Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

1

Kr 225.

Kungl. Maj:ts nådig a proposition till Riksdagen angående reglering
af aflöningsförhållanden in. in. beträffande amanuenser
in. fl. befattning skafvare vid universitetens i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutets
vetenskapliga institutioner; gifven Stockholms slott
den 26 april 1.912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen dels

att med uteslutande ur karolinska mediko-kirurgiska institutets
stat af en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset
samt med godkännande af de utaf departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade staterna för amanuenser med flera befattningshafvare
vid universiteten och karolinska institutet — för genomförande af de
sålunda, föreslagna förändringarna höja det ordinarie anslaget till universitetet
i Uppsala med 18,906 kronor, det ordinarie anslaget till universitetet
i Lund med 21,600 kronor och det ordinarie anslaget till karolinska
institutet med 20,850 kronor;

dels att, utöfver sistberörda anslagsförhöjning, för beredande af
arfvode å 1,500 kronor åt amanuensen vid karolinska institutets otiatriska
poliklinik, höja det å institutets ordinarie stat uppförda anslaget för uppehållande
af undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi från dess
nuvarande belopp, 3,900 kronor, till 4,500 kronor eller med 600 kronor,
samt förty ytterligare öka anslaget till institutet med sistnämnda belopp;

dels att på extra stat för år 1913 anvisa

a) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å akademiska sjukhusets
i Uppsala röntgenafdelning med den tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t
bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att för ifrågavarande

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 777 käft. (Nr 225.) 1

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

assistents aflöning ett lika stort belopp utgår från akademiska sjukhusets
stat,

b) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets
i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet med den tjänstgöring, som
af Kungl. Maj:t bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att
Malmöhus läns landsting med lika stort belopp bidrager till ifrågavarande
assistents aflöning,

c) till arfvode åt en amanuens vid universitetets i Lund konstsamlingar
500 kronor,

d) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
gynekologiska klinik å Sabbatsbergs sjukhus 2,000 kronor,

e) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
klinik för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus

2,000 kronor, samt

f) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran 2,000 kronor;

dels att, för beredande af arfvode å 1,500 kronor åt en amanuens
vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet, på extra stat för år 1913 anvisa
till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren för nämnda institut
och till underhåll af röntgeninstrumentariet, utöfver redan äskadt
belopp af 2,000 kronor, ytterligare 500 kronor;

dels ock att, för beredande af arfvode å 2,000 kronor åt en klinisk
amanuens vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, på
extra stat för år 1913 anvisa till en pediatrisk klinik vid nämnda vårdanstalt,
utöfver redan äskadt belopp af 1,800 kronor, ytterligare 1,100
kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens

o o

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Fridtjuv Berg.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

3

Ltdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
april 1912. ;

Närvarande:

%

Hans excellens herr statsministern Staaff, .

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

SOHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Berg, anförde: Löneregle Såsom

framgår af det vid innevarande års statsverksproposition, ör

åttonde hufvudtiteln, fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden vTduntiier*
den 13 januari 1912, har jag då erinrat, att för några år sedan frågasiteten m fl''
väckts om lönereglering för amanuenser och vissa andra liknande befattningshafvare
vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet
samt att de vid olika tillfällen — senast under år 1911 — i detta ämne
gjorda framställningarna öfverlämnats till löneregleringskommittén, som
anbefallts att dåröfver afgifva utlåtande. Jag förklarade mig äfven hafva
anledning hoppas, att kommitténs yttrande skulle kunna afgifvas inom en
nära framtid. Därigenom skulle ärendet antagligen kunna af mig anmälas

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

för Kungl. Maj:t så tidigt, att detsamma kunde, hinna behandlas af 1912
års Riksdag, men jag ansåg mig vid nu ifrågavarande tillfälle böra omnämna
saken, på det att erforderliga belopp måtte varda tagna i beräkning vid
framläggande af propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
för år i 913.

Jag omnämnde äfven, att jag i sådant syfte låtit verkställa en förberedande
utredning, hvaraf framgick, att ett belopp å tillhopa 104,000
kronor skulle erfordras för ifrågavarande ändamål. Af denna summa skulle
på Uppsala universitets stat komma 29,000 kronor, på Lunds universitets
stat 32,000 kronor, och för karolinska institutet skulle kräfvas 43,1)00 kronor.
Jag betonade, att de belopp, som sålunda beräknats, voro mycket approximativa,
enär någon fullt slutgiltig undersökning, gående kommitténs förslag i
förväg, ej kunnat göras. Jag nämnde också, att med den ifrågavarande
löneregleringens genomförande vissa å extra stat utgående arfvodesbelopp
ej vidare erfordrades. Därjämte erinrade jag, att jag vid slutlig behandling
af detta ärende möjligen torde blifva nödsakad att föreslå ändringar
i vissa anslagsbelopp, som jag vid samma tillfälle begärde å extra stat för
nämnda högskolor.

I enlighet med af mig gjord hemställan täcktes Kungl. M*aj:t äfven
föreslå Riksdagen att, i afbidan på nådig proposition angående lönereglering
för amanuenser med flera liknande befattningshafvare vid universiteten
och karolinska mediko-kirurgiska institutet, för genomförande af
sagda lönereglering beräkna eu ökning af den ordinarie staten för universitetet
i Uppsala med 29,000 kronor, för universitetet i Lund med 32,000
kronor och för karolinska institutet med 43,000 kronor.

Sedan löneregleringskommittén numera den 11 april 1912 afgifvit
det infordrade utlåtandet, hvilket såsom bilaga torde få fogas vid detta
protokoll, anhåller jag att få ånyo anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t.

Till en början torde då böra anmärkas, att förevarande ärende icke
berör aflöningsförhållandena för de amanuenser, som äro anställda vid
universitetsbiblioteken. Enligt de nya aflöningsstater för nämnda bibliotek,
som godkändes vid 1909 års Riksdag, benämnas de lägsta ordinarie
tjänstemännen vid dessa institutioner icke vidare amanuenser utan andre
bibliotekarier. Rörande aflöningen till de extra ordinarie tjänstemän vid
universitetsbiblioteken, som numera afses med benämningen amanuenser,
hafva allmänna föreskrifter meddelats genom särskilda nådiga bref den 17
och den 23 december 1909.

Hvad angår de befattningshafvare, om hvilka i nu förevarande ärende
är ''fråga — nämligen amanuenser och vissa med dem jämförliga funk -

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

tionärer vid universitetens och karolinska institutets vetenskapliga institutioner,
med undantag af universitetsbiblioteken — torde jag få i korthet
erinra, att redan i midten af 1800-talet fast aflönade amanuenser funnos
anställda vid åtskilliga af nämnda institutioner. Aflöningsförhållandena
för dessa befattningshafvare ställde sig emellertid ganska olika
vid de olika läroanstalterna, beroende bland annat därpå, att, medan
ersättningen till karolinska institutets amanuenser utgick uteslutande af
statsanslag, de båda universiteten och särskilt det i Uppsala voro i
tillfälle att för ändamålet förfoga äfven öfver andra medel.

Vid den tämligen genomgripande lönereglering, som vid 1876 års
riksdag genomfördes för universiteten och karolinska institutet, ordnades
äfven amanuensernas aflöningsförhållanden. De afiöningsbestämmelser, som
då meddelades för befattningshafvare af ifrågavarande slag, hafva sedan
dess, med vissa undantag särskild! inom de medicinska fakulteterna, kvarstått
orubbade, äfven under det att antalet befattningar efter hand ökats.
Vid 1907 års Riksdag antogos visserligen, efter förslag af Kungl. Maj:t,
nya utgiftsstater för universiteten i Uppsala och Lund, men dessa stater
inneburo icke någon allmännare reglering af universitetens aflöningsförhållanden.

När sedermera år 1908 en dylik lönereglering genomfördes såväl för
universiteten som för karolinska institutet, medtogs visserligen en och annan
amanuens — eller med amanuens jämförlig tjänsteman — vid kanslier
och drätselverk, men icke några sådana befattningshafvare vid de vetenskapliga
institutionerna.

Beträffande sistberörda befattningshafvare anförde dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 6 mars 1908, att
häri ej ämnade i samband med aflöningsfrågan i öfrigt till behandling upptaga
spörsmålet om lönereglering för assistenter, ej heller för amanuenser
vid vederbörande institutioner. Gjorda framställningar till Kungl. Magt
angående lönereglering för’ amanuenser m. fl. vid universitetet i Uppsala
hade remitterats till yttrande af vederbörande och kunde således då ej
komma i betraktande. Vid sådant förhållande borde naturligen, fortsatte
departementschefen, ej heller trågan om lönereglering för motsvarande befattningshafvare
vid Lunds universitet och vid karolinska institutet då
komma under öfvervägande.

Innan jag redogör för innehållet i de talrika framställningar och yttranden,
som i detta ärende förekommit, torde det tillåtas mig att lämna
en öfversikt öfver ärendets gång från det nyssberörda, i statsrådsprotokollet
den 6 mars 1908 omförmälda framställningar inkommo till eckle -

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

siastikdepartementet och till dess löneregleringskommittén nu afgifvit sitt
betänkande.

De af departementschefen åsyftade framställningarna från Uppsala
utgjordes af dels en den 11 juli 1907 till ecklesiastikdepartementet ingifven
underdånig skrift från amanuenser och f. d. amanuenser vid de teoretisktmedicinska
institutionerna, dels en den 1 augusti 1907 dagtecknad underdånig
skrift från underläkaren och underkirurgen samt amanuenser och
assistenter vid de praktiskt-medicinska disciplinerna och den patologisktanatomiska
institutionen, dels en den 14 september 1907 till ecklesiastikdepartementet
ingifven underdånig framställning från amanuenser vid de
under den matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande institutioner.
Dessa tre framställningar remitterades hvar för sig för afgifvande af underdånigt
utlåtande till kanslern för rikets universitet och därefter från kanslern
till vederbörande myndigheter i Uppsala. Sedan yttranden afgifvits af medicinska
fakulteten den 30 september, af matematisk-naturvetenskapliga sektionen
den 25 september, af universitetets drätselnämnd den 8 oktober och
af det större akademiska konsistoriet den 2 november 1907, öfverlämnade
universitetskanslern med underdånig skrifvelse den 28 november 1907 de
inkomna yttrandena och anförde därvid för egen del, att en så pass omfattande
reglering, som här vore i fråga, af löneförhållandena för en viss
kategori af tjänstemän enligt kanslerns mening icke borde genomföras
vid en särskild högskola, utan att på samma gång toges under öfvervägande,
huruvida och i hvad mån likartade åtgärder borde vidtagas vid
öfriga jämförliga högskolor. Kanslern hemställde därför, huruvida icke
Kungl. Maj:t kunde finna skäl att, innan ärendet företoges till slutlig handläggning,
inhämta yttranden från vederbörande myndigheter vid universitetet
i Lund och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i fråga
om behofvet af löneförbättring för motsvarande tjänstemän vid dessa högskolor.

Genom nådig remiss uppdrogs nu åt universitetskanslern att, efter
hörande af vederbörande vid universitetet i Lund och karolinska institutet,
afgifva underdånigt utlåtande i fråga om behofvet af förbättrade
aflöningsförmåner för vid dessa högskolor anställda befattningshafvare,
motsvarande de i förevarande ärende anodfna amanuenser m. fl. vid uni O versitetet

i Uppsala.

Sedan ärendet med anledning däraf blifvit från universitetskanslern
remitteradt till det större akademiska konsistoriet i Lund och
öfriga vederbörande vid Lunds universitet, upptogs frågan på nytt dels
af det större akademiska konsistoriet i Uppsala och dels af karolinska

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225. 7

institutets lärarkollegium, i sammanhang med de s. k. riksda^spetita till
1909 års riksdag. ° F

I skrifvelse till universitetskanslern den 19 september 1908 hemställde
sålunda det större akademiska konsistoriet i Uppsala, att kanslern
måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om aflåtande till 1909 års Riksdag
af proposition därom, att, bland annat, anslag måtte beviljas till beredande
af aflöning för ifrågavarande underläkare, assistenter och amanuenser
vid Uppsala universitet med belopp, som medicinska fakulteten och matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i sina yttranden af september 1907
hvar för sig föreslagit, dock med indragning af viss till dessä befattningshafvare
utgående naturaförmån.

Karolinska institutets lärarkollegium anhöll i skrifvelse den 10 september
1908, att anslag måtte utverkas för höjande, till vissa angifna
belopp, af aflöningarna för de vid institutet anställda kliniska och polikliniska
amanuenser — hvilkas benämning kollegiet jämväl ansåg böra
ändras till »underläkare» — samt för amanuensen vid serafimerlasarettets
röntgeninstitut äfvensom för uppförande å karolinska institutets stat af
vissa nya underläkarbefattningar.

Den 17 oktober 1908 afgaf det större akademiska konsistoriet i
Lund yttrande i anledning af universitetskanslerns remiss och.öfverlämnade
därvid särskilda, den 20 maj och den 3 september 1908 dagtecknade.
yttranden från medicinska fakulteten och matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, hvari dessa myndigheter, hvar för sina institutioner,
afgifvit förslag angående lönereglering för befattningshafvare inom nu
ifrågavarande grupper. Dessa förslag förordades af det större akademiska
konsistoriet.

Därefter anmodade universitetskanslern genom remiss karolinska institutets
lärarkollegium att till kanslersämbetet inkomma med yttrande —
så vidt detta ej uti lärarkollegiets skrifvelse den 10 september 1908 redan
skett i fråga om behofvet af förbättrade aflöningsförinåner för vid institutet
anställda befattningshafvare, motsvarande de i detta ärende an°ifna
amanuenser in. fl. vid universitetet i Uppsala.

'' rarkolle^ict af^,af svar å remissen den 29 oktober 1908 och
åberopade därvid såsom eget yttrande en utredning, som i ärendet verkställts
af särskilda delegerade. I denna utredning erinrades, att kollegiets
mening, såvidt det gällde amanuenser vid kliniker och polikliniker,
redan blifvit uttalad i kollegiets skrifvelse den 10 september 1908. Delegerades
utredning hade således afseende endast å amanuenser vid karolinska
institutets teoretiska institutioner.

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 225.

I november 1908 gjordes emellertid hos Kungl. Maj:t nya framställningar
i förevarande ärende, först af kliniska och polikliniska amanuenser
vid karolinska institutet och därefter af motsvarande befattningshafvare
vid universiteten i Uppsala och Lund. Dessa framställningar gingo därpå
ut, att afiöningen till kliniska och polikliniska amanuenser måtte, hvad
angick flertalet af ifrågavarande befattningar, bestämmas till afsevärdt
högre belopp, än som föreslagits af myndigheterna vid universiteten och
karolinska institutet, samt att dessa befattningshafvare måtte erhålla rätt
till viss årlig semester. Äfven öfver de nu nämnda framställningarna
inhämtades yttranden från vederbörande myndigheter.

Med underdånig skrifvelse den 6 mars 1909 öfverlämnade universitetskanslern
samtliga till ärendet hörande handlingar och hemställde därvid,
att Kungl. Maj:t måtte om möjligt till 1909 års Riksdag aflåta proposition
om beviljande af nödiga medel dels för beredande åt ifrågavarande
befattningshafvare af förbättrade aflöningsförmåner i enlighet med hvad
de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt karolinska institutets
lärarkollegium föreslagit, dels ock till inrättande af vissa, af de hörda
myndigheterna föreslagna nya amanuens- och underläkarbefattningar.

Enär åtskilliga af de vid kliniker och polikliniker anställda befattningshafvare
förutom de aflöningsförmåner, som utgingo till dem från
universiteten eller karolinska institutet, åtnjöto vissa andra förmåner, kontant
eller in natura, från de sjukvårdsanstalter, till hvilka tjänstgöringen
var förlagd, anmodade genom skrivelser den 18 maj 1909 dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet vederbörande sjukhusstyrelser och
andra myndigheter att före den 15 oktober 1909 inkomma till ecklesiastikdepartementet
med utredning och utlåtande, om och i hvilken mån förbättring
af de från sjukvårdsanstalterna lämnade förmåner kunde beredas
ifrågavarande befattningshafvare.

De infordrade utlåtandena afgåfvos inom den utsatta tiden åt samtliga
ifrågavarande myndigheter, nämligen direktionen för akademiska
sjukhuset i Uppsala, direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, Stockholms stadsfullmäktige, öfverståthållarämbetet, serafimerlasarettets
direktion, direktionen öfver allmänna barnhuset i Stockholm,
direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm samt styrelsen för
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, likaledes i Stockholm.

Bland universitetens och karolinska institutets riksdagspetita för
1910 års Riksdag förekommo emellertid vissa nya framställningar i hithörande
frågor. Sålunda begärdes bland annat förhöjdt bidrag till aflönande
af en föreståndare för röntgenafdelningen vid akademiska sjukhuset i Upp -

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

sala äfvensom anslag till aflönande af en föreståndare för röntgenlaboratoriet
i Lund. De gjorda framställningarna tillstyrktes af universitetskanslern
i särskilda underdåniga skrivelser den 11 ''oktober 1909.

Med nådigt bref den 22 oktober 1909 öfverlämnades till löneregleringskominittén
universitetskanslerns skrifvelse den 6 mars 1909 med därtill
hörande framställningar och utlåtanden äfvensom ofvanberörda, från
vissa sjukhusstyrelser in. fl. myndigheter inhämtade yttranden samt transumt
af hithörande delar af kanslerns skrivelser den 11 oktober 1909,
jämte vid dessa skrifvelser fogade framställningar från myndigheter vid
universiteten och karolinska institutet; och anbefalldes kommittén genom
nämnda bref att till Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande
öfver det i ärendet framlagda förslag till lönereglering för vissa befattningshafvare
vid ifrågavarande läroanstalter.

I statsverkspropositionen vid 1910 års Riksdag upptogos tvenne af
de i förevarande ärende innefattade särskilda spörsmål, nämligen angående
anslag till tjänstemän vid röntgeninstituten i Uppsala och Lund. ^De af
Kungl. Maj:t för dessa ändamål begärda anslagen blefvo ock, under vissa
villkor, af Riksdagen beviljade.

Vissa nya framställningar rörande befattningshafvare inom de grupper,
om hvilka nu är fråga, förekommo bland universitetens och karolinska
institutets riksdagspetita till 1911 års Riksdag och biträddes af universitetskanslern
i särskilda skrifvelser af oktober 1910.

Transumt af dessa kanslerns skrifvelser jämte tillhörande framställningar
öfverlämnades genom nådig remiss den 18 januari 1911 till löneregleringskommittén
för att af kommittén tagas i öfvervägande i samband
med det ärende, hvari kommittén genom nådigt bref den 22 oktober
1909 anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande.

I enlighet med den vid löneregleringskommitténs tillsättning afspäda
ordning hade kommittén, på grund af särskilda föreskrifter, under
tiden efter mottagandet af nyssnämnda nådiga bref af den 22 oktober
1909 haft att ägna sig åt behandlingen af en mängd andra, till kommittén
öfverlämnade frågor, hvarför kommittén nödgats tillsvidare lämna här förevarande
fråga å sido.

Den 10 november 1911 anmodades kommittén genom skrifvelse från
chefen för finansdepartementet att, så skyndsamt som förhållandena det
medgåfve, till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande öfver det till kommittén
remitterade förslag angående lönereglering för amanuenser in. fl.
vid rikets universitet och karolinska institutet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 177 hälft. (Nr 225.)

2

10

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 225.

Mot slutet af år 1911 inkommo emellertid till Kung!. Maj:t ytterligare
en del framställningar angående lönereglering för vissa bland ifrågavarande
befattningshafvare äfvensom angående inrättande af nya dylika
befattningar.

Från Lunds universitet framställdes sålunda, i sammanhang med
riksdagspetita för 1912 års Riksdag, vissa äskanden i nu nämndt hänseende,
och i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1911 hemställde
serafimerlasarettets direktion, huruvida ej åtgärd kunde vidtagas i syfte
att, oberoende af det definitiva afgörandet af frågan om lönereglering
för kliniska och polikliniska amanuenser, löneförbättring till åtminstone
de af karolinska institutets lärarkollegium föreslagna belopp
ofördröjligen måtte komma de vid lasarettet anställda amanuenserna till del.

Karolinska institutets lärarkollegium har vidare i skrivelser den
19 oktober och den 2 november 1911 anhållit, afl förbättrade löneförmåner
måtte för vissa delar af läsåret 1911—1912 beredas två särskilda,
vid institutet anställda amanuenser. Dessa skrivelser hafva af universitetskanslern,
med tillstyrkande utlåtanden, öfverlämnats till Kungl. Maj:t.

Sedermera hafva amanuenser vid Uppsala universitets naturvetenskapliga
institutioner i en den 20 november 1911 dagtecknad skrift anhållit
om min medverkan till att den förbättring i aflöningsförhållandena
för ifrågavarande amanuensbefattningar, som af universitetskanslern föreslagits
i skrifvelse den 6 mars 1909, snarast möjligt måtte vidtagas.

Slutligen har till ecklesiastikdepartementet den 25 november 1911
inkommit en af kliniska och polikliniska amanuenser vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska institutet undertecknad underdånig
skrift, innehållande en förnyad framställning angående förbättrade lönevillkor
för ifrågavarande befattningshafvare. I denna skrift hafva sökandena
i hufvudsak upprepat de yrkanden, som framställts i de förut omnämnda
petitionerna af november 1908. Sedan yttranden i ärendet ånyo
inhämtats från vederbörande myndigheter vid universiteten och karolinska
institutet, har universitetskanslern med underdånig skrifvelse den 30 december
1911 öfvcrlämnat dessa yttranden och därvid, med ändring af sitt
den 6 mars 1909 afgifna förslag, hemställt om bifall i viss man till de
åren 1908 och 1911 petitionsvis framställda yrkandena.

De här förut omförmälda, under senare delen af år 1911 gjorda
framställningarna i förevarande ärende jämte däröfver inhämtade yttranden
öfverlämnades genom nådig remiss den 15 januari 1912 till löneregleringskommittén
för att tagas i öfvervägande vid den på kommitténs behandling
beroende frågan om lönereglering för amanuenserna vid universiteten och
karolinska institutet.

11

Kungi. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 225.

1 sitt den 11 april 1912 afgifna betänkande i detta ärende har
löneregleringskommittén, efter förutskickande af vissa allmänna erinringar,
lämnat en öfversikt rörande tillkomsten af de amanuens- rn. fl. befattningar
af ifrågavarande slag, som för närvarande äro uppförda å universitetens
och karolinska institutets stater (sid. 5—19), samt utförligt redogjort
för innehållet af de i ärendet inkomna framställningarna och däröfver
afgifna yttranden (sid. 20—137), hvarjämte kommittén (sid. 138
—147) lämnat en tabellarisk sammanställning af nu gällande aflöningsförmåner
för ifrågavarande befattningshafvare och de kontanta aflöningsförmåner,
som i de inkomna framställningarna och yttrandena för dem
föreslagits. Jag tillåter mig särskilt hänvisa till denna tabell.

Då jag nu går att lämna en redogörelse för hvad förberörda handlingar
i ärendet innehålla och i samband därmed angifva min egen ståndpunkt
till de föreliggande spörsmålen, kommer jag att följa samma gruppindelning
af ifrågavarande befattningshafvare, som tillämpats i löneregleringskommitténs
betänkande.

Såsom kommittén påpekat, utgöres bland dessa befattningshafvare
flertalet af dem, som tjänstgöra å medicinska institutioner. Denna grupp
af funktionärer låter sig i sin ordning vidare fördelas efter arten af de
institutioner, dit tjänstgöringen är förlagd, nämligen kliniker, polikliniker
och teoretiskt-medicinska institutioner. En i viss mån fristående underafdelning
bildas af de befattningshafvare, som äro anställda vid de olika
läroanstalternas röntgeninstitut.

Härtill komma ytterligare två grupper, nämligen dels assistenter
och amanuenser vid naturvetenskapliga institutioner, dels ock amanuenser
vid vissa till de humanistiska sektionerna vid universiteten hörande institutioner.

Jag kommer nu att yttra mig rörande de särskilda grupperna hvar
efter annan.

1. Kliniska amanuenser.

Hvad först angår de befattningshafvare, som tjänstgöra å kliniker
(kliniska amanuenser), äro sådana anställda till ett antal af 8 i Uppsala,
5 i Lund och 11 vid karolinska institutet. Det sammanlagda antalet kliniska
amanuenser, om hvilka här är fråga, utgör sålunda 24.

Af de åtta kliniska amanuenserna i Uppsala tjänstgöra två å medicinska
kliniken (en amanuens, tillika underläkare, och en amanuens, Strand -

Uppsala.

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bergianus), tre å kirurgiska kliniken (en amanuens, tillika underkirurg, en
amanuens, Nilsson-Aschanius, och ytterligare en amanuens), eu å obstetrisk-gynekologiska
kliniken (tillika amanuens vid gynekologiska polikliniken),
en å oftalmiatriska kliniken (tillika amanuens vid oftalmiatriska polikliniken)
och eu vid kliniken för bröstsjuka.

Aflöningen utgör för underläkaren och underkirurgen 1,500 kronor
till hvardera/ Däraf utgå 800 kronor från akademiska sjukhuset och 700
kronor af allmänna medel.

Den amanuens, Strandbergianus, som jämte underläkaren är anställd
vid medicinska kliniken, åtnjuter en aflöning af 1,200 kronor, däraf 700
kronor från akademiska sjukhuset, 58 kronor 33 öre ränta å Strandbergska
fonden och 441 kronor 67 öre af allmänna medel.

Af de två amanuenser, som jämte underkirurgen tjänstgöra å kirurgiska
kliniken, uppbär den ene, Nilsson-Aschanius, en aflöning af
1,200 kronor, däraf 700 kronor från akademiska sjukhuset, 150 kronor
ränta å Nilsson-Aschanska amanuensfonden och 350 kronor åt allmänna
medel, och den andre en'' aflöning af 900 kronor, utgående af allmänna
medel.

Amanuensen å obstetrisk-gynekologiska kliniken (tillika amanuens
vid gynekologiska polikliniken) och amanuensen å kliniken för bröstsjuka
åtnjuta hvardera en aflöning af 1,200 kronor, däraf 300 kronor från akademiska
sjukhuset och 900 kronor af allmänna medel. Till amanuensen
å oftalmiatriska kliniken, hvilken jämväl är amanuens å oftalmiatriska polikliniken,
utgår en aflöning af 900 kronor från allmänna medel.

Utöfver den kontanta aflöningen åtnjuta dessa befattningshafvare
förmånen af boställsrum, frukost och kvällsmat.

1 förberörda skrifvelse den 1 augusti 1907 begärde underläkaren
och underkirurgen in. fl. befattningshafvare vid Uppsala universitet, att de
kontanta löneförmånerna måtte få utgå med 2,500 kronor till en hvar af
underläkaren och underkirurgen samt med 2,000 kronor till en hvar af
öfriga kliniska amanuenser.

Medicinska fakulteten i Uppsala anställde i sitt yttrande den 30
september 1907 en jämförelse mellan de aflöningsförmåner, som utgingo
till underläkaren och underkirurgen samt de kliniska amanuenserna i
Uppsala, och dem, som enligt inhämtade uppgifter då åtnjötos af underläkare
vid icke-kliniska sjukhus i landet.

Enligt hvad denna jämförelse utvisade, hade — anförde fakulteten
samtliga sistberörda underläkare, beträffande hvilkas aflöning fakulteten
lyckats erhålla upplysning, afgjordt högre aflöning än äfven de högst aflö -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

13

nade bland de kliniska biträdande läkarna i Uppsala. Undantag därifrån
utgjorde endast amanuenserna vid vissa kommunala sjukhus i Stockholm.
I rundt tal kunde de löneförmåner, som tillkomme de icke-kliniska underläkarna,
sägas vara ungefär dubbelt större än de kliniska amanuensernas.

Om man å andra sidan sökte jämföra mängden af det arbete, som
dessa båda grupper af biträdande läkare hade att utföra, så läte det —
förmenade fakulteten — med afseende å de kliniska amanuenserna och
underläkarna i Uppsala i korthet säga sig, att de i allmänhet vore
upptagna af sin befattning hela dagen. En arbetstid understigande 7 ä 8
timmar torde knappast eller endast undantagsvis förekomma, men däremot
ofta en ännu längre sådan. Hvad åter arbetstiden för de icke-kliniska
underläkarna anginge, ville fakulteten som ett allmänt omdöme uttala, att
deras arbete ingalunda torde öfverstiga de kliniska amanuensernas och att,
om det också mångenstädes uppvägde de senares arbete, detta dock sannolikt
långt ifrån öfverallt vore fallet.

Beträffande, de kompetensfordringar, som kraf des för dessa bägge olika
grupper af biträdande läkare, vore desamma — framhöll fakulteten vidare
— ingalunda mindre för de kliniska amanuenserna. Om kompetensfordringarna
också formellt kunde betecknas som ungefär lika för bäggedera,
så måste det å andra sidan betecknas som ett verkligt lifsintresse
för fakulteten, att den till de ifrågavarande platserna kunde förvärfva de
dugligaste bland de unga läkarna.

O Ö c>

Fakulteten hemställde sålunda om bifall till den i petitionen begärda
förbättringen af de ifrågavarande befattningshafvarnas afl ö 11 in gs för m åner,
och denna hemställan biträddes af det större akademiska konsistoriet.

I den framställning, som i november 1908 inkom till ecklesiastikdepartementet
från kliniska och polikliniska amanuenser vid karolinska institutet,
hade dessa hemställt, bland annat, att aflöningen till klinisk amanuens
måtte bestämmas till 2,800 kronor, räknadt från 1909 års början,
samt att sådan befattningshafvare måtte erhålla rätt till en månads semester
årligen med bibehållen aflöning.

Till hvad af dessa sökande anförts och yrkats anslöto sig i allt väsentligt
underläkaren, underkirurgen och öfriga amanuenser vid kliniker
och polikliniker i Uppsala i en den 23 november 1908 daterad skrift.

I yttrande öfver sistberörda framställning, som af medicinska
fakulteten i Uppsala afgafs den 14 december 1908, förklarade sig fakulteten
lifligt tillstyrka den inkomna ansökningen, i hvad den afsåge rätt
för ifrågavarande tjänstinnehafvare till en månads årlig semester och beviljande
af anslag till semesterarfvoden. Fakulteten förordade därjämte,

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

att — på sätt af karolinska institutets lärarekollegium föreslagits beträffande
motsvarande, vid institutet anställda funktionärer — benämningen »amanuenser»
måtte utbytas mot »underläkare».

I fråga om de begärda löneförhöjningarna fann fakulteten däremot
ej skäl att frångå sitt den 30 september 1907 afgifna yttrande och förslag.
Därest emellertid löneförhöjning komme att beviljas de vid karolinska institutet
anställda underläkare, kliniska och polikliniska amanuenser, tillstyrkte
fakulteten, att samma löneförhöjning äfven måtte tillkomma motsvarande
tjänstinnehafvare vid universiteten.

Uppsala universitets drätselnämnd och större akademiska konsistorium
instämde i det af medicinska fakulteten den 14 december 1908 afgifna
yttrandet.

Efter hvad jag förut anfört, anmodades genom skrivelser den 18 maj
1909 från dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vissa sjukhusstyrelser
och andra myndigheter att inkomma till departementet med
utredning och utlåtande, om och i hvilken mån förbättring af de från
sjukvårdsanstalterna lämnade förmåner kunde beredas de vid anstalterna
tjänstgörande befattningshafvare af ifrågavarande slag. Med afseende
därå anförde direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala i sitt den 14
september 1909 afgifna yttrande i detta ärende, att direktionen med
hänsyn till det förhållandet, att bristen i sjukhusets stat utöfver ett
belopp af 7,500 kronor gäldades af statsmedel, ej ansett det vara på
sin plats att utan statsmyndigheternas hörande fatta beslut om förhöjning
af den från sjukhusets stat utgående delen af lönerna för ifrågavarande
befattningshafvare, men att direktionen, med hänsyn till arten af
dessas arbete och den mycket stora betydelse detsamma hade för vården
af de å sjukhuset intagna patienterna, funne det i princip ej vara oriktigt,
att aflöningen till dessa befattningshafvare utginge med ungefär enahanda
belopp af statsmedel och från sjukhusets stat. Därest således Kungl.
Maj:t skulle aflåta proposition till Riksdagen om förhöjning af arfvodena
för de ifrågavarande befattningshafvarna och därvid förutsätta, att förhöjningen
skulle med lika belopp utgå från statsverket och från sjukhusets
stat, förklarade sig direktionen benägen att i det förslag till stat för sjukhuset,
som den hade att årligen upprätta och till pröfning af universitetets
drätselnämnd samt slutligt fastställande åt det mindre akademiska
konsistoriet inlämna, föreslå den afsedda förhöjningen af arfvodena.

I den förnyade framställning om förbättrade löneförmåner, som den
25 november 1911 ingafs till ecklesiastikdepartementet af kliniska och polikliniska
amanuenser vid universiteten och karolinska institutet, hafva sö -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

15

kandera upprepat de yrkanden, som petitionsvis framställts i november
1908, och därjämte anhållit, att den begärda aflöningen måtte få utgå från
1912 års början.

Denna framställning har tillstyrkts af medicinska fakulteten i Uppsala
den 7 december 1911. Därvid tillkännagaf fakulteten, att den med
hvarje år som gått haft en allt rikare erfarenhet af svårigheterna att med
kompetenta personer besätta de platser, hvarom fråga vore. På samma
gång ville emellertid fakulteten på det lifligaste framhålla nödvändigheten
af att, därest den senast inkomna framställningen ej skulle i hela sin utsträckning
vinna statsmakternas bifall, aflöningsbeloppen i hvarje fall ej
sattes lägre, än hvad fakulteten i sin skrifvelse den 14 december 1908 i
liknande ärende föreslagit.

Detta medicinska fakultetens yttrande har biträdts såväl af direktionen
för akademiska sjukhuset i Uppsala, i hvad framställningen afsåg
underläkar- och amanuensbefattningarna vid nämnda sjukhus, som af
universitetets drätselnämnd och det större akademiska konsistoriet.

Såsom förut nämnts'', äro i Lund anställda fem kliniska amanuenser.
Af dessa tjänstgöra en å kirurgiska, en å medicinska, en å oftalmiatriska,
en å pediatriska och en å obstetrisk-gynekologiska kliniken.

En hvar af dessa amanuenser uppbär kontant aflöning af 900 kronor
af statsmedel samt åtnjuter därjämte, från Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, bostadsförmån och kost.

I sitt yttrande den 20 maj 1908 har medicinska fakulteten i Lund
anfört till eu början, att, i olikhet med hvad fallet vore i Uppsala, förevarande
fråga ej berörde de vid klinikerna i Lund anställda underläkarna,
enär de ej vore statens utan Malmöhus läns tjänstemän och erhölle sin
aåöning från länet.

Beträffande åter de kliniska amanuenserna, har fakulteten framhållit,
att dessa tjänstgöra året om, sålunda äfven under ferierna, äfvensom att,
de förpliktats att i tur och ordning vara jourhafvande läkare å lasarettet
i Lund. Det syntes fakulteten svårt att beräkna arbetstiden, särskild! för
dem, hvilka såsom amanuensen i obstetrik och gynekologi ofta vore upptagna
med nattjänstgöring. Arbetstiden var för det dåvarande längst för
amanuenserna å medicinska och kirurgiska klinikerna med en medeltid
af 6—10 timmar om dagen; för de öfriga belöpte den-sig ungefär till 5
å 6 timmar dagligen. I detta timantal vore för amanuensen i pediatrik
inbegripen den tid, som för honom åtginge för skötseln af medicinska
polikliniken. I och med införandet af tjänstgöring för medicine kandidater
vid obstetrisk-gynekologiska samt oftalmiatriska klinikerna komme

Lund.

16 Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 225.

arbetstiden för amanuenserna vid dessa kliniker med säkerhet att afsevärdt
förlängas.

Såsom lämplig kontant aflöning för denna kategori af amanuenser
hade från flera håll föreslagits 2,000 kronor. Det hade varit lönerna till
underläkare vid en del länslasarett, som gifvit anledning till fixerandet af
nämnda belopp. Man hade nämligen ansett, att dessa underläkare i fråga
om både utbildning och arbete nära motsvarade de kliniska amanuenserna.
Underläkarlönerna å de olika lasaretten växlade emellertid ej obetydligt,
hvarförutom den omständigheten, att underläkarna vid lasaretten
ej vore statens utan landstings eller kommuners tjänstemän, gjorde det
vanskligt att lägga deras löner till grund för löneförslag beträffande de af
staten lönade amanuenserna.

I amanuensbeställningarna vid statens hospital ansåg sig fakulteten
däremot hafva funnit platser, hvilka såväl i fråga om innehafvarnas utbildning
som i fråga om arbete vore nära öfverensstämmande med de
kliniska amanuensplatserna. Hospitalsamanuenserna åtnjöte från och med
år 1908 i kontant aflöning 2,000 kronor samt ruin, ljus, tvätt och kost.
Fakulteten ville emellertid framhålla, att, då den kontanta lönen för
hospitalsamanuenserna höjdes från 1,000 till 2,000 kronor, denna förhöjning
till stor del motiverades med svårigheten att få platserna besatta, hvarpå
som bevis anförts, att man upprepade gånger anslagit dem lediga, utan
att någon sökande anmält sig. Då man ingalunda kunde säga, att liknande
förhållande existerade beträffande de kliniska amanuensplatserna i
Lund, trodde fakulteten, att en mindre afsevärd förhöjning för dessa amanuenser
skulle vara tillräcklig, och föreslog därför, att den kontanta aflöningen
från staten till dem måtte sättas till 1,800 kronor, jämte fri bostad,
där sådan redan inginge i löneförmånerna.

n O _

Hvad fakulteten i detta hänseende föreslog biträddes af det större
akademiska konsistoriet i Lund.

1 framställning, som den 23 november 1908 inköra till ecklesiastikdepartementet,
anslöto sig de kliniska amanuenserna i Lund i hufvudsak
till de yrkanden, som från Stockholm och Uppsala framställts därom, att
aflöningen för ifrågavarande befattningshafvare måtte bestämmas till 2,800
kronor samt att dem måtte tillerkännas rätt till en månads årlig
semester.

