Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.
1
Nr 45.
Kungl. Ma,j:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anordnande af telefonförbindelse till Holmön; gifven
Stockholms slott den 2 februari 1912.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
att dels anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande af telefonförbindelse
mellan fastlandet och Holmön, under förutsättning att
Holmö byamän fullgöra sina i förbindelser af den 31 december 1910
och den .22 september 1911 gjorda åtaganden, dels ock lämna Kungl.
Maj:t rätt att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna beloppet; samt
att medgifva, att den för ifrågavarande telefonanläggning erforderliga
undervattenskabel må i riket införas tullfritt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Magt förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. (N:is 45 o. 46.) 1
2
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 45.
Anmälan
ang. telefonkabeln
till
Gottland.
Utdrag af ‘protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
2 februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvåkd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Under afdelningen angående utgifter för kapitalökning i årets
statsverksproposition uttalade jag förhoppning om att under närmaste
tiden kunna för Kungl. Maj:t framlägga förslag till anordnande af telefonförbindelse
dels med Gottland och dels med Holmön i Västerbottens
län; och beslöt Kungl. Maj:t i anledning däraf föreslå Riksdagen dels
att för anordnande af telefonförbindelse med Gottland beräkna ett anslag
för år 1913 af 900,000 kronor, dels ock att för anordnande af
telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag af 14,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna sistnämnda belopp.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.
Om anordnande af förstnämnda telefonförbindelse hade telegrafstyrelsen
i skrifvelse den 24 november 1911 gjort framställning, utvisande
att kostnaden härför beräknats uppgå till förut angifna belopp,
900,000 kronor. Med hänsyn till den högst betydande statsutgift,
hvarom här är fråga, har jag genom telegrafstyrelsen sökt vinna en
utredning af den beräknade trafiken å kabeln och hela företagets ekonomiska
bärkraft. Den approximativa utredning, som härutinnan kunnat
för närvarande lämnas, visar, att anläggningen under sannolikt en afsela™
tid framåt kommer att orsaka statsverket en betydande driftsförlust.
. Vid sådant förhållande anser jag frågan böra underkastas en
ytterligare ingående utredning, särskild!, i ekonomiskt hänseende. Först
efter det denna utredning slutförts, blir det möjligt att slutgiltigt bedöma,
om och under hvilka förutsättningar förslaget om ifrågavarande
tJele/onf?rbindel? bö.r före%gas Riksdagen. Med all sannolikhet torde
därför denna fråga icke kunna hänskjutas till den nu församlade Riksdagen,
hvilket jag härmed velat för Kungi. Maj:t anmäla.
Beträffande anordnandet, af telefonförbindelse från fastlandet till
Holmön har telegrafstyrelsen i sin skrifvelse den 24 november 1911
angående anslag för kapitalökning gjort framställning om anvisande af
medel för denna anläggning. Frågan om denna telefonförbindelse har redan
en gång förut varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, och tillåter
jag mig erinra om hvad därvid i ärendet förekom.
I skrifvelse den 11 mars 1908 till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län anhöllo åtskilliga Holmö byamän, att åtgärder
måtte vidtagas för inrättande af en telefonförbindelse från lämphg
punkt på fastlandet till Holmö by å Holmön. Såsom bidrag till
den ifrågasatta anläggningen hade byamännen erbjudit sig att hålla för
linjen erforderliga stolpar från den punkt, där telefonkabeln nådde
Holmölandet, till den blifvande telefonstationen inom byn samt att för
fi amtiden hålla lokal för stationen och aflöna föreståndaren för densamma.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande inhämtade yttranden i saken
från lotsstyrelsen och från chefen för sjätte arméfördelningen, hvarjemte
chefen för marinstaben uttalade sig i ärendet,
Lotsstyrelsen anförde därvid, att styrelsen, med hänsyn till de fördelar,
som en sådan förbindelse skulJe medföra för det allmänna, ansåge
ifrågavarande telefonledning böra komma till stånd med anlitande af
statsmedel. Chefen för sjätte arméfördelningen vitsordade, att telefon
-
Telefonkabel
till
Holmön.
Tidigare
förslag.
4
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 45.
ledningen i viss mån skulle blifva försvaret till gagn, och chefen för
marinstaben förklarade sig anse, att ledningen ur flottans synpunkt
gifvetvis vore af afsevärd nytta.
