Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
1
N:o 191.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående understöd
till rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande af
regelbunden ångfartyg sförbindelse mellan Sverige och
Australien; gifven Stockholms slott den 12 april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,
att såsom understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande
under åren 1913—1917 af regelbunden ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och Australien bevilja ett anslag å 500,000 kronor, att,
på de villkor Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet angifna grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå
med 150,000 kronor år 1913, 125,000 kronor år 1914, 100,000 kronor
år 1915, 75,000 kronor år 1916 och 50,000 kronor år 1917 samt
att till beredande af sådant understöd åt bolaget under år 1913 på
extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel för samma år anvisa ett
belopp af 150,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Theodor Adelmärd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 150 käft. (Nr 191.)
1
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 12 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EHRENSVÄRD,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre AdelswäRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde härefter:
I en till Kungl. Maj:t den 7 april 1910 ingifven skrift har rederiaktiebolaget
Transatlantic i underdånighet anhållit om statsunderstöd
för fortsatt uppehållande af sin år 1907 öppnade regelbundna ångbåtsförhindelse
mellan Sverige och Australien med 50,000 kronor för hvarje
resa eller sammanlagdt högst 350,000 kronor för hvartdera af åren 1910
och 1911.
Därefter har bolaget i en till Kungl. Maj:t den 22 mars 1911 ingifven
skrift, med förmälan, bland annat, att på grund af de i skriften
närmare angifna gynnsammare förhållanden, under hvilka ångbåtslinjen
i fråga då mera syntes arbeta, en nedsättning i de af bolaget tidigare
begärda understödsbeloppen kunde äga rum, hemställt, att understödet
Kungl Maj ds Nåd. Proposition N:o 191. 3
måtte fastställas att utgå med 100,000 kronor för år under åren 1911
—1915.
Vidare hafva från bolaget till kommerskollegium, till hvilket
ärendet i och för utlåtande remitterats, inkommit åtskilliga skrifter
jämte bilagor — däribland uttalanden från trettio svenska industriidkare
och exportörer angående den af bolaget uppehållna fartygslinjens betydelse
för deras respektive verksamhetsområden — ‘och tiar bolaget i
den senast inkomna af dessa skrifter framhållit såsom förmånligare och
mera öfverensstämmande med vanlig praxis, om den sökta subventionen
å 500,000 kronor under fem år lördelades så, att bolaget erhölle första
året 150,000 kronor, andra året 125,000 kronor, tredje året 100,000
kronor, fjärde året 75,000 kronor och femte året 50,000 kronor.
Angående nämnda ångbåtslinje och dess ekonomiska resultat har
bolaget i förstberörda skrift och därvid fogade handlingar lämnat, bland
annat, följande uppgifter.
Traden uppehölles med de för ändamålet särskildt beställda ångarna
»Indianic» och »Hellenic» hvardera om 7,800 tons död vikt samt »Australic»
och »Tasmanic» om 7,300 tons död vikt hvardera. Detta tonnage
hade emellertid icke alltid vant tillräckligt för att motsvara den efterfrågan
på lastrum, som gjorts gällande från exportörernas sida, utan
hade bolaget vid skilda tillfällen måst å Australlinjen insätta ångare,
som vanligen användes i en för bolaget lönande trade på Sydafrika.
I trots af att någon brist på last sålunda icke funnits för bolagets
ordinarie Australångare utan fulla laster städse erhållits, hade emellertid
ångarne icke lämnat något tillfredsställande resultat. Detta berodde på
häftig konkurrens från stora utländska rederiföretags sida, livilka genom
ifrågavarande linjes tillkomst gått miste om de stora kvantiteter skandinaviskt
gods, som förut skeppats till Australien öfver hamnar å kontinenten.
Å sina förutnämnda ordinarie Australångares resor hade bolaget
lidit eu direkt förlust af 474,300 kronor. Doge man i beräkning den
omständigheten, att bolaget med dessa ångare sannolikt kunnat å annan
trade insegla en afse värd förtjänst, uppginge bolagets förlust till ännu
högre belopp och utgjorde enligt dess beräkningar 942,177 kronor.
Jämväl de å linjen ifråga tidvis insatta ångarnas resor till Australien
hade tillskyndat ‘bolaget en direkt och indirekt förlust uppgående till
sammanlagdt 138,630 kronor.
Rörande nyss om förmälda konkurrens från utländska rederiföretags
sida, har bolaget i sin nyssberörda skrift meddelat följande.
Det stora tyska ångbåtsbolaget Deutsch Australische Dampschiffs
—Gesellschaft, som före tillkomsten af ifrågavarande linje till stor del
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 191.
omhänderhaft den svenska styckegodsexporten med sina ångare från
Hamburg, hade så småningom efter den svenska linjens tillkomst börjat
insätta ångare direkt från svenska hamnar, och i den mån det svenska
bolagets flotta ökades, hade det tyska bolaget insatt allt fler ångare på
traden. Som en naturlig följd häraf hade frakterna sjunkit i betydande
grad. Sedan konkurrensen på detta sätt pågått några år, hade emellertid
det svenska bolaget i slutet af år 1909 lyckats få till stånd en
öfverenskommelse med nämnda tyska bolag i syfte, att bolagen skulle
gemensamt underhålla linjen från Sverige, på det sätt att bolagen alternerande
efter bestämd turlista och med gemensamma fraktsatser expedierade
sina ångare. I följd af denna öfverenskommelse hade det svenska
bolaget hoppats, att traden skulle kunna uppehållas utan förlust och
äfven småningom upparbetas att gå med rimlig förtjänst. Kort därefter
hade emellertid det tyska ångbåtsbolaget Nord Deutsche Ifloyd helt
oväntadt sänkt sina fraktsatser för gods från Skandinavien öfver Bremen
och under kort tid gjort flera betydande skeppningskontrakt för skandinaviskt
gods för flera år framåt till fraktsatser, betydligt understigande
dem, som aftalats mellan det svenska bolaget och Deutsch Australische
Dampschiffs-Gesellschaft, Följden häraf blefve ganska vidtomfattande.
Den innebure icke blott, att betydande kvantiteter gods komme att dragas
från den svenska linjen, utan äfven att det svenska bolaget blefve
nödgadt att sänka sina fraktsatser till samma nivå som Nord Deutsche
Lloyd. Under sådana förhållanden vore någon förtjänst för det svenska
bolaget under de närmaste åren icke att påräkna, utan komme bolaget
med de fraktsatser, som därunder kunde tagas i beräkning, sannolikt
att göra en förlust af omkring 50,000 kronor å hvarje resa.
Härjämte har bolaget i sin underdåniga ansökning — med framkastande
af den tänkbara invändningen mot ansökningen, att det vore
meningslöst att uppmuntra eller understödja eu ångbåtslinje, som under
en följd af år icke lämnat någon vinst utan i stället tillskyndat direkt
förlust — till bemötande af denna invändning framhållit såväl den allmänna
betydelse för landet, direkt åugbåtsförbindelse med främmande
länder och världsdelar hade, som ock dess speciella nationalekonomiska
betydelse för landets industri, handel och sjöfart. I sådant hänseende
har bolaget uppgifva, att det under åren 1907—1909 å Australiatraden
i bruttofrakter inseglat 4,080,000 kronor, hvaraf omkring 1,650,000
kronor på ett eller annat sätt kommit landet till godo; och har bolaget
vidare om linjens betydelse för landet samt till stöd för ansökningen
anfört:
De laster, som bolagets ångare erhölle från Sverige, hade till eu
5
Kungl. \(aj:ts KM. Proposition N.o VJ1.
början hufvudsakligen bestått af trävaror. Som frakten för dessa varor
emellertid på grund af konkurrensen med stora segelfartyg vore ytterst
låg, hade bolagets ansträngningar genast från början koncentrerats på att
upparbeta en export af svenska industrialster, tv dels kunde ju en dylik vara
på grund af sitt högre värde tåla en högre frakt än den obetydligt eller alls
icke bearbetade råvaran, och dels vore ju en export af industrialster af ofantligt
mycket större betydelse från nationalekonomisk synpunkt än eu export
af råvaror. Bolagets ansträngningar i berörda hänseende hade också rönt
den största framgång. För hvarje ångare hade exporten af styckegods
ökats i betydande grad, och de skilda svenska industrialstren — såsom
papper, tändstickor, calciumkarbid, separatorer, järnvaror af olika slag m.m.
