Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
1
Nr 188.
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
öfverlåtelse till landtförsvaret af Kungsgården Rf or et i
Kopparbergs län in. in.; gifven Stockholms slott den 12
april 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,
att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af tolftusen
kronor må tagas i anspråk för inlösande af Carl Edvard Carlströms
stärblmsdelägare tillkommande rätt i afseende å förra landshöfdingebostället
kungsgården Noret i Kopparbergs län m. m. samt
att det å bifogade karta inom grön begränsningslinje utmärkta område
af egendomen må af domänstyrelsen öfverlämnas till landtförsvaret
för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet med tillträdesrätt
räknad från den 14 mars 1912.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
David Bergström.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 117 käft. (Kr 188.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
d Stockholms slott den 12 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvåkd,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde:
»På sätt framgår af upprättad karta, som torde få bifogas statsrådsprotokollet
för denna dag, utgöres den mark, som staden Falun
upplåtit till kaserntomt och öfningsfält för Dalregementet, af tre särskilda
områden belägna väster och öster om förra landshöfdingebostället
kungsgården Noret i Kopparbergs län. Då berörda områden ansetts
för ändamålet otillräckliga, har i planen för Dalregementets förläggning
till Falun ingått, att äfven mark af egendomen Noret skulle tagas i anspråk
för öfningsfältet.
Kungsgården Noret är emellertid genom kontrakt den 28 september
1900 och därå den 13 oktober 1905 tecknad transport utarrenderad till
Carl Edvard Carlströms stärbhusdelägare för tiden till den 14 mars
1921 mot ett årligt arrende af 370 kronor samt med skyldighet för
arrendatorerna att antingen genom nybyggnad under arrendetiden redovisa
eller ock vid egendomens afträdande till kronan kontant gälda ett
3
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 188.
belopp af 30 kronor för år. I detta arrende ingår dock egentligen endast
det område, som å kartan finnes omslutet af en grön begränsningslinje,
jämte därå varande byggnader. I fråga om öfriga delen af Noret,
hvilken del utgör utmark och å kartan utmärkts inom blå begränsningslinje,
hafva arrendatorerna blott rätt till viss årlig utsyning och afverkning
af virke samt rätt att använda betet å densamma för egendomens
vinterfödda kreatur, med de inskränkningar dock, som af vederbörande
jägmästare kunna föreskrifvas. Enligt § 15 i kontraktet åligger det
arrendatorerna att, där sådant för allmännyttigt ändamål å Kronans
vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande
lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande
den förlust, som därigenom tillskyndas dem.
Framställning till 1908 års Riksdag.
På förfrågan förklarade arrendatorerna i skrifvelse den 10 januari
1907 sig vilja afstå från arrendet mot en godtgörelse för den förlust,
som därigenom komme att tillskyndas dem, af 1,500 kronor för hvarje
återstående arrendeår samt 1,000 kronor för verkställda nybyggnader och
reparationer. Kunde denna godtgörelse icke beviljas dem, hemställde
de, att beloppet finge bestämmas af tre gode män, af hvilka af- och
tillträdaren valde hvardera sin och den tredje utsåges al de sålunda
valde eller, om dessa ej blefve om valet ense, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län.
Chefen för Dalregementet anförde härom, att det af arrendatorerna
framställda anspråk på ersättning för arrendets afträdande icke stode i
rimlig proportion till den årliga arrendesumman. Det utarrenderade
områdets läge i förhållande till den öfningsterräng, som redan upplåtits
till regementet, vore emellertid sådant, att afsevärda olägenheter däraf
måste uppkomma för såväl regementet som arrendatorerna. Regementet
behöfde för utförandet af öfningar äga rätt att när som helst passera
den utarrenderade marken, men man kunde befara, att, då olägenheter
af regementets närhet gjorde sig gällande, förbud skulle meddelas regementet
för områdets beträdande. Skulle en antaglig öfverenskommelse
med arrendatorerna ej kunna vinnas, hemställde regementschefen, att en
del af det utarrenderade området måtte mot afdrag å arrendeafgiften
afskiljas och tilläggas regementets öfriga mark, hvarigenom olägenheterna
för regementet delvis blefve undanröjda och ett antagligt öppet
öfningsfält erhölles, om än väl knappt för regementsöfningarna. Därjämte
borde tillstånd beredas för regementet att utan annan ersättnings
-
4
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 188.
skyldighet än för verklig skada beträda återstående arrendeområdet med
undantag af mark, hvarå växande gröda funnes, samt befogenhet lämnas
regementschefen att på lämpligt sätt utöfva inflytande vid bestämmandet
af skogsafverkning.
Den mark, som enligt regementschefens förslag skulle afskiljas
från det utarrenderade området, är å kartan belagd med streckad ljusröd
färg.
