Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

1

Nr 194.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pensionering
af lärarpersonalen vid statsunderstödda undervisningsanstalter
för vanföra; gifven Stockholms slott den
12 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att de med statsmedel understödda undervisningsanstalterna
för vanföra i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af
föreskrifterna i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstaft, för härefter
omförmälda, vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet
i nämnda pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och''bestämmelser: att

delaktigheten skall afse ordinarie kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare,
slöjd- och handarbetslärare däri inberäknade; °

att med ordinarie kvinnlig föreståndare och manlig
eller kvinnlig lärare förstås sådan, som af vederbörande
styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tillsvidare
med ömsesidig uppsägningstid

att i pensionsafseende kvinnlig föreståndare för
vanföranstalt betraktas lika med lärare vid döfstumskola
samt manlig eller kvinnlig lärare vid vanföranstalt
lika med lärarinna vid döfstumskola, dock att för denna
sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet
bestämmes till 1,000 kronor;

o att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att
; erhålla hel pension, hafva under de före afskedstagande!

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 153 höft. (Nr 194.) \

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

senast förflutna tio tjänståren åtnjutit löneförmåner,,
värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri
icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp, till hvilket
delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo älven
den tid, han eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt,
innan nådig kungörelse om delaktighet för ifrågavarande
personal trädt i kraft; skolande med afseende
å rätt till pension tjänstår beräknas icke blott för
tjänstgöring i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt,
utan äfven för den tid utöfver fem år, under
hvilken den pensionssökande varit anställd såsom extra
lärare eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas
pensionsanstalt börjat omfatta äfven lärare vid
vanföranstalter, sådan lärare ej må räkna sig ett tjänstår
till godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma
varit i sådan egenskap anställd å tjänst med
delaktighet i pensionsanstalten; samt

att om vanföranstalt samt sådan anstalts styrelse
skall gälla hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt
stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;

dels medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för

samma lärarpersonal sålunda,

att en hvar manlig lärare, som, efter det nådig
kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt
tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
skall vara skyldig till delaktighet jämväl
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma
kvinnliga tjänstinnehafvare samt i öfrigt en hvar
manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då kungörelsen
träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande
styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans
direktion inom utgången af det år, hvarunder styrelse
för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,
äfvensom

att för denna nya grupp af delägare i folkskol -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

lärarnas änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp
skola utgå i förhållande till de belopp, efter
hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster
vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt
att i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
skall äga motsvarande tillämpning, dock med
iakttagande däraf, att den i § 2 omförmälda anmälan
skall ske hos vederbörande styrelse, att nämnda anmälan
jämte den i samma paragraf anbefallda uppgiften skall
af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning, samt att det i § 24 sista stycket
omtalade intyget skall afgifvas af vederbörande styrelses
ordförande;

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens
tionde hufvudtitel uppförda anslaget med 245 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Pensionering
af lärarpersonalen
vid
statsunderstödda
undervisningsanstalter
för
vanföra.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Knngl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Styrelserna för anstalterna för vård af vanföra i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg hafva i september 1911 till Kungl. Maj:t inkommit med
en underdånig framställning af följande innehåll:

Ifrågavarande anstalter, grundade och länge upprätthållna uteslutande genom
enskildas offervillighet, hafva under de senare åren vunnit intresse och understöd från
det allmännas sida. Detta intresse och understöd har vuxit i samma mån som
insikt vunnits om dels den stora omfattning, hvari vanförhet förekommer i vårt land,
och dels det gagn, anstalterna för vård och bistånd åt vantöra åstadkomma därigenom,
att de förhjälpa de vanföra till att kunna försörja sig själfva eller åtminstone väsentligen
bidraga till sin försörjning. Vi erinra sålunda därom, att åtskilliga landsting
lämna årliga anslag, hvarifrån utgå bidrag till kostnaden för underhåll, undervisning
och sjukvård af vanföra från landstingsområdena, samt att staten ända från år 1901
lämnat understöd, till en början till lägre belopp men från och med år 1911 enligt

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

enahanda grunder, som gälla för statens anslag till sinnesslöanstalterna. Vidare må
i detta sammanhang omnämnas de anslag, som 1911 års Riksdag på förslag af enskild
motionär beviljat åt föreningarnas i Göteborg och Hälsingborg beslutade nybyggnader.

