Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
1
Nr 206.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anställande af extra läkare vid Säters och Västerviks
hospital och hospitalsläkare vid Stockholms hospital;
gifven Stockholms slott den 19 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att vid ett hvart'' af Säters och Västerviks hospital må under den
tid, första beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913, i stället
för underläkare anställas två extraläkare mot ett arfvode af högst 12
kronor om dagen jämte de naturaförmåner, som för biträdande läkare
blifvit genom nådigt bref den 28 juni 1907 fastställda,
att vid Stockholms hospital må anställas en hospitalsläkare mot den
kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under de bestämmelser
och villkor, som beträffande sådan befattning blifvit genom nådigt bref
pen 28 juni 1907 fastställda,
att sistnämnda tjänstebefattning må tillsättas redan under år 1912, samt
att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande löneförmåner
må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll, utom hvad angår
ålderstillägg till hospitalsläkaren vid Stockholms hospital, hvilket skall
påföras sjätte hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 162 höft. (Nr 206.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 206.
Säters och
Västerviks
hospital.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 april 1912.
K ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:
Genom nådigt bref den 4 juli 1910 angående ändring af lönestaterna
för statens hospital och asyler med mera har Kungl. Maj:t fastställt
lönestat för, bland andra, öfverläkarna vid rikets hospital och asyler.
I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t medgifvit, att vid ett
hvart af Säters hospital och Västerviks hospital finge anställas — förutom
en öfverläkare — en hospitalsläkare, eu biträdande läkare och två
underläkare mot den kontanta aflöning och de förmåner i öfrigt samt under
de bestämmelser och villkor, som beträffande sådana befattningar vid
rikets hospital och asyler blifvit i enlighet med 1907 års riksdagsbeslut
genom nådiga brefvet den 28 juni samma år af Kungl. Maj:t fastställda.
3
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Läkarna vid dessa hospital skola sålunda åtnjuta följande kontanta
aflöningsbelopp: öfverläkaren 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å
600 kronor efter 10 år; hospitalsläkaren 5,000 kronor jämte ett ålderstillägg
å 500 kronor efter 5 år; biträdande läkaren 3,500 kronor eller
2,500 kronor, om ban är medicine kandidat, samt en hvar af underläkarna
2,500 kronor med 500 kronors tillägg, om underläkare är medicine
licentiat.
Därjämte skola läkarna åtnjuta följande naturaförmåner: öfverläkare
och hospitalsläkare boställsvåning med bränsle samt elektrisk belysning,
biträdande läkare och underläkare bostad med möbler och sängkläder,
bränsle, lyse och tvätt samt första klassens kost eller, där sådan ej finnes,
allmänna klassens kost och 200 kronor såsom kostförbättringspenningar.
I skrifvelse af den 16 februari 1912 bar nu medicinalstyrelsen
meddelat, att af dessa 5 läkartjänster vid hvartdera hospitalet hafva vid
såväl Säters hospital som Västerviks hospital hittills endast de 3, nämligen
öfverläkartjänsten, hospitalsläkartjänsten och biträdande läkartjänsten,
kunnat besättas. Till underläkartjänsterna åter, Indika förliden höst
tvenne gånger kungjorts lediga, hafva icke några sökande anmält sig.
Med anledning häraf har medicinalstyrelsen anmodat vederbörande hospitalsdirektioner
att inkomma med det förslag, hvartill förhållandena kunna
gifva anledning, och har sådant förslag därpå inkommit från direktionerna
för Säters och öfver Västerviks hospital.
Under åberopande af en skrifvelse i ämnet af tillförordnade öfverläkaren
vid Säters hospital E. Göransson, hvari han betonar vikten af
läkarfrågans snara lösning, då anstaltens beläggning eljest ovillkorligen
blir fördröjd, föreslår direktionen för Säters hospital, dels att aflöningsförmånerna
för underläkare tillfälligtvis höjas till 15 kronor om dagen
jämte nuvarande naturaförmåner, dels ock att för framtiden den
nuvarande biträdande läkartjänsten uppflyttas till hospitalsläkares löneförmåner
och underläkartjänsterna göras till biträdande läkartjänster.
