Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. fMafts nådiga ''proposition till Riksdagen angående inköp
af mark och uppförande af nya byggnader för folkskoleseminariet
i Uppsala; gifven Stockholms slott den 12
april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att till inköpande af ett område om 41,650 kvadratmeter utaf en under
Uppsala domkyrka lydande, norr om Uppsala stad belägen jord bevilja
ett belopp af 52,063 kronor samt till uppförande å sagda område af nya
byggnader för folkskoleseminariet i Uppsala i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med för ändamålet af arkitekten Axel Lindegren uppgjorda och af
öfverintendentsämbetet förordade ritningar och förslag bevilja ytterligare
ett belopp af 661,000 kronor eller sålunda tillhopa 713,063 kronor och
däraf på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af 200,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att, därest tomtköpet skulle komma till stånd och
arbetet för den blifvande anläggningen påbörjas redan under innevarande
år, af förhandenvarande tillgångar förskottera för ändamålet nödiga medel.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 131 käft. (Nr 171.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

Till ärendet hörande kartor, ritningar och öfriga handlingar skola
tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver
Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 12 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter:

Sedan flera år tillbaka har behofvet af ny byggnad och större tomtområde
för folkskoleseminariet i Uppsala gjort sig gällande, och detta
behofs tillgodoseende måste numera anses som en oafvislig angelägenhet.

Redan^ i början af år 1907 lämnade seminariets rektor H. Dahlgren
till domkapitlet i Uppsala en utförlig redogörelse för de svårigheter, i hvilka
läroanstalten befunne sig till följd af lokalernas och tomtområdets otillräcklighet
och otjänlighet, och hemställde om åtgärders vidtagande för erhållande
af nytt lärohus och ny tomt för seminariet. Domkapitlet öfverlämnade
den 6 februari 1907 rektors skrifvelse i ärendet till Kungl.
Maj:t jämte eget underdånigt utlåtande, däri domkapitlet tillstyrkte den
af rektor gjorda framställningen.

Dahlgrens nämnda skrifvelse må här till det hufvudsakliga återgifvas.

Nybyggnad för
folkskoleseminariet

i Uppsala.
Behofvet af
ny byggnad
och nytt tomtområde.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

»Den 1 oktober 1869 inflyttade Uppsala folkskoleseminarium i sitt nuvarande
lärohus, sedan katedralskolan, som förut där haft sitt hemvist, afflytta! till nv och
tidsenligare byggnad. Att för seminariet, som därförut varit inhyst i privathus i staden,
besittningstagandet af den gamla skollokalen innebar en genomgående förbättring
i dess existensvillkor, framgår af samtida handlingar. Och i ett afseende torde en
bättre lokal ej kunnat erhållas, i det att seminariebyggnaden är belägen på den vackraste
och förnämligaste plats i Uppsala. Detta torde ock förklara, att läroanstalten fortfarande
befinner sig i samma lokal trots de olägenheter, som därmed varit och är o
förenade.

Ty den gamla byggnaden, som icke från början uppförts för skoländamål och år
1837 efter den tidens anspråk inreddes för sådant ändamål, kan icke anses motsvara
nutidens behof åt utrymme för undervisningen eller dess fordran på sundhet och ändamålsenlighet
hos en offentlig läroanstalt. Och därtill kommer såsom den svåraste olägenheten,
att seminariet utanför lärohusets väggar icke äger någon mark till sitt förfogande.
Det saknar egentlig skolgård och hvarje sorts uthusbyggnad. Trädgård för
undervisningen i trädgårdsskötsel förhyres i en aflägsen utkant af staden. Gymnastiksal
och slöjdlokal, som icke kunnat inrymmas inom seminariebyggnaden, måste likaledes
förhyras, den ena på ett håll, den andra på ett annat.

En ej obetydlig förbättring i fråga om lokalen erhölls under läsåret 1905—1906.
Med anledning af en utaf mig år 1904 gjord framställning och efter af seminariets
dåvararande rektor, J. H. Bergerdal, däröfver afgifvet yttrande ingick domkapitlet
samma år till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan, att den i seminariebyggnaden
inrymda rektorsbostaden måtte få användas för undervisningens behof tills vidare,
på det sätt tillgängliga medel gjorde möjligt, och att åt rektor måtte beviljas en årlig
hyresersättning till angifvet belopp. Denna anhållan fann Kungl. Maj:t för godt att
bifalla, hvarvid tidpunkten för förändringens inträdande bestämdes till den 1 oktober
1905.

De fördelar, som därmed vunnits, hafva varit behöfliga och välkomna. Men det
ökade utrymmet har dock ej visat sig så användbart, som jag vid affättandet af min
framställning i ärendet ansåg mig kunna hoppas. Byggnadens nedersta våning, där
rektorsbostaden hufvudsakligen varit belägen, är nämligen för låg (endast 2,6 m. hög)
för att väl lämpa sig till undervisningslokaler, och den är dessutom uppdelad i en
mängd små rum, det ena innanför det andra, på sådant sätt att den icke ens genom
mycket omfattande rifnings- och ombyggnadsarbeten lärer kunna afpassas efter läroanstaltens
behof. Den gjorda erfarenheten har ytterligare bestyrkt behofvet af fullständig nybyggnad.
Följande mera detaljerade redogörelse skall tydligare ådagalägga förhandenvaron
af detta behof.

Seminariebyggnadens hela yttre längd är 30 m., dess bredd vid södra gafvelväggen
ej mera än 11,7 m., vid norra till och med ännu mindre eller 10,5 m. Höjden
upp till takkanten är 13 m. Byggnaden innehåller i bottenvåningen 11 rum, eu
trappa upp 6, två trappor upp likaledes 6 och tre trappor upp 5, sammanlagdt således ej
mindre än 28 rum, hvartill komma förstugor med trapporna samt en del kontor och
skrubbar utan fönster. Af de nämnda 28 rummen hafva endast 2 eu golfyta af öfver 40
kvm. och endast 5 en golfyta af mer än 30 kvm. Under större delen af byggnaden
ligga källare. Vinden är låg och svårtillgänglig. Uppvärmningen sker medelst kakelugnar
och några kaminer, hvaijämte i bottenvåningen finnas två köksspisar. Antalet
eldstäder är ej mindre än 27, af hvilka vintertiden ända till 25 dagligen eldas.

Några af lokalerna inom seminariebyggnaden kunna anses rätt goda. Så är sam -

5

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

tingssalen ett vackert och ljust rum af 5,6 m:s höjd, 11 m:s längd och 10,5 m:s bredd
med läktare utefter båda långsidorna och upptagande nära hälften af byggnadens tva
öfverstå våningar. Det utrymme, dess golfyta erbjuder, är dock knappast så stort, som
vid många tillfällen önskligt vore, och läktarna äro till följd af sin väl störa höjd
öfver golfvet (3,3 m.) samt sin svårtillgänglighet af föga värde; den ena af dem hållande
ej haft annan användning än till upplagsplats för en del inventarier. Rätt göda
rum har öfning sskolan. Folkskoleafdelningens rum, beläget under samlingssalen och
liksom denna med fönster åt öster och väster, har 83,5 kvm. golfyta och 3,2 m. höjd.
Öfningsskolans kapprum torde få anses tillräckligt stort i förhållande till skolans nuvarande
barnantal. Småskoleafdelningens rum är nätt och jämt tillräckligt för de
20 skolbarnen (längd 6,2 m., bredd 5,6 m., höjd 3,2 m.), men då där som oftast äfven
skall inrymmas en half seminarieklass, blir utrymmet knappt och luften dålig. Saval
i folk- som småskoleafdelningens rum saknas ventilationsanordning, något hvarförutan
äfven det största skolrum blir för litet. . ♦

Sämre beställdt är det med själfva seminariets lärorum. Klassrummen aro inredda
för 24 elever, det största antal de kunna rymma. Såsom normalmått för ett lärorum,
afse dt för 24 vuxna elever och en lärare, torde kunna sättas 8 m:s längd, 6
m:s bredd och 3,7 m:s höjd, hvarvid för hvar och en af de 25 personerna kommer en
rifyta af inemot 2 kvm. och en luftmängd af omkring 7 kbm. De befintliga lärorummens
storlek i jämförelse med storleken af ett dylikt normalrum för samma elevantal
visas af följande öfversikt:

Rum

Längd

m.

Bredd

m.

Golfyta

kvm.

Höjd

m.

Volym

kbm.

Vol. pr
person
kbm.

Normalrum för 24 elever.....................

8

6

48

3,7

177,6

7,1

3:e klassens rum, 2 tr. upp..................

7,6

5,1

38,8

3,1

120,2

4,8

Lärorum för naturkunn., 2 tr. upp......

7,8

4,3

33,5

3,1

104

4,o

l:a klassens rum, 1 tr. upp..................

7,4

4,9

36,3

3,2

116,2

4,6

2:a klassens rum, 1 tr. upp..................

9,3

4,2

39,i

3,2

125

5,0

4:e klassens rum, bottenvåningen ......

5,8

6

34,8

2,6

90,5

3,6

Huru allt för små samtliga de befintliga lärorummen äro framgår utan vidare
af denna öfversikt. De fyra förstnämnda af dem äro försedda med föga verksamma
anordningar för kontinuerlig luftväxling af sådant slag, som kan förenas med kakelugnsuppvärmning;
i det sistnämnda af rummen, hvilket tillhört förra rektorsbostaden
och med afseende på storleken är det mest otillfredsställande, saknas luftväxlmgsanordning.

