Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
1
N:o 208.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning om skogsvårdsafgift; gifven Stockholms slott
den 19 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om skogsvårdsafgift.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 käft. (Nr 208.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208i
Förslag
till
Förordning om skogsvårdsafgift.
Med upphäfvande af nådiga förordningarna den 4 juli 1910 angående
skogsvårdsafgifter och den 13 juni 1908 angående skogsvårdsafgifter
inom Gottlands län, förordnas härigenom som följer:
1 §•
För afverkadt virke, som taxeras jämlikt lagen om skogsaccis och
om virkestaxering, skall erläggas skogsvårdsafgift med en och tre tiondels
procent af virkets taxerade värde.
Denna afgift skall fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i riket
på sätt här nedan sägs.
2 §•
Skogsvårdsafgift erlägges:
a) för virke, som taxerats enligt 5 § a) i lagen om skogsaccis och
om virkestaxering, af afverkaren, och
b) för virke, som afses i 5 § b) i nämnda lag, af den, som med
virket så förfarit, att enligt samma lagrum afgiftsplikt för virket inträdt.
Med afverkare förstås i denna förordning den, som, då virket fälles,
äger förfoga öfver virket; dock att, där annan äger rätt till affallsvirket,
denne skall anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.
3 §■
Skogsvårdsafgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang
med kronoutskjdderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskrifver.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.
3
4 §•
Af de genom skogsvårdsafgiften inom hvarje landstingsområde
inflytande medel skola nittio procent tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen
inom landstingsområdet samt tio procent redovisas till statskontoret för
att af Kungl. Maj:t i mån af förefallande behof fördelas mellan samtliga
skogsvårdsstyrelser i riket.
5 §•
Denna förordning gäller icke virke, som afverkats inom Västerbottens
eller Norrbottens län, inom Sårna socken af Kopparbergs län
eller inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913; dock att
hvad i 3 § i förordningen angående skogsvårdsafgifter den 4 juli 1910
stadgas om skyldighet för kronofogde att upptaga skogsvårdsafgift för
trämassa, som i orten tillverkats, skall jämväl efter den 1 januari 1913
tillämpas å trämassa, som tillverkats före sistnämnda dag.
4
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 208.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Bero,
Bergström,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet
anförde departementschefen, statsrådet Petersson, vidare.
Genom nådig förordning den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter
förordnade Kungl. Maj:t med Riksdagen, att från och med år
1905 skulle för trävaror och trämassa, som från landet utfördes, såsom
skogsvårdsafgift erläggas, för rundt, tillhugget, sågadt eller hyfladt virke,
stäfver och lådbräder tio öre för hvarje kubikmeter fast mått, för splitt-,
famn- eller kastved fem öre för hvarje kubikmeter fast mått, för kemiskt
tillverkad torr trämassa femtio öre för hvarje ton och för mekaniskt
tillverkad torr trämassa trettio öre för hvarje ton samt att för våt trämassa
afgiften skulle beräknas till hälften af nyss angifna belopp.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
De genom dessa afgifter inflytande medlen skulle fördelas mellan
landstingsområdena efter den virkesmängd, som för tillverkning af de
utförda varorna blifvit inom de skilda områdena afverkad. De närmare
grunder, efter hvilka landstingsområdena skulle anses deltaga i berörda
virkesmängd, bestämmas af Kungl. Maj:t för fem år i sänder.
Angående uppbörden af skogsvårdsafgifter lämnades uti 3 § af
berörda förordning föreskrifter beträffande varor, som skeppades till
utlandet, och varor, som utfördes ur landet å järnväg, att dessa afgifter
skulle uppbäras af tulltjänstemän.
Det visade sig emellertid, att trävaror och trämassa, som enligt
förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter bort vara
underkastade sådana afgifter, utfördes, förutom medels skeppning eller å
järnväg, jämväl landvägen å fordon eller genom flottning i vissa vatten
samt på detta sätt undgingo skogsvårdsafgifter. Till förebyggande häraf
utfärdades en förordning den 13 december 1907 om ändrad lydelse af
3 § i nådiga förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter,
däruti föreskrefs, bland annat, att skogsvårdsafgifter skulle uppbäras af
tulltjänsteman för virke, som landvägen fördes öfver gränsen, och af
kronofogde för virke, som genom flottning utfördes.
Närmare bestämmelser om sättet för uppbördens verkställande
hafva af Kungl. Maj:t utfärdats i administrativ ordning.
De i det föregående omnämnda författningar afsågo ej virke, som
härrörde från Västerbottens och Norrbottens län, Sårna socken i Dalarna
samt Gottlands län.
Sedan, med upphäfvande af lagen den 30 mars 1894 angående
åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gottlands län, Kungl.
Maj:t utfärdat lag angående vård af enskildas skogar inom Gottlands
län den 13 juni 1908, utfärdades samma dag förordning angående
skogsvårdsafgifter inom länet. Enligt denna förordning skulle skogsvårdsafgifter
inom Gottlands län utgöras efter enahanda grunder och
till samma belopp, som inom öfriga delar af riket, där skogsvårdsafgifter
utgå, med den skiljaktighet likväl, att afgifter skulle utgå för
trävaror och trämassa, som från Gottland utfördes, oafsedt huruvida
denna utförsel skedde till annan svensk ort eller till utlandet. De genom
afgifterna inflytande medlen skulle tillfalla länets skogsvårdskassa.
Sedan den svenska trämassan börjat finna marknad inom Nordamerikas
förenta stater, framställdes därstädes anmärkning mot att å
denna exportvara upptoges skogsvårdsafgift vid utförsel från Sverige,
hvilken afgift af de amerikanska tullmyndigheterna likställdes med
exporttull. Detta medförde, att för svensk trämassa vid införsel till
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
Nordamerikas förenta stater uttogs särskild tullafgift. För att förekomma
detta, utfärdades den 4 juli 1910 ny förordning angående skogsvårdsafgifter,
hvarigenom bestämdes i fråga om trämassa, att algifterna
skulle utgå för all trämassa, som här i landet tillverkades, och att uppbörden
af afgifterna för trämassa skulle verkställas af vederbörande
kronofogde. Dessa nya bestämmelser gälla emellertid icke trämassa,
som tillverkas i eller utföres från Gottlands län eller som tillverkas
af virke härrörande från Gottland, Västerbotten, Norrbotten och Sårna
socken.
Den sålunda vidtagna åtgärden synes dock icke vara för framtiden
tillfyllest, såsom torde framgå af följande redogörelse.
Enligt bestämmelserna i den amerikanska tulltarifflagen af år 1909
regleras införselafgifternn i nämnda land genom en minimitariff och en
maximitariff. Beträffande trämassa och tryckpapper innehåller minimitariffen
föreskrifter om dels vissa bestämda tullsatser dels ock vissa
tilläggstullar för dessa varor. De bestämda tullsatserna utgöra för mekaniskt
tillverkad trämassa 1/]2 cent per pound, för oblekt och blekt kemiskt
tillverkad trämassa respektive Ve och 1U cent per pound samt för tryckpapper
med värde af mer än 5 cent per pound 15 procent af värdet
och för tryckpapper med värde af högst 5 cent per pound fyra olika
belopp, växlande mellan 3/ie och ®/i0 cent per pound, allt efter varans
värde för samma viktenhet. Tilläggstullar na skola utgöras såsom tillägg
till de bestämda tullsatserna Och utgå vid införsel till Förenta staterna
af trämassa och sådant tryckpapper, som är värdt högst 3 cent per
pound, såframt varorna härröra från land, som å desamma eller å trä,
afsedt för tillverkning af trämassa, lagt exporttull eller annan exportafgift.
För trämassa utgår tilläggstullen med samma belopp som exporttullen
eller exportafgiften i utförsellandet. Detsamma gäller äfven för
nämnda slag af tryckpapper, men där tillkommer ett ytterligare tillägg
af V™ cent per pound, hvilket sistnämnda tullbelopp skall utgå såsom
särskild tilläggstull för dylikt tryckpapper, då annan åtgärd än utkräfvandet
af exportafgift vidtagits i utförsellandet ägnad att förhindra eller
försvåra exporten af tryckpapper, trämassa eller trä för trämassetillverkning.
I fråga om mekaniskt tillverkad trämassa äger emellertid rum
fullständig frihet från erläggande af här förut angifna tullsatser, såväl
vanlig tullafgift som tilläggstull, därest varan härstammar från ett land,
som icke belägger tryckpapper, mekaniskt tillverkad trämassa eller trä,
afsedd för tillverkning af trämassa, med något slags exportafgift, och
som ej heller på annat sätt hindrar eller försvårar sin utförsel. Enligt
maximitariff en skola, såvida Förenta staternas president ej annorlunda
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
förordnar, alla från och med den 1 april 1910 till Förenta staterna
importerade tullpliktiga varor beläggas, förutom med tullafgifter enligt
minimitariffen, jämväl med ännu ett ytterligare tullbelopp, motsvarande
25 procent af varans värde. För Sveriges vidkommande har emellertid
Förenta staternas president genom proklamation den 29 januari 1910
löreskrifvit, att tullbehandling af varor med svenskt ursprung skall
jämväl efter ingången af april månad 1910 ske endast efter tullagens
minimitariff. Detta suspenderande af maximitariffen kan dock af presidenten
återkallas, bland annat, i det fall att han önner Sveriges utförsel
till Förenta staterna otillbörligt missgynnas från svensk sida.
Den amerikanska tulltarifflagens af år 1909 bestämmelser i fråga
om minimitariffen öfverensstämma i nu berörda afseenden till väsentliga
delar med den förut gällande tulltarifflagen af år 1897. Redan på grund
af stadgandena i sistnämnda lag hade de amerikanska tullmyndigheterna
den 11 november 1908 beslutat, att tilläggstull skulle utgå vid import
till Förenta staterna af trämassa och tryckpapper af svenskt ursprung,
med undantag dock för varor af dylikt slag, som bevisligen härrörde
från virke, afverkadt inom Gottlands, Västerbottens och Norrbottens
län eller inom Sårna socken af Kopparbergs län. Med tillämpning af
1909 års tulltarifflags bestämmelser fattade den amerikanska tullförvaltningen
under hösten 1909 ett nytt beslut af enahanda innehåll.
Dessa beslut om utkräfvande af tilläggstull å trämassa och tryckpapper,
hvilka beslut grundats därå, att skogsvårdsafgifterna blifvit af
de amerikanska tullmyndigheterna likställda med exportafgift, framkallade
stor oro hos representanterna för den svenska exportindustrien på ifrågavarande
område. Till Kungl. Maj:t ingåfvos upprepade framställningar,
uti hvilka kraftigt gjordes gällande, att de amerikanska tullförhållandena
hotade att i hög grad försvåra eller till och med förkväfva den under
senare åren alltmer uppblomstrande exporten af trämassa och tryckpapper
från Sverige till Amerika, samt att en ändring af grunderna
för skogsvårdsafgifternas uttagande vore nödvändig, om man ville
säkerställa den svenska exporten. Tillika uttalades farhågor att, så
länge skogsvårdsafgifter uppbures vid exporttillfället, man icke ens
kunde vara fullt säker därom, att icke jämväl den amerikanska maximitariffen
blefve satt i tillämpning å svenska varor. Med föranledande,
bland annat, af dessa framställningar framlade Kungl. Maj:t förslag till
1910 års Riksdag om ändring af skogsvårdsafgiftsförordningen, hvilket
förslag blef med en däri vidtagen mindre ändring af Riksdagen godkändt
och resulterade i den förut omförmälda förordningen den 4
juli 1910 angående skogsvårdsafgifter, hvarigenom dylika afgifter, såsom
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
förut omförmälts, skola upptagas för all inom landet tillverkad trämassa,
oafsedt huruvida den exporteras eller förbrukas inom landet.
Sedan nämnda förordning genom Kungl. Maj:ts beskickning i
Washington delgifvits vederbörande amerikanska myndigheter, ingick
till beskickningen officiellt meddelande därom, att genom beslut den 29
augusti 1910 til läggs tullen å allt slags i Sverige tillverkad trämassa
och tryckpapper upphäfts, hvilket beslut skulle äga retroaktiv giltighet
från den 4 nästföregående juli månad.
Då genom här omförmälda under år 1910 vidtagna förfoganden
från de amerikanska myndigheternas sida mekaniskt tillverkad trämassa
vid införseln till Förenta staterna från Sverige åtnjuter fullständig tullfrihet
och å annan trämassa samt å tryckpapper blott hvila de vanliga,
ej alltför betungande tullarna, kunde det synas, som om all anledningtill
oro för den svenska exportens lugna utveckling blifvit undanröjd.
Så lärer emellertid ingalunda vara förhållandet. Vid framläggandet
af nyss omförmälda förslag till 1910 års Riksdag hade man
från svensk sida grundad anledning antaga, att den då ifrågasatta
ändringen i skogsvårdsafgiftsförordningen verkligen skulle blifva tillfyllest
för att skogsvårdsafgiften af de amerikanska myndigheterna icke
längre skulle betraktas som en exportafgift, hvilken kunde åberopas
såsom anledning till en strängare tillämpning af tulltarifflagen; och de
amerikanska myndigheterna synas då hafva varit af den uppfattningen
— hvilket ock bekräftas af det nyssnämnda beslutet den 29 augusti
1910 om tilläggstullens upphörande — att skogs vårdsafgiften i den
förändrade gestalten icke vore att anse som en exportafgift i den
amerikanska tullagens mening. Sedermera lärer emellertid, enligt hvad
jag har mig bekant, tvekan i berörda afseende hafva uppstått hos de
amerikanska tullmyndigheterna. Så länge skogsvårdsafgift utgår vid
export af trämasseved och annat virke, som kan användas för tillverkning
af trämassa, står man således inför den möjligheten, att berörda
omständighet kan af de amerikanska myndigheterna komma att anföras
såsom skäl för ett återinförande af tilläggstullarna å trämassa och
tryckpapper. Skulle därutöfver jämväl maximitariffens bestämmelser
komma i tillämpning å svenska varor af ifrågavarande slag, torde all
export till Förenta staterna af dylika varor blifva omöjliggjord.