Anstalterna, som med tacksamhet och tillfredsställelse mottagit dessa bevis på erkännande
från det allmännas sida åt deras verksamhet, våga hysa den förhoppningen,
att det önskemål, som denna framställning afser att frambära, jämväl skall tillmötesgås
af staten.

Det är tydligt, att ett framgångsrikt resultat af anstalternas verksamhet i högsta
grad är beroende af att desamma lyckas att till föreståndare, lärare och husmödrar
anskaffa personer, som äga de för dessa kräfvande befattningar lämpliga egenskaperna.
Det är nämligen ej något lätt arbete, dessa befattningsbafvare utföra. Det kräfves
mycket tålamod, människokärlek och omtanke att uppfostra och vårda samt undervisa
de vanlottade. Behandlingssättet måste särskilt med afseende å undervisningen vara
mycket individuellt, allt efter anlagets och lytets beskaffenhet. Det fordras därför
icke ringa erfarenhet äfvensom speciell utbildning för att kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla befattningar såsom föreståndare och lärare vid en dylik anstalt.

Många af dem — måhända de flesta — som hittills ägnat sina krafter åt nu
ifrågavarande verksamhet, hafva nog gjort det af ideellt intresse och hängifvenhet för
de vanföras undervisning och hjälpande. Den pekuniära ersättning, de för sitt arbete
uppburit, har i hvarje fall i ringa mån motsvarat deras uppoffring af tid och krafter.
Detta gäller i all synnerhet de första åren af anstalternas verksamhet, då desamma
uppehöllos uteslutande af bidrag från enskilda och deras ekonomi icke medgaf att betala
skäliga löner; men äfven nu måste den ersättning, som gifves, betecknas såsom
ganska låg.

Uppenbart är, att i och med anstalternas utvidgning och däraf följande ökade
behof af ytterligare befattningsbafvare för verksamhetens upprätthållande det icke kan
påräknas, att tillräckligt antal lämpliga personer skall ägna sig åt verksamheten och
skaffa sig den därför nödiga utbildningen, därest anstalterna icke kunna tillförsäkra
sina befattningshafvare tryggare anställningsvillkor. För sådant ändamål skulle det
vara af största betydelse, därest anstalterna kunde förskaffa sina befattningshafvare
pension efter viss längre tids anställning. Därigenom skulle det för befattningshafvarna
beredas en möjlighet att med trygghet för sin framtida existens göra till sin
lifsuppgift att tjäna vanföresaken. Af hvilken stor betydelse detta skulle vara inser
hvar och en, som vet, huru lång tids erfarenhet det fordras för att kunna på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla en sådan uppgift som den, hvaråt ifrågavarande befattningshafvare
ägna sig.

Riksdagen biföll år 1911 Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af lärarpersonalen
vid statsunderstödda sinnesslöanstalter.

Då staten på sätt här ofvan erinrats med afseende å grunderna för understöd numera
likställt anstalterna för vård af vanföra med de statsunderstödda sinnesslöanstalterna,
torde samma skäl, som talat för att staten medgifvit pensionsrätt för dessa senares
lärarpersonal, kunna med lika kraft göras gällande för ett dylikt medgifvande
åt den vid vanföranstalterna anställda personalen.

Af bifogade förteckning öfver den vid de tre anstalterna anställda personalen inhämtas,
att den utgöres af 3 föreståndarinnor, 2 husmödrar, 8 manliga lärare, 4 lärarinnor,
1 kvinnlig kontorist och 1 sjuksköterska.

