Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 60.
1
N:o 60.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5
juni 1909 om förhud mot handels idkande å söckendag
utöfver viss tid; gifven Stockholms slott den 23 februari
1912.
Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
lag, innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om
förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 42 höft. (Nr 60.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
Förslag
till
Lag,
innefattande ändring i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot
handels idkande å söckendag utöfver viss tid.
Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 5 juni 1909 om
förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid äfvensom 1
och 2 §§ i samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
Lag om förhud mot handels idkande under vissa tider af dygnet.
1 §•
Därest inom stad, köping eller municipalsamhälle yppas behof af
förbud mot att handelsbod å söckendag hålles till salu öppen utöfver
viss tid, må sådant förbud meddelas i enlighet med hvad nedan sägs.
Varder dylikt förbud för viss ort medel eladt, må ock förbud i enahanda
ordning meddelas mot att handelsbod å sön- och helgdagar hålles
till salu öppen under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen ej är
att hänföra till sabbatstid.
2 §•
Förbud, hvarom i 1 § första stycket förmäles, skall angifva viss
tid, då bod må öppnas, ej före klockan sju förmiddagen, och viss tid,
då bod skall stängas, ej senare än klockan åtta eftermiddagen. Dock
må för bod, där handel idkas allenast med lifsförnödenheter, tiden för
öppnandet sättas till klockan sex förmiddagen samt för sådan bod eller
bod, där hufvudsakligen tobak eller hvad däraf är förfärdigadt eller tid
-
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.
ningar hållas till salu, stängningstiden sättas till klockan nio eftermiddagen.
Jämväl må stängningstiden å aftonen före sön- eller helgdag
och under två veckor närmast före julaftonen bestämmas till klockan
nio eftermiddagen och i fråga om bodar, som i nästföregående punkt
omförmälas, till klockan tio eftermiddagen.
Förbud, som i 1 § andra stycket sägs, skall afse hela tiden före
klockan sex förmiddagen och efter klockan nio eftermiddagen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1912.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre ADELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström i underdånighet:
»I
skrifvelse den 29 mars 1910 anhöll Riksdagen, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa undersökning, i hvad mån inom vårt land
behöflig söndagshvila utan berättigad anledning åsidosattes, särskilt
inom industri, handel och andra närliggande arbetsområden, äfvensom,
därest utredningen skulle därtill gifva anledning, för Riksdagen framlägga
erforderligt lagförslag i ämnet. Den genom nämnda skrifvelse
väckta frågan är för närvarande föremål för utredning. Innan nämnda
utredning blifvit slutförd, torde emellertid hinder icke möta att redan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60. 5
nu vidtaga vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att främja söndagshvilan
på ett särskildt område, där uppenbara missförhållanden synas vara för
handen, nämligen i fråga om butikshandeln. En särskild anledning till
att frågan om ändrad lagstiftning på detta område nu upptages till
behandling utan samband med frågan om söndagshvilans tillgodoseende
på öfriga områden finner jag nämligen ligga i den bristande öfverensstämmelse,
som enligt nu gällande bestämmelser förefinnes mellan det
sätt, hvarpå nämnda handel är ordnad på söekendagar, å ena, och på
sön- och helgdagar, å andra sidan. Butikshandeln å söekendagar regleras
af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å
söckendag utöfver viss tid. I fråga om sön- och helgdagar finnas inga
motsvarande bestämmelser med undantag af det direkta förbud, som
7 kap. 3 § allmänna strafflagen innehåller mot att hålla kramlåda eller
annan dylik bod till salu öppen å sön- eller högtidsdag emellan klockan
sex om morgonen och klockan nio om aftonen. Någon befogenhet för
de kommunala myndigheterna att, såsom med afseende å söckendag kan
ske, inskränka butikshandeln till viss tid af dagen, finnes icke. Före
och efter den i ofvannämnda lagrum angifna sabbatstiden kan därför
butik obehindradt hållas öppen å sön- och högtidsdagar, äfven om förbud
utfärdats mot att under söckendag idka handel å motsvarande tid. Och
söndagshandeln i sådana bodar, som ej äro att hänföra till »kramlåda
eller annan dylik bod», är öfverhufvudtaget ej underkastad andra inskränkningar
i förevarande hänseende än den, som följer af strafflagens
allmänna förbud mot att å sabbatstid idka sådant arbete, som uppskof
tåla kan eller icke sker till egen eller annans nödtorft.
Detta har, enligt hvad jag inhämtat, på flera håll framkallat vissa
oegentligheter i fråga om handelsbutikers öppethållande. Sålunda förekommer
det i stor utsträckning, att butiker, som på grund af utfärdadt
förbud hållas stängda intill klockan tolf på natten emellan lördag och
söndag, vid nämnda tid åter öppnas för allmänheten och därpå hållas
öppna under flora timmar af natten. Vidare är det ganska vanligt, att
butiker, som på hvardagskvällarna måste stängas klockan åtta eller nio,
på söndagsaftnarne hållas öppna mellan klockan nio och klockan tolf.
