Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
1
Nr 82.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående afskrifning
af viss del utaf domkapitlets i Skara skuld till riksgäldskontoret;
gifven Stockholms slott den 15 mars 1912.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva
att å den skuld, hvari domkyrkan i Skara den 1 januari 1912 häftar
till riksgäldskontoret för lån till fullbordande af domkyrkans restaurering,
må under det af departementschefen i statsrådsprotokollet angifna villkoret
afskrifvas ett belopp af högst 27,000 kronor,, med iakttagande därvid att
annuiteten å den de! af lånet, som återstår efter afskrifningen, utgår med
sådant belopp, att lånet blir i sin helhet återbetaldt senast inom samma
tid, som med tillämpning af nu gällande betalningsvillkor är afsedd, eller
år 1935.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 59 höft. (Nr 82.)
1
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 82.
3
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars
1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Statsrådet Berg anförde:
I underdånig skrifvelse den 14 november 1906 anmälde domkapitlet
i Skara, att de rum uti högre allmänna läroverkets i Skara bibliotekshus,
hvilka af domkyrkan förhyrdes för domkapitlets sessioner, expedition och
arkiv, från och med hösten 1907 icke vidare finge för detta ändamål
disponeras, på grund hvaraf domkapitlet anhöll, bland annat, att Kungl.
Maj:t täcktes bereda erforderligt anslag för uppförandet af en byggnad till
ofvannämnda ändamål å den domkyrkan tillhöriga tomten n:r 19 i Skara,
ifall densamma befunnes därtill lämplig, eller å annan för anvisade medel
inköpt tomt. Genom nådigt bref den lo mars 1907 förklarade Kungl. Maj.t
denna framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I underdånig skrifvelse den 22 september 1909 har domkapitlet hos
Kungl. Maj:t gjort förnyad framställning i samma ämne och till stöd därför
anfört:
Afskrifning
af viss del
utaf domkapitlets
i
Skara skuld
till riksgäldskontoret.
4
Kmgl. Maj-is Nåd. Proposition Nr 82.
Alltsedan domkapitlet hösten 1907 afflyttat från lokalen i läroverkets bibliotekshus
hade domkapitlet för sina sessioner och sin expedition fått disponera fyra rum
(jämte ett femte helt litet) i andra våningen af ett å domkyrkans ofvannämnda tomt
beläget, domkyrkan tillhörigt stenhus. Af arkivet hade endast en mindre del, nämligen
den för expeditionen nödvändigaste, kunnat inrymmas i denna lokal. Den öfriga
delen hade fått kvarstå i två rum i läroverkets bibliotekshus. Ofvannämnda ruin i
domkyrkans hus utgjorde en del af den boställsvåning, som genom nådigt bref den 26
mars 1756 och fastställd lönereglering anvisats biskopen i Skara stift.
Biskopen vore gifvetvis icke pliktig att afstå någon del af sin boställsvåning för
domkapitlets behof. Ej heller funnes någon säkerhet för att domkapitlet finge till arkivets
förvaring behålla rummen i bibliotekshuset, hvilka kunde blifva för läroverket
behöfliga. Om dessa lokaler icke vidare skulle få disponeras af domkapitlet, funnes
ingå ^för ändamålet användbara rum att hyra i Skara, och särskildt vore det omöjligt
att ta någon lokal för arkivet. Domkapitlet stode alltså inför faran af fullständig
husvillhet. Men äfven under antagande att de nuvarande lokalerna kunde med säkerhet
påräknas för framtiden, vore ställningen ändock synnerligen brydsam. Rummen i
domkyrkans hus vore till utrymmet otillräckliga och till anordningen synnerligen obekväma,
; hvartill komme, att de vore belägna åt norr samt att de vore mörka och fuk^8®"
Stol" olägenhet och tidsspillan vållades domkapitlets ledamöter och tjänstemän
däraf, att ^större delen af arkivet vore inrymd i ett hus, beläget på närmare 200 meters
afstånd från sessions- och expeditionslokalerna. Hvarken den ena eller den andra lokalen
erbjöde det skydd mot eldfara, som särskildt med afseende på de dyrbara arkivalierna
maste fordras. Domkapitlet vågade därför uttala den förmodan, att intet ämbetsverk i
vårt land vore så illa lottadt med afseende på lokaler som domkapitlet i Skara.
Domkapitlet kunde icke anvisa, någon annan utväg att få behofvet afhjälpt, än
att ett särskildt hus med rum för sessioner, expedition och arkiv uppfördes. På uppdrag
af domkapitlet både arkitekten Er. Sundbärg från Landskrona utarbetat skisser till ett
domkapitelshus, forlagdt till domkyrkans ofvannämnda tomt, hvilka skisser funnes bifogade
handlingarna i ärendet. Enligt detta förslag skulle det nuvarande stenhuset
pa samma tomt bibehållas oförändradt, men de å tomten liggande uthusen flyttas till
annan plats pa tomten. Domkapitlet ansage detta förslag mycket tillfredsställande
både hvad arkitektur och rummens anordning beträffade och kunde ej finna, att det
innekölle något, som vare sig i ena eller andra afseendet kunde betecknas såsom öfverflödigt.
