Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4,

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
försäljning af lägenheten Petsarfverum på Gottland;
gifven Stockholms slott den 10 november 1911.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

att lägenheten Petsarfverum på Gottland må genom militärbefälhafvarens
på Gottland försorg försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande,
samt att köpeskillingen därför må, sedan kostnaderna för
försäljningen afdragits, tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

Bihang till Eiksd. prat. 1912. 1 Samt. 1 Afd. 4 Käft. (Nr 4.)

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 november 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd.
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, yttrade:

»Den kronan tillhöriga förra exercisplatsen Petsarfverum är belägen
inom Sjonhems socken på Gottland och utgöres af en från kronoskattehemmanet
l/± mantal Petsarfve afsöndrad lägenhet Petsarfverum. Enligt
en öfver Sjonhems sockens skifteslag år 1898 upprättad laga skifteskarta
med tillhörande beskrifning innehåller denna lägenhet 15 hektar
25,4 ar, däraf 1 hektar 35,8 ar odlingsmark, 13 hektar 27,6 ar afrösningsjord
och 0,7 ar impedimenter. Lägenheten har af kommissionslandtmätaren
A. Ytterberg enligt värderingsinstrument af den 5 december
1898 uppskattats till 636 kronor 15 öre.

I nådig proposition till 1899 års Riksdag (Nr 72) föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen medgifva, att Petsarfverum finge försäljas till den
högstbjudande för en köpeskilling ej understigande nyssnämnda värde.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

Beträffande kronans åtkomst till lägenheten, som dåmera vore fullkomligt
obehöflig för militära ändamål, uppgafs, att kronan genom salubref den
9 januari 1862 för en köpeskilling af 64 riksdaler riksmynt förvärfvat
densamma från Lars Larsson i Petsarfve och den 26 september 1865
därå undfått fastebref.

Uti skrifvelse den 13 maj 1899 (nr 133) anmälde emellertid Riksdagen,
att framställningen icke af Riksdagen bifallits, enär ifrågavarande
lägenhet enligt Riksdagens förmenande möjligen skulle framdeles kunna
behöfvas för uppförande därå af militära förrådshus eller för befrämjande
af annat allmänt ändamål och Riksdagen därför icke ansåge lämpligt,
att staten för det dåvarande afhände sig äganderätten till lägenheten.

Sedan särskilda sakkunniga tillkallats för verkställande af utredning
angående inlösen af officers- och underofficerskårernas byggnader
å mötesplatserna äfvensom angående den framtida användningen af
vissa utaf truppförbandens mötesplatser in. m., hafva dessa sakkunniga,
generallöjtnanten G. Björlin och ledamoten af Riksdagens Andra
kammare hemmansägaren C. Persson i Stallerhult, uti skrifvelse den
18 januari 1909 framhållit, att förra exercisplatsen Petsarfverum
icke på många år användts för militära ändamål och att, sedan
Kungl. Maj:t numera beslutat, att de militära hufvudförråden å Gottland
skola förflyttas till Tingstäde, ifrågavarande lägenhet icke vidare
syntes kunna komma att användas för något kronans ändamål. De
sakkunniga hafva därför hemställt, att då det icke torde vara med
kronans fördel öfverensstämmande, att lägenheten fortfarande läge obegagnad
och af kringboende lägenhetsinnehafvare brukades utan ersättning,
densamma måtte genom militärbefälhafvarens å Gottland försorg
försäljas till den högstbjudande, dock ej under 636 kronor 15 öre, samt
köpeskillingen, efter afdrag af kostnaderna för försäljningen, inlevereras
till statskontoret för att tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.

Uti denna hemställan har militärbefälhafvaren på Gottland instämt.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har uti den 28 maj 1910
afgifvet underdånigt utlåtande anmält, att departementet numera lyckats
att i militärbefälhafvarens på Gottland expedition återfinna åtkomsthandlingar
i hufvudskrift till ifrågavarande exercisfält; och utvisade
dessa handlingar, att intill år 1854 icke hela den nuvarande lägenheten
Petsarfverum utan blott 16 tunnland 2 kappland af densamma användts

Sakkunnigas

framställning.

Militärbefälhafvarens

3Tttrande.
Utlåtande af
arméförvaltningen.