Därest — såsom vi hoppas — statsmakterna finna sig böra lämna sin medverkan

6

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr löi.

till pensionering af nu ifrågavarande personal, torde detta lämpligen — pa sätt ägde
rum med afseende å sinnesslöanstalternas lärarpersonal — kunna ske därigenom, att
vanföranstalterna vunne för sin personal delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt.
De bestämmelser, som äro fastställda att gälla för denna anstalt, skulle alltså i tillämpliga
delar blifva gällande jämväl för vanföranstalternas personal. Med afseende härå vilja
anstalterna dock framhålla såsom nödiga vissa modifikationer, som föranledas af de vid
anstalterna rådande särskilda förhållandena.

Af förutnämnda förteckning framgår, att de löneförmåner, en del af personalen
åtnjuter, icke uppgå — inberäknade naturaförmåner såsom vivre, tvätt, lyse, läkarvård,
medicin m. m. — till 1,200 kronor eller det uti reglementet för berörda pensionsanstalt
för delaktighet fastställda minimibeloppet. Yi få därför föreslå, att delaktighetsbeloppet
för husmoder, lärare, lärarinnor, kontorist och sjuksköterska vid vanföranstalt
fastställes, på sätt skedde för sinnesslöanstalterna, till lägst 1,000 kronor.

Vidare få vi med afseende på storleken af delaktighetsbeloppen föreslå, att föreståndarinna
för vanföranstalt betraktas lika med lärare vid döfstumskola samt att
husmoder, lärare, lärarinnna, kontorist och sjuksköterska vid vanföranstalt anses lika
med lärarinna vid döfstumskola.

Uti § 12 mom. 1 af reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt bestämmes
såsom villkor för beräkning af tjänstår att hafva aflagt godkänd examen. Denna bestämmelse
kan icke tillämpas å vanföranstalternas personal, hvilken, om delaktighet
vinnes, torde böra få räkna sig till godo äfven tid för tjänstgöring vid vederbörande
anstalter, innan sådan delaktighet vunnits.

Slutligen framhålles önskvärdheten af att anstalternas personal jämväl kunde vinna
delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa under enahanda villkor, som bestämts
för lärarpersonalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna.

Med åberopande af det nu anförda få vi i underdånighet hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

dels att medgifva den vid de med statsmedel understödda föreningarna för vård
åt vanföra i vårt land anställda personalen inträde i döfstumlärarnas pensionsanstalt
enligt följande särskilda grunder och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie kvinnliga föreståndare, ordinarie husmödrar
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare, slöjd- och handarbetslärare, kontorist och
sjuksköterska däri inberäknade;

att med ordinarie föreståndare, husmoder eller lärare förstås sådan, som af vederbörande
styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tillsvidare med ömsesidig
uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende kvinnlig föreståndare för vanföranstalt betraktas lika med
lärare vid döfstumskola, samt husmoder, manlig eller kvinnlig lärare, kontorist och sjuksköterska
vid vanföranstalt lika med lärarinna vid döfstumskola, dock att för denna
sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet bestämmes till 1,000
kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för att erhålla liel pension, hafva
under de före afskedstagandet senast förflutna tio tjänståren åtnjutit löneförmåner,
värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande
det belopp, till hvilket delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den tid, han eller hon tjänstgjort
vid vederbörande anstalt, innan nådig kungörelse om delaktighet för ifrågavarande
personal trädt i kraft; skolande, med afseende å rätt till pension, tjänstar be -

7

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 194.

räknas icke blott för tjänstgöring å ordinarie befattning vid vederbörande anstalt, utan
äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit anställd
såsom extra husmoder, lärare, lärarinna, kontorist eller sjuksköterska vid sådan
anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstum lärarnas pensionsanstalt börjat omfatta
äfven lärare vid vanföranstalter, sådan lärare ej må räkna sig ett tjänstår till
godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma varit i sådan egenskap anställd
å tjänst med delaktighet i pensionsaustalten; samt

att om vanföranstalt samt sådan anstalts styrelse skall gälla hvad i reglementet
för döfstumlärarnas pensionsanstalt stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse;