Enligt af arkitekten Sundbärg upprättadt kostnadsförslag beräknades kostnaden
för domkapitelshuset till 55,000 kronor och för uthusens flyttning och reparerande
till 6, /00 kronor. Till bestridande af dessa kostnader försloge emellertid icke domkyrkans
tillgångar. Enligt af domkyrkosysslomannen gjord beräkning skulle domkyrkan,
hvilken enligt nådiga bref den 25 oktober 1907 och den 21 februari 1908 befriats
från vissa bidrag till^konsistorievaktmästarens aflöning och till konsistorieexpeditionen
samt genom beslut ar 1907 af kyrkostämma med Skara stads- och landsförsamlingar
befriats från vissa andra utgifter, hädanefter hafva att påräkna ett årligt öfverskott af
omkring 1,100 kronor. Till ytterligare belysning af domkyrkans ekonomiska ställning
bifogades dels utdrag af domkyrkans räkenskaper för år 1908, dels afskrift af förslag
till stat för domkyrkan. I detta förslag vore utgifter för underhåll af domkyrkobvggnaden
och platsen däromkring upptagna endast till ett sammanlagdt belopp af 391
kronor 32 öre. I samma förslag vore för lokal för domkapitlet samt tillbehör därtill
upptagna 1,200 kronor, af hvilka 100 kronor torde få beräknas för tillbehöret. Om
det sålunda beräknade öfverskottet, 1,100 kronor, användes till förräntning och amorte
-
5
Kvngl. Maj;ts 1Säd. Proposition Nr 82.
ring af ett lån med fyrtioårig amorteringstid, skulle erhållas ett lån å 21,772 kronor
med en räntefot af 4 procent, ett lån å 20,242 kronor med en räntefot af 4 V2 procent
eller ett lån å 18,875 kronor med en räntefot af 5 procent. Domkapitlet ansåge sig
på grund häraf kunna beräkna, att domkyrkan skulle kunna förränta och amortera ett
lån å omkring 20,000 kronor. För erhållande af återstoden, omkring 42,000 kronor,
såge domkapitlet ingen annan möjlighet än att statsverket trädde hjälpande emellan,
och domkapitlet vågade vidhålla sin förut uttalade åsikt att, i den mån domkyrkan
icke förmådde fullgöra sitt åliggande att tillhandahålla lokal för domkapitlet, det tillkomme
staten att sörja för att detta behof blefve fy tidt för ett ämbetsverk, som måste
anses äfven vara ett statens organ.
I ett öfver domkapitlets förstnämnda skrifvelse af den 14 november 1906 afgifvet
utlåtande hade statskontoret uttalat den meningen, att i den mån de domkyrkan anvisade
särskilda inkomsterna ej försloge för domkyrkans utgifter, det borde åligga vederbörande
församling att fylla hvad som bruste. Visserligen hade statskontoret medgifvit,
att det torde vara tvifvelaktigt, huruvida domkyrkoförsamlingen hade direkt skyldighet
att bidraga till denna kostnad, såsom afseende ett ändamål, som ej hade större betydelse
för församlingen än för stiftet i öfrigt. Men statskontoret hade ansett, att just af
sistnämnda anledning denna kostnad torde tillhöra dem, som i första rummet borde
bestridas af domkyrkans egna tillgångar, hvarefter församlingen torde hafva att, där
så erfordrades, i stället lämna bidrag till de kostnader, som uppstode för domkyrkan
såsom församlingskyrka. Gentemot hvad statskontoret sålunda och i öfrigt anfört ville
domkapitlet anmärka, bland annat, att församlingarnas utgifter för kyrkliga ändamål
(prästlönemedel däri ej inbegripna med undantag af ett på kyrkostämma beslutadt bidrag
till komministerns aflöning å 586 kronor) år 1908 uppgått till 9,222 kronor 62
öre, däraf 2,321 kronor 4 öre till kyrkans uppvärmning och 646 kronor 96 öre till
dess belysning. Angående församlingarnas utgifter för kyrkliga ändamål, för hvilka
redovisning naturligtvis icke lämnades i de räkenskaper för domkyrkan, som inginge
till kammarrätten, hänvisades till skrifvelsen bifogade uppgifter af vederbörande räkenskapsförare.
Enligt domkapitlets mening vore största delen af de utgifter, som påfördes domkyrkan
själf, af det slag, att det icke rättvisligen kunde fordras, att församlingarna
skulle påtaga sig dem. Detta gällde utgifterna för ränta och amortering å domkyrkans
skulder; för underhåll af domkyrkans tomt; för inredning med mera i domkapitlets
lokal; för domkyrkomedlens förvaltning och vissa andra i staten upptagna ändamål
(smärre belopp); samt för de aflöningsanslag, som numera utginge af domkyrkans
egna medel, sedan domkyrkoförsamlingarna år 1907 åtagit sig vissa af de förut utgående.
Dessa återstående aflöningsanslag kunde icke, såsom domkapitlet i underdånig
skrifvelse den 6 november 1907 närmare utvecklat, påläggas församlingarna, enär de
måste anses såsom ersättning för tjänstgöring, som afsåge domkyrkans användning såsom
stiftskyrka. Domkapitlet ansåge äfven, att det funnes giltiga skäl därför, att
församlingarna icke billigtvis borde betala mera än hälften af brandförsäkringspremien
för kyrkan, som vore betydligt större och dyrbarare, än församlingar med eu folkmängd
af 5,700 personer skulle byggt blott för sitt eget behof.