Nu tillkommer dessutom en annan med de amerikanska tullförhållandena
sammanhängande omständighet, som gör en snar förändring
af sättet för skogsvårdsafgifternas uttagande önskvärd. Genom ett nästlidna
sommar af det amerikanska finansdepartementet utfärdadt cirkulär
har Förenta staterna åt Kanada gjort det medgifvandet, att trämassa,
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
mekanisk såväl som kemisk, äfvensom tryckpapper och annat papper
samt papp, framställda af trämassa eller åt annat ämne, hvari trämassa
ingår såsom hutvudbeståndsdel, samt i värde icke öfverstigande 4 cent
per pound och ej heller hänförliga till rubriken för tryckta eller dekorerade
tapeter, skola vid direkt import till Förenta staterna från Kanada
vara fria från tull, under villkor att ingen exporttull eller annan exportafgift
af något slag eller andra bestämmelser af restriktiv verkan på
exporten af ofvannämnda artiklar eller det trä, hvaraf de framställts,
tillämpas å produktionsorten. På grund af bestämmelse i bandelstraktaten
mellan Sverige och Nordamerikas förenta stater den 4 juli
1827, att svenska varor skola vid införsel till Förenta staterna åtnjuta
mest gynnad nations behandling, lärer Sverige otvifvelaktigt kunna
göra anspråk på lika gynnsamma tullbestämmelser för sina varor som
dem, hvilka medgifvits åt Kanada, men det torde vara så godt som
säkert, att de amerikanska myndigheterna icke skola befinnas villiga
att godkänna detta anspråk, med mindre man upphör att här i riket
uttaga skogsvårdsafgifter vid export af trävaror, som kunna användas
för tillverkning åt trämassa och papper. Att det för den svenska exporten,
som gifvetvis måste lida afbräck af att komma i en sämre ställning
än den kanadensiska, är af vikt att få undanröjda de hinder, som
kunna stå i vägen för erhållande af berörda förmåner, ligger i öppen dag.
Det är emellertid icke enbart de amerikanska tullförhållandena
med afseende å export till k örenta staterna åt svensk trämassa, som
göra eu omläggning af grunderna för skogsvårdsafgifternas utgående
önskvärd. Redan skogsvårdsafgifternas ändamål att befrämja skogens
återväxt efter utverkning synes påkalla, att skogsvårdsafgift beräknas å
allt afverkadt virke utan hänsyn därtill, huruvida virket exporteras eller
förbrukas inom landet. Anledningen, hvarför skogsvårdsafgifterna vid
deras införande genom kungl. förordningen den 24 juli 1903 kommit
att läggas allenast å exporteradt virke, lärer väl icke heller vara att
söka uti någon särskild rättsgrund, utan fastmera uti då fullt giltiga
lämplighetshänsyn. Någon form fanns nämligen vid den tiden icke för
erhållande af nödiga upplysningar om verkställda afverkningar att läggas
till grund för skogsvårdsafgifters påförande och det torde icke ansetts
lämpligt att allenast för fyllande åt behofvet af skogsvårdsafgifter framskapa
ett omständligt deklarationsförfarande för sådana upplysningars
erhållande. Numera, efter införande af lagen om skogsaccis den 18 september
1909, kunna emellertid utan svårighet erhållas alla nödiga uppgifter
för skogsvårdsafgifternas beräknande å allt afverkadt virke.
Vid dessa törhållanden och då anledning syntes föreligga att på
Bihang tiU Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 161 höft. (Nr 208.) 2
De sakkunniga.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
något sätt förbinda skogsvårdsafgifterna med den kommunala skogsaccisen,
uppdrogs i december 1911 åt de för kommunalskattefrågans
beredande inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, landskamreraren
G. V. Eiserman och juris kandidaten H. Themptander, att tillsammans
med byråchefen hos domänstyrelsen Th. Örtenblad utarbeta förslag
till omläggning af skogsvårdsafgifterna sålunda, att dessa afgifter skulle
utgöras för allt virke, som afverkas, och utgå efter enahanda grund som
den kommunala skogsaccisen. Med en den 15 februari 1912 affattad
promemoria hafva berörda sakkunniga nu öfverlämnat följande förslag
med tillhörande motivering, nämligen:
l:o) förslag till förordning om skogsvårdsafgift;
2:o) förslag till kungörelse angående uppbörd af skogsvårdsafgifter
m. m.; samt
3:o) förslag till lag om skogsaccis och om virkestaxering.
Berörda förslag till lag om skogsaccis och om virkestaxering är
beroende på föredragning af statsrådet och chefen för finansdepartementet;
och torde det nu tillåtas mig att underställa Kungl. Maj:ts
pröfning förslaget till förordning om skogsvårdsafgift. Hvad åter angår
de bestämmelser, som afse uppbörd af skogsvårdsafgifter m. m., lära
dessa bestämmelser böra utfärdas i administrativ ordning. Till frågan
härom torde jag således framdeles få återkomma.
I sin ofvannämnda promemoria hafva de sakkunniga till en början
erinrat, att skogsvårdsafgifternas fördelning på de särskilda skogsvårdsstyrelserna
inom rikets landstingsområden bestämts genom kungl. brefven
till statskontoret den 31 december 1904 i fråga om åren 1905—1909
samt den 15 april 1910 för de därpå näst följande fem åren. Till
grund för denna fördelning hade lagts af domänstyrelsen utförda vidlyftiga
och tidsödande beräkningar öfver härstamningen af det virke,
som ingått i den export, hvarför skogsvårdsafgifter uppburits.
Utöfver de medel, som sålunda tilldelats skogsvårdsstyrelserna,
hade dessa styrelser jämväl disponerat medel från två af Riksdagen å
extra stat beviljade anslag. Såsom bidrag till uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet hade sålunda anvisats 60,000 kronor årligen
för hvart och ett af åren 1905—1909 samt därefter för åren 1910—1912,
sedan en ny skogsvårdsstyrelse nämligen för Gottlands läns landstingsområde
tillkommit, 67,500 kronor. För skogsodlingens befrämjande hade
under en längre följd af år anvisats årligen 100,000 kronor till Kungl.
Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång antingen tilldelas skogsvårdsstyrelser,
till livilka landsting eller hushållningssällskap för ändamålet
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.
lämnat bidrag eller ock, där skogsvårdsstyrelse icke funnes, utdelas åt
landsting eller hushållningssällskap, under iakttagande likväl, att i
intetdera fallet statsbidrag finge till något landstingsområde utgå med
högre belopp än det, hvarmed landsting eller hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem till ändamålet bidragit. Ifrågavarande
två extra anslag hafva blifvit af Kungl. Maj:t enligt särskilda nådiga
beslut fördelade.
Skogsvårdsstyrelsernas inkomster af skogsvårdsafgifter samt de
belopp, som tilldelats dem (samt landsting eller hushållningssällskap)
från anslagen till uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
och till skogsodlingens befrämjande, framgå af särskilda, utaf de sakkunniga
upprättade tabeller I, II, III och IV, hvilka finnas detta protokoll
bifogade.
Därjämte hade skogsvårdsstyrelserna disponerat af landsting och
hushållningssällskap anvisade medel till belopp i allmänhet motsvarande
de i tabell III upptagna statsmedel.
Beträffande berörda tabeller hafva de sakkunniga framhållit, att i
medeltal för åren 1905—1911 skogsvårdsstyrelsernas inkomster af skogsvårdsafgifter
för år uppgått till 564,833 kronor 62 öre. I denna summa
(se tabell I) inginge dock icke skogsvårdsafgifterna för Gottlands län,
hvilka år 1909 utgjort 1,600 kronor 31 öre och år 1910 uppgått till 1,049
kronor 97 öre. För år 1911 saknades i detta afseende uppgifter. Tabell
III upptoge jämväl de belopp, som af anslaget till skogsodlingens befrämjande
tillfallit dels Gottlands läns landstingsområde, för tiden innan
skogsvårdsstyrelse där inrättats, dels ock Västerbottens och Norrbottens
län, där skogsvårdsstyrelser icke funnes, utan hushållningssällskapen i
stället uppburit medlen.
Sammanfattningen enligt tab. IV visade, att de skilda skogsvårdsstyrelserna
haft mycket olika stora belopp allmänna medel till sin disposition.
De största beloppen hade tillkommit de norrländska länens
samt Värmlands och Kopparbergs läns skogsvårdsstyrelser, medan de
sydligaste länens skogsvårdsstyrelser samt skogsvårdsstyrelsen i Gottlands
län varit sämst lottade. Högst stode Västernorrlands län med i
medeltal öfver 100,000 kronor om året, lägst Malmöhus län med i
medeltal omkring 6,000 kronor om året.
Härefter anföra de sakkunniga vidare.
Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet hade varit väsentligt olika efter
deras tillgångar. Inom vissa landstingsområden hade skogsägarna,
särskilt de mindre, erhållit ej blott kostnadsfritt biträde af skogsvårdsstyrelsernas
tjänstemän och tillsyningsmän utan därjämte större eller
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
mindre kontanta bidrag till kostnaderna för skogsvårdsarbeten, såsom
skogskulturer, markberedningar, afdikningar in. m. Dylika bidrag hade
däremot i allmänhet ej kunnat ifrågakomma inom sådana landstingsområden,
där skogsvårdsstyrelsernas tillgångar vant mera begränsade.
Flertalet skogsvårdsstyrelser hade i brist på medel icke kunnat utföra
alla de göromål till skogsvårdens främjande, som inom landstingsområdena
varit af behofvet påkallade.
Domänstyrelsen hade år 1910 aflåtit en skrifvelse till skogsvårdsstyrelserna
i syfte att från dem själfva erhålla uppgift om beloppet al’
de medel, som för de närmaste åren ansåges vara nödiga för att sätta
dem i tillfälle fullt nöjaktigt utföra den verksamhet, som för dem förelåge
inom landets skilda delar. Af de ingångna svaren hade framgått,
att årligen omkring 500,000 kronor utöfver de belopp, som nu disponerades
af skogsvårdsstyrelserna, ansetts vara för deras verksamhet
önskvärda. Icke någon skogsvårdsstyrelse hade ansett sig äga större
tillgångar än som inom landstingsområdet lämpligen behöfde användas.
Inom vissa landstingsområden hade visserligen fondering af tillgångar
kunnat äga rum, men detta hade endast skett för att möta väntade
större utgifter.
Af tabell IV inhämtades, att år 1911 skogsvårdsstyrelserna haft
till sitt förfogande 657,445 kronor 13 öre af skogsvårdsafgifter och
statsmedel. Lades härtill de anslag — omkring 90,000 kronor — som för
samma år lämnats skogsvårdsstyrelserna från landsting och hushållningssällskap,
erhölles en summa af i rundt tal 750,000 kronor, som skogsvårdsstyrelsexma
kunnat för sin verksamhet disponera. Det måste, enligt
de sakkunnigas uppfattning, anses vara synnerligen önskvärdt, att de
belopp, som skogsvårdsstyrelserna för fullgörande af sina uppgifter
komme att för framtiden årligen förfoga öfver, afsevärdt höjdes, äfven
om det måhända icke nu vore möjligt att åstadkomma en så stor
höjning som den af skogsvårdsstyrelserna själfva kräfda, eller omkring
500,000 kronor. Tillika syntes det vara ett oafvisligt önskemål, att
någon jämkning i fördelningen af medlen kunde äga rum i syfte att
höja anslagen inom de delar af landet, där skogsväi’dsstyrelsernas inkomster
i förhållande till det faktiska behofvet varit och eljest jämväl
framdeles skulle blifva mest otillfredsställande.
De undersökningar, som af de sakkunniga verkställts, hade för
dem ådagalagt, att grundprincipen såväl för skogsvårdsafgifternas utgående
som för deras fördelning icke stode i följdriktigt förhållande
till behofvet af skogsvård. Detta behof stode nämligen i stort sedt i
direkt förhållande till afverkningens omfattning i dess helhet men vore
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.]
alldeles oberoende af det sätt, hvarpå det afverkade virket disponerades.
Om virket exporterades eller förbrukades inom landet vore för behofvet
af skogsvård utan betydelse. För att erhålla återväxt efter afverkningen
erfordrades i båda fallen samma åtgärder och lika stora tillgångar härtill.
Då nu skogsvårdsafgifterna utginge för exporteradt virke och
endast ifråga om pappersmassa för härtill inom landet användt virke,
följde häraf, att de landstingsområden, från hvilka en större del af det
därstädes afverkade virket inginge i exporten, erhölle jämförelsevis rikliga
skogsvårdsafgiftoi’, medan de landstingsområden, där det afverkade
virket hufvudsakligen förbrukades inom landet, erhölle allenast en ringa
del af dessa afgifter. Skogsägarens förmåga att bära en skogsvårdsafgift
vore jämväl oberoende af, huruvida han afyttrade sina skogseffekter
för export eller för förbrukning inom landet. Visserligen vore det exportören,
som direkt finge betala den skogsvårdsafgift, som lades på
exporteradt virke, men indirekt tinge äfven den skogsägare, som ej
tillika vore exportör, bära skogsvårdsafgift för det virke, han för export
afyttrade till exportören, tv denne torde i allmänhet icke vara villig att
betala samma pris för virke, hvarför han skulle erlägga skogsvårdsafgift,
som för virke, hvarför han ej betalade sådan afgift.
För att ställa skogsvårdsafgiftarna i direkt förhållande till behofvet
af skogsvård vore det alltså lämpligt att uppbära sådan afgift för afverkadt
virke, oberoende af om det förbrukades inom landet eller inginge
i exporten.
Ett steg i denna riktning vore redan taget genom de ändrade
bestämmelser angående skogsvårdsafgift för trämassa, som numera gällde
enligt förordningen den 4 juli 1910. Sådan afgift erlades nämligen
för trämassa, som i landet tillverkades, vare sig den exporterades eller
härstädes förbrukades.
För en omläggning af grunderna för skogsvårdsafgifternas utgående
talade emellertid icke blott de nu anförda skälen, utan äfven krafvet
på eu obehindrad och tryggad export af trämassa och papper från vårt
land till Nordamerikas förenta stater.
Sedan därefter de sakkunniga närmare redogjort för de af mig i
det föregående omtalade förhållandena i fråga om den amerikanska tulllagstiftningen,
anföra de sakkunniga såsom sin åsikt, att all anledning
syntes föreligga, att, på sätt med det åt dem lämnade uppdraget ock
åsyftats, nu söka åstadkomma en närmare förbindelse mellan skogsvårdsafgifternas
utgörande och den kommunala skogsaccisen. Skogsaecislagens
provisoriska karaktär torde enligt de sakkunnigas mening så
mycket mindre böra lägga hinder härför, som lämpligheten af skogs
-
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
beskattning under accisens form vore så allmänt erkänd, att man icke
hade anledning befara, det icke hufvudgrunderna för denna beskattningsform
komme att kvarstå vid förestående revision af skogsaccislagen.
Om man alltså ville förbinda skogsvårdsafgifternas beräknande
med skogsaccisen, uppstode den frågan, huruvida skogsvårdsafgift borde
såsom hittills beräknas efter virkesmassa i kubikmeter eller efter virkets
taxerade värde. Om det också vore möjligt att med ledning af deklarationerna
utfinna virkesmassan i kubikmeter, så framstode det dock utan
tvekan såsom en orimlighet att efter sådan grund beräkna afgiften. Så
länge afgiften utginge på exportvirke, läge det inom möjligheternas
område att efter kubikmassa afväga en afgift, som kunde anses stå i
lämpligt och rimligt förhållande till värdet, men i och med det att afgiften
lädes på allt afverkadt virke blefve dess värde, som i förhållande
till kubikmassan ställde sig synnerligen olika å olika trävaror och än
mera å olika afverkningsplatser, den enda rätta mätaren af de afgifter,
det afverkade virket borde draga. Den lämpligaste grunden för skogsvårdsafgifts
utgående syntes alltså blifva taxeringen till skogsaccis.