Chefen för femte arméfördelningen framhöll det vara en nödvändighet,
att ifrågavarande egendom öfverlämnades till landtförsvaret för
att bereda nödig öfningsterräng för Dalregementet. Ehuru regementet,
beträffande öfningsområdets utsträckning, skulle blifva nöjaktigt tillgodosedt,
äfven om det å kartan inom grön begränsningslinje utmärkta området
icke finge för regementets räkning disponeras förrän efter arrendetidens
utgång eller år 1921, skulle dock öfningsterrängen därigenom
blifva så till vida otillfredsställande, att tillgången på öppen mark blefve
alldeles för inskränkt. Nyss nämnda område innehölle omkring 10
hektar öppen mark och vore därför af särskild betydelse för regementet.
Äfven kunde åbyggnaderna, som vore i synnerligen godt skick, till
följd af den nära belägenheten till kasernetablissemanget, blifva till nytta
för regementet. Det syntes därför arméfördelningschefen vara mycket
önskvärdt, att äfven detta område redan från början ställdes till regementets
förfogande. I likhet med regementschefen ansåge arméfördelningschefen
frågan om ersättning åt arrendatorerna för mistning af
arrenderätten lämpligen kunna hänskjutas till tre gode män. Kunde
emellertid antaglig öfverenskommelse icke åvägabringas, instämde arméfördelningschefen
i hvad regementschefen för sådant fall föreslagit.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement förklarade sig hafva
från domänstyrelsen under hand inhämtat, att, enligt sistnämnda ämbetsverks
åsikt, den i arrendekontraktet intagna bestämmelsen om skyldighet
för arrendatorerna att för allmännyttigt ändamål afstå mark eller
lägenhet mot afdrag af arrendeafgiften icke skäligen kunde tolkas så
vidsträckt, att hela det arrenderade området skulle kunna fråntagas
arrendatorerna mot befrielse från arrendeafgiften, en åsikt, som äfven
arméförvaltningen för sin del ansåge riktig. Domänstyrelsen hade dock
icke haft något att erinra däremot, att arrendatorerna, med tillämpning
af ifrågavarande kontraktsbestämmelse, förpliktigades afstå den af regementschefen
föreslagna delen af berörda område mot däremot svarande
afdrag å arrendeafgiften.
Hvad anginge den af arrendatorerna begärda ersättningen för af -
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188. 5
ståendet från arrenderätten, måste enligt fortifikationsdepartementets uppfattning-
denna ersättning- med hänsyn till den af arrendatorerna erlagda
årliga arrendeafgiftens belopp anses orimligt högt tilltagen och således
icke böra beviljas. Vid sådant förhållande och då regementschefen förklarat,
att regementet för sina öfningar skulle kunna tills vidare åtnöjas
med en mindre del af ifrågavarande område, ansåge arméförvaltningen,
att för närvarande endast denna del däraf borde tagas i anspråk.
Hörda öfver regementschefens förslag, förklarade arrendatorerna sig
emellertid icke kunna ingå på den föreslagna afsöndringen af viss mark
från det arrenderade området, hvarigenom arrendets värde enligt deras
åsikt skulle väsentligt nedbringas. Arrendatorerna hade nedlagt betydande
kostnader på landtbruket just på den grund, att kontraktet gällde
till den 14 mars 1921, och det arrenderade området vore ej större, än
hvad som oundgängligen kräfdes, för att de skulle hafva sin bärgning.
Den öppna jord, regementschefen önskade få afsöndrad, motsvarade ungefärligen
en tredjedel af den bästa åkerjorden. Förlorade arrendatorerna
denna del, måste allt hvad till gårdens ekonomi hörde omläggas,
och detta under den tid, då på grund af förbättrade konjunkturer arrendatorerna
skulle skörda frukterna af sitt arbete. Endast genom värdering
af tre gode män kunde antagligt förslag till öfverenskommelse
vinnas beträffande arrendets afträdande i dess helhet.
Dåvarande t. f. departementschefen anförde till statsrådsprotokollet
den 31 januari 1908, att, då arrendatorerna vägrat att ingå på en öfverenskommelse
om afträdande af en del utaf egendomen samt i allt fall,
på sätt regementschefen framhållit, åtskilliga olägenheter å ömse sidor
skulle komma att kvarstå och ytterligare ersättningsanspråk vara att
motse, syntes det t. f. departementschefen ändamålsenligast att söka få
hela frågan afgjord på en gång genom hela arrendets upphörande den
14 mars 1909, d. v. s. vid den tid, då regementets inflyttning i de nya
kasernerna vore nära förestående. Visserligen måste den af arrendatorerna
fordrade godtgörelsen anses allt för hög, men de hade därjämte
förklarat sig villiga att låta denna fråga afgöras af tre gode män, utsedda
en af dem, en af Kronan och den tredje af dessa, eller, om de
ej kunde enas om valet, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs
län. Mot ett sådant förfaringssätt hade t. f. departementschefen
intet att erinra. Därigenom borde ersättningsfrågan blifva opartiskt bedömd
och ett skäligt ersättningsbelopp bestämdt, hvilket icke torde
kunna sättas högre än det af arrendatorerna begärda eller 1,500 kronor
om året från den 14 mars 1909 till den 14 mars 1921, d. v. s. för 12 år
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 188.
N yutredning.
