Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
1
Nr 49.
Kung1. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
pensioner ä allmänna indragning sstaten till extra tjänstemännen
å järnvägsstyrelsens banbyrå Per Svanbeck och
Gustaf Elias Erdmann; gifven Stockholms slott den 23
februari 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att extra tjänstemännen å järnvägsstyrelsens banbyrå Per Svanbeck
och Gustaf Elias Erdmann må från och med månaden näst efter den,
då anställningen vid statens järnvägar upphör, under sin återstående
lifstid åtnjuta årliga pensioner å allmänna indragningsstaten, Svanbeck
till belopp af 1,900 kronor och Erdmann till belopp af 1,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Magt förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 1 afä. 32 käft. (Nr 49).
1
2
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 49.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Uti skrifvelse den 31 januari 1912 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
om beredande af pensioner åt extra tjänstemännen å styrelsens
banbyrå Per Svanbeck och Gustaf Elias Erdmann.
Järnvägsstyrelsen har därvid meddelat följande.
Svanbeck, som är född den 9 augusti 1840, erhöll år 1862 anställning
såsom extra ingenjör vid statens järnvägar, i hvilken egenskap
han under nämnda år tjänstgjorde å öfverste Nils Ericsons kansli.
Efter att under åren 1863 och ''1864 haft sysselsättning i enskild tjänst,
inträdde Svanbeck år 1865 åter i tjänst vid statens järnvägsbyggnader,
i hvilken tjänst han kvarstod till september manads utgång år 1879.
Under nämnda tid tjänstgjorde Svanbeck till en början såsom extra
ritare och sedermera i tur och ordning såsom nivellör, byråingenjör
och stationsingenjör. Från och med den 1 oktober 1879 till och med
3
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 49.
den 30 september 1883 hade Svanbeck anställning såsom baningenjör
vid statens trafikerade järnvägar, hvilken befattning han emellertid lämnade
för att ägna sig åt enskild verksamhet. Sedan ingången af år
1904 är Svanbeck anställd å styrelsens banbyrå såsom extra tjänsteman,
och åtnjuter han i denna egenskap enligt styrelsens beslut den 3
september 1907 ett årligt arfvode af 4,200 kronor.
Erdmann, som är född den 26 september 1845, innehade vid statens
inköp år 1896 af Landskrona—Ångelholms järnväg befattning dels
såsom trafikchef, tillika ban- och maskiningenjör, vid nämnda järnväg
dels såsom trafikchef vid Landskrona och Hälsingborgs järnvägar. Enligt
kontraktet mellan järnvägsstyrelsen och Landskrona—Ångelholms
järnvägsaktiebolag angående inlösen af järnvägen skulle de vid denna
järnväg anställda tjänstemän och betjänte äga rätt att öfvergå i statens
järnvägars tjänst utan minskning af innehafvande löneförmåner och utan
att i öfrigt inträda i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll,
bland annat, att de åtnöjde sig med de med deras innehafvande befattningar
jämförliga sådana, som styrelsen ansåge lämpligt åt dem anförtro,
samt att de underkastade sig alla för statens järnvägspersonal gällande
reglementen och instruktioner samt villkor för antagande, bibehållande
af anställning och entledigande. I öfverensstämmelse härmed uppbar
Erdmann efter sitt inträde i statens järnvägars tjänst samma arfvode
som i sin förutvarande befattning såsom trafikchef vid Landskrona—
Ångelholms järnväg eller 2,600 kronor om året, och bestodo Erdmanns
åligganden i att biträda vid uppgörandet af de förslag och utredningar
särskilt rörande bandelen Landskrona—Ångelholm och rörande statsverkets
äganderätt till västkustbanans jordområden med mera dylikt,
som genom bandirektörens vid västkustbanan försorg skulle uppgöras.
I sin befattning såsom trafikchef vid Landskrona och Hälsingborgs
järnvägar kvarstod Erdmann till år 1901, då han på begäran erhöll
afsked. Honom tilldelades därvid från nämnda järnvägars pensionsinrättning
en årlig pension af 2,730 kronor.
Efter upphörandet af Erdmanns anställning vid nämnda enskilda
järnvägar blef Erdmann enligt järnvägsstyrelsens beslut den 29 juli 1901
förflyttad till tjänstgöring å styrelsens banbyrå från och med den 1
augusti samma år, och skulle han för sin tjänstgöring därstädes åtnjuta
samma arfvode, som han under sin förutvarande tjänstgöring vid statens
järnvägars tredje distrikt ägt uppbära. Den 1 september 1907 höjdes
Erdmanns arfvode med anledning af löneregleringen för statens järnvägars
personal i allmänhet samt tjänstetidens utsträckning till 3,600
kronor, hvilket arfvode han fortfarande åtnjuter.
9
4
Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
I jämförelse med den öfriga med västkustbanan öfvertagna personalen,
som anställdes i ordinarie tjänst vid statens järnvägar från ingången
af år 1896 och beträffande hvars pensionering särskilda bestämmelser
meddelats genom kungl. brefvet den 6 juni 1902, intager
Erdmaun en undantagsställning. I början af år 1902 anhöll visserligen
Erdmann hos styrelsen under åberopande af bestämmelserna i förberörda
kontrakt, att honom måtte anvisas en med hans befattning vid
den inlösta järnvägen jämförlig ordinarie tjänst vid statens järnvägar
samt att han, i likhet med hvad som skett beträffande den öfriga genom
västkustbanans inköp i statens järnvägars tjänst öfvertagna personalen,
måtte komma i åtnjutande af de förmåner, som enligt gällande
reglementen och bestämmelser tillkomme den vid statsbanan anställda
personalen.