Det gällde då att tillse, med hvilket belopp, efter taxeringsvärde
räknadt, skogsvårdsafgiften lämpligen borde uttagas.
Visserligen hade det varit önskvärdt, att omläggningen kunnat
ske på sådant sätt, att skogsvårdsafgifterna äfven framdeles komme att
belasta exportvirket ungefär lika mycket som hittills och att alltså förändringen
komme att innebära en utsträckning af skyldigheten att bära
dylik afgift till jämväl sådant virke, som försåldes för förbrukning inom
landet. Härför hade emellertid fordrats dels att kunna beräkna den
nuvarande skogsvård saf giftens storlek i förhållande till virkets exportvärde,
dels att finna ett någorlunda konstant förhållande mellan detta
värde och virkets skogsvärde, d. v. s. dess nettovärde på rot i skogen.
Men ingendera af dessa förutsättningar funnes. Exempelvis kunde
nämnas, att afgälden för en kubikmeter nu vore lika stor för rundt som
för sågadt virke, ehuru varornas exportvärden vore olika stora, vanligen
större för sågadt än för rundt, och tillika olika stora för skilda slag af
såväl sågadt som rundt virke. Sågadt virke af prima slag betingade
sålunda dubbelt så högt pris som sågadt virke af kvinta kvalitet. Något
närmelsevis konstant förhållande förefunnes ej heller mellan värdet af
det för export färdiga virket och dess skogsvärde. Till det senare
måste nämligen läggas kostnaderna för virkets afverkning, transport
och tillredning samt exportörens och eventuella mellanhänders vinst
för att erhålla det förra. Ju längre väg virket behöfde transporteras
och ju mera det förädlades, innan dfet exporterades, desto större vore
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
skillnaden mellan exportvärdet och skogsvärdet. En beräkning af skogsvårdsafgiftens
storlek på ofvannämnda grunder hade alltså ej varit möjlig.
I stället hade de sakkunniga måst för skogsvårdsafgiftens afvägande
å taxeradt skogsvärde anlita ett annat beräkningssätt.
En af de sakkunniga uppgjord tabell (tab. V) öfver taxering till
skogsaccis år 1911 visade, att det taxerade skogsvärdet för hela landet
uppgått till 83,190,541 kronor 46 öre. Afräknades härifrån de till
skogsaccis taxerade beloppen för Västerbottens och Norrbottens län —
inom Sårna socken i Dalarna hade någon taxering till skogsaccis ej
verkställts — tillsammans 8,647,407 kronor 67 öre, återstode 74,543,133
kronor 79 öre, hvilket belopp sålunda afsåge de delar af landet, för
hvilka förordningarna om skogsvårdsafgifter nu vore gällande.
Taxeringen till skogsaccis år 1911 omfattade emellertid de tre
sista månaderna af år 1909 samt hela året 1910 eller tillsammans ett
och ett kvarts år. Det sålunda taxerade skogsvärdet behöfde emellertid
icke minskas med 20 procent för att motsvara ett för kalenderår beräknadt
taxeringsbelopp. Under årets tre sista månader afverkades
nämligen inom större delen af landet en relativt ringa mängd virke;
dock vore inom vissa landsdelar, särskildt inom södra och mellersta
delarna af landet, afverkningen under denna tid ganska afsevärd. I
stort sedt torde emellertid i allmänhet endast omkring 10 å 12 procent
af det virke, hvarmed under ett kalenderår så förfores, att det under
följande år blefve accispliktigt, kunna beräknas komma på årets tre sista
månader. Om fördenskull 10 procent af det för femton månaders afverkning
taxerade beloppet, eller 7,454,313 kronor 38 öre, därifrån afräknades,
så torde man knappast beräkna för högt, om man antoge, att
resten, eller 67,088,820 kronor 41 öre, kunde anses vara det taxerade
skogsvärde, som skulle hafva motsvarat kalenderåret 1911.
Denna sistnämnda taxeringssumma skulle alltså kunna tjäna till
grund vid beräknande af det belopp, hvarmed skogsvårdsafgift borde
påläggas, efter taxeringsvärde räknadt. Härvid måste emellertid framhållas,
att berörda taxeringssumma ingalunda vore en fullt säker beräkningsgrund.
Dels hade siffran nämligen, på sätt nyss anförts, framkonstruerats
såsom en taxeringssumma för kalenderår ur en annan
taxeringssumma, som afsett femton månader, och dels hade den framgått
ur den första och enda taxering, som hittills verkställts efter det
skogsaccislagen trädt i tillämpning. Det kunde antagas, att en viss
osäkerhet vid tillämpningen första gången kunde hafva ägt rum, hvarförutom
skogsafverkningarnas storlek nog kunde vara underkastad växlingar
från det ena året till det andra. Då emellertid skogsafverkniu
-
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
garna under de tre sista månaderna år 1909 och kalenderåret 1910 icke
veterligen varit onormalt stora, samt anledning alltså icke funnes till
antagande, att afverkningarna skulle afsevärdt minskas, och då det icke
heller vore troligt, att skogsaccislagens taxeringsbestämmelser blifvit
emot de skattdragande första gången alltför strängt tillämpade, borde
man utan fara kunna utgå från berörda taxeringssumma, 67,088,820
kronor. Genom uttagande af en procent å taxeringsvärdet för afverkadt
virke, skulle alltså kunna beräknas inflyta 670,888 kronor 20 öre i
skogsvårdsafgifter, ett belopp som afsevärdt öfverstege, hvad hittills
under åren 1905—1911 i medeltal af skogsvårdsafgifter utdelats till
skogsvårdsstyrelserna, nämligen 564,833 kronor 62 öre. Emellertid borde
vid denna jämförelse tagas i betraktande, att balanser år för år måst
uppkomma på grund däraf, att statskontoret alltid verkställt utdelningar i
början af hvarje kalenderår. Läte man därför balansen till år 1912, som
utgjorde 714,427 kronor 65 öre, ingå uti nyssberörda sju års medeltalsberäkning,
hvilket torde vara riktigt för vinnande af upplysning om det
rnedeltalsbelopp af skogsvårdsafgifter, som under ifrågavarande år verkligen
influtit, så visade det sig, att detta rnedeltalsbelopp utgjorde
666,894 kronor 71 öre, ett belopp, som med allenast omkring 4,000 kronor
understege det belopp, som ansetts kunna påräknas efter den föreslagna
omläggningen af grunderna för skogsvårdsafgiftens utgående. Hvad
skogsvårdsafgifterna för år 1911 vidkomme, hade enligt tabellen I till
skogsvårdsstyrelserna utdelats 500,272 kronor 13 öre i skogsvårdsafgifter,
men i själfva verket hade dessa afgifter för året uppgått till
867,818 kronor 11 öre. Den betydande ökning, som detta belopp innebure,
hade sin förklaring, förutom i uppåtgående konjunkturer, framför
allt däruti, att den under år 1910 genomförda omläggningen af skogsvårdsafgiften
på trämassa varit under tillämpning hela året.
Då, såsom förut nämnts, skogsvårdsstyrelserna tillkännagifvit behof
af ökade medel för sin verksamhet, och dessa anspråk icke torde
i stort sedt kunna underkännas såsom obefogade, så skulle kunna ifrågasättas
att uttaga mera än en procent af det taxerade skogsvärdet, så att
skogsvärdsstyrelsernas behof blefve tillgodosedda genom skogsvårdsafgifter
utan att särskilda statsunderstöd behöfdes. Ehuru skogsvårdsafgiften
vore afsedd att i större eller mindre män komma samma fastigheter
tillgodo, som på grund af afverkningen i sista hand drabbades a,f
afgiften, borde det emellertid, enligt de sakkunnigas åsikt, knappast
vara lämpligt att lägga allt för hög afgift på skogsaccisens grund.
Skogsaccisens provisoriska karaktär och dess upplåtelse såsom skattekälla
åt kommunerna, syntes nämligen påkalla försiktighet i berörda afseende.
17
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 208,
Dessutom kunde andra afgörande skäl anföras emot att fylla
skogsvårdsstyrelsernas behof uteslutande genom uttagning af skogsvårdsafgift.
Denna afgift komme med den nya ordningen att så att
säga fördela sig själf samt tillfalla skogsvårdsstvrelserna med olika
belopp, allt efter som den influtit på grund af taxering i ena eller andra
landstingsområdet. Det kunde därvid icke undgås, att afgifterna komme
att fördela sig tämligen ojämnt på olika landsdelar och icke alltid på
sådant sätt, att de motsvarade behofvet. Om ock den förut uttalade
grundprincipen vore i allmänhet taget fullt riktig, att behofvet af skogsvårdsmedel
kunde mätas efter afverkningarnas storlek i olika landsdelar,
måste dock tagas i betraktande, att behofvet af medel för skogsodling
å gamla kalmarker äfvensom för sumpiga skogstrakters utdikning
m. in. ingalunda stode i förhållande till afverkningarnas storlek och af
dem beroende inkomster af skogsvårdsafgift. Ofta vore behofvet af
medel till sådant störst, där afverkningarna vore minst. Det måste alltså
vara synnerligen viktigt, att särskilda medel funnes att tillgå för dylika
ändamål. Af skogsvårdsafgifterna kunde dylika behof allenast delvis
tillgodoses.
En viss mindre anpart af skogsvårdsafgifterna borde dock kunna
af Kungl. Maj:t få disponeras för att mellan skogsvårdsstyrelserna fördelas
efter deras olika behof. 1 nyss nämnda belopp, 070,888 kronor
20 öre, som beräknats inflyta i skogsvårdsafgift, inginge medel, som afsåge
virke ej blott från enskildas utan äfven från kronans skogar. Den
del, hvarmed virke från kronans skogar eller de skogar, hvilkas afkastning
tillfördes statsverkets skogsmedel, bidragit till denna summa, kunde
beräknas genom att jämföra skogsvärdet af kronans sålda virke år 1910
med det till skogsaccis taxerade skogsvärdet i dess helhet i fråga om
de delar af landet, för Indika förordning om skogsvårdsafgifter vore
gällande. Det förra hade af de sakkunniga beräknats utgöra 6,697,894
kronor och det senare 67,088,820 kronor 41 öre. Med hänsyn till att
afkastningen från kronans skogar vore stadd i stark stigning, kunde
förhållandet mellan dessa tal utan fara anses vara 1:10. Af det belopp,
hvartill skogsvårdsafgifterna skulle uppgå genom att uttaga dem med
1 procent af det till skogsaccis taxerade skogsvärdet, eller 670,888
kronor 20 öre, skulle alltså 10 procent eller 67,088 kronor 82 öre kunna
antagas härröra från å kronans skogar afverkadt virke. Öfver detta
sistnämnda belopp borde staten kunna anses äga en friare dispositionsrätt
än i fråga om den del af skogsvårdsafgifterna, som härrörde från
virke å öfriga skogar. Visserligen borde ju måhända i sådant fall
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 käft. (Nr 208.) 3
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 208-
rätteligen föreskrifvas, att hvad som genom afverkning å kronans skogar
verkligen inflöte i skogsvårds afgift borde särskildt redovisas och ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande, men det skulle blifva förenadt med alltför
stora svårigheter såväl vid taxeringen som vid debitering, uppbörd
och redovisning att verkställa ett sådant afskiljande af den på kronans
skogar belöpande skogsvårdsafgiften, helst som kronan icke alltid själf
vore afverkare och erlade afgiften. Lämpligare syntes då vara, att
alltid 10 procent af skogsvårdsafgiften, hvar den än inflöte, särskildt
redovisades för att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. För att Kungl.
Maj:t med tillhjälp af dessa medel skulle blifva i tillfälle att emellanåt
uppmuntra igångsättandet och utförandet af större företag för skogsodlingens
befrämjande, torde dessa medel icke med nödvändighet böra
hvarje år till fullo utdelas, utan möjlighet lämnas att reservera medel,
till dess tillräckligt belopp erhållits för dylika större företag.
Det vore emellertid uppenbart, att dessa medel icke skulle blifva
tillräckliga för att i någon mån reglera skogsvårdsstyrelsernas inkomster
efter deras behof. Icke heller skulle detta blifva förhållandet, om skogsvårdsafgiften
ökades, ty därigenom kunde visserligen tillräcklig och
kanske öfverflödig tillökning för vissa skogsvårdsstyrelser vinnas, men
ändock skulle medlen för andra skogsvårdsstyrelser icke komma att förslå
för dem förelagda uppgifter. Lämpligare syntes då vara att genom
statsanslag tillöka det belopp, hvaröfver Kungl. Maj:t ägde förfoga för
att mellan skogsvårdsstyrelserna efter deras olika behof fördelas.
De båda förutnämnda statsanslagen blefve alltså fortfarande behöfliga
och åtminstone det ena af dem torde kräfva ökning. Hvad anslaget
å 100,000 kronor till skogsodlingens befrämjande anginge, hvilket
anslag jämväl komme sådana landstingsområden tillgodo, där skogsvårdsstyrelser
icke funnes, syntes någon ökning af detta anslag icke böra
ifrågasättas, men anslaget, som för utdelandet gjorts beroende af motsvarande
tillskott af landsting eller hushållningssällskap, torde vara i
hög grad lämpligt. Däremot syntes det andra statsanslaget eller anslaget
till bidrag lör uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, hvilket
för närvarande utginge med 67,500 kronor, böra ökas allteftersom behofvet
af medel för skogsvården det kräfde. Med hvilket belopp detta
anslag borde ökas för att under närmaste tiden tillfredsställa befogade
anspråk, tilltrodde sig de sakkunniga icke att med säkerhet bedöma, men
med afseende å skogsvårdsstyrelsernas egna uppgifter funnes grundad
anledning antaga, att ökningen icke borde för närmaste framtiden sättas
lägre, än att anslaget i sin helhet komme att uppgå till 250,000 kronor.
19
Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 208.
De belopp, skogsvårdsstyrelserna på sådant sätt årligen skulle
kunna erhålla för uppehållande af sin verksamhet, kunde beräknas sålunda
:
Skogsvårdsafgifter till belopp af omkring 670,000 kronor, däraf om -
kring ..................................................................... kronor 603,000: —
skulle komma skogsvårdsstyrelserna direkt till
godo, samt omkring............................................. » 67,000: —
skulle af Kungl. Maj:t disponeras för att jämte
ett statsanslag af ............................................... j> 250,000: —
af Kungl. Maj:t fördelas såsom bidrag till uppehållande
af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Härutöfver skulle på skogsvårdsstyrelserna komma
ett statsanslag af omkring................................. j> 90,000: —
till skogsodlingens befrämjande, äfvensom anslag
från hushållningssällskap och landsting till
belopp af omkring............................................... » 90,000: —
eller tillhopa kronor 1,100,000: —
Det borde emellertid anmärkas, att skogsvårdsstyrelserna skulle
komma att vidkännas utgifter för taxeringsarbetet, men dessa utgifter
borde icke blifva vidare afsevärda.