6
utgörande 18,000 kronor jämte ersättning för fullgjord byggnadsskyldighet
till värde öfverstigande, hvad dem enligt kontraktet ålåge, dock högst
1,000 kronor. Dessa belopp kunde utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar.
På dåvarande t. f. departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t 1908 års Riksdag (proposition nr 59) medgifva, att förra landshöfdingebostället
Noret måtte den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret
för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet.
Riksdagen biföll denna proposition utom hvad angår det område,
som å kartan utmärkts inom en grön begränsningslinje.
Genom nådigt bref den 22 maj 1908 föreskref Kungl. Maj:t, att
den del af landshöfdingebostället, som sålunda finge öfverlämnas till
landtförsvaret, skulle den 14 mars 1909 öfverflyttas från Domänstyrelsens
till fortifikationsdepartementets vård och förvaltning; och togs området
i början af april 1909 i besittning af regementet.
Genom samma nådiga bref den 22 maj 1908 anbefalldes fortifikationsdepartementet
att, efter vederbörande militära myndigheters hörande,
verkställa utredning, huruvida arrendatorerna kunde helt eller delvis
bibehållas vid dem tillkommande betesrätt, samt att, därest denna rätt
ansåges icke kunna få af dem oförändrad bibehållas, efter samråd med
domänstyrelsen afgifva förslag till de åtgärder, som kunde af omständigheterna
påkallas.
Under skriftväxling härom meddelade chefen för Dalregementet, att
arrendatorerna, enligt hans åsikt, icke kunde »annorledes än nattetid
bibehållas vid dem enligt kontrakt tillkommande betesrätt å den del af
bostället, som skulle till landtförsvaret öfverlämnas, enär utmarken under
hela sommaren och hösten så godt som dagligen af regementet
måste tagas i anspråk för öfningar i fälttjänst».
Arrendatorerna förmälte sig vidhålla, att de ej ville afstå från betesrätten
annorledes än i sammanhang med hela egendomens afträdande.
Länsmannen, med hvilken kronofogden förenade sig, anförde, att
det genom indragning af betesrätten torde blifva omöjligt för arrendatorerna
att uppföda den kreatursbesättning, som egendomen kräfde, och
att från ladugården erhålla den afkastning, som erfordrades för täckande af
kostnaderna för egendomens skötsel och arrendeutgifterna, samt att, med
hänsyn till det af regementschefen framhållna behof af marken för öfningar,
ingen annan utväg funnes för arrendatorerna än att frånträda
hela arrendet mot godtgörelse, som lämpligen borde bestämmas af skiljemän,
därest ej uppgörelse på annat sätt kunde åstadkommas.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
Sedan arrendatorerna i skrifvelse till Kungl. Majds befallningshafvande
meddelat, att de vore villiga afstå arrendet mot ersättning,
som bestämdes af gode män, tillstyrkte bemälde befallningshafvande
kronofogdens, af arrendatorerna gillade, förslag under anförande, att det
syntes uppenbart, att arrendatorerna efter upplåtelse af marken till
öfningsplats icke kunde bibehållas vid dem tillförsäkrad betesrätt och
efter betesrättens förlust svårligen kunde fullgöra dem åliggande skyldigheter
med afseende på egendomens bruk och skötsel.
Domänstyrelsen förklarade sig icke hafva något att erinra mot att
öfverenskommelse träffades med arrendatorerna om arrendets upphörande
före arrendetidens utgång.
Fortifkationsdepartementet ansåg sig emellertid böra fortsätta underhandlingarna
med arrendatorerna uti det i det nådiga brefvet angifna
syfte, men då arrendatorerna framställde anspråk på ersättning med
1,500 kronor för hvarje återstående arrendeår samt dessutom 1,000 kronor
för reparationer och nedlagda kostnader äfvensom särskild godtgörelse
för mistad optionsrätt, fann departementet dessa villkor oantagliga.
1909 års framställning''.
Regementets och arrendatorernas samrätt i fråga om Nore t visade
sig snart medföra åtskilliga olägenheter. Hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län anmälde arrendatorerna sålunda, dels i maj
1909 att Dalregementets manskap under öfningar i fälttjänst inträngt
på den af dem fortfarande innehafda jorden, dels ock i juli 1909 att
regementet uppfört skjutbana därstädes samt dagligen, utan arrendatorernas
hörande, företoge skjutöfningar med skarp ammunition, hvarjämte
regementsförvaltningen genom annons i ortens tidningar förbjudit arrendatorerna
tillträde till marken däromkring.
Sedan Carl Edvard Carlströms änka aflidit, erbjödo sig de öfriga
arrendatorerna hos chefen för Dalregementet att afstå arrendet i dess
helhet mot en ersättning af 12,000 kronor samt dessutom godtgörelse
för verkställda byggnadsarbeten och reparationer.