dels ock att medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för
samma personal sålunda, att en hvar manlig lärare, som, efter det nådig kungörelse i
förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma kvinnliga
tjänstinnehafvare samt i öfrigt en hvar manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då
kungörelse träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande styrelse vinner delaktighet
i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans
direktion inom utgången af det år, hvarunder styrelsen för tjänsten vunnit delaktighet
i pensionsanstalten, äfvensom att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp skola utgå i förhållande till
de belopp, efter hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster vunnit delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda änkeoch
pupillkassa äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande däraf att den i
§ 2 omförmälda anmälan skall ske hos vederbörande styrelse och att nämnda anmälan
jämte den i samma paragraf anbefallda uppgiften skall af styrelsen insändas till direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att det i § 24 sista stycket omtalade
intyget skall afgifvas af vederbörande styrelses ordförande.

Vid ansökningen fanns fogad den däri åberopade förteckningen.

På grund af nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas

O O

pensionsinrättning den 17 februari 1912 afgifvit underdånigt utlåtande i
ärendet samt därvid anfört:

Då ifrågavarande anstalter för vård af vanföra numera, såsom af sökandena
framhållits, åtnjuta statsunderstöd i likhet med de sinnesslöanstalter, för hvilkas personal
medgifvits delaktighet från och med år 1912 i döfstumslärarnas pensionsanstalt och
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, och då för öfrigt nämnda båda slag af anstalter
tjäna i viss mån jämförliga ändamål, anser sig direktionen ej böra göra någon invändning
mot det nu framställda önskemålet, att jämväl åt förevarande vanföranstalter må
beredas delaktighet i ofvannämnda båda pensionskassor.

I afseende å omfattningen af delaktigheten får direktionen erinra, att det hittills
ansetts, att inträde i pensionsanstalterna borde medgifvas endast lärarpersonal. Här
sökes emellertid ock delaktighet för två vid vanföranstalten i Göteborg anställda
befattningshafvare, som ej lära kunna hänföras till lärarpersonalen, nämligen en kvinnlig
kontorist och en sjuksköterska. Delaktighet för dessa skulle således innebära en nyhet,
hvilket direktionen, utan att vare sig af- eller tillstyrka, ansett sig böra påpeka. Af

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

remisshandlingarna framgår ock, att vid en hvar af vanföranstalterna i Stockholm och
Göteborg finnes, jämte föreståndarinna, anställd en husmoder. Härutinnan må dock
framhållas, att med hänsyn till en husmoders förhållande till vårdanstalten i dess helhet,
och då hennes ställning för öfrigt torde kunna i mycket betraktas såsom en föreståndarinnas,
ett medgifvande i detta fall af den sökta delaktigheten, ehuru jämväl i viss
mån innebärande en nyhet, i alla händelser torde hafva synnerligen goda skäl för sig.

I fråga om de närmare bestämmelser, som böra meddelas rörande den ifrågasatta
pensioneringen, hafva sökandena därutinnan framställt förslag, öfverensstämmande med
de föreskrifter, som i samma afseende utfärdats rörande sinnesslöanstalterna. Häremot
är från direktionens sida intet att erinra.

Direktionen har låtit genom sakkunnig person, förste aktuarien i försäkringsinspektionen
Karl Englund, verkställa beräkning af den kostnad för statsverket, som
skulle erfordras för pensioneringens ordnande. Denna beräkning har gjorts alternativ
med hänsyn till föreslagna högsta och lägsta delaktighetsbelopp. I fråga om statsbidrag
till döfstumlärarnas pensionsanstalt har alternativ beräkning verkställts jämväl
från annan synpunkt, nämligen om ofvannämnda kontorist och sjuksköterska vid vårdanstalten
i Göteborg medgifvas delaktighet eller uteslutas därifrån. Den verkställda
utredningen gifver vid handen, att statens bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt
— hvilket skulle tagas i anspråk först sedan influtna pensionsafgifter förbrukats — skulle,
sedan pensioneringen efter några decennier inträdt i jämviktsläge, uppgå till högst 6,687
kronor och lägst 4,553 kronor årligen, detta under förutsättning att nyssnämnda två
tjänster vid anstalten i Göteborg upptagas till delaktighet. I annat fäll blifva motsvarande
siffror 5,982 kronor och 4,112 kronor. Berörda statsbidrag skulle ekvivaleras
af eu från och med år 1913 utgående konstant årsränta af högst 4,146 kronor och
lägst 2,871 kronor, alternativt högst 3,760 kronor och lägst 2,630 kronor. För delaktighet
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa erfordras, enligt utredningen, allt från
början ett statsbidrag af högst 245 kronor och lägst 153 kronor årligen.