Uti ofvanstående beräkning af de efter omläggningen påräkneliga
skogsvårdsafgifternas belopp inginge äfven Gottlands län, som hittills
med afseende å skogsvårdsafgifter intagit en särställning. På grund af
de skäl, som förut anförts för skogsvårdsafgiftens omläggning, hade
anledning icke ansetts föreligga att låta denna särställning kvarstå,
hvadan de sakkunniga utgått från den uppfattningen, att skogsvårdsafgifterna
borde där utgå efter enahanda grunder som i öfriga delar
af riket, där skogs vårdsstyrelser funnes. Från de nya bestämmelsernas
giltighetsområde hade alltså i förslagen undantagits allenast Norrbottens
och Västerbottens län samt Sårna socken i Kopparbergs län äfvensom
städer, som icke tillhörde landstingsområde. Inom dessa sistberörda
områden funnes nämligen ingå skogsvårdsstyrelser.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle de nya författningarna träda
i kraft vid 1913 års ingång, från hvilken tid nu gällande författningar
skulle upphöra att tillämpas. Den virkestaxering, som komme att äga
rum år 1913, skulle alltså grundas å 1912 års afverkning, så att det
virke, hvarmed under år 1912 så förfarits, att det blifvit accispliktigt,
alltså blefve föremål för skogsvårdsafgift. Nu kunde det emellertid
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
hända, att en del af detta virke redan hunnit exporteras under år 1912
och därigenom blefve påfördt skogsvårdsafgift jämväl efter nu gällande
bestämmelser. Särskild! skulle detta kunna befaras med en del virke,
som exporterades i obearbetadt skick eller allenast genom sågning bearbetats.
Äfvenledes kunde virke, som under år 1912 underginge mekanisk
beredning till trämassa, vara afverkadt under samma år samt på
grund däraf blifva belagdt med skogsvårdsafgift både enligt nu gällande
bestämmelser och enligt den taxering, som år 1913 verkställdes. A andra
sidan vore icke heller uteslutet, att en del virke, som afverkats år 1911,
kunde komma att exporteras först år 1913. Sådant virke skulle helt
undgå skogsvårdsafgift. Likaså blefve förhållandet med eu del virke,
som gjordes till föremål för kemisk beredning af trämassa. För denna
beredning erfordrades väl uttorkadt material, som för den skull upplagrades
och kunde blifva liggande så länge, att en del virke, som afverkats
år 1911, kunde komma till beredning i trämassefabriken först
år 1913. Äfven detta virke undginge alltså all skogsvårdsafgift.
Det hade emellertid visat sig, att det skulle blifva förenadt med
oöfverviunerliga svårigheter att genom särskilda öfvergångsbestämmelser
undvika berörda missförhållanden. Sådana bestämmelser skulle nämligen
blifva synnerligen svårtillämpliga, utan att ändock ett ens något
så när tillfredsställande resultat kunde vinnas. Med afseende härå hade
de sakkunniga ansett dylika öfvergångsbestämmelser icke böra ifråga7
komma.
Uti en till mig öfverlämnad, handlingarna i ärendet bifogad särskild
promemoria hafva de sakkunniga närmare redogjort för de svårigheter,
hvilka skulle blifva förenade med införandet af öfvergångsbestämmelser
i berörda afseende, hvilka svårigheter i allmänhet berodde på
omöjligheten att fasthålla identiteten mellan det i skogen afverkade
virket och den exporterade eller till pappersmassa använda varan, hvartill
komme, att den nya afgiften skulle beräknas efter virkets värde å
rot och icke efter exportvarans kubikmassa eller trämassans vikt. Efter
öfvervägande af dessa svårigheter hade de sakkunniga ansett sig icke
böra föreslå några öfvergångsbestämmelser, helst den dubbla afgiften
icke kunde verka betungande i de talrika fall, då afverkare och exportör
vore skilda personer. Icke heller för större sågverk eller exportörer, som
afverkat från egna skogar, kunde den dubbla afgiften anses vidare kännbar,
om man toge i betraktande, att den skogsvårdsafgift, som enligt
de nya bestämmelserna skulle utgöras af sådana sågverk eller exportörer,
komme att erläggas år 1913 och i allmänhet utgå med lägre belopp
än som erlagts enligt de gamla bestämmelserna år 1912. Ehuru
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
objektet, virket, faktiskt i många fall år 1913 dubbelbeskattades, torde
sålunda, enligt de sakkunnigas åsikt, den personliga utgiften för exportören
nämnda år icke blifva större utan i allmänhet lägre än under
föregående år.
I sin ofvan först omtalade promemoria anföra de sakkunniga vidare.
Det gällde nu att undersöka, i livad mån tillräckliga medel under
öfvergångsåret skulle blifva för skogsvårdsstyrelserna disponibla. Under
början af år 1913 blefve statskontoret i tillfälle att mellan skogsvårdsstyrelserna
fördela balansen af innestående skogsvårdsafgifter vid 1912
års slut. Senare på året kunde likaledes från statskontoret utdelas, hvad
till kronofogdarna influtit från trämassefabriker för tillverkning under
1912 års sista kvartal äfvensom hvad under år 1913 influtit från tullmyndigheter
för export under senaste delen af år 1912. Dessa medel
tillhopa kunde med afseende därå, att slututdelning af hos statskontoret
innestående balanser skedde, beräknas afsevärdt öfverstiga, hvad
skogsvårdsstyrelserna eljest haft att påräkna för hälft år. Med den
nu föreslagna ordningen, enligt hvilken skogsvårdsafgiften skulle uppbäras
i sammanhang med kronoutskylderna samt alltså inflyta först i
slutet af året, skulle skogsvårdsafgifter icke kunna stå till skogsvårdsstyrelsernas
förfogande förrän under januari 1914, då afgifterna, med
undantag af utestående rester, kunde af länsstyrelserna göras disponibla.
Skulle emellertid skogsvårdsafgiftsmedel anses böra tidigare komma skogsvårdsstyrelserna
till godo, borde hinder icke möta för Kungl. Maj: t att
gifva länsstyrelse order att redan omedelbart efter det pröfningsnämndens
protokoll justerats förskottsvis till skogsvårdsstyrelse utbetala en tredjedel
af den skogsvårdsafgift, som enligt skogsvårdsafgiftslängderna med
däri vidtagna ändringar enligt pröfningsnämndens beslut skulle på skogsvårdsstyrelse
inom länet belöpa d. v. s. 30 procent af sammanlagda uppbördssumman.
Skulle sådana förskottsbetalningar anses jämväl för framtiden
behöfliga, borde stadgande därom inrymmas i blifvande kungörelse
angående uppbörd af skogsvårdsafgift in. in.
Omläggning af skogsvårdsafgiften på sådant sätt, att den skulle
komma att utgå efter samma grunder som den kommunala skogsaccisen,
kunde svårligen ske utan vidtagande af någon ändring i nu gällande
lag om skogsaccis. Dels torde nämligen i denna lag böra inrymmas ett
allmänt stadgande därom, att taxeringen till skogsaccis jämväl skulle
tjäna till grund för annan afgifts beräknande, och dels innehölle lagen
flera bestämmelser, hvilkas ordalydelse ansetts böra något ändras för att
kunna omfatta jämväl skogsvårdsafgiften. Dessutom förutsatte skogsaccislagen
den möjligheten, att taxering under vissa förhållanden icke
22
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 208.
skulle äga rum, nämligen för den händelse någon kommunal skattedebitering-
inom kommuner icke erfordrades, ett förhållande som verkligen
inträffat inom några kommuner i Kopparbergs län. Men ett sådant förhållande
borde icke medföra befrielse från skogsvårdsafgift, hvadan
taxering i dylika fall måste anordnas för skogsvårdsafgiftens vidkommande.
Härom hade alltså måst stadgas i skogsaccislagen. Väl skulle
det kunnat tänkas att i berörda afseenden inrymma bestämmelse i en
förordning om skogsvårdsafgiften samt låta skogsaccislagen få vara
orubbad, men detta hade svårligen kunnat ske utan att i en sådan förordning
inrymma fullständiga bestämmelser om deklarationsplikt och
taxering m. m. af i hufvudsak enahanda lydelse som skogsaccislagens
motsvarande bestämmelser. Det hade då synts enklare att i skogsaccislagen
göra erforderliga ändringar. Dessutom hade de sakkunniga funnit
önskvärdt att åt skogsvårdsstyrelserna inrymma möjlighet att genom
ombud samt besvärsrätt till högre taxeringsmyndigheter tillvarataga sina
intressen vid taxeringen, hvilket väl svårligen låtit sig göra annat än
genom stadgande därom i skogsaccislagen. Då skogsaccislagens tillämplighetsområde
sålunda blefve utsträckt samt virkestaxeringen blefve för båda
afgifterna, skogsaccisen och skogsvårdsafgiften, gemensam, och understundom
kunde förekomma enbart för skogsvårdsafgiftens skull, hade
detta förhållande ansetts böra på något sätt utmärkas redan i rubriken
på lagen. I stället för en lag om ändringar af skogsaccislagen hade
därför ansetts nödigt, att en lag om skogsaccis och om virkestaxering
utfärdades.
I den speciella motivering, som de sakkunniga bifogat de af dem
utarbetade författningsförslagen, hafva de sakkunniga särskildt framhållit,
att på sätt förut angifvits grunden för skogsvårdsafgiftens uttagande
skulle blifva det vid taxering till skogsaccis erhållna skogsvärdet. De
sakkunniga ville emellertid därvid erinra, att vid denna taxering icke upptoges
s. k. lmsbehofsvirke och ej heller virkesposter, hvilkas skogsvärde
understege 150 kronor. Nu kunde ju måhända göras gällande, att de
skogstekniska skäl, som kunde anföras till förmån för skogsvårdsafgiftens
läggande å afverkadt virke, jämväl talade för, att allt dylikt virke Titan
berörda undantag underkastades denna afgift. Men å andra sidan kunde
afgörande skäl anföras mot att utsträcka skogsvårdsafgiften längre än
skogsaccisen. Ett inbegripande af husbehofsvirke och virkesposter med
mindre än 150 kronors värde under beskattningen till skogsvårdsafgift
skulle nämligen medföra, att uppgiftsplikt måste stadgas äfven för afverkare
af dylikt virke, samt att taxeringsförfarandet därigenom komme
att taga en omfattning och medföra kostnader, som näppeligen komme
23
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 208.
att stå i rimligt förhållande till den ökade skogsvårdsafgift, som därmed
vunnes. Härtill komme, att mot skogsvårdsafgifters uttagande å husbehofsvirke
och smärre virkesposter torde tala samma billighetsskäl,
som bidragit till undantagande af dylikt virke från skogsaccis.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle skyldigheten till utgörande
af skogsvårdsafgift åläggas samma person, som vore pliktig erlägga
skogsaccis eller således i regel afverkaren. Genom en sådan föreskrift
ansåge de sakkunniga vinnas den praktiska fördelen, att reglerna för
skogsvårdsafgiftens uttagande jämväl i detta fall anslöte sig till bestämmelserna
om skogsaccis.
Enligt gällande skogsaccislag ålåge det vederbörande kommunalnämnd
att verkställa den för skogsaccisens uttagande nödiga taxeringen,
och emot kommunalnämndens beslut i dylika taxeringsfrågor både
besvärsrätt endast medgifvits åt den enskilde, som ansåge sig för
högt uppskattad. Denna anordning hade man ansett tillfyllest med
hänsyn till skogsaccisens egenskap att vara uteslutande en kommunal
afgift. Skulle nu virkestaxeringen läggas till grund ej blott för denna
afgift utan äfven för skogsvårdsafgiften, ansåge de sakkunniga det vara
angeläget att inrymma inflytande på taxeringen äfven åt skogsvårdsintresset.
Riktigast hade måhända härvidlag varit att för ändamålet
skapa nya taxeringsmyndigheter, i hvilka insattes representanter, utom
för kommunen, äfven för den skogstekniska sakkunskapen. I betraktande
emellertid däraf, att organisationen af taxeringsmyndigheterna för virkesbeskattningen
med all sannolikhet komme att underkastas revision i
sammanhang med lösningen af kommunalskattefrågan i öfrigt, borde
man enligt de sakkunnigas mening nu göra så få förändringar i nämnda
organisation som med ett tillbörligt beaktande af skogsvårdsintresset
vore möjligt.
Den institution, som jämte primärkommunen hade största intresset,
att virkestaxeringen blefve riktig, vore gifvetvis den skogsvårdsstyrelse,
som ägde uppbära hufvudparten af den på grund af taxeringen inflytande
skogsvårdsafgiften; och för tillgodoseendet af skogsvårdsstyrelsens rätt
ansåge de sakkunniga vara tillräckligt, om åt densamma dels bereddes
möjlighet att öfva något inflytande på själfva taxeringen dels inrymdes
klagorätt till högre instanser. För tillgodoseende af skogsvårdsstyrelsernas
intressen med afseende å taxeringen hade därför föreslagits, att
vederbörande styrelse skulle äga befogenhet att utse ett ombud hos
kommunalnämnden under dess arbete med taxeringen med rättighet för
ombudet att deltaga i nämndens öfverläggningar men icke i dess beslut
samt att reservera sig mot beslut, som han ansåge oriktiga. Någon
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
ovillkorlig skyldighet för skogsvårdsstyrelserna att låta sig representeras
i hvarje kommun, där virkestaxering ägde rum, torde dock ej böra föreskrifvas,
enär taxeringen i många kommuner till följd af ringa afverkning
vore eu jämförelsevis föga betydande förrättning; utan sy ates det böra
öfverlämnas åt skogsvårdsstyrelsen att själf afgöra, huruvida den ville
utse ett ombud eller icke. Af ofvan angifna skäl borde jämväl åt skogsvårdsstyrelsen
medgifvas rätt att hos pröfningsnämnden öfverklaga virkestaxering.
I anslutning till utsträckning af rätten att hos pröfningsnämnd
öfverklaga taxering ansåge de sakkunniga besvärsrätt mot pröfningsnämndens
beslut böra medgifvas i tre fall utöfver de i lagen nu upptagna,
nämligen dels åt skogsvårdsstyrelse, såvidt taxering blifvit af
pröfningsnämnden nedsatt eller upphäfd, dels åt dylik styrelse, såvidt
den fört talan i fråga om taxering samt pröfningsnämndens beslut gått
styrelsen emot, dels ock åt enskild part, som efter klagan af skogsvårdsstyrelse
hos pröfningsnämnden fått taxering sig påförd eller fått
taxering höjd.