4

Vidare yttrande
af
sakkunniga.

Utlåtande a
justitiekanslersämbetet.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

till exercisplats, men att genom ett den 7 januari 1854 mellan kronan
och bemälde Larsson upprättadt kontrakt Larsson för evärdelig tid till
kronan, »att såsom samlings- och exercisplats begagnas tillika med den
nu såsom exercisplats för Halla kompani begagnade plan, i 1823 års
storskifteskarta under kitt A. nr 41 anmärkt innehålla 16 tunnland 2
kappland», öfverlåtit ytterligare 16 tunnland däromkring liggande mark,
å samma karta upptagen under Litt. A. nr 40, emot en betingad löseskilling
af i ett för allt, utan all vidare afgäld, 64 riksdaler riksgäldssedlar
och på villkor i öfrigt, bland andra, att Larsson och följande
ägare till Vt mantal Petsarfve skulle äga rätt att under de tider, då
platsen icke begagnades för afsedda ändamålet, för hemmanets behof
använda densamma till mulbete. Detta kontrakt hade den 15 maj 1860
ingifvits till vederbörande underdomstol och till framtida säkerhet intagits
i dess inteckningsprotokoll.

Då det särskildt med hänsyn till frågan, huruvida nämnda servitutsrätt
fortfarande besvärade lägenheten, syntes departementet vanskligt
att på förhand bestämma värdet af äganderätten till ifrågavarande
lägenhet, hemställde departementet, att försäljningen ej, såsom i förutnämnda
nådiga proposition föreslagits, måtte göras beroende af en förut
bestämd köpeskilling, utan att lägenheten i stället finge försäljas å offentlig
auktion till den högstbjudande.

Jämväl ofvannämnda sakkunniga hafva i ett den 15 oktober 1910
afgifvet förnyadt underdånigt yttrande i ärendet ansett det vara klokare
och med statens intresse mera förenligt att icke förhindra eller
försvåra försäljningen genom att göra den beroende af ett fastställdt
minimipris. Äfven om endast en långt mindre summa än den, hvartill
området uppskattats, skulle kunna erhållas vid eu försäljning, syntes
de sakkunniga detta vara att föredraga och framför allt vara med statens
värdighet mera öfverensstämmande än att som nu vore fallet låta
lägenheten år från år ligga obrukad, värdelös och oskyddad med möjlighet
för närboende att utan hinder efter godtfinnande tillgodogöra sig
större eller mindre delar af densamma.

Justitiekanslersämbetet, som erhållit befallning att afgifva underdånigt
utlåtande i ärendet, i hvad afsåge ofvanberörda inteckning till
säkerhet för beståndet af viss mulbetesrätt, har med anledning häraf
upplyst, att då kontraktet af den 7 januari 1854 intogs i inteckningsprotokollet,
hade rätten föreskrifvit, att handlingen borde för inteckningssäkerhetens
bevarande ånj^o ingifvas till rätten inom tio år från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4. 5

första företeendet; och har justitiekanslersämbetet vidare i hufvudsak
anfört följande.

De före ikraftträdandet af förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 juni 1875 gällande författningar rörande dylik inteckning
hade föreskrifvit, att beviljade inteckningar skulle, för att blifva
bestående, förnyas hvart tionde år. Enligt 1875 års kungl. förordning
åter gällde inteckningar — med undantag af inteckningar för fordran —
utan förnyelse, sedan de införts i inteckningsboken. Under förutsättning
att ifrågavarande inteckning icke någon gång förnyats eller att i
allt fall så ej skett efter den 1 januari 1876, det vill säga den dag, då
nyssnämnda kungl. förordning blef gällande, vore därför samma inteckning
förfallen.

För beståndet af en servitutsrätt, till hvilket slag af rättigheter
ifrågavarande mulbetesrätt vore att hänföra, hade emellertid före den 1
januari 1876 inteckning icke varit erforderlig. Nu gällande lag om servitut
af den 14 juni 1907 gjorde ock för, bland andra, de servitut, som tillkommit
före den 1 januari 1876, undantag från de bestämmelser, som
eljest gällde angående verkan af öfverlåtelse af den fastighet, därå
servitutet hvilade. En följd häraf vore, att ifrågavarande servitut, äfven
om inteckningen förfallit, gällde jämväl mot eventuell ny ägare till
området, och detta oafsedt om förbehåll vid öfverlåtelse gjorts eller ej.

