Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 200.

1

N:o 200.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt
för Kungl. Maj:t att för inköp af skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar
ä kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera
domänfondens kontanta tillgångar; gifven Stockholms
slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att Kungl. Maj:t må från och med den 1 januari 1913 tills vidare,
intill dess annorlunda kan varda bestämdt, för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å
kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång å
statens domäners fond redovisade kontanta medel.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 158 käft. (Nr 200.)

1

2

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 200.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.

På framställning af Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1874, att
sådana kronan tillhöriga egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga
200 kronor, finge på vissa närmare angifna villkor af Kungl. Maj:t
försäljas. I underdånig skrifvelse den 11 maj 1874 delgaf Riksdagen
Kungl. Maj:t berörda beslut, däri Riksdagen tillika meddelade, att enär
de inflytande försäljningsmedlen icke borde användas till löpande utgifter
utan ställas till Riksdagens förfogande för att användas till inköp af
skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, Riksdagen beslutat, att
omförmälda medel skulle af statskontoret levereras till riksgäldskontoret
att där särskildt bokföras, intill dess Riksdagen om desammas användande

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 200.

i ofvan antydda syftning fattat beslut. Med anledning af Riksdagens
berörda skrifvelse utfärdades nådigt bref i ämnet den 29 maj 1874. I
skrifvelse den 24 maj 1877 meddelade sedermera Riksdagen, att ifrågavarande
försäljningsmedel finge, i den mån tillfälle därtill yppade sig,
användas till sådana inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig
mark, hvilka af Kungl. Maj:t profvades vara fördelaktiga och till hvilka
medel icke kunde beredas från det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag.

Enligt nådiga brefven den 6 juni 1879, angående försäljning af
egendomar af ofvannämnda slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit
under kammarkollegii (numera domänstyrelsens) förvaltning, samt den
27 juni 1887, angående försäljning af sådana i de norrländska länen
belägna kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor men
icke 500 kronor, äga förut omtalade bestämmelser tillämplighet äfven å
de försäljningar, som äga rum enligt sistnämnda två nådiga bref.

Enligt nådiga brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och
den 23 maj 1902 har därefter Riksdagen genom särskilda beslut sålunda
utsträckt den Kungl. Maj:t tillkommande rätten att utan Riksdagens
hörande försälja kronan tillhörande egendomar, att denna rätt numera
omfattar dels sådana kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga
600 kronor, dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning
utarrenderad, men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
finnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas
högre arrende än 600 kronor, dels ock till inköpt skogsegendom hörande
område, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras och
uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara sådant, att
för detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor. Riksdagen
föreskref därvid för hvarje gång tillika, att köpeskillingarna skulle
användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
samt inlevereras till riksgäldskontoret och där bokföras på sätt stadgadt
vore angående köpeskillingarna för de kronoegendomar, som såldes enligt
ofvanberörda nådiga brefvet den 29 maj 1874.

Beträffande dispositionen af de försäljningsmedel, som inflyta genom
försäljningar verkställda enligt sistnämnda tre riksdagsbeslut, är Kungl.
Maj:ts befogenhet i sådant afseende emellertid så till vida inskränkt, att
endast köpeskillingarna för de kronoegendomar, rörande hvilkas försäljning
beslut fattats under tiden till och med utgången af år 1912,
få af Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras.

1 skrifvelse den 16 maj 1889 anförde nämligen Riksdagen i fråga
om dispositionen af köpeskillingar för egendomar, som försåldes enligt

