Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 265.
9
/
Nr 265.
Kung1. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående försäljning
af vissa områden från det till kronopark afsätta
förra fanjunkarlostället Åsen nr 5 i Jämtlands
län; gifven Stockholms slott den 26 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
dels att ett i statsrådsprotokollet närmare angifvet, å en af förste
landtmätaren A. 0. Gislén år 1909 upprättad karta öfver hemägorna
till det till kronopark afsätta förra fanjunkarbostället 13/36 mantal Åsen
nr 5 i Hammerdals socken af Jämtlands län med ägofigurerna nr 17—21
betecknad t område äfvensom det till hemmanet hörande torpet Mattistorpet
med i samma protokoll angifvet område må hvart för sig från
egendomen upplåtas med tillämpning af bestämmelserna i kungl. kungörelsen
den 31 december 1909 angående förändrade grunder för åtgärder
i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle
att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med
iakttagande af de i kungl. brefvet till domänstyrelsen samma dag i
fråga om tillämpningen af berörda grunder meddelade närmare bestämmelser,
dels ock att de öfriga inägorna vid hufvudgården samt en mellan
inägorna och den s. k. Fyrån belägen utmark må med i statsrådsprotokollet
angifvet område för ett pris af 10,500 kronor försäljas till
nuvarande arrendatorn af hufvudgården, Anders Nilsson, med tillträde
den 14 mars 1913 och med rätt för denne att, såvida han därför ställer
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 209 höft. (Nr 264 — 265.) 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 265.
fullgod säkerhet, betala köpeskillingen under loppet af sex år med en
sjättedel årligen.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 265.
11
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvard,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde härefter.
I skrifvelse den 10 augusti 1908 har öfverjägmästaren i mellersta
Norrlands distrikt underställt domänstyrelsens pröfning en af jägmästaren
i dåvarande norra Jämtlands revir C. Björkbom väckt fråga om försäljning
af inägorna till hufvudgården och det därintill belägna torpet
Mattistorpet å förra fanjunkarbostället lå/S6 mantal Åsen nr 5 i Hammerdals
socken af Jämtlands län, hvilken egendom enligt nådigt bref den
25 maj 1888 i sin helhet ställts under skogsstatens omedelbara vård
och förvaltning samt numera utgör kronoparken Åsen.
I anledning häraf har domänstyrelsen låtit under år 1909 förrätta
saluvärdering å de till försäljning föreslagna områdena af kronoparken,
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 265.
hvarefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande med resolution den 30
december 1909 till styrelsen öfverlämnat instrumentet öfver nämnda förrättning
samt en af förste landtmätaren A. O. Gislén år 1909 upprättad
karta öfver hemägorna till förenämnda hemman jämte tillhörande
beskrifning. Med skrifvelse den 18 juni 1910 har sedermera domänstyrelsen
underställt ärendet Kungl. Maj:ts pröfning och därvid öfverlämnat
samtliga till ärendet hörande handlingar och kartor.
Af handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.
Hufvudgården är belägen omkring 2 kilometer söder om Harnmerdals
kyrka i närheten af allmän landsväg, och Mattistorpet omkring
1,300 meter väster om hufvudgården, intill och väster om den så kallade
Fyrån. Hufvudgården är väl skött af den nuvarande arrendatorn Anders
Nilsson, som arrenderat densamma sedan 1875 och enligt arrendekontrakt
för tiden efter den 14 mars 1900 erlagt ett årligt arrende af 250 kronor.
Byggnaderna vid hufvudgården, som äro i fullgodt skick, äro brandförsäkrade
för 7,900 kronor, och af dem är manbyggnaden af arrendatorn
nybyggd år 1900. Till kostnaderna för sistnämnda byggnad har
kronan bidragit med 2,500 kronor. Taxeringsvärdet å de utarrenderade
inägorna utgör 5,000 kronor.
Egendomen har undergått laga skifte, som fastställts den 23
augusti 1859, och har därvid fått sina ägor utlagda i ett 16 kilometer
långt skifte, i hvars östligaste del inägorna äro belägna. Dessa hafva
därför ansetts kunna utan olägenhet för skogsskötseln försäljas, hvaremot
särskildt utarrenderade torp å skogen i västra ändan af skiftet
ansetts böra bibehållas till kronoparken såsom lämpliga bostäder åt
skogsarbetare.