Regementschefen tillstyrkte, att arrenderätten i dess helhet måtte af
Kronan inlösas mot eu ersättning i ett för allt af 12,000 kronor jämte
godtgörelse för å byggnaderna nedlagda kostnader efter värdering. Såsom
skäl härför anförde regementschefen, dels att den af arrendatorerna
innehafda jordens läge vore sådant, att det visat sig vara förenadt med stor
olägenhet och kostnad för markskada, att den ej af regementet disponerades,
dels att det till regementet upplåtna öfningsfältet visat sig otillräckligt
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
under regementsöfningarna. Dessutom skulle där befintliga åbyggnader
blifva till stor nytta dels för inkvartering af underofficerare, för hvilket
ändamål, enligt verkställd undersökning, fyra lägenheter om 2 rum och
kök kunde för en ganska ringa kostnad beredas i befintliga byggnaderna
å Noret, och dels för inrymmande af ifrågasatt »vinterutrustning» af
fordon samt för uppställning af öfverflödiga manskapssängar, för hvilkas
förvaring nöjaktigt utrymme saknades. Efter af sakkunniga ifrågasatt
förändring af underoffieerslägenheterna i kasernerna uppstod i fråga
om sådana lägenheter brist, hvilken förr eller senare måste afhjälpas
genom nybyggnad, och om anskaffande af »vinterfordonsutrustning» beslötes,
måste en särskild vagnbod för dessa omedelbart uppföras, därest
ej byggnaderna å Noret finge disponeras, hvadan inlösandet af arrendet
syntes ekonomiskt fördelaktigt.
Regementschefen åberopade följande ekonomiska utredning angående
inlösandet af den till kungsgården Noret hörande, då utarrenderade
mark och lägenheter:
Inkvarteringsersättning för
4 sergeantslägenheter å
kr. 180.............................kr. 720
Sannolik inkomst af försåld
gröda ................................ » 300
kr. 1,020
Afgår ränta å lösen 12,000 » 600
Till amortering ..................kr. 420
Inlösen af arrendet .........kr. 12,000
5 % ränta därå.................. » 600
Afdrages härifrån kostnaden
för vagnbod...... » 3,500
O O 7
Återstår att förränta och
amortera ........................ » 8,500
Härtill minskad sannolik utgift för markskada kr. 100.
Chefen för femte arméfördelningen tillstyrkte regementschefens förslag.
Af skäl, som dels regementschefen anfört och dels framhållits i
statsrådsprotokollet för den 31 januari 1908, fann fortifikationsdepartementet
det synrör ligen önskvärd!, att jämväl den å kartan inom grön
begränsningslinje utmärkta delen af Noret öfverlämnades till landtförsvaret.
Väl ansåg departementet, att äfven den af arrendatorerna
senast fordrade ersättningen vore hög i förhållande till deras arrendeafgift,
men å andra sidan uppvägdes densamma af de fördelar som vore
förenade med hela egendomens öfverlämnande till landtförsvaret. Arrendetiden
utginge först den 14 mars 1921, och regementet skulle sålunda ända
till denna dag till stort men för utbildningen vara urståndsatt att obehiri
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188. 9
dradt nyttja den redan öfverlämnade skogsmarken, hvarest arrendatorerna
hade betesrätt, och att i någon som hälst mån betjäna sig af den
ifrågavarande odlade marken. Fortifikationsdepartementet beaktade, att
äfven arrendatorerna skulle lida obehag genom en fortsatt samrätt med
regementet och att de, som förut fordrat ersättning med 1,500 kronor
för hvarje återstående arrendeår, förutom godtgörelse för reparationer
och förbättringar, nedsatt sina anspråk med 4,500 kronor. Departementet
ville därför till stöd för antagandet af arrendatorernas senast
gjorda anbud framhålla ej mindre den omedelbara nyttan för regementet
från öfningssynpunkt att fritt och obehindradt kunna förfoga
öfver hela egendomen utan att befara anspråk på ersättning för förnärmande
af annans rätt än äfven det jämväl af regementschefen påvisade
förhållande i fråga om tillgodogörandet af de å egendomen befintliga
byggnader, hvarigenom statsverket komme att göra besparingar
till högre belopp årligen än den bestämda arrendeafgiften. Arrendatorerna
hade förbehållit sig särskild ersättning för nybyggnader och
reparationer. Departementet ansåge, att ersättningsbeloppet i berörda
afseende icke kunde komma att öfverstiga det först af arrendatorerna
angifna beloppet, 1,000 kronor, hvadan sammanlagda beloppet af den
arrendatorerna tillkommande ersättning skulle komma att uppgå till
högst 13,000 kronor. Fortifikationsdepartementet hemställde därför, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, dels att den å kartan
inom grön begränsningslinje utmärkta delen af Noret finge den 14 mars
1910 öfverlämnas till landtförsvaret för att tilläggas öfningsfältet för
Dalregementet, dels ock att den arrendatorerna tillkommande ersättning
för mistad arrenderätt m. m. finge med högst 13,000 kronor utgå från
landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Domänstyrelsen biträdde denna fortifikationsdepartementets framställning.
I beslut den 15 april 1910 fann Kungl. Maj:t emellertid framställningen
icke kunna bifallas.
Förevarande framställning.
