Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anslag till anordnande af yrkesinspektion; gifven Stockholms
slott den 12 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels, med godkännande af de i samma protokoll intagna förslag till
aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas
åtnjutande att tillämpas från och med år 1913, i riksstaten
under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till anordnande
af yrkesinspektion å 107,300 kronor;

dels ock för samma ändamål å extra stat för år 1913 anvisa ett
belopp af 50,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kung!. Maj: t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 190 käft. (Nr 239.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hatis
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, följande:

I statsrådsprotokollet för den 13 januari 1912 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel har jag — samtidigt
som jag berört inrättandet af ett centralt verk för sociala ärenden
— omnämnt, att dit skulle föras yrkesinspektionens centrala organ
enligt den blifvande yrkesfarelagstiftningen samt att i sammanhang därmed
också den lokala yrkesinspektionen torde komma att öfverflyttas
till civildepartementet. För den blifvande organisationen af den lokala
yrkesinspektionen har också bland hufvudtitelns anslag beräknats ett
belopp af 175,000 kronor.

3

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 239.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 22 mars 1912 aflåten proposition
hemställt om anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala
ärenden, socialstyrelsen, i hvilken yrkesinspektionens centralorgan
ingår.

Genom nådig proposition den 29 nästlidne mars har Kungl. Maj:t
därefter föreslagit Riksdagen att antaga ett förslag till lag om arbetarskydd;
och ber jag nu att få för Kungl. Maj:t framlägga frågan om
anslag till den lokala yrkesinspektionen.

Organisation.

Nyssnämnda lagförslag, som väsentligen grundar sig på ett af den
s. k. yrkesfarekommittén i dess den 9 december 1909 afgifna betänkande
framlagdt förslag, skall ersätta lagen den 10 maj 1889 angående
skydd mot yrkesfara, lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas
och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke samt förordningen
den 18 november 1881 angående minderårigas användande i
arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering, i hvad denna
förordning ännu gäller.

Efterlefnaden af lagarna angående skydd mot yrkesfara och angående
minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt
yrke öfvervakas af yrkesinspektörer, hvilkas antal under åren 1895—
1901 var fem samt från och med år 1902 ökats till åtta. Därjämte
finnes, enligt nådigt bref den 19 oktober 1894, förordnad en tillfällig inspektör
öfver sprängämnestillverkningen. Tillsynen å iakttagandet af
förordningen angående minderårigas användande vid arbete i fabriker
in. m. åter är uppdragen åt hälsovårds- och kommunalnämnderna.

Den föreslagna lagen angående arbetarskydd kräfver en icke oväsentlig
ökning af yrkesinspektionens personal.

Hvad då först beträffar yrkesinspektörerna, anför yrkesfarekommittén
därom följande.

Med den högst väsentliga utsträckning af skyddslagsstiftningens
tillämpningsområde, som förslaget till lag om arbetarskydd innebär,
skulle det blifva en omöjlighet för yrkesinspektörerna, äfven om deras
antal betydligt ökades, att ensamma öfvervaka denna lagstiftnings efterlefnad.
Kommittén har därför funnit sig nödsakad föreslå åtskilliga
underordnade inspektionskrafter. Ehuru dessa underordnade inspektionsorgan,
med undantag för yrkesinspektörernas assistenter, inom de dem
anvisade områden skulle utöfva själfständig tillsyn, skulle dock yrkesinspektörerna
leda eller åtminstone kontrollera deras verksamhet.

Nuvarande

organisation

Yrkesin spektörer.

Kommittén.

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

Yrkesinspektörernas tillsyn skulle omfatta sådana arbetsställen, industriella
eller icke, hvarest i regel användas minst 10 arbetare eller
drifkraft om minst 5 effektiva hästkrafter eller minst 5 arbetare jämte
drifkraft om minst 3 effektiva hästkrafter. Dock skulle deras tillsyn ej
afse jordbruk och ej heller grufdrift jämte vissa i samband därmed
stående arbeten.

Enligt redogörelsen för yrkesinspektionens verksamhet år 1908
uppgick sammanlagda antalet i yrkesinspektörernas register upptagna
arbetsställen till 19,701. Hela antalet arbetsställen, hvilka från det
yrkesfarelagen trädt i kraft, d. v. s. den 1 juli 1890, någon gång blifvit
af yrkesinspektör inspekterade, belöpte sig vid 1908 års utgång
endast till 15,104. Sammanlagda antalet under sistnämnda år inspekterade
arbetsställen uppgick till 2,126 med i genomsnitt 261 arbetsställen
för hvarje ju-kesiuspektör, inspektören öfver sprängämnestillverkuingen
ej inberäknad, eller till icke 1 a af samtliga registrerade
arbetsställen. Dessa siffror torde få anses gifva vid handen, att nuvarande
inspektionskrafter äro för fåtaliga för att medhinna en tillfredsställande
inspektion.

Yrkesinspektörernas hufvudsakliga verksamhet komme väl, framdeles
som hittills, att bestå i tillsyn öfver fabriksmässiga industriella
företag. Huru mycket arbete deras tillsyn å icke industriella företag
samt deras ledning och kontroll i afseende å den underordnade tillsynen
skulle komma att kräfva, saknar man nu möjlighet att bedöma.

Ser man till hvilka medel, som stå till buds för afkjälpande af ofvan
berörda missförhållande i afseende å inspektionsfrekvensen, synes
kunna ifrågakomma att inskränka omfattningen för yrkesinspektörernas
tillsyn till sådana arbetsställen, som i regel kräfva en högre grad af
teknisk utbildning, att befria yrkesinspektörerna från andra göromål, som
afsevärdt inkräkta på deras inspektionsverksamhet samt att öka yrkesinspektörernas
antal. Kommittén har funnit sig böra anlita samtliga
dessa utvägar.

Enligt hittills gällande skyddslagstiftning och yrkesinspektörernas
öfverenskommelse den 3 december 1902 angående begreppet »fabriksmässighet»
torde yrkesinspektörernas tillsyn för närvarande kunna sägas
i det ATäsentliga afse industriella företag, hvari användes motor,
kreatursvandring därunder inbegripen, eller ångpanna med högre än Va
kilograms öfvertryck eller minst tio arbetare å samma arbetsplats. Genom
den föreslagna begränsningen af yrkesinspektörernas tillsyn till
arbetsställen med visst drifkraftbelopp skulle sannolikt från denna tillsyn
afskiljas ett ganska stort antal mindre arbetsställen med motor eller

5

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

ångpanna. Då kommittén föreslagit, att särskilda yrkesinspektörsassistenter
skulle anställas, har därmed afsetts att bereda yrkesinspektörerna
såväl bistånd i inspektionsarbetet som framför allt lindring i byrågöromålen,
hvilka hittills i alltför hög grad inkräktat på inspektionsverksamheten.
Kommittén har emellertid, som sagdt, ej ansett sig kunna stanna
härvid, utan föreslår äfven en ökning af yrkesinspektörernas antal.

Yrkesinspektörernas tillsyn omfattade, såsom förut nämnts, år 1908
19,701 arbetsställen. Antalet af de mindre arbetsställen, som genom
den föreslagna inskränkningen skulle afskiljas från yrkesinspektörernas
tillsyn, belöper sig, enligt från yrkesinspektörerna inhämtade upplysningar,
till omkring 5,000. Frånräknas sistangifna tal från hela antalet
registrerade arbetsställen, skulle alltså ungefär 14,700 industriella arbetsställen
komma på yrkesinspektörernas tillsyn. Med beaktande af
yrkesinpektörernas öfriga åligganden har det synts skäligt antaga, att
hvarje yrkesinspektör, med biträde af sin assistent, skulle medhinna att
inspektera cirka 500 under hans tillsyn hörande industriella arbetsställen
om året. Anser man det vidare tillfyllestgörande, att hvarje arbetsställe
i regel inspekteras hvart annat eller hvart tredje år, synes
yrkesinspektörernas antal kunna sättas till tolf.

Kommittén framhåller emellertid, att det sålunda föreslagna antalet
yrkesinspektörer måste anses som ett minimiantal, hvartill kommittén
endast af hänsyn till förslaget om inrättandet af ett afsevärdt antal nya,
underordnade inspektionstjänster funnit sig böra inskränka sig. I ett
flertal främmande stater vore föreskrifvet, att hvarje arbetsställe skall
inspekteras minst en gång om året — å enstaka orter vore inspektionsfrekvensen
till och med ännu större.

Till yrkesinspektörernas biträde skulle äfven anställas underinspektörer,
hvilkas verksamhet yrkesinspektörerna skulle planera, leda och
kontrollera. Yrkesinspektörerna skulle också kunna ändra de anvisningar,
underinspektören meddelat.

Yrkesinspektörerna borde beredas tillfälle att ej allt för sällan
sammanträda inför chefsmyndigheten till öfverläggning rörande tjänstefrågor.