Å denna framställning meddelade emellertid järnvägsstyrelsen den
11 mars 1902 följande, i dess protokoll för nämnda dag intagna
beslut:
»Da enligt hvad som läge i sakens egen natur och jämväl framginge
af den Riksdagens beslut i ämnet föregående behandlingen af
frågan om inköp för statens räkning af de järnvägar, som utgjorde den
så kallade västkustbanan, ofvan angifna rättigheter och förmåner måste
anses hafva tillerkänts de vid ifrågavarande järnvägar anställda befattningshafvare,
endast för så vidt de inom viss föreskrifven tid anmälde
sig till öfvergång i statens järnvägars tjänst med skyldighet för dem
att uteslutande ägna sig åt denna tjänst, hvilken alltså icke finge antagas
endast såsom en bisyssla;
då Erdmann vid den tid, då Landskrona—Ångelholms järnväg öfvergick
i statens hand, innehade såsom sin hufvudsakligaste tjänst befattningen
såsom trafikchef vid Landskrona och Hälsingborgs järnvägar,
i hvilken befattning Erdmann kvarstått till den 8 januari 1901, då han
från densamma erhållit afsked med pension på därom gjord ansökan,
till stöd för hvilken ansökan åberopats läkarbetyg, utvisande att Erdmann
vore lidande af neurasthenia i så hög grad, att vederbörande läkare
icke ansåge honom kunna förrätta de ofta enerverande göromål,
som funnes vid skötandet af en järnväg;
och då i hvarje fall någon befattning vid statens järnvägar motsvarande
trafikchefs- samt ban- och maskiningenjörstjänst icke funnes
med aflöning till det belopp, 2,600 kronor, som Erdmann uppburit för
sin ifrågavarande bitjänst vid Landskrona—Ångelholms järnväg, fann
kungl. styrelsen Erdmanns förevarande ansökan icke till någon kungl.
styrelsens åtgärd föranleda.»
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
Af den lämnade redogörelsen rörande Svanbecks och Erdmanns
tjänstgöring vid statens järnvägar framgår, att de vid utgången af år
1911 varit anställda i statens järnvägars tjänst, Svanbeck under sammanlagdt
27 år 6 månader och Erd munn under 16 år.
Med hänsyn härtill och då vid flera tillfällen under de senare åren
Riksdagen på därom af Kungl. Maj:t framställda nådiga propositioner
beviljat pensioner åt personer, som, ehuru icke i ordinarie tjänst anställda,
emellertid under längre tid med goda vitsord förrättat arbete
för statens järnvägars räkning, har styrelsen ansett sig böra göra framställning
om utverkande af pensioner åt bemälda tjänstemän.
Beträffande pensionernas storlek erinrar styrelsen, hurusom enligt
de grunder, som af 1906 och 1909 års Riksdagar tillämpats vid beviljande
af pensioner åt vissa extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar,
pensionerna bestämts till ungefärligen hälften al vederbörandes
aflöningsförmåner vid afskedstagande!. Uti berörda fall hade dock de
till pension föreslagna uppnått minst 60 lefnads- och 30 tjänstår. För
sådana tjänstemän, hvilka icke uppnått nämnda tjänstålder, syntes styrelsen
pensionen böra minskas med en trettiondel för hvarje felande
tjänstår. Med denna beräkning skulle pensionen för Svanbeck utgöra
1,890 kronor och för Erdmann 960 kronor om året eller med lämplig
afrundning 1,900 kronor för den förre och 1,000 kronor för den
senare.
Med stöd af det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Svanbeck och Erdmann ipå
från och med månaden näst efter den, då deras anställning vid
statens järnvägar upphör, under sin återstående lifstid åtnjuta årliga
pensioner å allmänna indragningsstaten, Svanbeck till belopp af 1,900
kronor och Erdmann till belopp af 1,000 kronor.
Efter nådig remiss har statskontoret den 5 februari 1912 afgifvit
utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens
framställning.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit hafva Svanbeck och Erdmann Departementevarit
anställda i statens järnvägars tjänst, den förre öfver 27 år och chefen‘
den senare omkring 16 år.
Det synes mig för den skull skäligt, att då de inom en nära framtid
torde komma att på grund af ålder — Svanbeck är 72 och Erdmann
67 år gammal — frånträda sina befattningar vid statens järnvägar,
dem måtte af statsmedel beredas understöd under deras återBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 1 afd. 32 käft. 2
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
stående lifstid. I enlighet med denna uppfattning hafva, såsom järnvägsstyrelsen
äfven erinrat, vid åtskilliga tillfällen pensioner af Kung!.
Magt och Riksdagen beviljats åt personer, som visserligen icke innehaft
ordinarie anställning i statens tjänst, men under lång tid plikttroget
utfört arbete för statens järnvägars räkning. Både Svanbeck
och Erdmann äro för sitt uppehälle hänvisade till pensionerna. Den
omständigheten att Erdmann åtnjuter pension från enskild järnväg,
synes mig ej böra inverka på frågan om beredande af pension åt
honom af statsmedel.
De af järnvägsstyrelsen nu föreslagna pensionsbeloppen af 1,900
kronor åt Svanbeck och 1,000 kronor åt Erdmann synas mig, i jämförelse
med de pensionsbelopp, som af Kungl. Maj:t och Riksdagen i
liknande fall beviljats, vara skäliga.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig
hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att extra tjänstemännen å järnvägsstyrelsens banbyrå
Per Svanbeck och Gustaf Elias Erdmann må
från och med månaden näst efter den, då anställningen
vid statens järnvägar upphör, under sin återstående
lifstid åtnjuta årliga pensioner å allmänna indragningsstaten,
Svanbeck till belopp af 1,900 kronor
och Erdmann till belopp af 1,000 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.