Direktionen för Västerviks hospital å sin sida framhåller — efter att
utförligt hafva afhandlat de svårigheter, som under senare år mött att få
hospital släkarbanan rekryterad — nödvändigheten af en mera genomgripande
förbättring i sinnessjukläkarnas aflöningsförmåner, om det skall
blifva möjligt att få nya krafter in på hospitalsläkarbanan, och föreslår i
öfverensstämmelse med denna sin uppfattning åtskilliga förändringar uti de
vid Västerviks hospital befintliga läkarbefattningarnas löneförmåner, nära
-
Säters
hospitals
direktion.
Västervik*
hospitals
direktion.
Medicinal
styrelsen.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
ligen att öfverläkaren redan efter 5 års tjänst bör få komma i åtnjutande
af det nu först efter 10 år utgående ålderstillägget, att i stället
för biträdande läkarbefattningen en ny hospitalsläkartjänst inrättas, att
hospitalsläkarna tilldelas två ålderstillägg å 500 kronor bvartdera att
utgå efter respektive 5 och 10 års tjänst, att underläkarnas aflöning
liöjes med 500 kronor (alltså för medicine licentiat till 3,500 kronor och
för medicine kandidat till 3,000 kronor), och att underläkare, som är
medicine licentiat och varit anställd som läkare vid hospital i mera än
3 år, bör få komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å 500 kronor. Slutligen
föreslår direktionen för Västerviks hospital, att under beläggningstiden
och till dess en reglering af aflöningsförhållandena hunnit
genomföras, lönerna för underläkarna höjas med 1,000 kronor per år
eller till 4,000 kronor (om innehafvaren är licentiat). Skulle, oaktadt
denna aflöning, ingen sökande anmäla sig, föreslår direktionen, att läkarna
erhålla visst anslag till skrifbiträde för att därigenom minska det dem
påhvilande arbetet. Direktionen antager då, att beläggningen skulle
fortskrida något så när normalt, äfven utan att underläkare funnes anställda.
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.
Såväl Säters hospital som Västerviks hospital hafva, efter det afsyning
af byggnaderna ägt rum under loppet af januari månad 1912,
börjat emottaga sjuka.
Då intagningen emellertid icke kan forceras hastigare, än att läkarna
hinna verkställa vederbörlig undersökning af hvarje nyintagen patient
äfvensom därefter följa dennes tillstånd, är det under beläggningstiden
mer än någonsin af vikt, att alla läkarplatser äro besatta, så att beläggningen
kan med nödig skyndsamhet verkställas, enär ett motsatt förhållande
med nödvändighet måste få till följd, att beläggningen blir
fördröjd.
Medicinalstyrelsen finner för den skull det vara synnerligen angeläget,
att åtgärder oförtöfvadt vidtagas, för att möjliggöra de lediga
läkartjänsternas besättande.
Såväl direktionen för Säters hospital som direktionen för Västerviks
hospital hafva föreslagit, att dessa åtgärder böra utgöras af dels
provisoriska löneförhöjningar för underläkartjänsterna och dels framtida
löneregleringar, innefattande underläkartjänsternas omändring till eller
aflönande i likhet med biträdande läkartjänster och den nuvarande biträdande
läkartjänstens förändring till hospitalsläkartjänst.
o
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 206.
I detta sammanhang erinrar medicinalstyrelsen, hurusom styrelsen
i skrifvelse af den 28 september 1906, däri inrättandet af sistnämnda
lönegrad föreslogs, motiverade detta förslag med hänvisning till de
ogynnsammare utsikterna för befordran till öfverläkare, som komme att
blifva en nödvändig följd af genomförandet utaf den i medicinalstyrelsens
berättelse rörande antalet sinnessjuka och sinneslöa inom riket den 8
december 1902 föreslagna planen till hospitalsväsendets utveckling, enär
denna plan (af ekonomiska skäl) omfattade allenast större anstalter, för
hvilkas skötsel det vid sidan af chefläkaren kräfdes ett flertal underordnade
läkare. I nämnda skrifvelse tog medicinalstyrelsen för den skull
i öfvervägande, huruvida icke för förbättrande af befordringsutsikterna
den utvägen borde tillgripas, att det vid hvarje större anstalt för sinnessjuka
inrättades två eller flera öfverläkartjänster med samma löneförmåner
och med samma skyldigheter och befogenhet, utom beträffande
den ekonomiska administrationen af anstalten, hvilken borde till komma,
en viss af öfverläkarna enligt särskildt förordnande och mot särskildt
arfvode, men fann sig medicinalstyrelsen dock på anförda skäl icke kunna
förorda en sådan anordning.