De sakkunniga framhålla vidare, att ehuruväl den ökning i arbete,
som till följd af skogsvårdsafgiftens läggande på virkestaxeringens grund
förorsakades kommunalnämndens ordförande, vore ganska ringa och det
sålunda knappast kunde anses erforderligt att låta någon särskild godtgörelse
utgå för det obetydliga arbetstillskottet, torde å andra sidan vara
riktigast, att en del af den ersättning, som borde utgå till ordföranden,
gäldades af vederbörande skogsvårdsstyrelses medel. För att erhålla
ledning vid fastställande af de grunder, efter hvilka skogsvårdsmedlen
borde deltaga i arfvodet för taxeringsarbetet, hade de sakkunniga gjort
en undersökning angående de principer, som tillämpats vid bestämmandet
af arfvodena för 1911 års taxering till skogsaccis. Denna undersökning,
som omfattade så godt som samtliga kommuner, hvari under nämnda
år utgått skogsaccis, gåfve emellertid vid handen, att i många fall intet
arfvode utgått, att arfvodet oftast bestämts utan viss angifven grund,
samt att i öfriga fall, då arfvode tillerkänts kommunalnämndsordföranden,
därvid följts synnerligen skiftande och emellanåt föga lämpliga grunder.
Af utredningen kunde sålunda ej hämtas någon direkt ledning för
frågans bedömande, utan undersökningsmaterialet kunde användas hufvudsakligen
endast för att pröfva, huru det nu framlagda förslaget i denna
del skulle komma att verka. Detta förslag, som bibehölle gällande
bestämmelse om att arfvodets storlek skulle fastställas af kommunalstämman,
hade utgått därifrån, att skogsvårdsmedel och skogsaccismedel
borde i samma proportion som förhållandet mellan skogsvårdsafgiften
25
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
och skogsaccisen ingå i arfvodet samt att, då skogsvårdsafgiften i allmänhet
komme att utgå med hälften så stora belopp som skogsaccisen,
skogsvårdsstyi-elsen alltså boi-de bidraga till arfvodet med en tredjedel.
Därigenom att kommunen af egna medel måste draga den största anparten
eller två tredjedelar af arfvodet, torde man äga någon säkerhet
för att detta icke sattes oskäligt högt. Emellertid visade sig af förberörda
undersökning, att denna garanti icke vore tillfyllest, helst som
vid arfvodets bestämmande mångenstädes tagits hänsyn till andra kommunalnåmndsordförandens
bestyr än de ifrågavarande taxeringsgöromålen.
För att skogsvårdsmedlen icke skulle alltför mycket tagas i anspråk,
borde man därför ytterligare begränsa skogsvårdsmedlens andel i arfvodet
till ett belopp, motsvarande två procent af den skogsvårdsafgift,
som belöpte å den af kommunalnämnden verkställda taxeringen. Härigenom
blefve visserligen det af skogsvårds medel utgående bidraget
jämförelsevis obetydligt i sådana kommuner, däri afverkningen vore
ringa, men i dessa kommuner vore nog i regel taxeringsarbetet ganska
lindrigt. I kommuner, där skogsaccis ej utginge, kunde tydligen ej
öfverlämnas åt kommunalstämman att fastställa arfvodet för taxeringsarbetet,
utan syntes det vara lämpligt, att då låta pröfningsnämnden
afgöra saken. I sådant fall borde gifvetvis vederbörande skogsvårdsstyrelse
svara för hela arfvodet likasom ock för öfriga af taxeringsarbetet
föranledda kostnader. Äfven då skogsaccis skulle utgöras, syntes
skogsvårdsstyrelsen böra draga kostnaden för anskaffning af blanketter
till skogsvårdsafgiftslängd.
Beträffande slutligen själfva bestyret med debitering och uppbörd
af skogsvårdsafgifterna hafva de sakkunniga ansett lämpligast att, för
vinnande af en fullt nöjaktig och på samma gång praktiskt anordnad
redovisning för uppbörden af skogsvårdsafgiften, öfverlämna ofvannämnda
bestyr åt kronans uppbördsförvaltning. Det arbete, som därigenom
skulle påläggas uppbördsmyndigheterna, borde enligt de sakkunnigas
förmenande ej blifva synnerligen betungande.
I infordradt underdånigt utlåtande af den 13 mars 1912 har kammarrätten
i de delar, som utgöra föremål för min nu förevarande framställning,
i hufvudsak anfört, att nu gällande bestämmelser, enligt hvilka
skyldigheten att för visst virkesparti erlägga skogsvårdsafgift vore beroende
därpå, huruvida virket utfördes från landet eller därinom bereddes
till trämassa, uppenbarligen saknade principiellt berättigande, då ju
behofvet af medel för skogsvårdens främjande inom ett visst område
icke vore beroende på, huruvida eller i hvilken mån där afverkadt virke
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 höft. (Nr 208.) 4
Kammar
rätten.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
blifvit användt på något af nyssberörda sätt eller blifvit annorledes än
genom trämasseberedning förbrukadt inom landet. Äfven om nämnda
medelsbehof icke under alla förhållanden kunde sägas vara direkt beroende
af afverkningarnas omfattning, syntes det icke lida något tvifvel,
att det afverkade virkets värde utgjorde en mera rättvis grund för bestämmande
af skogsvårdsafgifterna än myckenheten af det exporterade
eller till trämassa beredda virket. Då genom det för skogsaccisens bestämmande
anordnade deklarations- och taxeringsförfarandet möjlighet
numera förefunnes att erhålla tillförlitliga upplysningar om af verkningarna
inom de särskilda kommunerna, ansåge kammarrätten välbetänkt, att,
såsom af de sakkunniga föreslagits, bestämmelserna om skogsvärdsafgift
anknötes till gällande lagstiftning om skogsaccis på sådant sätt, att
skogsvärdsafgift förklarades skola utgöras för allt virke, som vore föremål
för taxering till skogsaccis, och skyldighet att erlägga skogsvårdsafgift
jämväl ålades samma personer, som vore skyldiga erlägga skogsaccis.
Skogsvårdsafgiftens belopp hade af de sakkunniga föreslagits till
eu procent af virkets taxerade värde; och hade kammarrätten icke ansett
sig böra häremot framställa någon erinran utom hvad anginge det första
året, hvarunder de nya bestämmelserna skulle äga tillämpning, eller år
1913. Under detta år skulle, såsom af de sakkunniga framhållits, skogsvårdsafgift
komma att enligt de nya bestämmelserna i ej obetydlig omfattning
erläggas för virke, för hvilket redan under år 1912 skogsvårdsafgift
blifvit enligt dä gällande föreskrifter erlagd. Då det svårligen syntes
kunna undvikas, att vid öfvergången till de nya grunderna för afgiftens
utgörande dubbel afgiftsplikt sålunda komme att under vissa förutsättningar
drabba samma virkespartier, hade kammarrätten funnit det önskvärdt,
att verkningarna af berörda, med öfvergången förenade oegentlighet
åtminstone måtte kunna i någon mån mildras, och därför ansett sig böra
ifrågasätta, huruvida icke under år 1913 den procentsats, efter hvilken
skogsvårdsafgiften skulle utgöras, borde sättas lägre än till en procent
af virkets taxerade värde och det belopp, hvarmed skogsvårdsafgifterna
till följd af en sådan nedsättning i procentsatsen minskades, i stället fyllas
genom höjning i någotdera al extra anslagen för år 1913 till uppehållande
af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet eller till skogsodlingens befrämjande.
De bestämmelser, som i öfrigt innefattas i förslaget till förordning om
skogsvärdsafgift, hade kammarrätten ansett sig böra lämna utan erinran.
Af de förändringar i lagen om skogsaccis, hvilka skulle föranledas
af den ändrade lagstiftningen om skogsvårdsafgifter, torde den mest
betydelsefulla vara den, att skogsvårdsstyrelserna skulle erhålla rättighet
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208. 27
dels att genom, ombud deltaga i taxeringsarbetet i första instans dels
ock att med vissa begränsningar i högre instanser föra sådan talan,
som för bevakande af skogsvårdens intressen ansetts vara erforderlig.
Hvad härutinnan blifvit af de sakkunniga föreslaget, hade kammarrätten
ansett sig böra lämna utan erinran.
Två ledamöter i kammarrätten hafva till protokollet anfört, att de,
till förekommande al att år 1913 skogsvårdsafgift påfördes för virke,
ehuru detsamma behandlats enligt nu gällande lagstiftning om skogsvårdsafgifter,
ansåge ett stadgande vara erforderligt därom, att den,
som enligt den föreslagna förordningen om skogsvårdsafgift vore pliktig
att erlägga sådan afgift, skulle äga åtnjuta afdrag för afgift, som enligt
den förut gällande lagstiftningen utgått för virke, å hvilket jämväl den
nya förordningen vore tillämplig.
Domänstyrelsen har i utlåtande den 26 februari 1912 yttrat sig öfver
de sakkunnigas förslag, därvid styrelsen framhållit, att de grunder, på
hvilka förslaget till förordning om skogsvårdsafgift livilade, syntes styrelsen
rationella och i flera afseenden lämpligare än dem, som fått uttryck
i nu gällande förordningar om skogsvårdsafgifter. Det måste
sålunda betecknas såsom väsentligt riktigare att, såsom nu föreslagits,
pålägga skogsvårdsafgift å virke i förhållande till dettas värde än till
dess kubikmassa i enlighet med nuvarande bestämmelser. Enligt nu
gällande förordningar angående skogsvårdsafgifter erlades lika stor
skogsvårdsafgift för en kubikmeter pappersmasseved eller propps som
för en kubikmeter plank, ehuru det förstnämnda virkesslaget hade kunnat
af verkas genom hjälpgallrings- eller rensningshuggning för skogsbeståndens
rätta vård af träd, hvilka på grund af lång och dyrbar transportväg
eller andra ogynnsamma förhållanden haft allenast ett mycket
obetydligt värde å rot, under det att plankvirket afverkats af grof sågtimmerskog
med eventuellt flera gånger så stort skogsvärde som berörda
gallringsvirke. Utaf sågadt virke hade äfvenledes såväl det med större
bredd som ock det af bättre kvalité betydligt högre värde än virke med
respektive mindre bredd eller lägre kvalité.
Under det att jämlikt nu gällande förordningar skogsvårdsafgift
skulle erläggas allenast för sådant virke, som dels från landet utfördes
och dels inom landet användes för tillverkning af trämassa, vare sig
denna exporterades eller härstädes förbrukades, hade de sakkunniga föreslagit,
att skogsvårdsafgift skulle erläggas för allt afverkadt virke, som
taxerats jämlikt lagen om skogsaccis. Då grundtanken i gällande lagstil
tning angående skogsvårdsafgifter måste anses hafva varit att i hufvudsak
Domänst
yr elsen.
28
Kungl. Muj-.ts Nåd. Proposition N:o 208.
bereda medel till de utgifter, som betingades utaf skogs vårdsstyrelser nas
uppgift att vidtaga åtgärder för befordrande af skogshushållningen och
befrämjande af skogsskötseln å enskildas skogar inom landet, ansåge
domänstyrelsen, att äfven om behofvet af berörda åtgärder inom visst
område icke alltid stode i direkt proportion till storleken af de afverkningar,
som företagits därinom, likväl, där omfattande afverkningar ägde
rum, i regel måste uppstå afsevärdt och ökadt behof åt åtgärder i nu
berördt afseende. Behofvet förelåge gifvetvis i lika grad vare sig det afverkade
virket utförd* s från landet eller tillgodogjordes därinom.
Då nu föreliggande förslag afsåge omläggning af skogsvårdsafgifterna
sålunda, att afgifterna skulle komma att utgå ej allenast å
exportvirke och trämassa, som i landet tillverkades, utan i hufvudsak å
allt virke, som afverkades, dock ej å sådant som användes för husbehof
å den egendom, hvarå det afverkats, eller därmed sambrukad fastighet,
syntes förslaget, äfvenledes med hänsyn till skogsvårdens tillgodoseende,
vara synnerligen lämpligt och rättvist.
Förslaget innebure ytterligare en särdeles beaktansvärd förenkling
och förbättring framför nu gällande stadganden, i det att den svårighet,
som hittills förefunnits i fråga om fördelningen af de inflytande skogsvårdsafgifterna
mellan skilda skogsvårdsstyrelser, helt och hållet komme
att bortfalla.
Med erkännande af det riktiga i den princip att skogsvårdsalgitt,
som härflöte från virke afverkadt inom visst landstingsområde, äfvenledes
borde tillföras samma område, vore i nu gällande förordningar
om skogsvårdsafgifter bestämdt, att de närmare grunder, hvarefter landstingsområdena
skulle anses delaktiga i utförseln af trävaror och sålunda
blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna, bestämdes af Kungl. Maj:t för
fem år i sänder. Ehuru beräkning häraf vållat betydande arbete och
stor svårighet, hade fördelningen ändock blifvit oviss och möjligen icke
i alla delar riktig. Berörda fördelnings fråga skulle emellertid blifva
enkelt och fullt rättvist löst genom nu föreslagna sätt för påförande af
skogsvårdsafgift, enär därigenom skulle utan tvekan kunna afgöras,
huru stora afgiftsbelopp komme på hvart och ett landstingsområde.
Domänstyrelsen, sou) i enlighet med hvad härofvan anförts och på
de skäl, som de sakkunniga i öfrigt andragit, ansåge, att de lmfvndprinciper,
som lagts till grund för förevarande förslag, vore Öfverensstämmande
med billighet och rättvisa samt ägnade att befordra skogshushållningen
å enskildas skogar i riket, ställde sig dock tveksam med
hänsyn till vissa af förslagets detaljer.
Till belysande af huru stora belopp i skogsvårdsafgifter som, med
29
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 208.
fasthållande af utaf de sakkunniga gjorda beräkningar och förslag kunde
beräknas komma att hädanefter direkt tillfalla respektive skogsvårdsstyrelser,
hade domänstyrelsen låtit uppgöra nedanstående tablå, hvarvid
den i förslagets tabell V angifna taxering till skogsaccis år 1911 lagts
såsom grund för beräkningen. I tablån hade af domänstyrelsen införts
de till skogsvårdsstyrelsernas direkta förfogande utgående skogsvårdsafgifter,
beräknade efter 1 procent utaf taxeradt skogsvärde å virke,
som afverkats å skogar, hvarifrån virkets afkastning icke tillfördes statsverkets
skogsmedel, samt dessutom för jämförelse härmed dels beräknade
skogsvårdsafgiftér, därest de utginge med 1.3 procent af taxeradt skogsvärde,
dels medeltal för 1905—1911 af därunder influtna skogsvårdsafgifter.