Yrkesinspektörerna skulle afgifva årliga tjänsteberättelser, hvari
äfven skulle meddelas öfversikter öfver, bland annat, underinspektörers
och tillsyningsmäns verksamhet. Deras expeditioner skulle hållas öppna,
helst dagligen, under bestämd tid.

Beträffande yrkesinspektörernas kompetens uttalar kommittén, att
de borde hafva teknisk högskolebildning eller däremot svarande kun -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Kommers*

kollegium.

Yrkesin spektris.

Kommittén.

skaper. 1 afseende å deras praktiska utbildning syntes man, för såvidt
de ej varit anställda såsom assistenter, böra fordra, att de under minst
8 år utöfvat sådan industriell verksamhet, som kunde anses ägnad att
utgöra en lämplig förberedelse för inspektionstjänsten.

Då nödvändigheten af yrkesinspektion ej numera torde betviflas,
anser kommittén yrkesinspektörerna böra uppföras på ordinarie stat.
För att bereda dem den själfständiga ställning, som vore önskvärd med
hänsyn till deras ofta nog ömtåliga uppgifter, borde de tillsättas med
kunglig fullmakt.

I sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande föreslår kommerskollegium,
att handeln, i likhet med jordbruket, i sin helhet skall ställas
under underinspektörernas och de kommunala tillsynsorganens uppsikt.
Detta innebär en lindring i yrkesinspektörernas tillsynsåligganden,
hvilka enligt kommittéförslaget skulle omfatta jämväl de större handelsföretagen.
Inrättandet af minst fyra nya yrkesinspektionsbefattningar
synes äfven kollegium vara af förhållandena oeftergifligt påkalladt.

Den föreslagna lagen om arbetarskydd medgifver, att såsom yrkesinspektör
jämväl må anställas kvinna. Sådan yrkesinspektris skulle förnämligast
utöfva tillsyn beträffande kvinnliga arbetare. Rörande yrkesinspektrisen
anför kommittén i hufvudsak följande.

Yrkesinspektrisen, som skulle särskildt uppmärksamma de kvinnliga
arbetarnas förhållanden, skulle vara bosatt i Stockholm och ägna
tillsyn öfver hela riket åt arbetsställen med öfvervägande eller talrik
kvinnlig personal. Hvilka arbetsställen, som skulle öfvervakas af henne,
och hur långt hennes tillsyn i afseende å dem skulle sträcka sig, torde
böra bestämmas genom en af Kungl. Maj:t utfärdad instruktion. I mån
af behof kan sedermera yrkesinspektrisen beredas biträde af en eller
flera kvinnliga assistenter. Möjligen kan det framdeles äfven befinnas
lämpligt att tillsätta flera yrkesinspektriser. En del arbetsställen utan
mekanisk drifkraft torde då kunna helt och hållet anförtros åt den
kvinnliga inspektionen.

Yrkesinspektrisen skulle i hufvudsak hafva samma befogenheter
och åligganden som de manliga yrkesinspektörerna. Hon skulle dock
icke meddela råd och anvisningar beträffande maskinella anordningar
eller andra förhållanden, för hvilkas bedömande erfordrades tekniska
insikter, utan skulle, när hon ansåge missförhållanden i sådana afseenden
föreligga, göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör.

7

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 239.

För att den kvinnliga yrkesinspektionen skulle blifva till mesta
möjliga gagn, håller kommittén emellertid före, att densamma dessutom
borde, i likhet med hvad förhållandet är t. ex. i Finland, inriktas på
förbättring af de kvinnliga arbetarnas lefnadsförhållanden.

För att åvägabringa nödig samverkan mellan yrkesinspektrisen och
yrkesinspektörerna borde yrkesinspektrisen i regel vara förpliktad att
underrätta yrkesinspektör om sin afsikt att besöka arbetsställen inom
hans distrikt samt äfven att sedermera delgifva honom de väsentliga
resultaten af inspektionerna därstädes.

Någon genom viss akademisk eller annan examen ådagalagd kompetens
synes ej böra fastslås för yrkesinspektrisen, då de rent personliga
egenskaperna — ett godt praktiskt förstånd, energi och intresse
för uppdraget, takt samt ett vänligt, förtroendegifvande och bestämdt
uppträdande — otvifvelaktigt härvidlag spela den afgörande rollen.
Naturligtvis bör hon dock, utom vanlig allmänbildning, äga insikt i
skyddslagstiftningen och hälsovårdslära samt någon kunskap om åtgärderna
och sträfvandena för arbetarklassens höjande. Med hänsyn till
den kvinnliga inspektionens nyhet synes yrkesinspektrisen lämpligen
böra tillsättas medelst förordnande.

Kommerskollegium anser, att det i betraktande af vårt lands stora
utsträckning och det betydande antal kvinnor, som användes i industriellt
arbete, med fog kan ifrågasättas att redan från början anställa
mer än en yrkesinspektris. För det fall att emellertid blott en yrkesinspektris
blefve tillsatt, framhåller kollegium behofvet af att hos henne
redan från början anställes eu kvinnlig assistent.

Angående yrkesinspektörernas assistenter yttrar kommittén:

Yrkesinspektörernas assistenter skulle, såsom redan framhållits,
hafva till uppgift att biträda yrkesinspektörerna vid deras byrågöromål
samt utöfva en viss grad af inspektionsverksamhet. De skulle sålunda
under yrkesinspektörens öfverinseende föra de böcker, som han är ålagd
att hålla, uppsätta och expediera utgående skrivelser samt granska och
göra sammandrag af underinspektörers och kommunala tillsynsorgans
redogörelser o. d. Vidare skulle yrkesinspektör få inom vissa, i instruktionen
angifna gränser använda sin assistent till förrättande åt sådana
inspektioner, dock på yrkesinspektörens ansvar, hvilka lämpligen
kunde anförtros åt assistenten. Särskildt torde assistenten kunna användas
till verkställande af eftcrbesiktningar, men i den mån han uppnår
större kompetens i inspektionstjänsten, synas äfven mer kräfvande

Kommerskollegiu
m.

Yrkesin spektö rernas assistenter.

Kommers kollegium.

Underin spektörer.

8 Kung}. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

uppdrag böra få lämnas honom. Genom tillsättande af assistenter skulle
man vinna att, när yrkesinspektören vore ute på inspektionsresor, å
yrkesinspektörens expedition ändå i allmänhet någon funnes att tillgå,
som kunde lämna upplysningar i frågor rörande inspektionstjänsten.
Under ledighet för yrkesinspektören skulle assistenten i regel förordnas
till vikarie.

Då yrkesinspektörerna väl vanligen skulle rekryteras bland assistenterna,
borde det föreskrifvas, att dessa senare i regel skulle hafva teknisk
högskolebildning eller däremot svarande kunskaper. I afseende å praktiska
insikter torde man af assistenterna böra fordra minst fyra års
industriell verksamhet af sådan art, som kan anses utgöra en lämplig
förberedelse för inspektionstjänsten. Någon tids tjänstgöring vid yrkesinspektionens
chefsmyndighet synes äfven kunna vara lämplig för deras
utbildning.

Assistenterna torde böra tillsättas af det ämbetsverk, som chefsmyndigheten
skulle tillhöra. De skulle vara lika många som yrkesinspektörerna
och fördelade till tjänstgöring med en inom hvarje yrkesinspektörsdistrikt.
Halfva antalet, assistenter af l:a graden, borde förses
med fullmakt, under det de öfriga, assistenter af 2:dra graden,
skulle tillsättas medelst förordnande. Genom en sådan anordning skulle
de, som ej lämpade sig för inspektionstjänsten, kunna afskiljas, innan
det vore för sent för dem att ägna sig åt annan verksamhet.

Till vinnande af en mer mångsidig utbildning och större kännedom
om do lokala förhållandena inom olika delar af landet borde assistenterna,
synnerligast under den första tiden af sin anställning vid yrkesinspektionen,
icke alltför länge få kvarstå i samma distrikt utan med
lämpliga mellantider förflyttas från det ena distriktet till det andra.

Kommerskollegium har intet att erinra i afseende å kommitténs
förslag rörande yrkesinspektörernas assistenter.

Underinspektörerna skulle enligt 23 § i förslaget till lag om arbetarskydd
hafva till uppgift att inom verksamhet, som ej är underkastad
yrkesinspektörs eller bergmästares tillsyn — d. v. s. väsentligen inom
den handtverksmässiga industrien samt jordbruket — öfva tillsyn till
förekommande af olycksfall vid användande af maskinella hjälpmedel
för tillvaratagande, utvecklande eller tillgodogörande af mekanisk kraft,
kreatursvandringar därunder inbegripna, eller vid användande af sådana
ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion
kunna förorsaka olycksfall. "

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 239. 9

Kommittén anför rörande underinspektörerna väsentligen följande:

I afseende å maskinella anordningar inom jordbruket synes man
med en viss sannolikhet kunna uppskatta antalet där använda kraftmaskiner
för ånga, fotogén eller dylikt, elektricitet, vind eller vattenkraft
till omkring 7,500 samt antalet kreatursvandringar till ungefär
120,000. Hur många till jordbruket icke hörande arbetsställen, som
skulle''falla under underinspektörernas tillsyn, låter sig ej närmare beräkna
med ledning af nu tillgängligt material. Emellertid komme denna
senare grupp otvifvelaktigt att omfatta ett betydande antal arbetsställen,
nämligen dels inom industrien de omkring 5,000 arbetsställen,
Indika skulle afskiljas från 3rrkesinspektörernas tillsyn och kvilkas antal,
med den växande användningen af små explosions- och elektriska motorer,
torde hastigt ökas, samt dels ett förmodligen icke obetydligt
antal anläggningar för uppvärmning och kraftalstring utom industrien.