I dess ställe föreslog medicinalstyrelsen inrättandet vid de större
anstalterna med cirka 800 platser eller däröfver af en hospitalsläkartjänst
med 5,000 kronors grundlön. Såsom större anstalter angåfvos
Uppsala hospital och asyl, Lunds hospital och asyl, Vänersborgs hospital
och asyl, Vadstena hospital och a^yl samt Kristinehamns hospital.
Dessutom borde en sådan tjänst inrättas vid Piteå hospital och asyl,
där det yppat sig svårigheter att få biträdande läkartjänst besatt.
Detta förslag vann ock Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall.
Då grundlönen för de till ett antal af 3 uppgående förutvarande
asylläkartjänsterna samtidigt höjdes till 5,000 kronor, och det sedan
genom ofvannämnda nådiga bref den 4 juli 1910 tillkommit en hospitalsläkartjänst
vid hvartdera af Säters hospital och Västerviks hospital,
utgör alltså antalet platser uti ifrågavarande lönegrad numera 11.
Till belysande af huru befordringsutsikterna på hospitalsläkarbanan
under de senaste 25 åren alltmera försämrats, hänvisas till nedanstående
tablå.
6
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Tablå öfver antalet vid samtliga statens hospital och asyler befintliga
öfverliikarplatser och underordnade läkarplatser.1)
Å r. |
Öfverläkare. |
Underord-nade läkare. |
1886......................................................... |
7 |
9 |
1891......................................................... |
8 |
13 |
1896......................................................... |
9 |
17 |
1901........................................................ |
9 |
20 |
1906......................................................... |
11 |
28 |
1911........................................................ |
13 |
40 |
i) Anstalter med endast en läkare (för närvarande Malmö asyl och Visby hospital, tidigare Nyköpings
hospital) äro icke medtagna i denna tablå, då dylik tjänst a ena sidan icke är underordnad, a
andra sidan icke är så aflönad, att den under vanliga förhållanden kan betraktas som slutplats.
Som af denna tablå framgår, hafva alltså under den tid densamma
omfattar tillkommit allenast 6 öfverläkarplatser, men icke mindre än 31
underordnade läkarplatser med det resultat, att lörhållandet mellan antalet
öfverläkare och underordnade läkare numera är 1 : 3,08, medan det för
25 år sedan var 1 : 1,28. Sistnämnda relation är ungefär densamma, som
numera finnes mellan å ena sidan antalet öfverläkare och hospitals- (resp.
asyl-) läkare tillsammantagna (13 + 11 = 24) och å andra sidan antalet
öfriga underordnade läkare (40—11 = 29).
Det torde vara otvifvelaktigt, att en al de viktigaste orsakerna till
den nuvarande svårigheten att få hospitalsläkarbanan rekryterad är den
inträdda försämringen uti befordringsutsikterna, hvarå de anlörda siffrorna
utgöra en bjärt belysning, och på denna grund finner medicinalstyrelsen
det redan af hänsyn till förbättrade befordringsmöjligheter
vara motiveradt att öka hospitalsläkartjänstemas antal. Här tillkommer
emellertid äfven en annan synpunkt. I sin olvannämnda skrifvelse den 28
september 1906 har medicinalstyrelsen som ett af bevisen för behofvet af
inrättandet vid de större anstalterna af en högre aflönad underordnad
läkartjänst framhållit, hurusom det visat sig, att vid dessa större anstalter
med deras mångahanda för öfverläkaren betungande administrativa göromål
denne omöjligen kan ägna sig åt detaljerna af sjukvården i sådan
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
omfattning, som förut å mindre anstalter ansetts tillkomma honom,
hvarför han vore i behof af en mera erfaren medhjälpare, hvilket han
emellertid dittills icke alltid erhållit, då det kunnat förekomma, att till
och med den äldste af biträdande läkarna å en plats varit rätt ung och
mindre erfaren.