Sistnämnda uppgift vore beräknad med ledning af den till de
sakkunnigas förslag hörande tabellen I. Då i denna tabell emellertid
ingått allenast de skogsvårdsafgiftér, som under sagda år af statskontoret
utanordnats till vederbörande skogsvårdsstyrelser, och de sakkunniga
angifvit, att dessutom influtit 714,427 kronor 65 öre, hvilka vid 1911
års utgång ännu icke utanordnats, hade styrelsen vidtagit den jämkning
i medeltalets beräkning, att jämväl sistnämnda belopp däri ingått.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
Lan. |
Vid skogs-accistaxering Kronor. |
Vidstående |
Skogsvårdsafgifter till skogs-vårdsstyrelsemas direkta |
! Medeltal för Kronor. |
|
1 % |
1.» % |
||||
Stockholm.................. |
1,516,860 |
1,365,174 |
13,652 |
17,747 |
11,664 |
Uppsala..................... |
1,635,210 |
1,471,689 |
14,717 |
19,132 |
3,933 |
Södermanland ............ |
2,336,962 |
2,103,266 |
21,033 |
27,342 |
3,649 |
Östergötland.............. |
2,901,564 |
2,611,408 |
26,114 |
33,948 |
14,182 |
Jönköping.................. |
3,153,708 |
2,838,337 |
28,383 |
36,898 |
30,419 |
Kronoberg .................. |
2,977,172 |
2,679,445 |
26,795 |
34,833 |
27,778 |
Kalmar ..................... |
3,622,562 |
3,260,306 |
32,603 |
42,384 |
36,038 |
77,121 |
69,409 |
694 |
902 |
— |
|
Blekinge..................... |
336,370 |
302,733 |
3,027 |
3,936 |
5,595 |
Kristianstad ............... |
778,618 |
700,757 |
7,008 |
9,110 |
1,121 |
Malmöhus.................. |
247,162 |
222,446 |
2,224 |
2,892 |
120 |
Halland..................... |
299,164 |
269,248 |
2,692 |
3,500 |
7,503 |
Göteborgs och Bohus... |
236,220 |
212,598 |
2,126 |
2,764 |
883 |
Alfsborg..................... |
2,905,892 |
2,615,303 |
26,153 |
33,999 |
27,118 |
Skaraborg.................. |
1,351,253 |
1,216,128 |
12,161 |
15,810 |
8,230 |
Värmland .................. |
7,266,353 |
6,539,718 |
65,397 |
85,016 |
100,898 |
Örebro ..................... |
3,433,716 |
3,090,345 |
30,904 |
40,174 |
5,925 |
Västmanland............... |
2,401,410 |
2,161,269 |
21,613 |
28,097 |
8,178 |
Kopparberg ............... |
5,163,278 |
4,646,951 |
46,469 |
60,410 |
55,165 |
Gäfleborg ................. |
7,373,353 |
6,636,018 |
66,360 |
86,268 |
: 92,104 |
9,113,892 |
8,202,503 |
82,025 |
106,633 |
120,966 |
|
Jämtland ................. |
7,960,960 |
7,164,864 |
71,649 |
93,143 |
105,425 |
Summa |
| 67,088,800 |
60,379,915 |
| 603,799 |
784,938 |
666,894 |
Af förestående tablå framginge dels att summan af de skogsvårdsafgifter,
som jämlikt de sakkunnigas förslag skulle komma att ställas
till vederbörande skogsvårdsstyrelsers omedelbara disposition, eller tillhopa
603,799 kronor, komme att med omkring 60,000 kronor understiga
medeltalet af summan utaf de afgifter, tillhopa 666,894 kronor, som
verkligen influtit under åren 1905—1911 och hvilka direkt öfverlämnats
till skogsvårdsstyrelserna, dels att i fråga om vissa län, såsom de norrländska,
Kopparbergs och Värmlands, de direkta skogsvårdsafgifterna
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.
hädanefter skulle komma att betydligt understiga dem, som hittills i
medeltal influtit till respektive skogsvårdsstyrelser. För flertalet öfriga
län skulle däremot afgiftsbeloppen blifva högre än hittills.
Då inom landets mellersta och sydliga län afverkadt virke i allmänhet
endast i mindre grad exporterats, hade skogsvårdsafgifterna därifrån
hittills varit, synnerligast i fråga om vissa af dessa län, obetydliga
och långt ifrån tillräckliga för behofvet. Ehuru" de belopp i skogsvårdsafgifter,
som vederbörande skogsvårdsstyrelser i mellersta och södra
delarna af landet hädanefter kunde anses komma att erhålla, syntes
komma att afsevärdt ökas enligt föreliggande förslag, kunde de dock
icke anses tillräckliga för förefintligt behof.
Den afsevärda sänkning af skogsvårdsafgifternas belopp, som,
därest föreliggande förslag oförändradt godkändes, syntes vara att emotse
beträffande skogsvårdsafgifterna från förutnämnda norrländska m. fl. län,
från hvilka hufvudmassan af därinom afverkadt virke exporterades eller
användes för tillverkning af trämassa, syntes gifva vid handen, att eu
skogsvårdsafgift, beräknad efter 1 procent utaf det till skogsaccis taxerade
skogsvärdet, understege i rätt betydande grad storleken af den
skogsvårdsafgift, som utginge enligt nu gällande förordningar.
Äfven om det, såsom de sakkunniga föreslagit, ställdes ej obetydliga
belopp till Kungl. Maj:ts förfogande till fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna
efter förefintligt behof, torde förenämnda norrländska m. fl.
län ej gärna kunna påräkna så stor del däraf, att därinom varande
skogsvårdsstyrelser skulle kunna disponera medel till lika belopp som
hittills.
På grund af hvad sålunda anförts vore domänstyrelsen af den
åsikt, att en höjning i den föreslagna procenten af det till skogsaccis
taxerade skogsvärdet borde äga rum och styrelsen ansåge 1.3 procent
vara skälig. Härigenom skulle sammanlagda skogsvårdsafgifterna till
skogsvårdsstyrelsernas omedelbara förfogande kunna beräknas till årligen
omkring 785,000 kronor eller omkring 120,000 kronor mer än
medeltalet af under de sju sista åren influtna afgifterna. Några af de
skogrikaste länen syntes visserligen ej ens genom denna höjning komma
att erhålla fullt samma belopp som hittills, men torde, därest det framdeles
visade sig, att dessa läns skogsvårdsstyrelser vore i behof af ökade
medel till bestridande af för sina uppgifter nödiga utgifter, fyllnad
kunna lämnas dem af de medel, som skulle ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande.
Den af de sakkunniga framhållna princip, att staten borde kunna
anses äga en friare dispositionsrätt öfver sådana skogsvårdsafgifter, som
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
kunde beräknas inflyta för virke, som afverkats å de kronans skogar,
hvilkas afkastning tillfördes statsverkets skogsmedel, och att denna del
af skogsvårdsafgifterna borde ställas till Kungl. Maj:ts disposition för
att mellan skogsvårdsstyrelserna fördelas efter deras olika behof, syntes
domänstyrelsen riktig, därest skogsvårdsafgift öfverhufvudtaget borde
påläggas sådant virke.
Domänstyrelsen ansåge sig dock böra sätta ifråga det fullt lämpliga
af att så skedde. Med i nu gällande förordningar stadgade sätt
att debitera skogsvårdsafgifter, nämligen dels på exportvirke dels på
all trämassa, som här i landet tillverkades, funnes ej möjlighet att utröna,
huru stor del af skogsvårdsafgifterna, som utgått å trävaror eller
trämassa, som liärflöte från å kronans skogar afverkadt virke, i följd
hvaraf det varit ett ofrånkomligt tvång att pålägga allt exportvirke och
all trämassa skogsvårdsafgift, oafsedt hvarifrån råvaran hämtades. Med
den nu föreslagna metoden för skogsvårdsafgifternas utgående syntes
däremot i detta afseende ej förefinnas större svårigheter. Skogsvärdet
å det virke, som kronan sålde på rot, vore gifvet i och med köpeskillingen
och skulle därå belöpande skogsvårdsafgift erläggas af köparen
— afverkaren. Denne hade att taga skogsvårdsafgiftsbeloppet i betraktande
såsom en afgående post vid beräkning af virkets köpevärde,
hvilket alltså måste anses blifva sänkt med det belopp, som motsvarades
af därå utgående skogsvårdsafgift. Där kronan själf afverkade virket —
en åtgärd som år för år komme till allt större användning — skulle
vederbörande skogsförvaltuing direkt öfverlämna de skogsvårdsafgifter,
som belöpte å virket, hvilkets nettovärde alltså i lika grad minskades.
Då skogsvårdsafgifter icke finge användas till någon del för kronans
skogar, syntes denna extra utgift vara främmande för statens skogsväsende
och icke skäligen böra påläggas denna del åt statens affärsverksamhet.
Domänstyrelsen hyste den åsikt, att det ändamål, för hvilket skogsvårdsafgifter
upptoges, nämligen att bereda möjlighet att kunna höja
och befrämja skogsvården å landets enskilda skogar, utgjorde ett sådant
allmänt statsintresse, som i synnerligt hög grad vore i behof af statsmakternas
hägn och direkta understöd, men att de utgifter, hvilka härför
vore nödiga, icke borde bestridas af medel från ett visst statens affärsdrifvande
verk, utan böra utgå genom direkt för ändamålet anvisade
statsanslag.
De medelsbelopp, som skulle kunna beräknas blifva tillgängliga
för bestridande af skogsvårdsstyrelsernas utgifter, komme att uppgå till
följande belopp, därest dels de synpunkter, styrelsen härofvan andragit,
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 208.
vunne beaktande, dels fastliölles vid hvad de sakkunniga i fråga härom i
öfrigt föreslagit.
Skogsvårdsafgifter........................ omkring 780,000 kronor
Statsanslag att af Kungl. Maj:t fördelas till
uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet....................................................... » 250,000 »
Statsanslag till skogsodlingens befrämjande... » 90,000 »
Anslag från hushållningssällskap och landsting.
................................................................ » 90,000 »
Summa omkring 1,210,000 kronor.
Domänstyrelsen ville i detta sammanhang erinra, att styrelsen i
underdånig skrifvelse den 9 mars 1910 meddelat, att, sedan styrelsen
på förekommen anledning anmodat vederbörande skogsvårdsstyrelser inkomma
med uppgifter i fråga om de ungefärliga belopp, som enhvar af
dem med afseende på sin verksamhet ansåge vara behöfliga för skogsodlingens
och skogsvårdens befrämjande äfvensom för sin verksamhet
i öfrigt under hvart och ett af åren 1911, 1912, 1913, 1914 och
1915, flertalet skogsvårdsstyrelser inkommit med begärda uppgifter, af
hvilka framginge, att skogsvårdsstyrelserna beräknat sina medelsbehof
för hvart och ett af ofvannämnda år till sammanlagdt 1,400,000 kronor.
I fråga om denna totalsumma vore dock att märka, att medelsbehofvet
för de skogsvårdsstyrelser, som icke inkommit med uppgifter i begärdt
afseende, beräknats uppgå till lika belopp som under något af de föregående
åren. För att det sålunda beräknade behofvet af medel till bestridande
af skogsvårdsstyrelsernas utgifter för skogsodlingens och skogsvårdens
berrämjande m. in. skulle kunna åtminstone i det närmaste fyllas,
ansåge domänstyrelsen nu, att det vore lämpligast höja statsanslaget till
uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet till 350,000 kronor.
Styrelsen funne det nämligen icke vara lämpligt, att den å afverkadt
virke utgående skogsvårdsafgiften sattes högre, än hvad styrelsen här
förut hemställt, eller 1.3 procent af virkets taxerade värde. ''De medelsbelopp,
som skulle kunna påräknas till bestridande af utgifter för skogsodlingens
och skogsvårdens befrämjande å enskilda skogar, kunde alltså
beräknas komma att utgöra sammanlagdt 1,300,000 kronor för hvarje år.
De sakkunniga hade meddelat, att det visat sig blifva förenadt
med oöfvervinnerliga svårigheter att genom särskilda öfvergångsbestämmelser
undvika att, därest de nya författningarna trädde i kraft
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 164 höft. (Nr 208.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 208.
vid 1913 års ingång, i vissa fall dubbelbeskattning komme att aga rum,
under det att i andra fall virke eventuellt kunde helt och hållet undgå
^ På orund af att ifrågasatta bestämmelser för alhjälpande af berörda
missförhållanden skulle komma att blifva synnerligen svartillämplio-a
utan att ändock ett ens något så när tillfredsställande resultat
kunde vinnas, hade de sakkunniga ansett, att dylika öfvergångsbestämmelser
icke borde ifrågakomma. Med hänsyn till att säkerligen rätt
stora mängder virke, som afverkats under öfvergångsåret, komme att
två gånger påföras skogsvårdsafgift, ville styrelsen emellertid ifrågasätta,
huruvida det icke för utjämning i någon män häraf kunde anses
skäligt, att för virke, som debiterades skogsvårdsafgift år 1913, algilten
icke skulle utgå med mer än 1 procent al virkets taxerade vårde och
att alltså 1.3 procent å samma värde icke skulle beräknas förrän
från och med taxeringen år 1914.
I fråga om hvad de sakkunniga i öfrigt föreslagit och hemställt
hade domänstyrelsen icke lunnit skäl till erinran.
Framställningar
röratide
höjning af anslaget
till
skogsodlingens
befrämjande
7ti. in.
I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra, att domänstyrelsen
redan tidigare i särskilda skrifvelser den 31 januari och den
26 oktober 1910 gjort framställning om dels höjning af anslaget till
skogsodlingens befrämjande och dels förändrade grunder för fördelningen
af såväl detta anslag som inflytande skogsvårdsafgifter. Vid underdånig
föredragning af dessa ärenden den 13 januari 1911 föranledde berörda
framställningar icke någon Kungl. Maj flis åtgärd. „
Jag anser mig vidare böra omnämna, att från det hösten ai 1911
i Stockholm församlade skogsvårdsstyrelsemötet till Kungl. Maj:t inkommit,
bland annat, två särskilda skrifvelser, af hvilka den ena afser
höjning af anslaget till uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
från 67,500 kronor till 100,000 kronor eller således med 32,500
kronor. I den andra af nu nämnda skrifvelser anhåller skogsvårdsstyrelsemötet,
att Kungl. Maj fl måtte till Riksdagen aflåta nådig Pr<fl
position, att anslaget till skogsodlingens befrämjande måtte höjas med
200,000 till 300,000 kronor och att samtidigt grunderna för anslagets
fördelande skulle i så måtto ändras, att, sedan skogsvårdsstyrelse bekommit
dubbla det belopp, som landsting och hushållningssällskap eller
ettdera af dem lämnat, återstoden skulle af Kungl. Maj fl fördelas mellan
samtliga landstingsområdena i mån af deras större eller mindre behof.
Båda de nu ifrågavarande skritvelserna äro öfverlämnade till domänstyrelsen
för afgifvande af utlåtande.
35
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 208.
Vid genomförandet af 1903 års lagstiftning i fråga om de enskilda Departementsskogarna
i riket har man såsom grund för införande af bestämmelser chefcnom
skogsvårdsafgifter utgått från den otvifvelaktigt berättigade principen,
att den, som afverkade skog, borde vidkännas särskild afgift för
tillvägabriugande af medel för skogsåterväxtens främjande. Då emellertid,
på sätt i det föregående framhållits, vid berörda tid möjlighet icke
förefanns att uttaga sådan afgift direkt af afverkaren, valdes den utväg
att indirekt uttaga afgiften genom att låta exportör af trävaror i första
hand vidkännas den ifrågavarande afgälden. Af praktiska skäl fann
man sig därvid jämväl nödsakad att till grund för afgäldens beräknande
lägga den exporterade varans myckenhet.
