
i de af allmänna åklagaren i Falun till justitiekanslersämbetets behandling
hänskjutna mål uppgår sammanlagda beloppet af hvad för rättigheterna
blifvit utfäst till något öfver 437,000 kronor.»
På grund af särskilda nådiga remisser har statskontoret afgifvit
underdånigt utlåtande dels den 19 oktober 1911 öfver Riksdagens och
justitieombudsmannens omförmälda skrifvelser och dels den 14 februari
1912 öfver justitiekanslerns berörda framställning.
I sitt förstnämnda utlåtande har statskontoret till vinnande af det
med Riksdagens och justitieombudsmannens skrifvelse afsedda syfte föreslagit
sådana ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften,
att densamma i nedan omförmälda delar komme att få följande förändrade
lydelse, nämligen:
8 § C.
Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling därom, då afhandlingen afser
skogsafverkning; se Skog saf verkning; afhandling därom i annat fall
skall, då den för — — — — — — — legotiden.
Erlägges för----— utfäst.
Sökes på — — — — — — sökes.
Se för öfrigt 11 och 13 §§.
Skogsafverkning: afhandling därom skall, i den ordning nedan
stadgas, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen
till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10
ar utaf det upplåtna skogsskiftet.
Inom två månader efter afhandlingens upprättande skall säljaren
eller upplåtaren inför länsmannen i det länsmansdistrikt, där det upplåtna
skogsskiftet eller större delen däraf är beläget, förete sitt exemplar
af afhandlingen, åtföljdt af skriftlig, af så väl säljare eller upplåtare
som köpare eller upplåtelsetagare på heder och samvete afgifven förklaring,
att icke i någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning
för afverkningsrätten än den, som finnes upptagen i afhandlingen; och
skall säljaren eller upplåtaren därvid tillika tillhandahålla de till afhandlingen
erforderliga stämplar. Länsmannen skall omedelbart verkställa
handlingens stämpelbeläggning, makulera stämplarne samt förse hand
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
lingen med anteckning om den dag, då den sålunda blifvit företedd
och stämpelbelagd, allt utan afgift.
Mottager någon af säljaren eller upplåtaren eller af den, på hvilken
denne eller en senare innehafvare af handlingen må hafva öfverlåtit
sin på densamma grundade fordran, handlingen såsom bevis om sålunda
förvärfvad fordringsrätt eller för att densamma å annans vägnar försälja
eller belåna, vare pliktig att, där handlingen icke blifvit i ofvan
föreskrifven ordning för behörig stämpelbeläggning företedd för vederbörande
länsman, inom två månader efter handlingens mottagande
sådant fullgöra. Kan ej dagen för mottagandet tillförlitligen styrkas,
räknas sistnämnda tid af två månader från dagen för handlingens upprättande.
Finner länsman anledning antaga, att någon upplåtit afverkningsrätt
till skogsskifte inom hans distrikt eller eljest under förut angifna förhållanden
mottagit afhandling om skogsafverkning å sådan tid, att
afhandlingen bort vara, på sätt här ofvan stadgas, för länsmannen företedd,
utan att sådant likväl skett, äge länsmannen med allmänna posten
i rekommenderadt bref anmana sådan person att inom viss förelagd tid,
minst åtta dagar efter delfåendet, för länsmannen förete handlingen.
Varder handlingen icke inom den sålunda förelagda tiden företedd och
uppgifves ej giltigt hinder härför, må länsmannen anlita biträde af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken myndighet äger förelägga
lämpligt vite.
Uppgifver säljaren eller upplåtaren, att han icke, vare sig i hufvudskrift
eller afskrift, mottagit något exemplar af handlingen eller kan
anskaffa sådant, äge länsmannen i nu stadgad ordning anmana köparen
eller upplåtelsetagaren eller den, å hvilken denne må hafva öfverlåtit
sin rätt, att inkomma med afskrift. Inkommer sådan afskrift, skall
länsmannen meddela säljaren eller upplåtaren underrättelse härom med
förständigande för denne tillika att inom viss tid inkomma med de för
handlingens stämpelbeläggning erforderliga stämplar.
År upplåtet skogsskifte beläget å stads område, skall handling,
hvarigenom afverkningsrätt till detsamma upplåtits, af säljaren eller
upplåtaren företes inför vederbörande stadsfiskal; och äger hvad här ofvan
stadgats om länsman motsvarande tillämpning ifråga om stadsfiskal.
Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
52 §.
5. Utgifvare af gåfvobref — —---fartyg, skall för underlåtenhet
att vid utgifvandet förse dylik handling — — —----
tjugufem kronor.
Nytt mom. Där säljaren eller upplåtaren af afverkningsrätt till
skog eller den, som under förhållanden, hvarom i 8 § sägs, mottagit
rörande skogsafverkning upprättad afhandling, underlåter att inom tid
och på sätt, som i nämnda § stadgas, för stämpelbeläggning inför
länsman eller stadsfiskal förete afhandlingen angående skogsafverkningen,
böte två gånger beloppet af den stämpel, hvarmed handlingen skolat
förses; dock vare minsta bot tjugufem kronor. Företer han inom sagda
tid afhandlingen, men tillhandahåller ej stämplar till erforderligt belopp,
böte två gånger den felande stämpelns belopp; dock att jämväl i detta
fall minsta bot vare tjugufem kronor.