Ehuru servitutsrätten sålunda formellt vore gällande, torde likväl
ej vara uteslutet, att densamma under vissa förhållanden kunde komma
att sakna betydelse.

Justitiekanslersämbetet, som låtit anskaffa en bestyrkt afskrift af
köpebref vet af den 9 januari 1862, tilläte sig ur nämda handling åberopa
säljarens förklaring, att han tillägnade Kungl. Maj:t och kronan
ifrågavarande lägenhet »att däröfver nu och för framtiden med full
äganderätt styra och råda på sätt godt synes».

Af berörda förklaring framginge, att ehuru i kontraktets första del
sades, att området upplätes till Kungl. Maj:t och kronan »att såsom
samlings- och exercisplats begagnas», användningen af området icke
vore inskränkt härtill. Brukades området, vare sig af Kungl. Maj:t
och kronan eller af ny ägare, för ändamål, som uteslöte möjligheten
till mulbete, måste enligt justitiekanslersämbetets uppfattning stamfastighetens
ägare finna sig häri. Justitiekanslersämbetet ville nämligen
tolka kontraktets bestämmelser sålunda, att upplåtaren för sig
och sina efterträdare å stamhemmanet förbehållit rätt till mulbete
endast så länge försålda området utgjorde exercisplats. Att mulbetesrätten
försvunne genom förändrad användning af området, vore ju ej

6

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 4.

Departe mentschefen.

mera oegentligt, än om så skulle ske genom att området hela året
toges i bruk såsom öfningsfält.

På sätt de sakkunniga anfört och militärbefälhafvaren på Gottland
bekräftat, är Petsarfverum icke beböfligt för något militärt ändamål.
Då uti Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1899 emellertid ifrågasatts,
att lägenheten skulle kunna beböfvas för befrämjande af äfven annat
allmänt ändamål än militärt, har Kungl. Majt:s befallningshafvande i
Gottlands län fått i uppdrag att förebringa utredning i detta afseende;
och har denna myndighet, efter att hafva hört vederbörande kronofogde,
länsman, kyrko- och kommunalstämma, i skrifvelse den 6 april 1911
förklarat, att lägenheten icke är behöflig för annat allmänt ändamål.
Särskildt anser jag mig böra framhålla, att lägenheten med hänsyn till
sin ringa storlek och från annan kronans jord aflägsna belägenhet icke
kan lämpa sig till kronopark. Då dessutom lägenheten icke i kronans
ägo synes kunna afvinnas någon afkastning, torde vara lämpligast att
lägenheten försäljes.

Hvad härefter angår frågan huruvida försäljningen bör medgifvas
endast under förutsättning af visst minimipris eller icke, så har fortifikationsdepartementet
ansett, att visst minimipris icke nu bör bestämmas,
och har departementet såsom stöd för denna sin åsikt särskildt framhållit,
att en servitutsrätt blifvit i lägenheten intecknad. Justitiekanslersämbetet
har emellertid anfört, att servitutsrätten icke torde
gälla mot ny ägare af lägenheten. Alldeles bortsedt från den en gång
upplåtna servitutsrätten torde det dock enligt min mening icke vara
lämpligt att stadga något miuimipris för försäljningen, ty det torde
därigenom kunna uppkomma svårighet att erhålla köpare till ifrågavarande
lägenhet, som otvifvelaktigt är af mindre god beskaffenhet.

Lägenhetens areal enligt laga skiftet år 1898 synes vara något
olik den areal, som upptagits i äldre handlingar, men bör dock uppenbarligen
vara den, som vid lägenhetens försäljning angifves för densamma.

Då jag slutligen icke har något att erinra mot hvad de sakkunniga
och myndigheterna föreslagit i fråga om sättet för den inflytande köpeskillingens
användning, får jag alltså i underdånighet hemställa, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att lägenheten Petsarfverum på Gottland må genom militärbefälhafvarens
på Gottland försorg försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande,
samt att köpeskillingen därför må, sedan kostnaderna för

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4.

försäljningen afdragits, tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.»

Till denna departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Magt Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Ali Söderhjelm.