Under de år, som därefter förflutit, hafva afsevärda olägenheter
visat sig uppkomma till följd af skogsvårdsafgiftens uttagande i samband
med trävarornas exporterande; särskildt har detta varit fallet med hänsyn
till bestämmelserna i den nya amerikanska tulltarifflagen. Då de förändrade
föreskrifter i ämnet, som antogos af 1910 års Riksdag, numera
befunnits icke vara tillfyllestgörande för att göra den svenska pappersoch
pappersmasseindustrien helt och och hållet oberoende af den amerikanska
tullagens tilläggs- och strafftullar, synes mig en genomgripande
omläggning af våra svenska skogsvårdsafgifter vara af
behofvet påkallad. Jag ber härvid få betona, att det, hvad särskildt
pappersmasseindustrien angår, ansetts såsom ett lifsvillkor att erhålla
marknad inom Förenta staterna. Vinnandet af eu dylik marknad
skulle emellertid försvåras eller helt omöjliggöras, därest de amerikanska
tilläggs- eller strafftullarna komme att tillämpas å pappersmassa
med svenskt ursprung. I dessa afseenden torde det tillåtas mig
hänvisa till den utredning, som af Kungl. Maj:t framlades för 1910 års
Riksdag i samband med förslag till viss omläggning af skogsvårdsafgifterna
(proposition n:r 97).
Den omläggning af skogsvårdsafgifterna, som sålunda bör äga
rum, synes mig böra gå i sådan riktning, att desamma för framtiden
komma att utgå för afverkadt virke och i förhållande till dettas värde,
ett förfaringssätt, som jag lika med de i ärendet tillkallade sakkunniga
samt de däri hörda myndigheterna finner mest öfverensstämma med
den ofvan omtalade princip, som legat till grund för införandet af
bestämmelser om skogsvårdsafgift. Så mycket hellre kan en omläggning
i dylik riktning förordas, som de svårigheter för principens genomförande,
som hittills förelegat, numera i allt väsentligt upphört genom
tillkomsten af lagen den IS september 1909 om skogsaccis.
Vidare synes den nu ifrågasatta förändringen i sättet för skogs -
36 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.
vårdsafgifternas utgående föranleda till en riktigare och behofvet mera
motsvarande fördelning skogsvårdsstyrelserna emellan af inflytande
skogsvårdsafgifter, hvartill kommer, att, på sätt af det följande torde
framgå, möjlighet jämväl öppnas att, utan höjning i ofvan omtalade för
den enskilda skogsvården afsedda särskilda statsanslag, bereda skogsvårdsstyrelserna
sådana ökade tillgångar, af kvilka de otvifvelaktigt
äro i behof för den enskilda skogsvårdens befrämjande. För ernående
af sistnämnda ändamål erfordras emellertid, att skogsvårdsafgifterna
uttagas med högre belopp i förhållande till det taxerade värdet, än hvad
de sakkunniga föreslagit.
Beträffande till en början det belopp, som bör uttagas i skogsvårdsafgifter,
hafva de sakkunniga i sådant afseende föreslagit, att för
afverkadt accispliktigt virke skogsvårdsafgift skulle erläggas med 1
procent af virkets taxerade värde. Beloppet af de skogsvårdsafgifter,
som härigenom komme att inflyta, har af de sakkunniga beräknats till i
rundt tal 670,880 kronor om året. Ifrågavarande belopp öfverstiger
visserligen med omkring 4,000 kronor medeltalsbeloppet af de skogsvårdsafgifter,
tillhopa i rundt tal 666,890 kronor, Indika, på sätt förut
omtalats (sid. 16) influtit imder åren 1905—1911, men understiger med
icke mindre än nära 200,000 kronor det belopp af i rundt tal 867,810
kronor, hvartill de år 1911 influtna skogsvårdsafgifterna uppgått.
Det procenttal, efter Indika skogsvårdsafgifterna för framtiden
skola uttagas, torde emellertid enligt min uppfattning böra sättas så
högt, att man icke riskerar en minskning i de belopp, som med till1
knipning af nu gällande bestämmelser eljest kunnat beräknas inflyta.
En dylik minskning skulle påtagligen antingen medföra kännbara olägenheter
för skogsvårdsstyrelserna eller ock nödvändiggöra ökade anslag från
statens sida. Vid sådant förhållande och då al skäl, till hvilka jag i
det följande återkommer, ökning i ofvan omtalade å extra stat anvisade
anslag för närvarande icke synes mig böra ske, har jag funnit mig böra
beträffande ifrågavarande procenttal ansluta mig till domänstyrelsens
förslag, att skogsvårdsafgiften skall utgå med 1.3 procent af det
accispliktiga virkets värde. Då enligt de sakkunnigas beräkningar sistnämnda
värde år 1911 kan antagas till i rundt tal 67,088,820 kronor,
skulle alltså genom uttagande af 1.3 procent däraf erhållas skogsvårdsafgifter
till belopp af sammanlagdt 872,154 kronor, i det närmaste motsvarande
de belopp, som, på sätt ofvan omtalats, under sistnämnda år
verkligen influtit. Härvid torde böra erinras, att den virkesmängd, å
hvilken de nu ifrågasatta nya skogsvårdsafgifterna komma att hvila,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208. 37
utgör en afsevärdt större kvantitet än den, som hittills fått vidkännas
dylika afgifter.
Af inflytande skogsvårdsafgifter skola — enligt de sakkunnigas
förslag — en mindre del eller 10 procent, motsvarande hvad som beräknats
utgå å virke afverkadt å kronans skogar, icke direkt tillkomma skogsvårdsstyrelse
för det landstingsområde, inom hvilket de kronoskogar,
från hvilka virket afvcrkats, äro belägna. Denna del skulle nämligen
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna
efter deras olika behof. Domänstyrelsen, som biträdt detta
förslag under förutsättning, att skogsvårdsafgift öfverhufvudtaget skulle
påläggas virke från kronans skogar, har emellertid ifrågasatt, huruvida
icke dylikt virke borde helt och hållet fri tagas från skogsvårdsafgift.
De skäl, hvilka styrelsen anfört till stöd för sin sålunda uttalade
uppfattning, synas mig emellertid icke vara af beskaffenhet att böra föranleda
därtill, att virke från kronoskogar befrias från skogsvårdsafgift,
en afgift, som ju för närvarande utgår jämväl å sådant virke. En
åtgärd i dylik riktning skulle för öfrigt med nödvändighet föranleda
antingen en höjning af det procenttal, efter hvilket skogsvårdsafgift
skall beräknas, eller ock motsvarande ökning i de för ändamålet beviljade
statsanslagen. Jag ansluter mig följaktligen i denna del till de
sakkunnigas förslag.
Såväl de sakkunniga som doinänstyrelsen hafva beträffande de
förutnämnda statsanslagen till skogsodlingens befrämjande och för uppehållande
af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet utgått därifrån, att det
förra anslaget skulle bibehållas med oförändradt belopp, hvaremot det
senare anslaget skulle för beredande af erforderliga medel åt skogsvårdsstyrelserna
afsevärdt höjas.
Häremot vill jag emellertid erinra, att sistnämnda anslag, eller
således anslaget för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,
som första gången beviljades vid 1904 års Riksdag, är afsedt hufvudsakligen
till bestridande af aflöningar åt de personer, som äro anställda
såsom fasta biträden hos skogs vård sstyrelserna. Från detta anslag
torde följaktligen icke kunna bestridas skogsvårdsstyrelsernas öfriga kostnader
för åtgärder afsedda att befordra don enskilda skogshushållningen
eller för öfvervakande af efterlefnaden utaf lagen angående vård af enskildes
skogar. Fn ökning af det nu ifrågavarande anslaget skulle
således icke utan en förändring i anslagets karaktär leda till det af de
sakkunniga och domänstyrelsen afsedda resultatet. Däremot skulle kunna
ifrågasättas, att motsvarande höjning skedde i anslaget till skogsodlingens
befrämjande. Det lärer emellertid få anses ställdt utom tvifvel, att en
38
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.
höjning i detta sistnämnda anslag med nödvändighet skulle betinga
ändring i de för detta anslags åtnjutande för närvarande gällande villkor
angående motsvarande bidrag från landsting eller hushållningssällskap.
Erfarenheten har nämligen visat, att dessa korporationer icke äro i tillfälle
att för ändamålet anvisa några afsevärdt högre bidrag än de för
närvarande utgående. En omläggning af skogsvårdsafgifterna enligt de
af mig tillstyrkta grunder skulle emellertid, såsom nedanstående beräkningar
utvisa, ställa medel till skogsvårdsstyrelsernas förfogande öfverstigande
hvad 1911 års förut omtalade skogsvårdsstyrelsemöte . för
ändamålet ifrågasatt. Under sådana förhållanden torde giltiga skäl icke
föreligga att för närvarande vare sig höja anslaget till skogsodlingens
befrämjande eller ändra ofvan berörda villkor i den riktning, att ortsbidragen
sättas lägre än bidragen från nämnda anslag.
Vid bifall till det af mig förordade förslaget skulle nämligen de
belopp, som årligen skulle ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande
kunna beräknas sålunda:
Skogsvårdsafgifter till belopp af omkring 872,000 kronor,
däraf 90 procent eller..................................................
skulle komma skogsvårdsstyrelserna direkt till godo,
samt 10 procent eller.....................................................
skulle af Kungl. Maj:t disponeras.
Härutöfver skulle på skogsvårdsstyrelserna komma:
anslaget för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet...........................................................................
af anslaget till skogsodlingens befrämjande omkring
anslag från hushållningssällskap och landsting till
belopp af omkring............................................................
eller tillhopa kronor 1,119,500: —.
Då nu, enligt hvad den utaf de sakkunniga
uppgjorda tabellen 1 utvisar, de inkomster, som
under åren 1905—1911 tillfallit skogsvårdsstyrelserna
genom till dem utdelade skogsvårdsafgifter,
i medeltal för hvarje år utgjort omkring 564,800: —
samt skogsvårdsstyrelserna för hvart och
ett af de senare åren af statsmedel samt från
hushållningssällskap och landsting uppburit
sammanlagdt omkring............................................L 247,500: — 812,300: —
skulle följaktligen för skogsvårdsstyrelserna uppstå en
årlig ökning af omkring.................................................. kronor 307,200: .
784,800: —
87,200: —
67,500: —
90,000: —
90,000: —
39
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.
Sistnämnda belopp, 307,200 kronor, öfverstiger med 74,700 kronor
det belopp af 32,500 + 200,000 = 232,500 kronor, som, på sätt jag i det
föregående meddelat, af 1911 års skogsvård sstyrelsemöte ansetts erforderligt
för utöfvande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Enligt det uppgjorda förslaget, till hvilket jag i denna del ansluter
mig, skola de nya bestämmelserna om skogsvårdsafgift vinna tillämpning
från och med ingången af år 1913. Såsom de sakkunniga påpekat uppstå
vid öfvergången vissa olägenheter, bland annat den, att de belopp, som
under år 1913 blifva tillgängliga för skogsvårdsstyrelserna, komma att
i någon mån understiga, hvad som under senare år i allmänhet tillfallit
dem. Den svårighet, som härigenom kan uppstå, torde dock, såsom de
sakkunniga visat, kunna öfverkommas. Att i enlighet med de förslag,
som framställts dels af kammarrätten och domänstyrelsen och dels af
vissa ledamöter inom förstnämnda ämbetsverk, meddela särskilda öfvergångsbestämmelser
till mildrande af dessa olägenheter anser jag icke
lämpligt, helst dessa bestämmelser i regel blefve så svåra att tillämpa,
att föga eller intet därmed vore vunnet.
Beträffande slutligen öfriga delar af de sakkunnigas förslag, i hvad
detsamma utgör föremål för nu ifrågavarande framställning, synas desamma
mig icke föranleda någon erinran i sak. Emellertid torde till
förordningen om skogsvårdsafgift böra fogas en öfvergångsbestämmelse,
enligt hvilken tydligt framgår, att den skyldighet, som för närvarande
enligt 3 § i gällande förordning om skogsvårdsafgifter åligger kronofogde
att upptaga skogsvårdsafgifterna för trämassa, skall fortfarande
gälla för trämassa, som tillverkats före den nya förordningens trädande
i kraft. Enligt nu gällande bestämmelser skall nämligen uppbörden af
skogsvårdsafgifter för trämassa, tillverkad under 1912 års sista kvartal,
verkställas först under loppet af år 1913.
Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med de af
honom sålunda tillstyrkta grunder uppgjordt förslag till förordning om
skogsvårdsafgift samt hemställde, att detta förslag måtte genom nådig
proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Curt Rothlieb.
40
Kungl. Maj Is Nåd. Proposition N:o 208.
Tall. I.
Skogsvårdsstyrelscrnas inkomster af skogsvårdsafgifter, som genom kungl. statskontorets
försorg ntanordnats till vederbörande skogsvårdsstyrelser.