I den från Lund inkomna petitionen åberopades, bland annat, hurusom
sökandenas göromål bestode icke blott i det för lasarettsunderläkare
vanliga, i och för sig mycket kräfvande och ansvarsfulla arbetet att biträda
öfverläkaren-professorn vid ronder, operationer etc., att undersöka

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

patienter och uppsätta sjukjournaler samt att sköta expedition in. m., utan
att i deras skyldigheter äfven inginge att gå professorn-ämnesläraren till
hända vid undervisningen samt därvid bland annat, i allmänhet dagligen,
handleda, öfvervaka och lämna upplysningar till klinikanterna.

_ Af en aspirant till en klinisk amanuensbefattning kräfdes medicine
licentiatexamen eller medicine kandidatexamen jämte fullständigt eller i
det närmaste afslutade kliniska tjänstgöringar. Huru detta i verkligheten
ställde sig, ansågo sökandena rätt väl belysas af det förhållandet, °att af
de 13 personer, som sedan den 1 januari 1907 varit anställda i Lund som
kliniska amanuenser, 8 varit legitimerade läkare och af dem 5 före tillträdandet
af sina befattningar redan haft från ett års ända till öfver fyra års
annan klinisk amanuens- eller underläkarutbildning samt de öfriga 3 haft
ungefär ett års motsvarande tjänstgöring å icke-klinisk sjukvårdsinrättning.

Slutligen framhöllo sökandena, att deras tjänstgöring räckte året om,
således också under ferierna, något som i sin mån bestyrkte den meningen,
att deras befattningar i själfva verket vore icke blott amanuensplatser vid
universitetsinstitutioner utan äfven underläkartjänster vid sjukhus.

Sedan yttranden öfver ifrågavarande framställning infordrats från
medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet i Lund, förklarade
sig dessa myndigheter icke finna anledning frångå den mening, som
medicinska fakulteten framlagt i sitt yttrande den 20 maj 1908.

I anledning af förberörda skrifvelse från chefen för ecklesiastikdepartementet
den 18 maj 1909 anförde direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, i yttrande den 7 juli 1909, att direktionen icke funne de
rådande förhållandena motivera någon ändring i den genom reglementet
för nämnda sjukvårdsinrättningar fastslagna principen, att amanuensernas
kontanta aflöning skulle utgå af statsmedel på universitetets stat och naturaförmånerna
bekostas af sjukvårdsinrättningarna.

_ På grund af amanuensernas under senare tiden ökade skyldigheter
vid sjukvården hade direktionen genom särskilda beslut medgifvit, utöfver
i reglementet bestämda naturaförmåner, först fri frukostspisning och sedan,
efter den 1 november 1907, hel fri kost, det senare dock mot villkor, att
nyantagen amanuens formligen förbunde sig att tjänstgöra äfven under
ferier och att på sin afdelning ansvara för vanlig föreskrifven expedition
samt att med de af sjukvårdsinrättningarna aflönade underläkarna deltaga
i. skyldigheten att vara jourhafvande läkare, då så påfordrades. Direktionen
hade alltså, samtidigt med att amanuensernas skyldigheter och
ansvar ökats, för sin del också ökat deras förmåner in natura, i den mån
och så långt detta låtit sig göra.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. Isand. 177 käft. {Nr 225.) 3

18

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 225.

Då nu, utöfver denna löneförhöjning in natura, också en betydlig
förhöjning af den kontanta aflöningen i betraktande af ökade kompetensfordringar
samt ökadt ansvar och arbete syntes af behofvet påkallad, fann
direktionen denna förhöjning i öfverensstämmelse med dittills gällande principer
endast kunna åstadkommas genom en förhöjning af det för ändamålet
till universitetet utgående statsanslaget.

Sedan ofvanberörda, den 25 november 1911 till ecklesiastikdepaitementet
ingifna framställning rörande, de kliniska och polikliniska amanuensernas
aflöning remitterats till yttrande af de akademiska myndigheterna
i Lund, har medicinska fakulteten vid sammanträde den 9 december 1911
förklarat sig icke finna anledning att i någon punkt frångå sin i utlåtandet
af den 20 maj 1908 uttalade mening. . r

I särskild! yttrande tillstyrkte emellertid professor K. A. Petren,
beträffande de kliniska amanuensernas arfvoden, eu ytterligare förhöjning
utöfver hvad medicinska fakulteten i sitt sistnämnda utlåtande föreslagit.
Därvid erinrade professor Petrén, att lönen för de underläkare vid Lunds
lasarett, hvilka aflönades af landstinget, genom nyligen beviljad förhöjning
fastställts till 2,500 kronor. Man kunde enligt professor Petréns mening
vara tveksam, om det ej vore fullt berättigadt att fastställa de kliniska
amanuensernas arfvoden till ett belopp af 2,500 kronor; i hvarje fall
syntes mycket tungt vägande skäl tala för att arfvodesbeloppen ej sattes

lägre än till 2,000 kronor. .

Det större akademiska konsistoriet i Lund anslöt sig till hvad medi cinska

fakulteten uttalat i ärendet.

Karolinska Antalet vid karolinska institutet anställda kliniska amanuenser utgör,

institutet, gågom förut är omnärandt, tillhopa elfva.

Af dessa befattningshafvare äro sju uppförda på ordinarie stat och anställda,
en amanuens vid medicinska kliniken, en vid kirurgiska kliniken, eu
vid nervkliniken, en vid oftalmiatriska kliniken, en vid gynekologiska kliniken
å serafimerlasarettet, en vid pediatriska kliniken å allmänna barnhuset
och en vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset.

Vidare äro å extra stat för år 1912 uppförda tre kliniska amanuenser
med tjänstgöring å vissa af Stockholms stads sjukhus, nämligen en
vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs sjukhus, en vid otiatriska kliniken
å samma sjukhus och en vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset
Sfi Göran. Slutligen tjänstgör en amanuens vid pediatriska kliniken a
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

De sju amanuenserna på ordinarie stat och de tre vid Stockholms
städs sjukhus tjänstgörande amanuenserna uppbära en hvar från karolinska
institutet en aflöning af 900 kronor för år.

Därutöfver lämnas från serafimerlasarettet till två af de kliniska amanuenserna
ersättning för fullgörande åt jourskyldighet å klinikerna, nämligen
till amanuensen vid medicinska kliniken 200 kronor och till amanuensen
vid kirurgiska kliniken 300 kronor för år.

Den amanuens, som tjänstgör vid pediatriska kliniken å allmänna
barnhuset, uppbär från barnhuset en årlig ersättning af 750 kronor.

Hvad slutligen angår den vid pediatriska kliniken å Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn tjänstgörande amanuensen, uppbär denne
tran det a extra stat till nämnda klinik anvisade anslag a 1,800 kronor
en. årlig ersättning af 900 kronor och därutöfver från vårdanstalten ett
arfvode af 400 kronor för år.

Enligt föreliggande uppgifter äga därjämte ifrågavarande befattningshafvare
åtnjuta vissa naturaförmåner.

Sålunda lämnas från serafimerlasarettet till där tjänstgörande kliniska
amanuenser bostad samt frukost och aftonkost; amanuensen vid pediatriska
kliniken å allmänna barnhuset åtnjuter från barnhuset bostadsförmån samt
frukost och amanuensen vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset
från denna anstalt bostadsförmån; amanuenserna vid gynekologiska och otiatriska
klinikerna å Sabbatsbergs sjukhus och vid syfilidologiska kliniken å
sjukhuset S:t Göran äga vid respektive sjukhus förfoga öfver fri bostad, och
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn åtnjuter den där
tjenstgörande amanuensen fri bostad samt frukost och aftonkost.

I förbigående torde här få anmärkas, att vid flertalet af nu nämnda
vårdanstalter tjänstgöra, förutom de kliniska amanuenserna, vissa särskild!
för sjukvården afsedda amanuenser eller underläkare, Indika icke tillhöra
karolinska institutet. Om dessa befattningshafvares aflöningsförmåner är i
detta sammanhang icke fråssa.

Karolinska institutets lärarkollegium upptog i sin skrifvelse den 10
september 1908 frågan om de kliniska och polikliniska amanuensernas
aflöning och åberopade därvid en af vederbörande klinikchefer verkställd
utredning i ämnet.

1 denna utredning erinrade klinikcheferna, att för kompetens till
ifrågavarande kliniska amanuensplatser erfordrades att vara medicine licentiat.
Endast i sällsynta undantagsfall, då tillgång till licentiat saknades,
kunde nämligen en medicine kandidat blifva förordnad, vanligen dock endast
för kortare tid, till klinisk amanuens.

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

I fråga om det af amanuenserna utförda arbetet framhölls, att detsamma
vore i det närmaste lika med de vid länslasaretten eller hufvudstadens
sjukhus anställda underläkarnas, hvartill dock komrne skyldighet
att handleda de medicine kandidater, som gcnomginge klinikerna. Det
skilde sio- ej heller nämnvärdt från de vid serafimerlasarettet anställda, af
lasarettet’ aflönade underläkarnas arbete. De kliniska amanuenserna hade
ingalunda, såsom namnet kunde antyda, blott till åliggande att gå professorerna
tillhanda, utan de vore kliniska underläkare, som hade sig anförtrodt
att under professorns öfveruppsikt och ledning utföra en underläkares alla
åligganden och dessutom att dagligen handleda, öfvervälla och lämna upplysningar
till klinikanterna. De skötte hvar och en sin sjukafdelning af
ungefär samma patientantal, som anförtroddes åt en underläkare, gjoide
in- och utskrifningar samt behandlade sjuka och ordinerade för dem under
professorns öfverinseende.

I öfverensstämmelse därmed ansågs titeln »klinisk amanuens» böra
ändras till »klinisk underläkare».

De if rågavarande befattningshafvarnas dagliga arbetstid växlade efter afdelningarnas
storlek och kunde uppskattas till 6, 8 a 12 timmar, hvarjämte ofta,
isynnerhet å de kirurgiska afdelningarna, tjänstgöring undernätternapåkallades.

Det svntes fördenskull billigt, att dessa kliniska amanuenser (underläkare)
komme i åtnjutande af en aflöning, lika stor som den, som atnjötes
af underläkarna vid hufvudstadens sjukhusinrättningar, med Indika de närmast
vore likställda äfven i afseende å lefnadskostnader.

Kompetensfordran för en klinisk amanuens (underläkare) -sore i leo-el
högre än för de vanliga lasarettens underläkare och borde äfven så förblifva.
I regel växlade aflöningen för underläkare vid hufvudstadens och
rikets lasarett från 2,800 å 2,500 ned till ungefär 2,000 kronor, förutom en
del af lasaretten erbjudna naturaförmåner, såsom rum och kost, Indika
lasaretten lämnade i sitt eget lätt insedda intresse.

Klinikcheferna skulle visserligen ansett sig befogade att för de kliniska
amanuenserna (underläkarna) föreslå en aflöning af 2,500 kronor
för år, men ville såsom ett minimum stanna vid att föreslå en aflöning
af 2,000 kronor. De ifrågavarande platserna kunde nämligen betraktas
såsom studie- och öfvergångsplatser. Under rådande dyra tider skulle emellertid
en aflöning lägre än 2,000 kronor blifva alldeles otillräcklig för en
licentiat, äfven om han kunde af lasaretten beredas en eller annan naturaförmån.

Klinikcheferna — och i anslutning till dem institutets lärarkollegium
— föreslogo fördenskull eu aflöning af 2,000 kronor för år till de kliniska
amanuenserna (underläkarna) vid följande kliniker: den medicinska, den
kirurgiska, den oftalmiatriska, den gynekologiska vid serafimerlasarettet,

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

den gynekologiska vid Sabbatsbergs sjukhus1, den obstetriska, den neurologiska,
den pediatriska vid allmänna barnhuset, den pediatriska vid Kronprinsessan
Lovisas barnsjukhus och den syfilidologiska å S:t Görans sjukhus.

Beträffande särskild! amanuensen (underläkaren) vid den kirurgiska
kliniken ansåg professor J. Berg önskvärd!, att gällande föreskrift därom, att
ifrågavarande befattning ej finge innehafvas längre tid än ett år, komme
att bortfalla och att befattningen måtte få tillsättas för två år i sänder.

I den förut omförmälda framställning, som i november 1908 inkom
till ecklesiastikdepartementet från kliniska och polikliniska amanuenser vid
karolinska institutet, hemställde sökandena, att arfvodena till de kliniska
amanuenserna måtte bestämmas till 2,800 kronor samt att dem måtte tillerkännas
rätt till en månads årlig semester.

Rörande denna framställning anförde karolinska institutets lärarkollegium
i yttrande den .19 november 1908, att, ehuru kollegiet i sin
skrifvelse den 10 september 1908 icke ansett sig böra påyrka så stor höjning
i aflöningsförmånerna för institutets kliniska och polikliniska amanuenser,
som af dem blifvit ifrågasatt, kollegiet likväl ansåge önskvärd!, att
den nu ifrågavarande framställningen vid frågans afgörande hos Kungl.
Maj:t och Riksdagen rönte välvilligt beaktande.

Vid ärendets behandling hos lärarkollegiet meddelade professor F.
J. E. Westermark, att såväl vid de obstetriska och gynekologiska som ock,
såvidt Westermark kände, vid de öfriga klinikerna och poliklinikerna ledighet
under högst en månads tid af året plägade beredas amanuenserna,
därest de sådant önskade och vikarie kunde erhållas. Vid dessa ledigheter
plägade aflöningen uppbäras af vikarien. Att tillerkänna amanuenserna
ovillkorlig rättighet att med bibehållen aflöning åtnjuta semester
under en månad årligen ansåg Westermark icke vara tillrådligt.

öfriga vid sammanträdet närvarande klinik- och poliklinikchefer vitsordade
riktigheten af det utaf Westermark lämnade meddelandet angående
praxis i förevarande afseende.

I anledning af den från ecklesiastikdepartementet infordrade utredningen
om och i hvilken män förbättring af de från vissa sjukvårdsanstalter
lämnade förmåner kunde beredas där tjänstgörande kliniska och
polikliniska amanuenser, anförde serafimerlasarettets direktion i skrifvelse
den 29 september 1909, att direktionen ansåge lasarettets’tillgångar icke
medgifva någon ytterligare förbättring i förmånerna vid de, med särskild
hänsyn till undervisningens kraf, vid lasarettet inrättade »underläkar»sysslorna,

1 Den otiatriska kliniken vid nämnda sjukhus tillkom först sedermera.

22

Kunijl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

huru ensidig eu löneförhöjning för deras innehafvare än vore vid jämförelse
med den aflöning, som åtnjötes af likställda läkare vid samma och
alla andra sjukhus i riket.

Stockholms stadsfullmäktige erinrade i skrifvelse den 20 september
1909, beträffande först amanuensen vid gynekologiska kliniken å Sabbatsbergs
sjukhus och tillkomsten af denna klinik, att lärarkollegiet vid karolinska
institutet år 1879 hos stadsfullmäktige begärt, att en lämplig mindre
afdelning vid Sabbatsbergs sjukhus måtte upplåtas till klinik för kvinnosjukdomar
och att läkarvården därstädes måtte öfverlämnas åt lärarna i
ämnet vid karolinska institutet. Därvid angafs af institutet själft såsom
uttryckligt villkor för bifall till denna framställning, att staden ej skulle
hafva att vidkännas några särskilda utgifter, vare sig för läkarvården eller
för den kliniska verksamheten i allmänhet inom sjukhuset. Vid sitt bifall
den 3 juni 1879 till denna framställning hade också stadsfullmäktige fäst
det villkor, att kommunen därigenom icke skulle förorsakas några kostnader.

I det kontrakt, som i anledning af detta stadsfullmäktiges beslut den
22 augusti 1879 upprättats mellan karolinska institutet och stadens hälsovårdsnämnd,
hette det i § 1, att »karolinska institutet bestrider läkarvården
å denna afdelning samt äger rättighet att därstädes meddela klinisk
undervisning, allt på institutets bekostnad», samt vidare i § 4: »amanuensen
— •— — — aflönas af karolinska institutet; och vill hälsovårdsnämnden
söka åt amanuensen bereda möblerad bostad inom sjukhuset».

Att beinälde amanuens på grund af detta aftal allt dittills åtnjutit
fri bostad vid sjukhuset, hvithet ju finge anses vara en nödvändig förutsättning''
för sjukvårdens behöriga handhafvande, syntes stadsfullmäktige
icke utgöra skäl för ändring uti ofvan anförda villkor för stadens medgifvande
af klinisk undervisning vid Sabbatsbergs sjukhus.

Vid sjukhuset S:t Göran aflönade staden en underläkare och en amanuens,
hvilket syntes vara tillräckligt för sjukvården. Den kliniska amanuensen
vid detta sjukhus, hvilken sålunda icke vore anställd å stadens
stat, finge därför äfven anses hafva tillkommit för undervisningens räkning.
Det syntes fördenskull icke kunna med skäl ifrågasättas, att någon
aflöning till honom skulle utgå från staden. I gällande ordningsregler
för kliniken vid sjukhuset S:t Göran föreskrefves ock, att sjukhusets styrelse
skulle bestrida sjukvårdskostnaden vid den kliniska afdelningen, men icke
de utgifter, som därutöfver möjligen kunde blifva behöfliga för kliniken,
samt vidare att, om en särskild klinisk amanuens vid sjukhuset skulle
blifva behöflig, han icke erhölle någon lön från sjukhuset, men väl möblerad
bostad, i fall sådan kunde beredas.

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Till amanuenserna vid medicinska och kirurgiska klinikerna å serafimerlasarettet
utginge icke någon aflöning från staden på annat sätt, än
att lasarettsdirektionen åt det årliga bidrag, som från staden lämnades
till lasarettets poliklinik, tillerkänt bemälda amanuenser ett årligt arfvode å
tillsammans 500 kronor såsom ersättning för dem åliggande skyldighet att vara
jourhafvande. Då stadens bidrag till lasarettet dåraera utginge med fulla sjukvårdskostnaden,
syntes det icke billigtvis kunna ifrågasättas, att staden skulle
därutöfver bidraga till aflöning åt de läkare, som vid lasarettet erfordrades
för sjukvårdens eller undervisningens behof.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansågo stadsfullmäktige framgå, att
från Stockholms stad dittills till ifrågavarande amanuenser icke lämnats
några som helst aflöningsförmåner, så framt icke, något som dock näppeligen
läte sig göra, till sådana förmåner skulle räknas, att åt de kliniska
amanuenserna vid Sabbatsbergs sjukhus och sjukhuset S:t Göran bere.lts
möblerad bostad inom sjukhusen, då tillfälle därtill förefunnits.

I anledning af den mottagna remissen förklarade stadsfullmäktige,
att fullmäktige, som dittills icke lämnat bidrag till aflöningen af ifrågavarande
amanuenser, ej heller vore villiga att för framtiden utfästa sig''att
lämna något sådant bidrag.

Vid insändande af stadsfullmäktiges berörda yttrande anförde öfverståthållarämbetet,
att de ifrågavarande amanuensernas anställning icke syntes
ämbetet vara af sådan beskaffenhet, att skyldighet att bidraga till
deras aflöning kunde anses åligga staden.

I yttrande den 14 oktober 1909 förklarade direktionen öfver allmänna
barnhuset i Stockholm, att den ansåge skäl ej föreligga att förbättra de
från barnhuset till amanuensen vid den pediatriska kliniken därstädes
utgående löneförmåner, 750 kronor jämte bostadsförmån.

Direktionen öfver allmänna barnbördshuset i Stockholm meddelade
i skrifvelse den 5 juli 1909, att direktionen för det dåvarande icke vore
i tillfälle att i något afseende förbättra de till den vid barnbördshuset
anställda amanuensen från barnbördshuset utgående löneförmånerna, Indika
utgjordes åt bostad med möbler och sängkläder samt ved och lyse.

_ Styrelsen för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn anförde
i skrifvelse den 8 oktober 1909 följande.

Hos vårdanstalten vore en amanuens anställd på grund af ett mellan
styrelsen och karolinska institutet träffadt aftal angående anordnande vid
vårdanstalten af medicinsk-pediatrisk klinik. Enligt detta aftal skulle genom
institutets försorg en klinisk amanuens anställas, aflönas och förses med

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bostad, med åliggande för amanuensen, bland annat, att vara underläkare
vid anstaltens medicinska afdelning.

Ehuru anstalten således icke iklädt sig någon förpliktelse i afseende
å aflöningen åt denne amanuens, hade han dock efter hand kommit i
åtnjutande af vissa förmåner från anstaltens sida. Så hade, sedan genom
uppförande af nytt sjukhus anstalten vunnit ökadt utrymme, bostad kunnat
beredas honom inom sjukhuset, hvarjämte han kostnadsfritt erhölle frukost
och aftonmål. Samtidigt med höjandet af lönerna för andra hos anstalten
anställda läkare hade styrelsen beslutat, att bemälde amanuens skulle från
den 1 oktober 1905, så länge hans aflöning från karolinska institutet
utginge med endast 900 kronor, erhålla ett arfvode af 400 kronor för år.
Anledningen till sistnämnda beslut Ange anses hafva varit styrelsens önskan
att bereda denne läkare, af hvars arbete anstalten begagnade sig, sådana
löneförmåner, som med hänsyn till omfattningen af hans arbete ungefärligen
motsvarade hvad andra yngre läkare vid anstalten erhölle. Någon
afsikt att för framtiden befria karolinska institutet från dess åtagande att
aflöna amanuensen hade däremot helt visst icke förefunnits. Arfvodesförhöjningen
ordnades äfven på sådant sätt, att den skulle äga rum allenast
så länge läkaren i fråga icke genom institutets försorg erhölle det aflöningsbelopp,
hvaraf styrelsen ansåg honom vara förtjänt. Någon anledning
för styrelsen att frångå den sålunda intagna ståndpunkten förefunnes icke.
Amanuensen hade således ej att motse någon förbättring af de från anstalten
utgående förmånerna. Tvärtom vore det sannolikt att, i öfverensstämmelse
med styrelsens tidigare beslut, arfvodet komme att indragas i den
mån ökad aflöning af statsmedel komme honom till godo.

Hos direktionen öfver serafimerlasarettet hafva de vid lasarettet anställda
amanuenser och poliklinikamanuenser i en den 5 oktober 1911
dagtecknad skrift anhållit, att direktionen måtte taga i öfvervägande, huruvida
icke åt sökandena kunde på extra stat för år 1911 för arbetet i
sjukvården utanordnas lönetillskott af viss angifven storlek.

Med anledning af denna framställning har direktionen i underdånig
skrifvelse den 26 oktober 1911 hemställt, huruvida ej åtgärd kunde
vidtagas i syfte att, oberoende af det definitiva afgörandet af spörsmålet
om lönereglering för de ifrågavarande amanuenserna, löneförbättring till
åtminstone de af karolinska institutets lärarkollegium föreslagna belopp
ofördröjligen måtte komma dem till del.

Vid sammanträde med karolinska institutets lärarkollegium den 2
november 1911 förekom fråga om förbättrande af aflöningen för amanuensen
vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran.

25

Kungl. Majxts nåd. proposition Nr 225.

Enligt hvad åt professor L. M. Möller meddelades, stode denna tjänst
vakant
allmänna tidningarna och svenska läkartidningen hade ännu ingen sökande
anmält sig. Enär det i längden icke läte sig göra att utan biträde af en
klinisk amanuens meddela en tillfredsställande undervisning och då det ej
utan en ökning af aflöningen till åtminstone 2,000 kronor för år räknadt
syntes möjligt att på ett stadigvarande sätt hålla tjänsten besatt, anhöll
Möller, att lärarkollegiet måtte bereda utväg att för tiden från den 1 december
1911 till läsårets slut öka amanuensaflöningen vid den syfilidologiska
kliniken till ett belopp, motsvarande 2,000 kronor för år.

Denna Möllers framställning har af lärarkollegiet tillstyrkts i skrifvelse
till universitetskanslern den 2 november 1911.

I yttrande öfver de kliniska och polikliniska amanuensernas förnyade
framställning i november 1911 har institutets lärarkollegium vidhållit sina
förut i ärendet afgifna yttranden och förslag samt framhållit angelägenheten
af att frågan om löneförbättring för omförmälda amanuenser måtte snarast
möjligt bringas till sin Jösning.

Professor J. H. Åkerman har, i särskild! yttrande till kollegiets protokoll,
förklarat sig finna göda skäl tala för att aflöningsförmånerna fastställdes
till i petitionen anförda belopp. I

I detta sammanhang torde få erinras, hurusom i de från karolinska institutet
inkomna framställningarna begärts inrättande af vissa nya befattningar
af ifrågavarande slag (kliniska, amanuens- eller underläkarbefattningar),
nämligen två vid kirurgiska kliniken, två vid medicinska kliniken och en
vid psykiatriska kliniken å Stockholms hospital.

Därjämte hade ifrågasatts, att vid den kirurgiska kliniken måtte
inrättas ytterligare en underläkarbefattning, hvars innehafvare skulle tjänstgöra
å en vid nämnda klinik anordnad s. k. infektionsafdelning. Såsom
af det följande framgår, har emellertid denna fråga numera förfallit, och i
stället har begärts, att en underläkartjänst måtte få inrättas vid den otiatriska.
kliniken å Sabbatsbergs sjukhus. Sistberörda framställning har redan så
till vida vunnit bifall, att vid den ifrågavarande kliniken anställts en amanuens,
till hvilken aflöning för år 1912 utgår från anslag å extra stat.

Fråga om förstärkning af den kirurgiska klinikens läkarpersonal
väcktes, af professor Berg, vid behandling af karolinska institutets riksdagspetita
för 1909 års Riksdag. Den kirurgiska kliniken var då, enligt
hvad Berg meddelade, fördelad på två o parallellkliniker jämte en för desamma
gemensam infektionsafdelning. A klinik I vore anställd eu under Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. (Nr 225.) 4

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

kirurg, med aflöning på serafimerlasarettets stat och särskild ersättning för
jourskyldighet, samt en extra underläkare, i regel medicine kandidat, hvilken
af lasarettet aflönades med o500 kronor, hvartill kom ett belopp af
120 kronor från stipendiemedel. A klinik II tjänstgjorde en klinisk amanuens,
aflönad på karolinska institutets stat och med rätt till särskild er
sättning för jour skyldighet (se sid. 19), samt en extra underläkare, i regel
medicine kandidat, likaledes med 500 kronors, aflöning på lasarettets stat
och 120 kronors inkomst af stipendiemedel. A infektionsafdelningen hade
under senaste tiden tre af docenterna i kirurgi frivilligt och utan ersättning
turvis bestridt öfverläkartjänst, hvarjämte de båda extra underläkarna turvis,
jämte annat arbete vid klinikerna, bestridt underläkartjänst.

De båda extra underläkarplatserna hade, enligt hvad Berg anförde,
visat sig såväl genom arten af med dem förbunden verksamhet som
genom sina obetydliga förmåner alltför litet eftersökta. De sökande
hade nämligen ofta ej utgjorts af de bäst kvalificerade, och platserna hade
lämnats redan efter 4 å 6 månader. Tjänstgöringens delning mellan kliniken
och infektionsafdelningen under olika öfverordnade hade visat sig
för betungande och af flera skäl olämplig. Af de ifrågavarande läkarplatserna
borde en knytas helt och hållet till hvardera kliniken. 1 a detta
sätt kunde arbetet * blifva både mera instruktivt för innehafvaren och
bättre ägnadt att lätta de ordinarie underläkarnas alltför tunga arbetsbörda.

Hvad aflöningen anginge, borde denna, äfven om innehafvarna fortfarande
i regel • vore medicine kandidater, sättas så pass hög, att den
meriterade ej af ekonomiska skäl hindrades att söka platsen. Att aflöningen
å ifrågavarande befattningar — i likhet med hvad fallet vore beträffande
öfriga underläkarplatser vid klinikerna, med undantag af befattningarna
såsom »underkirurg» och »underläkare» borde utgå a karolinska insti
tutets stat, syntes Berg påtagligt, då sjukhusets karaktär af undervisningsanstalt
betingade platsernas tillvaro och ändamål. Det belopp af 1,000
kronor på lasarettets stat, som därigenom skulle inbesparas, uppvägde ej
på långt när de ökade utgifter, hvilka lasarettet i utbyte borde påtaga sig
för skälig aflöning af läkartjänster, som, enligt afgifvet förslag, skulle tagas
i anspråk uteslutande för den polikliniska sjukvården.

Infektionsafdelningen, som nästan ständigt vore öfverbelagd, kråfde
enligt Bergs mening en fast anställd klinisk underläkare, som borde
vara legitimerad läkare och subordinera direkt under tjänstgörande klinik O chefen.

_ _ .

Berg hemställde i förevarande afseende, att vid infektionsafdelningen
måtte inrättas en klinisk underläkarplats med en aflöning af 1,500 kio -

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

nor, samt att hvardera af de s. k. extra underläkarna — Indika syntes
böra erhålla benämningen »andre underläkare» — måtte tillerkännas en aflöning
af 1,000 kronor.

Beträffande därefter den medicinska kliniken erinrade vederbörande
klinikchefer, att densamma innehölle, under de två professorerna i medicin,
fem skilda sjukhusafdelningar, hvar och en omfattande tre allmänna salar
jämte några enskilda och halfenskilda rum. Hvarje dylik afdelning hade
i regel cirka 34 patienter utom dem, som lågo å enskilda rum. För ett
tidsenligt bedrifvande af undervisningen, för vetenskaplig undersökning af
de sjuka, för utförande af kemiska, fysikaliska, anatomiska och bakteriologiska
undersökningar samt för läkarvården behöfde därför dessa afdelningar
hvar sin läkare.

För det dåvarande funnes å den medicinska kliniken blott en underläkare
och en amanuens, hvartill de senaste åren kommit en biträdande
underläkare, som vanligen vore medicine kandidat och som aflönades af
lasarettet. Därest nu inrättades och af staten aflöna des två nya amanuensplatser,
skulle hvar sjukhusafdelning få sin lärare och behofvet af nödig läkarpersonal
för vard af de sjuka och för de vetenskapliga undersökningar,
som vore nödiga för undervisningen, vara afhjälpt. Dessa nya amanuensplatser
skulle, liksom den biträdande underläkarens, vara underordnade
de bägge underläkarna (sjukhusets och den kliniska) och kunna besättas
med medicine kandidater. En aflöning af 1,000 kronor för år syntes
fördenskull kunna vara tillräcklig för hvardera af dessa ^manuenser.

I särskild skrifvelse till institutets lärarkollegium anhöll öfverläkaren
vid Stockholms hospital å Konradsberg, professor B. Gadelius, att — då
möjligheten att för vetenskapligt ändamål och till fromma för undervisningen
använda materialet vid Stockholms hospital i alltför ringa grad
kunde utnyttjas af de få läkare, som enligt hospitalets stat vore anställda
därstädes — kollegiet måtte bland riksdagspetita för år 1909 äfven upptaga
anställandet af en klinisk underläkare vid Stockholms hospital med
lön från karolinska institutet af 2,000 kronor.

Karolinska institutets lärarkollegium biträdde de sålunda framställda
förslagen och hemställde i skrifvelse den 10 september 1908, att anslag
på ordinarie stat måtte utverkas till beredande af arfvoden dels å 2,000
kronor till en klinisk underläkare vid den psykiatriska kliniken, dels å
1,500 kronor till en klinisk underläkare vid kirurgiska klinikens infektionsafdelning
och dels å 1,000 kronor till en hvar af två andre underläkare
vid den medicinska kliniken och två andre underläkare vid den kirurgiska
kliniken.

28

Kungl. Maj:ts nåd. propositon Nr 225.

I samband med vissa ändrade anordningar vid den kirurgiska kliniken
å serafimerlasarettet har emellertid den särskilda »infektionsafdelningen»
därstädes indragits.

Karolinska institutets lärarkollegium anhöll fördenskull i skrifvelse
den 9 september 1909, att det till arfvode åt en klinisk underläkare vid infektionsafdelningen
afsedda beloppet af 1,500 kronor måtte i stället få disponeras
för en klinisk underläkare vid den otiatriska afdelningen af kirurgiska
kliniken. Sedan emellertid fråga väckts om inrättande vid Sabbatsbergs sjukhus
af en klinik för otiatri in. in., har lärarkollegiet i ett vid skrifvelse
från universitets"kanslern den 16 juni 1910 fogadt yttrande anfört, att vid
bifall till gjord framställning om beviljande af anslag till arfvode åt en
amanuens vid nämnda klinik — något behof tills vidare ej förefunnes
af det arfvode för en klinisk underläkare vid otiatriska afdelningen af
kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet, om hvars uppförande å ordinarie
stat kollegiet gjort framställning i sin skrifvelse den 9 september
1909.

Vid ärendets föredragning den 23 juni 1910 fann Kungl. Maj:t godt
anvisa dels till arfvode åt en amanuens vid den otiatriska kliniken å Sabbatsbergs
sjukhus under tiden den 1 september—31 december 1910 300
kronor, att utgå af det i 1-910 års riksstat uppförda anslaget till extra
utgifter, dels till arfvode åt bemälde amanuens under tiden den 1 januari
— 31 augusti 1911 600 kronor, att utgå af motsvarande anslag å 1911
års riksstat.

Redan den 1 september 1910 hemställde emellertid karolinska institutets
lärarkollegium i skrifvelse till universitetskanslern, att å extra stat
för år 1912 måtte äskas anslag till en klinisk underläkare vid den otiatriska
kliniken å Sabbatsberg. Med afseende å denna kliniks storlek och
för vinnande af likställighet med de af lärarkollegiet ifrågasatta underläkarbefattningarna
vid gynekologiska kliniken å Sabbatsberg, syfilidologiska
kliniken och pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för
sjuka barn ansåg kollegiet, att anslaget till aflöning åt underläkaren vid den
otiatriska kliniken borde bestämmas till 2,000 kronor.

I anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 16
januari 1911 uttalade vederbörande departementschef, att, så som undervisningen
i öron-, näs- och halssjukdomar dåmera utvecklat sig, arfvode
till ett biträde åt klinikföreståndaren fortfarande borde beredas. Till 1911
års slut syntes arfvodet kunna, efter enahanda grunder som dittills
900 kronor för år — utgå åt medel, som stode till Kungl. Maj:ts förfogande.
För år 1912 åter borde ett anslag å extra stat utverkas hos
Riksdagen. Anslaget borde utgå till en amanuens och sättas till 900 kro -

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

nor; frågan om förändrad benämning å karolinska institutets kliniska
amanuenser i allmänhet och om höjd aflöning åt dem bidade ännu sin
lösning.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
i statsverkspropositionen till 1911 års Riksdag, att till arfvode åt en amanuens
vid karolinska institutets klinik för öron-, näs- och halssjukdomar
å Sabbatsbergs sjukhus måtte på extra stat för år 1912 anvisas ett belopp
af 900 kronor, och detta förslag blef af Riksdagen bifallet.

Universitetskanslern har i underdånig skrifvelse den 6 mars 1909
framhållit, hurusom det för undervisningens jämna gång och för det
vetenskapliga forskningsarbetet vid vederbörande institutioner utan tvifvel
vore af stor vikt, att amanuens-, underläkar- och assistentbefattningarna
blefve väl besatta och ej underkastade alltför täta ombyten af innehafvare.
På grund däraf vore det nödvändigt, att aflöningsförhållandena vid dessa
befattningar gjordes så pass drägliga, att deras innehafvare, hvilka ändock
i hvarje fall måste betrakta dem såsom öfvergångsplatser, kunde blifva
skäligen tillfredsställda med ersättningen. Universitetskanslern, ville således
varmt förorda, att eu väsentlig förbättring i dessa aflöningsförhållanden
så snart ske kunde vidtoges, och anslöt sig i fråga om arfvodesbeloppen
till hvad de akademiska konsistorierna och karolinska institutets
lärarkollegium föreslagit. Då nämligen dessa förslag innebure en mycket
af sevärd förbättring i jämförelse med dittills rådande förhållanden och en
ytterligare löneförhöjning ej af samma myndigheter ansetts vara oundgängligen
nödvändig, fann sig universitetskanslern sakna anledning att till bifall
förorda de af underläkare och en del amanuenser i november 1908
gjorda särskilda framställningar om än högre aflöningsbelopp.

Hvad af karolinska institutets lärarkollegium föreslagits om inrättande
vid institutet af vissa nya underläkarbefattningar vann äfven universitetskanslerns
understöd.

Sedan därefter i november 1911 fråga blifvit väckt om vidtagande
af särskilda åtgärder, på det att förbättrade aflöningsförmåner måtte, räknadt
från den 1 december 1911, beredas amanuensen vid syfilidologiska
kliniken å sjukhuset S:t Göran, har universitetskanslern i skrifvelse den
15 november 1911 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för ifrågavarande
ändamål bevilja anslag å äskadt belopp.

Med anledning af de kliniska och polikliniska amanuensernas förnyade
framställning i november 1911 har universitetskanslern i underdånig
skrifvelse den SO december 1911 gifvit uttryck åt den meningen, att
de arfvodesbelopp, som för nämnda befattningshafvare föreslagits i kans -

Universi tetskanslern -

30

Kung}. Maj:tis nåd. proposition Nr 225.

lerns skrifvelse den 6 mars 1909, numera linge anses väl knappt tilltagna.
Under den sedan dess gångna tiden hade nämligen nya skäl till en kraftig
löneförbättring framkommit. Särskildt syntes det kanslern, att de ständigt
stegrade lönerna för underläkare vid länslasaretten nödvändiggjorde för de
vid de medicinska högskolornas kliniker och polikliniker tjänstgörande läkarna
högre aflöningsförmåner än dem, som föreslagits i skrifvelsen den 6
mars 1909. Då nämligen lasarettsunderläkartjänsterna börjat konkurrera
med ifrågavarande kliniska amanuensbefattningar, kunde man med rätta
befara en sänkning af amanuensernas kvalifikation. Hvilken sänkning detta
skulle medföra af hela den vetenskapliga medicinska undervisningen ansåg
kanslern ej behöfva påpekas. Svårighet att med kompetenta personer besätta
dessa platser hade ock redan visat sig. Kanslern ville därför på det
fiffigaste framhålla angelägenheten af att frågan om löneförbättring måtte
snarast möjligt bringas till sin lösning.

Beträffande de kliniska amanuensernas arfvoden yttrade kanslern,
att ej tillräckligt öfvertygande skäl blifvit framlagda för det äskade beloppet
2,800 kronor. Enligt kanslerns förmenande kunde dock ett belopp af
2,500 kronor anses vara fullt berättigadt; det motsvarade också det belopp,
hvartill fast docentstipendium vid universiteten och enahanda stipendium
vid karolinska institutet uppginge.