8. Köpare eller säljare — — — :— — kronor.
Nytt mom. Köpare eller säljare af afverkningsrätt till skog, så
ock annan upplåtelsetagare till eller upplåtare af sådan rätt, som genom
aftal om betalning utöfver hvad den för stämpelbeläggning för vederbörande
länsman eller stadsfiskal företedda afhandling rörande afverkningen
innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan
betalning föranledt, att säljaren eller upplåtaren åliggande stämpelafgift
icke utgjorts för hela det belopp, som betingats för afverkningsrätten,
skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej under
tjugufem kronor.
Till motivering af hvad statskontoret sålunda föreslagit har statskontoret
anfört hufvudsakligen följande:
»På sätt i statskontorets underdåniga utlåtande den 31 december
1908 angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af stämpelpliktiga
handlingar och kontrollen därå (sid. 48 och 49 i det tryckta
utlåtandet) närmare framhållits, hafva förhållandena i fråga om stämpelafgiften
hos oss utvecklat sig så, att den i äldre tider mera omfattande
stämpelplikten för enskilda handlingar steg för steg så inskränkts, att
den ännu jämförelsevis nyligen nästan uteslutande omfattade handlingar,
som enligt lag skulle ingifvas till domstol, de s. k. småprotokollshandlingarna,
och endast träffade dem, då detta ingifvande skedde.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
Först under de senast förflutna åren bär ett mera afsevärdt antal handlingar
underkastats stämpelafgift oberoende däraf, huruvida desamma
måste företes inför offentlig myndighet, och det synes kunna antagas,
att detta antal i bredd med statens ökade skattebehof i en närmare
eller fjärmare framtid kommer att betydligt ökas.
Så länge staten inskränkte sig till upptagande af stämpelafgift för
sådana handlingar, som i civilrättsligt syfte företeddes inför offentlig
myndighet, kunde kontrollen å skattens utgörande anordnas så, att denna
för hvarje stämpelpliktig handling med nära nog osviklig säkerhet inflöt.
Denna fordran på så att säga automatisk säkerhet i skatteuppbörden
måste uppgifvas, om stämpelskattens räckvidd utsträckes utöfver nyssnämnda
trånga gränser. Skatteformen medgifver icke åstadkommande
af en sådan säkerhet. Häruti ligger intet skäl för staten att afstå från
anlitande af denna skatteform, såsom framgår af exemplet från andra
länder, där, utan att sådana kontrollanordningar blifvit införda eller
kunnat införas, skatten erhållit en utomordentligt rik användning.
Statskontoret har ansett sig böra förutskicka dessa erinringar för
att framhålla, att allenast den omständigheten, att fäll kunnat inträffa,
då de i ämnet gällande bestämmelser icke kunnat förebygga kringgående
af skatten, icke i och för sig är tillräcklig att motivera ändring
i dessa bestämmelser. Af hvad såväl Riksdagen som justitieombudsmannen
anfört synes emellertid otvetydigt framgå, att ett kringgående
af bestämmelserna om stämpelafgift för afhandlingar om skogsafverkning
äger rum i sådan omfattning, att det bör komma under allvarligt öfvervägande,
huruvida icke i lagstiftningsväg må kunna rådas bot för detta
missförhållande.
I fråga om de olika möjligheter, som förefinnas att åvägabringa
kontroll å det riktiga erläggandet af stämpelafgiften i sådana fall, då
man icke kunnat knyta dess utgörande vid en med den stämpelpliktiga
handlingen i civilrättsligt afseende företagen åtgärd, tillåter sig statskontoret
hänvisa till sitt ofvan omförmälda underdåniga utlåtande, särskilt
sid. 48—55. På skäl, som därstädes (sid. 50—51) blifvit anförda,
anser statskontoret det icke böra ifrågasättas att för skogsafverkningskontrakt
återinföra den tillförene i fråga om dem, likasom i ännu äldre
tider i fråga om stämpelpliktiga handlingar i allmänhet, gällande, såsom
kontrollmedel utan tvifvel ganska verksamma bestämmelsen, att handlingen
förlorade sin laga verkan om den icke blifvit behörigen belagd
med stämpel. Såsom hufvudsakligt kontrollmedel kan ej heller lämpligen
tillitas en föreskrift om handlingens obligatoriska företeende inför någon
myndighet i och för dess förseende med stämpel, då den, som vill
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 95.
undandraga sig stämpelskattens utgörande, kan förmodas lika gärna
underlåta att infinna sig hos myndigheten som att själf åsätta stämpel.
Tyngdpunkten i kontrollen måste nog hädanefter som hittills läggas på
det i form af böter stadgade ansvaret för underlåtenhet att utgöra
skatten, men särskilda bestämmelser torde böra meddelas för att göra
detta ansvar mera effektivt, och bland bestämmelserna i sådant syfte
torde böra upptagas ej mindre skyldighet att i och för handlingens beläggande
med stämpel förete densamma inför vederbörande åklagare än
äfven rätt för denne att affordra parten den stämpelpliktiga handlingen.