En lagändring i syfte att af hjälpa dessa oegentligheter finner jag
så mycket mera af behofvet påkallad, som det är tydligt, att butikspersonalens
anspråk på hvila från arbetet nattetid äger sitt berättigande
likaväl för sön- och helgdagar som för söekendagar. Särskildt torde
härvid böra framhållas, att en stor del af de butiker, som, på sätt ofvan
är sagdt, hållas öppna under natten, utgöras af cigarraffärer med kvinnlig
betjäning. Af en utaf Stockholms matvaruhandlareförening till Eders
6
Kimgl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 60.
Kungl. Maj:t ingifven skrifvelse framgår, att de af-mig omnämnda missförhållandena
gjort sig gällande jämväl i fråga om matvaruhandeln.
En lagstiftning rörande batikstängning å sön- och helgdagar kan
emellertid tänkas genomförd på två olika sätt. Antingen kan ett för
hela riket gällande förbud mot att under viss tid af dagen hålla handelsbod
öppen fastställas i lag eller oek kan beslutanderätten i ifrågavarande
hänseende öfverlämnas åt kommunerna. I förra fallet skulle de nya
bestämmelserna anknyta sig till det stadgande, som i 7 kap. 3 § strafflagen
finnes meddeladt angående kramlåda och annan dylik handel, i det
senare fallet skulle åter lagen den 5 juni 1909 erhålla utsträckt tillämpning.
Vid framläggande af det lagförslag, som låg till grund för sistnämnda
lag, uttalade sig föredragande departementschefen mot att dess
tillämpning på sådant sätt utsträcktes. Han framhöll därvid, att bestämmelser
till inskränkning af handeln på sön- och helgdagar, på
grund af deras sammanhang med stadgandet i 7 kap. 3 § strafflagen,
icke kunde meddelas i den ordning eller byggas på de grunder, som
för lagstiftningen angående inskränkning af handeln å söckendagar ansågos
vara de rätta. Enligt min mening kunna dock näppeligen några
principiella betänkligheter anses möta mot ett öfverlämnande åt de
kommunala myndigheterna af beslutanderätten i förevarande afseende,
för såvidt detta endast sker i sådana fall, å hvilka ofvannämnda bestämmelser
i allmänna strafflagen sakna all tillämpning, d. v. s. i fråga om
handels idkande å sådan tid, som ej enligt nämnda lagrum är att hänföra
till sabbatstid. Såsom stöd för en sådan anordning kan i öfrigt anföras,
att syftet med den nu ifrågasatta lagstiftningen är väsentligen ett
annat än det med 7 kap. 3 § strafflagen afsedda. Under det nämligen
sistnämnda stadgande, enligt hvad lagens grunder utvisa, hufvudsakligen
har till uppgift att förhindra, att allmän förargelse väckes därigenom
att handelsrörelse idkas å sabbatstid, är anledningen därtill att inskränkningar
i söndagshandeln nu anses påkallade däremot mera att söka i
samma förhållande, som framkallade lagen den 5 juni 1909, eller butikspersonalens
behof af nödig arbetshvila. Det synes mig därför, åtminstone
såsom en provisorisk anordning, till dess frågan om söndagshvilan
i sin helhet vunnit en slutlig lösning, vara lämpligast, att nämnda lags
bestämmelser erhålla motsvarande tillämpning beträffande den tid å sönoch
helgdagar, som ej är att anse såsom sabbatstid.
Hvad åter angår den handel med lifsmedel och andra nödvändighetsvaror,
som med stöd af gällande lagstiftning bedrifves å sabbatstid,
torde bestämmelser i syfte att reglera denna handel rätteligen böra meddelas
i en annan ordning. I allt fall lära sådana bestämmelser icke kunna
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60. 7
utfärdas utan eu mera ingående utredning angående de förhållanden,
hvarunder nämnda handel bedrifves, hvilken utredning torde böra ske i
samband med den nu pågående undersökningen om söndagshvilans befrämjande
på öfriga arbetsområden.
Om de kommunala myndigheterna erhålla den beslutanderätt i
fråga om söndagshandeln, som ofvan angifvits, torde man ej behöfva
befara, att de skola underlåta att begagna nämnda rätt å alla de platser,
där inskränkande bestämmelser äro af nöden. Af en undersökning, som
verkställts af kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning rörande den
utsträckning, i hvilken lagen den 5 juni 1909 tillämpats, framgår nämligen,
att redan vid utgången af år 1910, som var lagens första verksamhetsår,
af samtliga svenska städer sammanlagdt 40 eller icke mindre
än 43 procent med ett invånareantal af i det närmaste åtta tiondelar
af Sveriges hela stadsbefolkning fattat beslut om lagens trädande i tillämpning.
