Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
1
Nr 235.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i anledning af
ifrågasatt förlängning af den å internationell konferens
i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konventionen angående
beskattningen af socker m. m.; gifven Stockholms
slott den 26 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,
i anledning af ifrågasatt förlängning af den å internationell konferens
i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konventionen angående beskattningen
af socker,
dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige
gällande, socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning
eller utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i
enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i konventionen beläggas med
en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende
bestämmer,
dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige
gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande
staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i
artikel 5 af konventionen omförmälas, må ske till lägsta tullsats, dock
att socker, tillverkadt i Ryssland, skall under nämnda tid vid införsel
beläggas med tilläggsafgift i enlighet med de grunder, som hittills i
sådant afseende tillämpats,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 186 höft. (Nr 235.) 1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 235.
dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel
till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Theodor Adelswärd.
Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 235.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhRENSVÄRD,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre
Adelswärd följande:
Den 5 mars 1902 afslöts i Bryssel mellan Tyskland, OsterrikeUngern,
Belgien, Spanien, Frankrike, Storbritannien och Irland, Italien,
Nederländerna och Sverige en konvention angående beskattning af socker,
hvilken sedermera ytterligare biträdts af Luxemburg, Peru, Schweiz
och Ryssland.
Nämnda konvention afsåg hufvudsakligen ätt undanröja eller mildra
de olägenheter, som alstrats af de sockerproducerande ländernas inbördes
4 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 235.
täflan å sockermarknaden. Jämte det man nämligen tidigare i allmänhet
sökt genom högt tullskydd bevara den inhemska marknaden för
den egna produktionen, sökte man samtidigt medelst exportpremier
eller andra direkta eller indirekta förmåner för exportörerna af socker
främja utförseln till andra länder af denna vara och dymedelst bereda
afsättning af det i och med ökad sockerbetsodling, intensivare jordbruk
och alltmera utvecklad teknik stigande öfverskottet af den egna sockerproduktionen.
Häraf framkallades en onaturlig stegring i prisen å
sockermarknaden till men för den konsumerande allmänheten och flerstädes
till skada jämväl för den egna statens skatteintressen. För återinförande
af mera normala förhållanden i förevarande hänseende och
undvikande för framtiden af berörda ofördelaktiga konsekvenser af det
förut rådande systemet, tillkom omförmälda konvention, hvilken omfattar
flertalet europeiska sockerproducerande länder.
Artikel 4 i konventionen ålägger de fördragsslutande parterna att
vid införsel till deras områden af socker, kommande från länder, hvilka
bevilja premier för tillverkning eller utförsel, belägga detsamma med en
särskild afgift, ej understigande de i ursprungslandet beviljade direkta eller
indirekta premiernas belopp, med förbehållen rätt för samma parter att
hvar för sig förbjuda införsel af premieradt. socker.
Genom artikel 5 hafva de kontraherande makterna vidare förbundit
sig dels att medgifva införsel till lägsta tullsats af socker, tillverkadt
vare sig i de fördragsslutande staterna eller i de af dessa staters kolonier
eller besittningar, som icke bevilja premier, dels att icke belägga rörsocker
och betsocker med olika avgifter.
Beträffande konventionens varaktighet stadgas i artikel 10, bland
annat, att konventionen skall gälla i fem år, räknadt från den 1 september
1903, samt att, om ingen af parterna tolf månader före utgången
af dessa fem år för belgiska regeringen tillkännagifvit sin afsikt att låta
konventionen träda ur kraft, densamma skall förblifva gällande under
ett år och så vidare från år till år.
Enär innehållet af vissa i konventionen innefattade bestämmelser
var af beskaffenhet att för sin tillämpning i hvad Sverige angick kräfva
Riksdagens godkännande, föreslog Kungl. Magt i nådig proposition den
30 januari 1903 Riksdagen att
dels besluta, att under den tid, konventionen vore för Sverige
gällande, socker, kommande från länder, hvilka beviljade premier för
tillverkning eller utförsel, skulle, då sockret infördes på svenskt område,
i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 beläggas med en särskild afgift
till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämde,
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
dels medgifva, att under den tid, konventionen vore för Sverige
gällande, införsel af socker, tillverkad t vare sig i de fördragsslutande
staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i
artikel 5 omförmäldes, finge ske till lägsta tullsats,
dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skulle vid införsel
till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.