Med afseende å beskaffenheten af de erbjudanden, hvilka sökandena
åtagit sig för anläggningens åvägabringande, samt på grund af
of vanberör da tillstyrkande yttranden hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i skrifvelse den 9 juli 1908, att telegrafstyrelsen matte
erhålla föreskrift att, med anlitande af uti ansökningen anvisade enskilda
bidrag, men i öfrigt på bekostnad af statsmedel, gå i författning om
utförande af ifrågavarande telefonförbindelse.
Telegrafstyrelsen, som hördes öfver denna hemställan, beräknade, att
kostnaden för telefonförbindelsen skulle uppgå till 14,000 kronor, och
ifrågaställde, under erinran att telegrafstyrelsen för dylika ledningars byggande
vore hänvisad till lånemedel, hvilka i detta fall icke kunde beräknas
blifva tillräckligt räntebärande, att, därest Kungl. Maj:t funne
ledningen böra komma till stånd, Kungl. Maj:t täcktes i proposition
till Riksdagen göra framställning om beviljande af ett särskildt anslag
å nyssnämnda belopp, 14,000 kronor.
Vid föredragning den 4 december 1908 fann emellertid Kungl. Maj:t,
med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört och då något kontant bidrag
till ledningens utförande icke blifvit utläst, den gjorda ansökningen icke
föranleda till någon vidare åtgärd.
I en vid 1911 års Riksdag inom Andra kammaren väckt motion,
(n:r 197) hemställdes sedermera om ett anslag af 14,000 kronor att ställas
till telegrafstyrelsens förfogande för utförande af telefonförbindelse
från lämplig punkt å fastlandet till Holmön. Statsutskottet, till hvilket
motionen hänvisades, yttrade i utlåtande (n:r 34), att hvad af motionären
anförts i fråga om angelägenheten att åstadkomma telefonförbindelse
mellan fastlandet och Holmön hade synts utskottet värdt beaktande.
Ehuruväl anledning funnes att antaga, att den ifrågasatta ledningen
knappast torde kunna lämna skälig ränta på den beräknade anläggningskostnaden
och ännu mindre möjlighet till amortering af samma
kostnad, hade det likväl synts utskottet, att i detta fall sådana omständigheter
förelåge, som innebure fullgiltiga skäl att afstå från fordran
på att anläggningens inkomster skulle kunna lämna tillgång till ränta
och amortering å därpå nedlagd kostnad. Af den i motionen lämnade
utredning framginge, att enskilda personer på platsen vore villiga att.
för framtiden bestrida omkostnaderna för såväl lokal som aflöning till
föreståndare för telefonstationen. Till de sålunda gjorda utfästelserna
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.
5
hade utskottet emellertid ansett böra läggas förbindelse af ortsinvånarna
att teckna visst antal abonnemang å telefonförbindelse med den föreslagna
ledningen, hvilket antal synts utskottet lämpligen böra bestämmas
till 5. Utskottet hemställde därför, att Riksdagen i anledning af
motionen måtte för år 1912 anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande
af telefonförbindelse från lämplig punkt å fastlandet till
Holmön, dock att anläggningen i fråga icke finge utföras, förrän från
ortsinvånarna lämnats vederbörlig förbindelse att erlägga utgifter för
minst fem telefonabonnemang äfvensom att bestrida kostnaderna för
såväl lokal för telefonstationen som aflöning till dess föreståndare.
Vid frågans behandling i Riksdagen stannade kamrarna i skiljaktiga
beslut, i det att Första kammaren beslöt, att motionen icke
skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda, under det att Andra
kammaren biföll statsutskottets hemställan med det tillägg, att Holmö
byamän skulle åtaga sig att äfven bekosta för linjen erforderligt antal
stolpar från den punkt, där telefonkabeln skulle komma att nå Holmöns
strand, till den blifvande stationen. Vid sedermera i ärendet företagen
gemensam votering fattade Riksdagen sitt beslut i enlighet med
Första kammarens mening, under det att minoriteten, 164 röster af 364
afgifna, ville anvisa 14,000 kronor för anordnande af omförmälda telefonförbindelse
under de i Andra kammarens beslut upptagna villkor.