Det har emellertid visat sig, att å eu större anstalt med en mera
afsevärd omsättning det icke är möjligt för en person att i detalj följa
hvarje patients tillstånd, hvarför arbetet å här åsyftade anstalter (med omkring
800 platser och däröfver) organiserats på så sätt, att hospitalsläkaren
och biträdande läkaren närmast under öfverläkaren ansvara för den
individuella sjukvården å hvar sin könsafdelning. Följden häraf har
blifvit den, att nämnda ansvarsfulla uppgift understundom måst anförtros
till och med åt en medicine kandidat. Genom inrättandet af en andra
hospitalsläkartjänst vid här ifrågavarande anstalter skulle emellertid garanti
vinnas för att öfverläkaren alltid Unge en mera erfaren medhjälpare
å hvardera könssidan.
På nu anförda grunder anser sig medicinalstyrelsen sålunda böra
tillstyrka de af vederbörande direktioner framställda förslagen om förändring
af en utaf de förutvarande läkartjänsterna till hospitalsläkartjänst
vid så väl Säters hospital som Västerviks hospital, hvilket —
sedan den nuvarande biträdande läkartjänsten vid båda dessa anstalter
redan är tillsatt — bör ske genom att en underläkartjänst vid hvartdera
hospitalet förändras till hospitalsläkartjänst.
I likhet med hvad vederbörande direktioner föreslagit har medicinalstyrelsen
vidare tillstyrkt, att den återstående under läkar tjänsten vid
såväl Säters hospital som Västerviks hospital förändras till biträdande
läkartjänst, då det eljest med all säkerhet icke finnes någon som helst
utsikt att få platsen besatt, och då för öfrigt erfarenheten visat, att
underläkarplatserna sällan sökas af någon legitimerad läkare. Af de 9
underläkartjänster, som hittills funnits, uppehållas sålunda för närvarande
alla utom 2 af medicine kandidater.
Nedanstående tablå lämnar en jämförelse mellan storleken af läkarnas
löner vid Säters hospital och vid Västerviks hospital enligt gällande
lönestat och enligt den nu af medicinalstyrelsen föreslagna.
8
Kungl. Ma;j:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Tsihlå öfver läkartjänsternas kontanta löneförmåner vid ett hvart af
nämnda hospital.
Enligt nådiga |
Enligt medicinal-styrelsens förslag. |
|
Öfverläkare ........................... |
(1) 7,500 |
(1) 7,500 |
Hospitalsläkare ..................... |
(1) 5,000 |
(2) 10,000 |
1 Biträdande läkare .................. |
(1) 3,500 *) + kost |
(2) 7,000 ») +2 kost |
1 Underläkare........................... |
(2) 5,000 8) +2 kost |
— |
Summa i 21,000 | 24,500
*) Innehafvare med. licentiat.
2) d:o med. kandidat.
Såsom dessa siffror utvisa, kräfves det alltså för den beträffande såväl
Säters som Västerviks hospital nu föreslagna förändringen af de 4
underordnade läkartjänsterna till 2 hospitalsläkartjänster och 2 biträdande
läkartjänster en ökning uti den kontanta aflöningsstaten af 3,500 kronor
för hvardera anstalten. Då emellertid i hospitalsläkarnas naturaförmåner
icke ingå kost och tvätt, kommer, därest förevarande förslag bifalles, statsverkets
kostnader för naturaförmåner åt läkarna vid ifrågavarande hospital
att minskas med omkring 500 kronor. De bostäder, som äro afsedda
för de nuvarande läkartjänsterna, äro tillräckliga äfven för de nu föreslagna
läkarna.