— hade funnit allt större afsättning på den australiska marknaden. Såsom
af kommerskollegii statistik framginge hade den svenska exporten på
Australien under de närmast föregående fem åren ökats med omkring
4,000,000 kronor. Ehuru bolaget icke tillskrefve detta uteslutande tillkomsten
af ångbåtslinjen i fråga, ansåge bolaget dock, att denna varit
en af de mera betydande faktorerna i nämnda ökning af exporten. —
Med hänsyn till förut omförmälda svårigheter hade bolaget, som gifvetvis
måste taga sina aktieägares ekonomiska intressen i betraktande,
tagit i öfvervägande, huruvida bolaget ens skulle kunna fortsätta sin
linje till Australien. Medvetandet om det afbräck, som genom linjens
upphörande skulle tillfogas den svenska exporten, hade emellertid tills
vidare afhållit bolaget från att taga något bestämdt steg i nämnda
riktning och ledt bolaget på tanken att söka understöd af statsmedel
för linjens upprätthållande. Bolaget vore nämligen öfvertygadt om, att,
i den händelse detsamma nödgades inställa sina turer till Australien och
sysselsätta sina ångare på mera lönande trader, de tyska bolagen icke
komme att upprätthålla trafiken från Sverige på ett så regelbundet sätt
och med så förmånliga fraktsatser, som de ditintills på grund af konkurrensen
med bolagets linje nödgats göra. Det läge vidare gifvetvis
i de tyska rederiernas intresse att draga så stor del af affärerna som
möjligt från Sverige och till deras hemland. Följden skulle, enligt bolagets
förmenande, inom kort blifva, att den lofvande exporten från
Sverige till Australien bragtes i tillbakagående. 1 hvarje fäll kunde
det utan öfverdrift påstås, att, om bolagets ifrågavarande linje nödgades
upphöra, traden på Australien vore för alltid förlorad för Sverige.
I sin nu relaterade ansökning har bolaget, om än i förbigående,
förmält sig hysa förhoppningar, att linjen i fråga framdeles skulle gifva
en skälig vinst. I en till kommerskollegium ingifven skrift har bolaget
ytterligare gifvit uttryck åt denna uppfattning samt därvid närmare
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 191.
redogjort för de skäl, hvarpå bolaget grundat densamma. I sådant afseende
har bolaget anfört.
För ernående af ett gynnsamt resultat vore det nödvändigt, att
upparbeta såväl den utgående traden till som den hemgående från Australien.
Att upparbeta eu lönande affär endast på basis af den utgående
eller hemgående trafiken vore knappast möjligt.
Rörande trafiken ut från Sverige hade bolaget uteslutande byggt
sina beräkningar på export af styckegods d. v. s. industrialster och halffabrikat.
Rom exporten af sådant gods visade en glädjande tillväxt,
vore den tid troligen icke långt aflägsen, då dessa utfrakter i och för
sig skulle kunna åstadkomma, att resan ut från Sverige kunde ske, om
icke med vinst, så dock utan förlust.
Det vore emellertid icke på utfrakterna utan på frakterna hem
från Australien, som bolagets förhoppningar på verklig förtjänst måste
baseras, kran Australien exporterades en mångfald artiklar — malm,
spannmål, ull, copra, frukt, fruset kött etc. — och komme exporten
att framgent ökas i den mån landet kultiverades och utvecklades. Af
alla exportartiklarna vore ullen den, som utan jämförelse vore den mest
lönande i fraktafseendc, och följaktligen också den artikel, hvarom konkurrensen
ångbåtsbolagen emellan vore starkast. Icke hvarje ångare
vore emellertid lämpad för transport af ull, enär denna vara måste på
bestämda data levereras på bestämmelseorten och på kortast möjliga tid
efter afskeppningen. Härtill hade bolaget vid byggandet af de å linjen
insätta båtarna tagit hänsyn, och motsvarade dessa såväl i snabbhet
som i öfriga afseenden de fordringar, som ställdes på en modern ångare
i denna träde. Ullskeppningarna från Australien hade på grund af
nämnda betingelser dittills legat i händerna på de stora tyska och
engelska linje-rederierna, som sedan lång tid tillbaka upprätthållit post-,
passagerare- och godstrafiken mellan Europa och Australien, och läge
det gifvetvis i dessa linjers intresse att så mycket som möjligt hindra
utomstående att komma in på denna lönande träde. Någon verklig fast
sammanslutning mellan de utländska linjerna hade dock icke funnits,
och detta i förening med bolagets egenskap af en direkt svensk reguljär
linje hade gjort, att bolaget aldrig förnekats rätt att få last af ull,
ehuru resultatet för bolaget icke blifvit det önskade. Detta hade sin
grund i det egendomliga förhållande, att de olika linjernas skeppningsagenter
i Australien vore de bestämmande såväl i fråga om fraktsatserna
för ull som beträffande de rabatter, som plägade beviljas. Genom
den inbördes konkurrens, som uppstått mellan agenterna, hade
iraktsatserna vid vissa tillfällen, då tillgången på ull varit mindre riklig,
7
Kungl. Maj:U> Karl. Proposition N:o 191.
betydligt reducerats, hvartill kommc det förhållandet, att, då en utomstående
ångare insatts å traden i konkurrens med de reguljära båtarna,
agenterna slagit ned fraktsatserna samt beviljat så höga rabatter, att konkurrenten
fått göra en afsevärd förlust samt äfven öfriga ångare och bland
dem bolagets blifvit lidande. På nämnda sätt hade säsong efter säsongförstörts,
hvadan totalresultatet blifvit allt annat än tillfredsställande,
trots att enskilda resor lämnat nog så gynnsamt resultat. Dylik för
rederierna förlustbringande konkurrens skulle genom eu sammanslutningkomma
att fullständigt omöjliggöras, tv vid ett försök att insätta utomstående
tonnage skulle rederierna hafva i sin makt att genom innehållande
af rabatter och bojkott straffa den, som försökte sig på ett
dylikt tilltag. Därför vore ock starka krafter inom de stora utländska
rederierna i rörelse för att ändtligen få till stånd en kraftig sammanslutning
mellan rederierna för att kunna råda bot för nämnda missförhållanden.
Det vore visserligen icke första gången dylika planer vore
å färde, enär underhandlingar pågått flera år, sommar efter sommar,
utan att leda till tillfredsställande resultat. Dock vore för det dåvarande
utsikterna bättre än någonsin, för att denna viktiga fråga blefve definitivt
ordnad. Blefve så förhållandet, komme ifrågavarande trade att blifva
icke blott själfbärande utan lönande. För bolaget vore det af den största
betydelse att behålla sin ställning- i traden, så att äfven bolaget kunde
göra anspråk på att blifva inneslutet i förenämnda sammanslutning.
Skulle åter bolaget nödgas draga sina båtar in- traden på Australien,
läte det sig nog icke göra att sedermera, efter det sammanslutningen
blifvit verklighet, komma in i densamma.
I sin den 22 mars 1911 till Kungl. Magt ingifna skrift förmäler
sig bolaget, som nämndt, arbeta under gynnsammare förhållanden. Anledningen
härtill uppger bolaget vara, att det under år 1910 träffat åtskilliga
aftal med utländska rederier beträffande såväl ut- som hemfrakter;
och anför bolaget härom, bland annat, följande.
Sedan förut omförmälda samsegling med Deutsch Australischc
Dampschiffs-Gesellschaft upphört därigenom, att det tyska rederiet bröt
sitt för år 1910 ingångna kontrakt, hade bolaget med norska rederier
inledt underhandlingar om insättande af två å tre ångare i samsegling
med bolagets fyra Australångare i och för uppehållande af månatligförbindelse
från skandinaviska hamnar till Australien. Dessa underhandlingar
hade resulterat däri, att firmorna W. Wilhelmsen i Tönsberg och
Feamley & Eger i Kristiania hade under byggnad två för traden lämpliga
ångare, hvilka under år 1911 komme att sättas i trafik. I afvaktan
på dessa ångares färdigbyggande hade nämnda firmor ställt lämpligt
8
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 191.
tonnage till bolageta förfogande, så att bolaget under åren 1910 och
1911 kunnat upprätthålla månatlig förbindelse med Australien. Jämväl
för framtiden kunde dessa seglingar anses fullt betryggade.
Vidare hade bolaget för att komma i bästa möjliga ställning till
erhållande af reguljära hemfrakter från Australien till hamnar å kontinenten
med Firman Trinder, Anderson & C:o i London öfverenskommit
om samsegling. Skälet till att dylik samsegling måste ordnas med
engelska båtar vore, att dessa, liksom bolagets ångare vore fullt erkända
inom konferensen för hemgående linjer från Australien, hvars agenter
behärskade denna marknad i styckegods, ull etc., medan däremot detta
ännu icke vore fallet med de norska ångarna, hvarför dessa finge söka
hemfrakter af masslaster (malm eller spannmål).