Sedan fortifikationsdepartementet i anledning häraf den 27 april
1910 anmodat regementschefen att inkomma med nytt förslag till ordnande
af Kronans mellanhafvande med arrendatorerna angående betesrätten,
öfverlämnades med skrifvelse från chefen för Femte arméfördelningen
den 12 augusti 1911
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 147 haft. (Nr 188.) 2
1911 års förhandlingsresultat.
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
dels ett af arrendatorerna till regementschefen den 9 januari 1911
afgifvet och af hononi tillstyrkt anbud att afstå arrendet mot 11,000
kronor jämte ersättning för nybyggnader och reparationer efter värdering,
dels en den 20 mars 1911 af kasernofficeren uppgjord tablå, eldigt
hvilken kronan skulle kunna påräkna inkomst af jord och hus till ett
belopp af 1,108 kronor årligen samt befrias från markskada, värderad
till 240 kronor, hvarjämte, efter förändring af manbyggnaden för en
kostnad af 2,700 kronor till tre lägenheter om kök och rum, årligen
skulle i inkvarteringsbidrag till sergeanter inbesparas 540 kronor,
dels en af regementschefen uppgjord tablå öfver behof och tillgångtill
underofficerslägenheter vid regementet,
dels ock slutligen ett af arrendatorerna den 4 augusti 1911 afgifvet
anbud att för 14,000 kronor i ett för allt afträda arrendet den 1
juli 1912.
I en till arméförvaltningen samtidigt ingifven skrifvelse förklarade
arrendatorerna, att de för afstående af allenast den dem tillförsäkrade
betesrätten fordrade en ersättning efter 3 kronor per tunnland och år
eller för hela området, utgörande 400 tunnland, 1,200 kronor för- hvarje
återstående arrendeår.
Sedan denna skrifvelse remitterats till regements- och arméfördelningscheferna,
förklarade dessa arrendatorernas fordringar öfverdrifna
eller orimliga, och till bestyrkande häraf åberopade regementschefen ett
af statens landtbruksingenjör Göran Schmidt den 9 augusti 1910 afgifvet
intyg, att värdet af betet å ifrågavarande skogsmark (ej å inägorna
eller beteshagarna) ej kunde öfverstiga 60 kronor per år.
Fortifikationsdepartementet anmodade nu regementschefen att inhämta
yttrande från arrendatorerna, huruvida de, såsom de förut förklarat,
vore villiga att låta ersättningsbeloppet för arrendets afträdande
bestämmas af skiljemän, samt tillika framställa ytterligare fråga till
arrendatorerna, om de vore villiga att afstå endast betesrätten och i
sådant fall uppgifva, hvad de därför fordrade, eller medgifva, att frågan
om detta ersättningsbelopp hänskötes till skiljemän. Samtidigt anhöll
departementet i skrifvelse till domänstyrelsen om dess uttryckliga yttrande,
huruvida, enligt styrelsens åsikt, betesrätten å skogsmarken kunde
på grund af ofvan anförda bestämmelse i § 15 af kontraktet undantagas
från arrendet.
Med skrifvelse till fortifikationsdepartementet den 21 november 1911
öfversände regementschefen arrendatorernas svar på de gjorda förfrågningarna
af innehåll, att de numera ej ville åt skiljemän öfverlämna
11
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 188.
bestämmandet af ersättningsbeloppet för arrenderättens afstående, samt
att de ej heller ville afstå från betesrätten utan komme att fortsätta
arrendet till arrendetidens slut, hvarvid de icke komme att godkänna
eller tåla något som helst intrång i arrenderätten.
Domänst yreisen meddelade i svarsskrifvelse den 17 november 1911
att, enligt styrelsens åsikt, arrendatorerna icke kunde på grund af bestämmelserna
i § 15 af kontraktet åläggas att afstå från dem i gällande
arrendekontrakt tillförsäkrad rätt till bete å egendomens skogsmark.
Fortilikationsdepartementet lät härefter sin domäntjänsteman vidtaga
undersökningar å ort och ställe och i eu den 15 februari 1912 afgifven
promemoria framhöll denne, att antagande af det af C. E. Carlströms
arfvingar senast afgifna anbudet att för 14,000 kronor i ett för allt den
1 juli 1912 afträda arrendet syntes, ehuru priset visserligen vore högt,
likväl vara för statsverket ekonomiskt fördelaktigt, bland annat därför,
att regementet därigenom erhölle lämplig öfningsterräng utan att för
den skull, så som Kungl. Maj:t medgifvit, nedhugga skogen och denna,
om regementet hade för öfningar tillgång till den af arrendatorerna
innehafda marken, kunde gifva en väsentligt högre inkomst än nu vore
fallet, då öppen öfningsplats måste beredas å skogsmarken och skogen
därför nedhuggas utan hänsyn till en rationell skogsvård. Den inkomst,
som skulle erhållas genom nedhuggande af större delen af skogen, hade
af jägmästare beräknats till 17,000 kronor. Om däremot nu en uppgörelse
komme till stånd och skogen således finge kvarstå, borde den
med omsorgsfull skötsel, baserad på uthållighetshuggning genom ljusocb
renshuggningar, så att de vackra timmerämnena kunde få växa ut
till kvalitetsträd, kunna lämna en nettoinkomst af minst 2,000 kronor
årligen. Enligt domäntjänstemannens förmenande borde, utöfver hvad
som beräknats i kasernofficerens tablå den 20 mars 1911, jämväl en
mindre bostadsbyggnad kunna för en summa af 300 kronor inredas till
en lägenhet för underofficerare, hvarigenom mot en kostnad af 3,000
kronor fyra lägenheter om 2 rum och kök skulle blifva tillgängliga,
medförande inbesparade inkvarteringsbidrag af 720 kronor årligen i
stället för det af kasernofficeren i hans tablå beräknade belopp af 540
kronor. Att bostäderna behöfdes synnerligen väl för underofficerarnas
familjer framginge däraf att af regementets 25 sergeanter 23 vore gifta
men att regementet endast hade 20 bostäder för gifta sergeanter.