Af de kostnader för domkyrkan såsom församlingskyrka, hvarom statskontoret
talat, bestrede domkyrkan själf, sedan församlingarna år 1907 äfven åtagit sig vissa
därtill hörande utgifter, ej annat än hvad som åtginge till underhåll af domkyrkobyggnaden
och platsen däromkring. Dessa utgifter hade efter det år 1894 afskräde
restaurationsarbetet icke stigit till synnerligen stora belopp; så hade de år 1907 upp
-
6
Ilungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
gått till 318 kronor 75 öre och år 1908, då utgifterna för detta ändamål varit högre
än något föregående år, till 723 kronor 20 öre. I förslaget till stat för domkyrkan
hade, såsom förut nämnts, dessa utgifter upptagits till endast 391 kronor 32 öre. Om
församlingarna skulle åtaga sig dessa underhållskostnader — de enda af domkyrkans
utgifter, hvarom sådant syntes kunna ifrågasättas — vore alltså därmed icke mycket
vunnet; domkyrkan skulle ändock icke förmå bekosta ett domkapitelshus. Domkapitlet
finge dessutom fästa uppmärksamheten på, att underhållskostnaderna efter den senaste,
med synnerlig omsorg utförda restaurationen visserligen varit mycket måttliga, men
att det läge i sakens natur, att de med åren skulle ökas. Om nu domkyrkan skulle
betala 1,100 kronor årligen såsom annuitet å ett lån för uppförande af ett domkapitelshus,
skulle ingen annan möjlighet finnas till erhållande af medel för dessa ökade
underhållskostnader än att anlita församlingarnas skattebidrag. Det vore alltså att
förutse, att församlingarna, som redan nu finge vidkännas betydligt större kostnader
för uppvärmning och belysning, än en efter deras storlek afpassad gudstjänstlokal
skulle fordra, komme att i framtiden få dryga utgifter äfven för underhållet. Domkapitlet
kunde icke finna billigt, att hela underhållskostnaden för denna stiftskyrka
lades på församlingarna, och kunde därför icke tillstyrka, att man utan nödvändighet
af dem fordrade, att de skulle åtaga sig äfven den jämförelsevis obetydliga utgift för
detta ändamål, som kunde upptagas på domkyrkans stat. En sådan nödvändighet
kunde dock inträda, om, sedan det ifrågavarande domkapitelshuset uppförts, domkyrkan
skulle sakna medel att jämte bidrag till kostnaden för domkyrkans underhåll äfven
bestrida kostnaden för domkapitelshusets underhåll, i hvilket fall församlingarna nog
icke skulle undandraga sig att åtaga sig hela den förra kostnaden.
Beträffande hvad statskontoret anfört därom, att domkyrkan fått sig vissa inkomster
anvisade eller rättare sagdt fått behålla något litet af sina förr rika inkomster
bland aunat och företrädesvis för att tillhandahålla lokal för domkapitlet, ville domkapitlet
erinra, att på den tid, då stadgandet om denna skyldighet tillkom, fordringarna
på ett »bekvämt rum för domkapitlets sammanträden» varit helt andra än nu.
Med det anförda hade domkapitlet sökt visa, att de skäl, som af statskontoret
anförts till stöd därför, att domkyrkan genom ökadt bidrag från Skara städs- och
landsförsamlingar kunde beredas tillfälle att förränta och amortera erforderligt byggnadslån,
endast till någon del ägde giltighet, då statskontoret afgaf sitt utlåtande, men
numera icke ägde någon giltighet alls.
Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna principiella skäl utgöra hinder för
statsanslag till uppförande af ett domkapitelshus, tilläte sig domkapitlet hänvisa på en
annan utväg att komma domkyrkan till hjälp. Riksdagen hade år 1892 anvisat till
fullbordande af restaureringsarbetet å Skara domkyrka dels ett anslag å 35,000 kronor,
dels på riksgäldskontoret 40,000 kronor såsom lån att af domkyrkan återgäldas medelst
en årlig annuitet af fem procent å den ursprungliga lånesumman (alltså 2,000 kronor),
af hvilken annuitet skulle beräknas 4 procent ränta å det vid hvarje likvid återstående
oguldna kapitalbeloppet och återstoden anses såsom kapitalafbetalning. Af detta
lån äterstode vid 1908 års slut oguldna 32,039 kronor 17 Öre. Då Riksdagen i öfverensstämmelse
med statsutskottets utlåtande beräknat, att domkyrkan skulle kunna
förränta och amortera ett lån å 40,000 kronor med augifna villkor, hade därvid uppenbarligen
icke tagits i beräkning, att domkyrkan skulle behöfva vidkännas någon större
utgift för tillhandahållande af lokal för domkapitlet; liksom icke heller domkapitlet
vid den tiden haft någon tanke på, att domkapitlet skulle komma i mistning af den
lokal, som domkapitlet då mot billig hyra disponerade i det på Skara stifts byggnads
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''82.
kassas bekostnad uppförda bibliotekshuset. I uuderdånig skrifvelse den 23 september
1891 angående behofvet af ytterligare medel till fullbordande af domkyrkans restaurering
hade domkapitlet framhållit, att orsaken därtill, att restaureringsarbetet icke
kunnat bringas till slut för den beräknade kostnaden, vore att söka i förhållanden,
som icke kunnat förutses vid kostnadsförslagets uppgörande. Bland annat hade domkapitlet
anfört, att enligt af byggmästaren L. E. Petterson gjord beräkning en ökad
utgift af 33,537 kronor framkallats däraf, att öfverintendenten Helgo Zetterwall, ledaren
af restaureringsarbetet, i anledning af under arbetet gjorda upptäckter af äldre
arkitekturdelar framställt förslag om vissa förändringar i den fastställda byggnadsplan eu
i syfte att bringa byggnaden i närmare öfverensstämmelse med dess forna utseende.