Genom nämnda anordningar hade linjens i fråga framtida befraktning
både ut och hem betryggats.
Det hade visserligen varit förmånligare och för Sverige mera
hedrande, om ytterligare tre svenska ångare kunnat anskaffas och hela
traden såväl ut som hem kunnat ordnas med uteslutande svenskt tonnage,
men på grund af de stora uppoffringar, som bolaget måst gorå för
linjens inarbetande, hade bolaget icke kunnat anskaffa kapital för byggande
af nytt tonnage för linjen eller förmå andra svenska redare att
jämte bolaget insätta det erforderliga tonnaget.
I sin nu berörda skrift har bolaget vidare meddelat, att under
slutet af år 1910 anordningar träffats för erhållande af lönande styckegodslaster
från Australien. Öfverenskommelse hade ingåtts med de å
Australien trafikerande linjerna om gemensamma fraktsatser och om rätt
för bolaget och det med bolaget samseglande engelska rederiet att föra
last ej blott till hamnar å kontinenten utan äfven till Hull och London.
Bolaget har vidare i en till kommerskollegium ingifven skrift
uppgifvit, att bolaget blifvit medlem i en sammanslutning af rederiföretag,
kallad »Australian Conference», och har till bestyrkande
af denna uppgift företett ett af bolaget den 21 september 1910 undertecknadt
kontrakt med elfva engelska rederier angående traden från
Australien, hvarjämte bolaget uppgifvit, att det blifvit i Australien
registreradt såsom både ut- och hemgående linje.
Hvad beträffar de tyska Australlinjerna har bolaget i nyssberörda,
till Kungl. Maj:t ingifna skrift meddeiat, att bolaget med dem öfverenskommit,
bland annat, att de tyska rederierna ej skulle slå ned frakterna
från skandinaviska hamnar till Australien.
Ehuru sålunda utsikterna för bolagets ifrågavarande linje förbättrats,
är densamma, enligt hvad bolaget i sistberörda skrift förmäler, ännu
9
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
icke i stånd att bära kostnaderna för dess upprätthållande, utan har, såsom
af eu skriften bifogad, med ledning af bolagets böcker upprättad
tablå framgår, hvarje utresa från Sverige till Australien under år 1910
åsamkat bolaget en förlust af i genomsnitt 41,425 kronor. Af en annan
i ärendet företedd tablå framgår, att bolaget å samtliga ut- och
hemresorna å linjen i fråga samma år gjort en förlust af 252,272 kronor
98 öre.
Enligt bolagets i nyssberörda skrift till Kungl. Maj:t framställda
åsikt har emellertid linjen i fråga för sin framtida utveckling en betryggande
grundval i en alltjämt tilltagande styckegodsexport från Sverige
till Australien; och åberopar bolaget till stöd för denna uppfattning en
öfver myckenheten af med bolagets fartyg från Sverige till Australien
fraktadt" dylikt gods upprättad tablå, utvisande, att lastmängden af samma
gods stadigt stigit från 2,450 tons år 1907 till 16,262 tons år 1910.
I ärendet har kommerskollegium den 20 december 1911 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och däri anfört.
»Vid pröfningen af förevarande ansökan har kollegium ansett sig
böra lägga hufvudvikten på samma synpunkter, som i det väsentliga
varit bestämmande för kollega ställning till de frågor af liknande art,
hvilka tidigare varit föremål för ämbetsverkets behandling, främst frågorna
om statsunderstöd för upprätthållande af regelbunden ångfartygsförbindelse
mellan Sverige och La Plata-länderna samt mellan Sverige
och Ostasien. I första rummet har kollegium alltså trott sig böra
tillse, huruvida omfånget och beskaffenheten af det internationella varuutbyte,
som hittills pågått, icke allenast mellan Sverige och Australien
inbördes, utan ock mellan dessa och öfriga länder, kunde, med hänsyn
tagen till Sveriges och Australiens ekonomiska förhållanden i öfrigt,
gifva stöd för antagandet, att den af rederiaktiebolaget Transatlantic
underhållna fartygslinjen är eller kan blifva af verklig och varaktig
betydelse för den svenska exporthandeln och exportindustrien. Äfven
om" sjöfartsnäringen i och för sig är förtjänt att uppmuntras från det
allmännas sida, på sätt också i vårt land skett bland annat genom de
sedan en följd af år utdelade lånen ur fonden för rederinäringens understödjande,
lärer dock, enligt kollegii förmenande, under nuvarande förhållanden
staten icke böra underkasta sig de afsevärda ekonomiska
uppoffringar, som föranledas af ett direkt understödjande af fartygslinjer,
därest icke tillvaron af dessa linjer kan visas vara af en mera
allmän betydelse för landets näringsliv
Jämte den af sökanden förebragta utredningen samt den officiella
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 150 höft. (Nr 191.) 2
Kommti skollcgium.
10
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 191.
svenska statistiken hafva såsom material för kollegii undersökningar i
ämnet tjänat, bland annat, konsulatets i Sydney i tidskriften »Svensk
Export» offentliggjorda årsberättelser äfvensom »Official Year Book of
the Commonwealth of Australia». Denna »Yearbook» upptager, så vidt
angår tiden efter 1904, de införda varorna icke allenast efter det land,
hvarifrån de senast utförts, utan ock efter ursprungslandet.
Till följd af den australiska kontinentens geografiska läge, fysiska
beskaffenhet och befolkningsförhållanden är det australiska statsförbundets
utrikes handel i förhållande till befolkningssiffran större än flertalet
andra länders. Enligt en i ofvannämda »Yearbook» verkställd
beräkning skulle statsförbundet i sådant afseende intaga fjärde rummet
bland de handelsidkande nationerna och endast öfver träffas af Nya
Zeeland, Belgien och Schweiz.
Från samma »Yearbook» meddelas här nedan följande uppgifter:
Totalbeloppen af de under de senaste fem åren in- och utförda
varornas värde utgöra
Införsel. Utförsel.
år |
1905................ |
.............. 38,347, |
» |
1906................ |
.............. 44,745, |
» |
1907................ |
.............. 51,809, |
» |
1908.............. |
............ 49,799 |
» |
1909................ |
............. 51,172 |
,000 £ st. 56,841,000 £ st
,000 » 69,738,000 »
,000 » 72,824,000 »
,000 » 64,311,000 »
,000 » 65,319,000 »
Af införseln härrörde från Sverige varor
till ett värde af
år 1905 186,554 £ st. i svenskt mynt å 18: 16 kronor, kronor 3,387,821
» 1908 348,666 » » » » » » » 6,331,775
» 1909 418,165 » » » » » » » 7,593,876
eller i procent uttryckt
År 1905.......................
» 1908.......................
» 1909.......................
0.49 procent
0.7 o » och
0.8 2 » af hela importen.
Öfriga länders procentuella andel
1905
Storbrittannien ..........
Brittiska besittningar
Österrike-Ungern.......
Belgien .........................
52.99 procent.
13.5 7 »
0.2 1 »
0.6 6 »
i importen utgjorde
1908
50.7 5 procent.
12.51 »
0.5 3 »
1.28 »
1909
50.5 4 procent.
12.98 »
0.5 3 »
1.29 »
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
Kina............................ |
...... 0.83 |
procent. |
0.6 3 |
procent. |
0.59 |
procent. |
Frankrike..................... |
...... 3.51 |
X |
3.56 |
X |
3.49 |
X |
Tyskland .................... |
...... 7.89 |
» |
9.oo |
)) |
8.87 |
X |
Japan ......................... |
..... 1.04 |
» |
1.15 |
X |
1.25 |
X |
Nederländerna............ |
...... 0.64 |
X |
0.6 3 |
X |
0.58 |
X |
Norge........................... |
...... 0.88 |
X |
0.8 5 |
X |
0.9 7 |
X |
Spanien........................ |
...... 0.22 |
X |
0.2 2 |
X |
0.19 |
X |
Schweiz........................ |
...... 1.01 |
X |
1.51 |
X |
1.55 |
X |
Förenta staterna ..... |
...... 13.05 |
X |
13.22 |
X |
11.60 |
X |
Öfriga länder ............ |
...... 3.oi |
» |
3.46 |
X |
4.7 5 |
X |
Därest importen fördelas med hänsyn till det land, hvarifrån
varan senast afsändts, i stället för ursprungslandet, blifver Sveriges
andel, uttryckt i procent af hela importen, endast
1905 .................................................... O.n procent
1908 .................................................... 0.41 x och
1909 ...................................................... 0.64 x
Till jämförelse anföras här nedan de i kollegii statistiska berättelser
ingående siffror för Sveriges export till Australien, hvaruti emellertid
innefattas icke allenast statsförbundet (xthe Commonwealthx), utan ock
Nya Zeeland och öfriga till världsdelen hörande öar och ögrupper
1905 ................................................... 2,693,484 kronor
1908 ..................................................... 5,079,505 x
1909 ...................................................... 5,463,886 x
Enligt de för kollegium tillgängliga, ännu icke offentliggjorda
uppgifterna för år 1910, skulle totalvärdet af svenska exporten till
Australien under samma år komma att uppgå till 8,894,849 kronor.