Med anledning af den i framställningen gjorda begäran om ^anordnande
af fyllnadsbelopp från och med år 1912 yttrade kanslern, att
en dylik anordning nog vore önsklig, men som den väl mycket afveke
från hvad som i allmänhet förut vid löneregleringar tillämpats, funne sig
kanslern ej kunna förorda framställningen i detta afseende.

Löneregle- I sitt den 11 april 1912 afgifna utlåtande har löneregler ing skom rXmitUn.

mitten beträffande de kliniska amanuenserna anfört hufvudsakligen följande.

När kommittén haft att taga ståndpunkt till de föreliggande framställningarna
angående förbättring af de kliniska amanuensernas aflöningsförmåner,
hade kommittén redan från början fäst sin uppmärksamhet vid
den i viss mån egenartade ställning, som dessa befattningshafvare intoge i
sin dubbla egenskap af amanuenser vid den kliniska undervisningen och
biträdande läkare vid sjukvården.

Visserligen syntes det kommittén, att ifrågavarande befattningar, såsom
uppförda på universitetens och karolinska institutets stater, borde i första
hand anses vara betingade af undervisningens kraf och att sålunda de kliniska
amanuenserna — i likhet med de amanuenser som äro anställda vid de
teoretiskt-medicinska institutionerna — närmast vore att anse såsom biträden

31

Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 225.

åt vederbörande lärare inom de medicinska disciplinerna. Men till följd af
det intima samband, som på grund af förhållandenas egen natur måste
förefinnas mellan å ena sidan den kliniska undervisningen och å andra
sidan sjukvården vid de anstalter, där klinikerna vore förlagda, hade det i
praktiken oftast ställt sig så, att de kliniska amanuenserna kommit att i
betydande utsträckning deltaga i det egentliga sjukvårdsarbetet.

I stor omfattning ägde detta förhållande rum vid akademiska sjukhuset
i Uppsala, där ingå andra biträdande läkare funnes anställda än de
å universitetets stat uppförda kliniska amanuenserna.

Hvad åter anginge Lunds universitet, vore dess kliniker förlagda till
länslasarettet eller, såsom dess officiella benämning lydde, Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund. Af landstinget aflönades vid lasarettet särskilda
underläkare, hvarjämte äfven de kliniska amanuenserna vore förbundna
att biträda vid sjukvården.

Vid serafimerlasarettet i Stockholm vore, enligt den för lasarettet den
14 december 1906 utfärdade stadga, såsom »biträdande vid sjukvården»
anställda, förutom de a karolinska institutets stat uppförda amanuenserna,
en underläkare och en underkirurg med aflöning från lasarettet. Såväl
underläkaren och underkirurgen som de kliniska amanuenserna hade
till åliggande, bland annat, »att under vederbörande klinikföreståndares
inseende och i den utsträckning denne bestämmer deltaga i sjukvården vid
lasarettet» samt »att med råd och upplysningar tillhandagå de vid kliniken
tjänstgörande studerande». Jämte den nu nämnda läkarpersonalen
vore vid serafimerlasarettet anställda tre extra underläkare med aflöning
å lasarettets stat.

Beträffande vidare de kliniker, som vore anordnade vid vissa af Stockholms
städs sjukhus, nämligen Sabbatsbergs sjukhus och sjukhuset S:t Göran,
erinrade kommittén till en början, att,'' enligt aftal mellan karolinska institutet
och stadens hälsovårdsnämnd, läkarvården vid såväl den gynekologiska
kliniken å Sabbatsbergs sjukhus som den otiatriska kliniken därstädes
bestredes af karolinska institutet. Vid de ifrågavarande afdelningarna af
Sabbatsbergs sjukhus funnes således icke någon af Stockholms stad aflönad
läkare.

Ett motsatt förhållande ägde rum i fråga om den syfilidologiska
kliniken å sjukhuset S:t Göran. Efter hvad Stockholms stadsfullmäktige
erinrat i sitt yttrande den 20 september 1909, aflönade staden vid nämnda
sjukhus en underläkare och en amanuens, och hade stadsfullmäktige anfört,
att detta syntes vara tillräckligt för sjukvården samt att den kliniska
amanuensen därför finge anses hafva tillkommit för undervisningens
räkning.

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Äfven vid allmänna barnhuset och Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn vore, jämte där tjänstgörande kliniska amanuenser, anställda
andra biträdande läkare.

Vid allmänna barnbördshuset, liksom vid klinikerna å Sabbatsbergs
sjukhus, besörjdes läkarvården af lärare vid karolinska institutet. Den
kliniska amanuensen, som borde vara boende vid barnbördshuset, hade till
ångande, bland annat, att biträda klinikföreståndaren äfven vid sjuk no

7 7

vården.

Af det nu anförda ansåg kommittén framgå, att de kliniska amanuenserna,
eller i hvarje fall de flesta af dem, jämte det de vore statstjänare i
egentlig mening, äfven i viss mån vore att anse såsom funktionärer hos de
anstalter, där deras tjänstgöring vore förlagd. Med denna deras dubbelställning
sammanhängde också det förhållandet, att samtliga befattningshafvare,
om hvilka nu vore fråga, utöfver sin aflöning å universitetens respektive
karolinska institutets stater åtnjöte vissa förmåner äfven från vederbörande
sjukvårdsanstalter. Såsom redan nämnts, utginge dessa särskilda
förmåner oftast in natura, men stundom förekomme därjämte kontant ersättning.

1 vissa fall vore de förmåner, som lämnades från sjukvårdsanstalterna,
att anse såsom ersättning för särskilda prestationer från de kliniska amanuensernas
sida. Af det årliga bidrag, som från Stockholms stad lämnades till
serafimerlasarettets polikliniker, utginge sålunda belopp å respektive 200 och
300 kronor till två kliniska amanuenser såsom ersättning för deras tjänstgöring
såsom jourhafvande läkare. När vidare de kliniska amanuenserna i Lund
från den 1 november 1907 erhöllo hel fri kost från lasarettet, uppställdes
därvid det villkoret, att nyantagen amanuens skulle formligen förbinda
sig att tjänstgöra äfven under ferier och att på sin afdelning ansvara för
vanlig föreskrifven expedition samt att med de af lasarettet aflönade underläkarna
deltaga i skyldigheten att, då så påfordrades, vara jourhafvande
läkare.

Allt efter de olika förhållanden, som vore rådande vid särskilda
sjukvårdsanstalter — läkarpersonalens och patientantalets storlek in. in. —
måste gifvetvis det sjukvårdsarbete, som utfördes af de kliniska amanuenserna,
blifva till sitt omfång ganska växlande.

Här framträdde nu det spörsmålet, huruvida den ersättning, som från
sjukvårdsanstalterna lämnades de kliniska amanuenserna, kunde anses i hvarje
särskildt fall vara väl alpassad i förhållande till det sjukvårdsarbete, som
af dessa befattningshafvare utfördes för anstaltens räkning, eller, annorledes
uttryckt, huruvida staten och sjukvårdsanstalterna i lämplig proportion
bidroge till de kliniska amanuensernas aflönande.

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Med undantag för det akademiska sjukhuset i Uppsala, om hvilket
kommittén i det följande vidare yttrade sig, hade kommittén emellertid
ansett sig icke böra ingå på ett närmare bedömande af nyssberörda spörsmål.
Öfverhufvud taget syntes det kommittén vara tvifvelaktigt, huruvida en reglering
i förevarande afseende af det inbördes förhållandet mellan staten och
vederbörande sjukvårdsinrättningar, äfven om en sådan reglering kunde för
tillfället anses vara väl afvägd, skulle efter någon tids förlopp befinnas tillfredsställande
eller huruvida det icke med större fördel skulle kunna lämnas
i sjukhusstyrelsernas hand att, med hänsyn till växlande förhållanden, bestämma
sitt bidrag till de ifrågavarande befattningshafvarnas aflönande.
I alla händelser skulle, enligt kommitténs mening, en fullständig utredning
af nu omhandlade spörsmål kräfva så omfattande förarbeten, att därigenom
utan tvifvel . skulle vållas ett afsevärdt uppskof med den ytterligare behandlingen
af det ärende, hvarom i kommitténs förevarande betänkande
vore fråga.

Kommittén hade under dessa omständigheter — med beaktande emellertid
af de särskilda förhållanden, som vore rådande beträffande akademiska
sjukhuset i Uppsala — ansett sig böra begränsa sin uppgift till att allenast
undersöka, i hvilken mån en reglering kräfdes af de kliniska amanuensernas
aflöning, sådan denna vore uppförd i universitetens och karolinska
institutets stater, och hade kommittén därvid förutsatt, att hädanefter
liksom hittills särskilda bidrag, kontant eller in natura, kunde komma att
från vederbörande sjukvård sanstalter utgå till de kliniska amanuenserna,
i mån af befattningarnas större eller mindre betydelse för sjukvården å
de särskilda anstalterna.

När det gällt att för de kliniska amanuensernas lönereglering finna
utgångspunkter i redan bestående förhållanden, hade två skiljaktig^ meningar
gifvit sig tillkänna i de föreliggande framställningarna. Å ena
sidan hade medicinska fakulteten i Uppsala och karolinska institutets
lärarkollegium, liksom de kliniska amanuenserna själfva, velat närmast
jämställa ifrågavarande'' befattningar med underläkarplatser vid länslasarett
och andra icke-kliniska sjukhus. Medicinska fakulteten i Lund åter
hade gifvit uttryck åt den meningen, att de ifrågavarande lasarettsunderläkarnas
aflöning ej lämpligen borde läggas till grund för ett förslag till
lönereglering för de kliniska amanuenserna. Amanuensbeställningarna vid
statens hospital ansåge fakulteten däremot vara befattningar, hvilka beträffande
såväl innehafvarnas utbildning som det med befattningarna förenade
arbetet nära motsvarade de kliniska amanuensbefattningarna.

Kommittén hade för sin del icke anledning att betvifla, att det sjukvårdsarbete,
som ålåge kliniska amanuenser, i åtskilliga fall vore fullt jäm Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. (AV 225.) 5

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225,

förligt med det arbete af enahanda slag, som kräfdes af underläkare vid
länslasarett och andra icke-kliniska sjukhus. Men kommittén ville af detta
förhållande icke draga den slutsatsen, att aflöningen till de kliniska amanuenserna,
i den mån densamma här komme i betraktande, i allmänhet
borde bestämmas till ett belopp, som ungefär motsvarade aflöningen till
underläkarna vid icke-kliniska sjukhus.

I själfva verket syntes en rätt väsentlig olikhet föreligga mellan de
kliniska amanuensbefattningarna och underläkartjänsterna vid nyssnämnda
sjukhus. Därpå tydde redan det förhållandet, att enligt lasarettsstadgan
af den 18 oktober 1901, § 32 mom. 2, för behörighet till lasarettsunderlåkartjänst
fordrades att vara legitimerad läkare, under det att de kliniska
amanuensbefattningarna kunde, under vissa förutsättningar, besättas med
medicine kandidater. Det hade också ofta förekommit, särskildt i Uppsala
och Lund, att kliniska amanuensbefattningar innehafts af personer, som
icke varit legitimerade läkare.

Den principiella skiljaktigheten mellan de kliniska amanuensbefattningarna
och lasarettsunderiäkartjänsterna ansåg kommittén emellertid ligga
däri, att innenafvarna af de förra befattningarna hade till åliggande att biträda
vid både undervisningen och sjukvården, under det att lasarettsunderläkarnas
verksamhet uteslutande folie inom sjukvårdens område. Men med
detta förhållande sammanhängde, att de kliniska amanuensplatserna— hvilkas
innehafvare vore i tillfälle att på ett särdeles ingående sätt äfven för egen
räkning tillgodogöra sig de tillfällen till vidare utbildning, som den kliniska
undervisningen erbjöde — vore i väsentlig mån, och vida mera än underläkartjänster
vid icke-kliniska sjukhus, att anse såsom utbildningsplatser
och att ur denna synpunkt den kliniska amanuenstjänstgöringen måste för
tjänsternas innehafvare vara af stort värde. Denna de kliniska amanuensplatsernas
egenskap att vara studie- och öfvergångsplatser hade särskildt
betonats i den utredning, som vidfogats lärarkollegiets vid karolinska institutet
skrifvelse den 10 september 1908.

Den nu tillämpade regeln, att de kliniska amanuensbefattningarna
i allmänhet tillsattes för en tid af högst ett år — under det att tiden för
förordnande å lasarettsunderläkartjänst voro begränsad till tre år syntes
kommittén också vara ett uttryck för den åskådningen, att de kliniska amanuensplatserna
väsentligen vore att betrakta såsom utbildningsplatser och
att fördenskull ett såvidt möjligt stort antal tjänstgörande borde komma i
tillfälle att genomgå den specialskola, som utgjordes af den kliniska amanuenstjänstgöringen.

Med afseende å nu anförda förhållande och då vidare för det sjukvårdsarbete,
som utfördes af de kliniska amanuenserna, för närvarande ut -

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

ginge och äfven framdeles torde komma att utgå särskilda förmåner, kontant
eller in natura, från vederbörande sjukvårdsinrättningar, hade kommittén,
som visserligen funnit en afsevärd förhöjning af de kliniska amanuensernas
aflöning vara af förhållandena påkallad, dock ansett sig icke kunna biträda
sökandenas i petitioner af åren 1908 och 1911 gjorda framställning därom,
att den kontanta aflöningen för ifrågavarande amanuenser måtte sättas så
högt som till 2,800 kronor, utan hade kommittén — med undantag för
vissa befattningshafvare, om hvilka kommittén senare ville yttra sig —
ansett denna aflöning böra bestämmas till 2,000 kronor för år.

Kommittén hade sålunda funnit sig här böra stanna vid det belopp,
som år 1907 begärdes för flertalet kliniska amanuenser i Uppsala och som
nästföljande år föreslogs äfven för de kliniska amanuenserna vid karolinska
institutet. Med detta belopp utginge också aflöningen till amanuenser vid
rikets hospital och till flertalet af Stockholms stad aflönade amanuenser
vid hufvudstadens olika sjukhus.

Då kommittén, såsom af det anförda framginge, ansett sig icke
kunna i aflöningshänseende jämnställa de kliniska amanuenserna med underläkare
vid icke-kliniska sjukhus, hade kommittén ock, med i det följande
angifna undantag, funnit sig sakna anledning att biträda förslaget därom, att
benämningen »klinisk amanuens» måtte utbytas mot »klinisk underläkare».

En något högre aflöning än det nyss angifna beloppet, 2,000 kronor,
hade kommittén funnit sig böra förorda för tre af ifrågavarande befattningshafvare,
nämligen för den amanuens vid medicinska kliniken i Uppsala, som
tillika är underläkare, för den amanuens vid kirurgiska kliniken i Uppsala,
som tillika är underkirurg, samt för den befattningshafvare, som, enligt
hvad kommittén i det följande föresloge, skulle komma att ersätta den nuvarande
amanuensen vid den obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset
i Stockholm.

För underläkaren och för underkirurgen i Uppsala hade i petition af
år 19o7, hvilken på sin tid tillstyrktes af vederbörande myndigheter vid
universitetet äfvensom af universitetskanslern, begärts en till 2,500 kronor
förhöjd aflöning, och äfven kommittén hade ansett sig böra understödja
denna framställning, så mycket hellre som ifrågavarande två befattningshafvare,
vid jämförelse med förhållandena vid lasarettet i Lund, närmast syntes
vara likställda med de underläkare, som där aflönades af länets landsting.
För en hvar af sistnämnda underläkare uppginge aflöningen, enligt föreliggande
uppgifter, till ett belopp af 2,500 kronor.

Beträffande därefter den kliniska amanuensen vid allmänna barnbördshuset
i Stockholm förmälde sig kommittén i ett annat ärende, däri kom -

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

mitten den 14 mars 1912 afgifvit underdånigt utlåtande, hafva haft anledning
att något beröra frågan om läkarvården och undervisningen vid
nämnda anstalt.

I det af Kungl. Maj:t den 28 januari 1898 utfärdade reglementet för
styrelsen och förvaltningen af allmänna barnbördshuset heter det — erinrade
kommittén — att direktor och öfriga lärare i obstetrik och gynekologi
vid karolinska institutet hafva, i enlighet med gällande stadgar och
bestämmelser för nämnda institut, att i egenskap af klinikföreståndare
hvar i den ordning, som af universitetskanslern bestämmes, bestrida hälsooch
sjukvården äfvensom undervisningen vid allmänna barnbördshuset.
Sedan genom den år 1908 genomförda löneregleringen för karolinska institutet
förutvarande e. o. professuren i obstetrik och gynekologi förvandlats
till ordinarie professur, hade i stadgarna för institutet den 27 november
1908 (§ 83) bestämts, att Kungl. Maj:t efter förslag af institutets lärarkollegium
och på hemställan af kanslern för rikets universitet skulle förordna
en af professorerna i obstetrik att vara öfverläkare och direktor
vid allmänna barnbördshuset, dock att, jämlikt öfvergångsstadgande, den
professor, som vid 1908 års utgång innehade denna befattning, skulle
fortfarande innehafva densamma.

Direktionen öfver allmänna barnbördshuset hade i underdånig skrifvelse
den 10 oktober 1911 — med förmälan att de för barnbördshuset
afsedda nybyggnader, enligt hvad direktionen hade anledning förmoda,
skulle kunna tagas i bruk i slutet af år 1912 — gjort framställning om
förhöjning af statsanslaget till barnbördshuset och därvid framlagt ett
förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1913.

I detta förslag hade upptagits aflöning till en underläkare, enligt
hvad direktionen anförde, af det skäl att, då det icke medgifvits, att särskild
byggnad för barnbördshusets direktor finge uppföras inom det för
anstalten afsedda område, barnbördshuset i dess utvidgade skick icke kunde
undvara en examinerad läkare, som ständigt funnes på platsen. Direktionen
vore nämligen af den mening, att läkarvården icke kunde på ett tillfredsställande
sätt uppehållas af den amanuens, som, med kontant aflöning från
karolinska institutet, skulle jämlikt föreskrift i reglementet tjänstgöra å
barnbördshuset. Denna amanuenstjänst bestredes af personer, som icke
alltid vore utbildade läkare, hvarjämte tjänstens innehafvare ofta ombyttes.

För den ifrågasatta underläkaren hade i förslaget upptagits ett aflöningsbelopp
af 2,800 kronor, hvarjämte till kosthåll beräknats 600 kronor.

1 afgifvet underdånigt utlåtande deri 18 november 1911 hade statskontoret
förklarat sig anse nödvändigheten af dessa utgiftsposter tvifvelaktig,
då ej blott undervisningen utan äfven sjukvården vid anstalten

37

Kung].. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

skulle bestridas af lärare i obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet.
Direktionen öfver allmänna barnbördshuset hade emellertid i ett den
25 november 1911 afgifvet förnyadt yttrande vidhållit sin framställning
om anställande af en underläkare vid anstalten.

Karolinska institutets lärarkollegium hade den 14 december 1911
till universitetskanslern afgifvit yttrande i ärendet och därvid framhållit,
att den föreslagna underläkarbefattningen syntes vara af behofvet synnerligen
väl påkallad. Då det emellertid ålåge karolinska institutet att
genom sina vederbörande lärare bestrida sjukvården vid barnbördshuset,
syntes befattningen rätteligen böra uppföras på karolinska institutets och
icke på barnbördshusets stat. Dock borde underläkaren, på sätt blifvit
föreslaget, erhålla bostadsrum å barnbördshuset äfvensom kost, uppvärmning
och lyse. Hvad anginge de för underläkaren föreslagna aflöningsförmånerna,
hade lärarkollegiet anmärkt, att befattningen i fråga vore afsedd för en
läkare med mera omfattande erfarenhet och långvarigare anställning än
de för högst ett år antagna läkare, som under benämning amanuenser vore
fästade vid karolinska institutets kliniker i allmänhet.

I underdånigt utlåtande den 21 december 1911 hade universitetskanslern
anfört, att han icke hade något att tillägga till hvad karolinska
institutets lärarkollegium yttrat i detta ärende.

För egen del hade kommittén, i sitt underdåniga utlåtande den 14
mars 1912, beträffande den föreslagna underläkarbefattningen erinrat, att
sjukvården vid allmänna barnbördshuset för närvarande bestredes alternerande
af endera utaf de bägge professorerna i obstetrik och gynekologi
vid karolinska institutet och en docent i nämnda ämnen vid samma institut.
Därjämte funnes å karolinska institutets stat, för tjänstgöring å dess
obstetriska klinik vid allmänna barnbördshuset, en klinisk amanuens med
bostad vid anstalten. Utöfver dessa läkarbefattningar skulle enligt direktionens
förslag inrättas en underläkarbefattning med bostad inom anstalten.

Kommittén hade i nämnda utlåtande vidare anfört, att vid en jämförelse
med de läkarkrafter, som funnes vid Stockholms stads södra barnbördshus
med ett sängantal af omkring 100 sängar — de nya byggnaderna
för allmänna barnbördshuset skulle innehålla rum för 64 sängar — kommittén
icke funnit sig tillräckligt öfvertygad om behofvet af den föreslagna
underläkarbefattningen vid allmänna barnbördshuset, helst om i annat
föreliggande sammanhang väsentligt förbättrade aflöningsförmåner kunde
beredas den vid allmänna barnbördshuset anställda kliniska amanuensen å
karolinska institutets stat, hvarigenom större fordringar skulle kunna ställas
på denne. Därest emellertid ifrågavarande underläkarbefattning det oaktadt
skulle befinnas oundgängligen erforderlig, ansåg sig kommittén böra i så

gE 38 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

måtto ansluta sig till den af karolinska institutets lärarkollegium uttalade
och af universitetskanslern biträdda uppfattningen, att tjänsten lämpligen
borde uppföras på karolinska institutets och icke på barnbördshusets
stat.

Då kommittén nu tagit denna fråga i förnyadt öfvervägande, hade
kommittén ansett sig böra hemställa, huruvida ej det ökade behof af
läkarkrafter, som efter barnbördshusets utvidgning måste gorå sig gällande
vid denna anstalt, skulle kunna på ett lämpligt sätt tillgodoses
därio-enom, att den nuvarande araanuensbefattningen vid den obstetriska
kliniken å allmänna barnbördshuset ombildades till en å karolinska institutets
stat uppförd underläkarbefattning vid nämnda klinik, med skyldig
het för innehafvaren att deltaga i såväl läkarvården som den kliniska
undervisningen vid allmänna barnbördshuset. För de» sålunda ifrågasatta
underläkaren ansåg kommittén den kontapta aflöningen lämpligen kunna
bestämmas till samma belopp, som af kommittén föresloges för underläkaren
och underkirurgen vid akademiska sjukhuset i Uppsala, nämligen
2,500 kronor för år. Därvid förutsatte kommittén att, på sått ock föreslagits,
underläkaren skulle å barnbördshuset erhålla bostadsrum äfvensom
kost, uppvärmning och lyse.

Den af kommittén föreslagna normalaflöningen för klinisk amanuens,

2,000 kronor för år, har kommittén ansett böra utgå till en hvar af följande
befattningshafvare å nu gällande ordinarie stat,, nämligen i Uppsala till
en amanuens, Stråndbergianus, vid medicinska kliniken, till två. amanuenser
(däraf den ene Nilsson-Aschanius) vid kirurgiska kliniken, till en amanuens
vid obstetrisk-gynekologiska kliniken, tillika amanuens vid gynek.olo^iska
polikliniken, till en amanuens vid oftalmiatriska kliniken, tillika
amanuens vid oftalmiatriska polikliniken, och till en amanuens vid kliniken
för bröstsjuka, i Lund till en amanuens vid en hvar af kirurgiska,
medicinska, oftalmiatriska, pediatriska och obstetrisk-gynekologiska klinikerna
samt vid karolinska institutet till en amanuens vid medicinska kliniken,
en amanuens vid kirurgiska kliniken, en amanuens vid nervkliniken,
eu amanuens vid oftalmiatriska kliniken, en amanuens vid gynekologiska
kliniken å serafimerlasarettet samt en amanuens vid pediatriska
kliniken å allmänna barnhuset.

Hvad af karolinska institutets lärarkollegium föreslagits därom, att
till arfvode åt en klinisk underläkare vid den psykiatriska kliniken måtte
å ordinarie stat beviljas ett anslag af 2,000 kronor, har icke föranledt
annan erinran från kommitténs sida, ån att äfven denne befattningshafvare,
liksom öfriga inom samma grupp, lämpligen borde benämnas amanuens.

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Beträffande de kliniska amanuenser, som både'' sin^tjänstgöring
förlagd till Stockholms stads sjukhus, nämligen en vid gynekologiska
kliniken å Sabbatsbergs sjukhus, en vid otiatriska kliniken å samma sjukhus
och en vid syfilidologiska kliniken å sjukhuset S:t Göran, hade hos
koinrnittén fråga förevarit, huruvida anslag till dessa befattningar borde
uppföras på ordinarie stat eller fortfarande utgå på extra stat. Därvid
både det visserligen synts kommittén antagligt, att ifrågavarande sjukhusafdelningar
fortfarande kom me att användas för klinisk undervisning
och att till följd däraf ofvannämnda tre amanuensbefattningar äfven
framdeles blefve erforderliga. Då emellertid något förslag om befattningarnas
uppförande såsom ordinarie icke framkommit från vederbörande
myndigheter, hade kommittén stannat vid det alternativet, att anslag till
dessa befattningar, liksom oek till amanuensbefattningen vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, fortfarande tills vidare borde beviljas
på extra stat.

I fråga om aflöningens belopp ansåg kommittén de nu nämnda fyra
amanuenserna böra hänföras till den grupp, där afiöningen skulle utgå med
normalbeloppet, 2,000 kronor.

Hvad särskildt anginge den amanuens, som tjänstgjorde vid den
pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn,
erfordrades för sådant ändamål, att det anslag å 1,800 kronor, som å
extra stat utginge till den nämnda kliniken, höjdes till 2,900 kronor.

Beträffande den af karolinska institutets lärarkollegium gjorda hemställan,
att anslag å institutets ordinarie stat måtte beviljas till arfvoden,
hvart och ett å 1,000 kronor, åt två andre underläkare vid den medicinska
kliniken å seraf merlasarettet och två andre underläkare vid den kirurgiska
kliniken å samma lasarett, hade kommittén ansett sig böra understödja
detta förslag, dock att benämningen »andre underläkare» borde utbytas
mot »amanuens».

Eldigt § 60 i stadgarna för karolinska institutet den 27 november
1908 skola, efter hvad kommittén vidare erinrat, i regel amanuenser vid
institutets kliniker förordnas af kanslern på framställning af kollegieUäinnden
efter vederbörande klinikföreståndares förslag, och må af kanslern
meddeladt amanuensförordnande ej afse längre tid än ett år; dock
att den amanuens, som antages till att verkställa och demonstrera liköppningarna
vid den pediatriska kliniken (den s, k. obducenten), må kunna
af kanslern förordnas för längre tid än ett år, där kanslern finner sådant
lämpligt. Ett liknande undantag hade ifrågasatts beträffande den nuvarande
amanuensbefattningen vid kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet. Af

40

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 225.

professor Berg
sättas för två år i sänder. Mot detta förslag hade kommittén för sin
del icke funnit något att erinra, och ville kommittén i sammanhang därmed
uttala, att, i händelse af bifall till kommitténs förslag om inrättande
af en underläkartjänst vid den obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset,
äfven denna tjänst syntes böra tillsättas genom förordnande för
längre tid än ett år.

Med afseende å de ifrågavarande befattningarnas karaktär åt ötver»ån»splatser
ansåg kommittén, att aflöningen å desamma borde fortfarande
uto-å i form af arfvode. För befattningshafvare vid Lunds universitet och
karolinska institutet borde arfvodena med de af kommittén föreslagna belopp
uppföras å respektive läroanstalters stater.

1 betraktande af de särskilda förhållandena beträffande akademiska
sjukhuset i Uppsala hade kommittén, i anslutning till hvad sjukhusets
direktion i skrifvelse den 14 september 1909 i detta ärende anfört, funnit
det vara principiellt riktigt, att aflöningen till underläkaren, underkirurgen
och öfriga vid sjukhuset anställda amanuenser utginge med ungefär enahanda
belopp af statsmedel och från sjukhusets stat.

Eventuell brist i sjukhusets stat skall emellertid — anförde kommittén
vidare — i viss ordning betäckas af ett för ändamålet under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppfördt ordinarie förslagsanslag å 10,000 kronor.
Jämlikt Riksdagens år 1904, på framställning af Kungl. Maj:t, i
sistberörda hänseende fattade beslut skall ifrågavarande anslag användas
sålunda, att, därest brist uppstår i kostnaderna för vård vid sjukhuset åt
sjuka från Uppsala läns landstingsområde — hvilket är pliktigt att ersätta
universitetet med viss bestämd afgift för hvarje sjukdag, af dylika sjuka
— af anslaget får utgå dels hälften af samma brist intill ett belopp af
7.500 kronor° dels ock därutöfver det belopp, hvarmed bristen öfverstiger

15,000 kronor. Enligt hvad af chefen för ecklesiastikdepartementet erinrades
i anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari. 1910, i fråga om höjdt
statsbidrag till arfvode åt en assistent å akademiska sjukhusets röntgenafdelning,
° hade det nyssnämnda förslagsanslaget under de senaste åren
betydligt öfverskridits, och ansåg departementschefen, att detta förhållande
påkallade vissa åtgärder från det allmännas sida.

Kommittén hade för sin del äfven velat gifva uttryck åt den.menm

»en, att, därest förslagsanslaget skulle komma att jämväl hädanefter i någon

mera betydande mån öfverskridas, från det allmännas sida borde vidtagas
de åtgärder, som däraf kunna finnas påkallade. Enligt hvad kommittén
försport, hade ock denna fråga under år 1911 varit föremål för handläggning
inom ecklesiastikdepartementet. Kommittén hade emellertid i det nu

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

beiörda förhållandet icke funnit anledning att frångå den, enligt kommitténs
mening, principiellt riktiga åskådningen, att det akademiska sjukhuset borde
bidraga med hälften af aflöningen till de befattningshafvare, om hvilka
nu vore fråga. De af kommittén föreslagna aflöningarna för underläkaren,
underkirurgen och öfriga kliniska amanuenser vid akademiska sjukhuset i
Uppsala borde därför, enligt kommitténs åsikt, uppföras med hälften å
universitetets och hälften å akademiska sjukhusets stat.

Kommittén har vidare hemställt, att de i staten för Uppsala universitet
förekommande anteckningarna om boställsrum för de kliniska amanuenserna
må ur staten uteslutas, och till stöd därför anfört, hvad särskilt
dessa befattningshafvare angår, att ifrågavarande förmån enligt kommitténs
mening borde anses till dem utgå från akademiska sjukhuset.

Äfven beträffande vissa andra befattningshafvare vid universiteten,
som ägt förfoga öfver fri bostad och till hvilka denna förman otvifvelaktigt
utgått från universitetet, har emellertid kommittén i annat sammanhang
hemställt, att anteckningarna om ifrågavarande förmån måtte
uteslutas ur staterna. Kommittén har dock icke funnit något att erinra
mot att, därest det ur vederbörande institutions synpunkt befinnes
önskvärdt, att assistent eller amanuens har sin bostad förlagd i sammanhang
med institutionens lokaler, sådan bostad må åt honom kostnadsfritt
upplåtas. Om denna kommitténs åsikt vunne godkännande, borde, enligt
kommitténs mening, en allmän föreskrift af nyss angifvet innehåll utfärdas.

Kommittén bär vidare uttalat, att under nu angifna förhållanden
befattningshafvare, som erhaller bostad åt sig upplåten, gifvetvis bör själf
bebo lägenheten och icke äga att upplåta densamma till annan person. På
grund af föreliggande upplysningar om beskaffenheten af vissa bland nu
tillgängliga bostäder har kommittén äfven framhållit angelägenheten af att
de lågenheter, som åro afsedda att sålunda upplåtas till bostäder, anordnas
och underhallas sa att de åro för sitt ändamål fullt lämpliga.

I de fall, da ränta å donationsmedel för närvarande ingår bland
befattningshafvares aflöningsförmåner, har kommittén ansett, att det direkta
statsanslaget bör minskas med beloppet af dessa räntemedel, och
har kommittén förutsatt, att, därest genom räntefotens förändring eller
eljest bidraget från donationsmedel kommer att utgå med ändradt belopp,
beloppet af det direkta statsanslaget kommer att därefter jämkas.

Kommittén har vidare erinrat, att två kliniska amanuenser i Uppsala,
nämligen de vid obstetrisk-gynekologiska och oftalmiatriska klinikerna
hafva till åliggande jämväl att tjänstgöra vid respektive gynekologiska och
oftalmiatriska poliklinikerna samt att ungefär enahanda förhållande äger rum
beträffande vissa kliniska amanuenser i Lund och Stockholm. Med anledning
däraf har kommittén uttalat, att de af kommittén föreslagna aflönings Bihang

till Riksdagens protokoll 1012. 1 saml. 111 höft. (AV 225.) 6

42

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 225.

förmånerna för de kliniska amanuenserna, enligt hvad kommittén afsett,
böra anses innefatta ersättning äfven för poliklinisk tjänstgöring, där sådan
förekommer för dylik amanuens, och att således tjänstgöring af sistnämnda
slag icke bör gifva anledning till anspråk på särskild godtgörelse från
statsverket till de befattningshafvare, om hvilka här är fråga.

Nu gällande aflöningar för kliniska amanuenser och andra befattningshafvare,
å hvilka löneregleringskommitténs föreliggande betänkande
har° afseende, utgå i flertalet fall med enahanda belopp, som fastställdes
vid 1876 års Riksdag. Under det att sedan dess ej blott andra befattningshafvare
vid universiteten och karolinska institutet utan snart sagdt
alla° öfriga statstjänare fatt sina aflöningsförmåner i väsentlig mån förbättrade,
hafva efter år 1876 endast i några få fall förhöjda aflöningar
medgifvits för nu ifrågavarande amanuenser m. fl. vid de nyssnämnda
högskolorna. Redan denna omständighet torde utgöra en tillräcklig förklaring,
hvarför krafvel på en tämligen vidtgående lönereglering för denna
grupp af befattningshafvare nu med kraft gör sig gällande.

Hvad särskild! angår de kliniska amanuenserna, torde därjämte
böra uppmärksammas, att, enligt hvad de inkomna framställningarna utvisa,
en viss konkurrens under de senare åren framträdt mellan de kliniska
amanuensbefattningarna och underläkarplatser vid icke-kliniska
sjukhus samt att till följd däraf och af andra anledningar det ofta varit
svårt och någon gång omöjligt att på ett tillfredsställande sått besätta de
nämnda amanuensbefattningarna.

Såsom af löneregleringskommittén framhållits, är de kliniska amanuensernas
tjänstgöring af tvåfaldig natur, i det att dessa befattningshafvare
äro att anse såsom biträden dels vid den kliniska undervisningen dels
ock vid den egentliga sjukvården. I någon mån ersättes emellertid de kliniska
amanuensernas deltagande i sjukvårdsarbetet genom särskilda förmåner,
vanligen in natura, från vederbörande sjukvårdsinrättningar.

I likhet med löneregleringskommittén bär jag ansett det lämpligast, att
— om jag för tillfället bortser från akademiska sjukhuset i Uppsala,, dår
särskilda förhållanden äro rådande — spörsmålet om det bidrag till de
kliniska amanuensernas aflönande, som rnå böra utgå från sjukvårdsinrättningarna,
i förevarande sammanhang lämnas å sido och att följaktligen
den lönereglering, som nu är å bane för dessa befattningshafvare, endast
kommer att afse deras aflöning, sådan denna år uppförd å vederbörande
läroanstalters stater.

Om än, såsom jag nyss nämnt, en viss konkurrens gifvit sig tillkänna
mellan de kliniska amanuensbefattningarna och vissa underläkar -

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

tjänster, har jag dock, med afseende å amanuensbefattningarnas alldeles
särskilda karaktär af studie- och öfvergångsplatser, icke kunnat annat än biträda
kommitténs uppfattning, att nämnda befattningar icke böra i aflöningsväg
jämställas med underläkartjänster. Den af kommittén föreslagna
normalaflöningen för klinisk amanuens, 2,000 kronor för år, synes mig
kunna någorlunda motsvara billiga anspråk, helst som, på sätt ock af
kommittén förutsatts, särskilda bidrag, kontant eller in natura, äfven framdeles
torde komma att från sjukvårdsinrättningarna utgå till de kliniska
amanuenserna.

Jag har emellertid intet att erinra mot att, i enlighet med kommitténs
förslag, arfvodet till underläkaren och underkirurgen vid akademiska
sjukhuset i Uppsala beräknas till det af kommittén föreslagna högre
beloppet, 2,500 kronor för en hvar.

Hvad angår förhållandena vid allmänna barnbördshuset, synes det
mig vara ådagalagdt, att, med hänsyn till anstaltens förestående utvidgning,
någon åtgärd måste vidtagas till beredande af ökade läkarkrafter vid
anstalten. Jag tillåter mig erinra därom, att jag vid underdånig föredragning
den 29 mars 1912 af frågan om förhöjdt statsanslag till allmänna barnbördshuset
såsom min mening uttalade, att arfvodet till en af sagda anstalts
direktion föreslagen underläkare borde uppföras å karolinska institutets
stat.. Jag anser mig emellertid icke redan nu böra förorda, att, på sätt
af direktionen föreslagits, en ny under!äkarbefattning inrättas vid anstalten,
jämte det att den kliniska amanuensen där bibehålies. Tills vidare, innan
någon som helst erfarenhet vunnits angående anstaltens verksamhet i dess
nya lokaler, torde förevarande spörsmål kunna, i enlighet med löneregleringskommitténs
förslag, ordnas så, att den nuvarande kliniska amanuensbefattningen
ombildas till en å karolinska institutets stat uppförd
underläkarbefattning, med skyldighet för innehafvaren att deltaga i såväl
läkarvården som den kliniska undervisningen vid allmänna barnbördshuset.
Sannolikt synes visserligen vara, att denne underläkare kommer
att blifva allt för mycket belastad med arbete och att lättnad i en eller
annan form därför måste beredas honom. För närvarande anser jag mig
dock böra i denna punkt biträda kommitténs förslag.