För vinnandet af nu antydda syftemål är till en början nödvändigt
att med full bestämdhet fastslå, hvilketdera af de båda exemplar, i
hvilka väl i det öfvervägande antalet fall afhandlingeu upprättas, skall
förses med stämpel. Med anledning af en till statskontoret remitterad
underdånig framställning om förtydligande i nu berörda afseende af hithörande
stadgande i gällande stämpelförordning har statskontoret i sitt
den 31 januari 1911 afgifna underdåniga utlåtande angående förslag till
förordning angående stämpelafgiften föreslagit, att afhandling om skogsafverkning
skall af säljaren eller upplåtaren vid upprättandet förses med
stämpel efter föreskrifna grunder, samt att, där afhandlingen utfärdas i
två eller flera exemplar, stämpeln skall åsättas det exemplar, i hufvudskrift
eller afskrift, som tillställes köparen eller upplåtelsetagaren. Den
kontroll å afgiftens utgörande, som är afsedd att vinnas genom det
förslag, statskontoret nedan går att framställa, torde bäst vinnas genom
en föreskrift att stämpeln skall åsättas säljarens eller upplåtarens
exemplar. Af de båda kontrahenterna torde nämligen denne i regel
vara bofast i orten eller åtminstone där vara företrädd af ombud, medan
köparen eller upplåtelsetagaren ofta kan vara bosatt i en helt annan
landsända och stundom, efter afslutad utverkning, ej alls kan anträffas.
För det fall, som säkerligen ytterst sällan torde inträffa, att något
exemplar af afhandlingen icke innehafves af säljaren eller upplåtaren,
hafva särskilda bestämmelser nedan föreslagits.
I detta sammanhang anser sig statskontoret böra erinra därom,
att i de uti justitieombudsmannens skrifvelse återgifna skriftliga anmärkningar,
som af en häradshöfding ställts till justitieombudsmannens förfogande,
framhållits, hurusom af bestämmelserna i gällande stämpelförordning
icke med full tydlighet framginge, huruvida för det fall, att
inteckning söktes för ett skogsafverkningskontrakt, detta skulle, jämte
den för afhandling om skogsafverkning stadgade, äfven draga vanlig
inteckningsstämpel. Anmärkningsförfattaren tolkar bestämmelsen så, att
inteckning af afverkningskontrakt bör anses vara stämpelfri, men anser
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
denna stämpelfrihet sakna tillräcklig grund. Det till stöd för sistnämnda
mening anförda skäl, eller att stämpelskyldigheten vid inteckning
hade sin grund i det anlitande af offentlig myndighets medverkan,
som nämnda åtgärd innebure, kan statskontoret icke biträda, då inteckningsstämpeln
icke är en godtgörelse för offentlig myndighets åtgärd,
utan en omsättningsskatt, som uppbäres då handlingen företes för inteckning,
icke därför att detta sker. Då nu en särskild mera omfattande
stämpelskatt är stadgad för skogsafverkningskontrakt att utgå
oberoende däraf, huruvida inteckning för kontraktet sökes eller icke,
skulle skäl saknats att för dessa handlingar stadga ytterligare en stämpelafgift
med inskränktare omfattning, och lagstiftarens mening lärer ej
heller hafva varit sådan. För undanrödjande af all tvekan har statskontoret
emellertid ansett sig böra föreslå en förändrad uppställning af
stämpelrubriken: Nyttjanderätt för fast egendom.
I säljarens eller upplåtarens eller senare innehafvares hand är
skogsafverkningskontraktet ett fordringsbevis och bör, då betalning på
grund af detsamma hos offentlig myndighet sökes, draga stämpel lika
med andra i sådant syfte hos myndighet företedda fordringsbevis.
Då statskontoret nu öfvergår till frågan om sättet för beredande
af ökad effektivitet åt det i stämpelförordningen stadgade ansvaret för
underlåtenhet att utgöra den för skogsafverkningskontrakt stadgade
stämpelafgift, står det för statskontoret klart, att sådan effektivitet åt
ansvarsbestämmelsen i framstå rummet bör beredas därigenom, att åt
åklagaren gifves dels anledning att ingripa, dels medel därtill. Under
nuvarande förhållanden kan en länsman, inom hvars distrikt en skogsafverkning
pågår, i regeln icke veta, huruvida det om afverkningen upprättade,
tilläfventyrs på en aflägsen ort befintliga kontraktet är behörigen
försedt med stämpel. Skulle han af någon anledning draga
detta i tvifvelsmål, kan han ej från någondera kontrahenten infordra
hans kontrakt. Om hans misstankar blifva så starka, att han tilltror
sig att ingripa, kan det inträffa, att parten, ehuru han försummat att i
behörig tid stämpelbelägga handlingen, företer densamma vederbörligen
försedd med stämpel, hvarigenom dels parten undandrager sig det ansvar,
han förskyllat, dels åklagaren går i mistning af andel i de böter,
som bort, men icke kunnat ådömas, och sålunda likaledes går i mistning
af den sporre till nitisk åklagareverksamhet i nu förevarande afseende,
som genom stadgandet om sådan bötesandel varit åsyftad.