Det är all anledning antaga, att denna siffra liksom de för åren 1905,
1908 och 1909 uppgifna äro för låga.
Motsvarande siffror för Sveriges öfriga viktigaste transatlantiska
exportländer, i afseende å hvilka nyss uttalade anmärkning torde hafva
en motsvarande giltighet, äro följande:
1905 |
1908 |
1909 |
1910 |
|
Argentina |
1,099,822 |
— 3,032,088 |
— 3,602,223 |
— 5,183,398 |
Uruguay |
39,935 |
— 93,563 |
— 280,362 |
— ‘ 346,148 |
Brasilien |
609,192 |
— 650,673 |
— 749,369 |
— 1,255,718 |
Britt. Ostindien |
3,226,065 |
— 3,548,784 |
— 3,922,328 |
— 4,477,515 |
Kina |
733,390 |
— 504,449 |
— 979,391 |
— 1,380,813 |
Japan |
607,805 |
— 2,274,429 |
— 3,292,272 |
— 5,565,245 |
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
I fråga om exporten från Australien (the Commonwealth) direkt
till Sverige, har årliga värdet af densamma enligt den australiska statistiken
utgjort i medeltal under åren
1902—1906 3,915 £ st. i svenskt mynt å 18:16 kronor, kronor 71,096
år 1908 2,027 » » » » 36,810 och
» 1909 534 » » » » 9,697.
Enligt kollegii statistiska berättelser uppgick den svenska importen
från hela Australien till ett värde af
år 1905 ......................................... 60,764 kronor
» 1908 ............................................... 824,540 »
» 1909 ................................................. 765,152 »
och torde totalvärdet för år 1910, enligt för kollegium tillgängliga uppgifter,
utgöra 877,338 kronor.
Af ofvan anförda siffror och af hvad handelsstatistiken i öfrigt
utvisar, finner sig kollegium kunna draga följande slutsatser:
att de icke-engelska ländernas andel i exporten på Australien befinner
sig i stigande, såväl absolut som i proportion till Storbrittanniens,
uti hvilket förhållande det på senare år i Australien till förmån för
Storbrittannien med Irland tillämpade preferentialtullsystemet icke synes
hafva medfört ändring;
att Sveriges andel i sagda export visserligen är obetydlig i förhållande
till dess totalvärde, men befinner sig i stark tillväxt, och att
särskildt den direkta exporten på de senaste åren tilltagit högst afsevärdt
— hvarvid gifvetvis den af bolaget uppehållna fartygslinjen varit
af synnerlig betydelse — samt att denna export är af högst afsevärd omfattning
i förhållande till Sveriges transatlantiska export i allmänhet, men
att däremot den direkta importen till Sverige från Australien tillsvidare
är af ringa betydelse.
Beträffande frågan om de från Sverige till Australien exporterade
varornas art får kollegium hänvisa till detta utlåtande bilagda tabeller
A och B, af hvilka den förstnämnda, som är afskrifven ur svenska
konsulatets i Sydney i »Svenskt Export» puplicerade årsberättelse för
1909—10 samt grundad på den australiska statistiken, utvisar beskaffenheten
af de under åren 1905—1909 till Australien införda, från Sverige
härrörande varor, och den andra utgör en sammanställning af de i
kollegii statistiska berättelser för nyssnämnda år anförda siffror för exporten
från Sverige till Australien äfvensom af de för kollegium tillgängliga
uppgifter rörande samma export för år 1910. Till jämförelse
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
får kollegium äfven bilägga afskrift af den i kosulatets i Sydney nämnda
årsberättelse återgifna tabell öfver totalinförseln till Australien under
åren 1908 och 1909 af de varuslag, hvilka ingå i införseln från Sverige,
(tabell C).1)
Af ifrågavarande tabeller kan inhämtas:
att Sverige i Australien funnit en marknad för ett flertal af sina
viktigaste exportartiklar;
att så godt som hela exporten utgöres af åtminstone i någon mån
förädlade varor och att bland dessa i ovanligt stor proportion ingå helfabrikat,
samt
att, med undantag särskildt för gruppen mejerimaskiner etc. (mjölkseparatorer),
för hvilken siffrorna af naturliga orsaker — ojämnheter i
skördeförhållandena — visa benägenhet för starka växlingar från år till
år, de flesta varuslag visa jämnt och säkert stigande siffror.
Kollegium är icke i tillfälle att i detalj uttala sig om utsikten att
för de olika svenska exportartiklarna vinna utvidgad marknad i Australien.
Emellertid vill kollegium framhålla, hurusom det med hänsyn till
de såväl i australiska statsförbundet som i Nya Zeeland rådande sociala
och politiska förhållanden synes föga sannolikt, att den australiska industrien
skulle inom en närmare framtid kunna utveckla sig på sådant
sätt, att den från Sverige och andra länder pågående införseln af helfabrikat
blefve allvarligt hotad. Fastmera lärer på åtskilliga artiklar —
enligt hvad kollegium inhämtat framför allt papper — en stegrad efterfrågan
vara att förvänta.
Genom de i det föregående åberopade siffrorna finner kollegium
det vara tillräckligt styrkt, att exporthandeln från Sverige till Australien
redan nu är så omfattande, att den både utgör förutsättning för och
betingar behofvet af en direkt linje mellan dessa båda länder. Bolaget
meddelar också, att någon brist på last aldrig förefunnits för bolagets
för Australien afsedda ångfartyg, utan att tvärtom efterfrågan på lastutrymme
stundom öfverstigit därför beräknad tillgång.
I fråga om de stora fördelar, som förefintligheten af direkta och
regelbundna linjer erbjuder för landets export, har kollegium redan tidigare
vid upprepade tillfällen haft anledning uttala sig. Att dessa fördelar
i väsentlig mån ökas, därest linjerna äro svenska, lärer äfven vara
allmänt erkändt. Hvad särskildt angår nu ifrågavarande linje finner
kollegium, att de ofvan omnämnda, af bolaget företedda uttalanden från
industriidkare och exportörer utgöra ett godt stöd för antagandet, att
förbindelsen äger en mera allmän betydelse för landets näringslif.
*) Tabellerna A, B och C äro införda här nedan sid. 17 — 19.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
Hvad härefter vidkommer ifrågavarande fartygslinjes ekonomiska
förhållanden, får kollegium till en början erinra om, att rederiaktiebolaget
Transatlantic redan tidigare erhållit bistånd från det allmännas
sida i form af lån ur fonden för rederinäringens understödjande. Dessa
lån, af hvilka det första beviljades den 26 januari 1906 och det
sista den 31 mars 1911, uppgå till sammanlagdt 2,280,000 kronor,
hvarjämte bolaget fått öfvertaga rederiaktiebolaget Nike beviljade lån
ur samma fond å ursprungligen tillhopa 800,000 kronor. Att bolaget
ansetts förtjänt att i så afsevärd mån understödjas i sin verksamhet,
torde i hufvudsak böra tillskrifvas dess transmarina linjer, alltså den i
förevarande ansökan afsedda linjen till Australien samt den regelbundna
linjen på Sydafrika. Å ofvannämnda till ursprungligen 3,080,000 kronor
sig belöpande rederilån hafva hittills afbetalats tillhopa 1,666,666 kronor
66 öre.