Hvad i de inkomna framställningarna föreslagits om inrättande af
eu klinisk amanuensbefattning vid den psykiatriska kliniken och fyra nya
amanuensbefattningar vid serafiinerlasarettets kliniker, nämligen två vid
den medicinska och två vid den kirurgiska kliniken, synes mig vara
grundadt på goda skäl och föranleder icke någon erinran från min sida.

Jag ansluter mig äfven till kommitténs uppfattning därom, att de
kliniska amanuensbefattningar, hvilkas innehafvare hafva sin tjänstgöring

44

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 225.

förlagd till vissa af Stockholms stads sjukhus, icke för närvarande böra
uppföras å ordinarie stat. Till befattningarnas uppehållande torde anslag
böra nu äskas på extra stat för år 1913.

1 fråga om den amanuens, som tjänstgör vid den pediatriska kliniken
å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, torde jag få erinra
därom, att Kungl. Maj:t, vid behandling den 13 januari 1912 af ärenden
rörande anslag under riksstatens åttonde hufvudtitel, på min hemställan
beslutat föreslå Riksdagen att för år 1913 bevilja enahanda anslag å extra
stat till nämnda klinik, som anvisats för innevarande och vissa föregående
år, nämligen 1,800 kronor, hvaraf 900 kronor utgå till aflöning af sagda
amanuens. Jag uttalade emellertid vid samma tillfälle, att jag vid
slutlig behandling af det nu föreliggande ärendet om lönereglering för
amanuenser och vissa andra befattningshafvare vid universiteten och karolinska
institutet möjligen torde blifva nödsakad att föreslå ändringar i vissa
anslagsbelopp, som jag då begärde å extra stat för nämnda högskolor. För
genomförande af den ifrågasatta löneregleringen för amanuensen vid den
pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn
erfordras nu en dylik ändring, innebärande en höjning med 1,100 kronor
i det till ifrågavarande klinik redan äskade och, enligt hvad kändt är,
af Riksdagens båda kamrar beviljade anslagsbeloppet.

Beträffande längden af de förordnanden, genom hvilka amanuensoch
underläkarbefattningar vid klinikerna skola tillsättas, delar jag kommitténs
uppfattning, att den föreslagna underläkarbefattningen vid den
obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset bör tillsättas genom förordnande
på längre tid än ett år i sänder, och detsamma torde böra gälla
om en eller annan af öfriga befattningar. Till detta spörsmål torde jag,
i händelse af bifall till nu förevarande löneregleringsförslag, få anledning
att vid ett annat tillfälle återkomma.

Till flertalet af de vid akademiska sjukhuset i Uppsala tjänstgörande
kliniska amanuenserna, däribland underläkaren och underkirurgen, utgår
redan för närvarande den kontanta aflöningen delvis från universitetets
och delvis från sjukhusets stat. Det synes mig vara en gifven fördel att,
på sätt af löneregleringskommittén i anslutning till sjukhusdirektionens
vttrande i ärendet föreslagits, detta förhållande nu regleras, så att af den
kontanta aflöningen till underläkaren, underkirurgen och öfriga kliniska
amanuenser i Uppsala hälften uppföres på universitetets och hälften på
akademiska sjukhusets stat. Därvid bör gifvetvis tillses, att det statsbidrag,
som utgår till akademiska sjukhuset, begränsas till skäligt belopp.

I skrifvelse den 12 januari 1911 till det större konsistoriet vid universitetet
i Uppsala bär ock dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

45

fäst konsistoriets uppmärksamhet på angelägenheten däraf, att åtgärder
vidtagas i ändamål att för framtiden så vidt möjligt hindra uppkomsten
af sådan brist, som under de senare åren förekommit i det för akademiska
sjukhuset afsedda förslagsanslaget, och har i sammanhang därmed hänvisats
till inledande af underhandlingar i syfte att ikläda Uppsala läns landsting
en större delaktighet i sjukvårdskostnaderna beträffande å sjukhuset intagna
sjuka från Uppsala län, än hvad de nuvarande bestämmelserna medföra.
Förevarande spörsmål är allt fortfarande föremål för uppmärksamhet
från ecklesiastikdepartementets sida.

Hvad slutligen angår den förmån af boställsrum, som enligt universitetens
stater skall utgå dels till de kliniska amanuenserna i Uppsala,
dels till åtskilliga andra befattningshafvare såväl i Uppsala som i Lund,
har det synts mig vara förenadt med vissa olägenheter, att denna förmån
är i staterna fastslagen. I själfva verket saknas ej exempel på att åt befattningshafvare,
som enligt stat ägt rätt till boställsrum, sådan förmån dock
ej kunnat beredas, liksom det å andra sidan förekommit, att fri bostad
upplåtits åt »extra ordinarie amanuenser», d. v. s. sådana som ej varit
uppförda i gällande stater. Jag har dock känt mig något tveksam, huruvida
kommitténs förslag i denna del innebär den bästa lösningen eller om
densamma tilläfventyrs är att söka på andra vägar. Vid öfvervägande af
samtliga på frågan inverkande omständigheter har det emellertid synts mig
lämpligast, att någon frihet lämnas vederbörande myndigheter vid de olika
högskolorna att i fråga om upplåtande af bostäder för amanuenser in. fl.
vidtaga de anstalter, som ur undervisningens synpunkt och med hänsyn
till arbetet i öfrigt å de olika institutionerna kunna befinnas mest ändamålsenliga,
och har jag därför ansett mig kunna biträda kommitténs hemställan
i denna punkt.

1 likhet med löneregleringskomrnittén anser jag sålunda, att de i
universitetens stater förekommande anteckningarna om boställsrum för amanuenser
m. fl. befattningshafvare, om hvilka nu är fråga, böra ur staterna
uteslutas och att denna angelägenhet bör ordnas genom en föreskrift af
mera allmän innebörd. Äfven till detta spörsmål torde jag, i händelse af
bifall till förevarande förslag, få anledning att framdeles återkomma.

Jag lämnar här efteråt eu öfversikt, utvisande den årliga ökning
af statsanslag, som skulle föranledas af mitt förslag rörande de kliniska
amanuenserna. Denna öfversikt upptager för hvarje befattningshafvare den
nu gällande kontanta aflöningen, i den mån densamma utgår af allmänna
medel, och den föreslagna aflöningen, med samma begränsning, äfvensom
skillnaden mellan dessa båda belopp.

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Nu-

Före-

Ök-

Nu-

Före-

Ök-

Befattningshafvare.

varande

slaget

Befattningshafvare.

varande

slaget

belopp.

belopp.

belopp.

belopp.

A) Uppsala universitet.

Er.

Er.

Er.

C) Karolinska institutet.

Er.

Er.

Er.

Medicinska kliniken.

1) AJlönade från anslag å

1 1 amanuens, tillika under-

ordinarie stat.

läkare ....

700

1,250

550

1 amanuens vid medicinska

1 d:o, Strandbergianns . .

l)441-G7

*)941''67

500

kliniken........

900

2,000

1,100

Kirurgiska kliniken.

1 amanuens vid d:o ...

—

1,000

1,000

1 amanuens, tillika under-kirurg ....

700

1,250

550

1 amanuens vid d:o . . .

1 amanuens vid kirurgiska

1,000

1,000

kliniken........

900

2,000

1,100

1 d:o, Nilsson-Aschanius

2) 350

®) 850

500

1 amanuens vid d:o ...

_

1,000

1,000

i 1 d.o..........

900

1,000

100

1 amanuens vid d:o ...

—

1,000

1,000

Obstetrisk-gynekologiska

kliniken.

1 amanuens vid nervkliniken

1 amanuens vid oftalmiatris-

900

2,000

1,100

| 1 amanuens, tillika amanu-ens vid gynekologiska po-

ka kliniken......

900

2,000

1,100

likliniken.......

900

1,000

100

1 amanuens vid gynekolo-

giska kliniken ä sera-

1 Oftalmiatriska kliniken.

iimerlasarettet.....

900

2,000

1,100

1 amanuens, tillika amanu-ens vid oftalmiatriska po-

1 amanuens vid pediatriska

kliniken å allmänna barn-

likliniken.......

900

1,000

100

huset.........

900

2,000

1,100

Kliniken för bröstsjuka.

1 amanuens.......

900

1,000

100

1 amanuens vid psykiatriska
kliniken ........

1 amanuens (underläkare) vid
obstetriska kliniken å. all-

—

2,000

2,000

Summa

5,791-67

8,291-67

2,500

manna barnbördshuset. .

900

2.500

1,600

B) Lunds universitet.

Tillhopa

6,300

20,500

14,200

Kirurgiska kliniken.

2) AJlönade från anslag å

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

extra stat.

1 amanuens vid gynekolo-

Medicinska kliniken.

giska kliniken å Sabbats-

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

bergs sjukhus.....

1 amanuens vid otiatriska

900

2,000

1,100

Oftalmiatriska kliniken.

kliniken å samma sjukhus

900

2,000

1,100

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

1 amanuens vid svfilidolo-

giska kliniken å sjukhuset

Pediatriska kliniken.

S:t Göran.......

900

2,000

1,100

1 amanuens.......

900

2,000

1,100

1 amanuens vid pediatriska

kliniken å Kronprinsessan

Obstetrisk-gynekologiska

Lovisas vårdanstalt för

kliniken.

sjuka barn.......

900

2.000

1,100

1 amanuens.......

900

2,000

1.10C

Tillhopa

Summa för karolinska instit.

3,600

8,000

4,400

Summa

4,500

10,000

5,500

9,900

28,500

18,600

'') Därjämte ränta å Strandbergska fonden, kr. 58 33. — -) Därjämte ränta å Nilsson-Aschanska
amanuensfonden, kr. 150.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

47

Såsom af denna öfversikt framgår, skulle ökningen i statsanslag utgöra
tillhopa 26,600 kronor, nämligen

i ordinarie anslag: för Uppsala universitet........ 2,500 kronor,

» Lunds » 5,500 »

» karolinska institutet....... 14,200 »

tillhopa 22,200 kronor,

i extra anslag: för karolinska institutet......... 4,400 >

Summa 26,600 kronor.

Enär eventuell brist i staten för Uppsala akademiska sjukhus skall
i viss ordning gäldas af statsmedel, torde i detta sammanhang äfven böra
anmärkas, att den föreslagna löneregleringen för befattningshafvåre vid
sjukhuset, hvilkas aflöning skulle komma att uppföras med hälften på
universitetets och hälften på sjukhusets stat, jämväl skulle föranleda en
kostnadsökning för sjukhuset, uppgående till 4,900 kronor för år.

2. Polikliniska amanuenser.

Jag öfvergår härefter till att yttra mig rörande de befattningshafvare,
som äro anställda vid polikliniker, polikliniska amanuenser.

Därvid torde först få erinras, att, såsom förut är nämndt, vissa af
de kliniska amanuenserna äfven bestrida poliklinisk tjänstgöring. Under
rubriken »polikliniska amanuenser» upptagas här allenast sådana befattningshafvare,
som icke samtidigt tjänstgöra vid kliniker, nämligen 2 i
Uppsala och 4 vid karolinska institutet. På Lunds universitets stat finnas
däremot icke upptagna några motsvarande befattningshafvare.

De två polikliniska amanuenserna i Uppsala tjänstgöra, den ene vid
medicinska och pediatriska poliklinikerna och den andre vid kirurgiska
polikliniken, samt åtnjuta en aflöning af 750 kronor hvardera, men icke
några naturaförmåner.

För dessa befattningshafvare ifrågasattes, i ofvanberörda petition den
1 augusti 1907, en förhöjd aflöning af 2,000 kronor till en hvar.

I medicinska fakultetens yttrande den 30 september 1907 anfördes,
att de polikliniska amanuensernas arbete ej vore af samma omfattning
som de kliniska amanuensernas. Deras befattning upptoge dock en stor
del af dagen, och i genomsnitt kunde deras arbetstid ej skattas till mindre
ån 4 timmar dagligen. Därvid vore ock att märka, att deras arbete

Uppsala.

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Karolinska

institutet.

blefve särskildt maktpåliggande därigenom, att de i stor utsträckning
hade att själfständigt fullgöra sitt sjukvårdsarbete. Då fordringarna på
deras kompetens ungefär sammanfölle med de kliniska amanuensernas,
ansåg fakulteten däraf tillräckligt tydligt framgå, att krafvet på en aflöning
af 2,000 kronor för de polikliniska amanuensbefattningarna vore väl
motiveradt.

Det större akademiska konsistoriet i Uppsala anslöt sig äfven i denna
punkt till hvad medicinska fakulteten föreslagit.

I petitionen af den 23 november 1908 begärdes för de polikliniska
amanuenserna -— förutom en förhöjd aflöning af 2,000 kronor till eu
hvar ■— rätt till en månads årlig semester. Medicinska fakulteten biträdde,
i sitt yttrande den 14 december 1908, denna framställning, jämväl i
hvad den afsåg rätt för de polikliniska amanuenserna till en månads
semester, hvarjämte benämningen »amanuenser» ansågs äfven för dessa
befattningshafvare böra utbytas mot »underläkare». Till medicinska fakultetens
yttrande anslöt sig det större akademiska konsistoriet.

Efter det de yrkanden, som framställts i petitionen af den 23 november
1908, upprepats i petition af november 1911 och därvid tillika
begärts, att de ifrågasatta löneförhöjningarna måtte få träda i kraft redan
från 1912 års början, hafva universitetsmyndigheterna i Uppsala funnit sig
böra tillstyrka denna senare framställning.

Af de fyra polikliniska amanuenserna vid karolinska institutet äro tre
särskildt uppförda på ordinarie stat, nämligen en vid medicinska, en vid kirurgiska
och en vid oftalmiatriska polikliniken. En hvar af dessa åtnjuter en
kontant aflöning af 750 kronor samt därutöfver från serafimerlasarettet bostad
äfvensom frukost och aftonkost. Den fjärde af ifrågavarande befattningshafvare
är anställd vid otiatriska polikliniken. Han uppbär årlig ersättning
af 900 kronor — utgående af det på ordinarie stat uppförda anslag,
3,900 kronor, för uppehållande af undervisningen i otiatri, rhinologi
och laryngoskopi — samt åtnjuter från serafimerlasarettet frukost och aftonkost.
Den högre aflöningen åt sistnämnde amanuens har föranledts däraf,
att honom åligger att vikariera för den otiatriska poliklinikföreståndaren
under dennes semester.

I den af vederbörande klinikchefer åvägabragta utredning, som af
karolinska institutets lärarkollegium åberopats i dess skrifvelse den 10
september 1908, har beträffande de polikliniska amanuenserna anförts,
att antalet hjälpsökande vid serafimerlasarettets polikliniker varit i jämnt stigande
alltifrån sjukhusets ny- och tillbyggnad. Arbetsbördan hade därigenom
efter hand blifvit för de fåtaliga läkarna så öfverväldigande, att

Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

49

sjukhusdirektionen sökt och af Stockholms stadsfullmäktige erhållit en ökning
af stadens anslag till lasarettets polikliniker från 6,000 till 12,000
kronor. Genom detta från år 1902 utgående större anslag blef det möjligt
för direktionen att efter hand vid hvar och en af de fem största poliklinikerna
anställa ytterligare en läkare. Dessa läkare, som alla vore
legitimerade, de flesta praktici i staden, sysselsatte sig emellertid icke med
undervisningen, utan så godt som uteslutande med sjukvården.

De från karolinska institutet aflönade poliklinikamanuenserna hade
alltså alltjämt ett högst kräfvande arbete, och särskildt hade detta å de medicinska
och kirurgiska poliklinikerna ökats genom den från 1908 års
början införda obligatoriska tjänstgöringen hvarannan dag vid poliklinikerna.

Klinikcheferna föreslogo, att aflöningen måtte höjas till 1,500 kronor
för en hvar af amanuenserna vid de kirurgiska, oftalmiatriska och
otiatriska poliklinikerna samt till 2,000 kronor för amanuensen vid den
medicinska polikliniken. Den sistnämnde amanuensens högre aflöning
motiverades därmed, att han för att väl fylla sin plats borde äga den
fullständigare utbildning och mognad, som i regel vunnes först genom
föregående anställning vid den medicinska kliniken, under det att befattningarna
vid de öfriga poliklinikerna tänkts såsom begynnelsestadier i den
speciella kliniska utbildningen.

Samtliga dessa vid poliklinikerna anställda befattningshafvare borde
för framtiden lämpligen benämnas »polikliriiska underläkare».

Hvad klinikcheferna i förevarande hänseende hemställt biträddes af
lärarkollegiet.

I den petition från amanuenser vid karolinska institutet, som inkom
till ecklesiastikdepartementet den 3 november 1908, anföi''de sökandena,
att ej blott för amanuensen å medicinska polikliniken, utan äfven å amanuensplatserna
vid de öfriga poliklinikerna kräfdes både insikt och mognad,
enär arbetet på poliklinikerna till en mycket större utsträckning än på
klinikerna vore ett fullt själfständigt, insikt och läkaransvar kräfvande arbete.

Sökandena anförde därjämte, att vid de kirurgiska, oftalmiatriska
och otiatriska poliklinikerna det gällde, i väl ett flertal fall, patienter med
kirurgiska och andra åkommor, som behöfde ofta upprepad, i många fall
daglig behandling och tillsyn. Det kunde då inses, att arbetsbördan å
just dessa polikliniker för där anställda amanuenser och af lasarettet aflönade
underläkare måste vara ganska stor och vikten af en omsorgsfull
behandling icke mindre, liksom ock att fordran på kompetens på dessa
platser måste ställas hög.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 111 käft. (Nr 225.)

7

50

Knuffl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Att platserna å poliklinikerna ej alltid vore begynnelsestadier i den
speciella kliniska utbildningen, framginge däraf, att å en af dem, den oftalmiatriska,
ej mindre än tre af de fyra senaste af kanslern meddelade
förordnandena utfärdats för läkare, som redan ägt ett års klinisk utbildning
i ämnet, samt att å en annan poliklinik, den otiatriska, två af de
fyra senaste förordnandena utfärdats för läkare, som redan förut skaffat
sig specialutbildning i ämnet.

Sökandena hemställde, att alla de polikliniska amanuensbefattningarna
måtte afiönas med 2,000 kronor.

Vidare begärdes i denna petition, att rätt till en månads semester
för år måtte tillerkännas äfven de vid polikliniker tjänstgörande amanuenserna
(underläkarna).

I yttrande öfver petitionen har karolinska institutets lärarkollegium
den 19 november 1908 anfört, att, ehuru kollegiet i sin skrifvelse
den 10 september 1908 icke ansett sig böra påyrka så stor höjning i
aflöningsförmånerna för institutets kliniska och polikliniska amanuenser,
som af dem blifvit ifrågasatt, kollegiet likväl ansåge önskvärd!, att den
nu ifrågavarande framställningen vid frågans afgörande hos Kungl. Majrt
och Riksdagen rönte välvilligt beaktande.

Vid ärendets behandling hos lärarkollegiet erinrade emellertid professor
Berg, att kollegiet för innehafvare! af amanuensplatsen vid den
medicinska polikliniken ansett en högre kompetens önskvärd (nämligen
helst föregående tjänstgöring såsom klinisk amanuens) än för de tre andra
amanuensplatserna, som endast kräfde aflagd licentiatexamen. Att
förordnande ändock ofta utfärdats för innehafvare af dessa sistnämnda
tjänster, hvilka ägt specialutbildning i ämnet, bevisade endast, huru begärliga
dessa platser varit.

Berg kunde ej heller gilla uppfattningen, att poliklinikamanuensernas
arbete vore fullt själfständigt. Det vore i alla händelser hans
mening, att arbetet för dessa unga och oerfarna läkare skulle blifva mindre
själfständigt än det varit.

Serafimerlasarettets direktion har, med anledning af därom från ecklesiastikdepartementet
framställd förfrågan, i skrifvelse den 29 september
1909 anfört, att direktionen ansåge lasarettets tillgångar icke medgifva
någon ytterligare förbättring i de, med särskild hänsyn till undervisningens
kraf, vid lasarettet inrättade underläkarsysslors förmåner, huru
önsklig en löneförhöjning för deras innehafvare än vore vid jämförelse
med den aflöning, som åtnjötes af likställda underläkare vid samma och
alla andra sjukhus i riket.

51

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 225.

På gifven anledning bar vidare serafimerlasarettets direktion i underdånig
skrifvelse den 26 oktober 1911 hemställt, huruvida ej åtgärd
kunde vidtagas i syfte att, oberoende af det definitiva afgörandet af frågan
om lönereglering för de kliniska och polikliniskä amanuenserna, löneförbättring
till åtminstone de af karolinska institutets lärarkollegium föreslagna
belopp ofördröjligen måtte komma omfönnälda amanuenser
till de!.

Af karolinska institutets lärarkollegium behandlades den 19 oktober
1911 en af professor J. A. Dalén väckt fråga om förbättrad aflöning
för amanuensen vid den oftalmiatriska polikliniken.

Enligt hvad Dalén meddelade, hade det sedan längre tid tillbaka
mött svårigheter att få den ifrågavarande befattningen besatt med
lämplig innehafvare. Under den gångna delen af år 1911 hade platsen
redan fyra gånger växlat innehafvare. För tillfället vore den anslagen
ledig, utan att någon sökande, vare sig medicine licentiat eller kandidat,
anmält sig. Man kunde, enligt Dalens mening, icke antaga, att
svårigheterna vid den ifrågavarande amanuensbefattningens tillsättande
vore af tillfällig och öfvergående art, utan det vore tvärtom att befara,
att de framdeles skulle ytterligare ökas, om ej åtgärder vid t oges för deras
afhjälpande.

Dalén hemställde, att lärarkollegiet ville ingå till Kungl. Maj:t med
en anhållan, att af tillgängliga medel måtte utanordnas visst belopp att,
järnte det nuvarande amanuensarfvodet, användas till uppehållande af
den polikliniskä amanuensbefattningen vid institutets oftalmiatriska klinik
från den 15 oktober 1911 till läsårets slut. Det ifrågasatta beloppet vore
beräknadt i öfverensstämmelse med det förslag till lönereglering för institutets
amanuenser, som kollegiet förut afgifvit och hvilket förslag vore
föremål för löneregleringskommitténs behandling''.

1 skrifvelse till universitetskanslern den 19 oktober 1911 tillstyrkte
lärarkollegiet den af Dalén gjorda framställningen.

Sedan de kliniska och polikliniskä amanuenserna vid universiteten
och karolinska institutet i november 1911 inkommit med en förnyad
framställning angående förbättrade löneförmåner, har, i afgifvet yttrande,
karolinska institutets lärarkollegium vidhållit hvad kpllegiet förut i ärendet
yttrat och föreslagit, hvarvid dock professor Åkerman förklarat sig
finna goda skäl tala för att aflöningsförmånerna fastställdes till i petitionen
anförda belopp.

Universitetskanslern har i sitt yttrande den 6 mars 1909 anslutit sig Vniversitet»-till hvad det större akademiska konsistoriet i Uppsala samt karolinska kansltrn -

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

institutets lärarkollegium i sina då afgifna yttranden föreslagit beträffande
aflöningen till de polikliniska amanuenserna.

Den af Dalén gjorda framställning, för hvilken nyss redogjorts, har
af universitetskanslern den 26 oktober 1911 öfvcrlåmnats till Kungl. Maj:t
med hemställan om bifall.

I sitt den 30 december 1911 afgifna utlåtande, med anledning af
de kliniska och polikliniska amanuensernas förnyade framställning i november
samma år, har universitetskanslern, hvad angår de polikliniska
amanuensernas arfvoden, ställt sig tveksam »på grund af svårigheten att
här precisera förhöjningens storlek», men har kanslern funnit sig böra
stanna vid ett belopp af 1,800 kronor.

l.öneregle- Löneregleringskommittén har, af hvad sålunda förekommit och i öfrigt

’™nittén a* kommittén inhämtats, funnit det vara ådagalagdt, att de polikliniska
amanuensernas arbete, om än i och för sig kräfvande och ansvarsfullt, dock
i allmänhet icke kan i omfattning jämställas med de kliniska amanuensernas.
Detta hade, hvad anginge de polikliniska amanuenserna i Uppsala, uttryckligen
framhållits af därvarande medicinska fakultet i dess yttrande den 30
september 1907. Enahanda uppfattning syntes ock, i fråga om de polikliniska
amanuenserna vid karolinska institutet, hafva gjort sig gällande,
då institutets lärarkollegium i skrifvelse den 10 september 1908 för
flertalet polikliniska amanuenser föreslog lägre aflöningsförmåner än som
ifrågasattes för institutets kliniska amanuenser.

För eu af karolinska institutets polikliniska amanuenser, nämligen amanuensen
vid den medicinska polikliniken, hade emellertid — enligt hvad
kommittén erinrade — af lärarkollegiet begärts enahanda aflöning som
för de kliniska amanuenserna. Från petition är er nas sida hade däremot gjorts
gällande, att aflöningen borde bestämmas till samma belopp för alla de polikliniska
amanuenserna vid karolinska institutet.

Då vid institutets medicinska poliklinik, liksom vid de kirurgiska,
oftalmiatriska och otiatriska poliklinikerna, vore jämte den polikliniska amanuensen
anställd en underläkare såsom poliklinikföreståndare och då sålunda
amanuensen vid den medicinska polikliniken, oafsedt en tilläfventyrs något
högre kompetens, syntes i afseende å tjänstgöringens beskaffenhet vara att
någorlunda jämställa med öfriga nu nämnda polikliniska amanuenser,
hade löneregleringskommittén för sin del, i anslutning jämväl till hvad
universitetskanslern hemställt i sitt utlåtande den 30 december 1911, ansett
riktigast, att samma aflöning tilldelades alla dessa befattningshafvare.

Med afseende å det belopp, 2,000 kronor, som af kommittén föreslagits
såsom normalarfvode till de kliniska amanuenserna, hade kommittén

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

53

funnit sig böra förorda, att arfvodet till de polikliniska amanuenserna,
såväl i Uppsala som i Stockholm, fastställdes till 1,500 kronor.

Hvad särskildt anginge den amanuens, som tjänstgjorde vid den otiatriska
polikliniken å seraf! in erlasarettet, erfordrades för sådant ändamål, att
det ordinarie anslaget, 3,900 kronor, för uppehållande af undervisningen
i otiatri, rhinologi och laryngoskopi höjdes till 4,500 kronor.

Liksom i fråga om de kliniska amanuenserna har kommittén ansett,
att benämningen »amanuens» bör bibehållas äfven för nu ifrågavarande
befattningshafvare vid poliklinikerna.

Kommittén har vidare erinrat, att de två polikliniska amanuenserna
i Uppsala hittills icke uppburit någon ersättning från akademiska sjukhuset.
Enligt hvad kommittén inhämtat, vore verksamheten vid ifrågavarande
polikliniker — de medicinska och pediatriska samt den kirurgiska
— icke förlagd till akademiska sjukhusets lokaler, och hvad anginge dessa
inrättningars ekonomi, vore desamma att anse såsom universitetsinstitutioner.
Under sådana förhållanden ansåge kommittén, att allöningen till
dessa två befattningshafvare borde i sin helhet uppföras på universitetets
stat.

Angående de naturaförmåner, som från serafimerlasarettet utginge
till polikliniska amanuenser, har kommittén hänvisat till hvad kommittén
under rubriken »kliniska amanuenser» i sådant hänseende yttrat.

Kommittén har i detta sammanhang omnämnt, att enligt vunna
upplysningar en eller annan af de polikliniska amanuenserna i Stockholm
är i tillfälle att, genom utfärdande af vissa intyg på begäran af patienter,
bereda sig extra inkomster, Indika åtminstone å cn af befattningarna plägat
uppgå till ganska afsevärda belopp. Med hänsyn till arten af denna inkomst
har kommittén emellertid ansett nu omförmälda förhållande icke böra
föranleda någon reduktion i den af kommittén för dessa befattningshafvare
föreslagna allöningen.

Hvad kommittén föreslagit angående lönereglering för de polikliniska Departeamanuenserna
har jag ansett mig böra biträda. mentsehefen.

Enligt detta förslag skulle för de två polikliniska amanuenserna i
Uppsala, som för närvarande aflönas med 750 kronor hvardera, fastställas
en aflöning af 1,500 kronor till en hvar, hvilket motsvarar en sammanlagd
kostnadsökning af 1,500 kronor.

Likaledes skulle vid karolinska institutet en hvar af tre polikliniska
amanuenser, nämligen de vid medicinska, kirurgiska och oftaliniatriska
poliklinikerna, få sin aflöning förhöjd från 750 till 1,500 kronor, motsvarande
en kostnadsökning af tillhopa 2,250 kronor. Äfven åt den vid

54

Uppsala.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

otiatriska polikliniken tjänstgörande amanuensen, som nu aflönas med 900
kronor, skulle beredas en till 1,500 kronor förhöjd aflöning, för hvilket
ändamål erfordras att det ordinarie anslaget för uppehållande af undervisningen
i otiatri, rhinologi och laryngoskopi, nu utgående med 3,900
kronor, höjes med 600 kronor eller till 4,500 kronor. Den totala kostnadsökningen
för karolinska institutet komme således att utgöra 2,850 kronor.

För de polikliniska amanuensernas lönereglering skulle alltså, sammanlagdt
för Uppsala universitet och karolinska institutet, kräfvas en anslagsökning
af 4,350 kronor.

3. Befattningshafvare vid röntgeninstitut.

Till uppehållande af verksamheten vid de särskilda röntgenafdelningar,
som äro inrättade i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet,
hafva på extra stat för år 1912 anvisats följande anslag:

såsom bidrag till arfvode åt en assistent å akademiska
sjukhusets i Uppsala röntgenafdelning, med den tjänstgöring,
som af Kungl. Maj:t bestämmes..............kr. 1,500

med villkor att för ifrågavarande assistents aflöning ett lika
stort belopp utgår från akademiska sjukhusets stat;

såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets
i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet, med den

tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t bestämmes........» 1,500

under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort belopp
bidrager till ifrågavarande assistents aflöning;

till arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å sera fimerlasarettet.

.....................» 3,000

till aflöning åt erforderligt biträde åt nämnda föreståndare
och till underhåll af röntgeninstruinentariet.........» 2,000

Rörande uppkomsten och utvecklingen af de särskilda röntgenafdelningarna
torde här få erinras om följande.

För anskaffande till användning å det akademiska sjukhuset i Uppsala
af en röntgenapparat anvisades, enligt beslut vid 1904 års Riksdag,
på extra stat för år 1905 ett anslag af 3,000 kronor. Från akademiska
sjukhusets stat utgick vidare, från och med år 1906, ett belopp af 500
kronor såsom bidrag till aflönande af en assistent vid sjukhusets röntgenafdelning.
På gjord framställning anvisade därefter 1907 års Riksdag på
extra stat för år 1908 ett anslag å likaledes 500 kronor såsom bidrag
till arfvode åt den ifrågavarande assistenten. Enahanda anslag anvisades
på extra stat äfven för åren 1909 och 1910.

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

I skrifvelse den 1 augusti 1907 hade emellertid begärts, bland annat,
att assistenten vid akademiska sjukhusets röntgenafdelning måtte tillerkännas
en kontant aflöning af 2,000 kronor, och denna framställning vann
understöd såväl af myndigheterna vid Uppsala universitet som af universitetskanslern,
i dennes yttrande af den 6 mars 1909.

I sammanhang med Uppsala universitets riksdagspetita för 1910''
års Riksdag gjorde medicinska fakulteten den 27 maj 1909 en förnyad
framställning i detta ämne.

Fakulteten lämnade däri till en början eu redogörelse för röntgenologiens
framsteg under de senaste åren och för det arbete, som ålåge
föreståndaren för akademiska sjukhusets röntgenafdelning. Af denna redogörelse
ansåg fakulteten klart framgå, huru alldeles otillfredsställande de
löneförmåner vore, hvilka föreståndaren för röntgenafdelningen för det
dåvarande åtnjöte, nämligen 1,000 kronor för år räknadt. Förhållandena
vore ock sådana, att, därest ej en afsevärd förhöjning af denna lön omedelbart
kunde erhållas, fakulteten med det största bekymmer motsåge den
nära liggande möjligheten, att ingen kompetent person skulle befinnas villig
att uppehålla platsen.

Det läge nära att vilja jämföra föreståndarens för röntgenafdelningen
aflöning med de kliniska amanuensernas och underläkarnas. Dessa
tjänstgjorde visserligen delvis för en likartad lön — ehuru de i motsats
till den förre dessutom hade fri bostad — och deras dagliga arbetstid
vore fullt lika stor som dennes. Detta visade visserligen till fullo, att
äfven deras ersättning i förhållande till deras arbete vore alldeles för liten,
men icke desto mindre utfölle en jämförelse med dem afgjordt ogynnsamt
för röntgeno]ogens löneförmåner.

Det vore nämligen att märka, att det af honom kräfdes en alldeles
speciell teknisk utbildning, liggande helt och hållet vid sidan om den vanliga
medicinska utbildningen och till hvilken det ej funnes full motsvarighet
vid de kliniska amanuensbefattningarna.

Vidare medförde hans arbete visserligen en ytterligare ingående
utbildning på hela detta område af medicinen, men detta vore ett speciellt
område; hans kunskaper därutinnan kunde vid en vanlig medicinsk praktisk
verksamhet ej komina till sin rätt, och han kunde i framtiden begagna sin
vunna färdighet och insikt endast under den förutsättningen, att ett röntgenlaboratorium
med hela dess dyrbara och stor plats kräfvande utrustning
stode till hans förfogande. Han blefve med ett ord utbildad till en medicinsk
specialist i detta ords allra strängaste mening och hade den fulla
behållningen af sin utbildning endast för den händelse, att han allt framgent
komme att fortsätta som dylik specialist.

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Detsamma gällde alldeles ej om de kliniska amanuenserna. Äfven
om vissa af akademiska sjukhusets kliniker kunde i större eller mindre
grad betecknas som specialkliniker, gällde det dock, att de kunskaper
och den färdighet, som en klinisk amanuens å någon af dem inhämtat, i
rikt mått gagnade honom under en framtida, äfven allmänt medicinsk
praktisk verksamhet, under det att röntgenologen hade föga behållning af
sin utbildning, om han ej vore i tillfälle att fortsätta sitt arbete å ett
röntgenlaboratorium.

Det framginge däraf, att, huru trängande behofvet af eu betydlig
löneförhöjning för de kliniska amanuenserna och underläkarna än vore,
det vore ännu mera trängande för föreståndaren för röntgenafdelningen
och där utgjorde en oafvislig nödvändighet, därest trygghet eller ens
rimlig utsikt skulle finnas för att den kliniska undervisningen och den praktiska
sjukvården å akademiska sjukhuset äfven i framtiden skulle åtnjuta den
ovärderliga hjälp, som den moderna röntgenologien kunde skänka dein.

Med stöd af hvad som anförts och särskilt med hänsyn dels till
den betydliga tekniska utbildning, som fordrades för föreståndaren vid en
större röntgenafdelning, dels framför allt till det omfattande och tidsödande
arbete, som af honom kräfdes, ansåg fakulteten arfvodet för denna befattning
ej böra sättas lägre än till 4,000 kronor. Då 500 kronor utginge från
sjukhusets stat, skulle följaktligen från statsverket erfordras 3,500 kronor.
Fakulteten hemställde alltså om beviljande af ett anslag ‘å 3,500 kronor på
extra stat för år 1911 till arfvode åt amanuensen och föreståndaren för
sjukhusets röntgenafdelning.

Denna framställning från medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrktes
såväl af det större akademiska konsistoriet, enligt beslut den 11 september
1909, som ock af universitetskanslern, i skrifvelse den 11 oktober samma
år angående Uppsala universitets rikdagspetita.

Beträffande denna framställning anförde chefen för ecklesiastikdepartementet
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910 bland annat, att
goda skäl hade bjudits för att åstadkomma någon förbättring i arfvodet
åt den tjänsteman, hvarom fråga vore och som syntes intaga en viss
särställning i förhållande till andra med honom annars jämförliga befatt ningshafvare.

_

Man kunde enligt departementschefens mening tveka, om tidpunkten
då vore den rätta för vidtagande af eu dylik arfvodesförbättring. Den
stora frågan om en allmän lönereglering för amanuenser in. fl. vid rikets
universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet vore nämligen, enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 22 oktober 1909, öfverlämnad till utlåtande af
löneregleringskommittén, och i nämnda ärende inginge också frågan om

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 225.

57

nu afveckla befattningshafvares löneförmåner. Det hade emellertid synts
departementschefen framgå af hvad i förevarande ämne andragits, att spörsmålet
om en arfvodesförbättring för nu afsedda befattningshafvare ej tålde
uppskof, och departementschefen hade därför trott sig redan då böra framlägga
detsamma inför Kungl. Maj:t.

Det syntes departementschefen som om man dåmera ville tillerkänna
den ifrågavarande befattningshafvaren en annan och själfständigare ställning
än dittills — den föreslagna nya benämningen antydde detta — och att
orsaken till den afsevärda löneförhöjning, , som begärts, till en del vore
denna. Antagligt vore också, att befattningen mer och mer befunnits vara
af den natur, att densamma borde få en själfständigare och förmånligare
ställning än den, som tillkomme en klinisk amanuens.

Äfven om man utginge därifrån, syntes det departementschefen dock
ej lämpligt att, innan löneregleringskommittén yttrat sig, så afsevärdt som
fakulteten begärt höja ifrågavarande befattningshafvares arfvode. Stannade
man vid ett belopp af 3,000 kronor, ansåg departementschefen, att man å ena
sidan väsentligt förbättrat löneförmånerna för assistenten — denna benämning
syntes tills vidare kunna bibehållas — och å andra sidan svårligen
öfverskridit hvad som med hänsyn till de förhållanden, hvilka redan rådde
i afseende å denna befattning, i aflöningsväg kunde ifrågasättas vid en
definitiv lönereglering.

Om man ansåge, att assistentens arfvode borde utgöra 3,000 kronor,
syntes dock ej därför erfordras höjning af statsmedel med skillnaden mellan
detta belopp och de 500 kronor, som af nämnda medel redan utginge.
Man borde nämligen kunna med hänsyn till röntgenterapiens värde för
sjukvården påräkna ökadt bidrag från sjukhusets stat utöfver därifrån
utgående 500 kronor.