Vid bedömande af det behöfliga antalet underinspektörer tillkommer
den svårigheten, att man saknar hvarje erfarenhet om, hur mycken tid
ifrågavarande slags inspektion kan taga per arbetsställe. Dock synes man
af underinspektörerna kunna påräkna ett afsevärdt högre antal inspekterade
arbetsställen per år, än hvad yrkesinspektörerna hittills presterat, då de maskiner,
underinspektörerna skulle öfvervaka, i regel komme att vara mindre
komplicerade och färre till antalet å hvarje arbetsställe. Ej heller skulle
byråarbete i någon väsentlig mån inkräkta på deras inspektionsverksamhet.

Tills vidare torde möjligen 24 underinspektörer kunna vara tillfyllest.
I regel skulle alltså på hvarje yrkesinspektörsdistrikt komma två
underinspektörer, men skulle detta antal i distrikt med ovanligt liten eller
mycken användning af mekanisk kraft inom jordbruk och handtverk
kunna minskas till en, resp. höjas till 3. Fördelningen af underinspektörer
torde böra bestämmas af yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Underinspektörerna skulle, som förut angifvits, stå under yrkesinspektörernas
ledning och inseende. För att bereda yrkesinspektören
tillfälle att följa och kontrollera underinspektörens åtgöranden skulle
underinspektören minst en gång i månaden till yrkesinspektören lämna
redogörelse för sin verksamhet samt afskrifter af de råd och anvisningar,
som han affattat skriftligt. Under sina inspektionsresor skulle
underinspektören stå i förbindelse med yrkesinspektören, så att yrkesinspektören,
om anledning därtill förekomme, skulle kunna ändra hans
resplan eller anmoda honom att inhämta upplysningar i och för inspektionstjänsten.
Underinspektörerna skulle föra noggranna anteckningar,
enligt fastställdt formulär, öfver sin inspektionsverksamhet, men ej
vara skyldiga att lämna sina råd och anvisningar i skriftlig form i
andra fall, än då vederbörande arbetsgivare så begärde eller underjBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 190 höft. (Nr 239.) 2

Kommittén.

10

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 239.

Kommers kollegium.

Special inspektörer,

Kommittén.

Departe ments chefens yttrande.

inspektören själf med hänsyn till rådets eller anvisningens vikt och
betydenhet eller fara för missförstånd funne så påkalladt.

Underinspektörerna skulle tillsättas af yrkesinspektionens chefsmyndighet.
De skulle anställas tills vidare med viss tids uppsägning. Med
hänsyn till deras kompetens syntes böra fordras, att de fått någon teoretisk
utbildning i maskinlära, men framför allt, att de hade grundliga,
praktiska insikter i den vanliga maskintekniken. Särskilt borde de
vara hemmastadda i ångpannors byggnad och skötsel, så att de tillförlitligt
kunde verkställa besiktningar och profningar af ångpannor.

Kommerskollegium uttalar sig, under hänvisning till en af kollegium
föreslagen inskränkande förändring af underinspektörernas tillsynsåliggande,
för att underinspektörernas antal måtte i någon mån
inskränkas och föreslår en minskning med åtminstone 6.

Förutom förut afhandlade, af den föreslagna lagen påbjudna eller
mer direkt åsyftade kategorier åt tillsynsorgan och de kommunala tillsynsorganen,
om hvilka jag ej i detta sammanhang torde behöfva
yttra mig, medgifver lagen, såsom tidigare är nämndt, tillsättande af
specialinspektörer. Enligt 23 § äger nämligen Kungl. Maj:t, utan hinder
af hvad eljest är stadgadt angående tillsynen, förordna, att tillsyn
å visst slag af verksamhet skall utöfvas af specialinspektör samt meddela
föreskrifter rörande sådan inspektörs befogenhet.

Kommittén yttrar sig beträffande specialinspektörer på följande sätt:

I framställningen rörande uppgifterna för yrkesinspektionens chefsmyndighet
anförcs, att myndigheten vid behof skulle bereda yrkesinspektörerna
biträde af tekniska specialister. För det fall att dylikt
behof skulle befinnas äga större räckvidd, syntes det vara lämpligt, att
Kungl. Maj:t tillförordnar en speciell yrkesinspektör för tillgodoseende
af detta behof, på sätt redan, enligt nådigt bref den 19 oktober 1894,
ägt rum beträffande tillfällig yrkesinspektör för sprängämnestillverkningen.
De arbetsställen, som anförtroddes åt en sådan specialinspektör,
torde väl i regel komma att undantagas från distriktsyrkesinspektörernas
tillsyn, men borde specialinspektören vara berättigad att i afseende
å förhållanden, som folie utom hans fack, påkalla vederbörande distriktsinspektörs
bistånd.

Beträffande inspektören öfver sprängämnestillverkningen anser kommittén,
att han då behofvet af en speciell inspektion på detta område
torde vara permanent, borde förordnas tills vidare och ej såsom
nu endast för ett år åt gången.

Den af yrkesfarekojnmittén föreslagna organisation, som afses att
uppföras på yrkesinspektionens stat, innefattar 12 yrkesinspektörer jämte

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

11

en kvinnlig yrkesinspektris, 12 assistenter och 24 underinspektörer,
hvartill kunde komma specialinspektörer.

Kommerskollegiurn har instämt häri, allenast med den ändring, att
om endast en kvinnlig yrkesinspektris anställes, denna borde erhålla
en kvinnlig assistent, samt att underinspektörernas af kommittén föreslagna
antal borde kunna minskas med åtminstone 6 och således uppgå
till högst 18.

Mellan denna personal skulle tillsynen så fördelas, att yrkesinspektörerna
hufvudsakligen skulle inspektera de fabriksmässiga industriella
företagen, hvarvid yrkesinspektrisen särskilt skulle hafva tillsyn öfver
de kvinnliga arbetarnas förhållanden.

Assistenterna skulle biträda yrkesinspektörerna vid deras byrågöromål
samt, på yrkesinspektörens ansvar, förrätta inspektioner, särskilt
efterbesiktningar.

Underinspektörerna skulle utöfva tillsyn öfver maskinella hjälpmedel
o. d. inom den handtverksmässiga industrien samt jordbruket.

Mot den sålunda föreslagna fördelningen af uppgifterna har jagintet
att insända. Däremot synes mig resp. befattningshafvares antal
kunna till en början något minskas.

När yrkesfarekommittén vid beräkning af antalet yrkesinspektijrer utgår
från det i yrkesinspektionens redogörelser för 1908 angifna antalet registrerade
arbetsställen, torde det böra beaktas, att denna siffra ej angifver
antalet befintliga industriställen. I yrkesinspektionens berättelser måste
nämligen, i och för redovisning af antal arbetare sysselsatta inom olika
industrigrenar, en och samma fabrik uppdelas på flere arbetsställen.
Som exempel må framhållas, att ett järnbruk med såg, kvarn och mejeri
för eget behof blir uppdeladt på följande sätt: hyttan, smältsmedjan,
valsverket, reparationsverkstaden, snickareverkstaden, sågen, kolningen,
kvarnen och mejeriet, eller nio (9) arbetsplatser, alla liggande invid
hvarandra och tillhörande ett och samma industriställe. Det är häraf
tydligt, att antalet industriställen inom de olika distrikten är afsevärdt
lägre än den af kommittén anförda siffran för arbetsställen, 19,701, och
sannolikt närmare öfverensstämmer med den i Sveriges officiella statistik
angifna, nämligen år 1909 11,261 fabriker.

Af yrkesinspektörerna har angifvits, att af de af dem f. n. upptagna
arbetsställena c:a 5,000 skulle bortgå vid den nya lagens tillkomst på
grund af ändrade gränsbestämmelser. I den ofvan angifna siffran från
den officiella statistiken äro dessa ej inberäknade. En granskning af
detaljerna i samma siffrors grundvalar gifver emellertid anledning antaga,
att antalet industriställen, som vid den nya lagens ikraftträdande

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

skulle falla under yrkesinspektörernas direkta tillsyn, sannolikt kommer
att stanna vid omkring 10,000 stycken.