Emellertid framgår det af hvad bolaget i sina underdåniga framställningar
äfvensom i de till kollegium direkt inkomna skrifter meddelat,
att, trots det sålunda erhållna biståndet från statens sida, och
ehuru bolaget, såsom ofvan nämnts, städse haft att tillgå tillräckliga
mängder exportgods från Sverige till australiska hamnar, den regelbundna
linjen till Australien likväl medfört ett för bolaget så föga gynsamt
resultat, att tanke på densammas nedläggande uppstått. Sålunda
skulle nästan hvarje resa hafva medfört direkt förlust och totalförlusten,
enligt bolagets beräkningar, uppgått för åren 1907—1909 till 474,530
kronor och under år 1910 till 252,273 kronor eller sammanlagdt 726,803
kronor. Orsakerna till detta dåliga resultat skulle, enligt hvad bolaget
anfört, hafva legat i ogynnsamma förhållanden såväl med afseende på
linjens utfrakter som dess hemfrakter.
Hvad till en början utfrakterna angår har bolaget enligt egen
uppgift, bestyrkt af kända sakförhållanden, i fråga om dessa haft att
kämpa mot en häftig konkurrens från vissa stora utländska ångbåtsrederier,
hvilka genom den svenska linjens tillkomst gått miste om de
betydande mängder skandinaviskt gods, som eljest skulle, i likhet med
hvad förut varit fallet, utskeppats till Australien öfver kontinentala
hamnar. En tillfällig lättnad i konkurrensen lyckades bolaget väl ernå
genom en i slutet af år 1909 träffad öfverenskommelse om samsegling
med ett af de mest betydande tyska rederiföretagen. Förhoppningen
att härigenom kunna erhålla stadigvarande bättre frakter omintetgjordes
emellertid snart till följd af konkurrens från ett tredje, äfvenledes tyskt,
rederiföretags sida, och samseglingen med förstnämnda tyska rederi upphörde
inom kort.
15
Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
Då, hvad hemtrakterna angår, den direkta importen från Australien
till Sverige måste anses synnerligen obetydlig, är en ångfartygslinje
mellan Sverige och Australien uppenbarligen hänvisad till att söka
återfrakter på andra europeiska hamnar. Rörande de olika förhållanden,
som inverka på möjligheten att erhålla lönande returfrakter, har bolaget
i sin bland de öfverlämnade handlingarna befintliga skrift till kollegium
af den 20 april 1910 lämnat redogörelse. Det framgår häraf, att bolaget,
under de första åren af sin trafik på Australien, på grund af åtskilliga
omständigheter icke lyckades i sina försök att genom fördelaktiga hemfrakter
få sina på utfrakterna lidna förluster ersatta.
Därest de ogynnsamma förhållanden med afseende på såväl utsom
hemfrakter, hvilka i det föregående omförmälts och hvilka synas
hafva förblifvit oförändrade ända till år 1910, fortfarande bestode, skulle
kollegium, med allt erkännande af linjens betydelse för den svenska
exporten, knappast kunna förorda den gjorda framställningen om statsunderstöd.
Kollegium anser nämlingen, att härför bör fordras, att det
göres sannolikt, att företaget inom en öfverskådlig framtid kan blifva i
stånd att bära sina egna kostnader.
Denna förutsättning, hvilken den australiska linjen enligt kollegii
förmenande tidigare saknat, synes emellertid numera förefinnas.
Med stöd af de uppgifter, som bolaget lämnat i sin med nådig
remiss af den 27 mars 1911 till kollegium öfverlämnade skrift, samt af
de till kollegium senare inkomna handlingar i ärendet, däribland bolagets
styrelse- och revisionsberättelse för år 1910, kan man nämligen
utgå från att väsentliga förändringar skett i de förhållanden, under hvilka
linjen arbetar, hvilka förändringar också, på sätt ofvan nämnts, föranledt
bolaget att nedsätta de ursprungligen begärda understödsbeloppen.
Å ena sidan har bolaget, genom öfverenskommelse med två norska
fartygsrederier om samsegling från skandinaviska hamnar till Australien,
skapat en bredare och fastare grund för sitt företag, hvilken också
sätter detta i stånd att bättre uthärda eventuell konkurrens från kontinentala
rederier. Genom denna anordning har nämligen det resultat
vunnits, att en ångare hvarje månad utgår från Sverige till Australien.
A andra sidan kan bolaget antagas hafva en afsevärd tid framåt,
genom olika anordningar, främst öfverenskommelse med ett brittiskt
rederi, åt sig tryggat en andel i de betydelsefulla hemfrakterna af
styckegods, ull o. s. v. på europeiska hamnar.
Om än, såsom bolaget själft framhållit, det kunde hafva »varit
vida förmånligare och för Sverige mer hedrande», om hela traden såväl
ut som hem kunnat ordnas med uteslutande svenskt tonnage, anser
kollegium i detta fall lika litet som då fråga var om understöd åt den
16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
regelbundna linjen till Ostasien, den anordnade samseglingen med utländska
redare höra utgöra något hinder för erhållande af statsunderstöd.
Ehuru det således kan antagas, att för år 1911 resultatet af bolagets
trafik på Australien skall komma att blifva åtskilligt fördelaktigare
än de föregående årens, hvilket äfven åt bolaget i dess till kollegium
ställda skrift af den 26 september 1911 framhålles, anser kollegium
dock, att tilldelande af statsunderstöd åt bolaget för dess ifrågavarande
linje är för företaget behöfligt. Då bolaget tidigare lidit betydande förluster
på denna linje, hvars upprätthållande, enligt hvad ofvan visats,
torde utgöra ett allmänt svenskt intresse af stor betydelse, kan det
lätteligen befaras, att, om under den närmaste tiden ogynnsamma omständigheter
af ett eller annat slag skulle åter gifva anledning till en
mer eller mindre tillfällig underbalans i linjens räkenskaper, bolaget
skulle sätta i verket sin vid föregående tillfällen uttalade tanke på trafikens
uppgifvande. Att detta skulle vara ur den svenska exportens
synpunkt högeligen beklagligt och kunna för densamma medföra allvarliga
olägenheter, finner kollegium vara höjdt öfver allt tvifvel. Det
arbete och de kostnader, som af bolaget nedlagts på linjens inarbetande
och särskildt på vinnande af en med de öfriga på Australien trafikerande
linjerna likaberättigad ställning i fråga om återfrakter skulle då också
vara bortkastade.
Den af bolaget numera äskade totalsumman af 500,000 kronor
finner kollegium därför icke vara öfverdrifven i förhållande till särskildt
de fördelar linjens förefintlighet innebär för landet och de olägenheter
dess eventuella upphörande skulle medföra. Angående totalsummans
fördelning får kollegium, som anser subventionstiden böra omfatta fem år,
om möjligt från och med år 1912, biträda bolagets senaste hemställan.
Närmare bestämmelser rörande det understöd, som må varda
rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande af dess ifrågavarande
linje tilldeladt, torde böra intagas i kontrakt mellan kronan och bolaget.
Grunderna för ett sådant kontrakt torde i tillämpliga delar blifva
hufvudsakligen desamma, som gälla i afseende å de regelbundna ångfartygsförbindelserna
mellan dels Sverige och Ostasien, dels ock Sverige
samt Brasilien och La Plata-länderna. Särskildt böra i kontraktet äfven
intagas bestämmelser motsvarande stadgandena i sistnämnda kontrakt
om eventuell återbetalningsskyldighet af lvftadt statsunderstöd. De utgående
turernas antal bör fastställas till minst en i manaden, med iakttagande
härvid att, i regel, årligen åtta af dem utföras med svenskt
fartyg. Det synes önskvärdt, att i det eventuella kontraktet inrymmes
äfven en bestämmelse motsvarande den i nu gällande kontrakt angående
La Plata-linjen (§ 2) intagna, att före afgången från Göteborg skall, åt
-
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
minstone under tiden maj—oktober, anlöpas annan svensk hamn, där
gods, destineradt till resp. transoceanskt land, finnes att afhämta i så
stor myckenhet, att afsevärd förlust genom hamnens anlöpande icke
uppstår. Likaså lärer, på grund af innehållet i en kollegium i annat
ärende genom finansdepartementet tillhandakommen, här i afskrift bifogad
skrifvelse af föreståndaren och chefen för nautisk-meteorologiska
byrån utaf den 16 maj 1911, böra med statsunderstödets åtnjutande förbindas
enahanda skyldighet i fråga om förande af meteorologiska och
hydrografiska journaler, som angifves i § 8 af såväl nu gällande som
för kommande period föreslagna kontrakt angående linjen på Ostasien.»
De i kommerskollegii utlåtande åberopade tabeller äro af följande
innehåll.
Tabell Å.