För sin del anser direktionen det riktigast att räkna med de högsta delaktigbetsbeloppen,
i synnerhet som en ökning af antalet delaktiga tjänster utan tvifvel är
att motse.

Den af Englund verkställda beräkningen innefattas i en till direktionen
ställd skrift, som finnes bilagd direktionens utlåtande. I denna
skrift har Englund anfört:

Till grund för de beräkningar, som afsåge den egna pensioneringen, hade Englund
lagt allmänna dödlighetstabellerna för män och för kvinnor i Sverige åren 1891—1900
och en räntefot af 4 procent. Till följd af materialets ringa omfattning hade Englund
icke ansett sig kunna på grund af de föreliggande uppgifterna bestämma de för beräkningen
erforderliga medelåldrarna vid inträde i tjänst, vid befordran från lärarinna
till föreståndarinna och vid afgång med pension; utan hade han användt sig af de
motsvarande åldrar, som angåfves i den af Englund gjorda utredningen af den 14 april
1909 rörande kostnaden för pensionering af personalen vid de statsunderstödda sinnesslöanstalterna
i riket. Det vore ju att antaga, att hithörande förhållanden inom de
bägge kårerna skulle gestalta sig tämligen lika.

Äfven beräkningsmetoderna vore desamma som i utredningen rörande sinnesslölärarna,
och tilläte sig Englund i detta hänseende endast hänvisa till den nämnda
utredningen.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

Beräkningen hade gifvit till resultat, att när jämvikt i afseende å pensionärernas
antal inträdt, pensioner löpte till ett sammanlagdt belopp af i genomsnitt

högst

lägst

för lärare .............................................

för föreståndarinnor och lärarinnor......

3,340 kronor
5,717 »

2,088 kronor
4,025 »

Summa 9,057 kronor

6,113 kronor

Pensionsafgifternas årliga belopp uppginge

till

högst

lägst

960 kronor

600 kronor

för föreståndarinnor och lärarinnor......

1,410 »

960 »

Summa 2,370 kronor 1,560 kronor

Det efter hand växande statsbidraget skulle alltså till slut, sedan jämvikt efter
några decennier inträdt, komma att uppgå till

vid de högsta delaktighetsbeloppen............ 6,687 kronor om året

» » lägsta » ............ 4,553 > » »

Den konstanta, från och med år 1913 utgående årsränta, som ekvivalerade statsbidraget,
hade beräknats till

vid de högsta delaktighetsbeloppen........................... 4,146 kronor

» » lägsta * .......................... 2,871 »

Enligt direktionens önskan skulle beräkning utföras äfven under den förutsättning,
att två af de kvinnliga tjänstinnehafvarna, nämligen en kontorist och en sjuksköterska,
uteslötes från den ifrågasatta pensioneringen. I dylikt fall visade det sig,
att staten hade att, då jämvikt inträdt, årligen tillskjuta vid de högsta delaktighetsbeloppen
705 kronor, vid de lägsta 441 kronor mindre, än som förut beräknats. Motsvarande
minskning i den konstanta årsränta, som ekvivalerade statsbidraget, utgjorde
respektive 386 kronor och 241 kronor.