Af en jämförande berättelse öfver arbetareskyddslagarnas genomförande
i Europa, som utarbetats af Internationales Arbeitsamt, anses
framgå, att det antal arbetsplatser per inspektionsorgan, som beräknats
förefinnas inom olika länder, utgör omkring
i England 1,310,
i Finland 848,
i Holland 1,300,
i Tyskland 660.

Det föreslagna ordnandet af yrkesinspektionens lokala arbetskrafter
sammanfaller i organisatoriskt hänseende emellertid närmast med det i
Tyskland rådande, hvarför man vid fördelningen å distrikt torde böra
utgå från den för detta land gällande siffran.

Om man vidare, trots det ofvan gjorda antagandet, utgår
från den officiella siffran å antalet fabriker i landet eller 11,261,
och fördelar dessa med cirka 600 per inspektionsorgan, skulle det
fordras, att omkring 20 personer anställdes. Under nuvarande förhållanden,
då yrkesinspektören själf måste handlägga alla inspektionsärenden,
är det antal dagar, som kunnat anslås till inspektionsarbete,
mycket litet eller i medeltal omkring 95 per år och
inspektör. Med de nya förhållanden, som skapas vid eu omorganisation
i föreslagen riktning, skulle antalet inspektionsdagar kunna ökas i
afsevärd grad, och böra omkring 250 dagar kunna användas för inspektioner,
hvarigenom antalet per år inspekterade industriställen borde
kunna ökas från det nuvarande 261 upp till cirka 600 per inspekterande
person. Motsvarande siffra skulle, enligt uppgifter som tillhandahållits
mig, kunna sättas till i England 446, i Finland 435, i Holland 306, i
Danmark 663 och i Schweiz 935.

Med dessa siffror, 11,261 fabriker och 600 inspektioner per år och
person, skulle således vid landets fördelning på nio distrikt hvarje fabrik
kunna beräknas blifva inspekterad hvart annat år, och en fullt
tillfredsställande tillsyn i detta hänseende kunna vinnas äfven vid en
begränsning af yrkesinspektörernas antal till nio.

Då alla de kvalifikationer, som böra finnas hos en yrkesinspektör,
svårligen kunna bedömas förr än efter en tids arbete å hithörande
område, synes det vanskligt att på en gång företaga en större ökning
af yrkesinspektörernas antal. Därvid kunde nämligen allt för lätt en
person antagas, som visserligen i teoretiskt och praktiskt hänseende
fyllde måttet, men som sedermera visade sig sakna de personliga egenskaper,
som måste finnas för ett rätt handhafvande och tillämpande af

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.

13

lagens föreskrifter. Vid en sannolikt erforderlig framtida ökning af yrkesinspektörernas
antal i mån af industriens tillväxt, och om tillräckligt
antal kvalificerade assistenter redan från början tillsättas, skulle från
dessa assistenter, hvilkas rent personliga lämplighet blir pröfvad i denna
deras egenskap, en rekrytering lämpligen ske af yrkesinspektörer.

Det antal assistenter, som skulle blifva behöfligt att tillsätta torde, med
hänsyn till de jämförelser med utlandet, som ofvan gjorts, kunna begränsas
till elfva, men sjmes det vid fördelning på de olika distrikten vara lämpligt
att öka antalet till tolf för att i Stockholm äga tillgång till en assistent,
att i fall af behof beordras till tjänstgöring på annat distrikt.

Rörande behofvet af underinspektörer har yrkesfarekommitten föreslagit
24, medan kommerskollegium utan angifvande af någon beräkningsgrund
minskat antalet till högst 18.

Man torde böra sträfva efter att vinna en underinspektör i hvarje
län, men då det arbete, som kommer att åligga dessa tjänstemän, är
så godt som omöjligt att nu till omfattning och tidsförbrukning fixera,
synes man kunna till en början nöja sig med ett något lägre antal.
Genom en sammanställning af antalet arbetsställen med maskinella
hjälpmedel o. d. inom handtverk och jordbruksnäringen kommer man
till ett minimiantal af 18 underinspektörer, hvilket är det antal, som
jag också anser böra nu anställas.

Utan att jag kan definitivt uttala mig angående distriktsindelningen
för yrkesinspektionen, ber jag dock få nämna, hur jag, med ofvan beräknad
personal, tänkt mig distrikten samt stationsorterna böra bestämmas.
Hvart och ett distrikt erfordrar gifvetvis sin yrkesinspektör, men personalen
i ofriö:t är fördelad efter som det antagdig-a behofvet synts kräfva.

Distrikt.

Distriktens omfattning.

•

Yrkes-

inspek-

törer.

Assi-

stenter.

Under-

inspek-

törer.

I

Norrbottens, Västerbottens och Västernorrl. län st. Härnösand ...

1

1

1 |

II

Jämtlands, Kopparbergs och Gäfleborgs

))

»

Gäfle (1. Falun)

1

1

2

in

Västmanlands, Örebro och Värmlands

»

»

Örehro.........

1

1

2

IV

Södermanlands, Stockholms och Uppsala

n

»

Stockholm ...

1

1

2

v

Stockholms stad och Gottlands

»

»

Stockholm ...

1

2

1

VI

Östergötlands och Kalmar

n

»

Linköping.....

1

1

2

VII

Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs

»

»

Jönköping.....

1

1

3

vin

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs

»

»

Göteborg......

1

2

2

IX

Malmöhus, Kristianstads och Blekinge

»

»

Malmö.........

1

2

3

Summa

9

12

18

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Därtill kommer en yrkesinspektris för hela landet.

Den distriktsindelning, som jag sålunda skisserat, innebär vissa
förändringar i den nuvarande och åsyftar att vinna utjämning af distrikten
med hänsyn till storlek och kommunikationer samt att erhålla
större öfverensstämmelse i afseende å industriens art.

I fråga om kompetensvillkor för resp. befattningshafvare har jag
intet att invända mot hvad kommittén föreslagit.

Beträffande anställningsformen har någon meningsskiljaktighet ej
rådt om att yrkesinspektörerna böra uppföras å ordinarie stat. Detta
synes mig också uppenbart påkalladt af det stadigvarande behofvet af
dessa yrkesinspektörer samt betydelsen af deras själfständiga ställning.
Den kvinnliga yrkesinspektriseu torde likaledes böra uppföras å ordinarie
stat, men tillsvidare tillsättas allenast på förordnande. I fråga om
assistenterna har kommittén uttalat, att endast hälften af dem borde
tillsättas såsom ordinarie. Anledningen härtill torde vara den, att kommittén
befarat svårighet att rekrytera det af kommittén föreslagna
stora antalet nya befattningar, hvarför en viss pröfvotid vore erforderlig.
Äfven jag anser alldeles klart, att det, för att lagen skall verka
på riktigt sätt, är af största vikt, att de personer, som anställas såsom
assistenter innehafva de rent personliga förutsättningar, på hvilka arbetareskyddslagens
verkningar äro i så hög grad beroende. Emellertid
torde denna synpunkt ej behöfva leda till att sätta själfva befattningarna
på extra stat, därest man är på det klara med, att ett stadigvarande
behof af dylika biträden föreligger. Så synes mig vara förhållandet med
en assisstent för hvarje yrkesinspektör eller tillsammans 9 assistentbefattningar.
Fördelningen på yrkesinspektionsdistrikten af öfriga assistenter
torde däremot för närvarande ej med visshet kunna afgöras,
och jag anser därför, att återstående 3 assistenter tills vidare endast
böra anställas på extra stat.

För att undgå olämplig rekrytering torde man kunna till en början,
exempelvis under första året, tillsätta de ordinarie assistentbefattningarna
endast på förordnande.

Af kommerskollegium har föreslagits, att jämväl yrkesinspektriseu
skulle erhålla en assistent. Jämväl för mig framstår detta behof såsom
närliggande, men tillsvidare och så länge som arbetsuppgifterna för
denna inspektris äro mera sväfvande till sin omfattning, och man således
ej kan beräkna, huru hennes tid blir fördelad på inspektioner
och andra göromål, torde det vara lämpligast att nöja sig med tillfälligt
biträde åt yrkesinspektriseu i fall af behof.

Hvad vidare beträffar underinspektörerna synes mig den af kommittén
föreslagna formen för deras anställning vara lyckligt funnen.

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 239.

15

Här gäller i lika hög grad som i fråga om assistenterna, att
det är viktigt att platserna besättas med lämpliga personer. Då därtill
kommer, att detta inspektionsfält delvis är nytt och personalbehofvet
synnerligen svårt att beräkna, torde anslaget till nnderinspektörna tills
vidare böra uppföras på extra stat.

Till frågan om tillsyn å sprängämnestillverkningen skall jag återkomma
bär nedan.

Aflöning.