För belysande af den ekonomiska sidan af saken hade domäntjänstemannen
uppgjort följande tablå:
Domänfcjänste
mannens
undersökning.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
Slutliga aftalet
med
arrendatorerna.
Utgift (en gång för alla).
Inlösen af arrendekontraktet i ett för allt ................................... 14,000 kr.
Reparation af bostäderna.................................................................... 3,000 »
Summa 17,000 kr.
Inkomst (årligen).
Inkomst af åkerjorden ................................................... |
678 |
kr. |
|
4 inkvarteringsbidrag å 180 kronor ....................... |
720 |
» |
|
Inbesparad markskadeersättning................................. |
150 |
» |
|
Inbesparad ersättning, som hittills årligen till arrendatorerna |
|||
utgått för en från hagmarken gjord mindre |
upplåtelse af |
||
jord till kaserntomten .......................................... |
SO |
» |
|
Årlig ersättning för betesrätt...................................... |
60 |
» |
|
Summa |
1,638 |
kr., |
hvartill dessutom jämväl kunde läggas inkomsten åt skogen.
Som emellertid något anbud från stärbhusdelägarna, kvilka genom
sin senaste skrifvelse måste anses hafva afbrutit underhandlingarna och
återkallat alla förut afgifna anbud, ej förelåge, och det på grund af
hvad förut förekommit syntes lönlöst att genom annan förhandla med
arrendatorerna, har fortifikationsdepartementet omedelbart hänvändt sig
till dessa. Efter de vid sammanträffande den 8 och 9 februari 1912
förda underhandlingar har slutligen öfverenskommelse träffats i enlighet
med en af arrendatorerna sistnämnda dag undertecknad, till fortifikationsdepartementet
ställd skrifvelse, innefattande erbjudande att mot
en ersättning i ett för allt af 12,000 kronor den 1 juli 1912 till Kronan
afstå arrenderätten till Noret samt alla öfriga dem såsom arrendator^-tillkommande rättigheter äfvensom öfverlåta dem tillhöriga byggnader,
under förutsättning att detta anbud blifver af statsmyndigheterna senast
den 1 juli 1912 godkändt, då beloppet genast skall kontant till stärbhusdelägarna
utbetalas. Dessutom hafva arrendatorerna erbjudit sig att
jämväl före den 1 juli 1912 låta regementet oberoende af betesrätten
få för sina öfningar utan ersättning begagna skogsmarken, men hafva
de förbehållit sig rätt att, därest de icke till nyssberörda dag hunnit
realisera eller bortflytta yttre inventarier, få för dessas förvarande begagna
byggnaderna till den 1 augusti 1912, äfvensom att till den 1
oktober 1912 få begagna bostadsbyggnaden med tillhörande trädgård.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
Dessutom hafva ärren datorerna förbehållit sig befrielse från den 14 mars
1912 från erläggande af arrendeafgift äfvensom frihet från erläggandet
af egendomen åliggande utskylder och besvär, som efter nämnda dag å
densamma och å den från arrendet undantagna utmarken belöpa, hvarjämte
de fritagit sig från den i kontraktet stadgade ny byggnadsskyldigheten
eller ersättning därför. Vidare hafva arrendatorerna, som åtagit
sig att, så länge byggnaderna af dem inneha fvas, ansvara för vården
och underhållet af desamma, förbundit sig afstå dels från all ersättning,
som skulle vid af- och tillträdessyn kunna tillerkännas dem mot befrielse
äfven för dem från ersättningsskyldighet i berörda hänseende,
dels från dem tillförene tillförsäkrad ersättning för minskning af det
ursprungligen arrenderade området, dels ock slutligen från alla anspråk
på godtgörelse af Kronan för skada och intrång eller förnärmande af
deras rätt, som de hittills lidit genom Dalregementets förläggning till
Falun och genom militäröfningar såväl å den af dem arrenderade marken
som ock å hägnader eller betet å skogsmarken, hvar jämte de förbundit
sig att återkalla af dem väckt talan om utbekommande af dylik godtgörelse.