Såväl direktionen för Säters hospital som direktionen för . Västerviks
hospital hafva vidare föreslagit provisoriska löneförhöjningar
för nuvarande underläkartjänster under tiden, till dess en reglering
af löneförhållandena hunnit genomföras. I dess ställe finner medicinalstyrelsen
det emellertid vara mera ändamålsenligt, att, i händelse
här framlagda förslag vinner Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall,
de nya löneförmånerna redan år 1912 få tillämpas, i hvilket fall någon
extra åtgärd skulle behöfva tillgripas, endast för den händelse
någon läkartjänst äfven efter löneregleringens genomförande skulle förbli
obesatt. För sådant fäll finner medicinalstyrelsen det emellertid vara
nödvändigt att erhålla bemyndigande att mot en viss dagaflöning, som
dock icke torde behöfva sättas högre än till 12 kronor om dagen (jämte
biträdande läkares naturaförmåner), anställa extra läkare under den tid,
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
som kommer att åtgå för den första beläggningen, hvilken torde kunna
beräknas vara fullbordad senast den 1 juli 1913.
Af hvad^ som i motiveringen till den nu gjorda framställningen anförts,
framgar önskvärdheten af, att det vid större sinnessjukanstalter
linnes tvenne läkare uti högre lönegrad än biträdande läkares. Så är
redan förhållandet vid de två största anstalterna, Lunds hospital och
asyl samt Uppsala hospital och asyl. Af- öfriga större anstalter intager
Vadstena hospital och asyl i så måtto en särställning, som det å denna
gamla anstalt under årens lopp samlat sig en så stor mängd kroniska fall,
som tillsvidare ej kunna utskrifvas, att omsättningen å densamma är
relativt mindre. Här (hvarest läkarnas antal också endast är 3) finnes
för den skull under nuvarande förhållanden icke lika stort behof af, att
öfverläkaren städse har å hvardera könssidan en mera erfaren medhjälpare,
som fallet är i fråga om de öfriga hittillsvarande anstalterna med
cirka 800 platser, nämligen Vänersborgs hospital och asyl samt Kristinehamns
hospital, vid hvilka tvenne anstalter det från nämnda synpunkt
alltså vore önskvärdt, att en andra hospitalsläkartjänst inrättades. Emellertid
har medicinalstyrelsen icke för närvarande velat göra framställning
härom, då behofvet af två hospitalsläkartjänster dock icke är så
trängande vid dessa anstalter, som vid Säters och Västerviks alldeles
nyöppnade hospital.
Däremot finner medicinalstyrelsen sig nödsakad att redan nu fram- Stockholms
lägga förslag om ändring uti lönestaten vid eu annan anstalt, nämligen hospital.
Stockholms hospital.
Under åberopande af en i ett annat ärende ingifven redogörelse Stockholms
från öfverläkaren professor Gadelius har direktionen för nämnda hospital
i skrifvelse den 15 december 1911 hemställt om en ökning uti anstaltens
läkarkrafter, för närvarande bestående af öfverläkare, biträdande läkare
och amanuens,. medelst anställande af ännu eu läkare, hvilken enligt
professor Gadelius förslag borde erhålla hospitalsläkares lön och ställning.
Som skäl till denna framställning är i hufvudsak följande anfördt.
För den praktiserande läkaren, som i sin verksamhet icke kan Professor
undgå att komma i beröring med de sinnessjuka och i första hand är Gadelius
den, som vid utbruten sinnessjukdom rådfrågas, är kännedomen framförallt
om de akuta fallen viktig. Just i fråga om möjligheten att vid
det hospital, där de blifvande läkarna erhålla sin undervisning rörande
sinnessjukdomarna, kunna bibringa dem sådan kunskap bär undervisBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 162 käft. (N:r 206.) 2
10
Medicinal
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
ningen vid den psykiatriska kliniken i Stockholm mötts af de mest ogynnsamma
förhållanden. Vid genomgåendet af de vanligaste sjukdomsformerna
hafva nämligen lämpliga fall sällan funnits lör demonstration. Det
har därför i regel icke varit möjligt för läraren att visa andra sjukdomsformer
än de med kroniskt och ogynnsamt förlopp, på grund hvarå!