Ännu betänkligare är det obetydliga utrymmet i förstugor och tamburer, förstugorna
i de olika våningarna hafva en golfyta af endast omkring 15 kvm. Tamburerna
till lärorummen en och två trappor upp, hvarje tambur afsedd till genomgångsrum och
kapprum för två elevklasser, d. v. s. för omkring 50 personer, hafva en golfyta af 8,8
kvm. och en rymd af 27,5 kbm. samt erbjuda således knappast 5-delen af hvad som
plägar beräknas som normalt utrymme. Klassrummet på nedre bottnen slutligen har
till kapprum en i det närmaste mörk skrubb af knappast 6 kvmrs golfyta.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171,

Den otillräckliga storleken af lärorum, förstugor och tamburer, som i och för sig
medför olägenheter af flera slag, blir ännu mera kännbar genom frånvaron af effektiv
anordning för luftväxling. Sådan kan svårligen bringas till stånd annat än i samband
med centraluppvärmning, något som ju icke finnes i den gamla byggnaden. Osund
luft är därför ock under större delen af läsåret, trots flitigt användande af de luftväxlingsmöjligbeter
som finnas, ett dagligt obehag för seminariets lärare och lärjuugar,
och det är i synnerhet detta förhållande, som gör, att seminariets lokaler, ehuru snygga
och ljusa, måste anses i hygieniskt afseende otillfredsställande.

Öfriga rum i byggnaden lämpa sig ännu mindre än de nu omtalade att tagas i
anspråk för den egentliga undervisningen. Lärarrummet erbjuder endast 22 kvm.
golfyta och visar sig, åtminstone vid långvarigare sammanträden af det samlade kollegiet,
knappt nog äfven för sitt nuvarande ändamål. I bottenvåningen har efter rektorsbostadens
utrymmande vaktmästaren erhållit en god lägenhet på två rum och kök
med mellanliggande gång och skafferi. Som eu synnerlig olämplighet måste emellertid
anses, att vaktmästarbostaden ej har från seminarielokalerna skild ingång. Förutom
vaktmästarbostaden och det ofvannämnda klassrummet med 3,e kbm. luft för person
innehåller bottenvåningen ett par smärre rum (golfytor 18,5 och 13,5 kvm.), hvilka
tjänstgöra som rektors ämbetslokal, samt ytterligare ett rum, som inredts till läsrum åt
seminarieeleverna, men dess värre ej är mer än 4,” in. långt och 3 m. bredt, öfverstå
våningen slutligen innehåller 5 rum (de båda största med omkring 25 kvm., det minsta
med 13,5 kvm. golfyta). Dessa rum hafva nyttig användning för elevernas undervisning
och öfningar i piano- och orgelspelning, meu torde ej gärna vara brukbara till annat
ändamål, livilket framgår redan däraf, att våningens höjd ej är större äu 2,2 m.

De otillräckliga dimensionerna hos flertalet af rummen i semiuariebyggnaden medföra
naturligen svårigheter äfven för själfva undervisningen. Ännu olägligare i pedagogiskt
afseende är dock den fullständiga saknaden inom byggnaden af åtskilliga för
läroanstaltens verksamhet viktiga lokaler.

Att det fattas gymnastiksal och slöjdrum är nämndt. — Redan före seminariets
inflyttning i det nuvarande lärohuset sökte läroanstaltens rektor att till befordran af
elevernas hälsa bereda dem tillfälle till gymnastiska öfningar, och landshöfdingen grefve
A. Hamiltou upplät för ändamålet en sal uppe i slottet. Sedan år 1872 har seminariet
begagnat allmänna läroverkets gymnastiksal, från och med höstterminen 1903 mot
hyresafgift, men under de föregående 30 åren kostnadsfritt. Hvad slöjdundervisningen
beträffar blef sådan vid seminariet anordnad först med början af år 1894; redan år 1886
hade införandet af slöjdundervisning varit ifrågasatt, men omöjligheten att skaffa lokal
iade hinder i vägen för planens förverkligande. Den nuvarande slöjdlokalen utgöres
af eu för pedagogiskt ändamål allt annat än tjänlig verkstad på betydligt afstånd
från seminariebvggnaden. Hvilka olägenheter bristen på egna gymnastik- och slöjdlokaler
innebär är lätt att förstå, då gymnastik och slöjd intaga en betydelsefull plats
såväl i seminariets som i dess öfningsskolas läroplan. Särskilt må erinras om det beroende
af allmänna läroverket, hvari seminariet genom nödvändigheten att begagna sig
af dess gymnastiklokal står vid uppgörandet af sin arbetsordning, hvilken till följd
häraf ej kan få det utseende, som en uteslutande hänsyn till seminariearbetets och
semiuarieelevernas bästa skulle gifva deu.

Seminariets ringa förråd af böcker och undervisningsmateriell gör bristen på biblioteks-
och materiellrum mindre kännbar, än man kunde förmoda. För den naturvetenskapliga
materiellen har i det förut nämnda lärorummet för naturkunnighet genom en
till taket nående, med glasrutor och dörrar försedd tvärvägg afslcilts ett stort skåp

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

(golfyta, 9 kvm., ej inräknad i rummets ofvan angifna mått). Tamburen utanför lärarrummet
tjänstgör som kartrum, och i bottenvåningen bar erhållits ett kontor för förvaring
af lekredskap och dylikt. Frånvaron af särskilda materiellrum blir emellertid
dagligen mera kännbar.

Den naturvetenskapliga undervisningen har, sedan den’höstterminen 1905 erhöll
sitt särskilda lärorum (samma rum, som från år 1869 till år 1878, då seminariet från
3-klassigt blef 4-klassigt, tjänstgjort för detta ändamål) visserligen kommit i gynnsammare
läge. Men det utrymme och de anordningar, som eu verkligt rationell undervisning
i de naturvetenskapliga ämnena kräfver, finnes icke inom den nuvarande seininariebyggnaden
och torde näppeligen ens med stora kostnader kunna där beredas.
Kännbarast är saknaden af ett naturvetenskapligt (speciellt kemiskt) laboratorium.

Ett läroämne, som till följd af det bristande utrymmet arbetar under ogynnsamma
förhållanden vid seminariet, är vidare teckningen. Man har visserligen i saknad af
en särskild teckningssal gjort det bästa, som omständigheterna medgifvit, i det att ett
af klassrummen försetts med för teckningsundervisningen afse dd inredning. Därmed
nar visserligen icke erhållits någon god teckningssal, då rummet därtill är för litet,
men väl har dess lämplighet till klassrum blifvit betänkligt förminskad.

Slutligen bör nämnas, att seminariets öfningsskola, ehuru dess lokaler, såsom
nämnts, kunna betecknas som jämförelsevis göda, likväl äfven den saknar det utrymme,
som dess ändamål egentligen skulle kräfva. Öfningsskolan vid Uppsala seminarium är
en gosskola; lokalförhållanden af flera slag göra det olämpligt att mottaga både gossar
och flickor, hvilket eljest från synpunkten af skolans ändamål vore önskvärd!. För
fortsättningsskola under de år, då tillräckligt många lärjungar kunnat erhållas för dess
anordnande, har i brist på särskilt rum samlingssalen måst användas. Numera skulle
väl eu fortsättningsskola, om den kunde bringas till stånd, helst anordnas som aftonskola,
då särskilt lärorum för densamma ej vore behöfligt. För en önskvärd utvidgning
af öfningsskolan med en högre afdelning (5:e klass) och med en afdelning af
annan skoltyp än den nu ensamt förekommande (skoltyp litt. E) saknas åter utrymme.

Angående den till seminariebyggnaden hörande tomten samt äganderätten till
hus och tomt har jag kunnat inhämta följande. År 1834, enligt kontrakt den 1
september samma år, inköpte Uppsala domkapitel af öfversten Claes Claeson och hans
hustru fasta egendomen nr 1, kvarteret Odin, för att användas till skolhus för Carl
Johans katedralskola. Köpebrefvet är dagteeknadt den 2 april 1835, och af rådsturätten
i Uppsala gifvet fastebref är utfärdadt den 9 oktober 1837, enligt hvilket Carl
Johans katedralskola förklaras hafva äganderätten till egendomen. I fastebrefvet, som
är åtföljdt af karta, uppgifvas tomtens gränsmått, af hvilka framgår, att dess ytvidd
uppgår till endast vid pass 2,000 kvm. Nu nämnda handlingar befinna sig i kammarkollegium.
Af ett kungl. bref till Uppsala domkapitel den 29 juni 1866 liksom
af riksdagshandlingarna för samma år erfar man, att Rikets ständer vid 1865—66
års Riksdag, under öfvervägande af de skäl, som af domkapitlet i underdånighet anförts
för erhållande af'' statsunderstöd till uppförande af ny byggnad för högre elementarläroverket
(förut katedralskolan), hvarvid domkapitlet ansett, att ''värdet af den befintliga
läroverksbyggnaden icke kunnat bland tillgångarna tagas i beräkning’, beslutit
att till uppförande af ny byggnad för Uppsala.högre elementarläroverk bevilja dels ett
anslag af 100,000 rdr, dels ett låneunderstöd af 140,000 rdr under förbehåll, att det
dåvarande lärohuset efter skolans förflyttning till statsverkets disposition öfverlämnades,
hvilket ständernas beslut Kungl. Maj:t pröfvat skäligt godkänna. Genom kungl.
bref den 2 april 1869 blef lärohuset, på domkapitlets hemställan och sedan åtskil -

8

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

liga förslag om uppförandet af egen byggnad för seminariet varit under behandling,
tills vidare upplåtet till lokal för detta.

Af det nämnda synes framgå, att hus och tomt fortfarande tillhöra Uppsala domkapitel
(Carl Johans katedralskola), men att staten, så länge den så finner för godt,
äger oinskränkt dispositionsrätt öfver själfva byggnaden, hvilken ock står under öfverintendentsämbetets
vård och underhålles med statsmedel.

Det tomtområde, som således finnes, är dels så inskränkt, dels och framför allt
så beläget, att det icke kan göras användbart för seminariets behof, äfven om domkapitlet
såsom dess ägare medgåfve dess disponerande på annat sätt, än hittills förekommit.
Det har helt och håliet karaktären af en offentlig plats, är till större delen
stensatt och öfvergår utan råmärken i omgifvande gator och platser. Det kan således
med full rätt sägas, att seminariet utanför lärohusets väggar icke äger någonting till
sitt fria förfogande.