För vinnande af en bättre ordning i nu förevarande afseende anser
statskontoret det böra åläggas säljaren eller upplåtaren att inom två
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 käft. (Nr 95.) 3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
månader efter upprättandet af en afhandling om skogsafverkning inför
länsmannen i det länsmansdistrikt, där det upplåtna skogsskiftet eller
större delen af detsamma är beläget, förete sitt exemplar af afhandlingen
och därvid tillhandahålla de till handlingen erforderliga stämplar. Länsmannen
skall omedelbart verkställa handlingens beläggning med de
ingifna stämplarna, makulera desamma samt förse handlingen med anteckning
om den dag, då den sålunda blifvit företedd och stämpelbelagd,
allt utan afgift. År skogsskiftet beläget å stads område, skall hvad
sålunda stadgats om länsman äga motsvarande tillämpning i fråga om
stadsfiskal.
Tydligt är, att ett sådant stadgande om skyldighet att inom viss
tid efter upprättandet för stämpelbeläggning förete ett afverkningsrättskontrakt
hos länsman eller stadsfiskal skulle medföra den afsevärda
fördel, att en åklagare, inom hvars distrikt en skogsafverkning påginge,
utan att kontrakt därom blifvit hos honom företedt, finge en gifven anledning
att närmare undersöka de förhållanden, under hvilka afverkningen
ägde rum. Synnerlig vikt ligger därpå, att stämpelbeläggningen verkställes
af länsmannen eller stadsfiskalen, enär genom ett stadgande
härom parten beröfvas möjligheten att föregifva, att en i verkligheten
för sent gjord stämpelbeläggning skulle skett inom laga tid.
Gifves sålunda åklagaren anledning ingripa, är, såsom ofvan framhållits,
ock nödigt att bereda honom medel därtill. Detta torde lämpligen
böra ske därigenom, att länsman eller stadsfiskal, som finner
anledning antaga, att någon upplåtit afverkningsrätt till skogsskifte inom
hans distrikt å sådan tid, att afhandlingen bort inom tid och på sätt,
som ofvan angifvits, för länsmannen eller stadsfiskalen företes, utan att
sådant likväl skett, berättigas med allmänna posten i rekommenderadt
bref anmoda säljaren eller upplåtaren att inom förelagd tid, minst åtta
dagar efter delfående!, för åklagaren förete handlingen. Om handlingen
icke inom den sålunda föreskrifna tiden företes och giltigt hinder härför
ej uppgifves, bör åklagaren äga att anlita biträde af Kungl. Majrts
befallningshafvande, hvilken myndighet skulle äga förelägga lämpligt vite.
Det kan inträffa, att säljaren eller upplåtaren på anmaningen att
inkomma med afverkningskontraktet i hufvudskrift eller afskrift svarar,
att han icke innehar något exemplar af kontraktet eller kan anskaffa
något sådant. Om ock ett sådant påstående kan antagas endast i mycket
sällsynta fall äga fog för sig, kan likväl ett eller annat sådant fall
tänkas förekomma. Det lämpligaste tillvägagångssättet synes då vara,
att åklagaren i enahanda ordning, som den ofvan angifna, anmanar
köparen eller upplåtelsetagaren att, inkomma med alskrift af kontraktet.
19
Kutig 1.
Inkommer sådan afskrift, bör därefter säljaren eller upplåtaren i och för
handlingens beläggande med stämpel lämnas underrättelse därom.
I ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 26 juni innevarande
år (1911) har justitieombudsmannen bland annat anfört, hurusom
bestämmelsen om stämpelafgift för afhandling om skogsafverkning ej
sällan kringginges på det sätt, att då ett skogsskifte såldes för afverkning
och därvid en del af priset kontant erlades, endast återstoden
däraf i afhandlingen upptages såsom köpesumma. Till förebyggande
af ett sådant förfaringssätt synes, i öfverensstämmelse med hvad i
gällande stämpelförordning stadgas för det fall, att anspråk göres på
stämpelfrihet för afhandling om köp af fast egendom, där afhandlingen
öfverlåtes inom den för lagfart stadgade tid, böra föreskrifvas, att då
afhandling om skogsafverkning i och för stämpelbeläggning företes för
länsman eller stadsfiskal, densamma vid ansvarspåföljd skall vara åtföljd
af skriftlig, af så väl säljare eller upplåtare som köpare eller
upplåtelsetagare på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i
någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning för afverkningsrätten
än den, som finnes upptagen i afhandlingen.
Ur mom. 5 i § 52 af gällande stämpelförordning torde böra
utbrytas bestämmelserna om ansvar för underlåtenhet att förse afhandling
om skogsafverkning med stämpel, och nya bestämmelser i ämnet
upptagas i ett nytt moment. Likaledes bör efter nuvarande mom. 8 i
samma § intagas ett nytt moment, innefattande bestämmelse om ansvar
för oriktiga uppgifter om köpeskillingen för afverkningsrätten.