uppfattningen hos de studerande om hela ämnets karaktär blifvit mer
eller mindre skef och föga motsvarande verkligheten. Fördenskull har
det länge varit ett önskemål, att hospitalet finge tillgång till ett rikligare
undervisningsmaterial framförallt af akuta fall. b ör realiserande af detta
önskemål blef i november 1910 den anordning träffad, att under de tider
(sammanlagdt 6 månader af året) klinisk undervisning pågår å Stockholms
hospital där omedelbart skulle mottagas alla inom staden akut
insjuknade, medan — i och för beredande af plats åt alla dessa öf\ erflyttning
af äldre och för kliniken otjänliga fall undan för undan skulle
ske till stadens sinnessjukanstalter, däraf företrädesvis Långbro. På
grund af denna anordning har, som naturligt är, omsättningen å Stockholms
hospital ökats i en högst betydande grad. Lnder sammanlagda
tiden 11/n 1910—38/2 1911 samt Vi—31/& 1911 blefvo sålunda 232 sjuka
å hospitalet intagna, motsvarande en omsättning af cirka 500 nyintagningar
per år. Denna rikliga tillgång på akuta fall, däribland äfven sådana af
mera hastigt öfvergående art, som förut aldrig eller högst sällan kommo
till intagning, har visserligen varit till stor fördel för undervisningen.
Emellertid skulle vinsten häraf blifva långt större, om möjlighet funnes
att på ett bättre sätt tillgodogöra sig det rikhaltiga materialet genom
en noggrannare undersökning af hvarje särskildt fall. Här faller bristen
på läkarkrafter tydligen i ögonen. Under den tid, upptagningen pågår,
digna anstaltens trenne läkare under en orimligt stor arbetsbörda, och
ändock måste undersökningen af de sjuka ofta blifva otillräcklig. Det
är därför alldeles nödvändigt, att hospitalet får ännu eu läkare, och bör
denne komma i hospitalsläkares tjänstegrad, då det numera är nödvändigt,
att öfverläkaren, som icke längre kan medhinna att själf göra
undersökning öfver alla in- och afgående patienter, garanteras en mera
erfaren medhjälpare vid sin sida.
För sin del har medicinalstyrelsen funnit hvad professor Gadelius
här anfört utgöra fullgoda skäl för anställande af ännu en läkare vid
Stockholms hospital äfvensom för att denne erhåller hospitalsläkares
löneförmåner och ställning.
I detta sammanhang har styrelsen för öfrigt erinrat, hurusom styrelsen
redan i sin ofvannämnda"underdåniga skrifvelse den 28 september
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
1906, hvari, som nämnts, inrättandet af hospitalsläkartjänster föreslogs,
tog i öfvervägande, huruvida sådan tjänst jämväl borde inrättas vid
Stockholms hospital såsom varande förenad med psykiatrisk klinik. Därvid
fann styrelsen dock, att denna fråga lämpligen borde anstå, då
Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att genom en af styrelsen tillsatt
kommission, bland annat, utreda frågan om, huruvida Stockholms
hospital öfverliufvudtaget borde fortfarande bibehållas eller eventuellt
omorganiseras. Numera har detta skäl mot en ändring af lönestaten
vid Stockholms hospital emellertid bortfallit, sedan det af nämnda
kommission framställda, jämväl af medicinalstyrelsen i skrifvelsen den
3 augusti 1908 tillstyrkta förslaget om Stockholms hospitals bibehållande
å sin nuvarande plats med hufvudsaklig uppgift att vara psykiatrisk
klinik vunnit Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall.
Som redan nämnts, är, enligt nu gällande lönestat för Stockholms
hospital, fastställd enligt nådiga bref vet den 28 juni 1907 angående
lönestater för statens hospital och asyler med mera, samt ofvaunämnda
nådiga bref den 4 juli 1910, antalet läkare därstädes 3, nämligen en
öfverläkare, en biträdande läkare och en amanuens. Enligt det nu af medicinalstyrelsen
tillstyrkta förslaget skulle alltså läkarnas antal bli 4, däraf
en öfverläkare, en hospitalsläkare, en biträdande läkare och en amanuens.