På grund häraf hade domkapitlet sökt och genom nådigt bref till öfverintendentsämbetet
den 8 februari 1889 erhållit tillstånd till vidtagande af dessa förändringar,
af hvilka den mest betydande varit den, som afsett anbringande af tritoner i kyrkans
inre. Med afseende härpå hade domkapitlet framhållit, att man handlat i öfverensstämmelse
med hvad som måste antagas hafva varit Riksdagens hufvudsyfte, då den
beviljat sitt första anslag till restaureringsarbetet, nämligen att ett uråldrigt och betydelsefullt
minnesmärke måtte så vidt möjligt återställas i sitt forna skick. Då nu
domkyrkan för ett sådant syfte belastats med en stor skuld till statsverket, under förutsättning
att domkyrkan skulle kunna bära denna skuld utan att andra densamma
åliggande förpliktelser åsidosattes, men denna förutsättning på grund af omständigheter,
som från början icke tagits i beräkning och svårligen kunnat tagas i beräkning,
visat sig vara oriktig, syntes det icke vara en obillig begäran, att staten eftergåfve
sin ifrågavarande fordran.
Om domkyrkan befriades från erläggande af annuiteten, 2,000 kronor, å skulden
till riksgäldskontoret, torde domkyrkan kunna med egna medel förränta och amortera
ett lån, som betäckte hela kostnaden för ett domkapitelshus.
Med stöd af hvad ofvan anförts hemställde domkapitlet i underdånighet, det Kungl.
Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för att bereda ett statsanslag å 42,000 kronor
till uppförande af ett domkapitelshus i Skara i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
arkitekten Sundbärgs skisser, under förutsättning att domkyrkan finge upptaga ett
amorteringslån å 20,000 kronor till bestridande af återstående kostnader för samma
ändamål, eller ock, därest detta ej kunde bifallas, göra framställning hos Riksdagen
om afskrifning af domkyrkans återstående skuld till riksgäldskontoret, under förutsättning
att domkyrkan finge upptaga ett amorteringslån å 62,000 kronor för nämnda
ändamål.
Det i domkapitlets underdåniga skrifvelse omförmälda förslag till stat
för Skara domkyrka — hvilket är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning —
är af följande lydelse:
Stat
för
Skara domkyrka.
Domkyrkan äger utom kyrkobyggnaden följande fastigheter:
Tomten nr 19 i Skara stad med därå uppfördt boningshus i tre våningar, af
hvilka de två nedersta äro biskopen i Skara stift på lön anslagna och den öfverstå
disponeras för domkyrkans räkning.
8
Kung!,. Majds Nåd. Proposition Nr 82.
Hemmanet Uddetorp i Skara landssocken, hvilket innehafves af domkyrkosysslomannen.
Inkomster:
69,909 hektoliter råg i Älfsborgs län efter medel
markegång
........................................................... kronor 666: 92
139,82 8 hektoliter korn i Älfsborgs län efter medelmark
egång ......................................................... » 1,230: 49
Forsellönersättning ............................................... » 64: 12 kronor 1,961: 53
102,409 hektoliter råg i Skaraborgs län efter medel
markegång
......................................................... kronor 904: 27
180,266 hektoliter korn i Skaraborgs län efter medel
markegång
......................................................... » 1,458: 34
21,254 kilogram smör i Skaraborgs län efter medel
markegång
......................................................... » 39: 32
Kontant ..................................................................... » 103: 21 * 2,505: 14
310,559 kilogram smör af domkyrkojord vid Skara efter medel
markegång.
....................................................................................... »
20,618 hektoliter kronotionde, Vs råg, Vg korn af d:o........................ >
46,941 » »af stadsjord vid Skara efter kronor
0,6065 per hektoliter........................................................................ »
Hyra för en våning i tomt nr 19 i Skara, förslagsvis........................ »
Diverse (uthyrning af domkyrkan vid begrafningar m. m.)............... »
Summa kronor 5
574: 57
171: 91
28: 47
500: —
25: —
,766
62
Utgifter:
Löner:
Till domkyrkosysslomannen:
42,207 hektoliter kronotionde, 1/2 råg, x/2 korn......... kronor 357: 07
36,9 31 » » V8 råg, 2/s korn......... » 308: —
Forsellönersättning ...................................................... » 24: 19 kronor
Innehar dessutom hemmanet Uddetorp som boställe.
Till kantorn.................................................................................... »
Till domkyrkoorganisten
36,2 7 2 hektoliter, 1/s råg, 2/s korn.............................. kronor 302: 51
Forsellönersättning ...................................................... » 11: 09 »
Till domkyrkoklockaren:
9,892 hektoliter kronotionde, Vs råg, 2/s k°rn ......... kronor 82: 50
Forsellönersättning ...................................................... » 3: 02
689: 26
7: 50
313: 60
85: 52
Omkostnader:
Krono- och kommunalutskylder för tomten nr 19, förslagsvis............ » 25
Afgift till prästänkehjälpen inom Skara stift....................................... » 3
» » domkapitlets expeditionskassa enligt prästmötesbeslut...... » 1
Transport kronor 1,125
50
38
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
9
, , , , Transport kronor
» » tomten nr 19 ......................................................... »
Ringning ock orgeltrampning vid prästvigning, förslagsvis ............... »
Ränta och amortering å skuld till riksgäldskontoret........................... »
* » »för reparation af tomten nr 19, omkr. »
Skötsel af domkyrkouret........................................................................ „
Renhållning af gator omkring domkyrkan och tomten nr 19 samt
arbete för underhall af platsen omkring domkyrkan, förslagsvis »
Grus och gruskörning, förslagsvis ......................................................... »
Papper, bindning m. m. för domkyrkans räkenskaper och författningssamling,
förslagsvis ........................................................................ s
Underhåll af tomten nr 19 ............................................................... „
Lokal med tillbehör för domkapitlet, förslagsvis ................................. s>
Till stiftsbiblioteket................................................................................. »
Diverse ................................................................................................. ,
Underhåll af domkyrkan........................................................................ »
Summa kronor
1,125: 38
200
32: 42
10
2,000
280
75
200: —
40: —
15: —
350: —
1,200: —
12: 50
100: —
126: 32
5,766: 62
På grund af nådig remiss inkom öfverintendentsämbetet med ett den
15 mars 1910 dagtecknadt underdånigt utlåtande, däruti ämbetet anförde
hufvudsakligen följande:
Vid granskning af de föreliggande ritningarna hade öfverintendentsämbetet funnit,
a-n /e lfråSaställda nybyggnaderna, utförda efter desamma, skulle, med hänsyn såväl
till den å den afsedda byggnadstomten redan förefintliga byggnaden och till stadsbilden
i ofngt som till det föreslagna läget å tomten, blifva mindre tillfredsställande och
därjämte komma att lida af åtskilliga ingalunda lämpliga anordningar i det inre. I
anledning däraf både ämbetet på sin tid anmodat tjänstgörande arkitekten hos ämbetet
mbl fU-n uPPra^a n}Ttt förslag till de tillämnade byggnaderna å samma tomt.