Departementschefen ansåg hvad i ärendet förekommit gifva honom
anledning till det förslag, att man för det dåvarande borde hos Riksdagen
å extra stat begära allenast 1,500 kronor till arfvode åt ifrågavarande
assistent, under förutsättning därvid, att ett lika belopp komme honom
till del från akademiska sjukhusets stat.

Med den förändrade ställning ifrågavarande assistent därefter skulle
komma att intaga, ansåg departementschefen, att bestämmelser rörande hans
tjänstgöring borde, efter förslag af vederbörande, fastställas af Kungl. Maj:t.

Sedan Kungl. Maj:t enligt departementschefens hemställan beslutat
i förevarande ärende framlägga förslag till 1910 års Riksdag, beslöt Riksdagen
att på extra stat för år 1911 anvisa såsom bidrag åt en assistent å
akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenafdelning, med den tjänstgöring
som af Kungl. Maj:t bestämdes, ett anslag af 1,500 kronor, med villkor

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. (Nr 225.) 8

Lund.

58 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

att för ifrågavarande assistents aflöning ett lika stort belopp ntginge från
akademiska sjukhusets stat.

Enahanda anslag har, med samma villkor, anvisats på extra stat
äfven för år 1912.

Hvad beträffar det vid klinikerna i Lund inrättade röntgenlaboratoriet,
meddelade professor J. L. Borelius till medicinska fakultetens protokoll den
26 maj 1909, att, sedan vid 1900 års Riksdag anslag beviljats till inredning
och utrustning af ett kliniskt laboratorium vid sjukvårdsinrättningarna i
Lund, hade af denna summa'' en mindre del afsatts till anskaffande af en
röntgenapparat, som också vid den tiden uppsatts på kirurgiska kliniken.
Så småningom hade senare behöfliga apparater tillkommit, och särskildt
år 1909 hade — genom anslag ur universitetets reservfond för utrustningen
och ur lasarettets medel för driften — utrustningen och arbetsmöjligheterna
blifvit sådana, att man då kunde tala om ett verkligt litet röntgeninstitut,
disponerande två rum i kirurgiska klinikens byggnad.

Med den sakkunniga skötseln hade det däremot tills vidare varit klent
beställdt. Från början af år 1909 vore därmed så anordnad!, att lasarettet
i Lund och sjukhuset i Malmö gemensamt öfverenskommit med en i
Malmö bosatt privat röntgenspecialist att mot ett arfvode af 1,500 kronor
från hvartdera sjukhuset 2—3 gånger i veckan besöka sjukhusen och utöfva
ledningen öfver röntgenarbetet.

Det vore lätt att inse, att detta endast kunde vara ett provisorium
och att, å ena sidan, en röntgenspecialist endast för en köld tid kunde
finna med sin fördel förenligt att för ett sådant arfvode behålla ett dylikt
uppdrag, och å andra sidan ett kliniskt sjukhus icke kunde åtnöjas med
en sådan anordning, då tydligtvis uppdraget endast kunde omfatta undersökningar,
som vore för sjukvården behöfliga, men ej undersökningar
för den kliniska undervisningen och öfriga undersökningar i vetenskapligt
syfte.

Borelius anhöll, att fakulteten ville i vanlig ordning göra framställning
om ett anslag af 4,000 kronor som lön åt en föreståndare
för klinikernas röntgenlaboratorium, och detta äskande vann understöd af
såväl medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet som
universitetskanslern, i dennes skrifvelse den 11 oktober 1909 angående
riksdagspetita för Lunds universitet.

T detta ärende anförde chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1910, bland annat, att redan för handen
varande förhållanden syntes, beträffande den ifrågavarande befattningshafvaren
vid röntgenlaboratoriet i Lund, inbjuda till en liknande anordning

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

som den, hvilken af departementschefen föreslagits med afseende å röntgenafdelningen
i Uppsala.

Enligt hvad ett från Borelius till ecklesiastikdepartementet ingånget
meddelande gåfve vid handen, borde emellertid kombinationen med sjukhuset
i Malmö, beläget såsom det vore å annan ort, för framtiden lämnas
ur räkningen.

Samma meddelande utvisade, att däremot det anslag å 1,500 kronor,
som enligt upplysning af Borelius genom särskildt landstingsbeslut för
det dåvarande utginge på sjukvårdsinrättningarnas stat, borde kunna
fortfarande påräknas. Detta anslag beviljades, enligt hvad Borelius
i nämnda meddelande sagt, af landstinget för ett år i sänder och kunde
beräknas komma att utgå äfven till en med statsmedel aflönad rönt<?enföreståndare.
Då komine emellertid obetingadt att vid detsamma fästas det
villkoret, att tjänstinnehafvaren äfven under de akademiska ferierna funnes
att tillgå för de för sjukvårdens tidsenliga skötande äfven under denna
tid nödiga röntgenundersökningar.

Utgående från den förutsättningen, att godtgörelse till belopp af
minst 1,500 kronor komme ifrågavarande befattningshafvare till godo å
staten för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, ville departementschefen
söka medverka till att å extra stat bereddes samma befattningshafvare
ett arfvode af statsmedel till belopp af 1,500 kronor. Likasom departementschefen
föreslagit i afseende å assistenten i Uppsala, syntes bestämmelser
rörande den nu ifrågavarande assistentens tjänstgöring böra, efter
förslag af vederbörande, fastställas af Kungl. Maj:t.

Efter det förslag i ärendet förelagts 1910 års Riksdag, beslöt Riksdagen
att såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets
i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet, med den tjänstgöring som
af Kungl. Maj:t bestämdes, på extra stat för år 1911 anvisa ett anslag
af 1,500 kronor, under villkor att Malmöhus läns landsting med lika stort
belopp bidroge till ifrågavarande assistents aflöning.

Äfven för år 1912 har enahanda anslag, med nu ansafvet villkor,
blifvit af Riksdagen på extra stat anvisadt. I

I fråga slutligen om röntgeninstitutet å serajimerlasarettet är först Serafimer*
att nämna, att Riksdagen år 1899 beviljade ett anslag af 3,000 kronor lasarettet•
på extra stat för år 1900 till anskaffande för klinikerna å serafimerlasarettet
af en fullständig s. k. röntgenapparat jämte apparater för fotografering.
Sedermera har på extra stat för åren 1908—1912 anvisats dels till
arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet ett
belopp af 3,000 kronor, dels ock till aflöning åt erforderligt biträde åt

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

föreståndaren och till underhåll af röntgeninstrumentariet 2,000 kronor,
eller sålunda tillhopa 5,000 kronor. Af nyssberörda anslag å 2,000 kronor
har, såsom framgår af den vid skrifvelse från karolinska institutets lärarkollegium
till universitetskanslern den 10 september 1908 fogade utredning,
ett belopp af 1,000 kronor afsetts till arfvode åt en amanuens vid
röntgeninstitutet.

Enär denne amanuens hade mindre tjänstgöring än de kliniska amanuenserna
äfvensom tillfälle till vissa biinkomster, ansåg lärarkollegiet
aflöningen för amanuensen vid röntgeninstitutet böra bestämmas till allenast
1,500 kronor i stället för det belopp af 2,000 kronor, som enligt kollegiets
förslag skulle tillkomma de kliniska amanuenserna (underläkarna). I sådant
hänseende hemställde lärarkollegiet i sin skrifvelse den 10 september
1908, att anslagen till serafimerlasarettets röntgeninstitut måtte å extra stat
upptagas med ett belopp af 5,500 kronor, däraf 3,000 kronor till föreståndaren
samt 2,500 kronor till biträdet och till instrumentariets underhåll.

Sedan denna framställning upprepats i lärarkollegiets skrifvelse den
9 september 1909, anförde chefen för ecklesiastikdepartementet i yttrande
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910, att spörsmålet om det ifrågavarande
biträdets aflöning vore innefattadt i ärendet om allmän lönereglering
för amanuenser m. fl. vid karolinska institutet och universiteten och
att framställningen om förhöjdt arfvode fördenskull syntes icke då höra
af Kungl. Maj:t upptagas. I enlighet med denna departementschefens
mening blef frågan om förhöjning af ofvanberörda anslag då icke underställd
Riksdagens pröfning.

I de kliniska och polikliniska amanuensernas petition af november
1911 har begärts, att anslaget till serafimerlasarettets röntgeninstitut måtte
höjas till 6,000 kronor, på det att ett arfvode af 2,000 kronor måtte kunna
utgå till en klinisk underläkare vid nämnda institut.

Löneregle- Lönereglering skommittén har i sitt betänkande meddelat, att det bi ringskom-

drag till aflönande af röntgenassistenten i Uppsala, som skall utgå från
mit '' akademiska sjukhuset därstädes, fastställts till 2,000 kronor i stället för
det i Riksdagens beslut förutsatta beloppet af 1,500 kronor. Tillsammans
med statsbidraget, 1,500 kronor, utgjorde således denne befattningshafvares
kontanta aflöning 3,500 kronor.

Såsom frainginge af chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1910, vore det afsedt, att den
lönereglering, som vid nämnda års Riksdag genomfördes för röntgenassistenterna
i Uppsala och Lund, skulle vara af mera provisorisk karaktär.
I fråga om aflöningens belopp yttrade sålunda departementschefen,

61

Kungl. Ma jäs nåd. proposition iVr 225.

hvad särskild! angick röntgenassistenten i Uppsala, att. om man stannade
vid ett belopp af 3,000 kronor, man svårligen öfverskridit hvad som
med hänsyn till de förhållanden, hvilka redan rådde i afseende å denna
befattning, i aflöningsväg kunde ifrågasättas vid en definitiv lönereglering.

Kommittén hade för sin del icke kunnat finna, att redan nu, föga
mer än ett år efter det den vid 1910 års Riksdag beslutade löneregleringen
för dessa befattningshafvare trädt i kraft, tiden kunde vara inne att för dem
genomföra den definitiva lönereglering, som år 1910 antyddes af departementschefen.
Såvidt kommittén af de föreliggande framställningarna och
eljest kunnat inhämta, vore röntgentekniken, och särskild! dess användningför
sjukvårdsändamål, stadd i alltjämt fortgående utveckling, och det
måste, anförde kommittén, under sådana förhållanden vara vanskligt att
nu söka på ett mera definitivt sätt bedöma, hvilken ställning i aflöningshänseende
borde tillkomma de särskilda representanterna för ifrågavarande
speciella undersöknings- och behandlingsmetoder.

Under dessa förhållanden och med hänsyn jämväl därtill, att från
karolinska institutet någon framställning icke gjorts beträffande aflöningsreglering
för föreståndaren vid röntgeninstitutet i Stockholm, hade kommittén
ansett sig icke böra nu föreslå någon ändring i fråga om de statsanslag,
som för närvarande utgå till aflönande af de olika röntgeninstitutens
föreståndare.

Hvad däremot angår amanuensen vid röntgeninstitutet i Stockholm,
har kommittén biträdt vederbörande myndigheters förslag därom, att aflöningen
till denne befattningshafvare bestämmes till 1,500 kronor, motsvarande
det belopp, som nu föreslås såsom arfvode till de polikliniska
amanuenserna. I

I likhet med löneregleringskommittén anser jag, att med spörsmålet Departeom
eu mera definitiv lönereglering för röntgeninstitutens föreståndare bör mentschefen.
kunna tills vidare anstå, och detta så mycket hellre, som den nuvarande
aflöningen till dessa föreståndare afsevärdt öfverstiger hvad jag funnit mig
kunna föreslå såsom aflöning för öfriga befattningshafvare, om hvilka i
förevarande ärende är fråga.

Såsom bidrag till aflönande af röntgenassistenterna i Uppsala och Lund
torde fördenskull böra på extra stat för år 1913 äskas samma belopp, som
för innevarande år beviljats för enahanda ändamål. Likaledes lärer det
anslagsbelopp, som för närvarande är afsedt till arfvode åt föreståndaren
för röntgeninstitutet å serafimerlasarettet, böra bibehållas oförändradt.

Beträffande åter den hos föreståndaren för nyssnämnda institut tjänstgörande
amanuensen har det synts mig billigt att, på sätt ock lönereglerings -

62

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 225.

Uppsåt a.

kommittén hemställt, hans nuvarande ersättning, som utgör 1,000 kronor
för år, höjes till 1,500 kronor. Därför kräfves en anslagsökning af 500
kronor.

Vid behandling den 13 januari 1912 af ärenden rörande anslag under
riksstatens åttonde hufvudtitel har emellertid Kungl. Magt, på min
hemställan, beslutat föreslå Riksdagen att för år 1913 bevilja enahanda
anslag till röntgenarbetena vid seratimerlasarettet, som anvisats för innevarande
och vissa föregående år, nämligen dels till arfvode åt en föreståndare
för lasarettets röntgeninstitut 3,000 kronor, dels ock till aflöning
åt erforderligt ‘biträde åt föreståndaren och till underhåll af röntgeninstrumentariet
2,000 kronor, tillhopa 5,000 kronor. Jag erinrade emellertid
vid samma tillfälle, att jag vid slutlig behandling af det nu föreliggande
ärendet om lönereglering för amanuenser och vissa andra befattningshafvare
vid universiteten och karolinska institutet möjligen torde blifva nödsakad
att föreslå ändringar i vissa anslagsbelopp, som jag då begärde å
extra stat för nämnda högskolor.

För genomförande af den ifrågasatta löneregleringen för amanuensen
vid serafimerlasarettets röntgeninstitut erfordras nu en höjning med 500
kronor i det för röntgenarbetena vid serafimerlasarettet redan äskade och,
enligt hvad kändt är, af Riksdagens båda kamrar beviljade anslagsbeloppet.

4. Assistenter och amanuenser vid teoretiskt-medicinska institutioner.

Vid teoretiskt-medicinska institutioner äro anställda tillhopa 23
befattningshafvare af nu ifrågavarande slag, nämligen i Uppsala 1 assistent
och 6 ''amanuenser, i Lund likaledes 1 assistent och 6 amanuenser samt
vid karolinska institutet 9 amanuenser.

Af de nämnda sju befattningshafvarna i Uppsala tjänstgöra vid
anatomiska institutionen två amanuenser, vid patologiska institutionen en
assistent och en amanuens, vid fysiologiska institutionen en amanuens,
vid institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi en amanuens samt
vid farmakologiska institutionen likaledes en amanuens.

Assistenten vid patologiska institutionen åtnjuter af allmänna medel
en kontant aflöning af 1,500 kronor samt därutöfver två famnar ved
och boställsrum. Till en amanuens vid anatomiska institutionen utgår af
allmänna medel aflöning af 950 kronor, hvartill kommer ved och boställsrum.
Amanuenserna vid patologiska och fysiologiska institutionerna
samt vid institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi uppbära af allmänna
medel aflöning med 500 kronor till en hvar jämte ved och

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

boställsrum. Eu amanuens vid anatomiska institutionen uppbär af
allmänna medel eu aflöning af 500 kronor, hvartill kommer boställsrum.
Till amanuensen vid farmakologiska institutionen utgår slutligen
en aflöning af 500 kronor, däraf 350 kronor ränta från Wahlenbergs
amanuensfond.

I den underdåniga framställning, som den 11 juli 1907 ingafs till
ecklesiastikdeparementet af åtskilliga amanuenser och f. d. amanuenser vid
de teoretiskt-medicinska institutionerna i Uppsala, hafva dessa anhållit, att
arfvodet för _ amanuenserna vid anatomiska, fysiologiska och medicinsktkemiska
institutionerna vid universitetet måtte höjas till 1,200 kronor.
Sökandena hafva i sådant hänseende anfört, bland annat, att enligt en
af sökandena företagen utredning »minimiomkostnaderna för en medicine
studerande» uppginge, oberäknad!; hyra och räntor å studieskulder, till
1,200 kronor om året, samt att med befattningarna vore förenadt så
mycket arbete, att de i regel toge sin innehafvare helt i anspråk och ej
lämnade någon tid öfrig till studier för examen.

Vidare har i petitionen den 1 augusti 1907 framställning gjorts
därom, att de kontanta löneförmånerna måtte få utgå med 2,500 kronor
för assistenten vid den patologiska institutionen i Uppsala och med 2,000
kronor för amanuensen vid samma institution.

Rörande dessa framställningar har medicinska fakulteten i Uppsala
i sitt utlåtande af den 30 september 1907 anfört bland annat, att inom
den medicinska fakulteten undervisningen allt mer utvecklat sig därhän,
att tyngdpunkten af studiet förlagts till institutionens lärosalar och laboratorier,
hvarigenom otvifvelaktigt i många fall amanuensens arbete ökats.

^ id fragans allmänna bedömande borde ej heller lämnas ur räkningen
den tendens till starkare koncentrering af studiearbetet, som under
senare år gjort sig gällande och som ledt till en väsentlig förkortning
i tiden för särskild! medicine kandidatexamens afläggande. Denna koncentrering
af studiearbetet till kortare tid påverkade emellertid amanuensens
. ställning i dubbelt afseende. A ena sidan ställde undervisningens
intensivare bedrifvande i många fall på honom ökade arbetskraf
i hans egenskap af amanuens; å andra sidan blefve den tidsförlust,
som amanuensuppdraget medförde, relativt större än förut, eller, om
man så ville uttrycka det, den tid ett amanuensförordnande toge i anspråk
representerade för amanuensen själf under sådana förhållanden ett
större värde, då han därunder af sina jämnåriga i examensstudierna distanserades
mer än under förr härskande studieanordning var fallet. Detta

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

hade i alldeles särskild grad sin betydelse för de teoretiskt-medicinska institutionerna,
där de under amanuensåret inhämtade kunskaperna i det .
speciella ämnet ej i samma grad som inom de praktiska disciplinerna
kunde förutsättas direkt komma till användning vid den framtida utöfningen
af läkarkallet.

Beträffande de ifrågavarande amanuensernas åligganden meddelade
fakulteten, att den högre aflönade amanuensen vid anatomiska institutionen
i stor utsträckning biträdde vid den muntliga undervisningen på anatomisalen
under hela den tid af året denna undervisning varade, eller från
den 1 september till den 31 maj, med undantag allenast för tiden 22 december—8
januari. Han hade vidare att biträda de två professorerna i
inakroskopisk anatomi vid dissektioner och andra förberedelser till deras
föreläsningar, och slutligen ålåge honom att ombesörja den vidlyftiga och
tidsödande bokföringen af dissektionspartier och dissektionsafgifter. Hela
hans dag vore strängt upptagen af detta arbete och hans dagliga tjänstgöring
torde i medeltal belöpa sig till bortåt 7 timmar.

I själfva verket öfverstege de sålunda anförda arbetsuppgifterna eu
enda persons krafter, och det vore endast genom att fakulteten i regel
lyckats vid institutionen fästa en lönlös extra ordinarie amanuens, hvilken
delade arbetet med den ifrågavarande ordinarie amanuensen, som ett nedbringande
af arbetstiden till det angifna måttet varit möjligt. Den högre
aflöning, som redan vore förenad med ifrågavarande amanuensplats, vore
ock väl motiverad med den därmed förenade arbetsbördan.

Den amanuens vid anatomiska institutionen, hvilken uppbure den
lägre aflöningeu, biträdde professorn i histologi regelbundet i den muntliga
undervisningen vid mikroskopet samt dels själf förfärdigade, dels
handledde de studerande vid förfärdigandet af de för undervisningen behöfliga
preparaten. Detta arbete lämnade under den tid af A1 Ii manad,
under hvilken undervisningen dagligen påginge, amanuensen ingen ledig
tid. Under återstoden af läsåret utgjordes arbetet hufvudsakligen af preparationer
samt katalogisering och ordnande af samlingarna, hvilket arbete
•knappt upptoge mer än ett par timmar dagligen. Beräknadt på läsårets
åtta månader kunde denne amanuens antagas i medeltal hafva en tjänstgöringstid
af omkring 6 timmar om dagen. Fakulteten hade också på
sin tid för denne amanuens begärt samma aflöning som för den först omnämnde
eller 950 kronor, ehuru Kungl. Maj:ts proposition i ämnet då ej
vann Riksdagens bifall.

Amanuensen i fysiologi hade att assistera vid professorns och laboratorns
föreläsningar samt vid förberedelserna till dessa. Han biträdde
likaledes vid de af laboratorn ledda laborationsöfningarna. Därtill komme

65

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

assistans vid de ordinarie lärarnas vetenskapliga arbeten, experiment o. d.,
en uppgift, som under olika omständigheter kunde taga ganska olika tid i
anspråk. I medeltal för hela läsåret kunde man anslå den dagliga tjänstgöringen
för denne amanuens till omkring 2 timmar. I och med den nya
examensstadgans ikraftträdande och förläggandet af undervisning i fysik
till fysiologiska institutionen komme dock denna arbetstid sannolikt att ökas.

Amanuensen vid med i dusk-kem iska institutionen intoge eu ställning
nära jämförlig med den sist angifna. Hans arbetsuppgift bestode
närmast i att assistera vid de båda professorernas föreläsningar och vid
förberedelserna till dessa samt vid laborationsöfningarna. Hans åligganden
å institutionen syntes kunna i medeltal per dag beräknas till mer än 2
timmar under läsårets 8 månader.

Af hvad som anförts ansåg fakulteten framgå, att en afsevärd
skillnad i de ifrågavarande amanuensernas göromål förefunnes. De båda
amanuenserna å anatomiska institutionen, hvilka i stor utsträckning toges
i anspråk äfven såsom biträdande lärare, hade en lång daglig tjänstgöringstid,
och något nämnvärdt examensarbete under deras amanuensår
kunde, redan på grund af amanuensarbetets mängd, i regel ej förekomma.
Amanuenserna i fysiologi och medicinsk kemi åter hade en kortare
daglig tjänstgöring. Att amanuenserna själfva angifvit, att ej heller vid
dessa förordnanden någon tid blefve öfrig för examensstudier, antog fakulteten
bero därpå, att de tagit med i räkningen det förhållandet, att
amanuenserna i regel gjorde själfständiga vetenskapliga undersökningar
och att dessa toge deras öfriga tid i anspråk.

Fakulteten hemställde, att de vid anatomiska institutionen anställda
amanuenserna måtte tillerkännas arfvode efter 1,200 kronor för år
hvardera jämte ved och bostad såsom dittills, samt att amanuensen vid
fysiologiska och amanuensen vid medicinsk-kemiska institutionen måtte
erhålla förhöjdt arfvode, hvilket fakulteten med afseende å såväl arbetets
art och lcfnadskostnadernas stegring som hvad matematisk-naturvetenskapliga
sektionen för vissa amanuenser förordade, ansåg icke böra sättas
lägre än till 800 kronor.

I anledning af petitionen hemställde fakulteten vidare, att den vid
farmakologiska institutionen anställde amanuensen, ehuru han icke deltagit
i petitionen, måtte tillerkännas löneförökning till motsvarande kontanta
belopp, som föreslagits för amanuenserna vid fysiologiska och medicinskkemiska
institutionerna. I fråga om arbetstid och arbetsuppgifter vore
amanuensen vid den farmakologiska institutionen nära jämställd med de
två nyssnämnda befattningshafvarna, men han vore i ekonomiskt hänseende
så till vida mindre gynnsamt situerad, som han icke ägde rätt till fri bo Bihang

till Riksdagens protokoll 1212. 1 saml. 177 käft. (Nr 225.)

9

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

stad och ved. Det vore ock att förutse, att äfven denne amanuens med
den nya examensstadgans ikraftträdande måste blifva ytterligare tagen i
anspråk för undervisningens behof.

Assistenten vid patologiska institutionen hade, enligt hvad fakulteten
meddelade, följande uppgifter: att assistera vid obduktionerna och, om mer
än en sådan gjordes samtidigt — hvilket ej sällan skedde — sjelfständigt
leda samt författa protokoll öfver den ena obduktionen; att iordningställa
demonstrationsmaterialet till professorns föreläsningar; att förarbeta (härda,
skära och färga) det material, som tillvaratoges vid obduktionerna i och för
närmare mikroskopisk undersökning; att på samma sätt sköta allt det material,
som från akademiska sjukhusets olika afdelningar inlämnades till mikroskopisk
undersökning, samt ägna detsamma en förberedande undersökning
för diagnosens fastställande; att själ (''ständigt utföra de bakteriologiska
undersökningarna för klinikernas och poliklinikernas räkning; att utföra
större delen af obduktionerna å Uppsala hospital och asyl; samt att under
ferierna ensam verkställa obduktionerna och sköta de löpande undersökningarna.
Då obduktionernas årliga antal vore omkring 300 samt de diagnostiska
undersökningarnas omkring 600, syntes det fakulteten vara lätt att
inse, att a~sistentens arbete vore synnerligen betungande. Hans dagliga
arbetstid vore ock nästan undantagslöst från kl. V2 9 f. in. till kl. V2 9 e. m.
med afbrott endast för måltiderna.

Amanuensen vid patologiska institutionen hade att biträda vid den
bakteriologiska kursen under höstterminen samt vid den patologisk-histologiska
kursen under vårterminen. Han hade vid dessa kurser ej endast
att iordningställa material till demonstrationer och öfningar utan måste
ock på grund af det störa antalet deltagare i kurserna direkt deltaga i
undervisningen och med kursledaren dela arbetet med demonstralionerna
vid mikroskopet samt handleda vid preparationsöfningarna. Han loges sålunda
i anspråk äfven såsom lärare, hvilket gjorde hans ställning maktpåliggande
och medförde, att han utöfver sin arbetstid på institutionen
ock måste förbereda sig till lektionerna. Han måste vidare biträda vid
obduktionerna, när materialet så kräfde, samt deltaga i förarbetet med det
löpande materialet å de tider, då han ej vore fullt upptagen med de
nämnda kurserna. Han hade ock att underhålla samlingarna af undervisningstnateriell
samt att uppställa, etikettera och protokollera museipreparaten,
så långt tiden medgåfve.

Äfven amanuensen hade ett mycket betungande arbete och hans arbetstid
på institutionen vore i medeltal 7—8 timmar dagligen; dock hade
han, till skillnad från assistenten, kommit i åtnjutande af ferier vid julen

67

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

och om sommaren, hvilket senare ansetts skäligt på grund af den låga
aflöning han dittills åtnjutit (500 kronor).

för att kunna utföra det arbete, som sålunda ålåge assistent och
amanuens vid patologiska institutionen, erfordrades en viss erfarenhet äfven
i de praktiska disciplinerna. Befåttningshafvarna i fråga måste därför i
sina studier hafva hunnit minst så långt, att de afslutat alla eller åtminstone
hufvud parten af sina kliniska t jänstgöringar till medicine licentiatexamen.
Därigenom blefve kompetensfordringarna desamma som för underläkare
och amanuenser på de kliniska afdelningarna; och då de ifrågavarande
befattningshafvarnas tid vore upptagen med arbete å institutionen
under hela dagen, så att de ej finge tid öfrig att ägna sig åt annat, och
då vidare arbetet å den patologiska institutionen liksom å klinikerna fortlöpte
under hela året utan något afbrott för jul- och sommarferier, syntes
det fakulteten skäligt, att assistenten och amanuensen å den patologiska
institutionen beträffande löneförmåner jämnställdes med kamraterna på sjukhuset,
assistenten med underläkarna och amanuensen med amanuenserna.

Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrkte alltså, att, med bibehållande
af dittills varande naturaförmåner, den kontanta aflöningen måtte höjas
till följande belopp, nämligen för två amanuenser vid anatomiska institutionen
till 1,200 kronor för hvardera, för amanuensen vid fysiologiska institutionen
och amanuensen vid medirinsk-kemiska institutionen till 800
kronor för hvardera, för assistenten vid patologiska institutionen till 2,500
kronor samt för amanuensen vid patologiska institutionen till 2,000 kronor,
äfvensom att arfvodet till amanuensen vid farmakologiska institutionen
måtte höjas till 800 kronor.

Hvad sålunda föreslagits af medicinska fakulteten i Uppsala har
biträdts af det större akademiska konsistoriet i skrifvelse till universitetskanslern
den 2 november 1907, hvarvid dock konsistoriet, i anslutning
till ett af universitetets drätselnämnd afgifvet yttrande i ärendet, hemställt,
att vid löneförhöjning för ifrågavarande befattningar den till dem
utgående förmånen af ved in natura måtte indragas.

Beträffande motsvarande befattningshafvare vid universitetet i Lund
torde här få erinras, att vid anatomisk-histologiska institutionen äro anställda
två amanuenser, nämligen en på anatomiska och en på histologiska afdelningen,
vid fysiologiska institutionen en amanuens, vid medicinsk-kemiska
institutionen likaledes en amanuens samt vid patologisk-anatomiska institutionen
en assistent och två amanuenser, däraf en vid patologiska och en
vid bakteriologiska afdelninjjen.

o o

Lund.

68

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Aflöningen utgör för assistenten vid den patologisk-anatomiska institutionen
1,500 kronor, för amanuensen vid samma institutions patologiska
afdelning 900 kronor, hvartill kommer fri bostad med bränsle, för
en hvar af amanuenserna vid anatomisk-histologiska, fysiologiska och
medicinsk kemiska institutionerna 500 kronor, jämte fri bostad med
bränsle, samt för amanuensen vid den bakteriologiska afdelningen å patologisk-anatomiska
institutionen 500 kronor, utan några naturaförmåner.

Af medicinska fakulteten i Lund anfördes i yttrande den 20 maj 1908,
att bland dessa befattningshafvare assistenten vid patologisk-anatomiska
institutionen intoge eu särställning därigenom, att han meddelade fullkomligt
själfständig undervisning åt medicine studerande och medicine
kandidater. För dessa hade han nämligen att under examensperioder och
julferier samt dessutom äfven allt emellanåt under terminerna demonstrera
förefallande obduktioner. Därförutom bearbetade han under professorns
ledning mikroskopiskt från patologiska institutionen och hospitalet stammande
obduktionsmaterial och från klinikerna inkommet svulst mat erial
o. d. samt undersökte och bearbetade material för de patologiskt-anatomiska
samlingarna.

För att vara kompetent därtill måste assistenten tydligen äga en
grundlig patologisk utbildning. De assistenter, som tjänstgjort i Lund,
hade i allmänhet haft åtminstone två års speciell patologisk utbildning.
För att erhålla platsen måste assistenten vara medicine licentiat eller medicine
kandidat och i sistnämnda fall hafva genomgått alla kliniska tjänstgöringar.

Den dåvarande assistenten hade en arbetstid af ungefär 8 timmar
dagligen. I betraktande af den för befattningen nödvändiga långa specialutbildningen
och de fordringar i öfrigt, som ställdes på befattningens
innehafvare, föreslog fakulteten, att aflöningen måtte höjas till 2,500
kronor.

Beträffande amanuensen vid den bakteriologiska afdelningen af patologisk-anatomiska
institutionen yttrade fakulteten, att redan i slutet af
1880-talet ämnet bakteriologi införts som undervisningsämne inom fakulteten.
Allt sedan dess hade kurser i detta ämne årligen förekommit;
och då detta från praktisk synpunkt så viktiga ämne oupphörligt varit
och fortfarande vore i hastig utveckling, hade följaktligen undervisningen
måst afsevärdt vidgas. Behofvet af en särskild amanuens i ämnet blef
allt större, helst de studerande under arbetet med sjukdomsalstrande bakterier
vore i ständigt behof af handledning och öfvervakande. Fn sådan
amanuensbefattning inrättades ock år 1896 med en aflöning af 500 kronor.

69

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

För att emellertid den bakteriologiska afdelningen skulle kunna
funktionera på tillfyllestgörande sätt, erfordrades äfven ett afsevärdt arbete
under tiderna mellan undervisningskurserna, i det att befintliga kulturer
ständigt måste skötas, pröfvas på renhet, virulens m. m. samt en
del sera för diagnostiskt ändamål, såsom kolera- och tyfussera, måste beredas
och pröfvas, hvarjämte diagnostiska och andra bakteriologiska metoder
måste pröfvas, på det att framstegen inom vetenskapen måtte komma
undervisningen till godo. Tack vare sådant arbete hade institutet äfven
kunnat verksamt deltaga i bekämpandet af förekommande tyfoidepidemier,
och senast sommaren 1907 hade institutet haft tillfälle att i nämnda hänseende
vara den militära sjukvården behjälplig.

Arbetet å den bakteriologiska afdelningen vore därför kräfvande och
synnerligen ansvarsfullt.

Amanuensbefattningen där vore dock sämst lönad af alla amanuensbefattningarna.
Till ifrågavarande befattning måste emellertid medicine
kandidat användas, dels enär medicine studerande med bakteriologisk
underbyggnad ej funnes att tillgå, dels på grund däraf att bakteriologiskt
arbete fordrade en större mognad i medicinskt hänseende, än hvad
medicine studerande i allmänhet ägde, och äfven någon klinisk erfarenhet.
För att till amanuenser få medicine kandidater hade ämnesläraren
i bakteriologi måst förplikta sig att taga deras tid i anspråk så litet som
möjligt och sålunda måst använda en stor del af sin egen arbetstid till
amanuenssysslor. Detta oaktadt hade den dåvarande amanuensen varit
upptagen cirka fem timmar dagligen under läsåret; men det vore behöfligt
att framdeles mera än dittills taga amanuensens arbetskraft i anspråk,
och hans arbetstid koinme därigenom att afsevärdt förlängas.

Under sådana förhållanden ansåg fakulteten det billigt, att äfven
denne amanuens, som alltid vore medicine kandidat, i afiöningshänseende
likställdes med de öfriga amanuenser, som allagt samma examen.

Amanuensen vid patologiska afdelningen af patologisk-anatomiska
institutionen ålåge att biträda vid samtliga förekommande obduktioner samt
att, i händelse flera obduktioner samtidigt förekomme, själfständigt utföra
och protokollera dem, som professor eller assistent ej kunde medhinna.
Han hade vidare att iordningställa materiell för de patologiska
föreläsningarna och öfningarna, att därvid deltaga i undervisningen vid
mikroskopet äfvensom att deltaga i arbetet med tillvaratagandet af obduktionsinateriell
och med mikroskopiska undersökpingar. Detta allt gjorde,
att hans arbetstid, som fortginge äfven under julferierna, under de senare
åren uppgått till i medeltal 7 timmar om dagen. Sedan denne amanuens
blifvit i afiöningshänseende jämställd med de kliniska amanuenserna, hade

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

platsen till fördel för institutionen alltid varit beklädd af medicine kandidater,
hvilka antingen helt eller i det allra närmaste afslutat sina kliniska
tjänstgöringar.

För nyssnämnda två amanuenser vid patologiska och bakteriologiska
afdelningarna af den patologisk-anatomiska institutionen har fakulteten
föreslagit enahanda aflöning som för de kliniska amanuenserna, nämligen
1,800 kronor till en hvar.

Amanuenserna i anatomi, histologi, kemi och fysiologi vore alla
medicine studerande. Därutinnan ville fakulteten emellertid föreslå en
modifikation beträffande amanuensen i anatomi.

Vid Lunds universitet funnes nämligen icke, såsom fallet vore i
Uppsala och vid karolinska institutet, någon särskild prosektor, utan prosektorsbefattningen
sköttes af den bland fakultetens lärare, som därjämte
hade på sin lott all undervisning och examination i anatomi. Då dissekanternas
antal tidtals vore mycket stort, kunde professorn omöjligen
medhinna alla demonstrationerna och förhören på anatomisalen, utan
en del måste göras af amanuensen. Därvid vore det från undervisningssynpunkt
synnerligen önskvärd!, att amanuensen besutte större medicinsk
underbyggnad än en medicine studerande, eller med andra ord att
han aflagt medicine kandidatexamen och genomgått sina kliniska tjänstgöringar,
så att han vid förhören kunde vara i stånd att för de studerande
framhålla de synpunkter, som från kliniskt, medicinskt och kirurgisk! håll
anlades på anatomien. Detta vore för blifvande läkare af största vikt.
Att nå detta önskemål vore säkerligen ogörligt utan att aflöna nämnda
amanuens med det belopp, som föreslagits för kliniska m. fl. amanuenser,
d. v. s. 1,800 kronor.

Då fakulteten emellertid var öfvertygad att, äfven om detta medgåfves,
det ändock ej alltid skulle lyckas att förvärfva lämpliga medicine kandidater
med afslutade kliniska tjänstgöringar för denna amanuensplats, utan
att man ofta finge nöja sig med medicine studerande, ansåg fakulteten, att
i sist antydda fall innehafvaren af denna amanuensbefattning äfven borde
aflönas i likhet med andra af medicine studerande beklädda amanuensbeställningar.

Amanuensen i anatomi vore, efter hvad fakulteten meddelade, sysselsatt
i medeltal 6 ä 7 timmar dagligen, och hans arbetstid skulle blifva
än längre, om ej frivilliga extra ordinarie amanuenser n hopp om efterträdarskap»
aflyfte en de! af hans börda.

Amanuensens i histologi arbetstid belöpte sig för det dåvarande till
5 ä 6 timmar i medeltal.'' Äfven hans arbetsbörda skulle dock blifva

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225. 71''

ök;id, om ej frivilliga extra ordinarie amanuenser delade arbetet med
honom.

Amanuenserna i medicinsk kemi och fysiologi hade dittills varit
upptagna af sina sysslor ungefär 3 timmar dagligen under arbetsåret. 1
betraktande af den relativt ringa arbetsbörda, som sålunda dittills fallit
på dessa amanuensers lott, kunde man — anförde fakulteten — kanske
tänka sig möjligheten, att deras aflöning blefve satt något lägre än aflöningen
för de med dem eljest likställda amanuenserna i anatomi ochhistologi,
och ett dylikt förslag hade af medicinska fakulteten i Uppsala
framställts rörande motsvarande amanuensbefattningar i Uppsala. För
sin del ville emellertid medicinska fakulteten i Lund på det bestämdaste
yrka på lika aflöning för samtliga dessa fyra amanuensbefattningar
frånsedt den skiljaktighet som läge däri, att fakulteten föreslagit
ökad aflöning åt amanuensen i anatomi, för den händelse han vore medicine
kandidat med afslutade tjänstgöringar.

Redan under dåvarande förhållanden, med full likställighet i aflöningshänseende
mellan amanuenserna i anatomi, histologi, kemi och fysiologi,
hade de bägge sistnämnda amanuensplatserna visat sig vanskliga att °få
besatta med dugligt folk. Detta berodde dels därpå, att de studerande
ej ansåge sig hafva samma fördelar för sin framtida läkarverksamhet af
dessa platser som af amanuensplatserna i anatomi och histologi, dels ock
på den omständigheten att de medicine studerandena, när de hunnit så
långt i sina studier, att de kunde komma i fråga till amanuensplatserna
i medicinsk kemi och fysiologi, vore så pass nära medicine kandidatexamen,
att de ej vore synnerligen benägna att åtaga sig amanuensbefattningar
i dessa ämnen, hvarigenom deras då närliggande examen koinme
att uppskjutas.