Mattistorpet, som började odlas och bebyggas af Mattias Ersson
för omkring 50 år sedan, innehafves nu af hans son Jonas Mattsson på
arrende för en tid af 10 år, räknadt från den 14 mars 1909, mot ett
årligt arrende af 70 kronor. Mattsson har skriftligen förklarat sig villig
att. afstå från arrendet mot villkor, att han får inköpa torpet mot åsatt
saluvärde. Torpet omfattar, sedan därtill lagts ett väster om torpet
utmed norra rågången beläget, å kartan med x betecknadt skogsområde,
en areal af 7 hektar 72 ar. Åkerjorden är välskött men frostländig
och å torpet födas för närvarande 2 kor och en häst.
''Uppskattningsmännen hafva föreslagit, att hufvudgårdens inägor
med åbyggnader samt den mellan inägorna och Fyrån belägna utmarken
skulle med undantag af ägofigurerna nr 17—21 å förberörda karta
genom ägostyckning frånskiljas stamhemmanet och försäljas till nuvarande
arrendatorn Anders Nilsson. Arealen af denna försäljningslott
13
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 265.
skulle utgöra 18 liektar 56.7 ar, hvaraf 54.8 ar tomt, 6 hektar 88.1 ar
åker, 1 hektar 89.4 ar äng och 9 hektar 21.6 ar afrösningsjord. Genom
att den mellan inägorna och Fyrån belägna 3kogbeväxta och myrländiga
marken tillädes denna lott, hade densamma ansetts med god hushållning
få tillgång på tillräcklig husbehofsskog. Det af uppskattningsmännen
denna lott åsätta saluvärdet uppgår till 8,000 kronor.
Ågofigurerna nr 17—21, hvilka omfatta en areal af 67.7 ar, däraf
56.2 ar åker, 10.4 ar äng och l.i ar impediment, hafva saluvärderats
till sammanlagdt 350 kronor och ansetts böra för sig försäljas såsom en
obebyggd egnahemslägenhet.
Slutligen hafva uppskattningsmännen föreslagit, att torpet Mattistorpet,
omfattande ägofigurerna nr 82—96, 98—100 och 104—113 samt
delar af nr 102, 103 och 114 äfvensom det med x betecknade området
om tillhopa 7 hektar 72 ar, däraf 19 ar tomt, 2 hektar 19.1 ar åker,
1 hektar 57.4 ar äng, 3 hektar 23.2 ar skogsväxt mark och myrar,
53 ar afrösningsjord och 0.3 ar impediment, måtte försäljas till bemälde
Jonas Mattsson mot åsätta saluvärdet 1,200 kronor.
Arrendatorn Anders Nilsson har uti eu till Kungl. Maj:t
ställd, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse den
22 december 1909 öfverlämnad skrift i underdånighet anhållit att få
inköpa den till försäljning föreslagna delen af hufvudgården för en köpeskilling,
motsvarande det vid saluvärderingen åsätta saluvärdet. Till
stöd därför har Nilsson anfört, att, då vid hans tillträde till egendomen
år 1875 de flesta husen varit förfallna, han på egen bekostnad nödgats
uppföra bryggstuga, stall och ladugård, hvälfd källare af sten och 2
hölador samt, år 1900 med bidrag af kronan, boningshus. Under åren
1905—1909 hade han dessutom uppfört hägnader vid gården för öfver
600 kronor samt al skogig och stenbunden mark nyodlat omkring 5 Va
tunnland. Under sin långa arrendetid hade han på egendomens förbättring
nedlagt såväl sina krafter som de medel, han lyckats förvärfva.
Då han och hans hustru nu under lång tid vant sig vid att betrakta
gården såsom sitt hem, skulle det kännas mycket tungt att på ålderdomen
kanske nödgas afflytta. Det vore såväl hans sons som hans
sonsöners högsta önskan att få fortsätta på den torfva, där de vore
födda.