Då jag härefter öfvergår till att behandla frågan om aflöning en'' Nuvarande
för den inspektionspersonal, hvarom bär är fråga, ber jag först att få a^flanden.
erinra, att hvar och en af yrkesinspektörerna för närvarande åtnjuter ett
arfvode af 5,000 kronor, hvartill fr. o. m. år 1908 kommer ett extra
lönetillägg, uppgående för yrkesinspektören i Stockholms distrikt till 15
procent och för öfriga yrkesinspektörer till 12 procent af nämnda arfvode.
Till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter
äfvensom för byra, uppvärmning, belysning och städning af expeditionslokal
uppbär hvarje yrkesinspektör mot redvisningsskyldigbet
1,500 kronor. Till godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer är
anslaget ett belopp af 2,000 kronor; och utgår däraf ersättning åt inspektören
öfver sprängämnestillverkningen på sådant sätt, att han åtnjuter
ett dagtraktamente af 25 kronor för hvarje till inspektion använd
dag jämte resekostnads- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen
i resereglementet, dock med den begränsning, att berörda dagtraktamenten
jämte resekostnads- och traktamentsersättningar sammanlagdt ej
för året må öfverskrida 1,800 kronor. I detta sammanhang torde böra
erinras om, att samma inspektör såsom ersättning för uppdraget att
vara inspektör för explosiva varor åtnjuter ett arfvode af 1,500 kronor
jämte godtgörelse för af uppdraget förenade resor enligt fjärde klassen
i resereglementet och för nödiga expenser, dock att resekostnads- och
expensersättningen ej må öfverstiga 2,000 kronor.

Beträffande yrkesinspektörerna anför kommittén, att deras begyn- . Yrkesnelseaflöning,
i betraktande af de lönevillkor, som för närvarande i all- ^renlaf
mänhet erbjudas ingenjörer i enskild tjänst, och arbetarskyddslagens Kommittén.
(28 §) långt gående förbud mot annan verksamhet, ej kan sättas under
6,000 kr., hvaraf 2/s skulle utgöra lön och Vs tjänstgöringspengar.

Efter perioder af 5 års tjänstgöring, som vitsordats vara utöfvad med
skicklighet och nit, skulle yrkesinspektörerna successivt tilldelas tre
ålderstillägg af bvartdera 500 kr. Med de föreslagna fordringarna i
afseende å tjänstgöringsvitsordet, bvilka fordringar innebära en viss
skärpning i jämförelse med hvad eljest brukar föreskrifvas i förevarande
afseende, samt de tre ålderstilläggen har åsyftats att ersätta bristen på

16

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 289.

Kommers kollegium.

befordringsmöjligheter, som kanske eljest kunde befaras komma att inverka
menligt på intresset för tjänsten.

Med hänsyn till inspektionstjänstens stora kraf på uthållighet och
rörlighet — inspektören skall ju tillbringa större delen af sin tid på
resor, han skall i förekommande fall kunna krypa in i ångpannor och
besöka andra svårtillgängliga ställen — anser sig kommittén böra föreslå
pensionsåldern för yrkesinspektörerna till 62 lefnadsår. För tillgodonjutande
af hel pension skulle dessutom förutsättas minst 30 års
anställning i statens tjänst.

Från yrkesinspektörernas sida har vid upprepade tillfällen klagats
öfver, att den dem tillkommande resekostnads- och traktamentsersättningen,
enligt fjärde klass i resereglementet, vore för låg och ej räckte
att täcka de verkliga reseutgifterna. För skyddslagsstiftningens förverkligande
måste det anses vara af största vikt, att yrkesinspektörerna,
i den mån deras hemarbeten medgifva, ägna sig åt inspektionsverksamhet.
Men om yrkesinspektörerna få göra uppoffringar af egna
medel för att täcka de med inspektionsresorna förenade kostnader,
synes man kunna befara, att sådana resor ej företagas i den omfattning,
som för tillgodoseende af nyssnämnda syfte vore önskligt. Genom
resereglementets revidering har visserligen fjärde klassens traktamentsersättning
höjts från 6 till 8 kr., men torde denna förhöjning i afsevärd
mån motvägas af samtidigt införda ändringar i afseende å reseersättningens
beräknande. Redan i nådig proposition till 1902 års
riksdag gjordes gällande, att ett dagtraktamente af 10 kr. vore af beliofvet
påkalladt för yrkesinspektörerna. Sedan dess hafva lefnadskostnaderna,
ej minst på resor, varit stadda i ständig stegring. Med
hänsyn härtill och då godtgörelsen för reseutgifter för yrkesinspektörerna,
som ju större delen af året böra vistas på tjänsteresor, är af
synnerlig betydelse, har kommittén ej ansett sig kunna underlåta föreslå,
att yrkesinspektörerna måtte, i likhet med hvad för bergmästarna
och inspektörerna för elektriska anläggningar redan är förhållandet,
tillerkännas resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen
i gällande resereglemente.

I afseende å de för yrkesinspektörerna föreslagna aflöningsbeloppen
anser kollegium, att dessa böra, på sätt vid senare löneregleringar
skett, fördelas i lön, tjänstgöringspengar och ortstillägg. Sådant tilllägg
torde enligt kollega mening böra bestämmas till 400 kronor för
yrkesinspektör, stationerad i Stockholm, samt 200 kronor i Göteborg
och Malmö samt å sådana öfriga orter, där dylikt tillägg anses böra utgå.

Därjämte borde ortstillägg proportionsvis utgå äfven till andra
befattningshafvare vid yrkesinspektionen.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

17

Såsom jag förut omnämnt, uppbär en hvar af de nuvarande
yrkesinspektörerua ett belopp af 1,500 kronor, att mot redovisningsskyldighet
användas till bestridande af kostnaderna för skrifbiträden
och likartade utgifter äfvensom för hyra, uppvärmning, belysning och
städning af expeditionslokal. Kommerskollegium anför nu, att det föreslagna
anställandet hos yrkesinspektör af assistent har till syfte, bland
annat, att tillgodose yrkesinspektörs behof af mera kvalificeradt skrifbiträde.
Det utsträckta verksamhetsområde, som enligt den ifrågavarande
nya lagstiftningen skulle tillhöra yrkesinspektör — i hvilket
afseende må erinras äfven om den ledning af underinspektörs verksamhet
samt kontroll öfver den kommunala tillsynen, som skulle åligga
yrkesinspektören — kommer emellertid gifvetvis att medföra afsevärdt
ökade skrifgöromål. En stor del af de yrkesinspektör tillhörande skrifgöromålen
torde dock blifva af beskaffenhet att lämpligen böra utföras
genom mindre kvalificerad arbetskraft. Vidare torde för yrkesinspektör
i allmänhet uppstå behof af rymligare expeditionslokal än för närvarande.
Där bör nämligen finnas plats ej mindre för assistenten än
äfven för vederbörande underinspektör, för hvilken särskild expeditionslokal
ej torde böra ifrågakomma, därest han, såsom i regel torde vara
lämpligt, är stationerad på samma ort som yrkesinspektören.

Med hänsyn till, bland annat, nu anförda omständigheter lära till
bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter äfvensom
för hyra, uppvärmning, belysning och städning af expeditionslokal
medel böra ställas till hvarje yrkesinspektörs förfogande med minst
samma belopp som hittills.

Den kvinnliga yrkesinspektrisens aflöning anser kommittén kunna
sättas lägre än yrkesinspektörernas, då man ej af henne skulle fordra
samma fackutbildning. I betraktande häraf anser sig kommittén skäligen
kunna föreslå en begynnelseaflöning af 3,000 kronor samt två
ålderstillägg å 300 kronor hvartdera, hvilka skulle tilldelas yrkesinspektrisen
efter 5, resp. 10 års med skicklighet och nit utöfvad tjänstgöring.
Hon skulle, i likhet med yrkesinspektörerna, äga att beräkna resekostnads-
och traktamentsersättning efter tredje klassen i resereglementet.

I afseende å löneförmånerna för yrkesinspektris uttalar sig kollegium
för, dels att begynnelseaflöningen borde sättas något högre, än
kommittén föreslagit — exempelvis till 3,600 kronor — och dels att
ålderstilläggen, liksom för de manliga yrkesinspektörerna, borde be Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 190 käft. (Nr 239.) 3

Yrkesinspektr
i sen.

Kommittén.

Kommers kollegium.

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

stämmas till tre (ä 300 kronor). Kollegium framhåller, att jämväl åt
yrkesinspektrisen borde anvisas skäligt belopp till bestridande af kostnaden
för skrifbiträde och likartade utgifter samt för hyra, uppvärmning,
belysning och städning af expeditionslokal.

Assisten- Assistenternas lönevillkor anser kommittén, utan hänsyn till upp tcrna*

delningen i assistenter af l:a och 2:dra klass, kunna bestämmas till en
Kommittén. ^egynnelseafl5ning af 3^500 kronor, hvaraf */s lön och V» tjänstgöringspengar,
samt två ålderstillägg af 500 kronor, hvilka skulle utgå efter
5, resp. 10 års så vitsordad tjänstgöring, som angifvits i afseende å
yrkesinspektörerna. Assistenter af l:a klass skulle vara berättigade
till pension vid 65 lefnads- och 35 tjänstår. Assistenterna skulle åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt fjärde klass i resereglementet.