Härefter har statskontoret den 7 mars 1912 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i ämnet, och har statskontoret därvid anfört:

Sedan ett tiotal år tillbaka har understöd af statsmedel utgått till de i Göteborg,
Hälsingborg och Stockholm inrättade vårdanstalterna för vanföra. Genom 1910 års Riksdags
beslut blef, såsom i förevarande underdåniga ansökning erinrats, statsanslaget
betydligt höjdt; och från och med år 1911 utgår understödet till dessa anstalter efter
samma grunder, som gälla för statsbidraget till sinnesslöanstaltema. Vid sådant förhållande
och då lärarpersonalen vid sistnämnda anstalter numera fatt sina pensionsförhållanden
ordnade genom statens medverkan, vill det synas statskontoret, som om göda
skäl föreligga att söka bereda jämväl de statsunderstödda van föranstalterna dylik
förmån. Att detta lämpligast sker genom att äfven åt ifrågavarande personal inrymma
delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, synes uppenbart.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 153 käft. (Nr 194.) 2

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 19i.

Med erinran att bland döfstumlärarna särskilda lärare och lärarinnor i öfningsämnen
och slöjd uteslutits från delaktighet i anstalten, men att med hänsyn till den
betydelse, nämnda läroämnen ägde för undervisningen af sinnesslöa, åt lärare och lärarinnor
i nämnda ämnen vid sinnesslöanstalterna medgifvits delaktighet i anstalten, får
statskontoret, som föreställer sig, att ätven vid vanföranstalterna undervisningen i
öfningsämnen och slöjd spelår en mycket viktig roll, för sin del tillstyrka, att delaktighet
i pensionsanstalten ma medgifvas hela den ordinarie lärarpersonalen vid vanföranstalterna.
Hvad däremot beträffar befattningarna såsom husmoder, kontorist och
sjuksköterska kan visserligen i och för sig måhända icke vara något att erinra mot
att jämväl åt dessa befattningshafvare beredes någon pension med bidrag af statsmedel;
men då motsvarande befattningar vid döfstumskolorna och öfriga i pensionsanstalten
delaktiga^ institutioner hållits utanför pensioneringen, synas ifrågavarande befattningshafvare
åtminstone tillsvidare icke böra upptagas bland delägarna i anstalten. H\Tad
sjuksköterskan särskildt beträffar vill statskontoret fästa uppmärksamheten därå, att
befattningen synes vara af beskaffenhet, att dess innehafvare såsom delägare i någon
af de för sjuksköterskor upprättade pensionsanstalterna är berättigad till statsbidrag enligt
nådiga kungörelsen den 30 december 1901.

De föreslagna bestämmelserna i öfrigt öfverensstämma med de stadganden, som
meddelats rörande pensioneringen af lärarpersonalen vid sinnesslöanstalterna; och har
statskontoret beträffande förslaget i hvad det rörer personalens vid vanföranstalterna
egen pensionering icke någon erinran att framställa. Statskontoret vill endast påpeka,
att därest vid någon af dessa vanföranstalter skulle anställas eu manlig föreståndare,
bestämmelse skulle komma att saknas rörande delaktighet för honom i pensionsanstalten.
Detta förhållande saknar förmodligen praktisk betydelse och torde icke behöfva föranleda
ändring i förslaget.

Hvad beträffar änke- och pupillpensioneringen vill statskontoret erinra, att under
senare åren den princip allmänt gjort sig gällande, att statens egna tjänstemän böra
själfva draga den kostnad, som är förenad med pensionering af änkor och barn; att
något bidrag af. statsmedel till familjepensionering för civila tjänstinnehafvare i allmänhet
numera icke förekommer i annan form än såsom bidrag till förvaltningskostnader
för civilstatens änke- och pupillkassa; samt att vid upprättande på sista tiden
genom statens försorg af pensionskassor för vissa i statens tjänst icke anställda befattningshafvare,
exempelvis lasarettsläkare och extra provinsialläkare, familjepensionering
med statsbidrag icke ifrågakomma. Under sådana förhållanden skulle det
gifvetvis vara ur principiell synpunkt riktigast att afstyrka föreliggande förslag i hvad
det afser familjepensioneringen; men då de lärargrupper, för hvilka delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt medgifvits senast enligt 1911 års Riksdags beslut, i allmänhet
äfven erhållit delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa med därför
stadgadt bidrag af statsmedel, vill statskontoret icke motsätta sig, att det på liknande
sätt ordnas jämväl för nu ifrågavarande lärarpersonal, helst kostnaderna för statsverket
i detta fall äro obetydliga.