Slutligen hafva arrendatorerna förbehållit sig att, därest underrättelse
om anbudets antagande icke före den 1 maj 1912 skulle hafva
lämnats dem och de på grund däraf för jordens skötande måst företaga
vårarbeten samt verkställa såning af vårsäd enligt förut tillämpad plan,
särskild ersättning härför må tillkomma dem med belopp, som, därest
godvillig öfverenskommelse ej kan träffas, skall bestämmas af skiljemän,
tillsatta på sätt lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän föreskrifver.
Detta af arrendatorerna nu gjorda erbjudande har af regementschefen
och chefen för Femte arméfördelningen tillstyrkts.
Fortifikationsdepartementet har anfört, att, då den åsikten gjort sig
gällande, att arrendatorerna icke på grund af förut omförmälda bestämmelse
i § 15 af arrendekontraktet vore skyldiga att mot minskning
i arrendeafgiften afstå från betesrätten å skogsmarken, departementet ej
kunnat finna annat, än att det nu af arrendatorerna gjorda erbjudandet
vore antagligt. Väl kunde ersättningsbeloppet, 12,000 kronor, synas
högt, men vid bedömandet häraf måste hänsyn tagas till de stora fördelar,
arrendatorerna nu innehade. De hade sin bärgning af arrendet,
nämligen fullständigt den, som skötte jordbruket, och två, som hade
bostad och kost å stället, men sin dagliga sysselsättning i Falun, samt
två, som hade en kontant årlig ersättning för sina andelar. Värdet af
dessa förmåner till arrendetidens slut den 14 mars 1921 måste öfverstiga
ersättningsbeloppet. För regementet vore det nödvändigt, att de
Fortifikationadeparfcementeta
förevarande
framställning.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 188.
nu för dess öfningar olidliga förhållandena upphörde. Till följd af arrendatorernas
betesrätt å den snart sagdt enda mark, som för öfningar
stode regementet till buds, kunde sådana ej företagas utan fara för ersättningsanspråk
från arrendatorerna för förstördt bete m. m. Dylika
anspråk hade tidt och ofta förekommit till och med i stämning å regementschefen
personligen. Alla dylika anspråk skulle emellertid genom
antagandet af det nu gjorda erbjudandet förfalla liksom arrendatorernas
rätt till ersättning för mark, som förut afträdts till regementet eller
kasernområdet in. m. I det af arrendatorerna fordrade beloppet inginge
äfven ersättning för dem tillhöriga byggnader. I föregående anbud
hade dessa äfvensom af arrendatorerna utförda reparationer å Kronans
byggnader undantagits och gjorts till föremål för särskilda ersättningsanspråk.
Samtliga byggnader vore i godt stånd och väl underhållna,
hvarför det af arrendatorerna nu gjorda medgifvandet vore för Kronan
fördelaktigt. Som tillika jorden, enligt hvad departementet inhämtat,
vore väl häfdad samt diken och hägnader väl underhållna, kunde ej
heller det ömsesidiga afståendet från ersättning, som skulle kunna utdömas
vid eu af- och tillträdessyn, vara för Kronan annat än antagligt.
För de af arrendatorerna gjorda förbehåll i afseende å utsträckt tid för
begagnandet af uthusen till den 1 augusti 1912 för förvarandet af yttre
inventarier och af bostadsbyggnaden till den 1 oktober förelåge billighetsskäl,
hvilka departementet desto hellre ansett sig böra gilla, som regementet
ej därigenom lede nämnvärdt förfång. Fn tvångsrealisation af
kreatur skulle med nuvarande låga pris vara för arrendatorerna förlustbringande,
och det skulle kunna möta svårigheter för dem att förskaffa
sig annan bostad före den 1 oktober, som vore fardag i stad. Som
arrendatorerna ej efter den 14 mars 1912 skulle erhålla någon inkomst
af jordbruket, vore det rimligt, att de befriades från erläggandet af
arrendeafgift för den del af det då började arrendeåret, under hvilken
de kunde komma att innehafva någon del af den arrenderade fastigheten.
Af denna anledning syntes ock lämpligt, att, därest egendomen öfverflyttades
från domänstyrelsen till landtförsvaret och fortitikationsdepartementet,
tillträdesrätten för departementet beräknades från sistnämnda dag
eller den 14 mars 1912.
4 ortifikationsdepartementet har hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes
dels i nådig proposition föreslå riksdagen medgifva, att den å kartan
med grön begränsningslinje utmärkta delen af kungsgården Noret måtte
till landtförsvaret öfverlämnas för att tilläggas öfningsfältet för Dalregementet
med tillträd esrätt, räknadt från den 14 mars 1912, dels ock antaga
det utaf arrendatorerna af ifrågavarande fastighet nu gjorda erbjudande
i afseende å frånträdandet af arrenderätten samt föreskrifva,
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1S8.
att det af arrendatorerna därför betingade ersättningsbeloppet, 12,000
kronor, skall utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
Af det anförda framgår, att redan 1908 års Riksdag erkänt beliofvet Departementsatt
utvidga den af Fakt stad till öfningsfält för Dalregementet upplåtna chefen''
mark med det å kartan inom blå begränsningslinje utmärkta området.