Seminariet har således icke kunnat förses med uthusbyggnad, och saknaden af
sådan byggnad har bland annat vållat, att man icke kunnat åstadkomma någon tillfredsställande
anordning för behöfliga afträden. Dylika lära i forna tider varit placerade
i yttre förstugan på ömse sidor om ingången. Sedan år 1898 äro sådana inrymda
i ett rum i bottenvåningen med särskild, mot domkyrkan vettande ingång. Rummets
golfyta är endast 14 kvm., och det är nästan i saknad af dagsljus. För sopor och affall
användas ett par fristående tunnor utanför västra fasaden.

Vidare är seminariet, som sagdt, i saknad af egentlig skolgård. Den stensatt
planen utanför ingången kan nämligen ej erhålla denna benämning. Mellan seminariebyggnaden
och Trefaldighetskyrkan ligger en sandplan, hufvudsakligen tillhörande
kyrkans område och erbjudande tillsammans med närmaste del af Odinslund lekplats
åt öfningsskolans barn. Semiuarieeleverna åter hafva ingen plats, tillräckligt rymlig
och fredad för att locka dem till lek och idrott på fristunderna. Saknaden af skolgård
utgör ett påtagligt hinder för idrottens och lekens trefnad vid seminariet.

Till bristen på egen mark hör slutligen bristen på egen trädgård för undervisningen
i trädgårdsskötsel. Denna undervisning har vid seminariet i alla tider lidit
under ogynnsamma yttre förhållanden och förorsakat bekymmer. Till en början fick
seminariet utan afgift begagna sig af Prins Gustafs folkskolas trädgård. Sedermera,
från och med år 1869, var den ifrågavarande undervisningen mot ersättning förlagd till
en Uppsala trädgårdsaktiebolag tillhörig trädgård i stadens södra utkant och slutligen,
från år 1894, till en af läraren i praktisk trädgårdsskötsel vid seminariet arrenderad
trädgård längst ut på Luthagen. Denna nu använda trädgård, hvilken icke i första
rummet är anordnad som skolträdgård, inkräktas allt mer af byggnadstomter.

Den årliga kostnad för statsverket, som förorsakas af bristande lokaler och saknaden
af trädgård vid folkskoleseminariet i Uppsala, är för närvarande följande:

Afgift till högre allmänna läroverket för begagnandet af dess gymnastiklokal 550 kr.

Hyra för slöjdlokalen ......................................................................................... 400 »

Hyra för trädgård och trädgårdsredskap............................................................ 350 »

Hvresersättning åt rektor................................................................................... 1,400 »

Summa 2,700 kr.,

som, kapitaliserad efter 4 %. representerar ett kapital af 67,500 kronor.

De brister, som i det föregående påpekats, hafva ju icke hindrat, att icke ett
välsignelserikt och i hög grad förtjänstfullt arbete blifvit utfördt vid seminariet i undervisningens
och uppfostrans tjänst. Man torde ock kunna säga, att de möjligheter,

y

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

som den nuvarande seminariebyggnaden erbjuder, blifvit, så långt ske kunnat, använda.
Dess lokaler befinna sig ingalunda i förfallet skick; de äro i allmänhet ljusa
och snygga. Vattenledning finnes i byggnaden sedan år 1875 och gasledning sedan
år 1889. En mängd inre ändringar och reparationer hafva under årens lopp blifvit på
rektorernas framställning vidtagna, senast åren 1898, 1899 och 1901, slutligen de i
det föregående nämuda för den forna rektorsbostadens tillgodogörande. Äfven till
sitt yttre erbjuder lärohuset i det hela en vårdad anblick, sedan under sommaren 1905
på föranstaltande af öfverintendentsämbetet ett större utvändigt reparationsarbete
utförts.

Men trots allt detta kvarstår det sakförhållandet, att utrymmet inom seminariebyggnaden
är alldeles otillräckligt, att undervisningens behof långt ifrån är tillgodosedt
och att hygienens fordringar äro betänkligt tillbakasätta.

Och om detta gäller redan under de förutsättningar och mål, som för närvarande
äro gifna för seminariernas pedagogiska verksamhet, så skall det nämnda sakförhållandet
visa sig ännu mera oförenligt med den förbättrade anordning af seminarieundervisningen,
som är ställd i utsikt och som afser att åt seminarierna bereda både i
inre och yttre afseende en utrustning, som bättre motsvarar deras plats inom skolväsendet
och deras ojämförliga betydelse för folkbildningen.

Behofvet af ny seminariebyggnad och af vidgadt tomtutrymme för Uppsala seminarium
synes mig under sådana förhållanden oomtvistligt, och afgörande åtgärder
för detta behofs tillgodoseende synas mig icke kunna längre uppskjutas.

Står man således inför nödvändigheten af sådana åtgärder, blir frågan, hvilken
utväg som kan och bör väljas för syftets vinnande.

Att en ombyggnad af eller tillbyggnad till det nuvarande lärohuset ej kan ifrågakomma,
torde vara uppenbart af de i det föregående lämnade uppgifterna. Äfven
tanken på det gamla husets rifvande för uppförande på samma tomt af ny byggnad
måste anses utesluten. Den kunde komma under öfvervägande endast i det fall, att
möjlighet funnes för ytterligare tomtförvärf i nuvarande seminarietomtens närmaste
grannskap, dit då eu del af seminarielokalerna kunde förläggas och där skolgård kunde
erhållas, en möjlighet som väl ej lärer finnas. Ätt med en stor byggnad belamra den
nuvarande tomten vore ju dessutom ett företag, som Uppsala stad af skyldig omtanke
om sina förnämsta byggnadsverk och historiska minnesmärken helt visst skulle på
det kraftigaste söka hindra. — Att för seminariet förmånen af en tidsenlig lokal och
bättre utrymme inom- och utomhus måste betalas med förlusten af den centrala och
vackra plats, där det nu under en mansålder haft sitt hemvist, måste väl tyvärr anses
lika oundvikligt, som det är beklagligt.

Att finna lämplig ny tomt för seminariet torde vara det, som i hela denna angelägenhet
blir det mest brydsamma. Ty, så vidt jag har mig bekant, finnes intet
område för sådant ändamål reserveradt, och sedan under senare år en del välbelägna
tomter blifvit bebyggda och tomtvärdena ansenligt stigit, skall förvärfvet af ett så
stort område, som det för ett seminarium behöfliga, måhända ställa sig så dyrt, att
önsklig hänsyn ej kan tagas till läroanstaltens bästa.

Visserligen äger staten själ!'' vidsträckta områden invid stadens sydvästra och
södra gränser, och den möjligheten är icke utesluten, att tjänlig plats någonstädes å
statens egen mark kan beredas för seminariet. På frågan därom skall jag icke nu
inlåta mig. Ej heller skall jag yttra mig därom, huruvida möjlighet kan finnas för
staten att genom köp eller markbyte erhålla tjänligare plats å sådant område, som nu tillhör
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 131 käft. (Nr 171.) 2

10

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

akademien eller staden eller enskild person.---I detta sammanhang skall jag

inskränka mig till att framhålla de viktigaste af de synpunkter, som vid valet af seminarietorat
måste blifva beaktade.

Därvid möter först och främst frågan om storleken. För bedömandet af den för
seminarietomten behöfliga storleken skall jag med den noggrannhet, som inhämtade
upplysningar kunna medgifva, meddela uppgift om storleken af de tomter, som disponeras
af rikets öfriga seminarier, 13 till antalet:

Seminariet i

» »

> 9

T» »

» »

» »

2> »

2> >

T> »

» »

Lund ...................................................... 26,500 kvm.

Landskrona............................................. 40,000 »

Kalmar ................................................... 15,800 j

Växjö...................................................... 26,600 »

Göteborg ................................. omkring 15,000 »

Skara...................................................... 20,000 »

Linköping................................................ 13,234 »

Karlstad ................................................ 7,228 »

Strängnäs................................................ 28,000 »

Stockholm................................................ 4,272 »

Falun....................................... omkring 13,000 »

Härnösand ............................................. 29,630 »

Umeå...................................................... 5,034 >

Härtill kan läggas att, enligt hvad årets statsverksproposition meddelar, den
tomt, som af Luleå stad först upplåta för det af Kungl. Maj:t föreslagna nya norrländska
seminariet och som upptog en yta af 21,135 kvm., af öfverintendentsämbetet
ansågs otillräcklig, och att den tomt, som staden sedermera beslutit att för ändamålet
kostnadsfritt upplåta, har en ytvidd af 31,900 kvm.

Seminariet i Uppsala är det enda, som icke förfogar öfver något eget område.
Storleken af de tomter, som tillhöra de öfriga seminarierna, är, såsom synes, ganska
växlande. Att Stockholms seminarium, beläget i centralaste delen af Södermalm, äger
den minsta, är rimligt; sannolikt är den på samma gång den dyraste (Riksdagens
anslag år 1903 till utvidgning af tomten utgjorde 124,000 kronor). De nya seminarierna
i Landskrona och Strängnäs och de under nybyggnad stående i Härnösand
och Växjö liksom seminariet i Lund äga till sin disposition betydliga områden med
storlek af 2y» ända upp till 4 hektar (omkring 5 till 8 tunnland).

Att sådan storlek kan anses behöflig, bör icke förvåna. En seminarietomt bör
nämligen lämna utrymme först och främst åt själfva seminarielokalerna, som antingen
kunna tänkas samlade i en enda byggnad eller i eu större och en mindre, den senare
innehållande gymnastiksal jämte andra lokaler. Vidare bör på tomten kunna uppföras
särskild rektorsbostad samt bostad för vaktmästare och trädgårdskarl, om lägenheter
för dessa ej ingå i själfva seminariebyggnaden. Därtill komma behöfliga uthus. Tomten
skall vidare innesluta en skolgård, som vid ett manligt seminarium icke bör vara mindre
än 1 hektar. Slutligen kommer trädgården, som bör upptaga dels en större afdelning,
afsedd för undervisning i läroämnet ''trädgårdsskötsel och trädplantering’ vid seminariet
och i läroämnet botanik, dels en mindre skolträdgård för seminariets öfningsskola,
dels ock parkträd och prydnadsplanteringar. — Fn ytvidd af åtminstone 2,5 hektar
torde böra betraktas såsom den för en seminarietomt önskliga storleken. Härvid är
förutsatt, att tomten skall innehålla jämväl trädgård. I nödfall kan trädgården förläggas
på annat håll, blott den ej kommer på allt för långt afstånd från seminariet.