1905 |
1906 |
1907 |
1908 |
1909 |
|
£ |
£ |
£ |
£ |
£ |
|
Kalciumkarbid........................ |
11,593 |
26,706 |
58,833 |
42,078 |
44,016 |
Krukmakeriarbeten.................. |
301 |
2,801 |
2,218 |
8,247 |
5,275 |
Elektriska artiklar................. |
466 |
767 |
452 |
1,099 |
358 |
Järn och stål ....................... |
305 |
1,903 |
473 |
3,038 |
4,553 |
Lampor med tillbehör ........... |
5,352 |
6,059 |
8,443 |
1,598 |
1,118 |
Mjölkseparatorer..................... |
65,403 |
75,664 |
82,902 |
42,354 |
50,471 |
Elektriska artiklar .................. |
12,251 |
12,966 |
54,527 |
1,246 |
3,903 |
» tillbehör.................. |
— |
— |
— |
26,075 |
555 |
Telefoner .............................. |
— |
— |
— |
— |
20,307 |
Maskiner, annat slag............... |
2,180 |
2,953 |
6,174 |
2,013 |
2,882 |
Tändstickor ........................... |
32,788 |
28,204 |
29,530 |
44,915 |
47,302 |
Spik .................................... |
4,173 |
3,699 |
4,402 |
4,778 |
4,943 |
Fotogenkök ........................... |
— |
— |
— |
4,820 |
5,288 |
Metallmanufakturer, annat slag |
2,676 |
2,383 |
4,298 |
3,044 |
8,783 |
Omslagspapper........................ |
1,252 |
5,607 |
9,818 |
24,855 |
27,019 |
Tryckpapper........................... |
4,399 |
2,682 |
7,743 |
20,083 |
25,390 |
Papper, annat slag.................. |
1,462 |
3,328 |
14,700 |
22,522 |
18,363 |
Trävaror, hyflade .................. |
14,783 |
15,054 |
48,056 |
50,356 |
84,752 |
» ohyflade .................. |
22,333 |
17,764 |
32,269 |
29,693 |
44,138 |
> annat slag............... |
7 |
321 |
1,552 |
5,122 |
5,964 |
Diverse ................................. |
4,560 |
3,308 |
5,651 |
10,730 |
12,785 |
Summa |
186,554 |
212,229 |
379,041 |
348,666 |
418,165 |
Hvaraf direkt från Sverige ...... |
42,978 |
52,306 |
148,968 |
206,614 |
328,790 |
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 150 käft. (Nr 191.) 3
18
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 191
Tabell B.
Varor utförda till Australien åren 1905—1910.
Värde i |
krön |
o r |
1 |
|||
1905 |
1906 |
1907 |
1908 |
1909 |
1910 |
|
Elektriska maskiner .................. |
6,080 |
24,525 |
35,600 |
57,845 |
152,840 |
|
| Fyrapparater.............................. |
— |
— |
— |
3,200 |
14,375 |
50,844 |
| Glas: bunkar, burkar, buteljer m. m. |
31,510 |
49,530 |
71,929 |
150,000 |
69,680 |
182,388 |
Instrument, kirurgiska, fysiska m.fl. |
48,587 |
575 |
1,200 |
2,025 |
1,400 |
|
Kali, klorsyradt ........................ |
— |
2,560 |
18,848 |
32,179 |
35,713 |
8,410 |
Kem.-tekniska preparat, ej spec. |
12,215 |
87,655 |
178,351 |
128,761 |
69,559 |
23,450 |
j Maskiner, redskap och verktyg: |
1,259,520 |
1,649,495 |
1,179,054 |
1,095,794 |
1,398,871 |
2,130,902 |
andra, ej spec. äfvensom sy-och stickmaskiner samt ång-maskiner ........................ |
27,145 |
16,815 |
21,539 |
14,399 |
64,899 |
63,428 |
Metaller: järn och stål: valsade eller smidda stänger |
13,842 |
36,914 |
30,440 |
31,632 |
33,011 |
19,931 |
rör och rördelar .................. |
3,589 |
611 |
340 |
41,652 |
16,547 |
— |
spik.................................... |
20,783 |
24,504 |
22,572 |
16,456 |
29,034 |
27,513 |
diverse hushållsmaskiner ...... |
— |
— |
4,028 |
32,041 |
45,678 |
75,349 |
andra järn- och stålvaror...... |
9,864 |
2,545 |
15,324 |
10,723 |
30,118 |
42,659 |
koppar m. m., arbetad (lampor och ljuskronor, kok-apparater m. m.)............... |
25,388 |
37,388 |
26,128 |
20,454 |
88,623 |
114,142 |
1 Papp ....................................... |
1,095 |
2,421 |
6,665 |
39,013 |
42,201 |
113,677 |
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191. 19
\ |
V ä r"d e |
krön |
o r |
|||
1905 |
1906 |
1907 |
1908 |
1909 |
1910 |
|
Papper: |
||||||
omslags- ........................... |
152,317 |
282,942 |
228,701 |
201,063 |
||
tryck- ............................... |
232,598 |
278,224 |
212,977 |
228,239 |
345,588 |
467,169 |
andra slag ........................ |
235,400 |
383,332 |
348,275 |
462,919 |
||
Pappersmassa (trämassa) ............ |
736 |
— |
21,772 |
18,023 |
3,222 |
— |
Strumpor och strumpstolsarbeten, |
||||||
ej spec.: glödstrumpor ......... |
- |
— |
222 |
296 |
3,589 |
21,793 |
Superfosfat .............................. |
— |
— |
— |
46,228 |
125,496 |
16,764 |
Trävaror: |
||||||
Sågade af furu eller gran: |
||||||
plankor, bräder m. m. ......... |
210,177 |
395,793 |
532,720 |
643,566 |
410,813 |
1,205,227 |
Snickeriarbeten m. m.: |
||||||
bräder, hyflade..................... |
251,378 |
493,248 |
334,481 |
916,877 |
1,031,870 |
2,555,318 |
byggnadsmaterial.................. |
2,270 |
8,591 |
17,385 |
24,230 |
53,260 |
81,980 |
andra slag........................... |
15,920 |
19,450 |
2,822 |
4,105 |
114,385 |
71,485 |
Tändstickor .............................. |
567,333 |
526,766 |
637,441 |
843,115 |
766,678 |
777,267 |
Andra varor.............................. |
8,121 |
13,592 |
38,610 |
36,448 |
34,830 |
26,931 |
Summa |
2,693,484 |
3,700,769 |
3,786,465 |
5,079,605 |
5,463,886 |
| 8,894,849 |
Tabell C.
1908 |
1909 |
1908 |
1909 |
||
£ |
£ |
£ |
£ |
||
Kalciumkarbid .................. |
80,334 |
119,997 |
Verktyg ........................... |
537,816 |
413,150 |
Glasvaror........................... |
206,287 |
182,815 |
Fotogenkök........................ |
— |
46,243 |
Elektriska artiklar ............ |
368,448 |
221,728 |
Tryckpapper ..................... |
641,944 |
589,398 |
Järn och stål..................... |
1,139,757 |
1,171,841 |
Papper, annat slag ............ |
682,831 |
617,107 |
Lampor med tillbehör ......... |
113,618 |
113,065 |
Trävaror, hyflade ............... |
301,523 |
364,455 |
Mjölkseparatorer ............... |
— |
87,053 |
» ohyflade ............ |
879,855 |
683,196 |
Telefoner........................... |
211,714 |
116,472 |
» för låd- och dörr- |
||
Tändstickor........................ |
181,334 |
155,875 |
tillverkning..................... |
23,474 |
12,277 |
Maskiner........................... |
2,587,353 |
2,628,085 |
Trämassa........................... |
4.638 |
1,554 |
Söm ................................. |
59,033 |
56,559 |
20
Handelsrådet.
Departement.* ■
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
Med åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer kommerskollegium,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att under de
villkor, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i kollega utlåtande
antydda grunder kunna varda af Kungl. Maj:t fastställda, såsom
understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande under
åren 1912—1916 af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige
och Australien bevilja ett anslag å 500,000 kronor, däraf för första året
150,000 kronor, för andra året 125,000 kronor, för tredje året 100,000
kronor, för fjärde årot 75,000 kronor och för femte året 50,000 kronor,
samt däraf å extra stat för år 1913 anvisa 275,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att af sistnämnda belopp redan under år 1912 för
ändamålet disponera 150,000 kronor.