Med eu till Kungl. Magt inkommen skrifvelse af den 21 oktober
1911 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län öfverlämnat
en af Holmö bys invånare till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifven skrifvelse af den 26 november 1910, däri ånyo anhållits
om åtgärders vidtagande för anläggande af ifrågavarande telefonledning,
och har till stöd därför anförts följande.
Holmöns förbindelser med fastlandet vore alltid svåra och ovissa
utom de två å tre månader, som Västra Kvarken vore tillfrusen och
körbar. Under den öfriga delen af året omöjliggjordes trafiken ofta
flera dagar å rad genom storm, drifis m. m. Från den 21 december 1906
till den 20 januari 1907 hade så till exempel ej funnits en enda dag,
då posten kunnat komma öfver till fastlandet, och under vintern 1909
—1910 hade möjligheten till förbindelse varit oviss från höstetid ända
fram till början af februari månad. Då under sådana isoleringstider
sjukdomsfall inträffade, vore det omöjligt ej blott att skaffa den sjuke
lasarettsvård, om så erfordrades, eller erhålla läkarbesök, utan äfven
att få något som helst läkarråd. Hade telefonförbindelse funnits, skulle
inom byn befintligt medicinförråd enligt läkares anvisning kunnat ut
-
Framställning
från öborna.
6
Kronofogden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.
nyttjas långt bättre än nu kunde ske. Äfven i allmänhet för Holmöbefolkningen,
som alltid vore hänvisad till knappa möjligheter, skulle
en jämn och snabb förbindelse med det öfriga Sverige hafva stort
värde. Genom en telefonförbindelse skulle jämväl redan förut befintliga
inrättningar, såsom Holmö motorbåt, andelsmejeri, strömmingssalteri
samt såg och kvarn, hvilka kostat och alltjämt kostade befolkningen
jämförelsevis stora uppoffringar, afsevärdt stiga i värde, emedan
de då bättre kunde utnyttjas. Att från det allmännas synpunkt en
dylik förbindelse skulle hafva betydelse framginge däraf, att inom Holmö
församling vore belägna tre fyrplatser, hvilkas invånare i tjänstens
såväl som i enskilda ärenden delade bybefolkningens svårigheter med
kommunikationer. Lotsverket skulle därför hafva ett direkt intresse af
eu telefonförbindelse mellan Holmön och fastlandet. Då strandningar
ganska ofta förekommo i det svåra farvattnet kring Holmöarna, skulle
slutligen betydande värden kunna räddas undan förstöring, om man genom
snabb förbindelse kunde erhålla snar bärgningshjälp från fastlandets
närbelägna hamnar. Öns befolkning kunde emellertid ej ensam
eller ens till någon större del bära kostnaderna för anläggningen och
underhållet af telefonförbindelsen med fastlandet. Ett år 1907 afslutadt
laga skifte å hela ön hade ådragit dess invånare synnerligen tyngande
utgifter. Kommunalutskylderna för år 1910 uppgingo till omkring en
krona 25 öre för fjrrk.
Enligt den 31 december 1910 och den 22 september 1911 dagtecknade
förbindelser, afgifna af ett flertal bland Holmö byamän, hafva
dessa numera åtagit sig, därest telefonförbindelse till Holmön komme
till stånd,
att vid dess utförande kostnadsfritt tillhandahålla stolpar till ledningen
på den sträcka, där den ginge fram öfver Holmön;
att bidraga till anläggningen med 300 mansdagsverken in natura,
dock med förbehåll att dagsverkena till hufvudsaklig del finge fullgöras
å Holmön; samt
att, om en samtalsstation inrättades - i Holmö by, dels, så länge
denna samtalsstation hölles för allmänheten tillgänglig, kostnadsfritt för
telegrafverket tillhandahålla lokal för stationen samt aflöna dess föreståndare,
dels ock, om de vid denna samtalsstation inkommande, af
telegrafverket bestämda samtalsafgifterna under något år ej skulle tillsammans
uppgå till minst 70 kronor, gälda hvad som däri fattades.
I ett till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 21 mars 1911 afgifvet
yttrande har kronofogden i Umeå fögderi — med upplysning
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45. 7
att ems befolkning vid 1910 års utgång utgjorde 439 personer och
under vitsordande af behofvet för öborna af ifrågavarande telefonförbindelse
— på det lifligaste tillstyrkt densamma.