11

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 171.

Bland öfriga fordringar, som måste uppställas i fråga om tomten, må här framhållas,
att dess läge skall vara fritt och såväl i och för sig som med afseende på omgifningarna
sundt; att markens beskaffenhet skall tillåta god dränering och gifva lämplig
terräng dels för skolplan, dels för trädgård samt tjänlig byggnadsgrund; samt att
den skall medgifva sådant läge af seminariebyggnaden, att de fasader, som upptaga de
viktigare lärorummens fönster, komma mot solsidan. Slutligen kommer den fordran,
som med afseende på seminariet i Uppsala torde påkalla särskild! beaktande: tomten
får icke ligga allt för aflägset från stadens tätare bebyggda delar. Vid bedömandet
af hvilket afstånd som kan anses för det största tillåtliga, får man icke taga hänsyn
ensamt till kostnaden för utdragning af stadens ledningar för vattengas och elektricitet,
ej heller företrädesvis tänka på att lärare och elever ej må få olämpligt lång
skolväg, utan i första rummet taga hänsyn till seminariets öfningsskola. Ofningsskolan
är en oumbärlig beståndsdel af ett lärarseminarium, och de framtida seminarierna
skola behöfva öfningsskolor med åtminstone 100 barn. Ligger nu seminariet ett stycke
utanför staden, kan det blifva vanskligt eller omöjligt att erhålla det behöfliga barnantalet
för dess öfningsskola, och därmed är hela läroanstalten förlamad i det väsentligaste
af sin verksamhet.!

* Till hvad Dahlgren sålunda anfört vill jag för min del lägga, att
seminariets årliga hyresafgift för slöjdlokal sedermera vuxit med ytterligare
200 kronor och att Riksdagen år 1911 i samband med beslut om
uppförandet af nya byggnader för ett dubbelklassigt seminarium i Falun
beslutit inköp för samma seminarium af ett tomtområde om 40,000 kvadratmeters
ytvidd. Vidare bör anmärkas, att Dahlgren vid uppskattningen af
det erforderliga tomtområdets storlek ej beräknat utrymme för en idrottsplan,
hvars behöflighet i senare af honom afgifna utlåtanden starkt framhållits,
och slutligen att Dahlgren i den anförda framställningen synbarligen
endast afsett nybyggnad och tomt för ett seminarium utan parallellklasser.

Att seminariet i Uppsala borde blifva ett dubb dseminarium, framstod
först något senare och särskildt efter Riksdagens beslut år 1909 om Göteborgsseminariets
ombyggnad till ett dubbelklassigt seminarium såsom af
förhållandena påkalladt.

Enligt nådigt beslut den 12 april 1907 uppdrogs åt öfverintendentsämbetet
i enlighet med domkapitlets och rektors framställningar att anmoda
lämplig person att mot skälig ersättning och i samråd med rektor uppgöra
förslag till och träffa förberedande öfverenskommelse om förvärfvandet af
ett för seminariets behof tillfredsställande tomtområde äfvensom att därefter
genom af ämbetet utsedd person upprätta ritningar och kostnadsförslag
till nya byggnader för samma seminarium, och ställdes för det ifrågavarande
ändamålet till ämbetets disposition ett belopp af 1,200 kronor.

12

Undersökningar
och
förslag i tomt
frågan.

Kung!,. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 171.

Frågan om ny tomt för seminariet, hvilken gifvetvis först måst upp.
tagas, har visat sig vara synnerligen svårlöst. Under en följd af år hafva
undersökningar blifvit utförda och försök i olika riktningar gjorda för att
finna en för seminariet lämplig förläggning. För dessa undersökningar
och försök torde här böra lämnas en kortfattad redogörelse hufvudsakligen
med ledning af från rektor inkomna skrivelser.

Till åtlydnad af förutnämnda nådiga beslut uppdrog öfverintendentsämbetet
i skrifvelse den 19 september 1907 åt häradshöfdingen A. Olivecrona
och seminariets rektor att uppgöra förslag och träffa förberedande
öfverenskommelse angående förvärfvandet af tomt för seminariet. Efter
verkställd utredning inlämnade Olivecrona och Dahlgren i januari 1908 till
öfverintendentsämbetet redogörelse jämte förslag i ärendet. Därvid uttalade
de sig i l:a rummet för plats å kronans jord söder om Uppsala stad och
universitetets botaniska trädgård invid stadsägan Kåbogärde (landssekreterarens
m. fl. löningsjord, å kartskiss, som torde få bifogas detta protokoll,
betecknad med a), i 2:a rummet för plats å samma jord söder om
cellfängelset (kartskissen: b) och i 3:e rummet för plats å Uppsala stads
mark intill stadsdelen Österplan (kartskissen: c), dock med anmärkning,
att, om väsentlig betydelse skulle tilläggas närhet för lärare och elever
till deras bostäder, sistnämnda tomtplats borde erhålla första rummet.

»Att afgöra», heter det i en af Dahlgren lämnad redogörelse, »i hvad män den
nämnda omständigheten vore åt betydelse, tillkom i första hand undertecknad. Då
den betänklighet, som var förenad med de i l:a och 2:a rummen anförda tomtplatsernas
aflägsna läge från de delar af staden, där seminarieeleverna kunna för sig finna
lämpliga bostäder och från hvilka seminariet kan erhålla lärjungar i sin öfningsskola,
syntes mig mycket afsevärd, och då tomtplatsen vid Österplan såväl af kostnadsskäl
som af andra orsaker knappast syntes kunna ifrågakomma, ansåg jag mig böra söka
ytterligare möjligheter för seminariets förläggning, så mycket mera som någon fara
för att de möjligheter, hvilka kronans jord erbjöde, därvid skulle äfventyras icke tycktes
föreligga. Med öfverinteudentens medgifvande och under inhämtande af hans råd
och föreskrifter fortsatte jag därför de påbörjade undersökningarna med stöd af den
förebragta utredningen.

Så förnyade jag en redan tidigare af häradshöfdingen Olivecrona gjord framställning
till universitetets drätselnämnd angående förvärf för seminariets räkning af akademien
tillhörig jord norr om observatoriet [kartskissen: d], eventuellt mot utbyte af
mark å den ofvannämnda kronojorden, hvilken framställning dock af drätselnämnden
lämnades utan afseende.

Vidare upptog jag frågan om seminariets förläggning till ecklesiastikjorden i stadens
norra del invid Luthagen och Fyrisån söder om stambanan [kartskissen: e]. Då
verkställd grundborrning här visade otjänlig byggnadsgrund, sökte jag finna möjlighet
för en förläggning af själfva byggnaderna å ett inom stadens område å Luthagen
och intill nyssnämnda ecklesiastikjord liggande obebyggdt kvarter, tillhörande enskilda
personel- [kartskissen: f]. Grundborrningar verkställdes å kvarteret, underhandlingar

13

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

inleddes med ägarna, och i december 1908 kunde hos öfverintendentsämbetet förslag
framställas angående förvärf dels af nämnda kvarter till byggnadstomt, dels af invidliggande
ecklesiastikjord till trädgårdsanläggningar och idrottsplats. Detta förslag vann
enhälligt gillande af seminariekollegiet, tillstyrktes af domkapitlet och lämnades i hufvudsak
utan anmärkning af kammarkollegium, hvarefter öfverintendentsämbetet med
villkorligt godkännande gjorde underdånig framställning i enlighet med förslaget.»

Öfverintendentsämbetets nämnda underdåniga framställning var dagtecknad
den 23 februari 1909. Det däri berörda förslaget befanns emellertid
särskildt af kostnadsskäl icke böra föranleda någon Kungl. Maj:tsåtgärd.

Sedan således tanken på denna lösning af seminariets tomtfråga förfallit,
riktades af dåvarande chefen för folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet,
kanslirådet I. A. Lyttkens uppmärksamheten på ett norr om senast
ifrågasatta plats, utanför stadens gräns, invid förstaden Enhagen och norr om
stambanan liggande, under Uppsala domkyrka lydande jordområde, hvarest
byggnadsgrund syntes kunna förefinnas (kartskissen: g). Efter det att rektor
lämnat en första utredning angående detta område, som utgör en del af sysslomannens
vid domkyrkan löningsjord, samt för sin del förordat detsamma,
erhöll öfverintendentsämbetet den 21 maj 1909 Kungl. Maj:ts uppdrag att
efter vederbörandes hörande inkomma med utredning och förslag angående
uppförande af byggnader för folkskoleseminariet i Uppsala å nu
nämnda ecklesiastikjord. Ämbetet företog en närmare undersökning af
grundförhållandena och uppdrog åt arkitekten hos ämbetet Axel Lindegren
att i samråd med rektor uppgöra förslag till ägofigur för en till området
förlagd seminarietomt. Den 28 september 1909 öfverlämnade ämbetet till
chefen för ecklesiastikdepartementet af rektor godkändt förslag till ägoområde
för seminariet å ifrågavarande ecklesiastikjord, hvilket ägoområde,
närmare angifvet å en ämbetets skrifvelse bifogad karta, omfattade en
hufvuddel och en till stranden af Fyrisån utsträckt mindre jordremsa
samt hade en sammanlagd ytvidd af 4,3 hektar, hvarjämte ämbetet hemställde
att, därest departementschefen funne en lösning af frågan om anskaffande
af byggnadstomt för seminariet i öfverensstämmelse med detta
förslag böra ske, med vederbörande måtte inledas de underhandlingar
och träffas de aftal, som blefve erforderliga för åvägabringande af därför
nödigt jordförvärf.

Vid detta ärendes föredragning i statsrådet den 15 oktober 1909 fann
Kungl. Maj:t godt anbefalla domkapitlet i Uppsala att inkomma med
utredning och förslag angående upplåtande för seminariet af ifrågavarande
jordområde.