Handelsrådet, med hvilket jag samrådt i denna fråga, har i princip
tillstyrkt bifall till den af rederiaktiebolaget Transatlantic i ärendet
gjorda framställningen i den form kommerskollegium föreslagit. Vid
öfverläggningen inom handelsrådet framhölls vikten af att vid statssubventionerade
rederiföretag i allmänhet noggrann kontroll ägde rum
öfver företagens räkenskaper med hänsyn till tillämpningen af gifna
bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet. Därjämte betonades
betydelsen af att för subventionerade ångbåtslinjer med styckegodstrafik
icke några bestämmelser meddelades, som kunde förminska linjernas
förmåga att iakttaga bestämda afgångstider.
Statsunderstöd till enskilda affärsföretag bör utan tvifvel lämnas
med synnerlig varsamhet och i stort sedt allenast i undantagsfall. Utan
att göra anspråk på att fullt fixera gränsen för statens understödjande
verksamhet i förevarande hänseende, vill jag såsom min mening framhålla,
att direkt penninghjälp af ifrågavarande slag från statens sida
i stort sedt endast bör komma i fråga, då man därmed befordrar ett
allmänt nationalekonomiskt intresse af större betydenhet eller då genom
direkta åtgöranden från statens sida t. ex. genom dess tullpolitik en viss
näringsgren råkat i särskildt brydsamma ekonomiska omständigheter.
Under den senare kategorien kan nu förevarande subventionsfråga icke
inordnas. Spörsmålet blir vid sådant förhållande, huruvida förevarande
företag är eller kan väntas blifva af sådan allmän nationalekonomisk
betydelse, att ett statsunderstöd kan anses påkalladt.
Vid en pröfning häraf ligger det nära till hands att söka göra
sig reda för, hvad de transoceanska ångbåtslinjer, som hittills åtnjutit
statsunderstöd, må hafva betydt för landets ekonomiska utveckling. Ett
21
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 191.
slutligt omdöme härom är utan tvifvel ännu för tidigt att fälla. Linjernas
påverkan på vårt ekonomiska lif har ännu varit af allt för kort varaktighet
och säkerligen ännu icke vunnit tillräcklig stadga för att
grunda ett omdöme af sådan beskaffenhet. Men det synes icke vara
för djärft att påstå, att rent positivt gynnsamma verkningar af dessa
ångbåtslinjer på vissa sidor af landets ekonomi redan börja komma till
synes, somliga mera direkt påtagliga och med siffror uppvisbara, andra
ännu så länge mindre klart skönjbara, men i allt fall af beskaffenhet
att inge goda förhoppningar för framtiden. Det har redan förut i sammanhang
med behandling af frågorna om fortsatt subvention till La
Plata-linjen och ångbåtslinjen till Ostasien blifvit inför Kungl. Maj:t och
Riksdagen påvisadt, hurusom ej endast dessa linjer under respektive
subventionstider afsevärdt utvecklats med alltjämt ökade frakter och
förbättrade ekonomiska resultat af deras verksamhet, utan ock vår
export till de utomeuropeiska länder, med hvilka linjerna förbinda vårt
land, i stort sedt visat en aktningsvärd stegring. Linjernas egen utveckling
betyder, i betraktande af det betydande tonnage de representera,
gifvetvis en icke oväsenlig förstärkning af landets sjöfartsnäring. Den
ökade exporten till de ifrågavarande utomeuropeiska länderna kan bero
på andra faktorer än förekomsten af de båda linjerna, och det torde
vara förenadt med mycket stora svårigheter att bindande leda i bevis, att
linjerna i verkligheten utgjort den enda eller afgörande anledningen till
uppsvinget. Men när en förklaring till detta uppsving skall sökas, lärer
i hvarje fall icke någon närmare till hands liggande vara att finna än
de direkta inhemska linjernas verksamhet. För min del tvekar jag icke
heller att ställa den ökning, som under senare åren ägt rum i vår export
till La Plata-länderna och Ostasien, i ett direkt kausalsammanhang med
de svenska linjerna till dessa länder.
Jag antydde nyss, att äfven andra för vårt ekonomiska lif gynnsamma,
ehuru ännu så länge mindre klart skönjbara, verkningar af ifrågavarande
linjer visat sig eller med tillförsikt kunde förväntas.
I sådant hänseende tillåter jag mig, jämte erinran, hurusom kommerskollegium
och generaltullstyrelsen i gemensamt underdånigt utlåtande
den 8 februari 1911 med förslag till förordning angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel af utländsk vara utvecklat detta instituts
betydelse för svenskt affärslif, tillika framhålla, att af hvad ämbetsverken
härvid anfört framgår såsom ämbetsverkens mening, att sådana lättnader
i vår tullagstiftning, som det föreslagna nya institutet samt frihamn och
frilager innebure, skulle jämte direkta ångbåtslinjer till utomeuropeiska
länder tjäna som häfstång för tillskapande och utvecklande af en transito
-
22 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 191.
handel i större skala. Med särskilda propositioner den 22 mars 1912
har Kungl. Maj:t förelagt Riksdagen förslag till förordning om frilager
samt till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel
af utländsk vara. Då jag tillstyrkte dessa förslags framläggande, lät
jag härvid — framför allt gäller detta det senare förslaget — i väsentlig
grad bestämma mig af förhoppningen att kunna befordra den svenska
handelns och närmast transitohandelns utveckling. Jag höll nämligen
före, att dessa författningsförslag vore särskildt ägnade att bereda möjlighet
för vårt land att förskaffa sig ökad andel i sistnämnda gren af
den internationella samfärdseln. Det är min öfvertygelse, att det sålunda
afsedda ändamålet med ifrågavarande lagstiftning i betydande grad befordras
af reguljära transoceanska linjer, som kunna direkt tillföra vårt
land varor, hvilka äro lämpade att utgöra föremål för transitohandel.
För oss gäller det härvid närmast att tänka på afsättningen i vårt östra
grannland — vårt naturliga uppland i förevarande hänseende.
Med afseende å hvad jag sålunda anfört har jag kommit till den
uppfattningen, att de nu statsunderstödda transoceanska ångbåtslinjernas
verksamhet redan blifvit al en alsevärd betydelse för olika grenar af
vårt ekonomiska lif och att deras inflytande härutinnan för framtiden
efter allt att döma kan förväntas komma att fortfara i stegrad grad.
Utan att så vore förhållandet, måste ändamålet med statsunderstöden
anses förfeladt. Dessas uppgift får för öfrigt icke tänkas vara åt annat
än temporär natur. Uppgiften är i hvarje fall slutförd, då linjerna själfva
förmå bära sina kostnader, och den tidrymd, inom hvilken ett sådant
utvecklingsstadium kan ernås, måste äga en relativ begränsning, för att
icke subventionsprincipen skall inge betänkligheter.
Med den uppfattning, jag sålunda utvecklat rörande de af staten
nu understödda ångbåtslinjerna, är det tydligt, att jag icke kan hafva
någon principiell erinran mot, att staten gifver sitt ekonomiska stöd åt
linjer äfven till andra trakter af jorden. Förutsättningen är, att linjerna
kunna väntas tillföra vårt land ekonomiska värden af större omfattning
och blifva af mera allmän betydelse, och att de äga sådana utvecklingsmöjligheter,
att de efter en icke allt för lång tid kunna uppehållas utan
statens ekonomiska hjälp. Huruvida dessa förutsättningar finnas, kan
vid en ny linjes startande naturligtvis vara mycket svårt att bedöma.
Beträffande linjen till Australien, till hvilken statsunderstöd nu
sökes, är densamma icke ny utan har, såsom den föregående framställningen
utvisar, redan existerat omkring fem år. Redan denna omständighet
gör, att svårigheterna att bedöma, huruvida nyssnämnda förutsättningar
för beviljande af statsunderstöd äro för handen, i hvarje fall
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 191.
icke äro större än dem, som förelågo, då statsunderstöd första gången
beviljades till La Plata-linjen och linjen till Ostasien. Tvärtom har man
i de fem års erfarenhet, som linjen till Australien har bakom sig, i
stort sedt en säkrare faktor för den nu föreliggande subventionsfrågans
bedömande än dem, man hade att räkna med vid pröfningen af de båda
andra subventionsfrågorna.