Sedan Riksdagen, med förordande af konventionens ratificering,
bifallit hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, blef konventionen för
Sveriges del den 1 maj 1.903 ratificerad.
Konventionen antogs, som nämndt, att gälla till en början under
en tid af fem år med en uppsägningstid af tolf manader före utgången
af samma tid.
Genom en tilläggsakt till konventionen, som undertecknades den
28 augusti 1907, bestämdes, dels, i artikel 1, att konventionen skulle
bibehållas vid gällande kraft under en period af ytterligare fem år räknadt
från den 1 september 1908, dock med rättighet för de i konventionen
deltagande staterna att under vissa förutsättningar efter förutgången
uppsägning frånträda konventionen redan den 1 september 1911,
samt att ''hvad i öfrigt i artikel 10 af konventionen vore stadgadt skulle
fortfarande äga giltighet, dels ock, i artikel 2, att England skulle från
och med den 1 september 1908 varda befriadt från den i artikel 4 i
konventionen bestämda skyldigheten att åsätta premieradt socker särskild
afgift, hvaremot de öfriga kontraherande länderna skulle från samma
tid vara berättigade att fordra, att i England raffineradt, till dessa länder
exporteradt socker skulle för att komma i åtnjutande af de af konventionen
härrörande förmåner vara åtföljdt af bevis, att detsamma icke
komme från andra länder, där sockret kunde anses såsom premieradt.
Sedan England genom nämnda tilläggsakt af den 28 augusti 1907
befriats från skyldigheten att belägga utifrån kommande premieradt
socker med särskilda tilläggsafgifter eller s. k. strafftullar, låg emellertid
den fara nära för handen, att den engelska marknaden, som är af
största vikt för afsättningen af de i konventionen deltagande sockerexporterande
ländernas produktionsöfverskott, skulle komma att öfversvämmas
af utländskt premieradt socker. Särskildt hotade en sådan
fara från Ryssland, som bedref en ganska betydande sockerexport och
syntes vara på väg att år efter år än mer utvidga densamma. Det låg
därför i de i konventionen deltagande sockerexporteranae och därmed
från användningen af exportpremier förhindrade staternas — särskildt
Tysklands, hvars export af socker på England är betydande intresse
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
att söka förmå Ryssland att biträda konventionen. Ryssland förklarade
sig ock på vissa villkor härtill villigt.
Genom en öfverenskommelse mellan de i konventionen deltagande
makterna den 19 december 1907 bestämdes, att Ryssland skulle från
och med den 1 september 1908 få tillträda konventionen af den 5 mars
1902 jämte den förenämnda tilläggsakten af den 28 augusti 1907 utan
skyldighet att ordna sin tullagstiftning i enlighet med konventionens
allmänna bestämmelser men med förbindelse för Ryssland att under en
tid af sex år, räknadt från och med den 1 september 1907, begränsa
den myckenhet socker, för hvilken vid utförsel från Ryssland till annat
land restitution eller skattebefrielse finge åtnjutas, till sammanlagdt en
miljon ton och för ett hvart af dessa sex år — med undantag af de två
första åren, eller V9 1907—Va 1909, därunder exporten skulle få uppgå
till tillhopa högst 300,000 ton — till 200,000 ton, (exporten till Finland,
Persien och öfriga Ryssland angränsande asiatiska länder häri ej inbegripen).
I syfte att skydda de Ryssland angränsande länder, som slutit sig
till konventionen, mot införsel af ryskt socker för förbrukning inom
dessa länder framställdes vid de angående villkoren för Rysslands biträdande
af konventionen förda underhandlingar från såväl Tysklands och
Österrike-Ungerns som ock Sveriges sida den fordran, att Ryssland
skulle meddela garantier mot dylik införsel. Härtill förklarade sig Ryssland
villigt. Då emellertid nämnda fråga icke berörde alla de i konventionen
deltagande makterna, träffades den öfverenskommelse, att hithörande
förhållanden skulle mellan sistnämnda tre stater hvar för sig, å ena,
samt Ryssland, å andra sidan, särskildt ordnas på diplomatisk väg.