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

nådiga brefvet den 18 maj 1888, afseende sådana söder om Norrland
belägna kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor men
icke 400 kronor, att i anseende till ämnets jämförelsevis ej ringa vikt
och då det här gällde förvärfvandet af fastigheter, hvilkas skötsel måste
blifva förenad med kostnader, Riksdagen ansett sig böra sättas i tillfälle
att bilda sig ett omdöme om sättet för inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark, samt att, på det en sådan pröfning periodvis
måtte kunna äga rum, Riksdagen funnit sig höra lämna Kungl.
Maj:t dispositionsrätt öfver de ifrågavarande medlen för tre år i sänder.
Det till utgången af år 1891 gällande medgifvande, som af 1889 års
Riksdag på grund af det sålunda anförda lämnades, har sedermera vid
särskilda tillfällen af Riksdagen förlängts, hvar gång för tre år i sänder
och senast af 1909 års Riksdag för tiden till och med år 1912, i sammanhang
hvarmed Riksdagen för samma tid lämnat enahanda medgifvande
i fråga om dispositionsrätten öfver köpeskillingarna för försäljningar,
som ägt rum enligt nådiga brefven den 29 maj 1891 och den
23 maj 1902. Berörda två bref afse, det förra sådana söder om Norrland
belägna kronoegendomai'', hvilkas arrenden öfverstiga 400 kronor
men icke 500 kronor, och det senare dels sådana under domänstyrelsens
förvaltning ställda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar,
hvilka i arrende lämna mer än 500 kronor men icke utöfver 600 kronor,
dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad,
men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara
af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre arrende
än 600 kronor, dels ock till inköpt skogsegendom hörande område,
som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras och uppenbarligen
är eller vid arrendeuppskattning finnes vara sådant, att för
detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor.

Dylik inskränkning i tiden för Kungl. Maj:ts rätt att för visst
ändamål disponera köpeskillingarna är däremot icke stadgad i fråga om
försäljningar, som jämlikt nådiga brefven den 29 maj 1874, den 6 juni
1879 och den 27 juni 1887 af Kungl. Maj:t beslutats.

Ofvannämnda af Riksdagen år 1909 lämnade medgifvande innefattar
vidare — i olikhet mot de tidigare riksdagsbesluten — rätt för Kungl.
Maj:t att utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt fall disponera icke
blott köpeskillingar, som inflyta genom af Kungl. Maj:t beslutade försäljningar,
utan jämväl köpeskillingarna för sådana områden och lägenheter,
till hvilkas försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning
ställda, staten tillhöriga skogsegendomar eller utarrenderade jordbruksegendomar
Riksdagen under åren 1910—1912 på därom särskildt gjorda

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

framställning-ar lämnat tillstånd. Äfven det ändamål, hvartill Kungl.
Magt får använda de inflytande köpeskillingarna, blef vid 1909 års
Riksdag i så måtto utsträckt, att desamma skulle få disponeras jämväl
till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

Jag ber vidare få erinra därom, att de från och med 1912 års
ingång tillämpade förändringarna i riksstatens uppställning medfört,
bland annat, att statens skogsförvaltning och förvaltningen af statens
jordbruksdomäner numera sammanförts såsom ett statens affärsverk,
hvilket i budgethänseende behandlas såsom en »statens domäners fond».

I samband med frågan om den budgetära behandlingen af statens
domäner hade inom finansdepartementet tillkallade kommitterade för
uppgörande af förslag rörande riksstatens uppställning till behandling
upptagit jämväl vissa frågor rörande köpeskillingarna för försålda kronoegendomar,
därvid kommitterade till eu början erinrat, att försäljningsmedlen
inflöte hos länsstyrelserna, hvarifrån de genom statskontoret
inlevererades till riksgäldskontoret. Sådana köpeskillingar, som på grund
åt gällande köpeaftal ännu icke hunnit inbetalas, balanserades såsom
en statsverkets tillgång på statsregleringsfonden.

Kommitterade yttrade härom vidare.

Då denna försäljning af domäner i själfva verket endast vore en
omvandling från fast till rörligt af ett bestående kapital, som i form
af kontanta medel reserverades för att vid lägligt tillfälle återföras till
fast, syntes den hitillsvarande omständliga behandlingen af dessa tillgångar
efter inrättandet af en domänfond böra blifva en annan och
enklare-. I stället för att i sin kontanta del bevaras hos riksgäldskontoret,
intill dess nya inköp skulle äga rum, syntes de valutor, som uppstode
vid dylika försäljningar, böra alltjämt kvarblifva hos domänfonden,
dit de principenligt hörde. Dessa valutor, som komme att bestå dels af
kontanta medel innestående å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken
och dels af oguldna köpeskillingsreverser, tillhörde alltjämt domänfonden,
och då inköp för sådana medel af skogbärande mark ägde rum, komme
denna marks värde att ingå i domänfonden, som genom denna omflyttning
från löst till fast kapital icke till sin storlek påverkades.