Till fullgörande af detta uppdrag hade Gnat till ämbetet öfverlämnat nya ritningar
jämte kostnadsförslag, slutande a ett belopp af 40,000 kronor — mot tidigare beräknade
55,000 kronor — för uppförandet af den nya hufvudbyggnaden, som förlagts i vinkel
mot och sammanförts med förenämnda å tomten i fråga redan varande byggnad.
Under tillkännagifvande att kostnaden för uppförande af nödiga uthus enligt
Gruts förslag blefve ungefär enahanda — eller 6,700 kronor — som enligt ortförslaget,
hade ämbetet i skrifvelse den 18 januari 1910 begärt domkapitlets yttrande öfver det
inom ämbetet, pa sätt nu nämnts, utarbetade förslaget, med föranledande hvaraf ämbetet
fått med skrifvelse den 9 mars 1910 emottaga domkapitlets, efter domkvrkosysslomanuens
hörande, lämnade förklarande, att domkapitlet funne nyssberörda förslå"
särdeles godt och i praktiskt hänseende synnerligen tillfredsställande, hvadan domkapitlet,
med särskild hänsyn därjämte till prisbilligheten, tillstyrkte antagandet af
samma förslag med tillhörande kostnadsberäkning.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit funne öfverintendentsämbetet sig
för sin del böra underdånigst hemställa, att därest ifrågavarande byggnadsföretag
komme till stånd, detta matte verkställas efter de inom ämbetet därför uppgjorda ritningar,
hvartill, efter hvad det ofvan sagda utvisade, torde åtgå en summa af, i rundt
tal, 47,000 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 59 höft. Nr 82.
2
10
Kungl. Maj: ts" Nåd.'' Proposition AV 82.
Sedan riksarkivarien härpå anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande
i ärendet, inkom riksarkivarien med ett den 30 maj 1910 dagtecknadt
yttrande, hvari anfördes hufvudsakligen följande:
1 skrifvelse till riksarkivarien af den 4 maj 1910 hade domkapitlet dels redogjort
för de nuvarande arkivförhållandena äfvensom domkapitlets behof af sina arkivalier,
dels meddelat, att stadsfullmäktige numera för allmänna läroverkets räkning låtit uppgöra
plan till apterande af vissa rum i bibliotekshuset till undervisningslokaler, hvilken
plan vore afsedd att till större delen sättas i verket redan sommaren 1910, och att i
denna plan inginge, att de nuvarande arkivrummen skulle tagas i anspråk till förvarande
af vissa samlingar afseende den naturhistoriska undervisningen, ehuru man hade
skäl att antaga, att läroverkets styresmän skulle låta anstå ett eller annat år med ^utförande
af planen i sistnämnda del, under afvaktan på att domkapitlet kunde erhålla
annan lokal för sitt arkiv; på något långt dröjsmål torde man likväl icke kunna räkna.
Den 17 maj 1910 hade riksarkivarien med nådigt medgifvande besökt Skara för
att taga kännedom om domkapitlets nuvarande tillfälliga lokal. Den befunne sig,
såsom redan nämnts, i det omförmälda domkyrkohuset, hvars tva nedre vaningar varit
upplåtna åt biskopen, medan den tredje uthyrdes för domkyrkans räkning. Huset vore
efter nyare fordringar ej särdeles väl byggdt. Grunden vore mycket svag och tydligen
illa lagd. Våningen å nedre botten vore upptagen af en pappershandel. Golfvet
hade här och hvar sjunkit, hvilket torde bero på grundens förutnämnda beskaffenhet;
något isoleringsskikt förekomme icke och rummen hade följaktligen i^ hög grad lidit
af ”fukt. Svamp och mögel frodades kring väggarna, och särskilda åtgärder, ehuru af
tillfällig beskaffenhet, hade måst vidtagas för att skydda varorna; golfven i tvä rum
hade ett par gånger under senare tid måst omläggas. En kort men brant och smal
trappa ledde upp till första våningen. Af dess fem delvis små rum jämte kök både
biskopen reserverat ett till mottagningsrum; köket. och en liten innanför belägen
kammare vore upplåtna till vaktmästaren. Domkapitlet disponerade sålunda för sina
egentliga behof tre rum, ett större och två mindre. Det större användes till sessionsrum
men beredde nätt och jämt plats för sessionsbord jämte stolar, och konsistorienotarien
hade sin plats i ett hörn nära fönstret. Någon tambur funnes icke, och
rummet måste på samma gång tjänstgöra såsom expeditionslokal, hvilket också ett par
gånger visade sig vara fallet under de tunnlar, riksarkivarien uppehöll sig där. A.f
de två små rummen användes det ena af amanuensen samt till förvaring af blankettoch
pappersförråd. i det andra förvarades på hyllor de nyaste och för expeditionen
nödvändigaste akterna; för arkivet i sin helhet vore det fullständigt otillräckligt. Alla
tre rummen, som vore belägna mot norr, uppgåfves vara under en stor del af året
kalla och dragiga trots eldning; en nyligen i sessionsrummet uppsatt kakelugn både
delvis redan spruckit, hvilket ytterligare syntes vittna om dålig grund ; den hade också
af brandsynen utdömts. Att inga skyddsanstalter mot eldfara vore vidtagna, behöfde
icke sägas. Domkapitlet hade i sin underdåniga skrifvelse uttalat den förmodan, »att