Enligt föreliggande utredning skulle nämligen kostnaden för familjepensioneringen
belöpa sig till högst 245 kronor för år. Med detta belopp torde, i händelse
att förslaget i denna del bifalles, statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
höra ökas. Hvad beträffar statens del af kostnaderna för ifrågavarande personals
egen pensionering genom döfstumlärarnas pensionsanstalt är att märka, hurusom enligt
reglementet för nämnda anstalt pensioneriugskostnaden bestrides genom afgifter dels af
vederbörande skoldistrikt, som i detta fall motsvaras af vanföranstalt, och dels af tjänst -

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 191.

innehafvare]! själf samt genom fyllnadsbidrag af staten; men stadgas tillika, att. alla
utgifter skola i första rummet bestridas af nämnda utgifter, att hvad som däraf ej åtgår
samlas till en fond samt att, först sedan fonden till fullo tagits i anspråk, fyllnadsbidrag
af staten skall tillskjutas. Enligt_ nu föreliggande kostnadsberäkning erfordras
under närmaste tiden icke något statsbidrag. Beloppet^ af det årliga fyllnadsbidrag
af statsmedel, som efter inträdt jämviktsläge skall utgå, kommer gifvetvis att
blifva3 i någon mån beroende på, huruvida husmoders m. fl. förenämnda befattningar
uteslutas från delaktighet eller icke.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att lärarpersonalen
vid undervisningsanstalterna för vanföra äger fullt fog för sin
anhållan om statens medverkan för erhållande af pension, och håller äfven
jag före, att denna rätt lämpligast bör beredas densamma genom beviljande
af delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. Billighetsskäl synas
mig äfven tala för, att ifrågavarande lärarpersonal beredes delaktighet i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning har ifrågasatt,
huruvida delaktigheten äfven bör afse två vid vanföranstalten i Göteborg
anställda befattningshafvare, nämligen en kvinnlig kontorist och en
sjuksköterska, på den grund att dessa icke kunna anses tillhöra lärarpersonalen.
Statskontoret har upptagit detta spörsmål och gått något
längre, i det att statskontoret ansett, att såväl nämnda befattningshafvare
som de husmödrar, hvilka äro anställda vid anstalterna i Stockholm och
Göteborg, tills vidare icke böra upptagas bland delägarna. Skälet härtill
är, att motsvarande befattningshafvare vid döfstumskolorna och öfriga i
döfstumlärarnas pensionsanstalt delaktiga inrättningar hållits utanför pensioneringen.
Val vore det synnerligen behjärtansvärdt, om nyssnämnda befattningshafvare
i likhet med öfriga befattningshafvare vid anstalterna erhölle
den åstundade pensionsrätten, men då utredning saknas om de konsekvenser,
som kunna uppstå genom att bevilja dem delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt, nögdas jag biträda statskontorets mening.
Hvad angår en vid anstalten i Göteborg anställd kvinnlig bandagist
har jag inhämtat, att hon såsom meddelande undervisning är att räkna
till lärarpersonalen.

Den inskränkning af pensionstagarnas antal, som uppstår genom att
endast lärarpersonalen medtages, föranleder en minskning af statens beräknade
kostnader för pensioneringen, och skulle därför en ny utredning
härom kunnat erfordras. Men då den föreslagna delaktigheten i döfstumlärarnas
pensionsanstalt icke för närvarande föranleder ökning af
statens bidrag till samma anstalt och då någon afsevärd förändring i