Jägmästaren Björkbom, med hvilken öfver jägmästaren instämt,
har anfört, att, då Nilsson så länge innehaft gården på arrende, det
otvifvelaktigt måste kännas hårdt för honom att på gamla dagar på
grund af egendomens försäljning tvingas att söka sig ett ,nytt hem.
Under hela sin arrendetid hade Nilsson på ett mönstergillt sätt under
-
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 265.
hållit byggnaderna och väl brukat jorden. Han borde därför tillerkännas
rätt att få köpa hnfvudgården mot åsatt saluvärde.
Domänstyrelsen har uti sin skrifvelse den 18 juni 1910 till en början
meddelat, att styrelsen ombesörjt utarrendering till den 14 mars 1912
af de till försäljning ifrågasatta områdena med undantag af det redan
för tiden till den 14 mars 1919 utarrenderade Mattistorpet.
Styrelsen, som ansett de till försäljning föreslagna områdena icke
vara behöfliga för kronoparkens skötsel, har icke haft annat att erinra
emot uppskattningsmännens förslag, än att hufvudgårdens saluvärde,
med hänsyn till åbyggnadernas brandförsäkringsvärde, syntes vara val
lågt beräknad t och att hutvudgården icke borde försäljas annat än på
offentlig auktion till den högstbjudande. Med dessa inskränkningar har
styrelsen tillstyrkt förslaget.
I en den 26 juni 1911 dagtecknad skrift har emellertid Anders Nilsson
förnyat sin anhållan att till det åsätta saluvärdet, 8,000 kronor, få inköpa
hufvudgården till ifrågavarande egendom samt därvid anfört, bland
annat, följande. Det nuvarande braudförsäkringsvärdet å flertalet al de
vid hufvudgården befintliga husen motsvarades icke numera åt dessas
verkliga värden. Stallet och ladugården t. ex., som uppförts lör öfver
33 år sedan, hade gifvetvis sedan dess betydligt sjunkit i värde, men
vore fortfarande försäkrade för ett värde, som om de vore nya. lack
vare att Nilsson under sin långa arrendetid så afsevärdt förbättrat gården,
hade den kunnat åsättas ett med andra hemman i orten jämförelsevis
högt saluvärde. Såsom eu lön för sitt långvariga och trogna arbete på
denna kronoegendom borde Nilsson nu till skäligt pris få köpa detta
sitt hem, som han till stor del skapat.
Vid ansökningen har Nilsson fogat ett af kronojägaren A. Sundström
den 26 juni 191 lo utfärdadt intyg af innehåll, att då Nilsson år
1875 tillträdt hemmanet Åsen nr 5 nästan alla husen där varit förfallna
samt åker och äng i vanhäfd, att Nilsson uppfört största delen af de
nu å hemmanet befintliga husen samt delvis nyodlat och i öfrigt väl
skött hemmanet, hvarigenom dess värde betydligt höjts, samt att det åsätta
saluvärdet, 8,000 kronor, borde anses fullt jämförligt med hvad jordbrukshemman
i orten i allmänhet betingade. Jämväl har Nilsson företett ett
likaledes den 26 juni 1911 dagtecknadt intyg, utfärdadt af tre af Hammerdals
försäkringsbolag för hållande al syn å hos bolaget brandlörsäkrade
byggnader utsedda personer, enligt hvilket intyg synemännen funnit
åbyggnaderna vid Åsen brandförsäkrade högre ån hvad som i allmänhet
vore vanligt, i synnerhet stallet och fähuset, hvilkas försäkringsvärde
allaredan bort nedsättas.
15
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 265.