Då missförhållandena åtminstone inom de två områden, där de
såsom ofvan berörts, mest gjort sig gällande, eller inom tobaks- och matvaruhandeln
äro minst lika framträdande a sön- och helgdagar som å andra
dagar, ger den skyndsamhet, med hvilken kommunerna begagnat sig af
lagen den 5 juni 1909, anledning att antaga, att de äfven skola bringa
den nu ifrågasatta lagstiftningen till tillämpning i alla de fall, då så
erfordras. . Och någon fara för att de kommunala myndigheterna skola
begagna sin beslutanderätt i strid mot konsumenternas berättigade anspråk
på att jämväl å sön- och helgdagar erhålla vissa nödvändighetsvaror
föreligger tydligen icke, om nämnda myndigheters befogenhet
inskränkes till de tider af dagen, som ofvan angifvits.
Enligt de af mig nu angifna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till ändring i vissa delar af lagen den 5 juni
1909. Då enligt rubrikens nuvarande lydelse lagen är inskränkt att gälla
allenast med afseende å söckendagar, har det därvid till en början varit
nödvändigt att gifva nämnda rubrik en i någon mån förändrad affattning.
På sätt ofvan angifvits, afse de nya bestämmelserna närmast att förekomma
den oegentlighet, som ligger däri, att förbud, som meddelats
för söckendagar, icke enligt gällande lag kan vinna tillämpning beträffande
sön- och helgdagar. Med hänsyn härtill har det stadgande,
som i 1 § införts rörande rätt att utfärda förbud jämväl för sön- och
helgdagar, fått sådan affattning, att denna rätt gjorts beroende däraf,
att förbud för den ort, hvarom fråga är, redan kommit till stånd eller
samtidigt meddelas äfven för söckendagar. Att behof skulle yppas att
utfärda förbud, gällande endast för sön- och helgdagar, torde också
knappast behöfva förutsättas. I lagens 2 § har den bestämmelsen in
-
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 60.
forts, att förbudet skall gälla hela den tid, som ej är att hänföra till
sabbatstid, eller tiden före klockan sex förmiddagen och efter klockan
nio eftermiddagen i dess helhet. Någon viss öppnings- och stängningstid
skulle således icke, såsom i fråga om söckendagar är stadgadt, angifvas
i förbud, som utfärdas för sön- och helgdagar. Detta är en
naturlig följd däraf, att förbudet endast skulle kunna afse den tid af
dagen, som måste innefattas under ett för söckendagar meddeladt förbud.
En mindre afvikelse från hvad som gäller om söckendagar innehåller
dock förslaget därutinnan, att någon rätt icke medgifvits att för
de två veckorna närmast före julaftonen göra det undantag från de
eljest gällande reglerna, som omtalas i tredje punkten af lagens 2 §,
så att bodar, där handel idkas allenast med lifsförnödenheter eller där
hufvudsakligen tobak eller hvad däraf är förfärdigadt eller tidningar
hållas till salu, skulle kunna jämväl å sön- och helgdagar hallas öppna
mellan klockan nio och tio på aftonen. Något behof att för sön- och
helgdagar medgifva ett dylikt undantag torde nämligen näppeligen
förcliggå
Då
emellertid lagen den 5 juni 1909 är af den beskaffenhet, att
den fortsatta handläggningen af den föreliggande frågan ankommer på
civildepartementet, hemställer jag, att ärendet måtte för vidare behandling
dit öfverlämnas.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lämna bifall.
Ur protokollet:
Hjälmar Nyman.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 60.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1912.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre AdelswäRD,
PetréN,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för civildepartementet statsrådet Schotte i underdånighet:
»På grund däraf att vissa inskränkningar i rätten att under sönoch
helgdagar hålla handelsbod till salu öppen ansetts vara af behofvet
påkallade har, såsom chefen för justitiedepartementet nu omförmält, inom
nämnda departement utarbetats ett förslag till ändring i vissa delar af
lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å söckendag
utöfver viss tid. Då nu ärendet öfverlämnats till civildepartementet
för fortsatt behandling, kan jag beträffande grunderna för förslaget inskränka
mig till att åberopa hvad chefen för justitiedepartementet anfört.»
Föredraganden uppläste härefter berörda förslag till lag om ändring
i vissa delar af lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 42 höft. (Nr 60.) 2
10
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
å söckendag utöfver viss tid och. hemställde, att detsamma måtte genom
nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;
och täcktes med bifall till densamma Hans Maj:t
Konungen förordna, att nådig proposition i ämnet af
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall till
Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
STOCKHOLM, ISA A. C MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.