Med anledning häraf träffades efter förda diplomatiska underhandlingar
mellan Sverige och Ryssland den öfverenskommelse, att i fråga
om införsel till Sverige af för förbrukning inom landet afsedt ryskt
socker dittills gällande bestämmelser finge, oberoende af Rysslands upptagande
i konventionen, fortfarande tillämpas, så länge konventionen vore
för Sverige och Ryssland gällande.
Genom proposition den 14 februari 1908 föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen att i anledning af ifrågavarande öfverenskommelse
dels besluta, att under den tid, konventionen vore för Sverige
gällande, socker, kommande från länder, hvilka beviljade premier för tillverkning
eller utförsel, skulle, då sockret infördes på svenskt område, i
enlighet. med bestämmelserna i artikel 4 i konventionen beläggas med
en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende
bestämde,
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
dels medgifva, att under den tid, konventionen vore för Sverige
gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande
staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i
artikel 5 af konventionen omförmäldes, måtte ske till lägsta tullsats,
dock att socker, tillverkadt i Ryssland, skulle under nämnda tid vid införsel
beläggas med tilläggsafgift i enlighet med de grunder, som hittills
i sådant afseende tillämpats,
dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skulle vid införsel
till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.
Hvad sålunda föreslogs blef af Riksdagen bifallet.
Konventionens giltighetstid utlöper, såsom antydt är, den 31
augusti 1913. Med hänsyn härtill hafva inom den permanenta sockerkommissionen
upptagits förhandlingar om konventionens förlängning.
Dessa förhandlingar hafva resulterat däri, att delegerade för Tyska riket,
Österrike—Ungern, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Peru,
Ryssland, Sverige och Schweiz den 17 mars 1912 undertecknat protokoll
angående förnyande af 1902 års internationella sockerkonvention med
därtill sig anslutande internationella aftal. Härigenom har konventionen
förnyats på samma villkor som hittills för en period af fem år från och
med den 1 september 1913 af samtliga för närvarande i densamma deltagande
makter utom England och Italien. Att sistnämnda länder icke
låtit underteckna protokollet, behöfver icke betyda, att de ämna ställa
sig utanför konventionen i fortsättningen. De kunna begagna sig af
den rätt, 1902 års konvention ger, och intill den 31 augusti innevarande
år uppskjuta att tillkännagifva, om de ämna kvarstå eller ej. Det är
ock att märka att, om ett uttryckligt tillkännagifvande härom uteblir,
vederbörande land anses kvarstå i konventionen för ett år i sänder på
grund af artikel 10 i 1902 års konvention.
Vid den internationella sockerkommissionens berörda sammanträde
förevar jämväl fråga om ökning af den exportkontingent, som enligt
omförmälda öfverenskommelse den 19 december 1907 är Ryssland medgifven.
Frågan hade uppkommit på grund af de förhandenvarande
exceptionella förhållanden på sockermarknaden, som föranledts af sockerbrist
och därmed sammanhängande stegring i sockerprisen. Med afseende
härå hade samtliga ofvannämnda makter, sålunda äfven England
och Italien, medgifvit Ryssland en extraordinär exportkontingent af
150,000 ton för kampanjen 1911—1912 och 50,000 ton för hvardera
af kampanjerna 1912—1913 samt 1913—1914. Emellertid skall enligt
särskild deklaration en hvar af dessa sistnämnda två kontingenter fördelas
med hälften på hvardera halfåret, öfverenskommelsen rörande
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
ökningen af den Ryssland medgifna exportkontingenten finnes intagen
i artikel 2 i förenämnda protokoll den 17 mars 1912, hvarjämte England
och Italien tillkännagifvit sin anslutning till öfverenskommelsen genom
särskilda uttalanden.