Skogsvårdsstyrelsen |
! i |
1905 Kr. |
1906 Kr. |
1907 Kr. |
1908 Kr. |
1 1909 Kr. |
1910 Kr. |
1911 Kr. |
Medeltal |
Stockholms |
län |
8,041.— I |
1 8,789.— |
12,435.50 |
12,644.6 4 |
16,288. s 7 |
4,699.4 7 |
6,253.41 |
9,878.84 |
j Uppsala |
» |
1,806.— |
1,974 — |
2,793.— |
2,839.9 7 |
3,658.47 |
3,795.3 7 |
6,453.51 |
3,331.4 7 |
| Södermanlands |
2,193.— |
2,397.— |
3,391.5 0 |
3,448.54 |
4,442.42 |
2,256.52 |
3,501.91 |
3,090.13 |
|
i Östergötlands |
» |
9,589.—! |
10,481.— |
14,829.50 |
15,078.90 |
19,424.7 0 |
6,172.53 |
8,504.63 |
12,011.47 |
i Jönköpings |
» |
20,898.- |
22,842.— |
32,319 — |
32,862.53 |
46,950.66 |
7,817.40 |
16,659.06 |
25,764.09 |
1 Kronobergs |
18,490 — |
20,210.—1 |
28,595 — |
29,075.91 |
41,540.70 |
8,718.43 |
18,059.82 |
23,527.12 |
|
Kalmar läns norra |
11,739.— |
12,831 — |
18,154.50 |
18,459.82 |
23,780.01 |
8,042.— |
11,306.15 |
14,901.78 |
|
» » södra |
12,169.— |
13,301.— |
18,819.50 |
19,136.— |
24,651.os |
8,763.3 9 |
12,506.8 0 |
15,620.97 |
|
1 Blekinge |
län |
1 CO l- CO |
4,136.— |
5,852.— |
5,950.42 |
7,665.3 5 |
2,433.49 |
3,351.82 |
4,739.01 |
j Kristianstads |
731.- |
799.— |
1,130.50 |
1,149.51 |
1,480.81 |
553.0 9 |
800.43 |
949.19 |
|
Malmöhus |
86.— |
94.— |
133.— |
135.2 4 |
174.22 |
41.12 |
50.03 |
101.94 |
|
j Hallands |
» |
4,687.— |
5,123 — |
7,248.50 |
7,370.4 0 |
9,494.58 |
4,209.— |
6,353.46 |
6,355.13 |
j Göteborgs och Bohus |
» |
301.— |
329.— |
465.50 |
473.33 |
609.74 |
1,107.6 5 |
1,951.06 |
748.18 |
j Alfsborgs |
3> |
17,544.— |
19,176.— |
27,132.— |
27,588.30 |
35,539.3 6 |
13,735.68 |
20,060.91 |
22,968.04 |
j Skaraborgs |
» |
5,676.— |
6,204.— |
8,778.— |
8,925.6 3 |
11,498.0 3 |
3,310.89 |
4,402.40 |
6,970.71 |
j Värmlands |
» |
66,005.— |
72,145.— |
102,077.50 |
103,794.22 |
133,708.15 |
49,324.41 |
71,138.69 |
85,456.14 |
1 Örebro |
» |
3,870.— |
4,230.— |
5,985.— |
6,085.65 |
8,694.57 |
2,053.96 |
4,202.28 |
5,017.35 |
Västmanlands |
» |
5,676.— |
6,204.— |
8,778.— |
8,925.63 |
11,498.03 |
3,202.30 |
4,202.28 |
6,926.61 |
Kopparbergs |
> |
35,217.— |
38,493.— |
54,463.50 |
55,379.46 |
71,340.05 |
29,094.0 2 |
43,073.43 |
46,722.92 |
Gäfleborgs |
60,587.- |
66,223.— |
93,698.50 |
95,274.30 |
122,732.7 5 |
44,209.39 |
63,334.46 |
78,008.49 |
|
[ Västernorrlands |
> |
74,261.— |
81,169.— |
114,845.50 |
116,776.94 |
150,432.56 |
71,026.0 5 |
108,659.10 |
102,452.88 |
1 Jämtlands |
•» |
66,650.— |
72,850.— |
103,075.— |
104,808.50 |
135,014.7 4 |
57,193.3 8 |
85,446.49 |
89,291.16 |
Summa |
430,000.— |
470,000.— |
665,000.— |
| 676,183.84 |
880,619.85 i |
331,759.54 *)| 500,272.13 |
564,833.62 |
Det ovanligt höga beloppet år 1909 och det ovanligt låga beloppet år 1910 förklaras däraf, att statskontoret år
1909 utdelat skogsvårdsafgiftsmedel, med hvars utanordnande enligt det eljest begagnade förfaringssättet skolat anstå
till år 1910.
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 206-
41
Tab. 11.
Skogsvårdsstyrelsernas andelar af anslaget till bidrag för uppehållande
af deras verksamhet.
Skogsvårdsstyrelsen i |
1905 >) Kr. |
1906 x) Kr. |
1907 ») Kr. |
1908 *) Kr. |
1909 •) Kr. |
1910 2) |
1911 -) |
||
Stockholms |
län ...... |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
|
Uppsala |
P ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
|
Södermanlands |
P ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 ] |
|
Östergötlands |
P ....... |
1 2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
|
Jönköpings |
P ....... |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
|
Kronobergs |
» ....... |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
|
Kalmar löns norra .. |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
||
» » södra .. |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
||
Blekinge |
län ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
|
Kristianstads |
» ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
|
Malmöhus |
t ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
|
Hallands |
P ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
|
Göteborgs och Bohus |
P ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 j |
|
Alfsborgs |
» ....... |
....... |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 J |
Skaraborgs |
» ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 j |
|
Vftrmlands |
> ....... |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 j |
|
Örebro |
» ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 '' |
|
Västmanlands |
* ....... |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
|
Kopparbergs |
P ....... |
....... |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 |
1,500 i |
Gäfleborgs |
* ....... |
....... |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
Västernorrlands |
» ....... |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
|
Jämtlands |
» ....... |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 1 |
|
Gottlands |
» ....... |
— |
— |
2,0003) |
7,500-s) |
7,500 |
7,500 ! |
||
Summa i |
60,000 | |
60,000 |
60,000 | |
62,000 |
67,500 |
67,500 |
67,500 |
'') Fördelningen enligt kungl. bref den 31 december 1904.
!) » » » » » 15 april 1910.
3) Enligt kungl. bref den 11 september 1908.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 käft. (Nr 208.)
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.
Tab. III.
Skogsvårdsstyrelsernas och hushållningssällskapens andelar af anslaget till skogsodlingens
befrämjande.
Skogs vårdsstyrelsen i |
1905 Kr. |
1906 Kr. |
1907 ! Kr. |
1908 Kr. |
1909 Kr. |
1910 Kr. j |
1911 Kr. |
Stockholms län ..................... |
2,200 ! |
2,500 |
2,500 '' |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
3,012 |
Uppsala „ ..................... |
1,700 |
1,500 |
3,000 |
3,000 |
3,000 |
3,000 |
2,582 |
Södermanlands län ............... |
2,200 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
2,500 |
3,012 |
j Östergötlands „ ............... |
9,500 |
4,000 |
4,000 |
4,0(X) |
4,000 |
5,000 |
4,991 |
1 Jönköpings „ ............... |
3,700 |
4,250 |
4,250 |
4,250 |
4,250 |
4,400 |
3,787 |
j Kronobergs „ ............... |
4,700 |
2,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
! Kalmar läns norra ............... |
1,700 |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
1,721 |
„ „ södra ............... |
1,200 |
1,000 |
1,000 |
400 |
400 |
||
j Gottlands län .................. |
JO1-700 |
1C;}2-000 |
12,000 |
‘“gt}1''500 |
1,500 |
1,500 |
1,291 |
| Blekinge „ .................. |
3,500 |
4,000 |
4,000 |
3,600 |
3,600 |
4,000 |
3,442 |
| Kristianstads „ .................. |
4,300 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
4,303 |
j Malmöhus „ .................. |
1,700 |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
1,721 |
j Hallands „ .................. |
9,500 |
11,000 |
11,000 |
11,000 |
11,000 |
11,000 |
9,466 |
Göteborgs och Bohus län ...... |
18,200 |
20,500 |
18,000 |
19,000 |
19,000 |
20,000 |
17,212 |
t Älfsborgs län..................... |
8,600 |
10,000 |
10,000 |
10,000 |
10,000 |
10,000 |
8,606 |
1 Skaraborgs „ ..................... |
3,500 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,303 |
Värmlands „ ..................... |
1,700 |
— |
— |
— |
— |
~~ |
8,606 |
Örebro ....................... |
4,300 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
4,303 |
Västmanlands län.................. |
3,500 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
4,(XX) |
6,454 |
Kopparbergs „ .................. |
900 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
1,000 |
861 |
Gäfleborgs „ .................. |
5,200 |
2,000 |
1,000 |
1,000 |
— |
— |
— |
Jämtlands „ .................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Västernorrlands län ............... |
8,600 |
— |
— |
— |
— |
— |
__ |
Västerbottens läns hushållnings-sällskap ........................... Norrbottens läns hushållnings- |
1,300 |
1,500 |
4,000 |
4,000 |
4,000 |
7,000 |
6,024 |
sällskap ........................... |
2,600 |
4,000 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
5,000 |
4,303 |
Summa |
100,000 |
95,750 |
95,250 |
94,750 |
93,750 |
98,900 |
100,000 |
Enligt nådiga brefven den |
10 febr. 1905 |
30 mars 1906 15 mars 1907 |
28 febr. 1908 11 mars 1909 |
18 febr. 1910 |
j 3 mars 1911 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.
43
Tab. IV.
ÖfVersikt angående det Sammanlagda belopp af skogsvårdsafgifter oeb statsmedel, som
under åren 1905 -1911 stått till skogsvårdsstyrelsernas förfogande.
Skogsvårdsstyrelsen |
i |
1905 Kr. |
1906 Kr. |
1907 Kr. |
1908 Kr. |
1 1909 Kr. |
1910 Kr. |
1911 Kr. |
Stockholms |
län |
12,741.— |
13,789.— |
17,435.50 |
17,644.m |
21,288.6 7 |
9,699.47 |
11,765.41 |
Uppsala |
> |
7,506.— |
7,474.— |
9,793.— |
9,839.9 7 |
10,658.4 7 |
10,795.3 7 |
13,036.51 |
Södermanlands |
8,393.— |
8,897.— |
9,891.50 |
9,948.54 |
10,942.42 |
8,756.52 |
10,513.91 |
|
Östergötlands |
» |
15,589.— |
16,981.— |
21,329.50 |
21,578.90 |
25,924.70 |
13,672.53 |
15,995.63 |
Jönköpings |
» |
26,098. - |
28,592.— |
38,069.— |
38,612.58 |
52,700.66 |
13,717.40 |
21,946.00 |
Kronobergs |
» |
24,690.— |
23,710.— |
30,095.— |
30,575.91 |
43,040.70 |
10,218.43 |
19,559.82 |
Kalmar läns norra lands- |
||||||||
tinasområde ......... |
15,939.— |
17,331. |
22,654.50 |
22,959.8 3 |
28,280.01 |
12,542.— |
15,527.15 |
|
Kalmar läns södra landa* |
||||||||
tingsområde ......... |
15,869.— |
16,801.— |
22,319.50 |
22,036.— |
27,551.08 |
11,263.3 9 |
15,006.80 l |
|
Blekinge |
län |
11,284.— |
12,136.— |
13,852.— |
13,550.42 |
15,265.3 5 |
10,433.49 |
10,793.8 2 |
Kristianstads |
9,031.— |
9,799.— |
10,130.50 |
10,149.51 |
10,480.81 |
9,553.09 |
9,103.13 |
|
Malmöhus |
» |
5,786.— |
6,094.— |
6,133.— |
6,135.24 |
6,174.2 2 |
6,041.12 |
5,771.03 |
Hallands |
» |
18,187.— |
20,123.— |
22,248.50 |
22,370.40 |
24,494.58 |
19,209.— |
19,819.16 |
Göteborgs och Bohus |
* |
22,501.— |
24,829.— |
22,465.50 |
23,473.53 |
23,609.74 |
25,107.6 5 |
23,163.0 6 : |
Alfsborgs |
» |
27,644.- |
30,676.— |
38,632.— |
39,088.30 |
47,039.36 |
25,235.6 s |
30,166.91 |
Skaraborgs |
» |
13,176.— |
14,204.— |
16,778.— |
16,925.63 |
19,498.03 |
11,310.89 |
12,705.40 | |
Värmlands |
68,705.— |
73,145.— |
103,077.50 |
104,794.22 |
134,708.15 |
50,324.11 |
80,744.69 ! |
|
Örebro |
» |
12,170.— |
13,230.— |
14,985.— |
15,085.6 5 |
17,694.5 7 |
11,053.96 |
12,505.28 |
Västmanlands |
» |
13,176.— |
14,204.— |
16,778.— |
16,925.63 |
19,498.0 3 |
11,202.30 |
14,656.28 |
Kopparbergs |
» |
37,617.— |
40,993.— |
56,963.50 |
57,879.46 |
73,840.05 |
31,594.02 ; |
45,434.13 |
Gäfleborgs |
» i |
66,787.— |
69,223.— |
95,698.50 |
97,274.30 |
123,732.7 5 |
45,209.3 9 |
64,334.46 |
Jämtlands |
» ! |
67,650. - |
73,850.— |
104,075.— |
105,808.50 |
136,014.71 |
58,193.3s |
86,446.19 |
Västernorrlands |
> |
83,861.— |
82,169.— |
115,845.50 |
117,776.94 i |
151,432.56 |
72,026.05 |
]09,659.io |
Goltlands |
» ! |
— |
— 1 |
2,000.— |
10,600.31 |
10,049.97 i |
8,791.-'') |
|
Summa |
584,400.— |
618,250.- |
809,250.— |
822,433.8 4 |
1,034,470.16 |
487,209.51 ; |
657,445.13 |
’) Skogsvårdsafgifterna icke inberäknade, enär de äro till beloppet okända.
44
Kungl. Maj.ts A7åd. Proposition N:o 208.
Tab. V.
Sammandrag öfver taxering till skogsaccis år 1911.
1 |
Taxeradt skogsvärde Kr. |
Uträknad skogsaccis Kr. |
|
Stockholms |
län................................. |
1,085,400.— |
32,513.87 |
Uppsala |
» ................................. |
l,816,900.!i 7 |
35,061.33 |
Södermanlands |
» ................................. |
9,596,647.3» |
51,889.7 4 |
Östergötlands |
» ................................. |
3,223,960. - |
64,168.— |
Jönköpings |
» ................................. |
3,504,120.10 |
68,929.02 |
Kronobergs |
» ................................. |
3,707,969.88 |
65,929.56 1 |
Kalmar |
» ................................. |
4,025,068.56 |
80,475.88 |
Gottlands |
» ................................. |
85,690.25 |
1,704.5 2 1 |
Blekinge |
» ................................. |
373,744.— |
7,474.22 |
Kristianstads |
» ................................. |
865,131.5 2 |
17,292.08 |
Malmöhus |
» ................................. |
274,624.33 |
5,460.20 |
Hallands |
* ................................. |
332,403.88 |
6,648.06 |
Göteborgs och Bohus |
> ................................. |
262,466.7 2 |
5,209.86 |
Alfsborgs |
» ................................. |
3,228,769.46 |
64,188.51 |
Skaraborgs |
» ................................. |
1,501,392.0 3 |
29,793.94 |
Värmlands |
» ................................. |
8,073,726.— |
160,726.46 |
Örebro |
» ................................. |
3,815,239.70 |
76,386.4? |
Västmanlands |
» ................................. |
2,668,233.— |
'') 48,218.57 |
Kopparbergs |
» ................................. |
5,736,975.— |
105,495.7 5 |
Gäfleborgs |
» ................................. |
8,192,614.04 |
162,851.10 |
Väslernorrlands |
» ................................. |
10,126,546.— |
202,398.73 |
Jämtlands |
* ................................. |
8,845,511.57 |
176,887.4 3 |
Västerbottens |
» ................................. |
6,446,648.0 7 |
128,464.53 |
Norrbottens |
» ................................. |
2,200,759.«o |
43,962.78 |
Summa |
83,190,541.46 |
*) 1,642,131.68 |
'') Häri är ej inräknadt accisa! från 4 socknar med taxeradt skogsvärde af sannnanlagdl
249,053 kronor = en beräknad accis af omkring 4,980 kronor.
STOCKHOLM, I8AAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.