I nuvarande mom. 7 i § 52 meddelas bestämmelser om hvad som
kan benämnas det sekundära ansvaret för stämpelförbrytelse, d. v, s.
om ansvar för den, som under vissa förhållanden tager befattning med
handling, som förut bort blifva, men icke blifvit stämpelbelagd. Med
afseende på den särskilda ordning, hvaruti, enligt statskontorets förslag,
stämpelbeläggningen af skogsafverkningskontrakt skulle äga rum, skulle
dessa bestämmelser icke utan vidare blifva tillämpliga i fråga om dylika
kontrakt, men då bestämmelser i ämnet äfven i fråga om dylika kontrakt
alltfort varda behöfliga, torde dylika bestämmelser böra upptagas i ett
nytt moment. Då emellertid tillämpningen af det sekundära ansvaret
i detta fall torde förutsätta tillvaron af en positiv föreskrift om skyldighet
för den, som af säljaren eller upplåtaren eller af någon, å hvilken
denne må hafva öfverlåtit handlingen, under vissa förhållanden mottagit
denna, att förete densamma för vederbörande länsman eller stadsfiskal,
har sådan föreskrift ansetts böra införas under hithörande rubrik i
stämpelförordningens § 8.»
20
Departement*
chefen.
Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
I sitt förenämnda underdåniga utlåtande öfver justitiekanslersämbetets
framställning har statskontoret — då erfarenheten visat, att
tvekan uppstått, huruvida auktionsprotokoll af den art, hvarom fråga
vore i ämbetets skrifvelse, skulle beläggas med den beträffande afhandlingar
om skogsafverkning föreskrifna stämpel samt äfven andra fall
möjligen kunde inträffa, då ovisshet kunde råda om hvad som i 8 § i
nådiga förordningen om stämpelafgiften den 18 september 1908 förstodes
med »afhandling)) — hemställt, att till omförmälda paragraf skulle göras
ett så lydande tillägg:
»Med afhandling förstås i denna paragraf hvarje skriftligen affattad
handling, ehvad den har formen af ett mellan två eller flere personer
slutet aftal eller icke, hvilken i det afseende, hvarom i hvarje fall är
fråga, medför upplåtelse af rättighet eller åtagande af förpliktelse».
I detta sammanhang fäster statskontoret uppmärksamheten därpå,
att ett förtydligande af omnämnda paragraf äfven i ett annat afseende
torde vara önskvärdt. Då nämligen de »enskilda» handlingar, hvarom
paragrafen handlar, äfven kunde vara, såsom till exempel vore fallet
just med auktionsprotokoll af ofvanberörda art, utfärdade åt offentlig
myndighet, men endast beträffande ett särskilt slag af de under paragrafen
upptagna handlingar, nämligen i fråga om köp af fast egendom,
sådant uttryckligen angifvits, ansåge statskontoret ett förtydligande i
antydd riktning lämpligen böra lämnas, afseende de under nämnda
paragraf inbegripna handlingar i allmänhet.
För vinnande af detta syfte hemställer statskontoret, att första
stycket i 8 § af nådiga förordningen angående stämpelafgiften den 18
september 1908 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Följande handlingar skola, äfven där de äro utfärdade af offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas».
Den sålunda föreslagna ändringen i paragrafen borde enligt statskontorets
mening medföra, att i den under mom. C förekommande
stämpelrubriken köp af fast egendom, orden: »eller af offentlig myndighet
utfärdad köpehandling» utgå.
Den af mig nu lämnade redogörelsen för hvad i detta ärende
förekommit ger vid handen, dels att 1911 års Riksdag med sin skrifvelse
i ämnet afsett allenast att vinna nödig kontroll däröfver, att afhandling
angående skogsafverkning förses med behörig stämpel, dels ock att i
öfverensstämmelse härmed de myndigheter, som utlåtit sig i frågan,
hufvudsakligen yttrat sig om erforderliga kontrollåtgärder. Liksom den
verkställda utredningen med hänsyn till riksdagsskrifvelsens innehåll
21
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 95.
från böljan inställts på nu angifna syfte, kunde jag ock vid detta tillfälle
inskränka mig till att beröra allenast den af Riksdagen sålunda
å bane bragta frågan.
Då emellertid vid sakens behandling af 1911 års Riksdag såväl
som i motion vid nu församlade Riksdag ifrågasatts, huruvida icke
denna stämpelskatt borde helt försvinna, har jag icke velat underlåta
att framhålla, att jag gifvetvis underkastat jämväl denna fråga nödig
pröfning, innan jag vidtagit åtgärder för utarbetande åt förslag för åstadkommande
af den begärda kontrollen. Jag har härvid utgått från, att det
hufvudsakligen är ur två synpunkter, som berönda stämpelskatts borttagande
ifrågasatts. Å ena sidan har framhållits, att inkomst af skogsbruk
är föremål för af sevärd beskattning i annan ordning än den nu
ifrågavarande och att följaktligen dubbelbeskattning här föreligger, å
andra sidan har blifvit sagdt, att kontrollen däröfver, att skogsafverkningskontrakt
varda försedda med stämpel, svårligen kan göras fullt
effektiv, utan att afsevärda olägenheter tillskyndas den allmänhet, som
är närmast berörd af denna angelägenhet.