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

fråga om den erforderliga obetydliga ökningen af anslaget till folkskollärarnas
änke- och pupillkassa icke kan föranledas af den nämnda inskränkningen
af de .kvinnliga delägarnas antal, torde frågan kunna lösas
i sitt förevarande skick.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgifva,

att de med statsmedel understödda undervisningsanstalterna för vanföra
i riket må, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i
reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, för härefter omförmälda,
vid nämnda anstalter befintliga tjänster vinna delaktighet i nämnda
pensionsanstalt enligt följande särskilda villkor och bestämmelser:

att delaktigheten skall afse ordinarie kvinnliga föreståndare
samt ordinarie manliga och kvinnliga lärare,
slöjd- och handarbetslärare däri inberäknade;

att med ordinarie kvinnlig föreståndare och manlig
eller kvinnlig lärare förstås sådan, som af vederbörande
styrelse antagits för visst antal år i sänder eller tillsvidare
med ömsesidig uppsägningsrätt;

att i pensionsafseende kvinnlig föreståndare för
vanföranstalt betraktas lika med lärare vid döfstumskola
samt manlig eller kvinnlig lärare vid vanföranstalt
lika med lärarinna vid döfstuinskola, dock att för
denna sistnämnda delägargrupp lägsta medgifna delaktighetsbeloppet
bestämmes till 1,000 kronor;

att nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skola, för
att erhålla hel pension, hafva under de före afskedstagande!
senast förflutna tio tjänståren åtnjutit löneförmåner,
värdet af bostad och bränsle eller ersättning
därför häri icke inberäknadt, fullt motsvarande det belopp,
till hvilket delaktighet i pensionsanstalten för tjänsten
bestämts;

att pensionssökande må räkna sig till godo äfven den
tid, han eller hon tjänstgjort vid vederbörande anstalt,
innan nådig kungörelse om delaktighet för ifrågavarande
personal trädt i kraft; skolande med afseende å rätt
till pension tjänstår beräknas icke blott för tjänstgöring
i ordinarie befattning vid vederbörande anstalt,
utan äfven för den tid utöfver fem år, under hvilken

13

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

den pensionssökande varit anställd såsom extra lärare
eller lärarinna vid sådan anstalt;

att för den tid, som infaller efter det döfstumlärarnas
pensionsanstalt börjat omfatta äfven lärare vid
vanföranstalter, sådan lärare ej må räkna sig ett tjänstår
till godo såsom ordinarie, med mindre han under detsamma
varit i sådan egenskap anställd å tjänst med
delaktighet i pensionsanstalten; samt

att om vanföranstalt samt sådan anstalts styrelse
skall gälla hvad i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt
stadgas om skoldistrikt och distriktsskolstyrelse; dels

medgifva delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa för
samma lärarpersonal sålunda,

att en hvar manlig lärare, som, efter det nådig
kungörelse i förevarande ämne trädt i kraft, tillträdt
tjänst, hvarmed följer delaktighet i döfstumlärarnas
pensionsanstalt, skall vara skyldig till delaktighet jämväl
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

att rättighet att vara delägare i kassan skall tillkomma
kvinnliga tjänstinnehafvare samt i öfrigt en hvar
manlig tjänstinnehafvare, som vid den tid, då kungörelsen
träder i kraft, innehar tjänst, för hvilken vederbörande
styrelse vinner delaktighet i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet sker hos kassans
direktion inom utgången af det år, hvarunder
styrelse för tjänsten vunnit delaktighet i pensionsanstalten,
äfvensom

att för denna nya grupp af delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa pensionsafgifter och pensionsbelopp
skola utgå i förhållande till de belopp, efter
hvilka vederbörande styrelse för ifrågavarande tjänster
vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt
att i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
skall äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande
däraf att den i § 2 omförmälda anmälan skall
ske hos vederbörande styrelse, att nämnda anmälan
jämte den i samma paragraf anbefallda uppgiften skall
af styrelsen insändas till direktionen öfver folkskollärarnas
pensionsinrättning samt att det i § 24 sista stycket

14

Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 194.

omtalade intyget skall afgifvas af vederbörande styrelses
ordförande;

dels ock, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens
tionde hufvudtitel uppförda anslaget med 245 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Kungl. HöghetKronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;
och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

A. R:son von Hedenberg.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.