Domkapitlet remitterade först ärendet till seminariets lärarkollegium,

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

som vid sammanträde den 3 november 1909 behandlade detsamma och
därvid yttrade:

Kollegiet, som ansåge sig kunna afgifva yttrande i ärendet allenast i livad det
rörde områdets lämplighet för läroanstaltens förlägging, funne visserligen det föreslagna
området hafva den olägenheten att vara beläget rätt aflägset från stadens centrala
delar, men då efter kollegiets tanke hvarje annan plats, som numera kunde komma i
betraktande, i lika eller högre grad erbjöde samma olägenhet, och då å andra sidan
tomtplatsen i fråga hade den fördelen att vara belägen vid eu raskt framåtskridande
stadsdel, där svårighet ej syntes uppstå att för elever och lärare finna bostäder och
där tillräckligt antal barn för seminariets öfningsskola med säkerhet kunde påräknas,
och då den dessutom erbjöde god byggnadsgrund och lämplig jordmån för trädgårdsanläggning,
ansåge sig kollegiet böra i underdånighet förorda ett förvärf af det föreslagna
området till tomt för seminariet.

Åt domkyrkosyssloinannen N. J. Söderberg lämnades af domkapitlet
i uppdrag att inkomma med utredning och förslag angående villkoren för
den ifrågasatta jordupplåtelsen. Efter verkställd synnerligen omfattande
undersökning öfverlämnade Söderberg den 15 mars 1910 till domkapitlet
en utredning angående den ifrågavarande jordens rättsliga natur jämte motiv
er ad t förslag af innehåll, att domkapitlet måtte föreslå upplåtande af plats
för ny seminariebyggnad å samma jord till en areal af inemot 40,000
kvm. och beträffande läge och gränser i det närmaste omfattande hufvuddelen
af det område, som funnes upptaget å öfverintendentsämbetets karta,
med iakttagande dock att erforderlig mark för vägar af tillräcklig bredd
utefter vissa af ägogränserna undantoges och under förutsättning af nådigt
''bifall till följande villkor i öfrigt:

att hela det ägoområde, som för närvarande vore anslaget på lön åt domkyrkosysslomannen,
måtte på en gång i sin helhet indragas till domkyrkan mot ersättning
till sysslomannen för mistadt arrende att af domkyrkans medel utgå med 300 kronor
om året, till dess vid blifvande omreglering af sysslomanslönen annorlunda kunde
''blifva bestämdt, samt mot ersättning att likaledes af domkyrkans medel utgå dels för
en foderlada med 700 kronor och dels, i den mån framställningar därom med fog
kunde göras, till arrendatorerna;

ditt åt Uppsala domkapitel tillerkändes rätt att, efter domkyrkosysslomaunens höjande
och sedan köpeanbud blifvit af Kungl. Maj:t pröfvadt och godkändt, för Uppsala
domkyrkas räkning försälja hela den sålunda till domkyrkan indragna lönejorden vare
sig genom ett eller flera köpeaftal och att köpesumman eller likviden, allteftersom
medlen inflöte, måtte läggas till domkyrkans grundfond att för domkyrkan förvaltas
och disponeras med undantag af 15 procent eller så mycket som motsvarade den del,
hvarmed de för aftonsångsgndstjänsternas uppehållande anslagna stadsåkrarna inginge
i hela jordkomplexet, hvilken sistnämnda del af likviden enligt föreskrifter, som Kungl.
Maj:t kunde finna skäligt meddela, måtte förvaltas som en särskild fond och användas
så, att af räntemedlen i främsta rummet utginge skäligt arfvode för aftonsångsgudstjänsternas
uppehållande i domkyrkan; samt

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171. 15

att för det område å sysslomansjorden, som kunde komma att upplåtas och försäljas
såsom tomt för nytt folkskoleseminarium, till Uppsala domkyrka erlades en
kontant köpeskilling af 1 krona 25 öre för kvadratmeter, till fördelning som ofvan
nämnts.

Domkapitlet fann sig böra till alla delar godkänna sysslomannens förslag,
men som de för aftonsångsgudstjänsternas uppehållande anslagna
stadsåkrarna inginge i den mark, som vore afsedd att upplåtas, och sålunda
äfven Uppsala stads intresse berördes af den föreliggande frågan,
ansåg sig domkapitlet böra hemställa, att magistraten i Uppsala måtte i
ärendet höra vederbörande och afgifva eget utlåtande.

Magistraten öfverlämnade ärendet till stadsfullmäktige, och stadsfullmäktige beslöto
i enlighet med af drätselkammaren gjord hemställan att såsom yttrande i ärendet
förklara, att stadsfullmäktige icke hade något att erinra emot det af domkyrkosysslomannen
framställda förslaget, men dock ville förbehålla sig rätt att — innan
föreskrifter meddelades angående förvaltningen af den fond, som kunde komma att
bildas af den å omförmälda stadsåkrar belöpande delen af köpeskillingen för samma,
jord — få taga del af det förslag till dylika föreskrifter, som kunde komma att upprättas,
samt häröfver afgifva yttrande. Magistraten förklarade sig sedermera i underdånig
skrifvelse den 18 juni 1910 icke hafva något att erinra mot det af domkapitlet
godkända förslaget angående sätt och villkor för den ifrågasatta jordupplåtelsen
eller mot det föreslagna priset å den för seminariet afsedda marken; dock
borde såsom villkor för jordupplåtelsen uppställas den bestämmelsen, att ej blott stadsfullmäktige,
på sätt de förbehållit sig, finge yttra sig öfver föreskrifterna angående,
förvaltningen af den förutnämnda fonden, utan äfven Uppsala domkyrkoförsamling
tillförsäkrades rätt att använda fondens afkastning i främsta rummet för predikoverksamhetens
uppehållande i församlingen och till andra kyrkliga ändamål.

Med öfverlämnande af samtliga till ärendet hörande handlingar anförde
domkapitlet slutligen för egen del i underdånig skrifvelse den SO
juni 1910, att domkapitlet ansåge sig böra tillstyrka, att jordområdet i
fråga upplätes till tomt för ny seminariebyggnad på sätt och villkor, som
funnes angifna i det till domkyrkosysslomannens utredning hörande förslaget.

Ärendet öfverlämnades därefter den 24 augusti 1910 till kammarkollegium,
som infordrade utlåtande af Kungl. Maj ris befallningshafvande i
Uppsala län. I underdånig skrifvelse den 7 november 1910 hemställdesistnämnda
myndighet, att det omförmälda jordområdet måtte upplåtas till
tomt för den nya seminariebyggnaden på sätt och villkor, som domkyrkosysslomannen
Söderberg i sitt yttrande i ärendet föreslagit. I nära öfverensstämmelse
med samma yttrande och förslag gjorde kammarkollegium
i underdånigt utlåtande den 23 februari 1911 följande uttalande:

»På grund af hvad i ärendet förekommit och under förutsättning att det till förvärfvande
för folkskoleseminariets nybyggnad nu föreslagna området af domkyrkosysslomannens
lönejord pröfvas vara för ändamålet lämpligt, har kollegium icke något att

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

erinra emot att samma område, sådant det upptages å den i ärendet åberopade kartskiss,
likvisst med iakttagande af de utaf domkyrkosysslomannen Söderberg förordade
jämkningar, må, när sådant kan ske utan förnärmande af enskild rätt, till statsverket
för nämnda ändamål afstås efter ett pris af 1 krona 25 öre per kvadratmeter, som
skall ingå till domkyrkans kassa, och tillika under följande villkor, nämligen:

att lönejorden i öfrigt i sin helhet på en gång indrages till Uppsala domkyrka,
med skyldighet för domkyrkan att utgifva dels till sysslomannen ej mindre såsom ersättning
för mistadt arrende 300 kronor om året, intill dess i sammanhang med
omreglering af sysslomanslönen kan blifva annorlunda bestämdt, än äfven godtgörelse
för en foderlada med 700 kronor, dels ock till vederbörande arrendatorer de ersättningsbelopp,
hvartill dessa arrendatorer vid frånträdet af respektive arrenden eller eljest
må vara i och för desamma gent emot sysslomannen lagligen berättigade;

att domkapitlet bemyndigas att, efter ty med domkyrkans fördel finnes bäst förenligt,
vare sig efter hand eller på en gång i sin helhet försälja de områden af lönejorden,
som ej för seminariets behof nu omedelbart skola afstås;

att köpeanbud å dessa områden skola underställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning
och fastställelse;

att af såväl de för seminarieområdet inflytande vederlagsmedel som äfven köpeskillingsmedlen
för blifvande försäljningar af den öfriga lönejorden 15 procent, motsvarande
den beräknade andel, hvarmed de till sysslomannen af staden Uppsala i ersättning
för aftongudstjänsternas uppehållande anslagna åkrar anses ingå i lönejordens
hela komplex, skola afsättas till en särskild fond under domkapitlets förvaltning; samt
att angående dispositionen utaf såväl afkastningen af denna fond som öfriga enligt
nästföregående moment till domkapitlet influtna medel skall lända till efterrättelse
hvad Kungl. Maj:t på domkapitlets förslag, efter vederbörandes hörande, kan finna
skäligt föreskrifva.»

Möjligheten af ett förvärf för seminariets räkning af den ifrågavarande
ecklesiastikjorden norr om staden hade sålunda blifvit ådagalagd.

Bland platser, som under tomtfrågans behandling varit ifrågasatta men
af olika skäl måst /jfvergifvas, torde de viktigaste här böra nämnas.