Hvad den forsta anmärkningen beträffar vill jag icke bestrida, att
här föreligger ett fall af dubbelbeskattning. Jag behöfver icke erinra
därom, att detta icke är det enda fall, där vår skattelagstiftning verkar
på angifna sätt, utan att tvärtom åtskilliga exempel härpå kunna framvisas.
Eu sådan ordning torde icke heller helt kunna undvikas. Nu
förevarande beskattningsfrågas historia utgör i sig själf ett typiskt
exempel på de svårigheter, som härvid möta. Såsom den föregående
framställningen utvisar, var det till förebyggande af förluster å lagfartsstämpel
vid försäljning af fast egendom som särskild stämpelskatt på
skogsafverkningskontrakt vid dess utgifvande eller inom viss tid därefter
bestämdes. Man ville, såsom förut är framhållet, förhindra, att
vid försäljning af sådan egendom med skog skulle jämte köpebref utfärdas
skogsafverkningskontrakt för att såmedelst på papperet bringa
ned köpeskillingen för fastigheten under det belopp, hvartill den i
verkligheten uppgått, och därmed ock den stämpelafgift, som bort belasta
köpebrefvet.
Om nu den särskilda stämpelafgiften å skogsafverkningskontrakten
borttoges och man stannade därvid, skulle visserligen dubbelbeskattningen
försvinna, när skog gånge till försäljning genom ett dylikt kontrakt,
men däremot icke när den inginge i en försäljning af fast egendom,
då köpehandlingen måste åsättas lagfartsstämpeln samt inkomstskatt
tillika betalas för den del af köpesumman, som beräknas belöpa
på den å fastigheten varande skogen. Härigenom skulle uppstå en
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 95.
ojämnhet i beskattningen, som gifvetvis måste undvikas. För att utplåna
denna ojämnhet skulle i fall då fastigheten är skogbärande en
reduktion af lagfartsstämpeln med belopp, motsvarande inkomstskatten
å den beräknade köpesumman för skogen, teoretiskt sedt kunna tänkas,
men en sådan anordning torde möta så stora svårigheter af skatteteknisk
natur, att man redan af sådan anledning lärer vara förhindrad
att genomföra densamma.
Men om, såsom jag alltså håller före, ifrågavarande ojämnhet i
beskattningen icke kan undvikas vid borttagandet af den särskilda
stämpelskatten å skogsafverkningskontrakt, skulle man ju dessutom
genom en sådan åtgärd återfalla i de missförhållanden, som man med
1908 års lagstiftning just velat undvika.
Med den uppfattning jag sålunda utvecklat kan jag i det anmärkta
förhållandet, att här föreligger ett fall af dubbelbeskattning, tydligtvis
icke se tillräcklig anledning till borttagandet af den särskilda stämpeln
å afhandling om skogsafverkning.
Det gäller alltså från min synpunkt att tillse, huruvida den skärpta
kontroll däröfver, att sådana afhandlingar förses med stämpel, som Riksdagen
med sin skrifvelse afsett, kan vinnas utan allt för stora olägenheter
för dem, som skola vara underkastade kontrollen. Jag har, på
sätt jag nedan skall närmare utveckla, kommit till den uppfattningen,
att så kan ske.
Det af statskontoret utarbetade förslaget till kontrollföreskrifter i
förevarande afseende förutsätter en anordning, hvarå motionärerna vid
19H års Riksdag mera antydningsvis pekat, i det att detsamma såsom
sin centrala punkt stadgar skyldighet att hos åklagare i orten uppvisa
afhandling om skogsafverkning. Själfva stämpelbeläggningens karaktär
och verkan blifva härigenom oförändrade. Uppvisandet för myndigheterna
tilllägger icke kontraktet någon civilrättslig verkan. Det har endast och
allenast till uppgift att tjäna såsom kontrollmedel.
Statskontoret har undvikit att gå den väg, som otvifvelaktigt säkrast
leder till eu effektiv kontroll, då ämbetsverket icke tänkt sig skogsafverkningskontrakten
hänförda till de enskilda handlingar, hvilkas stämpelbeläggning
står i direkt samband med en af offentlig myndighet i civilrättsligt
afseende med handlingen vidtagen åtgärd. Jag delar statskontorets
uppfattning därom, att kontrollsynpunkten allenast icke är tillräcklig att
hänföra skogsafverkningskontrakten till denna kategori af enskilda handlingar.
Då några andra mera vägande skäl härför ej synas kunna anföras,
finner jag lika litet som statskontoret anledning att föreslå någon förändring
i karaktären af ifrågavarande handlingars stämpelbeläggning.
23
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 95.
Uppgiften lärer under sådana förhållanden blifva att åvägabringa
bestämmelser, som med bibehållande af stämpelbeläggningens hittillsvarande
karaktär äro ägnade att i mesta möjliga mån förebygga stämpelskatteskyldighetens
eftersättande.
Den af statskontoret från motionerna vid 1911 års Riksdag upptagna
tanken, att skogsafverkningskontrakt skall uppvisas för länsman,
rönte redan under motionernas behandling i Riksdagen åtskillig gensaga.
Man framhöll sålunda bland annat, att det i vissa delar af landet skulle
med hänsyn till de stora distanserna vara förenadt med olägenhet eller
besvär att i och för kontraktets uppvisande uppsöka länsmannen, och
det sattes i fråga, huruvida icke uppvisandet hellre kunde ske inför
kommunalmyndighet.