Någon erinran syntes kommitterade icke kunna göras däremot,
att de kontanta medlen efter denna omläggning komme att innestå i
riksbanken för domänfondens i stället för såsom nu för riksgäldskontorets
räkning, och ej heller däremot, att de icke kontanta, tillsvidare endast
i köpeskillingsreverser förefintliga valutorna komme att balanseras
såsom tillgångar på domänfonden i stället för såsom nu på statsregleringsfonden.
Genom det af de kommitterade föreslagna sättet för dessa

6

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 200.

köpeskillingars bokförande vunnes, att ingen förändring ägde rum i
domänfondens bokförda kapitalbehållning, annat än i den mån vinst
uppstått vid försäljningen. Vid försäljning minskades jordbruksdomänernas
kapitalvärde med det saluvärde, som varit åsatt de försålda
domänerna och med hvilket dessa ingått i jordbruksdomänernas specialfond.
Däremot ökades de reserverade försäljningsmedlens specialfond med
försäljningssumman. Vid inköp af skog minskades åter denna fond, men
en motsvarande ökning inträdde i den specialfond, som representerade
statens skogar.

Kommitterade hemställde alltså, att då, efter inrättandet af en
statens domäners fond och dennas behandling i budgethänseende såsom
ett affärsdrifvande verk, försäljningsmedel för statens jordbruksdomäner
uppstode, dessa skulle å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken insättas
och i styrelsens räkenskaper redovisas såsom en tillgång för
nämnda fond under titel »reserverade försälj ningsmedel», intill dess desamma,
enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande, finge disponeras
till inköp för domänfondens räkning af lämpliga fastigheter.

I hufvudsaklig anslutning till hvad kommitterade sålunda hemställt,
föreslog Kungl. Maj:t 1911 års Riksdag (proposition n:r 214) att
dels medgifva, att de efter den 1 januari 1912 för försålda kronoegendomar
inflytande köpeskillingar af beskaffenhet att böra enligt dittills
gällande bestämmelser inlevereras till riksgäldskontoret och reserveras
till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom
till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna skulle
från och med 1912 års början inlevereras till domänstyrelsen, dels
föreskrifva, att de köpeskillingar af ifrågavarande beskaffenhet, som
vid nämnda tidpunkt funnes hos riksgäldskontoret innestående, skulle
till domänstyrelsen öfverlämnas, dels ock besluta, att ifrågavarande
försälj ningsmedel skulle enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t
meddelade, förvaltas och redovisas såsom tillgång å statens domäners
fond, intill dess desamma, enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande,
finge disponeras till inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å kronoparkerna i
Norrland och Dalarna.

Kungl. Maj:ts berörda förslag bifölls af Riksdagen, hvilket beslut
uppenbarligen icke verkat rubbning i de utaf mig i det föregående omtalade
hittills meddelade föreskrifterna rörande Kungl. Maj:ts befogenhet
att använda försäljningsmedlen till inköp af fastigheter.

Kungl. Maj:ts befogenhet i berörda afseende, i hvad angår försälj
ningsmedel för dels kronoegendomar och till inköpta skogsegendomar

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

hörande områden, rörande hvilkas försäljning beslut fattats af Kungl.
Maj:t jämlikt nådiga brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och
den 23 maj 1902, och dels sådana områden och lägenheter, till hvilkas
försäljning från de under domänstyrelsens förvaltning ställda, staten tillhöriga
skogsegendomar eller utarrenderade jord bruksegendomar Riksdagen
lämnat tillstånd, innebär emellertid, på sätt jag redan meddelat,
icke andra köpeskillingar än sådana, som inflyta för försäljningar beslutade
intill utgången al år 1912. Ett förlängdt medgifvande i berörda afseende
torde därför nu böra af Riksdagen utverkas.

Med hänsyn till de grunder, som i budgethänseende gälla för
statens domäners fond, synes berörda, nu ifrågasatta medgifvande
emellertid böra utverkas under i viss mån andra former än hittills.