Skulle de båda amanuensbefattningarna i medicinsk kemi och fysiologi
aflönas lägre än amanuensbefattningarna i histologi och anatomi (den sist-*
nämnda befattningen innehafd af medicine studerande, ej af medicine kandidat),
blefve det .säkerligen ännu svarare att få amanuensbefattningarna i
medicinsk kemi och fysiologi på tillfredsställande sätt besatta. I sådant
fall komme det behof af ökad arbetshjälp vid institutionernas skötsel
och vid. de vetenskapliga arbetena å institutionerna, som förefunnes och
starkt gjort sig gällande, att allt jämt blifva otillfredsställdt. Den för amanuenserna
i medicinsk kemi och fysiologi dittills relativt korta arbetstiden
finge nämligen ej anses som ett tecken på att institutionerna icke hade
behof åt ökad arbetshjälp. Motsatsen vore, såsom nämnts, fallet, hvilket
bland annat framginge däraf, att å fysiologiska institutionen för tillfälligt

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

beviljade särskilda medel en extra assistent några terminer varit anställd
som biträde vid professorns undersökningar.

Att amanuenserna i medicinsk kemi och fysiologi ej användts i
större utsträckning sammanhängde, enligt hvad respektive lärare i dessa
ämnen meddelat, därmed, att det ej synts dessa lärare lämpligt att med
dåvarande låga löneförmåner upptaga amanuensernas tid med annat än
de för undervisningen nödvändiga arbetena och att amanuenserna därför
endast undantagsvis tagits i anspråk vid de vetenskapliga undersökningarna
å institutionerna och ej alls vid öfriga förekommande institut ionsgöromål.
Det vore emellertid från vetenskaplig synpunkt och från institutionssynpunkt
öriskvärdt, att dessa amanuenser aflönades så, att institutionsföreståndarna
kunde med godt samvete fordra, att amanuenserna ägnade sitt
amanuensår åt sin tjänst.

Då fakulteten ej ville för amanuensen i anatomi och för amanuensen
i histologi föreslå högre aflöning, än att nämnda princip tillfredsställdes,
ansåg fakulteten, såsom redan nämnts, att alla ifrågavarande amanuenser
(i anatomi, histologi, medicinsk kemi och fysiologi), om de vore mi dicine
studerande, borde vara likställda i fråga om aflöning. Såsom lämpligt
aflöningsbelopp för dessa amanuenser hade fakulteten tänkt sig 1,(lOO kronor
jämte fri bostad, en aflöning, som satte dem i stånd att utan nämnvärda
egna utlägg uppehålla sig vid universitetet under amanuensåret.

Fakulteten föreslog sålunda, att amanuensen i anatomi, för den
händelse han vore medicine kandidat och afslutat sina kliniska tjänstgöringar,
skulle erhålla i aflöning 1,800 kronor och fri bostad samt, om han
vore medicine studerande, 1,000 kronor och fri bostad, äfvensom att
amanuenserna i histologi, medicinsk kemi och fysiologi hvar och en måtte
tillerkännas en aflöning af 1,000 kronor jämte fri bostad.

Det större akademiska konsistoriet i Lund har förordat de förslag,
som i förevarande afseenden framställts af medicinska fakulteten.

Karolinska Af de nio amanuenser, som äro anställda vid karolinska institutets

institutet, teoretiskt-inedicinska institutioner, tjänstgöra en vid anatomiska, en vid
histologiska, en vid kemiska, en vid fysiologiska, två vid patologiskt-anatomiska,
en vid rättsmedicinska och en vid hygieniska institutionen, hvartill
kommer en amanuens med skyldighet att å pediatriska kliniken verkställa
och demonstrera liköppningar.

Den kontanta aflöningen utgör för amanuensen vid anatomiska institutionen
och för den amanuens, som har till åliggande att å den pediatriska
kliniken verkställa och demonstrera liköppningar, 1 ,<>00 kronor till
en hvar, för amanuenserna vid histologiska, kemiska, fysiologiska och hy -

73

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

gieniska institutionerna samt för en amanuens vid patologisk-anatomiska
institutionen 900 kronor till en hvar, för amanuensen vid rättsmedicinska
institutionen 600 kronor och för en amanuens vid patologisk-anatomiska
institutionen 500 kronor.

För alla dessa befattningshafvare tillkommer eventuellt fri bostad.
Genom kungl. bref till kanslersämbetet den 11 juni 1887 är i detta hänseende
förordnadt, att uti den på västra delen af institutets tomt befintliga
byggnad skola hållas tillgängliga »bostäder för amanuenserna vid
de institutioner, som fått sig lokaler anvisade å institutets tomt och å
hyilka ai betena pågå största delen af dagen, äfvensom för amanuensen
vid pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn, allt i den utsträckning utrymmet medgifver och på sätt rektor efter
samråd • med vederbörande professor bestämmer». Enligt inhämtade upplysningar
äro i den ifrågavarande byggnaden bostäder anordnade för tillhopa
sex amanuenser.

Beträffande de vid teoretiskt-medicinska institutioner anställda amanuenserna,
har karolinska institutets lärarkollegium i skrifvelse den 29
oktober 19<)8 åberopat en af särskilda delegerade verkställd utredning,
hvari Ibland annat meddelades följande.

A den anatomiska och äfven å den histolaffiska afdelningen vore
amanuenserna mycket träget sysselsatta vid föreläsningarna, de praktiska
öfningarna och den vetenskapliga verksamheten på institutionerna.

Vid karolinska institutets kemiska laboratorium vore amanuensen
vida mer upptagen, än hvad fallet syntes vara vid det medicinsk-kemiska
laboratoriet i Uppsala. Hans arbetstid syntes böra uppskattas till mer än
tre gånger den från Uppsala uppgifna tiden af två timmar dagligen. Han
hade varit så upptagen af sina göromål vid de studerandes praktiska öfningar,
att det, särskildt vid den på sista tiden inträdda stegringen af de
studerandes antal, varit uteslutet att af honom erhålla den hjälp vid förberedelserna
till föreläsningarna, - hvilken man åtminstone i någon mån
skulle vara berättigad att af honom hoppas. Med afseende på den arbetsbörda,
som han hade att bära i och för de studerandes öfningar, syntes
karolinska institutets amanuens i kemi fullt kunna jämföras med amanuenserna
vid laboratoriet för allmän kemi i l ppsala. Det syntes således
fullt berättigadt att äfven för denne amanuens begära ett arfvode, motsvarande
det som begärdes för amanuenserna vid laboratoriet för allmän
kemi i Uppsala.

Amanuensen i fysiologi hade dittills haft föga att göra med de studerandes
praktiska öfningar på institutionen, men detta komme utan tvifDihamj
till Riksdagens protokoll 1212. 1 saml. 111 käft. (Nr 225.) 10

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

vel att ändras, då han sannolikt komme att få arbete med den undervisning
i fysik, hvilken på grund af den nya examensstadgan behöfde ingå
såsom ett moment i dessa öfningar. Dittills hade hans verksamhet till
stor del varit bunden vid de vetenskapliga arbetena å institutionen. Hans
verksamhet af denna art kunde växla betydligt vid olika tillfällen. Såsom
från Lund framhållits beträffande dåvarande amanuens å den fysiologiska
institutionen, borde icke heller den vid karolinska institutet anställde amanuensen
i fysiologi sättas efter andra amanuenser med afseende på
aflöningsvillkor, helst det visat sig vara svårt att med den då bestämda
svaga afföningen finna någon person, som verkligen vore vuxen de å ifrågavarande
befattning hvilande speciella uppgifterna.

På patolofiisk-anatoniiska institutionen funnes två amanuenser. Den
ene af dem vore i sin verksamhet närmast att jämföra med »assistenterna»
å motsvarande institutioner i Uppsala och Lund. För att fylla sin plats
behöfde han vara långt avancerad mot licentiatexamen. Det skulle därför
med fog kunna ifrågasättas, att han finge högre aflöning än öfriga, nyss
omnämnda amanuenser. Delegerade ansago emellertid, att man för det
dåvarande borde nöja sig med att för honom begära samma förhöjning,
som i allmänhet skulle komma de nu ifrågavarande amanuenserna till del.

Den andre amanuensen å denna institution hade lägre aflöning än
öfriga amanuenser. De skäl därför, som möjligen förut kunnat finnas,
ä»-de dåmera ej giltighet. lian vore icke att betrakta såsom andre man
inom den förstnämnda amanuensens verksamhetsområde, utan vore liksom
andra amanuenser ensam om sin uppgift. Han vore nämligen amanuens vid
bakteriologiska laboratoriet samt biträdde tillika den dåvarande extra ordinarie
professorn i patologisk anatomi. I betraktande dåraf, att bakteriologien
alltjämt ökades i omfattning och betydelse, samt att det ämne, som för det dåvarande
förestodes af extra ordinarie professorn i pjitologisk anatomi, genom
den nya examensstadgans benämning »patologi» afgrånsats, syntes det fullt
befogadt, att äfven sistnämnde amanuens i lönevillkor likställdes med öfiiga
amanuenser, såsom lärarkollegiet ock begärt vid platsens inrättande.

Den amanuens, som hade att förrätta obduktionerna vid den pediatriska
kliniken, hade visserligen en själfständig verksamhet, som kunde gifva
anledning att tänka på en betydligare förhöjning af hans arfvode. Sådant
komme kanske äfven snart att ifrågasättas i samband med organisatoriska
förändringar inom den patologisk-anatomiska undervisningen. Tills vidare
syntes det lämpligt, att han erhölle samma löneförmåner som öfriga nu
ifrågavarande amanuenser.

Amanuensbefattningen inom rätts- och statsmedicin vore en af de äldsta
vid institutet, hvilket förhållande nog icke hade varit utan inflytande på

75

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

att arfvodet för denne amanuens satts så lågt. Detta kunde nämligen icke
motiveras med betydelsen af hans tjänst, ty denna ställde stora kraf på
honom. Han måste nämligen hafva särskilda kunskaper och utbildning i
patologisk anatomi. Vanligen hade han förut varit amanuens i detta ämne.
Han måste därför åtminstone vara medicine kandidat och icke hafva långt
kvar till licentiatexamen. Helst borde han, såsom också ofta varit fallet,
vara licentiat. Med hänsyn till de rättsmedicinska obduktionerna hade han
ofta ett ansvarsfullt arbete. Oaktadt alla dessa anspråk på sagde amanuens
syntes man tills vidare böra nöja sig med att för honom begära samma
arfvode som för öfriga nu ifrågavarande amanuenser. Frågan om hans
verksamhet och aflöning komme nämligen snart ånyo att blifva aktuell i
samband med den utvidgning af verksamheten å den rättsmedicinska afdelningen,
hvilken syntes komma att föranledas af föreliggande förslag
angående de rättsmedicinska obduktionerna in. m.

Amanuensen vid institutionen för hygien borde helst vara licentiat
och hade alltid varit det; till och med docent i ämnet hade flera gånger
innehaft denna amanuensplats. Amanuensen hade därför kunnat betros
med att leda de exkursioner i staden, om hvilka professorn föranstaltade.
Den lägsta aflöning, som ansågs kunna föreslås för honom, vore densamma
som för öfriga ifrågavarande amanuenser.

Delegerade, som ansågo det från Uppsala framställda krafvet på 1,200
kronors arfvode för amanuenser af denna klass icke vara för högt tilltaget,
föreslogo för de ofvannämnda amanuenserna detta belopp, dock med
det tillägg, som kunde motiveras af de högre lefnadskostnaderna i hufvudstaden.
Dessa hade nämligen redan förut gifvit anledning till att amanuensaflöningarna
i Stockholm varit högre än aflöningarna för motsvarande
amanuenser af berörda klass i Uppsala.

Denna olikformighet mellan Uppsala och Stockholm skulle enligt
delegerades mening lämpligast utjämnas genom ett ortstillägg för amanuenserna
i Stockholm. Visserligen hade dessa i de flesta fall tillfälle att
bo i något af de rum, som funnes vid karolinska institutet, men detta
syntes icke böra utgöra hinder för att gifva dem ortstillägg. Dels vore
nämligen dessa rum och i synnerhet några af dem mycket torftiga, så att
de ofta blifvit försmådda, och dels vore bostadskostnaden ingalunda den
enda faktor, som fördyrade vistelsen i hufvudstaden. Då institutets betjänte
hade ett ortstillägg af 150 kronor, syntes amanuensernas böra bestämmas
till 2()0 kronor.

Delegerade — och i anslutning till dem karolinska institutets lärarkollegium
hafva sålunda föreslagit, att amanuenserna vid anatomiska,
histologiska, kemiska, fysiologiska, patologisk-anatomiska (två), rättsmedi -

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

cinska och hygieniska afdelningarna samt den amanuens, som hade att för*
Tätta och demonstrera obduktionerna vid den pediatriska kliniken, måtte
erhålla ett arfvode af 1,’iOO kronor årligen och ett ortstillägg af 200 kronor.

Kollegiet har vidare i skrifvelse till universitetskanslern den 9 september
1909 hemställt, att en ny amanuensbefältning måtte få inrättas vid
farmakologiska institutionen. Därvid erinrades, att ett nytt farmakologiskt
laboratorium antogs blifva färdigt under loppet af läsåret 1909—1910,
så att undervisning och vetenskapligt arbete där kunde taga sin början.
Amanuensen å den farmakologiska institutionen skulle hafva till uppgift
att biträda professorn vid ordnande af undervisningsmuteriellen till
föreläsningarna och vid anställande af experiment under dessa, att vid
behof assistera vid vetenskapliga försök å laboratoriet samt att i mån af
tid själf utföra vetenskapligt arbete. Amanuenser, likställda med den nu
föreslagna, hade för det dåvarande en årlig aflöning af 900 kronor, men
af samma skäl, som föranledt lärarkollegiet att framställa förslag om höjning
till 1,400 kronor af dessa amanuensers arfvoden, ansågs arfvodet äfven
för amanuensen vid farmakologiska institutionen böra bestämmas till sistnämnda
belopp, däraf 200 kronor skulle anses motsvara ortstillägg.

Ifrågavarande framställning har af lärarkollegiet upprepats i skrifvelse
till universitetskanslern den 31 augusti 1911.

Universitets- I sitt utlåtande den 6 mars 1909 har universitetskanslern biträdt

kanslern. hvacl af vederbörande universitetsmyndigheter och karolinska institutets
lärarkollegium föreslagits angående lönereglering för amanuenserna vid de
teoretiskt-inedicinska institutionerna.

Beträffande lärarkollegiets begäran om anslag till en amanuens vid
karolinska institutets farmakologiska institution har universitetskanslern i
skrifvelse till Kungl. Magt den 16 oktober 1911 framhållit, att, sedan denna
institution dåinera erhåliit ett eget, rätt stort laboratorium, behofvet af en
amanuens framträdt allt starkare. Erfarenheten hade, enligt hvad kanslern
inhämtat, redan visat, att saknaden af en amanuens vid nämn''la institution
medfört, att läraren måste af sin tid offra rätt mycket på sådant arbete,
som lämpligare borde utföras af en amanuens, såsom framtagande af undervisuingsmateriell
till föreläsningarna, förberedelse till och assistans vid
experiment för undervisningen, beredande af lösningar in. in., som behöfdes
såväl vid dylika experiment som för det vetenskapliga arbetet vid
laboratoriet. En del af detta arbete, som amanuensen borde utföra, kunde
för en ung studerande vara ganska instruktivt, medan det för läraren
måste innebära uteslutande tidsförlust.

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

För att öka den farmakologiska undervisningens effektivitet och intresse
vore det vidare ett önskemål, om, vid sidan af de offentliga föreläsningarna
och utan minskning af deras antal, för de studerande kunde
anordnas kostnadsfria demonstrationskurser, vid hvilka läraren utförde
instruktiva experiment. Dessa toge så mycken tid i anspråk, att de icke
lämpligen borde, såsom dittills i viss omfattning skett, förläggas till de
offentliga föreläsningstimmarna. Vid anordnandet af dessa experiment vore
det för läraren af särskildt behof påkalladt att kunna påräkna biträde af
en amanuens. Denne borde därjämte, så långt hans egna studier det medgåfve,
finnas till hands å laboratoriet under hela den dagliga arbetstiden
därstädes. Men under det han uppehölle sig å laboratoriet, skulle han dock,
i likhet med amanuenserna å de fysiologiska och histologiska institutionerna,
kunna å tider, då han ej vore upptagen af sin tjänstgöring, sysselsätta
sig med vetenskapligt arbete under lärarens ledning, till nytta äfven
för sina egna studier.

I likhet med nyssnämnda två amanuenser borde den nu ifrågavarande
amanuensen erhålla ett årsarfvode af 900 kronor, hvilket belopp dock gifvetvis
borde, för den händelse den begärda löneregleringen för underläkåre
och amanuenser in. fl. komme till stånd, höjas till samma belopp,
som begärts för öfriga amanuenser vid karolinska institutets teoretiska institutioner,
nämligen 1,400 kronor årligen. Den förmån af boningsrum
vid karolinska institutet, som tillkomme amanuenserna vid fysiologiska och
histologiska institutionerna, kunde däremot, enligt hvad universitetskanslern
inhämtat, i regel icke beredas en amanuens vid farmakologiska institutionen.

Beträffande dessa befattningshafvare vid de teoretiskt-medicinska Lönereginstitutionerna
har lönerep låring ^kommittén först yttrat sig angående dem,
som äro anställda vid universitetens patologiska (patologisk-anatomiska)
institutioner, nämligen i Uppsala en assistent och en amanuens samt i
Lund eu assistent och två amanuenser.

Genom hvad i de inkomna framställningarna meddelats angående
nämnda befattningshafvares åligganden hade kommittén blifvit öfvertygad
därom, att den med assistentbefattningarna förenade aflöningen
kräfde en afsevärd förhöjning samt att aflöningen å amanuensbefattningarna,
med hänsyn till arten och omfattningen af det med dem förenade
arbetet, borde fixeras till ett väsentligt högre belopp, än som eljest
i allmänhet skulle utgå till motsvarande befattningshafvare vid de teoretiskt-medicinska
institutionerna. Kommittén hade fördenskull, i nära
anslutning till hvad af universitetsmyndigheterna föreslagits, ansett sig

78

Kvngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

böra förorda, att aflöningen till hvardera af de två assistenterna vid den
patologiska institutionen i Uppsala och den patologisk-anatomiska institutionen
i Lund bestämdes till 2,500 kronor eller enahanda belopp, som
af kommittén föreslagits för vissa underläkare, samt att aflöningen till
en hvar af de tre amanuenserna vid samma institutioner bestämdes till

2,000 kronor, motsvarande det af kommittén för de kliniska amanuenserna
föreslagna normalbeloppet.

Med sistnämnda tre befattningshafvare ansåg kommittén böra i viss
mån jämställas amanuensen på anatomiska afdelningen af anatomiskhistologiska
institutionen i Lund. I fråga om denne funktionär framträdde
det principiella spörsmålet, huruvida, i enlighet med universitetsmyndigheternas
förslag, aflöningen å denna befattning borde utgå med
olika belopp, allt efter som innehafvaren vore medicine kandidat med afslutade
kliniska tjänstgöringar eller endast medicine studerande.

Äfven beträffande de kliniska och polikliniska amanuenserna hade
kommittén tagit under öfvervägande, huruvida anledning funnes att fastställa
olika aflöningsbelopp allt efter befattningshafvarnas olika kompetens.
I sådant hänseende skulle väl — yttrade kommittén — hvad angår de
kliniska och polikliniska amanuensbefattningarna närmast blifva afgörande,
huruvida innehafvaren vore legitimerad läkare eller icke. En dylik anordning,
som visserligen hade sin motsvarighet i fråga om aflöningen å en
del läkarplatser vid rikets hospital, hade kommittén emellertid icke funnit
sig böra tillstyrka beträffande de kliniska och polikliniska amanuenserna,
så mycket mindre som något förslag i detta syfte icke framkommit från
de i ärendet hörda myndigheterna.

Att nu ensamt för den ifrågavarande amanuensen vid anatomiskhistologiska
institutionen i Lund införa en dylik aflöningsbestämmelse ansåg
kommittén icke lämpligen kunna ifrågakomma. Då emellertid vid Lunds
universitet icke, såsom i Uppsala och vid karolinska institutet vore fallet, funnes
någon särskild prosektor i anatomi, hade det synts kommittén antagligt, att
fordringarna på den ifrågavarande amanuensen i Lund borde ställas jämförelsevis
högt, och hade fördenskull kommittén icke tvekat att tillstyrka,
att aflöningen för denne amanuens fastställdes till enahanda belopp, som
af kommittén föreslagits såsom arfvode till flertalet kliniska amanuenser,
eller 2,000 kronor för år.

Kommittén hade trott sig kunna antaga, att med denna aflöning
det i regel skulle visa sig möjligt att för den ifrågavarande amanuensbefattningen
förvärfva lämplig medicine kandidat, som afslutat sina kliniska
tjänstgöringar och som följaktligen motsvarade de af medicinska fakulteten
i Lund angifna högre kompetensfordringarna. Därest emellertid

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

79

i något fall detta ej skulle låta sig göra och till följd däraf befattningen
kornme att under längre eller kortare tid uppehållas af person, som icke
besutte den önskvärda kompetensen, borde det enligt kommitténs mening
bero på Kungl. Mai:ts pröfning, huru stor del af deri å staten uppförda
aflöningen skulle under ifrågavarande tid utgå till den, som bestrede befattningen.

Hvad därefter anginge öfriga amanuenser vid de teoretiskt-medicinska
institutionerna, mötte man ännu en fråga af principiell innebörd, nämligen
huruvida, på sätt af karolinska institutets lärarkollegium ifrågasatts, amanuenserna
vid institutets teoretiskt-medicinska institutioner borde, med afseende
å de högre lefnadskostnaderna i hufvudstaden, tillerkännas särskilda
ortstillägg. Af hvad kommittén i det föregående yttrat angående lönereglering
för de kliniska och polikliniska amanuenserna framginge, att
kommittén i fråga om dessa befattningshafvare icke ansett sig kunna
förorda ett aflöningssystem, hvari ortstillägg skulle ingå. Något förslag
därom hade heller icke framkommit från de myndigheter, som yttrat sig i
ärendet. Under dessa förhållanden hade kommittén funnit sig hindrad att
tillstyrka, att ensamt för amanuenserna vid de teoretiskt-medicinska institutionerna
i Stockholm skulle införas en aflöningstitel, som icke komme att
äga sin motsvarighet beträffande andra befattningar, om hvilka kommittén
hade att i sitt förevarande betänkande yttra sig.

I fråga om de förslag, som från de olika läroanstalterna framställts
beträffande aflöningen till amanuenser vid de teoretiskt-medicinska institutionerna
— med undantag af de fyra amanuenser, om hvilka kommittén
här förut särskildt yttrat sig — gåfve sig i öfrigt den olikheten tillkänna,
att såväl myndigheterna i Lund som karolinska institutets lärarkollegium,
hvar för sin läroanstalt, föreslagit samma belopp för alla befattningshafvare
inom gruppen, nämligen 1,000 kronor till dem i Lund och
1,200 kronor jämte ortstillägg till dem i Stockholm, under det att vederbörande
myndigheter i Uppsala här velat göra en åtskillnad, så att amanuenserna
vid den anatomiska institutionen skulle erhålla en hvar 1,200
kronor och amanuenserna vid de fysiologiska, medicinsk-kemiska och farmakologiska
institutionerna allenast 8<ff kronor för hvarje.

Äfven beträffande amanuenserna vid universitetens naturvetenskapliga
institutioner — om hvilka befattningshafvare kommittén ville yttra sig
i det följande — hade en liknande uppdelning som den nyssberörda ifrågasatts,
i det att för flertalet af dessa amanuenser i de inkomna framställningarna
föreslagits en aflöning af antingen 1,200 eller 8u0 kronor.

Enligt hvad medicinska fakulteten i Uppsala meddelat, hade amanuenserna
vid den fysiologiska och den medicinsk-kemiska institutionen

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

därstädes väsentligt kortare tjänstgöring än den, som ålåge amanuenserna
vid den anatomiska institutionen. Af hvad medicinska fakulteten i
Lund yttrat i detta ärende framginge, att äfven vid den fysiologiska och
den medicinsk-kemiska institutionen i Lund amanuenstjänstgöringen vore
af vida mindre omfattning än vid universitetets anatomisk-histologiska
institution.

På grund däraf hade kommittén ansett det vara rättvist, att aflöningen
å de nu ifrågavarande befattningarna fastställdes till samma belopp
för motsvarande befattningshafvare vid de båda universiteten, nämligen
till 1.200 kronor för eu hvar af två amanuenser vid den anatomiska
institutionen i Uppsala och för en amanuens på histologiska afdelningen
af anatomisk-histologiska institutionen i Lund samt till 800 kronor för
en amanuens vid fysiologiska institutionen i Uppsala och en amanuens vid
motsvarande institution i Lund, för eu amanuens vid institutionen för
medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala och eu amanuens vid motsvarande
institution i Lund äfvensom för en amanuens vid farmakologiska
institutionen i Uppsala. I atlöningen till sistnämnde befattningshafvare
borde emellertid inräknas räntemedel, för närvarande utgående med 350
kronor, från Wahl enbergs amanuensfond.

Hvad därefter anginge amanuenserna vid karolinska institutets teoretiska
institutioner, hade kommittén, i enlighet med hvad redan antydts,
ansett, att arfvodet till dessa befattningshafvare för närvarande borde begränsas
till 1,200 kronor, d. v. s. det af lärarkollegiet föreslagna beloppet,
med frånräknande af det ifrågasatta ortstillägget.

Visserligen hade det synts kommittén antagligt, att den arbetsmängd,
som för närvarande ålåge vissa amanuenser vid nyssnämnda institutioner,
skulle kunna motivera en något högre aflöning, än hvad sålunda af
kommittén föresloges. Fråga hade emellertid, enligt hvad som meddelats af
karolinska institutets lärarkollegium, förevarit om mer eller mindre vidtgående
förändringar i verksamheten vid eu del af dessa institutioner.
Vid sådant förhållande och då det äfven, enligt kommitténs mening, borde
tagas under ompröfning, huruvida icke det behof af ökadt arbetsbiträde,
som tilläfventyrs kunde förefinnas vid vissa institutioner, skulle kunna
med större fördel tillgodoses genom inrättande af en eller annan ny amanuensbefattning
än genom ytterligare höjning af den å redan befintliga
befattningar utgående atlöningen, hade kommittén funnit sig böra stanna
vid att för de nu ifrågavarande befattningshafvarna föreslå en aflöning af
1,200 kronor Aill en hvar.

Enahanda aflöningsbclopp ansåg kommittén ock böra utgå å den af
vederbörande myndigheter föreslagna nya amanuensbefattningen vid karo -

81

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

linska institutets farmakologiska institution, mot hvars inrättande kommittén
icke funnit sig böra göra någon erinran.

För kommitténs förslag beträffande den bostadsförmån, som för
närvarande tillkommer åtskilliga befattningshafvare, om hvilka i förevarande
ärende är tal, har förut redogjorts (sid. 41).

I anslutning till hvad af universitetsmyndigheterna i Uppsala föreslagits
beträffande där anställda befattningshafvare, har kommittén vidare
förordat, att den förmån af fritt bränsle, som tillkommer vissa befattningshafvare
i Uppsala såväl som i Lund, må i sammanhang med nu förevarande
lönereglering indragas.

Vid bifall till hvad kommittén sålunda tillstyrkt beträffande naturaförmåner
å sådana befattningar, som nu afses, böra, efter hvad af kommittén
framhållits, de anteckningar rörande dylika förmåner, som i detta
hänseende för närvarande förekomma i staterna för universiteten, utgå ur
dessa stater.

Med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen af det arbete, som Departeenligt
tillgängliga upplysningar åligger assistenter och amanuenser vid den mentschefen.
patologiska institutionen i Uppsala och den patologisk-anatomiska institutionen
i Lund, tvekar jag icke att tillstyrka löneregleringskornmitténs
förslag angående afiöningen åt dessa befattningshafvare. Därigenom skulle
assistenterna vid nämnda institutioner erhålla samma aflöning, som nu
föreslås för vissa underläkare, under det att amanuenserna vid samma
institutioner skulle i aflöningsväg likställas med de kliniska amanuenserna.

I den af kommittén berörda frågan, huruvida i något eller några
fall afiöningen å viss befattning lämpligen skulle kunna bestämmas till
olika. belopp i förhållande till innehafvarens kompetens för befattningen,
har jag velat uttala den meningen, att ett stadgande i nu angifven riktning
beträffande sådana befattningshafvare, om hvilka i detta ärende är
fråga, tilläfventyrs skulle komma att vid tillämpningen leda till vissa praktiska
svårigheter. I alla händelser kan jag i detta hänseende icke understödja
medicinska fakultetens i Lund förslag, enligt hvilket dylika växlande
aflöningssatser skulle fastställas allenast för en enda befattning. Jag ansluter
mig därför äfven i denna punkt till löneregleringskornmitténs uppfattning.

Mot de aflöningsbelopp, som af kommittén föreslagits för andra befattningshafvare
än de ofvan särskildt nämnda, har jag heller icke funnit
anledning till anmärkning. V isserligen skulle det, såsom ock af kommittén
antydts, kunna ifrågasättas, huruvida icke vid karolinska institutet, i likhet
med hvad som föreslagits beträffande universiteten, någon gradering af
aflöningarna för amanuenserna vid de teoretiskt-medicinska institutionerna
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 177 käft. {Nr 225.)

11

82

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition Nr 225.

lämpligen borde ske. Då emellertid det af institutets lärarkollegium afgifna
''förslaget upptager samma aflöningsbelopp för alla nu ifrågavarande
befattningar och en jämförelse med universiteten här erbjuder vissa vanskligheter,
har jag, såsom nämnts, äfven i denna del ansett mig böra biträda
löneregleringskommitténs hemställan.

Ej heller är från min sida något att erinra mot inrättande af en
ny amanuensbefattning vid karolinska institutets farmakologiska institution.

Jao- är äfven ense med kommittén därom, att den förmån af fritt
bränsle, som för närvarande utgår till vissa, af förevarande löneregleringsförslag
berörda befattningshafvare, bör i sammanhang med löneregleringen
indragas.

Jag lämnar här efteråt en öfversikt, utvisande den årliga ökning
af statsanslaget, som skulle föranledas af mitt förslag rörande assistenter
och amanuenser vid teoretiskt-medicinska institutioner:

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

A) Uppsala universitet.

B) Lunds universitet.

Anatomiska institutionen.

Anatomislc-histologiska institu-tionen.

1 ara annons..........

950

1,200

250

1 amanuens på anatomiska afdel-

1 d.o ..........

500

1,200

700

ningen .....

500

2,000

1,500

1 d:o på histologiska afdel-

Patologiska institutionen.

ningen.....

500

1,200

700

1 assistent "... i......

1,500

2,500

1,000

Fysiologiska institutionen.

1 amanuens..........

500

2,000

1,500

1 amanuens..........

500

800

300

Fysiologiska institutionen.

Medicinsk-Jcemiska institu-tionen.

1 amanuens..........

500

800

300

1 amanuens..........

500

800

300

Patologisk-anatomiska institu-

Institutionen för medicinsk

tionen.

och fysiologisk kemi.

1 assistent..........

1,500

2,500

1,000

1 amannens..........

500

800

300

1 amanuens vid patologiska af-

delningen ....

900

2,000

1,100

Farmakologiska institutionen.

1 d:o vid bakteriologiska

1 amanuens..........

>) 150

*) 450

300

afdelningen . . .

500

2,00C

1,500

Summa

4,000

8,950

4,350

Summa

4,90ö| 11,300

6,400

Därjämte ränta från AValilenbergs amanuensfond, kr. 350.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

83

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Kr.

Kr.

Kr.

C) Karolinska institutet.

1

amanuens

vid anatomiska in-stitutionen . . .

1,000

1,200

200

1

d:o

vid histologiska d:o

900

1,200

300

1

d:o

vid kemiska d:o . .

900

1,200

300

1

d:o

vid fysiologiska d:o

900

1,200

300

1

d:o

vid patol.-anatom. d:o

900

1,200

300

| 1

d:o

vid d:o d:o

500

1,200

700

Transport

5,10o|

7,200 j

2,100

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Transport

Kr.

5,100

Kr.

7,200

Kr.

2,100

amanuens vid rättsmedicinska
institutionen. . .

600

1,200

600

d:o vid hygieniska d:o .

900

1,200

300

d:o vid farmakologiska

institutionen . .

__

1,200

1,200

d:o med skyldighet att

verkställa och demonstrera lik-öppningar (å pediatriska kli-niken) ........

1,000

1,200

200

Summa

7,C00|

12,000!

4,400

Såsom af öfversikten framgår, skulle den ifrågasatta löneregleringen
för nämnda befattningshafvare vid de teoretiskt-medicinska institutionerna
kräfva en höjning med 15,150 kronor i ordinarie statsanslag, nämligen

för Uppsala universitet........ 4,350 kronor

» Lunds » ........ 6,400 »

» karolinska institutet....... 4,400 »

Summa 15,150 kronor.

5. Assistenter och amanuenser vid naturvetenskapliga institutioner.

Jag öfvergår härefter till att yttra mig rörande de vid universitetens
naturvetenskapliga institutioner anställda befattningshafvare, om hvilka nu
är fråga. Deras nuvarande antal är tillhopa 26, nämligen i Uppsala 14
amanuenser samt i Lund 3 assistenter och 9 amanuenser.

Af de fjorton amanuenserna i Uppsala tjänstgöra fyra vid institu- Uppsala.
tionen för allmän och analytisk kemi, två vid mineralogisk-geologiska institutionen,
två vid fysiska institutionen, en vid astronomiska institutionen, en
vid meteorologiska, institutionen, en vid botaniska trädgården, en vid botaniska
laboratoriet, en vid zoologiska museet och en vid zootomiska laboratoriet.

En . hvar af dessa befattningshafvare, med undantag af amanuensen
vid botaniska trädgården, åtnjuter af allmänna medel en kontant aflöning
af 500 kronor. Till amanuensen vid botaniska trädgården utgår af alu
männa medel ett belopp af 380 kronor samt därutöfver af räntemedel från
Wahlenbergska fonden 120 kronor.

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 225.

Amanuensen vid astronomiska institutionen uppbär, jämte 500 kronor
af allmänna medel, 44 kronor från räntemedel å Melanderhjelmska, Malletska,
Prosperinska och Bredmanska amanuensfonden.

Utöfver den kontanta aflöningen utgå vissa naturaförmåner till flertalet
af nu ifrågavarande funktionärer, nämligen två famnar, ved och boställsrum
till en hvar af amanuenserna vid kemiska institutionen, till en
amanuens vid inineralogisk-geologiska institutionen, till en amanuens vid
fysiska institutionen och till amanuensen vid astronomiska institutionen;
två famnar ved till en amanuens vid mineralogisk-geologiska institutionen
och till amanuensen vid zoologiska museet; samt boställsrum till eu amanuens
vid fysiska institutionen och amanuensen vid meteorologiska institutionen.
Några naturaförmåner tillkomma däremot icke de två amanuenserna
vid botaniska institutionen eller amanuensen vid zootomiska laboratoriet.

I den underdåniga framställning, som den 14 september 1907 ingafs
till ecklesiastikdepartementet från amanuenser vid ifrågavarande institutioner,
anhöllo dessa, att arfvodena måtte höjas till 800 kronor för amanuenserna vid
o-eologiska institutionen och vid astronomiska observator^, till 1,200 kronor
för amanuenserna vid meteorologiska institutionen, botaniska trädgarden samt
zoologiska och fysiska institutionerna och till 1,500 kronor för amanuenserna
vid kemiska institutionen. Under åberopande af bifogade utredningar framhöllo
sökandena, att ensamt lefnadskostnadernas stegring betingade en artvodesförhöjning
af 300 kronor eller till 800 kronor,, och att därutöfver
ytterligare höjning för flertalet af ifrågavarande befattningshafvare påkallades
af arbetsmängdens ökning. Af de utaf sökandena åberopade utredningarna
framgick bland annat följande.

Vid den meteorologiska institutionen hade amanuensen icke något att
göra med den egentliga undervisningen, hvilket berodde på meteorologiens
särskilda ställning. Det arbete, som denne amanuens hade att fullgöra,
måste dock anses synnerligen kräfvande och betydelsefullt, då det bland
annat gällde att hålla de dagliga meteorologiska observationerna^ gång vid
den enda station i Sverige (förutom det enskilda företaget i \ assijaure),
där regelbundna och fullständiga timobservationer utfördes.

Tjänstgöringstiden för amanuensen vid den meteorologiska institutionen
uppginge till cirka 13 timmar i veckan, och detta året om. För
t. ex. amanuenserna vid den kemiska institutionen hade tjänstgöringstiden
angifvits till cirka 31 timmar i veckan under den tid kurser därstädes
påginge, d. v. s. 15 september—1 december och 1 februari—15 maj.
Sammanförd till motsvarande tidrymd, 6 månader, uppginge tjänstgöringstiden
för amanuensen vid den meteorologiska institutionen till cirka 26 timmar i
veckan. Den omständigheten, att arbetet vid meteorologiska institutionen på

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

ginge hela året om och icke kunde sammanföras till en kortare tid under
lästerminerna, finge anses vara särskilt betungande. Amanuensen vid
denna institution blefve på detta sätt bunden i Uppsala hela året och åtnjöte
icke någon annan ledighet än den han kunde skaffa sig därigenom,
att de andra tjänstemännen vid institutionen åtoge sig ökad tjänstgöring,
eller därigenom att han själf aflönade särskild vikarie.