Öster om Fyrisån belägna områden, som särskilt varit föremål för uppmärksamhet,
äro, jämte den i det föregående nämnda stadsjorden invid Österplan (kartskissen:
c), akademiens jord utanför stadens nordöstra och östra utkanter samt kronans
jord söder om staden. Stadsdelarna öster om Fyrisån och deras omgifningar erbjuda
knappast någonstädes sådan byggnadsgrund, som icke i fråga om större byggnader gör
pålning nödvändig. I allmänhet anträffas ej ens på påldjup fast botten, hvarför s. k.
friktionspålning måste användas. Härigenom blir grundläggningen af en byggnad med
den storlek och tyngd, som den ifrågavarande seminariebyggnaden måste äga, synnerligen
kostsam. Hvad den nyssnämnda akademijorden beträffar, har dess norra del invid
Uäflebanan (kartskissen: h) måst lämnas ur räkningen, särskild! med hänsyn till markens
låglända beskaffenhet. Mera uppmärksamhet har däremot ägnats åt dess sydliga
del invid landsvägen till Vaksala, det s. k. Väderkvarnsgärdet (kartskissen: i). Akademiens
drätselnämnd har förklarat sig villig att här mot vederlag af söder om botaniska
trädgården liggande kronojord afstå för seminarietomt behöflig! område. Mot ifrågavarande
plats har emellertid talat, förutom grundförhållandena, dels dess mot norr och

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

öster oskyddade läge, dels dess närhet till större industriella anläggningar samt till den
stora men mestadels illa bebyggda och mindre sunda förstaden Peterslund, där seminarieelever
icke borde förauledas att söka sig bostäder. Beträffande kronans jord på
östra sidan om Fyrisån (hofstallstatens kungsäng, kartskissen: j) är att anmärka, att
grundförhållandena där äro särskildt ogynnsamma, kvarjämte den måste anses ligga
ålit för aflägset från staden, hvars närmast liggande del hufvudsakligen upptages af
industriella anläggningar af olika slag.

Å västra sidan om Fyrisån är det i första rummet den förutnämnda kronojorden,
som kommit i betraktande. Här möta i allmänhet goda grundförhållanden.

Den närmast till staden liggande del åt denna jord, som kunnat ifrågakomma,
nämligen området mellan cellfängelset och universitetets botaniska trädgård (kartskissen:
k), hvilket område på vissa villkor innehafves af länets hushållningssällskap, som
där har vidsträckta trädgårdsanläggningar, skulle otvifvelaktigt erbjuda seminariet en
i många afseenden utmärkt plats. Oafsedt frågan om hushållningssällskapets villighet att
afstå från sin dispositionsrätt har detta område dels med hänsyn till terrängförhållandena,
dels och i all synnerhet med hänsyn till de med åbyggnadernas inlösen förenade kostnaderna
befunnits icke kunua föreslås till användning för seminariets räkning. Det
tidigare nämnda området, beläget söder om cellfängelset och invid Upplands artilleriregementes
öfningsfält (kartskissen: b), har med afseende på läge och byggnadsgrund
ansetts mindre fördelaktigt än området å kronojordens västliga del iuvid Käbogärde,
hvartill kommit, att fångvårdsstyrelsen i särskild underdånig skrifvelse den 2 juni 1908
framhållit de olägenheter, som enligt styrelsens mening skulle uppkomma för fångvården
inom cellfängelset genom ett större läroverks förläggning till dettas omedelbara
närhet, samt behöfligheten af en del af området för eu eventuell framtida utvidgning
af fängelset. Ett område öster, härom uppe på sandåsen ofvan om akademiska sjukhuset
(kartskissen: 1), med ungefär samma aflägsenhet från staden som närmast förut
nämnda plats, har särskildt med hänsyn till jordmånens beskaffenhet och det för vind
och damm utsatta läget (»Blåsenhus») befunnits mindre lämpligt, hvarjämte af medicinska
fakulteten vid universitetet framställning redan tidigare gjorts till Kungl. Maj:t
om upplåtelse af viss del af området till uppförande därstädes af en psykiatrisk klinik
för statens räkning. Kronans jord slutligen invid Fyrisån nedanför åsen (kartskissen: m)
har ytterligt otjänliga grundförhållanden, ligger sankt och skuggad af åsen samt är
dessutom allt för aflägsen.

Förutom den vid Fyrisån liggande ecklesiastik]''orden och närgränsande byggnadsparti
inom stadsdelen Luthagen, hvilka i det föregående blifvit omtalade (kartskissen:
e och f), hafva ytterligare på västra sidan om ån några platser varit beaktade såsom
möjligen lämpliga för seminariet. Hit hör ett område å Uppsala stads jord väster
om kyrkogården invid epidemiska, sjukhusets byggnader (kartskissen: n). Oafsedt det
sannolikt rätt höga pris, som skulle åsättas jorden, om den läte sig förvärfvas, har
denna plats lämnats ur räkningen med anledning däraf, att det synts, om ej olämpligt
från sundheUsvnpunkt, så dock mindre tilltalande att förlägga en läroanstalt i omedelbar
närhet till epidemisjukhuset å ena sidan och begrafningsplatsen å den andra. Norr
om nu nämnda område och väster om observatoriet ligger akademien tillhörig högland
mark, där berggrunden går i dagen (kartskissen: o). Dess bebyggande skulle emellertid
vara till uppenbar skada för arbetet inom det astronomiska observatoriet och har därför
icke kunnat ifrågasättas.

Den i det föregående berörda platsen å akademiens jord norr om observatoriet,
i närheten af allmänna läroverkets tomt (kartskissen: d) har af seminariets rektor beteck Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 131 höft. (Nr 171.) 3

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 171.

nats såsom den, som synts honom erbjuda seminariet den bästa belägenheten, om än
grundförhållandena där visat sig mindre goda. Framställningar hafva ock, som nämnts,
gjorts till akademiens drätselnämnd angående möjlighet af förvärfvande för seminariets
räkning af en del af nämnda jord, eventuellt mot utbyte af mark å kronans jord söder
om botaniska trädgården. Senast har förutvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
under mars månad 1911, med anledning af en från rektor ingifven skrifvelse, i sådant
syfte riktat en förfrågan till drätselnämnden. Denna har emellertid med hänvisning
till de olägenheter, som bebyggandet af detta område skulle vålla de astronomiska och
meteorologiska institutionerna, bestämdt afstyrkt tanken på en sådan förläggning af
seminariet.

Beträffande det område å kronans jord invid Kåbogärde, söder om
staden och universitetets botaniska trädgård, hvilket allt ifrån början
af tomtfrågans behandling angifvits såsom en möjlig och i vissa afseenden
lämplig tomtplats för seminariet, är slutligen att nämna, att
universitetet i maj 1910 gjort underdånig framställning om upplåtelse
för universitetets räkning af den centrala delen af detta område (kartskissen:
a1). Med anledning häraf och med hänvisning därtill, att frågan om
möjligheten att för seminariet förvärfva tomt å ecklesiastikjorden norr om
staden ännu befunne sig under utredning och att därför, i den händelse
den gjorda ansökningen i oförändrad form bifölles, svårighet skulle kunna
uppkomma för staten att öfverhufvud finna någon möjlig förläggning för ett
folkskoleseminarium i Uppsala, hemställde Dahlgren i underdånig skrifvelse
den 12 maj 1910, att nådigt beslut angående den af universitetet
gjorda framställningen icke måtte fattas utan att frågan om seminariets
förläggning därvid vunne beaktande. Gifvetvis har ock med afgörandet
af universitetets hemställan måst anstå, intill dess frågan om ecklesiastikjordens
förvärfvande blifvit klargjord, hvarför ock öfverintendentsämbetet
och seminariets myndigheter haft frihet att i sina slutliga yttranden och
hemställanden uttala sig för den tomtplats, som med hänsyn till alla för
denna fråga väsentliga omständigheter synts dem vara den för seminariet
fördelaktigaste.

Att Uppsala stad skulle upplåta jord för seminariet eller åtaga sig kostnader
för inköp af tomtplats har icke blifvit ifrågasatt, alldenstund man haft grundad anledning
till den uppfattningen, att en i sådant syfte till stadsfullmäktige ställd anmodan
skulle blifvit nekande besvarad. Väl är det från folkskollärarutbildningens
synpunkt önskligt, att ett seminarium är förlagdt till rikets största universitetsstad,
men seminariet lärer icke anses vara af den betydelse för staden, att dennas
myndigheter skulle finna sig föranlåtna till någon afsevärdare ekonomisk uppoffring för
detsamma. Den enda plats ä stadsjord, som allvarligare varit ifrågasatt, nämligen den
förutnämnda platsen öster om staden (kartskissen: c), har för öfrigt icke synts vara i
högre grad eftersträfvansvärd. Den gränsar visserligen till den välbyggda stadsdelen
Osterplan och är ej aflägsen från stadens centralare delar, men den ligger på den
kala samt för nordliga och östliga vindar alldeles öppna slätten, och grundförhållan -

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

dena äro ej gynnsamma. Visserligen bär vid eu försöksborrning sand påträffats under
leran å ett djup af 7 m., men äfven om sandlagret skulle visa sig äga önskvärd utsträckning
och bärighet, blefve den för en större byggnad behöfliga palgrunden dock
ganska dyrbar. Angående de sannolika kostnaderna för jordens förvärfvande har seminariets
rektor i eu till öfverintendentsämbetet den 1 februari 1909 ställd skrifvelse, ur
hvilken nu anförda uppgifter äro hämtade, yttrat, att efter den uppfattning, han bildat sig,
staden för byggnadstomtmark å det ifrågavarande området torde komma att sätta ett
pris af ända till 40 öre för kvadratfot, hvadan ett område af 3 hektar, däraf t. ex. 21/»
hektar vore tomtmark, skulle betinga eu köpesumma af omkring 110,000 kronor. Äfven
om priset läte sig nedbringa till hälften af det i denna skrifvelse beräknade, skulle
kostnaden således blifva väsentligt större än för tomt å den förutnämnda domkyrkojorden
enligt det af domkapitlet föreslagna priset.

Af den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att under den
följd af år, hvarunder seminariets tomtfråga varit föremål för behandling,
eu synnerligen omfattande undersökning blifvit gjord angående de möjligheter,
som synts kunna förefinnas. Dahlgren har i underdånig skrifvelse
den 13 november 1911 uttalat, att han ansåge det osannolikt, att ytterligare
undersökningar skulle kunna gifva några nya uppslag af värde i fråga
om seminariets förläggning eller medföra några nya synpunkter för denna
frågas bedömande. De platser, som nu kunde blifva föremål för val, vore
endast följande två: å ena sidan platsen d kronans jord invid Käbogärde,
söder om botaniska trädgården (landssekreterarens m. fl. löningsjord, kartskissen:
a) oc å andra sidan platsen ä domkyrkans jord invid Enhagen,
norr om taden (kartskissen; g).