En sådan anordning skulle naturligtvis i vissa fall ställa sig bekvämare
för de stämpelskatteskyldiga än det sätt för sakens ordnande,
som föreslagits af statskontoret, men den skulle å andra sidan medföra
icke så liten omgång med en omfattande skriftväxling mellan de kommunala
myndigheterna och åklagarna, och ändock torde anordningen näppeligen
erbjuda tillräcklig säkerhet.
Om jag alltså å ena sidan håller före, att statskontorets förslag
är bestämdt att föredraga framför den lösning af frågan, hvarå man,
enligt hvad jag nyss omförmält, under öfverläggningen i Riksdagen
gifvit anvisning, anser jag mig dock icke kunna förorda statskontorets
förslag i oförändrad form, i följd hvaraf jag låtit detsamma undergå
viss omarbetning inom finansdepartementet.
Statskontoret afser att åvägabringa kontrollen hufvudsakligen på
följande sätt. Säljaren eller upplåtaren samt den till hvilken kontraktet
under vissa omständigheter öfverlåtits är skyldig att inom viss tid förete
kontraktet för länsmannen i och för stämpelbeläggning samt därvid
medhafva erforderliga stämplar. Länsmannen äger att, därest han har
anledning antaga, att nämnda skyldighet blifvit eftersatt, infordra handlingen
och eventuellt påkalla Kungl. Maj:ts befallningshafvandes handräckning
för ändamålet. Eftersättande af säljarens eller upplåtarens
skyldighet medför slutligen enligt statskontorets förslag bötesansvar.
Otvifvelaktigt är, att bestämmelser af sådant innehåll möjliggöra
för åklagaren att i långt större utsträckning, än den nuvarande lagstiftningen
medger, öfvervaka stämpelbeskattningsbestämmelsernas efterlefnad
i förevarande hänseende. Det viktigaste är härvid, att hvarje afhandling
af här ifrågavarande slag skall företes för länsmannen och att uraktlåtenhet
härutinnan medför ansvar. Men den trygghet för stämpelskattens
utgörande, som ligger i en sådan anordning, synes mig komma
’; Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 95.
att väsentligen stärkas, därest ansvaret för stämpelbeläggningen lägges
i första hand både på säljare och köpare och ej endast på den förre.
Ordnar man saken på sådant sätt, synes det mig i fråga om tiden
för stämpelbeläggningen ligga närmast till hands att bestämma densamma
till afhandlingens upprättande.
Om ansvaret för stämpelbeläggningen kommer att hvila på såväl
säljare som köpare, böra de också båda vara skyldiga att sörja för att
den vidtagna åtgärden bringas till vederbörande åklagares kännedom.
Den stämpelbelagda handlingens företeende för åklagaren har jagtänkt
mig lämpligen kunna ske sålunda, att den öfverlämnades tillika
med en af båda kontrahenterna underskrifven anmälan om aftalets upprättande.
Denna bör inlämnas i två exemplar, af hvilka det ena med
åklagarens åtecknade intyg om handlingens behöriga stämpelbeläggning
skulle jämte den stämpelbelagda handlingen återställas till kontrahenterna.
Såsom bevis om fullgjord stämpelskatteskyldighet skulle den ena
af dessa behålla det stämpelbelagda kontraktet och den andra den med åklagarens
intyg försedda anmälan.
I anledning af justitieombudsmannens omförmälda framställning i
ämnet har statskontoret föreslagit, att det exemplar af afhandlingen,
som skulle företes för åklagaren, skulle vara åtföljdt af skriftlig, af båda
kontrahenterna på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i någon
form lämnats eller skall lämnas annan betalning för afverkningsrätten
än den, som finnes upptagen i afhandlingen. Härtill har i statskontorets
förslag också fogats en särskild straffbestämmelse.
Ehuru en deklaration på heder och samvete af sålunda ifrågasatt
innehåll, enligt min mening, har åtskilligt fog för sig, kommer en sådan
anordning emellertid i icke obetydlig mån att tynga på stämpelbeläggningsproceduren,
och jag har ansett det vara så angeläget att undvika
detta, att jag funnit mig icke böra upptaga statskontorets förslag i denna
punkt.
Den af statskontoret i förevarande afseende föreslagna straff bestämmelsen
har jag ansett det oaktadt böra inflyta i de nya stadgandena.
I det inom finansdepartementet utarbetade författningsförslaget är bestämmelsen
upptagen såsom 7 mom. i 52 §.