I sin skrifvelse till Kungl. Maj: t den 21 oktober 1911 har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört hufvudsakligen följande: Af
handlingarna i ärendet framginge, att ortsinvånarna numera åtagit
sig alla de inom Riksdagen förutsatta villkoren för anordnande af
telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön med undantag af
åtagandet att erlägga afgifter för minst fem telefonabonnemang. Men
i stället hade de förbundit sig att utgöra ej mindre än 300 rnansdagsverken
in natura samt att garantera en årlig inkomst af samtalsafgifter
af minst 70 kronor. Med hänsyn till de stora uppoffringar,
Holmöborna sålunda åtagit sig för att få den länge eftersträfvade telefonförbindelsen
med fastlandet till stånd, torde åtminstone för närvarande
ingen möjlighet förefinnas att från ortsinvånarna erhålla förbindelse
att erlägga afgifter för minst fem telefonabonnemang. Hvad
ortsinvånarna i de ingifna handlingarna anfört och de uttalanden,
som i Riksdagen vid den nyssnämnda motionens behandling gjordes,
torde till fullo ådagalägga det stora behof, som för öns befolkning
förefunnes att komma i telefonförbindelse med fastlandet. Detta stora
behof vore så uppenbart, att redan däri syntes ligga tillräcklig garanti
för att befolkningen i sina åtaganden gått så långt, som den trott
sig mäkta. För de jordbrukare, fiskare och sälskyttar, som utgjorde
öns befolkning, ställde det sig svårt att åtaga sig kontanta årliga
utgifter till för dem betydande belopp. Deras villighet och förmåga
måste för den skull hellre tagas i anspråk i form af naturaprestationer
och dagsverken. Därpå ginge också deras åtagande hufvudsakligast
ut. Den bekvämlighet, som flera spridda telefonabonnemang
skulle medföra, hade befolkningen åtminstone för närvarande icke råd
att påkosta. Dess sträfvan måste tills vidare inskränka sig till att få
inom Holmö by, där nästan alla å ön vore boende, eu enda telefonstation,
hvarest de kunde komma i förbindelse med fastlandet, särskiklt
under de långa tider af året, då isen icke vore trafikabel. Men
denna telefonförbindelse vore långt ifrån att betrakta såsom varande
endast en öbefolkningens angelägenhet. De myndigheter, hvilka i frågans
tidigare skede varit hörda, hade genom sina uttalanden tydligt
gifvit vid handen, att telefonförbindelsen vore önskvärd äfven ur flottans,
försvarets och lotsverkets olika synpunkter. Telegrafstyrelsen
hade också i sitt yttrande medgifvit, att telefonförbindelsen skulle med
-
Kung. Majrta
befallningshafvande.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr å5.
Telegrafsty
relsen.
Militära myndigheter.
fora beaktansvärda fördelar icke blott för den enskilde utan äfven för
det allmänna. Utsikt saknades ingalunda, att icke staten skulle utöfver
hjälp åt befolkningen kunna genom telefonförbindelsen bättre tillgodose
äfven andra statsintressen och dessutom från det i dessa trakter arbetande
bergningsbolag erhålla enskildt telefonabonnemang. Utgiften
torde för den skull icke få anses för staten alltför betungande i förhållande
till hvad därmed skulle vinnas, lika litet som något sedermera
tillämpligt prejudikat för statens direkta bekostande af telefonanläggning
åt enskilde därmed torde skapas. Det vore, syntes det, egentligen
farhågan för tillkomsten af ett farligt prejudikat, som föranledt
Riksdagen att afslå enskild riksdagsmans motion i ämnet. I betraktande
häraf och på det att ifrågavarande behöfliga telefonförbindelse
måtte komma till stånd, hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande
slutligen om aflåtande af proposition till Riksdagen om anvisande
af erforderliga medel för att med anlitande af de bidrag,
hvartill Holmö byamän utföst sig enligt förbindelser af den 31 december
1910 och den 22 september 1911, anlägga telefonförbindelse mellan
fastlandet och Holmön.
Sedan telegrafstyrelsen genom remiss anbefallts afgifva utlåtande
öfver ifrågavarande framställning, har styrelsen på grund af
hvad i ärendet förekommit ansett sig böra i sitt förslag till anslag
för kapitalökning för år 1913 upptaga nu ifrågavarande anläggning,
för hvilken kostnaden, utom tull för sjökabeln, beräknas till 14,000 kronor.