Den vid universitetets botaniska trädgård anställde amanuensens hufvudsakliga
åliggande vore att tillse, att trädgårdens växter så långt som
möjligt vore riktigt etiketterade. För den utomstående kunde det tyckas,
som om detta arbete skulle kräfva föga tid, enär trädgården år efter år
hölle till största delen samma växter och dessa ej borde behöfva ånyo
granskas. Förhållandet vore emellertid ett annat, ty dels funnes det
många 1- å 2-åriga växter, som i Uppsala botaniska trädgård ej satte
moget frö och därför måste på nytt anskaffas från utländska trädgårdar,
dels vore trädgårdens årliga nyanskaffning äfven af fleråriga växter ganska
betydande. En hvar, som haft något att skaffa med vården af en botanisk
trädgård, visste af erfarenhet, i huru hög grad de utifrån rekvirerade växterna
vore i behof af granskning. I själfva verket vore detta arbete i eu trädgård
af det omfång, som Uppsala botaniska trädgård ägde, så tidsödande,
att en amanuens aldrig kunde helt utföra detsamma, utan hade man måst
åtnöja sig med att af amanuensen begära blott det allra nödvändigaste
arbetet. Dit hörde framför allt granskningen af de till vid pass 1,700 parceller
uppgående systematiska afdelningarna för örtartade växter, hvilket
arbete förutom kortare tider på våren och försommaren tagit amanuensens tid
i anspråk under minst en månad på eftersommaren med 9 timmars arbete
om dagen. För en ovan växtbestämmare skulle långt mera tid erfordras.

Under hela sommaren måste amanuensen för trängande arbeten på
frilandsafdelningarna lämna växthusen så godt som alldeles åt sitt öde.
Under den öfriga delen af året hade han att där utföra växtbestäinningar, allt
efter som växterna komme till blomning; dock hade då ej kunnat påläggas
honom mera än en liten del af det arbete, som rätteligen borde utföras. Likaså
måste försöksafdelningen med flera afdelningar behandlasmycketknapphändigt.

Ytterligare ålåg det amanuensen att tillsammans med akademiträdgårdsmästaren
upprätta katalog öfver trädgårdens fröbyte. Då nyanläggningar
gjordes, kunde äfven amanuensens hjälp påkallas för uppgörande
af lämpligt arturval.

Trots de nämnda, under förhandenvarande förhållanden nödtvungna
inskränkningarna i arbetsbördan vore en mycket stor del af amanuensens
tid upptagen. Allt som allt beräknades det minimiarbete, som af honom
fordrades, icke understiga 500 ä 600 timmar, för år räknadt.

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Som en särskild olägenhet tillkomme, att innehafvaren af ifrågavarande
amanuensbefattning på grund af arbetets natur ej endast vore bunden
att vistas i Uppsala under lästerminerna, utan nödgades kvarstanna också
största delen af ferierna. En och en half månads ledighet hade ansetts
kunna tillkomma honom under sommaren, likväl under förutsättning, att
tiden för ledigheten valdes med hänsyn till arbetet i trädgården, hinder
julferierna kunde en kortare ledighet beviljas; dock vore amanuensens närvaro
nödvändig strax efter juldagarna för frökatalogens upprättande.

Det arbete, som tillhörde den ifrågavarande amanuensbefattningen,
vore af den art, att det kräfde en afsevärd grad af botaniskt vetande och
vana vid växtbestämning. Vederbörande prefekt vore därför vid föreslående
af amanuens hänvisad till de mera försigkomna botanisterna, på samma
gång som det borde vara ett önskemål, att ombyte af amanuens ej skedde
alltför ofta.

Af de vid den zoologiska institutionen anställda två amanuenserna
hade den ene ursprungligen haft till åliggande hufvudsakligen att biträda
vid museets ordnande. Museets samlingar hade sedan 1870-talet högst
betydligt förstorats, och särskilt hade samlingarna af lägre djur, som förvarades
i sprit och fördenskull behöfde den mesta tillsynen, flerdubblats.
Därigenom hade göromålen betydligt ökats. Den omständigheten att museets
lokaler mer än fördubblats sedan år 1876, då arfvodet för den ifrågavarande
amanuensen bestämdes till sitt nuvarande belopp, medförde äfven
större besvär.

Nya uppdrag hade därjämte tillkommit. Tekniken vid zoologiska
institutioner hade under de senaste årtiondena nått ett stort uppsving,
och till följd däraf kräfdes ett mycket vidlyftigare och mera tidsödande
arbete af den ifrågavarande amanuensen, hvilken det tillhörde att vårda
och tillhandahålla de för specialister behöfliga instrumenten och utensilierna.
Förutom det hos zoologiska institutionen vid Uppsala universitet
deponerade Marklinska biblioteket, bestående af äldre, nu mindre ofta använd
lit eratur, hade institutionen sedan år 1890 ett eget bibliotek, som
hastigt ökades och redan omfattade flera tusen volymer. Ordnandet af
detta bibliotek, inrangerandet af nya böcker däri och särskildt utlåningen
ur biblioteket upptoge mycken tid för ifrågavarande amanuens. Äfven
hade inrättats en läsesal, där den till institutionens bibliotek nyinkomna
litteraturen och de till universitetsbiblioteket hörande zoologiska tidskrifterna
under en kortare tid hölles tillgängliga för dem, som arbetade på
institutionen. Tillsynen öfver och utläggandet af dessa tidskrifter ombesörjdes
af bemälde amanuens.

87

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Deri andre af den zoologiska institutionens amanuenser, nämligen
den vid zootomiska laboratoriet, ålåge det mesta arbetet med skötseln af
den stora och rikhaltiga preparatsamlingen, förfärdigandet af nya preparat,
iordningställandet af den för undervisningen nödvändiga attiraljen och
tillsynen öfver materialsamlingarna. Vid det nämnda laboratoriet saknades
en konservator, hvarför amanuensen äfven finge sköta en sådan befattningshafvares
göromål. Dessa åligganden kräfde af amanuensen vid zootomiska
laboratoriet lika lång tjänstgöringstid som den, hvilken fordrades af amanuensen
vid zoologiska museet, och dessa båda amanuenser borde därför
åtnjuta samma aflöning.

Under de senaste åren hade tjänstgöringstiden uppgått till ungefär
4 timmar om dagen för en hvar af dessa amanuenser.

Hvad arbetet vid den fysiska institutionen beträffade, hade det på alla
händer högst väsentligt ökats genom den betydande utveckling institutionen
undergått. Därvid åsyftades i första rummet de redan på 1860-talet inrättade
öfningslaborationerna till de filosofiska fakultetsexamina. Antalet deltagare
i dessa öfningar hade varit i ständigt stigande och hade enligt universitetets
årsredogörelser under de senare läsåren varit minst 3 ä 4 gånger
större än för 25 å 30 år sedan.

• Det ålåge institutionens båda amanuenser att biträda vid handledningen
af de nämnda öfningslaborationerna, hvilka för det dåvarande under
läsårets 8 månader tortginge två dagar i veckan med 8 timmar hvarje gång.
Amanuenserna vore med andra ord skyldiga att 16 timmar i veckan biträda
vid undervisningen på laboratoriet. Därtill komme annat institutionsarbete,
uppgående till cirka 4 timmar i veckan, såsom tillsyn och vård af
institutionens ackumulatorbatterier. Utom detta för båda amanuenserna
lika arbete vore den ene af dem skyldig att stå till professorns förfogande
vid iordningställandet af experiment till de offentligt föreläsningarna, fyra
gånger i veckan; den andre amanuensen ålåge att vid behof biträda vid
speciallaborationerna, hvilka ägde rum dagligen. Amanuenserna kunde ej
fullt fritt förfoga öfver ferierna, enär de ej båda finge samtidigt vara borta
från institutionen.

Kompetensfordringarna på en amanuens vid den fysiska institutionen
vore fördenskull ingalunda så obetydliga, som det ringa arfvodet kunde
antyda. Han hade valts och valdes fortfarande bland duktigare filosofie
kandidater eller helst licentiater (eventuellt docenter), hvilka fullgjort sina
laborationsöfningar och helst någon tid sysslat med själfständigt arbete
samt på grund däraf vore nog skickliga att kunna biträda vid undervisningen
af yngre studerande. Amanuensen måste tydligen besitta icke
blott samma, utan snarare större akademisk utbildning, än hvad man i

88

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

allmänhet kräfde i fysik af en adjunkt eller extra ordinarie lärare vid
rikets allmänna läroverk.

Under den tid, som förflutit från det amanuensbefattningarna vid
institutionen för allmän och analytisk kemi inrättades, hade arbetet vid
institutionen ofantligt ökats. Arbetskrafterna hade visserligen också under
årens lopp i någon mån ökats, men denna ökning motsvarade ingalunda
den tillväxt i arbetet, som blifvit en naturlig följd af utvecklingen i institutionens
verksamhet.

Laborantantalet hade varit i ständigt stigande och nya kurser hade
måst inrättas dels för att tillfredsställa de kvantitativt ökade undervisningsfordringarna,
dels för att såvidt möjligt äfven kvalitativt hålla undervisningen*^
nivå med vetenskapens hastiga framsteg. Arbetsbördan hade därigenom
högst betydligt ökats för institutionens samtliga tjänstemän, speciellt
för amanuenserna. Deras åligganden hade också genom det ökade arbetet
vid institutionen i väsentlig mån blifvit af annan art, i det att amanuenserna,
från att ursprungligen endast hafva varit ämnade till mera tillfälligt
och omedelbart biträde åt professorerna, så småningom fått en icke oväsentlig
del af den direkta undervisningen på sin lott.

Kurserna vid den kemiska institutionen påginge under hela läsåret
med undantag af examensperioderna, d. v. s. under höstterminen från
den 15 september till den 1 december och under vårterminen från den 1
februari till den 15 maj. Under denna tid toges i allmänhet amanuenserna
i anspråk för daglig tjänstgöring, nämligen 5 å 6 timmar måndagar,
tisdagar, torsdagar och fredagar samt 4 å 5 timmar onsdagar och lördagar.
Detta vore dock approximativa medelsiffror, i det att arbetet vid
de olika kurserna och för de olika amanuenserna ställde sig något olika
hvad både intensitet och kvantitet beträffade. Sålunda kunde arbetet vid
vissa tillfällen för en och annan amanuens något sjunka, under det att
arbetet vid andra tider kunde stiga till 7 ä 8 timmar dagligen. När arbetstiden
vore kortare, vore emellertid arbetet i allmänhet så mycket mera
ansträngande och ansvarsfullt.

Utöfver den kontanta årsaflöningen och bostadsförmån åtnjöte dessa
amanuenser en extra inkomst af särskilda afgifter, som af gammalt erlades
af laboranterna på vissa kurser. Under läsåret 1906—1907 belöpte
si<r dessa afgifter till 996 kronor, hvilken summa fördelats mellan de fyra

Ö O

amanuenserna.

Då ifrågavarande framställning behandlades hos matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i Uppsala den 25 september 1907, anförde professor
O. Widman, hvad den kemiska institutionens amanuenser beträffade,

89

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bland annat, att under årens lopp det visat sig allt svårare att finna lämpliga
personer, villiga att för det oproportionerligt låga arfvodet åtao-a sioden
högst betungande amanuenstjänstgöringen, och att det visat sm än
svarare ätt få behålla samma person någon längre tid. Då en nyblffven
amanuens först efter en termins eller ett års tjänstgöring i allmänhet kunde
beräknas hafva uppnått den erfarenhet och den mognad i kunskaper, som
behöfdes för ett fullt nöjaktigt deltagande i laboratorieundervisnimmn,
bletve ett tätt ombyte af amanuenser i hög grad menligt för undervisningens
normala gång och kvalitet. Men dertill komme, att tillo-åno-en
pa mera försigkomna kemie studerande ingalunda vore så stor, att ''det
ö ver hufvud taget vore möjligt att för hvarje år nyrekrytera en stab af
5 a 6 amanuenser. För institutionens tillbörliga skötande vore det därför

åt trängande behof påkalladt att få amanuensarfvodena rätt väsentlio-t
höjda. ö

Under en förberedande diskussion öfver detta ärende bland sektionens
medlemmar hade den uppfattningen uttalats, att man icke borde
»lägga en amanuens så ansträngande tjänstgöring, som dittills skett vid den
kemiska institutionen. Denna åsikt delade äfven Widman, ehuru förhållandena
vid institutionen dittills omöjliggjort dess praktiserande. Ett tillfälle
till förändring i denna riktning syntes nu erbjuda sig.

Kemiska institutionens amanuenser hade begärt, att det kontanta
arfvodet för fyra amanuenser för framtiden måtte få utgå med tillsamrnans
6,000 kronor. Om man emellertid uppdelade arbetet och arfvodet
pa fem i stället för fyra amanuenser, blefve utgiften för statsverket densamma.
I stället för 1,500 kronor finge då hvarje amanuens 1,200 kronor
men i ersättning kunde han disponera mera tid för egna studier, hvilket
för honom vore till bestämd fördel. På detta sätt kunde äfven institutionsarbetena
ordnas mera ändamålsenligt. Då t. ex. under förhandenvarande
förhållanden olika amanuenser vid olika tider af läsåret biträdde vid
undervisningen i kvantitativ analys, kunde, om antalet amanuenser höjdes
till tern en amanuens under hela läsåret fast anställas vid denna afdelning
Detta skulle uppenbart bidraga till större enhet och reda i kursens ledande. .
•u Arfvodet för den kemiska institutionens amanuenser komme, vid bifall
till Widmans förslag, att utgå med samma belopp, som föreslagits för de
flesta åt matematisk-naturvetenskapliga sektionens öfriga amanuenser.

ldman tillstyrkte, sålunda för sin del den ifrågavarande petitionen,
dock med den förändring beträffande amanuenserna vid den kemiska
institutionen, att deras kontanta arfvode borde bestämmas till 1,200
kronor i stället, för af dem begärda 1,500 kronor för år, hvaremellertid
en lättnad i deras tjänstgöring borde beviljas dem genom inrättande
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. IN käft. (Nr 225.) 12

90

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

på ordinarie stat af en ny amanuensbefattning med likaledes 1,200 kronors
kontant arfvode. Vid bifall till detta förslag borde de afgifter till amanuenserna,
som allt sedan 1860-talet upptagits af deltagarna i vissa elementära
laborationskurser, därefter upphöra.

I Widmans yttrande förklarade sig adjungerade ledamoten, dåvarande
docenten D. Strömholm till alla delar instämma.

Professorn i botanik H. O. Juel meddelade, att amanuensen vid botaniska
trädgården icke biträdde vid undervisningen, men att hans väsentliga
åliggande,'' hvilket bestode i att tillse, att växterna i trädgården blefve
försedda med riktiga namn, dock indirekt vore af stor vikt för den botaniska
undervisningen. Trädgårdsamanuensens arbete med växtbestämning
hade väl i allmänhet tagits i anspråk under omkring tre månader af den
varmare delen af året, d. v. s. den tid da hufvudmassan af trädgårdens
växter, de på fritt land odlade, befunne sig i ett för bestämning lämpligt
stadium. Däremot hade det i allmänhet ej fordrats af honom, att ban
under öfriga delar af lästerminerna skulle ägna sin tid åt växtbestämning.

Fråif botaniska institutionens synpunkt skulle det emellertid vara af
obestridlig fördel, om trädgårdsamanuensen äfven under öfriga delar af
året kunde tagas i anspråk för växtbestämning. De i växthusen odlade
växterna hade nämligen dittills måst blifva tämligen försummade med
hänsyn till kontrollering af namnens riktighet. Utförandet af uppgiften i
detta hänseende vore ofta svårare och mera tidsödande än bestämning af
frilandsväxter, men dess resultat vore också mera värdefullt, om man toge
i betraktande den möda och kostnad, som nedlagts på en i växthus
uppdragen växt. Om trädgårdsamanuensens arbetstid ökades, så att den
motsvarade ungefär fyra timmars daglig tjänstgöring under hela läsåret,
fastän med en lämplig fördelning efter det olika behofvet af arbete under
olika årstider, skulle växthusens behof af växtbestämning bättre kunna
tillgodoses och en viktig fördel därigenom vinnas.

Med en sådan tjänstgöringsskyldighet vore den i föreliggande petition
begärda aflöningen för amanuensen vid botaniska trädgården, eller
1,200 kronor, säkerligen icke för högt tilltagen.

Sektionen tillstyrkte den föreliggande framställningen, i hvad den
afsåg amanuenserna vid geologiska, astronomiska och meteorologiska institutionerna,
botaniska trädgården samt zoologiska och fysiska institutionerna.
Beträffande åter amanuenserna vid den kemiska institutionen föreslog
sektionen, i anslutning till hvad representanterna för kemien anfört,
att det kontanta arfvodet för de fyra å ordinarie stat uppförda amanuenserna
vid institutionen för allmän och analytisk kemi måtte förhöjas till

91

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

1,200 kronor årligen för dem hvar och att en ny amanuensbefattning vid
nämnda institution måtte uppföras på ordinarie stat med ett kontant arfvode
af likaledes 1,200 kronor.

Hvad af matematisk-naturvetenskapliga sektionen i nämnda hänseende
föreslagits har biträdts af större akademiska konsistoriet i Uppsala,
dock med det tillägg att — på sätt universitetets drätselnämnd hemställt
— vid löneförhöjning för ifrågavarande befattningar den dittills utgående
förmånen af ved in natura borde indragas.

Jämte det att sålunda, på sätt af det föregående framgår, från Uppsala
begärts anslag till aflönande af en ny amanuens vid institutionen
för allmän och analytisk kemi, har sedermera framställning gjorts därom,
att anslag måtte beredas till inrättande af en amanuensbefattning äfven
vid samma universitets geografiska institution.

Vid vederbörande sektions sammanträde den 6 september 1910 anförde
i detta ärende professor A. Hamberg, att behofvet af en amanuens vid
geografiska institutionen särskildt under de praktisk-geografiska öfningarna
visat sig vara mycket kännbart. I dessa öfningar deltoge ofta omkring
30 studerande, och det vore för professorn ej möjligt att ensam på ett
effektivt sätt handleda ett så stort antal samtidigt. Med hjälp af en amanuens,
som kunde bistå med öfvervakandet af de studerandes arbeten,
skulle detta däremot rimligen kunna göras.

För öfrigt förekomme vid geografiska institutionen en mängd praktiska
bestyr såsom böckers katalogisering, samlingars etikettering, uppsikt
öfver utlåning af böcker, kartor och instrument, skötsel af instrument,
mindre inköp in. in. Dessa göromål skulle till stor del kunna under professorns
uppsikt skötas af en amanuens och därigenom för professorn eu
afsevärd tid besparas, hvilken i stället kunde komma undervisningen och
andra rent vetenskapliga uppgifter till godo.

Till utförande af en del af dessa göromål under en kortare tid hade
understundom en eller annan student visat sig villig utan annan ersättning
än en ringa gratifikation samt titeln af extra ordinarie amanuens.
Det vore emellertid klart, att en sådan person ej kunnat åläggas några
större arbetsprestationer och ej heller kunnat anmodas att deltaga i undervisningen,
isynnerhet som vid universitetets andra institutioner amanuenserna
åtnjöte aflöning.

Med bifall till det förslag, som af Hamberg i förevarande afseende
framställdes, beslöt sektionen bland sina riksdagspetita upptaga ett anslag
till aflöning åt en amanuens vid den geografiska institutionen med samma

92

Lund.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

löneförmåner af allmänna medel, som komme amanuensen vid astronomiska
observatoriet till del.

Vid ärendets behandling den 1 oktober 1910 beslöt det större akademiska
konsistoriet att förorda utverkande af löneförmåner till en amanuens
vid den geografiska institutionen med kontant aflöning af 500 kronor
jämte boställsrum, som funnes tillgängligt, samt att, för den händelse
den på pröfning beroende framställningen om förhöjda löneförmåner för
amanuenserna m. fl. ledde till åsyftadt resultat, hemställa, att amanuensen
vid den geografiska institutionen måtte i löneförmåner likställas med
amanuensen vid det astronomiska observatoriet.

Universitetskanslern har i sitt utlåtande den 6 mars 1909 anslutit
sig till det större akademiska konsistoriets dittills afgifna förslag.

Likaledes har kanslern sedermera i skrifvelse den 17 oktober 1910
tillstyrkt, att anslag måtte beviljas för anställande vid geografiska institutionen
af en amanuens med enahanda aflöning som amanuensen vid den
astronomiska institutionen.

Slutligen hafva i förberörda skrifvelse till chefen för ecklesiastikdepartementet
den 20 november 1911 amanuenser vid Uppsala universitets
naturvetenskapliga institutioner anhållit om departementschefens
medverkan till att den förbättring i aflöningsförhåljandena för ifrågavarande
amanuensbefattningar, som af universitetskanslern föreslagits i
skrifvelsen den 6 mars 1909, snarast möjligt måtte vidtagas.

Af sökandena anfördes, att under den tid, som förflutit sedan innehafvarna
af ifrågavarande amanuensbefattningar i september 1907 hos
Kungl. Maj:t gjorde framställning i ärendet, förhållandena naturligen i
någon mån hade ändrats. Sökandena vågade dock påstå, att i intet fall
någon verklig minskning af arbetsbördan ernåtts. Däremot hade den med
vissa amanuensbefattningar förenade undervisningsskyldigheten ytterligare
ökats, beroende dels på att antalet studerande inom de naturvetenskapliga
ämnena oafbrutet tilltagit, dels ock därpå, att bestämmelserna i den nya
examensstadgan af den 1 november 1907 medfört, att de studerande i
långt större utsträckning än förr arbetade på högre betyg i de naturvetenskapliga
ämnena. En följd däraf vore, att laborantantalet, i all
synnerhet inom de för högre betyg afsedda kurserna, högst betydligt
tilltagit.

Af motsvarande befattningshafvare vid universitetet i Lund, tillhopa
tolf, tjänstgöra vid astronomiska observatoriet en amanuens, vid botaniska
institutionen en assistent (vid växtfysiologiska laboratoriet) och två ama -

93

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

nuenser (den ena vid växtfysiologiska afdelningen och den andra i systematisk
botanik), vid fysiska institutionen en assistent och en amanuens,
vid geologisk-mineralogiska institutionen likaledes eu assistent och en
amanuens samt vid en hvar af kemiska och zoologiska institutionerna två
amanuenser.

Den kontanta aflöningen utgör för assistent 1,500 kronor och för
amanuens 500 kronor. Samtliga amanuenser, med undantag af dem vid
zoologiska institutionen, åtnjuta därjämte fri bostad med bränsle.

Frågan om aflöningsreglering för dessa befattningshafvare förekom
vid sammanträde med den rnatematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund
den 3 september 1908.

Därvid föreslog professor S. S. Murbeck, att arfvodet för amanuensen
vid den botaniska institutionens systematiska afdelning måtte — med hänsyn
till penningevärdets fall under de senaste decennierna och det ökade
arbetet för denne amanuens — höjas till ett belopp af 800 kronor.

Professor J. R. Rydberg anförde, att då den vid fysiska institutionen
ansjuda, aflönade personalen icke kunnat räcka till att sköta undervisningen
och alla vid institutionen nödvändiga göromål, den utvägen måst
tillgripas, att genom anställande af först en och sedermera två extra ordinarie
amanuenser anskaffa ytterligare biträde vid laborationsöfningarna.
Den äldre af dessa extra ordinarie amanuenser hade å institutionen åtnjutit
fri bostad; den andre hade däremot icke haft någon ersättning för
sitt arbete.

Om undervisningen i fysik skulle kunna fortgå såsom dittills, vore
det nödvändigt att öka löneförmånerna för assistenten och amanuensen
vid fysiska institutionen i Lund. Behofvet däraf framträdde just då i
dubbel måtto. På grund af den nya examensordningen och hvad därmed
stode i samband hade icke blott laborationsarbetena ökats genom införande
af öfningar äfven för betyget godkänd i filosofisk ämbetsexamen och filosofie
kandidatexamen samt något höjda fordringar för andra betyg, utan
äfven de propedeutiska kurserna, hvilka måste fortgå under hela läsåret,
utvidgats. För dessa kurser funnes icke någon annan lärare att anlita än
assistenten, enär professorn vore fullt upptagen af de offentliga föreläsningarna,
ledningen af laborationsöfningarna och examinationen samt Lunds
universitet icke, såsom universitetet i Uppsala, ägde någon laborator i
fysik.

Rydberg hemställde, att den kontanta aflöningen måtte höjas för
assistenten till 2,500 kronor och för den å stat uppförda amanuensen
till 1,000 kronor samt att de dåvarande extra ordinarie amanuenserna

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

måtte tillerkännas en aflöning af 500 kronor till hvardera. Därjämte
skulle de två amanuenser, som dittills haft fri bostad, fortfarande åtnjuta
denna förmån.

Beträffande assistenten vid universitetets geologisk-mineralogiska institution
anförde professor J. C. Moberg, att denne assistent i fråga om tjänsteåligganden
intoge en alldeles särskild ställning, i det att undervisningen i
mineralogi helt och hållet hvilade på honom. Han hade nämligen att
föreläsa i mineralogi och ensam leda alla öfningar i ämnet, hvarjämte han
biträdde vid de mineralogiska samlingarnas ordnande och vård. Det vore
sålunda en ganska ansträngande och synnerligen ansvarsfull post han beklädde,
och därtill kräfde denna post af sin innehafvare en betydande
skicklighet.

Äfven vore det tydligen af vikt för undervisningen, att assistentbefattningen
ej utsattes för alltför täta ombyten. Under dåvarande förhållanden
hade det emellertid visat sig förenadt med mycken svårighet att
hålla platsen besatt med kompetent person. Det syntes därför Moberg,
som om ett skäligt arfvode åt bemälde assistent ej kunde för det dåvarande
ställas lägre än till 2,500 kronor, detta såväl med hänsyn till
undervisningens verkliga bästa som med hänsyn till en väl kvalificerad
innehafvares billiga anspråk.

I fråga om amanuensaflöningen vid den geologisk-mineralogiska
institutionen anförde Moberg, att vid denna institution vore anställda
två amanuenser, af hvilka dock den ene vore allenast extra ordinarie,
således oaflönad. Med dessa amanuensers tillhjälp skulle alla samlingar,
såväl äldre som nytillkommande, prepareras, bestämmas, katalogiseras,
ordnas och monteras.

Då föreståndaren måste, för vetenskapens främjande, tid efter annan
ägna sig, utom åt sin egentliga lärarverksamhet, åt författarverksamhet,
vore det nödvändigt att periodvis öfverlåta allt museiarbete åt amanuenserna.
Åtminstone en af dessa måste vara så pass hemmastadd i ämnet
och så förtrogen med såväl samlingar som preparering och bestämning
af materialet, att ett dylikt arbete utan risk kunde anförtros åt
honom. Därtill kräfdes så pass stora förkunskaper, att det endast kunde
vara en äldre eller mera försigkommen studerande, som vore i stånd att
tillfredsställande utföra alla förekommande arbeten. Med hänsyn därtill
att samlingarnas försvarliga vård måste taga minst omkring fyra timmars
daglig arbetstid, ansåg Moberg, att arfvodet åt denne förste amanuens
ej kunde sättas lägre än till 1,200 kronor, helst som bostad och
därmed följande förmåner för det dåvarande ej kunde beredas honom.

95

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

För att emellertid utnyttja denna dyrbarare arbetskraft på det för
institutionen gagneligaste sättet kräfdes, att alla löpande göromål, katalogisering,
bibliotekets vård och dylikt kunde öfverlåtas åt annan man, åt
en andre amanuens. Denne skulle därjämte biträda förste amanuensen
och uppläras till att blifva hans efterträdare. Enär å ena sidan den
ifrågavarande andre amanuensen visserligen finge göra verklig tjänst, men
å andra sidan mindre fackkunskap behöfde fordras af honom, ansågs en
aflöning af 800 kronor vara tillräcklig för honom.

I den mån samlingarna ökades, växte också krafven på nödig arbetskraft
för deras vårdande, och Moberg hade för länge sedan funnit, att
arbetet med dem började växa honom öfver hufvudet. I Uppsala, där den
geologisk-mineralogiska institutionens samlingar ingalunda kunde sägas
vara större utan, efter hvad Moberg trodde, snarare mindre än samlingarna
i Lund, hade man redan två amanuenser på ordinarie stat, förutom eu
särskild preparator.

Professor C. V. L. Charlier erinrade, att vid astronomiska observatoriet
funnes förutom den ordinarie amanuensen, som vore aflönad med 500
kronor, två amanuenser utan aflöning. Charlier anhöll, att sektionen måtte
tillstyrka, att arfvodet för den ordinarie amanuensen blefve höj dt till 800
kronor. Denna ökning i anslag för ifrågavarande ändamål kunde för det
dåvarande anses tillfredsställande, under förutsättning att gjord framställning
om anslag till räknebiträden vunne statsmakternas bifall. (Det begärda
anslaget för anställande af räknebiträden vid astronomiska observatoriet
blef sedermera beviljadt vid 1911 års Riksdag.)

Beträffande amanuenserna vid den kemiska institutionen anförde professor
J. M. Loven, att efter hand större anspråk måst ställas på ifrågavarande
tjänstemän, hvad beträffade såväl kompetens som arbetskraft och tid. Anledningarna
därtill vore dels den starka stegringen af laborantantalet, dels
de studerandes alltmera framträdande benägenhet att genom forceradt
arbete så snart som möjligt afsluta sina studier. Det hade emellertid på
senare tid visat sig svårt att finna yngre personer, som vore på samma
gång villiga och lämpliga att åtaga sig amanuensförordnanden vid institutionen.
Man kunde ej heller förtänka en amanuens, om han, så snart
tillfälle erbjöde sig, utbytte sin ansträngande men svagt aflönade tjänst
mot ett åtminstone ekonomiskt bättre uppdrag, t. ex. ett lärarvikariat.

Loven hemställde, att de vid kemiska institutionen anställda två amanuensernas
aflöning måtte höjas till 1,200 kronor för hvardera, förutom
fri bostad å institutionen.

Professor D. Bergendal yrkade, att vid zoologiska institutionen — där
eu amanuens då var anställd och, vid bifall till gjord framställning,

96

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 225.

ytterligare en amanuens skulle komma att anställas — arfvodena måtte
bestämmas till 1,200 kronor för den ene och 800 kronor för den andre
amanuensen.

I fråga om assistentbefattningen i experimentell växtfysiologi vid botaniska
institutionen anförde professor B. Jönsson, att innehafvaren af denna
befattning hade varit docent vid universitetet och hade såsom uppgift haft
sig förelagdt att såväl teoretiskt som praktiskt handleda öfningar i ämnet.
Med de ökade kraf på ersättning för utfördt arbete vid universiteten, som
tiden och lefnadsomkostnaderna fört med sig, syntes det vara klart, att
den dåvarande aflöningen ingalunda motsvarade berättigade fordringar,
allra helst om man betänkte de vetenskapliga anspråk, som måste ställas
på innehafvaren af en dylik befattning. Dessa anspråk folie inom ramen
för professors kompetens och arbete, alldenstund assistenten ej blott såsom
dittills måste leda öfningar, utan dessutom efter införandet af ändrad
undervisning vid universiteten hade till uppgift att i sammanhang med
öfningarna hålla föreläsningar i växtfysiologi, motsvarande fordringarna
till betyget med beröm godkänd för filosofisk ämbetsexamen.

Nämnda omständigheter i förening med den omfattande undervisningstid,
som följde med befattningen och som kunde uppskattas närmast
till 200 timmar för läsår, kräfde med nödvändighet ökad aflöning, för så
vidt man ville tillförsäkra sig vetenskaplig kompetens och framstående
förmåga hos platsens innehafvare. Gjorde man en jämförelse med den
ersättning, som vid universitetet utginge å lärarbefattningar af liknande
art och omfattning inom andra läroämnen, kunde en tillökning i aflöning
till assistenten i fråga ej sättas lägre än till 1,000 kronor, hvarigenom
aflöningen i sin helhet skulle blifva 2,500 kronor för år.

Hvad anginge den ordinarie amanuensen vid botaniska institutionens
fysiologiska afdelning, hade erfarenheten visat, att aflöningen till denne
befattningshafvare vore för ringa för att institutionsföreståndaren skulle
med skäl kunna af honom fordra den tjänstgöring, som vore behöflig för
preparationer till föreläsningar och för biträde vid ordnandet och vården
af det med samma institution förenade biologiska museets samlingar.
Lades så därtill, att arbetet vid institutionen måste i följd af förändrade
undervisningsförhållanden väsentligen ökas och att behofvet af
hjälp från amanuensens sida i sammanhang därmed blefve större, blefve
aflöningens otillräcklighet ännu mera i ögonen fallande och förhöjning i
årsanslaget ännu mera behöflig. En ökning af den kontanta ersättningen
med 300 kronor finge därför anses såsom den minsta möjliga i detta
hänseende, för att arbete och ersättning skulle något så när motsvara
hvarandra.

97

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Den matematisk-naturvetenskapliga sektionen tillstyrkte för sin del,
att anslag måtte äskas till det belopp, som erfordrades dels för att höja de
årliga kontanta arfvodena för eu amanuens vid astronomiska observator^
till 800 kronor, en assistent vid fysiska institutionen till 2,500 kronor, en
amanuens vid samma institution till 1,000 kronor, en assistent i mineralogi
till 2,500 kronor, en amanuens vid geologiska institutionen till 1,200
kronor, två amanuenser vid kemiska institutionen till 1,200 kronor för
hvardera, en assistent i experimentell växtfysiologi till 2,500 kronor, en
amanuens vid botaniska institutionens fysiologiska afdelning till 800 kronor,
en amanuens vid samma institutions systematiska afdelning till 800
kronor, en amanuens i zoologi till 1,200 kronor och en amanuens i zoologi
till 800 kronor, dels för nyinrättande af två amanuensbefattningar
vid fysiska institutionen med 500 kronors aflöning till hvardera och eu amanuensbefattning
vid geologiska institutionen med en aflöning af 800 kronor.

Detta sektionens förslag vann äfven det större akademiska konsistoriets
förord.

I sammanhang med riksdagspetita för 1911 och 1912 årens Riksdagar
har af professor Moberg föreslagits, att assistentbefattningen vid den geologisk-mineralogiska
institutionen i Lund måtte ombildas till en laboratorsbefattning
med de för laboratorer gällande löneförmåner. I sådant hänseende
har af Moberg anförts bland annat följande.

Ämnet geologi och mineralogi med därtill hörande hjälp vetenskaper
paleontologi, kristallografi och petrografi representerade redan i och för
sig ett mycket stort ämnesområde. Då därtill korame, att geologen måste,
där grundligare undersökningar skulle göras, hålla sig ä jour med samtliga
öfriga naturvetenskapers landvinningar, läge det i öppen dag, att det
vore omöjligt för en enda person att förvärfva och vidmakthålla tillräckliga
kunskaper för att kunna meddela en någorlunda tidsenlig undervisning
inom ämnets samtliga hufvudgrenar.

Såväl i Uppsala som vid Stockholms högskola företräddes ämnet af
två professorer, af hvilka dock den ena professorn i Uppsala vore innehafvare
af en personlig professur. Vid Lunds universitet funnes däremot
för ämnesgruppen i fråga endast en professur, hvars innehafvare till
sitt biträde hade en assistent med 1,500 kronors årlig aflöning. Nämnde
assistent hade till åliggande att hvarje vecka hålla en föreläsning och meddela
fyra timmars öfningsundervisning, hvarjämte han hade att ägna tillsyn
åt och deltaga i ordnandet af den ej oloetydliga mineralsamlingen. Endast
en aflönad amanuens funnes och dennes arbetstid upptoges fullständigt af

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 111 höft. (AV 225.) 13

98

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

boksamlingens skötsel, framtagande och återinsättande af undervisningsmaterial
in. fl. löpande göromål, som ej af professorn medhunnes.

Att med sagda lön för assistentens angifna tjänstgöring få någon
mera erfaren person att åtaga sig befattningen vore — fortsatte Moberg
— naturligtvis ogörligt. Dittills hade Moberg också sökt hjälpa sig fram
på det sätt, att någon kandidat, som ännu ej afslutat sina geologiska
studier för högre examen, vidtalats att på egen bekostnad uppehålla sig
någon tid vid utländskt universitet, där mineralogien varit väl företrädd,
för att sedermera i sin ordning inträda som assistent vid institutionen i
Lund. Så snart en sådan person hunnit gradueras, ville han emellertid
söka sådan anställning, att han kunde existera på den, och det syntes
därmed gifvet, att, äfven om han skulle vara docentmässig, han måste
söka sig bort såsom lektor eller statsgeolog eller till någon annan i
löneförmåner därmed likställd befattning. Just då mognad och full kompetens
vunnits, hade assistenten dittills utan undantag lämnat befattningen
och sålunda ny lärare måst uppsökas, hvilket ofta varit förenadt med stora
svårigheter.

Enda möjligheten att kvarhålla kompetent person vid lärarbefattningen
i fråga vore sålunda, enligt Mobergs mening, att denna befattning
erhölle samma ställning som laborators- eller observatorsbefattningarna
vid universitetet. Den ämnesgrupp, som af befattningens innehafvare
skulle handhafvas, nämligen mineralogi, petrografi och kristallografi, vore
af så stor vikt såväl för geologien i allmänhet som ock delvis för kemien,
att en laboratorslön med fullt skäl kunde fordras.

Att Moberg ej ifrågasatte svårigheternas lösande genom upprättande
af en ny professur för ämnesgruppen, berodde dels därpå, att han ansåge,
att anställandet af en laborator redan med mindre kostnad lämnade en
fullt tillfredsställande lösning af lärarfrågan, dels därpå att man, enligt
Mobergs förmenande, på detta sätt bäst bevarade sambandet mellan geologien
i allmänhet och de nu speciellt ifrågavarande ämnena, något som
hade största betydelse för geologiens allsidigt fruktbärande bedrifvande.

Mobergs förslag om inrättande af en laboratorstjänst vid ifrågavarande
institution har icke vunnit det större akademiska konsistoriets
understöd. Konsistoriet har emellertid — med hänsyn till de svåra förhållanden
beträffande arbetskrafterna, under hvilka den geologisk-mineralogiska
institutionen fungerade, och med framhållande af vikten af att genom
förbättrade löneförhållanden erhålla fullt kompetenta och för arbetet lämpliga
personer — i skrifvelse den 7 oktober 1911 hemställt, att arfvodet till
assistenten vid nämnda institution måtte höjas från 1,500 till 3,500 kronor.

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

99

Beträffande den fysiska institutionen i Lund hade, såsom nyss är
nämndt, år 1908 af universitetsmyndigheterna begärts, bland annat,
att vid institutionen måtte inrättas två nya amanuensbefattningar, en hvar
med 500 kronors kontant aflöning.