Enligt artikel 3 punkt 3 i protokollet utlöper ratifikationsfristen för
Sveriges del den 1 september 1912. Därest ratifikationen icke skedde
före den 1 april 1912, måste emellertid enligt särskild deklaration
Sveriges samtycke till den Ryssland medgifna extraordinära exportkontingenten
lämnas före sistnämnda dag, och samtycket skulle lämnas på
diplomatisk väg till belgiske utrikesministern. I anledning häraf bemyndigade
Kungl. Maj:t genom beslut den 29 mars 1912 Kungl. Maj:ts
minister i Bryssel och Haag att å svenska regeringens vägnar för
belgiske utrikesministern tillkännagifva, att Sverige lämnade ifrågavarande
medgifvande.
Förenämnda protokoll af den 17 mars 1912 jämte de därmed
sammanhängande deklarationerna torde i öfversättning få bifogas detta
protokoll.
Riksdagen har väsentligen redan gjort de medgifvanden och
åtaganden, som kräfvas för Sveriges fortsatta anslutning till Brysselkonventionen
i dess hittillsvarande form, men då de förutsättningar,
under hvilka Riksdagens medverkan i förevarande hänseende sista gången
lämnades, äro i viss mån förändrade genom medgifvandet af ökning i
Rysslands exportkontingent samt ytterligare kunna förändras, därest
England och Italien eller endera af dessa två makter icke skulle biträda
öfverenskommelsen om sockerkonventionens förlängning, torde ärendet
böra ånyo föreläggas Riksdagen och därvid enahanda medgifvanden och
åtaganden af Riksdagen äskas som år 1908.
Under anförda förhållanden och då Sverige fortfarande lärer hafva
intresse af att vara anslutet till sockerkonventionen hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige
gällande, socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning
eller utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i
enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i konventionen beläggas med
en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende
bestämmer,
dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige
gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande
staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i
artikel 5 af konventionen omförmälas, må ske till lägsta tullsats, dock
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235. 9 ~
att socker, tillverkadt i Ryssland, skall under nämnda tid vid införsel
beläggas med tilläggsafgift i enlighet med de grunder, som hittills i
sådant afseende tillämpats,
dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel
till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.
Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan, täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition
i ämnet af den lydelse, bilagan litt. — vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Emil Sandberg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 186 käft. (Nr 235.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
Protokoll
angående förlängning af den genom sockerkonventionen den 5 mars 1902
bildade internationella unionen.
Sedan tyska, österrikisk-ungerska, belgiska, franska, luxemburgska,
nederländska, peruanska, ryska, svenska och schweiziska regeringarna
beslutat att äfven efter den 31 augusti 1913 vidmakthålla den genom
sockerkonventionen den 5 mars 1902 bildade internationella sockerunionen,
hafva undertecknade, därtill behörigen bemyndigade, öfverenskommit
om följande:
Artikel 1.
De fördragsslutande staterna förbinda sig att för en ny femårsperiod,
räknad t från och med den 1 september 1913 förlänga konventionen
angående beskattning af socker af den 5 mars 1902 med de
genom protokollet den 26 juni 1906 rörande Schweiz anslutning samt
genom tilläggsakten till nämnda konvention af den 28 augusti 1907 och
protokollet den 19 december 1907 angående Rysslands anslutning gjorda
ändringar och tillägg, — under förbehåll att Schweiz tillerkännes den
rösträtt, som protokollet af den 26 juni 1906 icke medgifvit sistnämnda
land, och likaledes med förbehåll att de i art. 2 här nedan omhandlade
bestämmelser godkännas.
Nämnda fördragsslutande stater afstå i öfverensstämmelse härmed
från att begagna sig af den rätt, som artikel 10 i konventionen den 5
mars 1902 medgaf dem beträffande uppsägning af sagda aftal.
Artikel 2.
Den Ryssland genom artikel 3 i protokollet den 19 december 1907
beviljade exportkontingent å 200,000 ton för hvart och ett af de fyra
tillverkningsåren från och med den 1 september 1909 till och med den
31 augusti 1913 bibehålies för hvart och ett af de fem tillverkningsåren
från och med den 1 september 1913 till och med den 31 augusti 1918.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
Med afseende fäst därvid att under 1911—1912 genom säregna
förhållanden på världsmarknaden samtidigt uppstått brist på socker och
afsevärd höjning af priset därå, öfverenskomma de fördragsslutande staterna,
att Ryssland erhåller ytterligare en extra kontingent fördelad på
följande sätt:
Tillverkningsåret 1911—1912 ................. 150,000 ton
Tillverkningsåret 1912—1913 ................. 50,000 ton
Tillverkningsåret 1913—1914 .................. 50,000 ton.