intet ämbetsverk i vårt land vore så illa lottadt med afseende på lokaler som domkapitlet
i Skara». Riksarkivarien kände icke tillräckligt ämbetsverkens lokaler för att
kunna utan vidare bekräfta eller bemöta detta uttalande; hvad han kunde vitsorda
vore endast, att Skara domkapitel i fråga om lokaler vore mycket illa lottadt. Man
hade som en möjlighet tänkt sig, att boställsrum kunde åt biskopen förbyras annorstädes,
i hvilket fall nedre botten och rummen eu trappa upp skulle användas för domkapitlets
räkning, den förra till arkivet. Af det nyss nämnda framginge, att detta
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.1
skulle förutsätta genomgripande och rätt kostsamma åtgärder, nämligen förstärkning af
grunden och isolering mot fukt, arkivrummens förseende med hvalf och andra skyddsåtgärder,
men härigenom komme utrymmet i bottenvåningen att ytterligare förminskas
och blefve sannolikt för ändamålet otillräckligt. Man torde vidare icke komma ifrån
den trånga och branta trappan, icke heller nödvändigheten att fortfarande använda
kakelugnar till uppvärmning, och dessutom kvarstode omöjligheten att utvidga lokalerna
och att anordna särskilt expeditionsrum med hvad mera därtill hörde. Till
öfverstå våningen ledde en ännu obekvämare trappa, mycket brant och på ett ställe
så låg, att en längre person måste böja hufvudet för att ej stöta emot. Itummen vore
visserligen lika många som i våningen en trappa upp, men erbjöde delvis mindre utrymme
på grund af takets lutning; trossbottnen mellan våningarna eu och två trappor
upp uppgåfves vara dålig. Öfverstå våningen torde för nu ifrågavarande ändamål vara
ännu olämpligare än den mellersta.
I afseende på arkivet hade domkapitlet erinrat om den olägenhet och tidsspillan,
som för närvarande vållades dess medlemmar och tjänstemän med anledning däraf, att
arkivlokalen befunne sig på ett afstånd af nära 200 meter från domkapitlets sessionsoch
expeditionslokal. Med hänsyn till frågan om eventuellt öfverlämnande af vissa
arkivalier till ett landsarkiv hade domkapitlet framhållit å ena sidan det oafvisliga behofvet
af en arkivlokal, äfven om en utsöndring af vissa arkivalier skedde, å den andra
svårigheten att bestämma en för alla slag af handlingar gällande tidsgräns, som vore
sådan, att de tidigare kunde anses jämförelsevis umbärliga; beträffande vissa grupper
af handlingar måste man rätt ofta anställa efterforskningar äfven i äldre, beträffande
andra inträffade detta endast undantagsvis. Skulle en tidsgräns fastställas, syntes man
icke böra sätta den senare än hundra år före innevarande tid, och i fråga om vissa
slags handlingar måste äfven de tidigare bibehållas. Med iakttagande af nu angifna
tidsgräns uppginge hvad som skulle kunna utsöndras endast till omkring 14 längdmeter,
medan hela arkivet upptoge omkring 161 meter förutom 62 meter hyllfack.
Skulle tidsgränsen sättas till något senare år än det förut antagna, blefve svårigheterna
ännu större för domkapitlet.
Körande frågan om domkapitelsarkivet och dess förvaringsrum kunde riksarkivarien
endast åberopa ett underdånigt utlåtande i ett likartadt fåll af den 22 februari
1906 rörande Västerås domkapitelsarkiv och lokal för detsamma. Då en myndighet
förklarade, hette det där, att den nödvändigt beköfde hafva en större del af sina, arkivalier
till hands vid oupphörligt förekommande undersökningar, torde det visserligen
falla sig svårt att ålägga densamma att öfverlämna någon större del af nämnda arkivalier
till en centraldepå, som vore belägen i en annan stad. Det läte visserligen
tänka sig, att domkapitlet något öfverdrefve betydelsen af de äldre handlingarna för
den nuvarande stiftsstyrelsen, men äfven om så vore fallet, torde det ej blifva lätt att
bestämma någon tidsgräns för öfverlämnandet. Hvad domkapitlet i Skara anginge,
hade riksarkivarien af olika anledningar sig bekant, att detta vid upprepade tillfällen
behöft för utredningar gå tillbaka till äldre handlingar. Det vore i sa fall uppenbarligen
mycket olägligt, om de äldre handlingarna vore skickade t. ex. till landsarkivet
i Göteborg, vare sig handlingarna skulle som lån återsändas till Skara eller
utredningen skulle verkställas af landsarkivets tjänstemän. Att återigen till ett landsarkiv
öfversända arkivalier till så ringa omfång som det angifna af omkring 14 längdmeter
vore påtagligen ändamålslöst. Det inginge för öfrigt i den nuvarande arkivorganisationen,
att domkapitlen skulle behålla sina arkiv. Domkapitels- eller biskopsstäderna
vore i regel gamla kulturcentra; vanligen rådde i dessa, och så vore speciellt
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
fallet i Skara, ett rätt lifligt historiskt och kulturellt intresse, och för detsamma kunde
ett något så när fullständigt och väl bevaradt domkapitelsarkiv få en viss betydelse.