Uti infordradt utlåtande den 27 september 1911 har domänstyrelsen,
med öfverlämnande af underdåniga utlåtanden af vederbörande
skogst jänstemän, hvilka därvid ånyo tillstyrkt bifall till Nilssons ansökan,
anfört, bland annat, följande. I ärendet vore ej upplyst och än mindre
styrkt, att sökanden kunde anses vara obemedlad eller mindre bemedlad,
i följd hvaraf äfven med afseende härpå torde erfordras Riksdagens
särskilda medgifvande för att framställningen skulle kunna bifallas. Då
styrelsen, ehuru i ärendet upplysts, att åbyggnadernas brandförsäkringsvärde
skulle vara för högt, fortfarande funne d^t uppskattade försäljningsvärdet
för denna fastighet vara för lågt, skulle styrelsen allenast
på det sätt kunna ifrågasätta, att Kungl. Maj:t skulle efter Riksdagens
särskilda medgifvande bifalla framställningen, att sökanden finge erbjudas
köpa hufvudgården vid kronoparken Åsen till ett pris af 10,500 kronor,
hvarigenom kronan utöfver det enligt vanliga grunder beräknade saluvärdet
kunde anses återfå det belopp, 2,500 kronor, hvarmed kronan
bidragit vid uppförandet af det år 1900 nybyggda boningshuset vid
egendomen. Styrelsen ansåge emellertid, att kronans intresse i förevarande
fall bäst skulle tillgodoses-genom att försäljningen skedde i den
ordning styrelsen föreslagit i sin underdåniga framställning den 18
juni 1910.
Uti en handlingarna bilagd, till öfverjägmästaren ställd skrift har
Nilsson sedermera förbundit sig att, därest^ han under hand finge inköpa
de af honom arrenderade inägorna vid Åsen, för desamma betala ett
pris af 10,500 kronor, ehuruväl priset syntes honom väl högt.
Emot den föreslagna försäljningen af vissa delar af kronoparken Departement,.
Åsen har jag intet att erinra. Hvad beträffar sättet för afyttringen af chefenden
största lotten borde den under vanliga förhållanden försäljas på offentlig
auktion till den högstbjudande. I detta speciella fall synes mig emellertid
starka skäl tala för att förfara på annat sätt. Arrendatorn Nilsson
har under en mansålder arrenderat gården och under tiden uppodlat eu
icke ringa del af den nuvarande åkerarealen, hans son och dennes barn
äro där födda och önska bibehålla fädernehemmet och själf har Nilsson
enligt samstämmiga vittnesbörd väl skött egendomen. Därtill kommer,
att han nu erbjudit sig att för densamma erlägga en köpeskilling, som
måste anses fullt motsvara dess värde. Under sådana förhållanden anser
jag mig böra föreslå, att ägolotten under hand försäljes till Nilsson för
ett pris af 10,500 kronor, med rätt för Nilsson att inbetala summan
under loppet af 6 år med en sjättedel årligen, såvida han för fullgörandet
däraf ställer fullgod säkerhet. Enligt hvad jag inhämtat är
16
Runyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 265.
ifrågavarande ägolott nu utarrenderad till den 14 mars 1913, hvadan
tillträdet torde böra bestämmas till sistnämnda dag.
För försäljning af det med ägofigurerna nr 17—21 betecknade
området och af torpet Mattistorpet är nådiga kungörelsen den 31 december
1909 angående förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt
mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter
från vissa kronoegendomar visserligen icke direkt tilllämplig,
då stamhemmanet utgöres af en icke inköpt skogsegendom i
Norrland, men synes mig dessa områden lämpligast böra upplåtas i
enlighet med de i samma kungörelse angifna grunder.
Under åberopande häraf lår jag alltså hemställa, att Fders Kungl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
dels att förenämnda, med ägofigurerna nr IT—21 betecknade område
äfvensom torpet Mattistorpet med ofvan angifvet område må hvart
för sig från egendomen upplåtas med tillämpning af bestämmelserna i
berörda nådiga kungörelse den 31 december 1909 samt med iakttagande
af de i nådiga brefvet till domänstyrelsen samma dag i fråga om tilllämpningen
af de i kungörelsen angifna grunder meddelade närmare
bestämmelser;
dels ock att de öfriga inägorna vid hufvudgården å hemmanet
Åsen nr 5 samt en mellan inägorna och den s. k. Fyrån belägen utmark
må med ofvan angifvet område för ett pris af 10,500 kronor
försäljas till arrendatorn Anders Nilsson med tillträde den 14 mars 1913
och med rätt för denne att, såvida han därför ställer fullgod säkerhet,
betala köpeskillingen under loppet af sex år med en sjättedel årligen.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Erland Falk.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.