Telegrafstyrelsen har därför hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Holmö byamän vidblifva
sina ofvan omförmälda åtaganden, för anordnande af telefonförbindelse
till Holmön anvisa ett anslag af 14,000 kronor, med rätt för Kungl.
Magt att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet.
Då det har synts styrelsen oklokt att belasta kontot för kapitalökning,
hvilket väl till hufvudsaklig del erhölle sina tillgångar genom
lånemedel, med medel, som skulle direkt återinflyta i statskassan i form
af bevillning, ansåge styrelsen, att kabeln för ifrågavarande ledning,
hvilken kabel ej tillverkades inom landet, borde få tullfritt införas till
Sverige.
Chefen för generalstaben och chefen för sjätte arméfördelningen
hafva uti infordrade utlåtanden tillstyrkt framställningen, därvid den
sistnämnde yttrat, att ifrågavarande telefonförbindelse ur militär synpunkt
vore af stort gagn.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45. 9
»
Lotsstyrelsen har — med åberopande af hvad styrelsen i sitt förberörda
yttrande anfört samt med tillkännagifvande, att lotsstyrelsen på
framställning af telegrafstyrelsen utfäst sig att för eventuell kabelutläggning
ställa en lotsångare till telegrafverkets disposition — anfört, att
ett fullständigt tillgodogörande för lotsverkets och sjöfartens räkning
af en telefonförbindelse mellan Holmöarna och fastlandet kan vinnas
endast om telefonlinjen utsträckes från Holme b)? till Stora Fjäderäggs
och Holmögadds fyrplatser på östra och södra kusterna af nämnda
ögrupp, ehuru en sålunda utsträckt telefonförbindelse af ekonomisk
hänsyn för närvarande icke torde böra ifrågasättas. Däremot torde, om
telefonförbindelse till Holmö by komme till stånd, Berguddens fyrplats
böra förbindas med densamma och lotsverket för denna fyrplats, hvilken
jämväl är föreslagen till stormvarningsstation, ingå såsom abonnent. Någon
kostnad för ifrågavarande telefonanläggning från fastlandet till
Holmön anser lotsstyrelsen emellertid icke höra bestridas af fyr- och
båkmedel, hvilken tillgång för närvarande mer än väl är i sin helhet
behöflig för tillgodoseende af lotsverkets direkta ändamål.
Frågan om telefonledning till Holmön har, såsom framgår af hvad
jag nu anfört, redan under flera år varit aktuell. De skäl, som tala
för denna anläggning, äro dels de allmänna statsintressen ur sjöfartens
och försvarets synpunkt, hvilka af lotsstyrelsen och de militära myndigheterna
framhållits, dels ortsbefolkningens behof af förbättrade kommunikationer
med fastlandet, som kraftigt vitsordats af de lokala mvndigheterna.
Ehuruväl anläggningen ifråga med all sannolikhet ej kommer
att bära sig, åtminstone ej på en längre tid framåt, samt ej heller större
bidrag från öborna kunna erhållas än de, som redan erbjudits, synas
mig dock på en gång så viktiga allmänna intressen och så säregna lokala
förhållanden tala för anläggningen, att jag, då kostnaden ej är särskildt
betydande, anser mig böra tillstyrka anläggningens utförande.
I fråga om tullfrihet för undervattenskabeln ber jag, med anmälan
att tullen enligt gällande faxa af telegrafstyrelsen beräknats till 1,500
kronor, få, i samråd med chefen för finansdepartementet, förorda hvad
härutinnan af telegrafstyrelsen äskats.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att dels anvisa ett anslag af 14,000 kronor för
anordnande af telefonförbindelse mellan fastlandet och
Holmön, under förutsättning att Holmö byamän full
Bihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 2
Lotsstyrelsen.
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.
gorå sina i förbindelser af den 31 december 1910 och
den 22 september 1911 gjorda åtaganden, dels ock
lämna Kungl. Maj:t rätt att förskottsvis redan under
år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet; samt
att medgifva, att den för ifrågavarande telefonanläggning
erforderliga undervattenskabel må i riket
införas tullfritt.
Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle aflåtas till
Riksdagen.
Ur protokollet:
Henrik Carlson.