Medicinalstyrelsen har vidare hemställt, att, i händelse förevarande
framställning — som sålunda förutsätter en ökning uti hospitalets lönestat
utaf 5,000 kronor, motsvarande grundlönen för en hospitalsläkartjänst
— skulle vinna Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, ifrågavarande
hospitalsläkartjänst finge tillsättas redan innevarande år, då under nuvarande
förhållanden med den betydligt ökade arbetsbörda, läkarna vid denna
anstalt fått, det, så länge dessas antal icke är ökadt, förefinnes stor
risk för att till den lägst aflönade läkarplatsen, hvilken på senare tid
också ofta skiftat innehafvare, icke skall uppträda någon sökande, utan
tjänsten blifva vakant utan möjlighet att kunna fä den besatt. Det
torde för öfrigt ligga i sakens natur, att en läkartjänst vid hospitalet,
hvilken är aflönad med allenast 2,000 kronor, i regel sökes endast af
medicine kandidat, som då gärna äfven vill få någon tid öfver till fortsättande
af examensstudierna.
Hvad bostadsförhållandena beträffar har medicinalstyrelsen erinrat
därom, att styrelsen i skrifvelse den 27 november 1911 gjort framställning
om anslag till uppförande af ett nytt bostadshus för öfverläkaren.
I hans nuvarande bostadslägenhet finnas lokaler tillräckliga
att bereda familjebostad för hospitalsläkaren och 2 rum för biträdande
läkaren, hvadan bostadsförhållandena -— under förutsättning att medici
-
Departe
ments
chefen.
Västerviks
och Sätera
hospital.
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
nalstyrelsens förslag vinner bifall — kunna betraktas såsom tillfredsställande
för de föreslagna läkarna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har medicinalstyrelsen
hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta
proposition
dels om ökning af läkarnas vid Stockholms hospital antal med en
hospitalsläkare samt om ändring af den för Säters och \''ästerviks hospital
fastställda lönestaten därhän, att af de två vakanta underläkartjänsterna
den ena förändras till hospitalsläkartjänst och den andra till biträdande
läkartjänst;
dels äfven därom, att dessa förändringar få äga rum redan innevarande
år, samt att, för den händelse någon läkartjänst vid Säters eller
Västerviks hospital äfven efter en sådan lönereglerings genomförande
skulle förbli obesatt, bemyndigande måtte meddelas medicinalstyrelsen
att i stället mot en dagaflöning af högst 12 kronor (förutom biträdande
läkares naturaförmåner) få anställa extra läkare under den tid, den första
beläggningen pågår, dock högst till den 1 juli 1913.
Hvad beträffar Västerviks och Säters hospital ber jag först att få
uttala, att jag till fullo behjärtar vikten af, att dessa anstalter så snart
som möjligt kunna helt och hållet tagas i bruk. Det är också tydligt,
att detta i väsentlig grad är beroende på, om läkarplatsema vid hospitalen
äro besatta. Och då nu hinder mött att erhålla erforderligt antal
läkare, måste sörjas för, att denna olägenhet snarast möjligt undanröjes;
annars riskerar man, att hospitalen stå till en del obelagda, under
det att exspektanternas antal fortfarande är mycket stort.
Emellertid vill jag påpeka, att det endast är underläkartjänsterna,
som äro obesatta. Frågan gäller således närmast att på lämpligaste sätt
kunna fylla denna brist. Direktionerna och medicinalstyrelsen hafva icke
nöjt sig härmed, utan föreslagit borttagande af underläkartjänsterna
samt inrättande i deras ställe af eu ny hospitalsläkartjänst och en ny
biträdande läkartjänst vid hvardera af de två hospitalen. Detta förslag
innefattar ett brytande med de principer för tjänstebefattningarnas antal
och beskaffenhet, som gillats i 1907 års lönestat och år 1910 fastställts
jämväl för Säters och Västerviks hospital. Medicinalstyrelsen ställer
också i utsikt liknande förändringar vid två andra hospital. Styrelsens
förslag har sålunda i sina konsekvenser en ganska betydande räckvidd.
Att styrelsen likväl valt denna utväg har uppenbarligen berott på styrelsens
önskan att förbättra hospitalsläkarkårens ställning i allmänhet
13
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
och därigenom göra banan mera lockande. Ehuru äfven jag till fullo
inser vikten häraf, synes mig dock för närvarande denna fråga icke tillräckligt
utredd. Jag vill endast påpeka, att befattningen hospitalsläkare
härleder sig först från år 1907 och motiverades då just med nödvändigheten
att förbättra ifrågavarande läkarkårs befordringsutsikter. Om oaktadt
denna åtgärd bristen på yngre läkare fortfarande gör sig kännbar,
torde man till äfventyrs få söka äfven andra utvägar än allenast inrättandet
af nya hospitalsläkar- och biträdande läkartjänster.