Kommers- 1 afseende å kommitténs förslag rörande yrkesinspektörernas assi koiiegium.

gtenter förklarar sig kommerskollegium ej hafva något att erinra.

Under- Beträffande underinspektörernas aflöning yttrar kommittén, att

törerna denna torde böra sättas i jämnhöjd med lönen för någorlunda väl afKommittén.
lönade förmän eller maskinister inom industrien. Kommittén anser
därför aflöningen lämpligen kunna fastställas till 2,000 kronor i begynnelsearfvode
med tre ålderstillägg af 300 kronor hvartdera, hvilka skulle
utgå efter 5, resp. 10 och 15 års så vitsordad tjänstgöring, som föreskrifvits
i afseende å yrkesinspektörerna.

Kommers- Kommerskollegium har ej framställt någon erinran mot förslaget

kollegium. j (3enna dep

Inspektören Beträffande inspektören öfver sprängämnestillverkningen anser kom sprSng

mittén, att denne inspektörs verksamhet numera måste anses till sin
ämnes- omfattning så stadgad och känd, att godtgörelsen åt honom lämpligen
^ningen" kunde utgå i form af ett visst årsarfvode, som kommittén föreslår till
Kommittén. 1,500 kronor. Hans resekostnads- och traktamentsersättning skulle,
såsom för distriktsyrkesinspektörerna, beräknas enligt tredje klass i
resereglemente!.

Andra specialinspektörer, som kunna komma att förordnas mer tillfälligtvis,
synas kunna beredas godtgörelse på samma sätt, som hittills
tillämpats i afseende å inspektören öfver sprängämnestillverkningen,

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

d. v. s., oafsedt resekostnads- och traktamentser sättning, med visst arfvode
för förrättningsdag.

I en framställning till kommerskollegium har ingenjören Gottfrid
von Feilitzen, som nu är förordnad att vara inspektör öfver sprängämnestillverkningen,
anhållit, att kollegium måtte hos Kungl. Maj:t tillstyrka,
att hans löneförmåner såsom inspektör öfver sprängämnestillverkningen
i riket måtte ställas i förhållande till det arbete och det
ansvar, som befattningen klöfver.

För att visa, huru utvecklingen af sprängämnestillverkningen inom
landet varit under de nu gångna 17 åren, sedan inspektörsbefattningen
inrättades, åberopar von Feilitzen nedanstående schema, hvilket upptager
tillverkningsfabriker af explosiva varor, fördelade länsvis, för ar 1895
och år 1911.

År 1 8 9 5.

L ii n.

Ammunitionsfabriker.

>

3

3

S;

O*

2

72

O*

P

C-f-

O

o''

w

O

3

B

72

P?

0

e+-

02

rr+~

CD

ep

Nitroglycerintillverkning,

Ballistittillverkning.

Nitrocollulosakruttilverkn.

GG

|

=f

g

CD

1

2

JQ

Dynamittillverkning.

Knall kvicksilfvertillverloi.

Krutstnbintillverkning.

<1

CD

s*

§.

0-

E

■<

CD

ö‘

CTQ

1 Stockholms stad ......................

1

1

—

—

—

—

—

—

1

—

1

| Stockholms län..........

—

—

i

2

1

—

—

2

—

1

1

1 Kristianstads > ...........

—

1

—

—

—

—

l

—

—

—

—

Malmöhus » ...........

—

—

i

—

—

1

—

—

—

—

—

Göteborgs och Bohus » ...........

l

Varmlands » .........

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

Skaraborgs » .........

1

—

Örebro » .........

—

—

i

1

—

—

2

1

—

1

—

Västmanlands » .........

—

—

—

—

—

—

~

—

—

1

—

Kopparbergs » .........

—

—

i

1

—

—

—

1

—

—

—

Summa

2

2

4

5

1

1

3

4

1

3

3

Kommers kollegium.

20

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 239.

År 19 11.

L ä n.

!

B.

©’

cd

rf

©

^t

Ammunions- och apterings-

laboratorier.

tillverkning.

r

B

[k

o''

a

-i

rf

B

p:

/-

Bomullskruttillverkning.

g

ert-

O

o

B.

g-

&

3

tf

ep

Ballistittillverkning.

Nitrocellulosakrutt illverkn.

[ Svartkruttillverkning.

Dynamittillverkning.

Perkloratsprängämnes -tillverkning.

Knallkvicksilfvertillverkn.

tf

rf

DO

r+-

B

<i

Ss

Pf

a

a’

ep

£

SB

Ofi

ed-

er1

B''

-

*-t

rf

B

B''

ep

Fyrverkeritillverkning.

Stockholms stad ................

i

3

2

1

Stockholms län

—

i

5

1

i

_

_

_

1

1

_

—

2

Södermanlands »

i

—

1

—

—

1

_

_

_

_

Västmanlands »

i

Örehro »

2

—

1

2

2

2

_

1

1

1

i

1

Värmlands »

—

—

2

—

1

—

—

—

1

_

_

_

_

_

Kopparbergs »

—

—

1

1

—

—

—

1

1

_

_

_

_

Göteborgs och Bohus »

—

i

1

—

—

—

—

—

_

_

_

_

1

Skaraborgs »

1

—

—

—

—

—

—

—

_

1

_

i

_

Jönköpings »

—

i

1

Uppsala »

—

i

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

_

Hallands »

—

—

1

Malmöhus »

1

—

—

1

—

_

1

_

_

Blekinge »

—

i

—

Kristianstads »

—

i

1

—

_

_

_

1

Gäfleborgs »

—

—

1

_

_

_

_

1

Jämtlands »

—

i

_

_

Norrbottens »

—

i

Gottlands »

—

i

1

—

—

Summa 1

7

12

13

6

5

2

2

2

4

2

3

i

1 |

5

Af dessa tillverkningar äro vid krut- och sprängämnesfabrikerna i
allmänhet flera samlade inom samma fabrikskomplex såsom af hvar''
andra beroende. Fördelade till olika platser nppgingo de under inspektion
stående fabrikerna 1895 till 17 stycken och 1911 till 43 stycken-
^ Antalet arbetare inom sprängämnesindustrien var år 1895 338
och år 1911 1,340 samt har alltså under denna tidsperiod fyrdubblats.

. Under år. 1911 hafva inSatt 939 skrivelser, hvaraf 627 från Kungl.
Maj ds befallningshafvande och andra myndigheter, och hafva af von
I eihtzen afgifna utlåtanden uppgått till 551.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Vid tillsättandet af en inspektör öfver sprängämnestillverkningen
år 1895, ansågs det vara tillräckligt, att anslag beviljades för en tillfällig
yrkesinspektör, då man utgick ifrån, att denna inspektör endast
skulle behöfva tillkallas i särskilda fall. Af denna orsak beviljades
endast 1,800 kr., i hvilket anslag ingick resekostnader enligt fjärde klass
resereglemente samt en ersättning af 25 kr. för förrättningsdag. Detta
anslag har sedermera ej blifvit liöjdt, utan utgör allt hvad som finnes
anslaget för inspektionen af sprängämnestillverkningen i riket.

Den uppfattning, att sprängämnesinspektören endast skulle behöfva
tillkallas i särskilda fall och att inspektionen af krut- och sprängämnesfabrikerna
i öfrigt skulle stå under resp. yrkesinspektörer, vore felaktig
och, om äfven så praktiserades till en början, vore så ej längre
förhållandet. Ur teknisk synpunkt sedt, måste ett dylikt arrangement
dessutom anses synnerligen olämpligt, då sprängämnestekniken vore en
så speciell bransch, för hvilken^ inspektion det fordrades en icke blott
teoretiskt utan äfven genom mångårig praktisk verksamhet utbildad
sprängämnesingenjör. De inom krut- och sprängämnesfabrikerna förefintliga
apparaterna och maskinella anordningarna kunde bäst bedömas
af den, som praktiskt sysslat med liknande; samma vore förhållandet
med bedömandet af erforderliga skyddsanordningar, enär hänsyn vid
hvarje särskildt fall måste tagas till det vid en maskin eller inom en
lokal tillverkade fabrikatet.

I utlandet, exempelvis i Tyskland och England, vore de inspekterande
myndigheterna inom hela den kemiska industrien teoretiskt och
praktiskt utbildade kemister.

von Feilitzen har under den tid han innehaft inspektörsbefattningen
äfven funnit det vara önskvärdt, att alla olycksfall vid sprängningsarbeten
för framtiden inrapporterades till inspektionen, så att en ordnad
statistik öfver de olika orsakerna till olycksfallen kunde upprättas.
Härigenom skulle inspektionen sättas i stånd att på ett mera effektivt
sätt lämna föreskrifter, hvilka i sin mån borde minska antalet sprängningsolyckor.