I den af öfverintendentsämbetet den 28 september 1909, efter hemställan
af arkitekten Lindegren och rektor Dahlgren, föreslagna ägofiguren
för den ifrågasatta tomten "å domkyrkojorden hafva de af domkyrkosysslomannen
Söderberg begärda ändringarna i allt hufvudsakligt blifvit iakttagna.
Därvid har^ en minskning skett i det föreslagna tomtområdet, särskilt
därigenom att, såsom förut nämnts, en ned till b yrisån utsträckt
del däraf borttagits. Med afseende härpå har Dahlgren i förutnämnda
underdåniga utlåtande den 13 november 1911 anfört:

Att så måste ske, vore från seminariets synpunkt att beklaga, alldenstund det
för seminariet måste blifva af betydelse i flera afseenden (badning, simundervisning,
tvätt, vattenhämtuing för trädgårdens behof, skridskoåkning o. s. v.) att kunna förfoga
öfver någon mindre del af åstranden. Men då enligt stadsplaneförslaget området närmast
ån icke skulle komma att afses till byggnadstomter utan användas för planteringar
och således icke finge något saluvärde, vågade Dahlgren hoppas, att domkapitlet
vid därom framdeles gjord hemställan skulle åt seminariet till begagnande upplåta eu
strandremsa af 40—50 meters längd i öfre deleu af jordområdet och därigenom bereda
seminariet förmånen af strandrätt.

De föreslagna
tomtfigurerna.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

Domkapitlet har välvilligt beaktat detta rektors uttalande. »Och vill
domkapitlet», heter det i dess underdåniga skrifvelse den 15 november
1911, »i anledning af den utaf rektor Dahlgren såsom för seminariet önskvärd
framhållna angelägenheten att erhålla strandrätt invid Fyrisån, redan
nu i underdånighet gifva tillkänna att, så vidt på domkapitlet ankommer,
domkapitlet skall tillmötesgå möjligen blifvande hemställan härutinnan.»

Enligt af Dahlgren lämnad upplysning är det ifrågavarande tomtområdet,
sådant det är angifvet i öfverintendentsämbetets slutliga, dess underdåniga
skrifvelse den 28 november 1911 bilagda ritningar, till sin form
bestämdt efter samråd mellan arkitekten Lindegren, domkyrkos}Tsslomannen
Söderberg och rektor samt i denna form af stadsingenjören i Uppsala
G. Laurell infördt å det förslag till ny plan för Uppsala stad, som för
närvarande är under behandling. Området är så valdt, att det på berggrund
hvilande gruslager, som tinnes i terrängen, faller inom området och
utgör dess nordliga del, där man då på ett medeldjup af 2,34 meter har
fast berg, erbjudande byggnadsgrund för själfva lärohuset. Höjden öfver
medel vattenståndet i Fyrisån är, såsom förut nämnts, 3—4 meter. Den föreslagna
ägofigurens ytvidd är 41,650 kvadratmeter.

I fråga om tomtplatsen å kronoj orden söder om botaniska trädgården
är till det därom redan anförda endast att tillägga, att tomtfiguren där
visserligen ej skulle blifva den mest önskvärda, enär den af landshöfdingen
disponerade egendomen Lugnet med ett hörn skjuter in i det område, som
för seminariets räkning skulle tagas i anspråk, men att åt detta område kan
gifvas fullt tillräcklig storlek och god afgränsning, samt att det erbjuder
rymlig byggnadsgrund af fast sandbotten på ett djup af 1/2—3 meter.

Jämförelse
mellan de
föreslagna
tomtplatserna.

Någon jämförelse mellan ifrågavarande två platser med därpå grundadt
uttalande angående den enas eller andras företräde har icke gjorts vare
sig af domkapitlet eller af seminariets lärarkollegium. Båda hafva dock
förordat förvärf af tomt å domkyrkojorden, och domkapitlet har i slutligt
underdånigt utlåtande den 15 november 1911 med hänvisning till skäl,
som anförts af seminariets rektor, hemställt om seminariets förläggande
till nämnda område.

Dahlgren har i flera af de yttranden, han i ärendet afgifvit, lämnat
en jämförande redogörelse för platserna i fråga och för sin del uttalat
sig angående ett val dem emellan.

Platsen å kronans mark invid Kåbogärde vore i och för sig synnerligen god.
Läget vore högt (24 m. öfver Fyrisån), dammfritt samt skyddadt mot nordliga och östliga
vindar. Omgifningarna ägde fri och omväxlande natur, gynnsam för utflykter i studie -

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

syfte och för idrottsöfningar. Jordmånen vore god och byggnadsgrunden förträfflig.
Mot platsen talade endast dess aflägsenhet från sådana stadsdelar, där seminarieeleverna
kunde finna för sig lämpliga höstäder och därifrån seminariet kunde påräkna att erhålla
barn för sin öfuingsskola.

1 sistnämnda afseende kunde däremot platsen å domkyrkans jord anses fullt tillfredsställande,
hvartill komme, att närliggande stadsdel och förstadssambällen vore
stadda i rask utveckling samt att spårvägslinje sträckte sig fram till närheten af platsen.
Jordmånen vore ej otjänlig och markens lutningsförbållanden ej ogynnsamma.
Fast byggnadsgrund förefunnes. Mot denna plats vore däremot att anmärka dess aflägsenhet
”från stadens centrala delar (så t. ex. blefve afstånden till posten, riksbanken
och statens järnvägsstation öfver 2 km.). Den vore vidare skild från staden genom
en oregelbundet bebyggd förstad (Eriksdal med Enbagen), genom hvilken lämplig infartsväg
svårligen kunde erhållas, och den afstängdes från staden af järnvägslinjen.
Läget vore lågt, kalt och utan vindskydd.

Af seminariets läkare, doktor Fredrik Clason, hade rektor begärt utlåtande från
hygienisk synpunkt angående de båda ifrågasatta tomtplatserna.

Clason hade i fråga om den senare af dem eller Enhagstomten erinrat, att
grundförhållandena å själfva byggnadsplatsen visserligen vore gynnsamma, men att
tomten eljest gränsade till en trakt invid Fyrisån, som af ålder och till ännu för omkring
30 år sedan nästan årligen öfversvämmats, samt att omgifningarna måste betecknas
som mindre tilltalande och från synpunkten af det psykiska inflytandet icke fördelaktiga.
Beträffande de båda platserna i och för sig funne han Kåbogärdeplatsen synnerligen
lämplig och tilltalande samt afgjordt öfverlägsen Enhagsplatseu, hvilken, utan att böra
betecknas som utprägladt ohälsosam, dock måste anses vara ganska ogynnsamt situerad.

Emellertid måste frågan, fortsätter Clason, icke minst från hälsosynpunkt
ses äfven från en annan sida. Afståndet till Kåbugärde vore,^ åtminstone från vanlig
uppsalasynpunkt, ganska långt, och den tid, som eleverna maste använda pa cirka 3
gångers dagligt gående till och ifrån läroverket, blefve otvifvelaktigt längre än önskvärd];.
Eleverna behöfde visserligen daglig motion i fria luften, men detta behof tillgodo.
-åges ingalunda på önskvärdt sätt af skolpromenaderna, som hvarken till form
eller innehåll erbjöde en harmonisk och tilltalande friluftsmotion. Tvärtom kunde det
befaras, att den af skolvägens längd orsakade tidsförlusten och tröttheten skulle minska
tillfällena till verkligt nyttig motion.

Det syntes alltså, som om längden af skolvägen till Kabogärde skulle nödga till
öfvergifvande af denna från alla andra synpunkter sa tilltalande och öfverlägsna plats.

Möjligen funnes dock ett sätt att åtminstone till en afsevärd del aflägsna de
af våglängden uppkommande olägenheterna, nämligen om i närheten af den tilltänkta
seminariebyggnaden vid Kabogärde kunde inrättas ett för seminarieeleverna
afsedt på samma gång fullgodt och ej för dyrt matställe. Nödvändigheten att gå hem
på frukostlofvet, möjligen äfven till middagen, skulle därigenom uppbäfvas, och mycken
tid vinnas. Om detta matställe tillkomme under medverkan, i lämplig form, och
kontroll af seminariets styrelse, skulle därmed äfven kunna vinnas en viss garanti
för att eleverna erhölle fullgod näring, något som under nuvarande förhållanden icke
alltid torde vara fallet. Möjligheten att på ifrågavarande plats få till stånd ett dylikt
matställe borde kunna befordras genom det nära grannskapet af två större regementsmarketenterier
och Grindstugans utvärdshus. Om således våglängden till Kabogärde
innebure en olägenhet så pass stor, att den vore ägnad att framkalla en stark tvekan
om platsens användbarhet, så syntes Clason möjligheten att i väsentlig mån undanröja

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

denna olägenhet genom åstadkommande af ett närbeläget, fullgodt matställe för seminarieelever
böra undersökas, innan Kåbogärdeplatsen definitivt öfvergåfves.

Hvad doktor Clason sålunda anfört vore naturligtvis, säger Dahlgren, värdt
synnerligt beaktande och ägnadt att afskräcka från den s. k. Enhagsplatsen. Dockvore
Dahlgren öfvertygad om att de hygieniska förhållandena ingalunda vore så ogynnsamma
för denna plats, som de vid en dylik jämförelse kunde te sig.

Med afseende^ på det sänka läget vore följande att märka. Trakten i nordvästlig
riktning från tomten utgjordes af tämligen sänka ängsmarker, som_ nådde
fram till omkring 1/2 km:s afstånd från tomten. Höjd- och terrängförhållandena vore
i det hela desamma som å hela Luthagen (närmast liggande del af Uppsala stad).
Den ifrågasatta tomten skulle nästan fullständigt komma inom höjdkurvorna för 9 och
10 m„ d. v. s. omkring 3 å 4 m. öfver Fyrisåns medelvattenstånd. Folkskoletomten
å Luthagen hade samma höjd, och tomterna utmed Sysslomansgatan hade höjdsiffror
mellan 9 och 8, under det att den öster därom liggande delen af Luthagen hade 8
och 7 eller till och med därunder.