Då den Carl Edvard Carlströms stärbhusdelägare kontraktsenligt tillkommande
rätt i fråga om detta område hindrar det sammas utnyttjande
för regementets räkning, synes det mig blott vara en konsekvens af
Riksdagens redan fattade beslut, att berörda rätt af Kronan inlöses. I
så fäll måste emellertid, enligt hvad utredningen gifver vid handen,
äfven inlösas samma stärbhusdelägare tillkommande arrenderätt till det
område, som å kartan utmärkts med grön begränsningslinje.
Den af stärbhusdelägarna. i fråga om bägge områdena jämte dem
tillhöriga byggnader fordrade afträdessumman, 12,000 kronor, förefaller
ju ganska hög i förhållande_ till det arrendebelopp, som erlagts för
dessa områden. I sammanhang härmed torde dock böra erinras, att
Kungl. Maj:t, på sätt domän tjänstemannen i sin promemoria antydt,
genom beslut den 1 december 1911 funnit sig föranlåten att för beredande
af större öppen öfningsterräng för regementet medgifva, att å det för
detsamma upplåtna området finge under åren 1912, 1913 och 1914 afverkas
skog till ett sammanlagdt värde af 17,000 kronor. Om arrenderätten
nu inlöses, torde emellertid möjlighet vinnas att åt regementet
upplåta erforderlig öppen öfningsterräng utan att i vidare mån, än som
på grund af nyssnämnda medgifvande hittills må hafva skett, behöfva
därför afverka någon skog. Genom arrenderättens förvärfvande skulle
sålunda i detta afseende kunna beredas Kronan en direkt besparing,
som i sin mån komme att nedbringa kostnaderna för detta förvärf.
Med hänsyn härtill och i anseende till omständigheterna i öfrigt anser
jag mig kunna tillstyrka ett godkännande af den fordrade afträdessumman,
som lämpligen torde böra utgå af fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar.
Äfven i händelse af de nuvarande arrendatorernas utlösande skulle
ju kunna ifrågasättas, att det å kartan med grön begränsningslinje utmärkta
området alltjämt skulle kvarblifva under domänstyrelsens vård
och för statsverkets räkning å nyo utarrenderas om ock med regementet
förbehållen rätt att beträda marken. Då emellertid regementet har behof
af öppen öfningsterräng och sådan lämpligen kan här erhållas, torde
ifrågavarande område böra, liksom de öfriga delarne af förra landshöfdingebostället
kungsgården Noret, till landtförsvaret öfverflyttas.
16
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 188.
På sätt domäntjänstemannens beräkning gifver vid handen, skulle
statsverket det oaktadt alltjämt kunna erhålla inkomst af området —
af domäntjänstemannen beräknad till 678 kronor årligen eller således
betydligt mera än den nuvarande arrendeinkomsten — hvarjemte byggnaderna
å området efter vidtagna förändringsarbeten skulle finna användning
såsom bostäder för gifta underofficerare. Visserligen är regementet
i fråga om antalet sådana bostäder redan nu väl försedt i jämförelse
med åtskilliga andra regementen; men då upplyst är, att ytterligare
bostäder behöfvas, torde det vara praktiskt att tillgodose behofvet
på nu föreslagna sättet. Kostnaderna för berörda ändringsarbeten kunna
bestridas från ordinarie byggnadsanslaget.
Mot fortifikationsdepartementets förslag, att, om det å kartan inom
grön begränsningslinje utmärkta området öfverflyttas till landtförsvaret,
tillträdesrätten för departementet skall räknas från den 14 mars 1912,
har jag intet att erinra.
Den ersättning, arrendatorerna under vissa villkor förbehållit sig
för vår- och såningsarbete, torde i fall af behof kunna utgå från arrende-,
jordskylds- och tomtöresmedlen.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, det
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af tolf
tusen kronor må tagas i anspråk för inlösande af den Carl Edvard
Carlströms stärbhusdelägare tillkommande rätt i afseende å förra landshöfdingebostället
kungsgården Koret i Kopparbergs län m. m. samt
att det å bifogade karta inom grön begränsningslinje utmärkta område
af egendomen må af domänstyrelsen öfverlämnas till landtförsvaret
för att begagnas till öfningsfält för Dalregementet, med tillträdesrätt
räknad från den 14 mars 1912.»
Till denna departementschefens af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall, och skulle
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.
Jern
Dalregemeniet
afseddcL mark.
11 Ml I JJHI
d, s h of d
l l e t
tf o rota
JLctsajutlrt.
''Arbeta iivret ttn-mgei
Kaserntomt.
JCulZeiu1
(cffmfn i
‘Gv JamvägcsstcULon.
JPr&lartaa..
i gröna för af JTaZu. stötel u/t/ilöttl område
från Jcuiu/otpcLrcUn Jtfarot ularrendt»recett curtrdu
ActngogarcUn tfarets ofriga. ägor
meter
Rottneby
KARTA
öfver
den till kasemtomt och- öfimiasfält
för ~
X
Ifya. JSeyra/rUrtgo/oZctlaerv
Generalstabens Litogi
Anst