Efter den omläggning af statskontorets förslag i förut berörda delar,
som jag ifrågasatt, torde det blifva förenadt med vissa olägenheter att
bibehålla • de af statskontoret föreslagna bestämmelserna om befogenhet
för länsman och stadsfiskal att infordra skogsafverkningskontrakt, som
han har anledning antaga hafva blifvit upprättadt, utan att stadgade
föreskrifter rörande stämpelbeläggningen blifvit iakttagna. Det inom
25
Kungl. Maj-ts Nåd. Proposition N:o 95.
finansdepartementet i enlighet med min nu uttalade uppfattning utarbetade
förslaget förutsätter nämligen icke såsom oeftergiflig!, att det är
säljarens exemplar, som skall stämpelbeläggas, utan lämnar åt kontrahenterna
att därom fritt bestämma. Detta försvårar gifvetvis för länsmannen
att få fram bevisning särskildt på den af statskontoret angifna
vägen. Svårighetena äro redan med statskontorets förslag stora nog. För
att med full effekt kunna infordra kontraktet fordras ju visshet om att
det blifvit upprättadt, men äger man sådan visshet, har ju länsman
eller stadsfiskal möjlighet att genom stämning till domstol förskaffa
staten dess rätt, och för sådana fall blir den föreslagna bestämmelsen
obehöflig. Oafsedt om åt åklagare inrjmmes den af statskontoret föreslagna
befogenhet, lärer åklagaren i öfrigt icke sakna medel att åvägabringa
bevisning, huruvida beträffande en skogsafverkning, som veterligen
äger eller ägt rum inom hans distrikt, skriftlig afhandling blifvit
upprättad.
Statskontoret har föreslagit en särskild bestämmelse om åliggande
för den, som i vissa fall mottager stämpelpliktigt skogsafverkningskontrakt,
.att fullgöra af ursprunglig säljare eller köpare försummad
anmälnings- och stämpelskyldighet. Härtill knyter sig i förslaget en
särskild straffbestämmelse.
Att sträcka skyldigheten att göra anmälan och verkställa stämpelbeläggning
längre än till de i första hand kontraherande personerna
synes mig icke välbetänkt. Kontrollen därå, att person, i hvars hand
skogsafverkningskontrakt kommit från någon af de första innehafvare,
verkligen fullgjort honom härutinnan åliggande prestationer, torde nämligen
erbjuda hart när oöfverstigliga svårigheter.
För att emellertid vinna ökad garanti för att den ursprungliga
säljarens och köparens skyldigheter med afseende å stämpelbeläggningen
skola varda iakttagna har det synts mig lämpligt, att straff stadgas för
den, som efter öfverlåtelse mottager skogsafverkningskontrakt, som ej
blifvit stämpelbelagdt. Vid öfverlåtelse af kontrakt af ifrågavarande
slag får vid sådant förhållande den, till hvilken öfverlåtelsen sker, intresse
af att förvissa sig om att vederbörlig stämpelafgift är erlagd
och att, där så ej skett, förmå den eller de därtill förpliktade att fullgöra
sin skyldighet härutinnan.
Beträffande de föreslagna bestämmelsernas inordnande i stämpelförordningen
synes det mig vara mera i anslutning till dennas uppställning
att införa desamma, i hvad de afse själfva kontrollen, under V art. i förordningen,
som handlar om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande, än på
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 70 höft. (Nr 95.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 95.
sätt statskontoret ifrågasatt under rubriken skogsavverkning i 8 §. I
det inom finansdepartementet utarbetade förslaget hafva ifrågavarande
bestämmelser upptagits såsom ett nytt mom. i 39 §.
Straffbestämmelserna hafva i sistnämnda förslag likasom i statskontorets
intagits i 52 §. I det väsentliga öfverensstämma de båda förslagen
i denna del. Förutom ett par smärre jämkningar företer det inom
departementet utarbetade förslaget den afvikelsen från statskontorets,
att, där det för åklagaren företedda kontraktsexemplaret befinnes icke
vara behörigen stämpelbelagdt samt rättelse härutinnan trots anmaning
af åklagaren icke ägt rum inom förelagd tid — gifvetvis icke fallande
inom den tid, inom hvilken anmälan om afhandlingens upprättande
enligt författningens stadgande skall vara ingifven till åklagaren —
särskild! straff härför blifvit stadgadt.
Beträffande den af statskontoret föreslagna förändringen under
rubriken Nyttjanderätt till fast egendom och hvad till stöd härför anförts
har jag icke någon erinran att göra.
De af statskontoret föreslagna ändringar af stämpelförordningen i
anledning af justitiekanslerns förut omförmälda framställning i ämnet
hafva icke heller gifvit mig anledning till erinran. 1 det förslag till
förordning om ändring i vissa delar af nämnda förordning, som jag
låtit utarbeta inom finansdepartementet, har också hvad statskontoret
sålunda föreslagit blifvit vederbörligen beaktadt.
I anledning af de föreslagna nya bestämmelserna i de tre ifrågavarande
paragraferna i stämpelförordningen hafva några smärre formella
jämkningar i nämnda paragrafer i öfrigt måst göras. Någon särskild
motivering härför lärer icke vara erforderlig.
De bestämmelser, som må varda antagna i förevarande ämne, böra
gifvetvis träda i kraft snarast möjligt, och torde Kungl. Maj:t böra
bemyndigas att bestämma tiden därför.
Sedan departementschefen härefter uppläst förenämnda, inom finansdepartementet
utarbetade förslag till förordning om vissa ändringar i 8, 39
och 52 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften,
hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i nådig
proposition föreslå Riksdagen att antaga samma förslag äfvensom besluta,
att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft å tid3 som al
Konungen bestämdes.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 95.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle nådig proposition af lydelse bilagan litt.
— vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.