Dessa erfarenheter synas, att döma af hvad handlingarna i ärendet
förmäla, gifva vid handen, att den trade, på hvilken sökandebolaget
opererar, ingalunda är lättarbetad för en direkt svensk linje. Svårigheter
af olika slag, för hvilka bolaget redogjort och som jämväl af
kommerskollegium ytterligare understrukits, hafva yppat sig för linjen
särskild t i konkurrens med andra linjer, och sådana svårigheter lära
jämväl i fortsättningen vara att räkna med. Dessa svårigheter, som
gälla möjligheten för linjens själfständiga ekonomiska bärighet och
alltså äro af vital betydelse för företaget, få icke underskattas. Men å
andra sidan synes den förebragta utredningen göra sannolikt, att svårigheterna
med åren skola kunna mer eller mindre öfvervinnas. Redan
de af sökandebolaget under linjens hittillsvarande tillvaro gjorda, dyrköpta
lärdomarna torde böra i och för sig hafva beredt bolaget medel
att i viss mån neutralisera de förefintliga hindren för en lycklig ekonomisk
utveckling af linjen. Den ingående kännedom om traden, som
måste hafva vunnits under ett flerårigt arbete på densamma, en erfarenhet
som bland annat är att hänföra till den handelsomsättning, som på
traden förmedlas, till möjligheten af samsegling med andra linjer och
knytande af förbindelser jämväl af andra slag för tryggande af linjens
bestånd, torde härvid kunna tillmätas särskild betydelse.
I och för sig äro dessa omständigheter gifvetvis långt ifrån tillräckliga
för att läggas till grund för ett antagande om linjens lyckliga
utvecklingsmöjligheter. De kunna än mindre, utan samband med andra
skäl, tjäna som motivering för en statssubvention.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande pekat på några andra än
nu berörda förhållanden, som enligt kollega åsikt göra det sannolikt,
att linjen inom en öfverskådlig framtid skall kunna bära sig. Jag är
också för egen del benägen att tillmäta dessa sakförhållanden den betydelse,
att förhoppning om en lycklig utveckling för linjen därpå
skall kunna grundas.
Med utgångspunkt från denna uppfattning, enligt hvilken goda
utsikter synas förefinnas att åt svenskt tonnage och svenskt sjöfolk
trygga ett betydelsefullt verksamhetsområde, har jag gått till undersökning
om linjens betydelse för vårt näringslif i öfrigt. De Bakför
-
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 191.
hållanden, som härutinnan särskild! genom den af kommerskollegium
förebragta utredningen ådagalagts, te sig onekligen mera påtagligt
gynnsamma än de förut af mig berörda. Jag tänker härvid framför
allt på de utvecklingsmöjligheter, som synas vara förhanden för en
direkt export på Australien. Särskild! anmärkningsvärd och. ägnad
att ingifva goda förhoppningar för framtiden är den omständigheten,
att denna export, som under de senare åren varit i stadigt stigande,
särskildt visat bestämd tendens till ökning i fråga om hel- och halffabrikat.
Hvad sålunda genom den förebragta utredningen framkommit rörande
våra afsättningsmöjligheter på Australien innefattar enligt min mening
fullgiltig anledning att genom särskilda åtgärder äfven från statens sida
söka låta dessa möjligheter komma till sin rätt och därigenom ytterligare
utvidga marknaden för våra industrialster.
Hvad slutligen beträffar den nu ifrågavarande linjens betydelse
för vår handel och särskildt den betydelse, linjen kan, i händelse frihamnar,
frilager och den art af tullrestitution, hvarom jag förut talat,
komma till stånd, fä för vår transitohandel är med det föreliggande
materialet svårt att säkert bedöma. Att äfven hithörande grenar af
affärslifvet böra kunna hafva ett afgjordt intresse af linjens fortsatta
uppehållande, synes mig emellertid sannolikt.
Med afseende å de af mig nu utvecklade synpunkter och då
några utsikter, att linjen utan statsunderstöd skall kunna bära sig under
de närmaste åren, ej finnas, tvekar jag icke att tillstyrka, att sådant
understöd varder sökandebolaget beredd för uppehållande af linjen ifråga.
Hvad beloppet beträffar och dess fördelning under loppet af fem
år har jag ingen erinran att göra mot hvad kommerskollegium föreslagit.
Understödet skulle alltså utgöra i det hela 500,000 kronor, fördelade
på fem år sålunda, att 150,000 kronor utgå första året, 125,000 kronor
det andra, 100,000 kronor det tredje, 75,000 kronor det fjärde och
50,000 kronor det femte. Den successiva minskningen i understödet
synes mig särskildt väl afvägd och ägnad att framhäfva en af de principer,
som höra vara grundläggande vid bedömande af subventionsfrågor
af ifrågavarande slag, den nämligen att understödet skall möjliggöra för
företaget att så småningom bära sig utan hjälp.
Om jag alltså i denna del obetingadt följer kommerskollegii förslag,
anser jag mig dock icke hafva anledning tillstyrka, att, på sätt kollegium
ifrågasatt, subventionen utgår tidigare än år 1913. På nämnda års
stat skulle alltså behöfva begäras 150,000 kronor.
Med afseende å dels hvad jag anfört till statsrådsprotokollet öfver
utrikesdepartementsärenden den 15 mars 1912 vid föredragning af fråga
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 191.
25
ota inköp af beskickningshus i Berlin äfvensom öfver finansärenden den
i samma manad vid föredragning af fråga om förbättring af pensioneringen
mom de tre första klasserna af handelsflottans pensionsanstalt,
dels oc-k hvad for Riksdagen enligt nådigt beslut sistnämnda dag blifvit
anmaldt darom, att ett i statsverkspropositionen till innevarande års
Riksdag under utgifter för kapitalökning för visst byggnadsföretag vid
Uppakra järnvägsstation beräknadt belopp icke behöfver tagas i anspråk
V j ?Vaf -mig nU lfl%asatta anslaget beviljas utan att någon förändring
deY°r ^^yarande års Riksdag redan framlagda riksstatsförslagets
inkomstsida darfor behöfver äga rum.
Vid statsunderstödet böra i stort sedt knytas enahanda villkor,
som aro bestamda for La Plata-linjen och linjen till Ostasien. Hvad
ko m mer skollegium rörande grunderna för dessa villkor föreslagit, kan
jag i allt biträda, och torde jag få återkomma till detaljerna i detta
ämne, därest anslag varder beviljadt för förevarande ändamål. Emellertid
ar det bland de bestämmelser, som jag tänkt mig böra stadgas, särskildt
t11?''! ?a, V1, JfS redan nu anhåller att få fästa uppmärksamheten.
1 hkhet med hvad som gäller för La Plata-linjens vidkommande skulle
före afgången från Goteborg, åtminstone under tiden maj—oktober,
an opas annan svensk hamn, där gods, destineradt till respektive transoceanskt
land finnes att afhämta i så stor myckenhet, att afsevärd förlust
genom famnens anlöpande icke uppstår. I underdånig skrifvelse
den b april 1912 har svenska trävaruexportföreningen framhållit att en
bestämmelse af denna lydelse icke ens i någon mån tillgodoser de norrländska
travaruexportorernas intressen. Under framhållande i öfrigt
att norska trävaruexportörer befraktade ifrågavarande linjes fartyg för
afsevardt lägre pris än de frakter som gällde för trävaror, som skeppades
tran Norrland till Australien, och att de-norrländska trävaruexportörernas
intressen därigenom skadades, hemställer föreningen, att såsom villkor
för subvention åt linjen måtte stadgas, att dess båtar skulle vara skyldiga
hamn"1 ^ Undör skePPningssäsongen anlöpa äfven norrländsk
. bestämmelse af detta innehåll skulle otvifvelaktigt i icke ringa
man förrycka planen för linjens arbete, och det är framför allt fasa
vardt att den skulle i hog grad försvåra för linjen att iakttaga bestämda
gangstider. För eu linje som söker att mer och mer koncentrera sig
pa styckegodstrafik skulle ett bristande härutinnan vara ganska äfvenW;
tmåter mig härvid äfven ånyo erinra därom, att handels
radet
framhållit betydelsen af att för subventionerade ångbåtslinjer med
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 150 käft. (Nr 191.) i
2g Rungt. Majds Råd. Proposition R:o OM*
styckegodstratik icke några bestämmelser meddelades, som kunde förminska
linjernas förmåga att iakttaga bestänka afgangstider.
På grund af hvad jag sålunda föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Maj,t ^fsåso^und^rS bil’rederiaktiebolaget Transatlantic för uppehållande
under åren 1913-1917 af »gelbimden^ ångfcrWg^anddje
mellan Sverige och Australien bevilja ett anslag a 500,000 kronor att,
“4 de villkor Kungl. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
af mig tillstyrkta grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå med iöfyOOO
krono? år 1913, 125,000 kronor år 1914, 100,000 kronor ar 1915,
75,000 kronor år 1916 och 50,000 kronor år 1917 samt
att till beredande af sådant understöd åt bolaget under^ ar 1913
på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel for samma ar anvisa
ett belopp af 150,000 kronor.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. ... vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
k
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912,