Artikel 3.
Detta protokoll skall ratificeras och ratifikationerna skola deponeras
i utrikesdepartementet i Bryssel snarast möjligt och i hvarje händelse
före den 1 april 1912.
Det skall nämnda dag blifva lagligt bindande, därest det ratificerats
af åtminstone här nedan angifna europeiska, socker-exporterande stater
nämligen: Tyskland, Österrike-Ungern, Belgien, Frankrike, Nederländerna
och Ryssland.
Därest så skett, kunna öfriga stater, hvilka undertecknat ifrågavarande
protokoll men icke vid ofvan angifna tidpunkt ratificerat detsamma,
likväl genom ratificering före den 1 september samma år fortfarande
tillhöra den internationella unionen, på de för närvarande gällande
villkor och för hela den tid ifrågavarande protokoll äger giltighet, så
framt de före den 1 april 1912 lämnat definitivt samtycke till att Ryssland
beviljas den i art. 2 af detta protokoll fastställda extra kontingent.
Under inga omständigheter kunna de åberopa sig på de i art. 10 uti
konventionen den 5 mars 1902 inrymda bestämmelser om konventionens
förlängning utan särskild öfverenskommelse för att från år till år fortsätta
att tillhöra unionen.
Artikel 4.
Vid det sammanträde, som hålles närmast före den 1 december
1917 skall den ständiga kommissionen, så framt Ryssland är benäget
att efter den 1 september 1918 fortfarande tillhöra konventionen, genom
enhälligt beslut bestämma rörande den behandling, som därefter skall
komma Ryssland till del.
Skulle kommissionen icke kunna enas härom, skall Ryssland anses
hafva uppsagt konventionen att träda ur kraft från och med den 1 september
1918.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
Artikel 5.
Det skall stå hvar och en af de fördragsslutande staterna fritt att
från den 1 september 1918 efter ettårig uppsägning utträda ur unionen;
därefter blifva bestämmelserna i art. 10 uti konventionen den 5 mars
1902 angående uppsägning och förlängning utan särskild öfverenskommelse
åter tillämpliga.
Till bekräftelse häraf hafva undertecknade, respektive staters befullmäktigade
ombud undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Bryssel den 17 mars 1912 i ett enda orginalexemplar,
af hvilket en likalydande afskrift skall tillställas hvar och en af de
regeringar, som undertecknat detta protokoll.
För Tyskland:
(undert.) von Flotow.
» Hermann Mehlhorn.
» Kempff.
För Österrike-Ungern:
(undert.) Grefve Clary et Åldringen.
För Österrike:
(undert.) Leopold Joas.
För Ungern:
(undert.) Teleszky Janos.
För Belgien:
(undert.) Capelle.
För Frankrike:
(undert.) A. Klobukowski.
» A. Delatour.
För Luxemburg:
(undert.) Grefve von Ansembourg.
För Nederländerna:
(undert.) O. D. van der Staal de Piershil.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
13
För Peru:
(undert.) Telémaco Orihuela.
För Ryssland:
(undert.) Koudacheff.
För Sverige:
(undert.) F. af Klercker.
För Schweiz:
(undert.) Jules Borel.
1) ek lar ati oner
rörande beviljande åt Ryssland af den extra kontingent, som fastställts
genom art. 2 af protokollet den 17 mars 1912 angående förlängning
af den internationella sockerunionen.
Första deklaration.
Vid undertecknandet af protokollet rörande förlängningen af den
internationella sockerunionen förklara undertecknade följande:
Fördelningen af de två för tillverkningsåren 1912—1913 och
1913—1914 Ryssland beviljade tilläggskontingenter å 50,000 ton verkställes
på så sätt, att den del af den extra kontingent, som belöper sig
på hvart och ett af de fyra halfåren mellan den 1 september 1912 och
den 31 augusti 1914, icke öfverstiger 25,000 ton.