Frågan om personalförstärkning vid den fysiska institutionen återupptogs
af professor Rydberg i skrifvelse till det större akademiska konsistoriet
den 6 maj 1911.

I denna skrifvelse meddelade Rydberg, att dåmera vore vid institutionen
anställda fyra extra ordinarie amanuenser samt att, för att i någon
mån ersätta detta extra arbete, under de senaste åren anslag, till belopp
af 1,250 kronor årligen, sökts och erhållits ur fonden af besparade docentstipendier.
Rydberg anhöll, att konsistoriet ville bland årets riksdagspetita
upptaga för fysiska institutionen: till en ny assistentbefattning med
särskild uppgift alt biträda vid ledningen af de fysikaliskt-tekniska laborationsöfningarna
1,500 kronor årligen och till en ny amanuensbefattning
500 kronor årligen, eller tillsammans ett nytt årligt anslag af 2,000 kronor.

Äfven om detta anslag beviljades, skulle, framhöll Rydberg, kostnaderna
för undervisningen i fysik vid Lunds universitet, med två assistenter och
två amanuenser, betydligt understiga kostnaderna för motsvarande undervisning
i Uppsala, med laborator och två amanuenser.

Rydbergs framställning, som tillstyrktes af matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, har biträdts äfven af det större akademiska konsistoriet.

Universitetskanslern har i sitt utlåtande den 6 mars 1909 och i senare
afgifna yttranden biträdt hvad af universitetsmyndigheterna föreslagits
angående lönereglering för assistenter och amanuenser vid de naturvetenskapliga
institutionerna i Lund samt angående inrättande af vissa nya
befattningar vid dessa institutioner.

Beträffande assistenter och amanuenser vid de naturvetenskapliga Löneregleinstitutionerna
har lönereqlerinqskommittén först yttrat sig om assistenten , rins.s'',
vid den geologisk-mineralogiska institutionen i Lund. Kommittén hade
funnit hvad i ärendet anförts icke utgöra tillräcklig anledning att, på sätt
ifrågasatts, för denne befattningshafvare bestämma en väsentligt högre
aflöning, än som skulle tillkomma öfriga assistenter vid universitetens
ifrågavarande institutioner. Kommittén hade därför ansett sig böra förorda,
att för såväl assistenten vid den geologisk-mineralogiska institutionen
i Lund som för en hvar af de båda assistenterna vid botaniska och fysiska
institutionerna därstädes aflöningen måtte fastställas till 2,500 kronor eller

100

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

enahanda belopp, som af kommittén föreslagits för assistenterna vid den
patologiska institutionen i Uppsala och den patologisk-anatomiska institutionen
i Lund.

Hvad af vederbörande myndigheter föreslagits därom, att aflöningen
till de vid universitetens kemiska institutioner anställda amanuenserna,
fyra i Uppsala och två i Lund, måtte höjas till 1,200 kronor för en hvar,
hade kommittén funnit sig kunna biträda, och likaledes vore från kommitténs
sida intet att erinra mot att ytterligare en amanuens med samma aflöning
anställdes vid den kemiska institutionen i Uppsala.

I fråga därefter om amanuenserna vid de geologisk-mineralogiska
institutionerna hade kommittén funnit sig böra tillstyrka, att aflöningen måtte
höjas för en hvar af de två amanuenserna i Uppsala till 800 kronor samt
för amanuensen i Lund till 1,200 kronor äfvensom att vid den geologiskmineralogiska
institutionen i Lund måtte anställas ytterligare en amanuens
med 800 kronors aflöning.

Likaledes biträdde kommittén den föreslagna höjningen till 1,200
kronor af arfvodet för en hvar af de två amanuenserna vid den fysiska
institutionen i Uppsala.

Däremot hade kommittén icke, hvad anginge den fysiska institutionen
i Lund, kunnat understödja det år 1911 framställda äskandet, att vid
nämnda institution måtte inrättas eu assistentbefattning utöfver den, som
redan funnes vid institutionen. Det hade synts kommittén antagligt, att
behofvet af ökade arbetskrafter vid denna institution för närvarande skulle
kunna på ett nöjaktigt sätt tillgodoses därigenom, att, med bifall i viss
mån till de inkomna framställningarna, ytterligare en aflönad amanuens
anställdes vid institutionen, jämte det att tillräcklig ersättning bereddes
den ifrågavarande personalen. Kommittén, som förut yttrat sig angående
den för närvarande å institutionen anställda assistenten, hade fördenskull
funnit sig böra tillstyrka, att för såväl den nuvarande ordinarie amanuensen
som för den befattningshafvare, hvilken vid bifall till kommitténs
förslag skulle komma att ytterligare anställas vid institutionen, aflöningen
måtte bestämmas till 1,200 kronor för år.

Hvad i öfrigt föreslagits rörande aflöningsreglering för amanuenser
vid de naturvetenskapliga institutionerna hade icke gifvit kommittén anledning
till någon erinran. Kommittén tillstyrkte sålunda, att aflöningen
måtte bestämmas för en amanuens vid astronomiska institutionen i Uppsala
och en amanuens vid astronomiska observatoriet i Lund till 800
kronor för hvardera, för en amanuens vid meteorologiska institutionen i
Uppsala till 1,200 kronor, för en amanuens vid botaniska trädgården i
Uppsala till 1,200 kronor, för två amanuenser vid botaniska institutionen

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

101

i Lund till 800 kronor för hvardera, för två amanuenser vid zoologiska
institutionen i Uppsala till 1,200 kronor för hvardera samt för två amanuenser
vid zoologiska institutionen i Lund till 1,200 kronor för den ene
och 800 kronor för den andre.

De till kommittén öfverlämnade handlingarna innehölle icke något
förslag till lönereglering för amanuensen vid botaniska laboratoriet i Uppsala.
Enligt hvad kommittén erinrat, tillkom ifrågavarande befattning
genom beslut vid 1909 års Riksdag och ansågs då vara närmast jämförlig
med amanuensbefattningen vid universitetets zootomiska laboratorium. Då
kommittén, i enlighet med myndigheternas förslag, funnit sig böra nu
hemställa, att för sistnämnda befattning måtte bestämmas en aflöning af
1,200 kronor, hade det synts kommittén billigt, att enahanda aflöning tillerkändes
äfven amanuensen vid botaniska laboratoriet.

Beträffande vidare den geografiska institutionen i Uppsala hade förslaget
om inrättande af en amanuensbefattning vid denna institution synts
kommittén vara väl grundadt, och har kommittén förordat, att aflöningen
för befattningens innehafvare måtte, på sätt föreslagits, bestämmas
till 800 kronor.

I fråga om sådana fall, då räntemedel eller naturaförmåner ingå
bland aflöningsförmånerna för befattningshafvare vid universitetens naturvetenskapliga
institutioner, har kommittén hänvisat till hvad kommittén i
det föregående anfört (se sid. 41 här ofvan).

I likhet med löneregleringskommittén har jag icke kunnat tillstyrka, Departeatt
för assistenten vid geologisk-inineralogiska institutionen i Lund skullementschefen.
fastställas högre aflöning än för andra assistenter vid jämförliga institutioner.
Jag biträder äfven kommitténs mening, att vid den fysiska institutionen
i Lund icke lämpligen bör, vid sidan af den nuvarande assistentbefattningen,
inrättas en ny befattning af samma slag.

Äfven i öfriga delar ansluter jag mig till löneregleringskommitténs
förslag, i hvad det afser befattningshafvare vid de naturvetenskapliga
institutionerna. Med undantag för de ofvannämnda två institutionerna i
Lund innebär detta kommitténs förslag i hufvudsak ett tillstyrkande af
de äskanden, som framkommit från vederbörande universitetsmyndigheter.

Af efterföljande tablå framgår, att löneregleringsförslaget, i hvad
det afser befattningshafvare vid de naturvetenskapliga institutionerna, betingar
en årlig ökning i ordinarie statsanslag med 20,256 kronor, däraf
10,556 kronor iför Uppsala och 9,700 kronor för Lunds universitet.

102 Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 225.

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

Befattningshafvare.

Nuva-

rande

be-

lopp.

Före-

slaget

be-

lopp.

Ök-

ning.

*

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

A) Uppsala universitet.

Transport

6,880

16,636

9,756

Institutionen för allmän

Geografiska institutionen.

och analytisk kemi.

1 amanuens . .........

800

800

1 amanuens..........

500

1,200

700

Summa

o,&so

17,436

10,556

3 amanuenser.........

1,500

3,600

2,100

B) Lunds universitet.

1 amanuens..........

—

1,200

1,200

Astronomiska ohservatoriet.

Mineralogisk-geologiska

1 amanuens..........

500

800

300

institutionen.

1 amanuens..........

500

800

300

Botaniska institutionen.

1 d:o ..........

500

800

300

1 assistent vid växtfysiologiska

laboratoriet.........

1,500

2,500

1,000

Fysiska institutionen.

1 amanuens vid växtfysiologiska

1 amanuens..........

500

1,200

700

afdelningen . . .

500

800

300

1 d:o ..........

500

1,200

700

1 d:o i systematisk botanik

500

800

300

Astronomiska institutionen.

Fysiska institutionen.

1 amanuens..........

*) 500

‘) 756

256

1 assistent ..........

1,500

2,500

1,000

1 amanuens..........

500

1,200

700

Meteorologiska institutionen.

1 d:o ..........

1,200

1,200

1 amanuens..........

500

1,200

700

Botaniska institutionen.

Geologisk-mineralogiska

institutionen.

Botaniska trädgården.

1 assistent..........

1,500

2,500

1,000

1 amanuens..........

s) 380

2) 1,080

700

1 amanuens..........

500

1,200

700

_

800

800

Botaniska laboratoriet.

1 amanuens......• . . .

500

1,200

700

Kemiska institutionen.

Zoologiska institutionen.

1 amanuens..........

500

1,200

700

1 d:o ..........

50C

1,206

700

Zoologiska museet.

1 amanuens..........

500

1,200

700

Zoologiska institutionen.

Zootomiska laboratoriet.

1 amanuens..........

500

1,200

700

1 amanuens..........

500

1,200

700

1 d:o ..........

500

800

300

Transport

6,880

16,636

9,756

Summa

9,000 18,700

9,700

'') Därjämte ränta å Melanderhjetniska, Halletska, Prosperinska ock Bredmanska amanuensfonden,
kr. 44. — a) Därjämte ränta från Wablenbergska fonden, kr. 120.

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

103

6. Amanuenser vid vissa till de humanistiska sektionerna hörande

institutioner.

Vid institutioner, hörande under universitetens humanistiska sektioner,
tjänstgöra tillhopa fem amanuenser, nämligen i Uppsala en amanuens vid
myntkabinettet, en amanuens vid museet för nordiska fornsaker och en
amanuens vid Viktoriamuseet för egyptiska fornsaker samt i Lund en
amanuens vid historiska museet (äfven tjänstgörande vid mynt- och medaljkabinettet)
och en amanuens vid konstsamlingarna.

De fyra förstnämnda amanuenserna äro uppförda på ordinarie
stat. Amanuensen vid museet i Uppsala för nordiska fornsaker uppbär
af allmänna medel ett belopp af 200 .kronor samt därutöfver ersättning
för boställsrum 120 kronor och två famnar ved; en hvar af öfriga tre
amanuenser åtnjuter en aflöning - af 500 kronor. Till amanuensen vid
konstsamlingarna i Lund utgår på extra stat ett arfvode af 500 kronor.

Beträffande de ifrågavarande befattningshafvarna i Uppsala har någon
framställning angående lönereglering icke nu förekommit.

Däremot har det större akademiska konsistoriet i Lund i skrifvelse
den 22 september 1909 anhållit, att, därest förut ifrågasatt höjning af arfvodena
till amanuenser vid medicinska fakultetens och matematisk-naturvetenskapliga
sektionens institutioner blefve beviljad, arfvodet för de två
amanuenserna vid historiska museet och konstsamlingarna måtte höjas från
500 till 800 kronor. Samma skäl, som kunde anföras för arfvodeshöjning
åt öfriga amanuenser, gällde nämligen äfven i fråga om amanuenserna vid
historiska museet och konstsamlingarna.

Universitetskanslern har ansett behofvet af förstärkt arfvode åt amanuensen
vid historiska museet vara ådagalagdt och tillstyrkt bifall till konsistoriets
förslag om detta arfvodes höjning till 800 kronor om året. I
fråga om förhöj dt arfvode åt en amanuens vid konstsamlingarna har universitetskanslern
erinrat om sitt i underdånigt utlåtande den 6 mars 1909
framställda löneregleringsförslag och anfört, att, därest denna framställning
vunne afseende, äfven arfvodet för nu ifrågavarande amanuens borde höjas,
i likhet med hvad som begärts till exempel för amanuensen vid astronomiska
observatoriet, eller från 500 till 800 kronor.

Beträffande de tre amanuensbefattningarna i Uppsala har löne- Löneregleregleringskommittén
anfört, hurusom af universitetets katalog för vårterminen
1912 framginge, att eu hvar af dessa befattningar för närvarande

Departe ments chefen.

Fråga om
semester.

104 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

bestredes af en docent vid universitetet. Befattningarna vore sålunda närmast
att anse såsom bisysslor.

Hvad därefter anginge amanuensen vid historiska museet samt myntoch
medalj kabinettet i Lund, har kommittén erinrat därom, att, sedan framställning
år 1909 gjordes om lönereglering för denne befattnings häfvare,
anslaget till aflönande af en föreståndare för nämnda institutioner blifvit
genom beslut vid 1911 års Riksdag väsentligen förhöjdt samt att, i sammanhang
därmed, bestämmelser blifvit af Kungl. Maj:t fastställda för
nämnde föreståndares tjänstgöringsskyldighet. Förhållandena vid dessa institutioner
vore sålunda numera i afsevärd mån förändrade.

I fråga slutligen om amanuensbefattningen vid konstsamlingarna i
Lund hade kommittén fäst sin uppmärksamhet därvid, att äfven vid Uppsala
universitets konstmuseum en amanuensbefattning vore inrättad, utan att dock
något särskild! statsanslag funnes anvisadt till aflönande af denne befattningshafvare.
Enligt Riksdagens år 1911 lämnade medgifvande Ange emellertid,
från och med höstterminen 1911 till 1914 års slut, af det med ritmästarbefattningen
vid Uppsala universitet förenade arfvode å 800 kronor ett
belopp af 300 kronor för år räknadt utgå till arfvode åt en amanuens
vid konstmuseet.

Då det kunde ifrågasättas, huruvida icke, beträffande nu omhandlade
institutioner, tjänstgörings- och aflöningsförhållandena borde kunna
ordnas efter någorlunda ensartade grunder vid de båda universiteten, men
det knappast kunde tillhöra kommittén att i ärendets föreliggande skick
därom afgifva förslag, hade kommittén ansett lämpligast, att nu gällande
aflöningsbestämmelser för ifrågavarande amanuensbefattningar tills vidare
bibehölles oförändrade. Kommittén hade under sålunda gifna omständigheter
icke kunnat biträda det forellagande förslaget om lönereglering: för de två

Do “ Ö O

ofvannämnda amanuenserna vid universitetet i Lund.

1 anslutning till denna af löneregleringskommittén uttalade mening
finner jag mig nu endast böra tillstyrka, att på extra stat för år 1913
ett anslag af 500 kronor äskas till aflönande af en amanuens vid konstsamlingarna
i Lund.

Kommittén har slutligen i sitt betänkande berört vissa särskilda
spörsmål, för Indika jag nu går att redogöra.

I petitioner från kliniska och polikliniska amanuenser har gjorts
framställning om rätt till en månads årlig semester.

105

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Med afseende å denna framställning har kommittén erinrat därom,
att nämnda befattningshafvare för närvarande i regel förordnas för så
kort tid som ett år. Äfven om, beträffande vissa befattningar, en ändring
härutinnan skulle ske och sålunda, på sått föreslagits, förordnandena 1
vissa fall komma att afse en tid af två eller tre år, torde dock, yttrar
kommittén, jämväl i framtiden flertalet af ifrågavarande befattningar komma
att tillsättas genom förordnanden på ett år i sänder. Under dessa förhållanden
syntes det kommittén, som om anledning näppeligen kunde anses förelägga
att tillerkänna samtliga de befattningshafvare, om hvilka nu vore fråga
rätt till viss årlig semester, helst som, i mån af behof, kortare ledighet
från göromålen antagligen kunde i annan ordning beredas dem.

Enligt § 84,, mom. 2, i stadgarna för karolinska institutet skall,
etter hvad kommittén erinrat, den kliniska undervisningen vid medicinska
kirurgiska, pediatriska, obstetriska och gynekologiska klinikerna fortgå året
om dock att berörda undervisning må kunna, enligt närmare bestämmelser
af kanslern, inställas under tiden från och med den 22 december till och
med den 2 januari samt under tre dagar före och tre dagar efter påskoch
midsommardagarna. De psykiatriska, neurologiska, oftålmiatriska och
syfilidologiska klinikerna skola, enligt samma författningsrum, fortgå under
sex månader af året. Några motsvarande bestämmelser äro icke meddelade
i statuterna för rikets universitet.

Med hänsyn till den kliniska undervisningen kunde det emellertid
enligt kommitténs åsikt icke möta några svårigheter, lika litet vid universitetens
som vid karolinska institutets kliniker, att bereda de befattnin^shafvare,
som bär vore i fråga, någon kortare ledighet från göromålen,
utan att dåraf föranleddes några särskilda kostnader. Skulle det åter ur
sjukvårdens synpunkt befinnas nödvändigt att under sådan kortare ledighet
anlita aflönad vikarie för den ledige, ansåge kommittén det närmast
*fa., j °, l)å .vederljörande. sjukhusstyrelse att, där sådant eljest funnes
påkalladt, bestrida de af ledigheten föranledda särskilda kostnaderna.

På grund af hvad sålunda anförts hade kommittén funnit den föreliggande
framställningen om beredande af semester för de kliniska och
pohkliniska amanuenserna icke böra nu föranleda någon åtgärd.

Kommittén har vidare erinrat, att för andra "befattningshafvare än
de kliniska och pohkliniska amanuenserna tjänstgöringen är, med nåora
undantag, begränsad till vissa delar af kalenderåret. Frågan om årlig semester
både således för flertalet af dessa befattningshafvare icke någon betydelse.
Äfven i sådana fall, då tjänstgöringen hittills i regel pågått året
rundt, skulle det dock enligt kommitténs förmenande låta sig göra att, i

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 177 käft. (Nr 225.) 14

106

Departe ments chefen.

Tjänst görings skyldighet.

Departe ments chefen.

Öfningsafgifter
vio
vissa institutioner.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 225.

mån af behof, bereda vederbörande befattningshafvare någon kostnadsfri
ledighet från göromålen.

I likhet med kommittén anser jag några särskilda åtgärder icke i förevarande
sammanhang vara påkallade för beredande af semester åt befattningshafvare,
om hvilka nu är fråga.

Kommittén har vidare framhållit, hurusom den tjänstgöring, som
ålegat de i kommitténs betänkande omhandlade befattningshafvarna, varit
till sin omfattning i hög grad växlande. Medan sålunda åtskilliga befattningshafvare
haft att året rundt uppehålla en tjänstgöring, som knappast
lämnat någon del af arbetsdagen öfrig, hade andra tjänstgjort endast några
få timmar om dagen under vissa af årets månader.

Det hade visserligen synts kommittén påtagligt, att den tjänstgöring,
om hvilken här vore fråga, i åtskilliga fall, och särskildt hvad anginge de
kliniska och polikliniska amanuenserna, icke kunde utmätas efter visst antal
timmar för arbetsdag. Kommittén hade dock icke velat underlåta att
uttala önskvärdheten af att, därest nu ifrågavarande lönereglering komme
till stånd, närmare bestämmelser blefve i vederbörlig ordning meddelade
angående de ifrågavarande befattningshafvarnas tjänstgöringsskyldighet.

Vid bifall till förevarande löneregleringsförslag torde jag få tillfälle
att framdeles för Kungl. Maj:t anmäla det af löneregleringskommittén
sålunda berörda spörsmålet.

Enligt hvad af handlingarna i detta ärende framgår yttrar kommittén
vidare — äger vid eu af de naturvetenskapliga institutionerna i
Uppsala det förhållande rum, att de å institutionen tjänstgörande amanuenserna
åtnjuta särskilda inkomster i form af afgifter, som uppbäras från
deltagarna i vissa till institutionen förlagda öfningskurser. Af institutionens
prefekt hade emellertid gjorts gällande, att, därest de ifrågavarande amanuenserna
komme i åtnjutande af förbättrad aflöning, några dylika afgifter
till dem icke vidare borde utgå.

I anslutning därtill hade kommittén velat såsom sin uppfattning framhålla,
att befattningshafvare, om hvilka i kommitténs betänkande vore tal,
icke borde äga att för fullgörande af åligganden, som tillhörde deras tjänst,
uppbära särskild godtgörelse af de studerande och att sålunda de laborationsoch
dylika afgifter, som erlades af deltagare i öfningskurser, icke borde få
användas till löneförbättring åt institutionernas tjänstemän. Rörande dispositionen
af dylika afgifter borde därför, i den mån sådant ej redan skett,
erforderliga föreskrifter meddelas.

107

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

Jag biträder till fullo den af kommittén uttalade meningen, att af- Departegifter
af nu åsyftadt slag icke böra få disponeras till aflönande af befattningshafvare
vid de olika institutionerna, utan torde dylika afgifter, på
sätt i allmänhet redan är fallet, uteslutande böra användas för inköp af
förbrukningsartiklar och till andra vederbörande institutions behof. Äfven
till denna fråga torde jag få anledning att i annat sammanhang återkomma.

I den petition från kliniska och polikliniska amanuenser, som inkom Tiden förlönetill
ecklesiastikdepartementet den 25 november 1911, har yrkats, att till re9^rr''anflens
en hvar af de vid de kliniska sjukhusen anställda amanuenserna fyllnads- trådande.
belopp redan från 1912 års början måtte utanordnas, så att aflöningen
från den 1 januari 1912 komme att utgå med de belopp, som af sökandena
föreslagits såsom aflöning till klinisk och poliklinisk amanuens.

Därjämte har i särskilda framställningar begärts, att ökad aflöning måtte
beredas dels amanuensen vid karolinska institutets oftalmiatriska poliklinik
för tiden från den 15 oktober 1911 till läsårets slut, dels ock
amanuensen vid institutets syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran för
tiden från den 1 december 1911 likaledes till läsårets slut.

I likhet med universitetskanslern har löneregleringskommittén funnit
sig ej kunna förorda bifall till framställningen om retroaktiv tillämpning
från 1912 års början af den nu ifrågavarande löneregleringen, utan har
kommittén ansett, att de föreslagna nya aflöningsförmånerna böra utgå
först från 1913 års början.

Hvad anginge de nyssnämnda särskilda framställningarna rörande två
amanuensbefattningar vid karolinska institutet, syntes det kommittén böra
bero på Kungl. Maj:ts pröfning af föreliggande omständigheter, huruvida
dessa framställningar kunde i större eller mindre mån vinna afseende.

Då frågan om lönereglering för de befattningshafvare, om hvilka Departejag
i det föregående yttrat mig, nu föreligger till afgörande först sedan mentschefen
fyra år förflutit efter det löneförbättring beviljades professorer och vissa
andra befattningshafvare vid universiteten och karolinska institutet, skulle
det visserligen kunna anses önskvärd!, att den nu ifrågavarande löneregleringen
kunde träda i tillämpning tidigare än vid 1913 års början. Jag
har dock icke känt mig öfvertygad om att i detta fall så tvingande omständigheter
äro för handen, att de skulle kunna motivera ett afsteg från hvad
eljest i förevarande hänseende nästan undantagslöst tillämpats. I denna
punkt ansluter jag mig därför till universitetskanslerns och löneregleringskoinmitténs
mening. Vid sådant förhållande kan jag icke heller understödja
de särskilda framställningar, som föreligga angående löneförhöjning

Kostnads beräkning.

108 Kungl. Majtts nåd. proposition Nr 225.

för vissa delar af låsåret 1911—1912 åt två af karolinska institutets
amanuenser.

Sammanfattar jag de förut lämnade uppgifterna angående den ökning
i ordinarie statsanslag, som skulle kräfvas för genomförande af den
föreslagna löneregleringen för de olika grupperna af nu ifrågavarande befattningshafvare,
erhåller jag följande slutsiffror.

Uppsala universitet:

kliniska amanuenser.........kronor 2,500

polikliniska amanuenser........ » 1,500

befattningshafvare vid teoretiskt-medi cinska

institutioner........ » 4,350

befattningshafvare vid naturvetenskapliga

institutioner........... » 10,556

Summa kronor 18,906

Lunds universitet:

kliniska amanuenser.........kronor 5,500

befattningshafvare vid teoretiskt-medi cinska

institutioner........ » 6,400

befattningshafvare vid naturvetenskapliga

institutioner........... » 9,700

Summa kronor 21,600

Karolinska institutet:

kliniska amanuenser.........kronor 14,200

polikliniska amanuenser (med undantag
af amanuensen vid den otiatriska

polikliniken) .......... » 2,250

befattningshafvare vid teoretiskt-medi cinska

institutioner . ...... » 4,400

Summa kronor 20,850

Därtill kommer, för beredande af ökad ersättning åt amanuensen vid
karolinska institutets otiatriska poliklinik, en höjning med 600 kronor i
det ordinarie anslaget för uppehållande af undervisningen i otiatri, rhino -

109

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

logi och laryngoskopi. Totalökningen i de ordinarie anslagen utgör sålunda
för de tre högskolorna sammanlagdt 61,956 kronor.

På det att äfven vissa befattningshafvare vid karolinska institutet,
hvilkas aflöning utgår från anslag på extra stat, må komma i åtnjutande
af förhöjd aflöning, skulle nu begäras höjning i hittills beviljade anslag.
Denna höjning utgör för en hvar af fyra kliniska amanuenser 1,100 kronor
eller tillhopa 4,400 kronor samt för amanuensen vid seraf! merlasarettets
röntgeninstitut 500 kronor, alltså sammanlagdt 4,900 kronor.

Om de nu anförda siffrorna jämföras med dem, som jag till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1912 angaf såsom resultatet af en approximativ
uppskattning rörande kostnaden för ifrågavarande lönereglering, eller
tillhopa för de tre högskolorna 104,000 kronor, visar det sig,°att det förslag
jag nu framlägger kräfver en vida mindre anslagsökning, än som sålunda
förut beräknats. Skillnaden beror hufvudsakligen därpå, att den
föregående beräkningen i väsentlig mån var grundad på de äskanden, som
i petitioner framställts från vederbörande befattningshafvare och hvilka
äfven i viss utsträckning vunnit universitetskanslerns understöd, under det
att det nu framlagda förslaget i åtskilliga punkter innebär en större eller
mindre nedsättning i de petitionsvis begärda aflöningssatserna.

. I enlighet ined det sålunda anförda skulle — med uteslutande ur
karolinska mediko-kirurgiska institutets stat af en amanuens vid obstetriska
kliniken å allmänna barnbördshuset — i staterna för universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska institutet uppföras följande nya befattningshafvare,
nämligen en amanuens vid institutionen för allmän och analytisk kemi i
Uppsala, en amanuens vid geografiska institutionen i Uppsala, en amanuens
vid fysiska institutionen i Lund, en amanuens vid geologisk-mineralogiska
institutionen i Lund, en amanuens vid karolinska institutets psykiatriska
klinik, två amanuenser vid karolinska institutets medicinska klinik, två amanuenser
vid karolinska institutets kirurgiska klinik, en amanuens vid karolinska
institutets farmakologiska institution samt en underläkare vid karolinska
institutets obstetriska klinik a allmänna barnbördshuset.

Därigenom och på grund af hvad jag i öfrigt förordat skulle staterna
för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet beträffande
amanuenser med flera befattningshafvare vid sagda högskolor erhålla följande
utseende:

no

Kungl. Maj ds nåd. ''proposition Nr 225.

A) Uppsala universitet.

1

Naturaför-måner och
nedelafsedda
er särskilda
ändamål.

Allmänna

medel.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Medicinska kliniken.

En amannens, tillika underläkare, arfvode........

—

—

1,250

—

1,250

—

En amanuens, Strandbergianus, arfvode, däri inberäknadt
ränta å Strandbergska fonden, kr. 58''33........

58

33

041

67

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgå till
amanuenserna under villkor, hvad hvar och en af dem an-går, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akade-miska sjukhusets stat.

Kirurgiska kliniken.

En amanuens, tillika underkirnrg, arfvode........

—

—

1,250

—

1,250

—

En amanuens, Nilsson-Aschanius, arfvode, däri inberäknadt
ränta å Nilsson-Aschanska amanuensfonden, kr. 150 . . .

150

_

850

—

1,000

—

En amanuens, arfvode..................

—

—

1,000

—

1,000

-

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgå till
amanuenserna under villkor, hvad hvar och en af dem an-går, att ett lika stort belopp tilldelas honom från akade-miska sjukhusets stat.

Obstetrisk-gynekologiska kliniken.

En amannens, tillika amanuens vid gynekologiska poliklini-ken, arfvode.....................

—

—

1,000

—

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgår till
amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp till-delas honom från akademiska sjukhusets stat.

Oftalmiatriska kliniken.

En amanuens, tillika amanuens vid oftalmiatriska poliklini-ken, arfvode.....................

—

—

1,000

—

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgår till
amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp till-delas honom från akademiska sjukhusets stat.

Kliniken för bröstsjuka.

1,000

En amanuens, arfvode ..................

—

1,000

—

Anmärkning. Ofvanstående arfvodesbelopp utgår til]
amanuensen under villkor, att ett lika stort belopp till-delas honom från akademiska sjukhusets stat.

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition Nr 225.

111

Naturaför-måner och
medel afsedda
för särskilda
ändamål.

Allmänna

medel.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Medicinska poliklinikerna.

2 amanuenser, arfvoden å kr. 1,500 ............

—

—

3,000

—

3,000

—

En amanuens vid gynekologiska och eu vid oftalmiatriska
polikliniken, se ofvan under obstetrisk-gynekologiska och
oftalmiatriska klinikerna.

Anatomiska institutionen.

2 amanuenser, arfvoden å kr. 1,200 ...........

—

—

2,400

—

''2,400

—

Patologiska institutionen.

En assistent, arfvode..................

—

—

2,500

—

2,500

—

En amanuens, arfvode..................

—

—

2,000

—

2,000

—

Fysiologiska institutionen.

En amanuens, arfvode.........•........

—

—

800

—

800

Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi.

En amanuens, arfvode..................

—

—

800

—

800

—

Farmakologiska institutionen.

En amanuens, arfvode kr. 800, däri inberäknadt ränta från
"Wahlenbergs amanuensfond kr. 350 ...........

350

450

—

800

—

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

5 amanuenser, för hvar och en arfvode kr. 1,200 .....

-

—

6,000

—

6,000

—

Minera logisk-geologiska institutionen.

2 amanuenser, för hvar och en arfvode kr. 800 ......

—

—

1,600

—

1,600

—

Fysiska institutionen.

2 amanuenser, - för hvar och eu arfvode kr. 1,200 .....

—

—

2,400

—

2,400

—

Astronomiska institutionen.

En amanuens, arfvode kr. 800, däri inberäknadt ränta å
Melanderbjelmska, Halletska, Prosperinska och Bredmanska
amanuensfonden, kr. 44......... ......

44

—

756

—

800

_

Meteorologiska institutionen.

En amanuens, arfvode ..................1

-1

—

1,200

—

1,200

—

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition -Nr 225.

Naturaför-måner och
medel afsedda
för särskilda
ändamål.

Allmänna

medel.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Botaniska institutionen.

Botaniska trädgården.

En amanuens, arfvode kr. 1,200, däri inberäkna!! ränta från
Wahlenbergska fonden kr. 120.............

120

—

1,080

—

1,200

—

Botaniska laboratoriet.

En amanuens, arfvode..................

—

—

1,200

—

1,200

—

Zoologiska institutionen.

Zoologiska museum.

En amanuens, arfvode .............. ■ ■ •

—

—

1,200

—

1,200

Zootomiska laboratoriet.

En amanuens, arfvode..................

—

—

1,200

—

1,200

—

Geografiska institutionen.

En amanuens, arfvode................. •

—

—

800

—

| 800

—

B) Lunds universitet.

•

Anatomislct-histologiska institutionen:

Kronor.

En amanuens vid'' bakteriologiska afdel-

Kronor.

En amanuens på- anatomiska afdelningen,

arfvode ..............

En amanuens på histologiska afdelningen,

2,000

ningen, arfvode...........

Kirurgiska kliniken:

2,000

arfvode ..............

Fysiologiska institutionen:

1,200

En amanuens, arfvode.........

Medicinska kliniken:

2,000

En amanuens, arfvode.........

800

En amanuens, arfvode....... • • • •

2,000

Medicinsk■ kemiska institutionen:

En amanuens, arfvode.........

800

Oftalmiatriska kliniken:

En amanuens, arfvöde.........

Pediatriska kliniken:

2,000

Patologisk-anatomiska institutionen:

En assistent, arfvode.........

En amanuens vid patologiska afdelningen,

2,500

En amanuens, arfvode.........

Olstetrisk-gynekologiska kliniken:

2,000

arfvode ......... .....

2,000

En amanuens, arfvode.........

2,000

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

113

Kronor.

Kronor.

Astronomiska observator^:

Geologisk-tnineralogiska institutionen:

En amannens, arfvode.........

800

En assistent, arfvode.........

2,500

Botaniska institutionen:

En amanuens, arfvode.........

1,200

En assistent vid växtfysiologiska labora-

En amanuens, arfvode.........

800

toriet, arfvode...........

2,500

En amanuens vid växtfysiologiska afdel-

Kemiska institutionen:

ningen, arfvode...........

800

En amanuens i systematisk botanik, arf-

2 amanuenser, arfvoden ä kr. 1,200 . .

2,400

vode................

800

Fysiska institutionen:

Zoologiska institutionen:

En assistent, arfvode.........

2,500

En amanuens, arfvode.........

1,200

2 amanuenser, arfvoden å kr. 1,200 . .

2,400

En amanuens, arfvode.........

800

C) Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Kronor.

Kronor.

Eu amanuens vid medicinska kliniken,

En underläkare vid obstetriska kliniken

arfvode ..............

2,000

å allmänna barnbördshuset, arfvode .

2,500

2 amanuenser vid dito, arfvoden å kr. 1,000

2,000

En amanuens vid anatomiska institutionen,

En amanuens vid kirurgiska kliniken,

arfvode..............

1,200

arfvode ..............

2,000

En dito vid histologiska institutionen,

2 amanuenser vid dito, arfvoden å. kr. 1,000

arfvode.............. .

Eu dito vid kemiska institutionen, arfvode

1,200

2,000

1,200

En amanuens vid nervkliniken, arfvode

2,000

En dito vid fysiologiska institutionen,

1,200

En dito vid oftalmiatriskakliniken, arfvode

2,000

arfvode ..............

En dito vid gynekologiska kliniken å

2 amanuenser vid patologiskt-anatomiska

2,400

serafimerlasarettet, arfvode......

2,000

institutionen, arfvoden å kr. 1,200 . .

En dito vid pediatriska kliniken ä all-

En amanuens vid rättsmedicinska insti-

1,200

männa barnhuset, arfvode......

2,000

tutionen, arfvode..........

En dito vid psykiatriska kliniken, arfvode

2,000

En dito vid hygieniska institutionen,

1,200

arfvode..............

En dito vid medicinska polikliniken, arf-vode ................

1,500

En dito vid farmakologiska institutionen,
arfvode...............

1,200

En dito vid kirurgi ska polikliniken, arfvode

1,500

En dito med skyldighet att verkställa

En dito vid oftalmiatriska polikliniken,

och demonstrera liköppningar å pedi-

1,200

arfvode ..............

1,500

atriska kliniken, arfvode.......

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 111 käft. {Nr 225.)

15

114

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

dels att — med uteslutande ur karolinska mediko-kirurgiska institutets
stat af en amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset
samt med godkännande af de utaf mig förordade staterna för amanuenser
med flera befattningshafvare vid universiteten och karolinska
institutet — för genomförande af de sålunda föreslagna förändringarna
höja det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala med 18,906 kronor,
det ordinarie anslaget till universitetet i Lund med 21,600 kronor och det
ordinarie anslaget till karolinska institutet med 20,850 kronor;

dels att, utöfver sistberörda anslagsförhöjning, för beredande af
arfvode å 1,500 kronor åt amanuensen vid karolinska institutets otiatriska
poliklinik, höja det å institutets ordinarie stat uppförda anslaget för uppehållande
af undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi från dess
nuvarande belopp, 3,900 kronor, till 4,500 kronor eller med 600 kronor,
samt förty ytterligare öka anslaget till institutet med sistnämnda
belopp;

dels att på extra stat för år 1913 anvisa

a) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å akademiska sjukhusets
i Uppsala röntgenafdelning med den tjänstgöring, som af Kungl. Maj:t
bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att för ifrågavarande
assistents aflöning ett lika stort belopp utgår från akademiska sjukhusets
stat,

b) såsom bidrag till arfvode åt en assistent å det vid universitetets
i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet med den tjänstgöring, som
af Kungl. Maj:t bestämmes, ett anslag af 1,500 kronor, under villkor att
Malmöhus läns landsting med lika stort .belopp bidrager till ifrågavarande
assistents aflöning,

c) till arfvode åt en amanuens vid universitetets i Lund konstsamlingar
500 kronor,

d) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
gynekologiska klinik å Sabbatsbergs sjukhus 2,000 kronor,

e) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets klinik för öron-, näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus
2,000 kronor, samt

f) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran 2,000 kronor;

dels att, för beredande af arfvode å 1,500 kronor åt en amanuens
vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet, på extra stat för år 1913 anvisa
till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren för nämnda institut
och till underhåll af röntgeninstrumentariet, utöfver redan äskadt
belopp af 2,000 kronor, ytterligare 500 kronor;

115

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 225.

dels och att, för beredande af arfvode å 2,000 kronor åt en klinisk
amanuens vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, på
extra stat för år 1913 anvisa till en pediatrisk klinik vid nämnda vårdanstalt,
utöfver redan äskadt belopp af 1,800 kronor, ytterligare 1,100
kronor.

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas
till Riksdagen.

Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.