Då Feilitzens arbete såsom inspektör öfver sprängämnestillverkningen
i riket och för explosiva varor fullt upptagit hans tid, så att han
ej kunnat ägna sig åt någon annan verksamhet eller kunnat taga någon
dags ledighet, och de sammanlagda inkomsterna af dessa båda befattningar
ej uppgått till 2,000 kronor, har han hemställt, huruvida ej
en förhöjning af löneförmånerna verkligen vore påkallad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Kommers kollegium.

‘>2

I skrifvelse af den 2 april 1912 har kommerskollegium till eu
början erinrat, att den ersättning, som bestämdes vid befattningens tillkomst
genom nådigt bref den 19 oktober 1894, därefter icke undergått
förändring. Med den utveckling af sprängämnestillverkningen, som
efter nämnda tid ägt rum och om hvilken den i sökandens framställning
gjorda jämförelse mellan förhållandena 1895 och 1911 gåfve en
god föreställning, måste emellertid ersättningen numera anses för ringa.
Antalet inom riket för närvarande befintliga arbetsställen, där explosiva
varor tillverkas, vore 65, fördelade på 43 olika arbetsplatser inom 19 län.
Hvarje arbetsställe borde inspekteras minst en gång årligen. På åtskilliga
af dessa arbetsplatser, där flera olika tillverkningar förefunnes,
kräfdes flera inspektionsdagar liksom ock på arbetsställen, där viss
fabrikation af större omfattning bedrefves. Äntalet för år erforderliga
inspektionsdagar torde därför icke kunna beräknas till lägre än 60.
Under de senare åren hade inspektionsdagarna uppgått till år 1905 46,
år 1906 50, år 1907 48, år 1908 35, år 1909 52 och år 1910 31.

Det ringa antalet under sistnämnda år vore att tillskrifva dåvarande
inspektörens långvariga sjukdom och sedermera under året inträffade
död. I sin tjänsteberättelse för år 1911 har nuvarande innehafvaren af
befattningen von Feilitzen uppgifva inspektions- och resedagarnas antal
till 126. Då traktamentsersättningen för det beräknade antalet af 60
inspektionsdagar skulle uppgå till 1,500 kronor, blefve för resorna till
de inom olika delar af landet belägna arbetsplatserna öfrigt allenast ett
belopp af 300 kronor, hvilket uppenbarligen endast skulle täcka en
bråkdel af erforderliga resekostnader. Häraf måste följden blifva antingen
att af behofvet påkallade inspektioner eftersättas eller ock att
inspektören icke kommer i åtnjutande af vederbörlig ersättning.

Med anledning af inspektörens allt för ringa ersättning har ock yrkesfarekommittén
i sitt betänkande föreslagit inspektören till erhållande af
dels ett årligt arfvode till belopp af 1,500 kronor eller samma belopp, som
kollegium ofvan beräknat som traktamentsersättning efter 25 kronor per
inspektionsdag vid besiktning af nu befintliga fabriker, dels och resekostnads-
och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente.
Mot detta förslag har kollegium förklarat sig icke hafva något att
erinra. Beloppet, beräknadt som ersättning allenast för inspektionsförrättningarna,
syntes också vara fullt tillfredsställande. Inspektören, som beträffande
sprängämnesfabrikerna har samma åligganden som yrkesinspektörerna
för öfrigaffabriker, skulle emellertid utöfver detta belopp icke åtnjuta
någon som helst ersättning för öfriga med befattningen förenade göromål
och af densamma påkallade utgifter såsom för skrifbiträde och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 23

expeditionslokal m. m. Med hänsyn härtill syntes arfvodet vara
ganska snäft tilltaget. Frågan om storleken af det arfvode, som rättvisligen
borde tillkomma inspektören för sprängämnestillverkningen, komme
emellertid snart att ånyo upptagas till behandling. Kommittén
för kommerskollegii omorganisation har nämligen, bland annat, att afgifva
förslag beträffande den ställning, ifrågavarande tjänsteman i sin
dubbla egenskap af inspektör för sprängämnestillverkningen och inspektör
lör explosiva varor bör intaga till kollegium. Vid afgifvande
af förslag till lön för inspektören komme otvifvelaktigt att tillses, att lönen
för honom blir bestämd i förhållande till de med befattningen förenade
tjänsteåligganden. Det kunde därför synas lämpligast att afvakta
denna kommittés förslag. Då emellertid med ett slutgiltigt ordnande
af denna befattningshafvares ställning till kollegium med all sannolikhet
komme att dröja ännu någon tid, samt det arvode, som i yrkesfarekommitténs
förslag funnes upptaget för inspektören för spräugämnestillverkningen,
enligt hvad kollegium funnit, vore så lågt, att det
skulle möta svårigheter att för denna befattning erhålla och vid densamma
få behålla en person, som äger erforderlig kännedom på sprängämnesteknikens
område och i öfrigt är i besittning af de egenskaper,
som befattningen kräfver, ansåge sig kollegium därför redan nu böra
framhålla detta förhållande och tillika med anledning däraf hemställa,
att det af yrkesfarekommittén föreslagna årsarfvodet måtte höjas med
åtminstone 500 kronor eller till minst 2,000 kronor att utgå jämte
den föreslagna resekostnads- och traktamentsersättningen för rese- och
inspektion sdagar.

Till aflöning åt yrkesinspektörerna har af yrkesfarekommittén föreslagits
6,000 kronor med 3 ålderstillägg å 500 kronor, hvartill kommerskollegium
lagt ortstillägg för yrkesinspektör i Stockholm med 400 kronor
och med 200 kronor å öfriga orter, där sådant bör utgå. Mot beloppet
6,000 kronor har jag intet att invända, och synes mig detta belopp
böra fördelas med 4,000 kronor på lön och 2,000 kronor på tjänstgöringspenningar.
Därtill bör komma 3 ålderstillägg till lönen, hvart
och ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år. I fråga om
rätt till ortstillägg synas mig samma bestämmelser böra gälla som för
länsstyrelserna, i följd hvaraf enligt den plau till distriktsindelning
samt stationsorter, som jag härofvan skisserat, allenast de 2 inspektörer,
som skulle blifva bosatta i Stockholm, böra komma i åtnjutande af
ortstillägg. Beloppet däraf torde, i enlighet med hvad kommerskollegium
föreslagit, kunna bestämmas till 400 kronor.

I fråga om yrkesinspektrisens aflöning ansluter jag mig till kom -

Departe.

menta.

eliefens

yttrande.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

merskollegii förslag. Åt henne torde således böra utgå 3,600 kronor,
fördelade i 2,400 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte 3 ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter respektive 5, 10
och 15 år. Med hänsyn till den förhöjning af yrkesinspektrisens aflöning,
som jag sålunda biträdt, torde något ortstillägg icke lör henne
behöfva beräknas, helst som det för närvarande icke är klart, om hennes
stationsort behöfver förläggas till Stockholm.

För assistenterna hafva såväl kommittén som kommerskollegium
föreslagit eu aflöning af 3,500 kronor med 2 ålderstillägg för ordinarie
assistent å 500 kronor efter respektive 5 och 10 år. Häremot har jag
intet att invända, och torde aflöningen kunna fördelas med 2,350 kronor
på lön och 1,150 kronor på tjänstgöringspenningar samt ålderstillläggen
anses tillhöra lönen. De assistenter, som få sin bostad i Stockholm,
böra, i enlighet med hvad jag nyss yttrat angående yrkesinspektörerna,
erhålla ortstillägg, som skäligen kan bestämmas till 200 kronor.

För underinspektörerna har åt kommittén och kommerskollegium
beräknats ett begynnelsearfvode af 2,000 kronor med 3 ålderstillägg å
300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänst. Mot nämnda
begynnelsearfvode har jag intet att invända. Skulle detta slag af befattningar
visa sig fylla förväntningarna, torde befattningarna snart nog
komma att uppföras på ordinarie stat, hvarvid blir tillfälle att bestämma
om skäliga ålderstillägg. För dem, som blifva bosatta i Stockholm,
synes ett ortstillägg af 200 kronor för hvarje vara befogadt.

Hvad vidare beträffar inspektören öfver sprängämnestillverkningen synes
mig den förebragta utredningen gifva vid handen, att denne inspektör
bör tillerkännas visst arfvode, i stället för att såsom hittills 1,800 kronor
är anslaget till inspektionskostnaden inalles. Sistnämnda aflöningsform
torde ej längre vara lämplig, sedan behofvet af inspektioner biff vit så
stort som för närvarande är fallet. Mot det af kollegium tillsvidare
föreslagna arfvodesbeloppet, 2,000 kronor, har jag intet att erinra.

Något anslag för tillfällig inspektion på andra områden än sprängämnestillverkningen
torde ej för närvarande vara påkalladt. Hittills
lärer någon sådan inspektion ej hafva förekommit.