Jag vill därvid till en början erinra, att såsom tillgångar på
domänfonden skola redovisas — förutom samtliga fondens fastigheter —
jämväl samtliga ofvan omtalade försäljningsmedel, ehvad desamma bestå
af kontanta penningar eller köpeskillingsreverser. Med sådana försäljningsmedel
torde böra likställas vissa andra valutor, såsom t. ex. medel,
som inflyta genom expropriation af mark från domänfondens fastigheter.
Dylika valutor hafva hittills i allmänhet redovisats bland »extra uppbördsmedel»,
men äro till sin natur uppenbarligen af beskaffenhet att
böra för framtiden uppföras bland domänfondens tillgångar. Till fonden
höra slutligen sådana särskilda anslag, som tid efter annan af Riksdagen
anvisats till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark.

De bestämmelser, för Indika jag i det föregående redogjort och
som för närvarande gälla i fråga om Kungl. Maj:ts rätt att disponera
inflytande försäljningsmedel, synas emellertid, med hänsyn särskildt till
ordalydelsen i Riksdagens förut omtalade beslut af år *1909, icke vara
så uttömmande, att de omfatta samtliga dylika försäljningsmedel, och
hvad angår expropriations- och andra dylika medel,'' saknas helt och
hållet föreskrifter rörande sådana medels användning.

Då enligt den princip, som ligger till grund för domänfondens
inrättande, dess samtliga kontanta tillgångar böra afses till inköp
för fondens räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
eller till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och
Dalarna och då likformighet i afseende på medlens användande är önskvärd,
synes Riksdagens medgifvande nu böra utverkas för Kungl. Maj:t
att utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt fall få till ofvan angifna
ändamål disponera domänfondens samtliga kontanta tillgångar.

Beträffande därefter den tid, medgifvandet bör omfatta, torde böra
framhållas, att, såsom af den föregående redogörelsen framgår, beeräns O

O 0 7 O

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 200.

ning i tiden för Kungl. Maj:ts dispositionsrätt öfver köpeskillingarna afser
allenast vissa dylika försäljningsmedel, under det att tidsbegränsning
helt och hållet saknas i fråga om andra sådana medel. Jämväl i detta
afseende synas mig likformiga bestämmelser vara i hög grad önskvärda.

Vid öfvervägande, huruvida sådan likformighet lämpligast borde
åvägabringas, antingen genom införande af en tidsbegränsning för samtliga
försäljningsmedlen eller genom ett stadgande, att alla dylika medel
skulle af Kungl. Maj:t få disponeras tillsvidare intill dess annorlunda
kunde varda bestämdt, har jag funnit mig böra förorda det senare alternativet.
Samma regler, som uppställas för försäljningsmedlens användande,
synas mig äfven böra komma i tillämpning beträffande domänfondens
samtliga kontanta tillgångar; uppenbarligen torde en tidsbegränsning i
fråga om användandet af de utaf Riksdagen för ändamålet beviljade
och bland nämnda tillgångar upptagna anslagen, icke gärna böra kunna
komma ifråga. För egen del finner jag visserligen beaktansvärda de
skäl, som af 1889 års Riksdag anförts till stöd för en begränsning i tiden
för Kungl. Maj:ts befogenhet att disponera köpeskillingarna för vissa försålda
kronoegendomar. Dessa skäl torde dock icke få tillskrifvas afgörande
betydelse, då den pröfning, som Riksdagen ansett sig böra äga tillfälle
utöfva i fråga om inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark,
torde kunna med tillräcklig noggrannhet verkställas genom granskningen
af de förteckningar, som numera årligen aflämnas till jordbruksutskottet
öfver de kronoegendomar, hvilka under näst föregående året blifvit försålda,
samt öfver de inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig
mark, hvilka under samma tid för kronans räkning ägt rum.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag alltså, att
Eders Kungl. Magt måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
att Kungl. Maj:t må från och med den 1 januari 1913 tills vidare,
intill dess annorlunda kan varda bestämdt, för inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af ströängar å
kronoparkerna i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång å
statens domäners fond redovisade kontanta medel.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar, skulle
aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Rothlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MAP.CUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.