För Tyskland:
(undert.) von Flotow.
» Herm ann Mehlhorn.
» Kempff.
För Österrike-Ungern:
(undert.) Grefve Clary et Åldringen.
För Österrrike:
(undert.) Leopold Joas.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
För Ungern:
(undert.) Teleszky Janos.
För Belgien:
(undert.) Capelie.
För Frankrike:
(undert.) A. Klobukowski.
» A. Delatour.
För Luxemburg:
(undert.) Grefve von Ansembourg.
För Nederländerna:
(undert.) O. D. van der Staal de Piershil.
För Peru:
(undert.) Telémaco Orihuela.
För Ryssland:
(undert.) Koudacheff.
För Sverige:
(undert.) F. af Klercker.
För Schweiz:
(undert.) Jules Borel.
Andra deklaration.
Vid undertecknandet af protokollet rörande förlängningen af den
internationella sockerunionen äro undertecknade bemyndigade att förklara
följande:
De af dem företrädda regeringarna förbinda sig, för den händelse
de icke kunna före den 1 april 1912 ratificera ofvannämnda protokoll,
att åtminstone till sagda dag gifva sitt definitiva samtycke till beviljande
åt Ryssland af i art. 2 af berörda protokoll fastställda extra kontingent.
Till bekräftelse häraf hafva de undertecknat ifrågavarande deklaration.
15
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 235.
Som skedde i Bryssel den 17 mars 1912 i ett enda originalexemplar,
af hvilket en bestyrkt afskrift skall tillställas de regeringar, som undertecknat
detta protokoll.
För Luxemburg:
(undert.) Grefve von Ansembourg.
För Peru:
(undert.) Telémaco Orihuela.
För Sverige:
(undert.) F. af Klercker.
För Schweiz:
(undert.) Jules Borel.
Tredje deklaration.
Undertecknad är bemyndigad förklara, att Hans Maj:t Konungens
af Italien regering gifver sitt * samtycke till beviljande åt Ryssland af
den extra kontingenten för tillverkningsåren 1911—1912 och 1912—1913.
Bryssel den 17 mars 1912.
(undert.) Costa.
Skrifvelse
från Storbritanniens minister i Bryssel till Belgiens utrikesminister.
(Öfversättning.)
Bryssel den 17 mars 1912.
Herr Minister.
Den 18 december 1907 tillställde min företrädare, Sir A. Hardinge
Eders Excellens ett bref, innehållande meddelande om att han bemyndigats
underteckna protokollet rörande Rysslands tillträde till socker
-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.
konventionen med det förbehåll, att Hans Brittiska Majestäts regerings
samtycke begränsades till att omfatta de bestämmelser, som medgåfvö
Ryssland att ansluta sig till konventionen och icke innebure samtycke
till bestämmelserna rörande exporten af ryskt socker.
Med anledning af detta förbehåll anser Hans Brittiska Majestäts
regering, att dess samtycke till en ökning i den ryska exporten på
sätt som fastställts i det protokoll, hvilket nyligen varit föremål för
den internationella sockerkommissionens förhandlingar, icke erfordras,
emedan den aldrig gifvit sitt samtycke till någon inskränkning af exporten.
Följaktligen har regeringen icke för afsikt att bemyndiga mig
underteckna ifrågavarande protokoll, som afser såväl en ökning af exporten
utaf ryskt socker som ett förnyande af konventionen för en
period af fem år, räknadt från den 1 september 1913. För undvikande
af hvarje möjlighet till missförstånd är jag likväl af lians Brittiska
Majestäts statssekreterare för utrikes ärendena anmodad att uttryckligen
förklara, att Hans Brittiska Majestäts regering icke har något att erinra
mot ökningen af den ryska exporten under innevarande år och under
de ytterligare år konventionen varar, och får jag anhålla, det Eders
Excellens behagade delgifva öfriga medlemmar af sockerunionen denna
skrifvelse och bedja dem bemärka dess'' innehåll.
Jag begagnar detta tillfälle etc.
(undert.) F. H. Villiers.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.