Kommerskollegium har föreslagit, att för kontorslokal, skri/biträden
m. in. samma belopp som för närvarande, eller 1,500 kronor, måtte tillerkännas
hvarje yrkesinspektör. Det synes mig, som om kostnaden
ifråga kommer att växla mer än hittills. Så t. ex. kunna möjligen de
2 inspektörer, som skulle hafva bostad här i Stockholm, använda gemensam
kontorslokal; vidare kunna de, som hafva flera assistenter och
större områden, vara i behof af större expensbelopp. Äfven yrkes -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

25

inspektrisen lärer böra erhålla dylikt bidrag. Det torde därför vara
lämpligast, att en rund summa, som kan beräknas till 15,000 kronor,
anvisas för ändamålet, med rätt för Kungl. Maj:t att, efter chefsmyndighetens
hörande, fördela beloppet.

Ingen af ifrågavarande tjänstemän skulle enligt de föreliggande
förslagen hafva rätt till semester. Vid sjukdomsförfall för inspektörerna
torde assistenterna böra vikariera. Emellertid lärer det vara nödvändigt
att i staten för yrkesinspektionen beräkna ett visst belopp för
vikariatsersättning, exempelvis 2,000 kronor.

Jämväl vid bestämmandet af anslaget till tjänstemän, som icke
uppföras å ordinarie stat, lära utgifter för vikariatsersättningar få tagas
i betraktande.

Med hänsyn till att den yrkesinspektör, som erfordras för Stockholms
stad, får omkostnader i och för besök vid arbetsställena i Stockholm,
som ej ersättas honom enligt re sereglementet, synes ett särskildt
expensarfvode af 200 kronor böra honom tillerkännas, hvilket arfvode
ka,p utgå af anslaget till kontorskostnader och vikariatsersättningar.

Hvad till sist angår inspektörernas reseersättning må framhållas
vikten af, att denna ersättning är så tilltagen, att inspektörerna ej göra
någon förlust på sina resor. Annars blir följden lätt den, att de blifva
mera ovilliga att företaga inspektioner, något hvarpå skyddslagens
effektivitet kan blifva i hög grad lidande. Jag anser därför, att reseersättning
bör utgå till yrkesinspektörerna, yrkesinspektrisen och inspektören
öfver sprängämnestillverkningen enligt tredje klassen i
resereglementet, till assistenterna enligt fjärde klassen i samma reglemente
samt till underinspektörerna enligt femte klassen i resereglementet.

Beträffande de befattningshafvare inom yrkesinspektionen, hvilka
skulle uppföras å ordinarie stat, har kommittén anfört, att det i arbetarskyddslagen
(28 §) gifna förbudet för yrkesinspektörerna att drifva eller
hafva del eller anställning i vissa företag, som afses i lagen, eller att
för sådana företag åtaga sig uppdrag mot ersättning förnämligast
åsyftar att bevara yrkesinspektörernas fria och opartiska ställning,
men naturligtvis äfven tjänar att skydda inspektionstjänsten mot intrång
af annan, tidskräfvande verksamhet. Då det emellertid, oaktadt detta
förbuds synnerligen vidtgående beskaffenhet, låter tänka sig sådana
sysselsättningar för yrkesinspektörerna, hvilka ej inbegripas under förbudet,
torde detsamma icke innebära tillräcklig anledning att fritaga
yrkesinspektörerna från de bestämmelser beträffande annan tjänst eller
uppdrag, som i allmänhet bruka meddelas för tjänstemän på nyreglerad
stat.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 190 käft. (Nr 239.)

Aflöning:*.

villkor.

Kommittén.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Departements chefen.

26

Yrkesinspektör borde, i likhet med hvad nu är förhållandet, äga
rätt att utan särskildt tillstånd, men efter anmälan till chefsmyndigheten,
årligen vistas utom sitt distrikt under högst 14 dagar.

Vidkommande frågan om skyldighet för ordinarie tjänsteinnehafvare
att afgå från tjänsten samt om rätt till pension torde vederbörlig
framställning få göras till nästa års Riksdag.

Hufvudsakligen i öfverensstämmelse med hvad som under de senare
åren föreskrifvits vid löneregleringar för statstjänstemän, torde böra
stadgas följande:

att innehafvare af ordinarie befattning inom yrkesinspektionen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden samt reglering af tjänstgöringsområde, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af yrkesinspektionen eller
eljest kan varda honom i behörig ordning ålagd;

att med ordinarie befattning inom yrkesinspektionen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan ordinarie befattning ej heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är försedt med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom
aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt ej,
hvad angår yrkesinspektör och yrkesinspektris, Kungl. Maj:t och, hvad
angår assistent, yrkesinspektionens chefsmyndighet, uppå därom gjord
framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderlig för tjänstgöringen inom yrkesinspektionen,
finner xippdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tillsvidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehafvare
verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
särskildt uppdrag eller för annat ändamål eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta
befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att befattningshafvare, • som blifvit oförmögen till tjänstgöring på
grund af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må, utan hinder

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 239.

af hvad liärofvan är sagd t, tillgodonjuta sin aflöning oafkortad under sex
månader och därefter till det belopp, som bestämmes af Kungl. Maj:t;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller utan att han kan styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den de! af hans aflöning, som icke pröfvas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall för yrkesinspektör assistent skall vara skyldig
att, om han förordnas därtill, bestrida yrkesinspektörens befattning
mot uppbärande af skillnaden mellan egna och yrkesinspektörens tjänstgöringspenningar,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under
ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning är i staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under
mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med skicklighet och nit bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, med godt vitsord annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år, på samma villkor samt för tredje förhöjningen,
där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år, äfvenledes
på samma villkor, under iakttagande hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande yrkesinspektör vid bestämmandet
af rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, han före
den nya aflöningsstatens trädande i kraft på grund af förordnande bestridt
yrkesinspektörsbefattning;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att befattningshafvare, där så utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, årligen under fjorton dagar äger vistas utom det tjänstgöringsområde,
för hvilket han är anställd; börande dock anmälan därom
på förhand göras af yrkesinspektör hos yrkesinspektionens chefsmyndighet
och af assistent hos den yrkesinspektör, under hvilken han
tjänstgör;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall lön jämte ortstillägg utgå till månadens slut;

28

Aflönings- och
omkostnadsetaten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad därom kan i laga ordning varda
stadgadt; samt

att enhvar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning inom yrkesinspektionen skall vara pliktig att underkasta
sig ofvan berörda villkor och bestämmelser.

Vid bifall till hvad jag ofvan föreslagit skulle aflönings- och omkostnadsstaten
för yrkesinspektionen komma att få här nedan angifna
utseende:

Aflönings- och omkostnadsstat för yrkesinspektionen.

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa.

pengar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

A. Ordinarie anslag1.

j 1 yrkesinspektör...................

4,000

2,000

400

6,400

Lönen kan efter 5 år höjas

1 » ............

4,000

2,000

400

6,400

y med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.
och etter 15 år med än

1

i

4,000

2,000

-

6,000

6 vrkesinspektörer.................

24,000

12,000

—

36,000

ytterligare 500 kr.

Lönen kan efter 5 år höjas

1 yrkesinspektris ..................

2,400

1,200

—

3,600

med 300 kr., efter 10 år
med ytterligare 300 kr.
och efter 15 år med ytter
ligare 300 kr.

1 assistent...........................

2,350

1,150

200

3,700

Lönen kan efter 5 år höjas

1 » ...........................

2,350

1,150

200

3,700

med 500 kr. och efter 10

1 » ..........................

2,350

1,150

—

3,500

? år med ytterligare 500 kr.

6 assistenter ........................

14,100

6,900

—

21,000

1

Till yrkesinspektörernas och yr-

kesinspektrisens kontorskost-nader samt vikariatsersätt-ningar, förslagsvis ............

17,000

Summa kronor

—

—

—

107,300

B. Extra anslag.

Till arfvoden åt 3 assistenter, 18 underinspektörer och 1 spe-

cialinspektör samt vikariatsersättningar

m. m., summa kronor

50,000

Ordinarie och extra anslag tillsammans kronor........

157,300

29

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 239.

För närvarande är å sjunde hufvudtiteln för aflönande åt 8 yrkesinspektörer,
bestridande af kostnader för skrifbiträden och likartade
utgifter, hyra m. m. samt för godtgörelse åt tillfälligt förordnade
inspektörer anvisadt tillhopa 54,000 kronor, hvarjemte i arfvode åt en
assistent i kommerskollegium är uppfördt 3,000 kronor, från hvilket
belopp här frånses.

ökningen genom den lokala inspektionens omorganisation skulle
alltså belöpa sig till 103,300 kronor.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels, med godkännande af de utaf mig förordade
förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor
och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande
att tillämpas från och med år 1913, i riksstaten under
sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till
anordnande af yrkesinspektion å 107,300 kronor;

dels och för samma ändamål å extra stat för år
1913 anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till
Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Henrik Nissen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 190 käft. (Nr 239.)

D