Angående den förvaltningsrättsliga frågan, i hvad mån staten kunde vara skyldig
att bidraga till domkapitelshusens Byggande och de särskilda omständigheter, som i
Skara kunde anses inverka på dess besvarande, finge riksarkivarien i underdånighet
hänvisa till domkapitlets ganska uttömmande utredning. Riksarkivarien ansåge sig
härvid ej böra underlåta en erinran om, att domkapitlet på ett ställe i den underdåniga
skrifvelsen med några ord berört det förhållandet, att Skara domkyrka endast
»fått behålla något litet af sina förr rika inkomster». Som bekant hade Gustaf Yasa
till kronan indragit domkyrkornas öfverflödiga inkomster, och det syntes på ganska
goda grunder kunna vindiceras att, om under ändrade förhållanden en domkyrka med
sina reducerade inkomster ej längre förmådde att fylla de kraf, som ställdes på henne,
staten, som i långa tider dragit nytta af den som öfverflödig betraktade inkomsten, i
sådant fall borde kunna anses skyldig att hjälpande inskrida.
Mot de genom öfverintendentsämbetets försorg uppgjorda ritningarna hade riksarkivarien,
ingen annan erinran att göra, än att det vore önskligt att få en spiraltrappa
från expeditionen ned till arkivrummen, hvilket, med iakttagande af vissa anordningar,
torde kunna ske utan minskande af brandsäkerheten och utan någon särdeles
betydande kostnad.
Med anledning af det ofvan anförda och med särskild hänsyn till domkapitlets
behof af arkivlokal finge riksarkivarien för sin del i underdånighet lifligt förorda nådigt
bifall till den af domkapitlet i Skara gjorda underdåniga ansökningen, vare sig under
det ena eller andra alternativet.
Efter det fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle att inkomma
med underdånigt yttrande i ärendet, afgåfvo fullmäktige den 16 juni 1910
sådant yttrande och anförde därvid:
Beträffande det lån å ursprungligen 40,000 kronor, som enligt beslut af 1892 års
Riksdag från riksgäldskontoret utlämnats till Skara domkapitel för fullbordande af
restaureringsarbetet å Skara domkyrka, hade domkapitlet i sin underdåniga framställning
redogjort för de villkor, som blifvit bestämda för förräntning och återbetalning
af detta lån, äfvensom meddelat, att af lånet återstode vid 1908 års slut oguldna
32,039 kronor 17 öre. Fullmäktige finge upplysa, att genom den senaste annuitetslikviden,
erlagd den 16 december 1909, lånet nu minskats till ett kapital af 31,327
kronor 86 öre jämte därå från nämnda dag upplupen ränta efter 4 procent. Domkapitlets
förevarande framställning ginge ut på, att staten för att möjliggöra uppförandet
af ett nytt domkapitelshus skulle antingen för ändamålet anvisa ett anslag
utan återbetalningsskyldighet eller ock medgifva afskrifning å domkyrkans skuld till
riksgäldskontoret. Af dessa alternativ vore enligt fullmäktiges mening det senare
otvifvelaktigt att föredraga, och ansåge sig fullmäktige därför, under förutsättning att
omständigheterna befunnes påkalla, att staten i förevarande fall trädde emellan, böra
förorda, att detta måtte ske på sådant sätt, att det belopp, som för ändamålet ansåges
nödigt, afskrefves å domkyrkans ifrågavarande skuld. För den del af lånet, som därefter
kunde komma att återstå, syntes annuiteten lämpligen böra bestämmas till sådant
belopp, att lånet i sin helhet blefve återbetaldt inom samma tid, som med tillämpningen
af nu gällande betalningsvillkor vore afsedd, nämligen år 1935.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
Slutligen har statskontoret uti infordradt, den 1 mars 1911 dagtecknadt
utlåtande förklarat sig för sin del biträda den mening, som i ärendet
uttalats af fullmäktige i riksgäldskontoret.
Af hvad i ärendet sålunda förekommit synes mig framgå, att frågan Departeom
nya ämbets- och arkivlokaler för domkapitlet i Skara kräfver sin mentschefe
snara lösning. De för närvarande af domkapitlet använda lokalerna äro
uppenbarligen för sitt ändamål synnerligen olämpliga. Annan tjänlig lokal
lärer icke heller vara att tillgå i staden. Någon öfverflyttning af domkapitlets
arkivalier till landsarkiv torde, såsom riksarkivariens yttrande i
ämnet utvisar, icke lämpligen böra ske, hvadan minskning af domkapitlets
behof af utrymme för arkivet ej är att förvänta. Vid sådant förhållande
synes icke någon annan utväg stå till buds än uppförande af ett nytt
domkapitelshus. Den i ämnet förebragta utredningen gifver emellertid vid
handen, att domkapitlets egna tillgångar ej ensamt förslå till en dylik nybyggnad.
Att betunga domkyrkoförsamlingen och eventuellt stiftets öfriga
församlingar med kostnader i det angifna syftet synes ej rimligtvis kunna
ifrågasättas. Under sådana omständigheter torde ingen annan utväg finnas,
än att staten träder hjälpande emellan. Visserligen åligger det icke i allmänhet
staten att sörja för domkapitlens förseende med lokaler. Men dels hafva,
enligt särskilda nådiga beslut, af anslaget till domkapitlens expeditioner
anvisats till domkapitlet i Visby 600 kronor årligen för hyra af expeditionslokal
och till domkapitlet i Luleå högst 1,500 kronor årligen till hyra för
sessions- och expeditionslokal samt bostad för vaktmästare, och dels saknas
icke exempel på att undantagsvis ett direkt byggnadsanslag i sådant afseende
anvisats af allmänna medel, när tillgång på annat sätt ej kunnat beredas.