Det är mig emellertid uppenbart, att, i afvaktan på en mera allsidig
utredning af läkarfrågan vid hospitalen, något omedelbart bör göras för
att undvika stagnation under den första beläggningen å ifrågavarande
två hospital. Jag har därför trott en utväg för närvarande ligga däri,
att, såsom medicinalstyrelsen för visst undantagsfall föreslagit, extraläkare
skulle få anställas under den tid, första beläggningen pågår, dock
högst till den 1 juli 1913. Såsom aflöning för dessa extra läkare har
af direktionen för Västerviks hospital föreslagits 15 kronor om dagen
eller 5,475 kronor per år räknadt och af medicinalstyrelsen högst 12
kronor om dagen eller 4,380 kronor per år jämte naturaförmåner. Då
jag anser det synnerligen viktigt, att beläggningen kan fortgå obehindradt,
har jag ansett mig böra förorda det af styrelsen föreslagna beloppet
af högst 12 kronor om dagen. Jag hyser därvid dock en förhoppning
om, att det skall lyckas att för något lägre belopp erhålla
erforderlig läkarhjälp vid förevarande hospital.
Hvad härefter angår Stockholms hospital, synas mig inga sådana
principiella betänkligheter som beträffande Säters och Västerviks hospital
möta mot inrättandet af en ny hospitalsläkartjänst. Stockholms hospital
intager nämligen genom den kliniska undervisning, som är därmed förenad,
en särställning. För att denna undervisning skall blifva mera
fruktbärande, har nu träffats den anordningen, att ett stort antal akuta fall
intages på hospitalet, som således erhåller en ovanligt stark omsättning.
Om detta material skall kunna tillgodogöras, är det emellertid nödvändigt,
att de sjuka blifva föremål för en tillräckligt ingående undersökning.
Att i hvarje fall fordra eu sådan af öfverläkaren, som tillika är
professor vid Karolinska institutet och såsom sådan har föreläsningsskyldighet
och andra vetenskapliga förpliktelser, är tydligen omöjligt.
I stället måste denne vid sin sida erhålla en tillräckligt erfaren medhjälpare.
Det synes därför vara nödvändigt att här inrätta en hospitalsläkartjänst
med de förmåner, som enligt den år 1907 antagna staten
äro förenade med dylika tjänster. En sådan anordning var också ifrågasatt.
år 1907, men ansågs då böra därmed anstå med hänsyn till den
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 162 höft. (Nr 206.) 3
Stockholms
hospital.
14 Kungl. Maj.is Nåd. Pr oposition Nr 206.
pågående utredningen angående hospitalets indragande eller omorganisation.
Läkarpersonalen vid Stockholms hospital kommer, om mitt
förslag bifalles, att bestå af en öfverläkare, tillika professor, en hospitalsläkare,
en biträdande läkare och en amanuens. I enlighet med hvad
medicinalstyrelsen föreslagit anser jag, att ifrågavarande tjänst bör tillsättas
redan under år 1912.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att vid ett hvart af Säters och Västerviks hospital
må under den tid, första beläggningen pågår, dock
högst till den 1 juli 1913, i stället för underläkare
anställas två extraläkare mot ett arfvode af högst 12
kronor om dagen jämte de naturaförmåner, som för
biträdande läkare blifvit genom nådigt bref den 28
juni 1907 fastställda,
att vid Stockholms hospital må anställas en hospitalsläkare
mot den kontanta aflöning och de förmåner
i öfrigt samt under de bestämmelser och villkor,
som beträffande sådan befattning blifvit genom nådigt
bref den 28 juni 1907 fastställda,
att sistnämnda tjänstebefattning må tillsättas redan
under år 1912, samt
att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande
löneförmåner må utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll, utom hvad angår ålderstillägg till
hospitalsläkaren vid Stockholms hospital, hvilket skall
påföras sjätte liufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri 1912.