Riksdagen har sålunda år 1907 efter framställning af Kungl. Maj:t anvisat
ett belopp af 15,000 kronor till anordnande af arkivlokal i domkapitelshuset
i Västerås samt till nämnda byggnads iståndsättande.
Mot det af arkitekten Grut på öfverintendentsämbetets föranstaltande
upprättade och af domkapitlet för dess del godkända kostnadsförslaget,
slutande på 40,000 kronor för arkiv- och domkapitelshus och ett
till 7,000 kronor afrundadt belopp för flyttning af uthusen, har jag intet
att erinra.
Då det härefter gällt att undersöka, huru stort tillskott af statsmedel
må erfordras för att domkapitlets byggnadsplaner skola kunna förverkligas,
har jag, med ledning af uppgifter i Riksdagens revisorers berättelser öfver
statsverkets tillstånd m. m., låtit uppgöra följande tablå öfver domkyrkans
ekonomi under nedannämnda år:
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
1907.
Balans från år 1906: tillgångar...... kronor 1,634: 36
Uppbörd ...... » 6,278: 08
Balans till år 1908: skuld.......... » 36,126: 47
Kronor 44,038: 91
Skuld......... kronor 36,805: 11
Utgifter...... » 4,213: 75
Tillgångar... » 3,020: 05
Kronor 44,038: 91
1908.
Balans från år 1907: tillgångar...... kronor 3,020: 05
Uppbörd ...... » 11,185: 22
Balans till år 1909: skuld.......... » 35,297: 50
Kronor 49,502: 77
Skuld......... kronor 36,126: 47
Utgifter...... » 4,608: 78
Tillgångar.. » 8,767: 52
Kronor 49,502: 77
1909.
Balans från år 1908: tillgångar...... kronor 8,767: 52
Uppbörd ...... » 6,645: 87
Balans till år 1910: skuld.......... » 34,444: 52
Kronor 49,857: 91
Skuld......... kronor 35,297: 50
Utgifter...... » 4,151: 80
Tillgån gar.. » 10,408: 61
Kronor 49,857: 91
1910.
Balans från år 1909: tillgångar...... kronor 10,408: 61 Skuld......... kronor 34,444: 52
Uppbörd ...... » 6,635: 20 Utgifter...... » 4,732: 93
Balans till år 1911: skuld.......... » 33,531: 60 Tillgångar.. » 11,397: 96
Kronor 50,575: 41 Kronor 50,575: 41
Af denna tablå framgår visserligen, att ställningen under de år tablån
omfattar ej oväsentligt förbättrats, i ty att domkyrkans skuld utöfver tillgångarna,
som i början af år 1907 utgjorde 35,170 kronor 75 öre, i slutet
af år 1910 nedgått till 22,133 kronor 64 öre, men då enligt mig från
domkapitlet tillhandakommen uppgift domkyrkan från och med början af
år 1909 betalar i årlig hyra för den nu af domkapitlet disponerade lokalen
ett belopp af 600 kronor samt en reparation af domkyrkotaket för
ett belopp mellan 7,000 och 8,000 kronor synes vara omedelbart förestående,
har jag ej vågat ifrågasätta någon ändring i domkapitlets beräkningar,
enligt hvilka domkyrkan med sina disponibla tillgångar icke synes
kunna förränta och amortera ytterligare lån till större belopp än omkring
20,000 kronor. För att domkapitlets byggnadsplaner må kunna förverkligas,
erfordras således ett tillskott af statsmedel å 27,000 kronor.
I fråga om sättet för beredande af nödigt tillskott har domkapitlet
hemställt, att detsamma måtte utgå antingen i form af ett direkt anslag
eller också medelst afskrifning af återstoden utaf den skuld, hvari domkyrkan
häftar till riksgäldskontoret för det af 1892 års Riksdag på riks
-
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.
gäldskontoret anvisade lånet å 40,000 kronor till fullbordande af domkyrkans
restaurering, hvarå enligt mig tillhandakommen uppgift vid
utgången af år 1911 återstod oguldet ett kapitalbelopp af 29,785 kronor
67° öre. I likhet med fullmäktige anser jag, att den senare utvägen är
att föredraga. Afskrifning bör dock icke äga rum till större belopp än
som motsvarar den del af ifrågavarande byggnadskostnader, som domkyrkan
ej själf förmår gälda. Fullmäktiges förslag i fråga om återbetalningen af
den del af lånet, hvilken efter en eventuell afskrifning kommer att återstå,
synes mig lämpligt, och torde vid medgifvandet till afskrifningen tilllika
böra fästas det villkoret att, om ej det nya domkapitelshuset med tillhörande
uthusbyggnader inom viss tid, som lämpligen torde kunna bestämmas
till fyra år, räknadt från den 1 januari 1912, är uppfördt och
fullt färdigt i enlighet med af Kungl. Maj:t fastställda ritningar, medgifvandet
till afskrifningen är förfallet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition
föreslå Riksdagen medgifva
att å den skuld, hvari domkyrkan i Skara den.l
januari 1912 häftar till riksgäldskontoret för lån till
fullbordande af domkyrkans restaurering, må under det
af mig angifna villkoret afskrifvas ett belopp af
högst 27,000 kronor, med iakttagande därvid att annuiteten
å den del af lånet, som återstår efter afskrifningen,
utgår med sådant belopp, att lånet blir i sin helhet återbetaldt
senast inom samma tid, som med tillämpning
af nu gällande betalningsvillkor är afsedd, eller år 1935.
Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, aflåtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.