Hvad beträffar Fyrisåns vårflöden kunde anmärkas, att en af de orsaker, som
tidigare ofta förorsakade dem, nämligen hopning af drifis, numera ausåges vara genom
särskilda åtgärder förebyggd. De senaste öfversvämningarua hade förekommit åren
1888 och 1900. Vid den sistnämnda, som varit ovanligt hög, hade, efter hvad det
upplysts, vattnet stigit till höjden 7,1 m. eller 1,3 m. öfver medelvattenståndet. Endast
en mindre del af strandområdet invid den ifrågasatta seminarietomten, men icke någon
del af denna tomt hade därvid blifvit satt under vatten. Erfarenheten hade icke
gifvit Luthagen anseende af en osund stadsdel. Äfven förmögna personer valde alltmer
denna stadsdel till bostadsplats. Två af stadens större läroanstalter läge lägre än
den ifrågavarande tomten, nämligen högre läroverket för flickor och Fjellstedtska
skolan, som båda läge alldeles vid åbrädden. Stadsdelen Svartbäcken och Österplan
hade i det hela lägre höjdsiffror.

Afloppet från tomten torde väl icke utan allt för stora kostnader kunna föras in
i det dräueringsnät, som utmynnade i Fyris nedom öfre fallet (Kvarnfallet), utan
måste föras till en mindre ledning, som ginge utefter järnvägslinjen i närheten af
tomtgränsen. Man hade fördenskull att räkna med, att bottnen i hufvudbyggnadens
källarvåning icke kunde läggas lägre än högsta förekommande vattenstånd i Fyrisån
ofvanför det öfre fallet. Äfven med hänsyn tagen till ett mycket sällan förekommande
högsta vattenstånd skulle dock källarbottnen kunna läggas åtminstone 2 m. under den
omgifvande markens yta, hvilket vore tillräckligt.

De vindar^ för hvilka Enhagsplatsen läge mera öppen än Kåbogärdeplatsen, nämligen
vindar från norr och öster, vore under månaderna september—maj, enligt hvad
från meteorologiska anstalten i Uppsala inhämtade upplysningar gåfve vid handen,
visserligen långt ifrån ovanliga men dock de jämförelsevis minst allmänna.

Den utväg, som doktor Clason anvisat för minskandet af de olägenheter, som Käbogärdeplatsen
skulle medföra till följd af sin aflägsenhet från seminarieelevernas bostäder,
nämligen åstadkommandet af ett närbeläget, fullgodt matställe för eleverna,
både Dahlgren tagit i omsorgsfullt öfvervägande och angående möjligheten af dess
försökande inhämtat de upplysningar, som varit att erhålla från andra seminarier. Att
få ett dylikt matställe till stånd såsom en statens anstalt torde icke vara att tänka
pa. ^ Att åter uppehålla det som privatföretag samt därvid säkerställa dess ekonomiska
bestånd och på samma gång möjliggöra tillräcklig prisbillighet för eleverna skulle helt
visst innebära så pass stora svårigheter och risker, att man icke därpå kunde grunda

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

bestående framtida förhållanden. Väl kunde tänkas, att staten skulle kunna komma
att lämna understöd för ändamålet och ålägga seminariets myndigheter vissa förpliktelser
i fråga om ledningen af företaget. Detta åter skulle allt för lätt kunna bringa
dessa myndigheter i eu mycket svår ställning, då ju anordningen äfven härvid dock
blefve beroende af en mängd yttre förhållanden, öfver hvilka de icke kunde bestämma.
Af sådana skäl och särskildt då det gällde en läroanstalt med ett så stort antal lärjungar
(elever och barn) som den ifrågavarande, funne Dahlgren det framkastade förslaget,
om det ock skulle kunna tänkas lyckligt genomfördt, dock med hänsyn till de
ovissa möjligheterna för sitt förverkligande knappast kunna tagas med i räkningen.

För egen del har Dahlgren redan tidigt, om ock icke utan en viss
tveksamhet, gifvit förord åt tomtplatsen å domkyrkojorden. För de skäl,
som därvid varit för honom bestämmande, har han vid olika tillfällen
redogjort, slutligen i förutnämnda underdåniga skrifvelse den 13 november
1911, däri han anför:

»Afståndet mellan bostaden och läroanstalten är af större betydelse för serainarieeleven
än exempelvis för lärjungen vid ett allmänt läroverk. Den förre maste i regeln
oftare än den senare infinna sig vid sin läroanstalt, och han är mera beroende af de
hjälpmedel, som denna erbjuder honom för hans utbildning. Hvad seminariet i sistnämnda
afseende kan skänka skall i framtiden helt visst blifva mera och af ännu större värde
för eleven än för närvarande, och man vill då ock gärna tänka sig, att han skall
komma att begagna sig däraf ej blott under lärotimmarna, utan äfven för studier och
.öfningar, hvilka, på samma gång de ingå som led i seminariets utbildningsarbete, tillöka
äro af frivillig och individuell natur. Han bör inom vissa gränser hafva tillfälle att,
äfven utom den egentliga lärotiden, idka studier i seminariets läsrum och laboratorier,
öfva sig i piano- och orgelspelning på dess instrument, sysselsätta sig med slöjdarbete
i slöjdverkstaden, med trädgårdsarbete i trädgården och med kroppsöfningar på idrottsplatsen
eller i gymnastiksalen. Det ligger i seminariets intresse, att dess tillgångar
på sådant sätt blifva i möjligaste mån använda. Men uppenbart är, att väglängden mellan
elevens bostad och läroanstalten härvid spelar en icke oväsentlig roll och att långa
skolvägar blifva en hämsko på seminariearbetet. Härtill komma sedan de olägenheter,
som i hvarje skola äro förbundna med långa skolvägar, särskildt i fråga om möjligheten
att bereda en frukostrast så pass lång, att lärjungarna hinna att i sina hem i lugn
och ro äta ordentlig frukost. Visserligen kunna en del anordningar tänkas, som i någon
mån minska dessa olägenheter (inrättandet genom rektors försorg af frukostmatställe
i läroaustaltens närhet o. d.), men de äro vanskliga att genomföra och kunna
svårligen förhindra, att en del lärjungar antingen från hälsans eller ekonomiens synpunkt
sedt få det mindre bra, än önskligt vore.

Nu ligger den å kronojorden belägna platsen aflägset, nämligen från sadana stadsdelar,
där seminarieeleverna finna för sig lämpliga, d. v. s. sunda och billiga bostäder.
Och just den omständigheten, att den invidliggande stadsjorden är bestämd att upptagas
af villasamhällen, synes komma att för all framtid befästa detta förhållande. Möjligheterna
för stadens tillväxt åt ifrågavarande sida äro i allmänhet taget ganska begränsade.
Vid bedömandet af den betydelse, som detta kan hafva för den föreliggande
frågan, är ock att tänka på, att det nya seminariet är afsedt för dubbla klasser, hvadan
man har att räkna med ett antal af 240 elever i seminarieklasserna och omkring 150
barn i öfningsskolan.

24

Departe mentschefen angående tomtfrågan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

Om de betänkligheter, hvilka jag af sådant skäl hyst med afseende på platsen å
kronojorden, under den tid, som förflutit sedan ärendet först kom under min handläggning,
icke blifvit häfda, har å andra sidan seminariets förläggning till domkyrkojorden norr
om staden visat sig, mera än jag i förstone tänkte, kunna gifva anledning till farhågor,
i hvilket afseende jag särskildt måst beakta seminarieläkarens för denna plats mindre
förmånliga utlåtande. Men att den är för ändamålet fullt användbar och i vissa afseenden
för detsamma väl ägnad, synes mig dock otvifvelaktigt. Och den betänklighet,
jag framhållit beträffande seminariets förläggning till kronojorden, innebär, om den öfver
hufvud taget är befogad, en olägenhet af svårare art än de olägenheter, som på
platsen å domkyrkojorden äro alt förvänta.

Skillnaden i de kostnader, som i ena och andra fallet uppkomma, synes mig
icke stor nog för att kunna komma i betraktande, åtminstone icke från de synpunkter,
hvilka jag i det föreliggande ärendet har att företräda. Därvid är ock att erinra därom
att den ifrågavarande kronojorden, vare sig den skulle användas till något annat statsändamål
eller komma att försäljas, måste anses äga högt värde, att det ändamål, för
hvilket köpesumman för tomten å domkyrkojorden skulle finna användning, väl kan
betraktas som ett statsintresse och att det af domkapitlet åsätta priset måste anses
vara mycket moderat.»

Ofverintendentsämbetet har å sin sida i skrifvelse till departementschefen
den 11 mars 1911 i tomtfrågan anfört, att af gjorda undersökningar
syntes vara ådagalagdt att, med hänsyn till såväl grundbottnens beskaffenhet
som sanitära förhållanden, af ifrågakomna byggnadsplatser företräde
syntes böra lämnas åt den å kronojorden söder om botaniska träd-''
gården belägna, men att, därest afseende fästes vid den af seminarierektor
framhållna fördelen, hvad anginge belägenheten i staden, ofvannämnda tomt
å ecklesiastikjorden ingalunda kunde betraktas såsom förkastlig ur byggnadssynpunkt,
om än grundläggningsarbetet där blefve förenadt med större
kostnader. I sin slutliga skrifvelse i ärendet den 28 november 1911 har
ämbetet beräknat skillnaden i de nämnda kostnaderna till sammanlagdt
20,000 kronor, men förklarat, att det »finner sig med afseende å de särskilda
hänsyn, domkapitlet och rektor härför åberopat, böra tillstyrka förvärfvandet
för ändamålet i fråga af den s. k. ecklesiastikjorden».

Det är att beklaga, att ingendera af de två platser, som funnits vara
de enda, hvilka för seminariets förläggning kunna ifrågakomma, erbjuder
i alla afseenden de egenskaper, som äro önskvärda för en läroanstalt af
ett folkskoleseminariums natur. Det synes mig emellertid, som skulle de
undersökningar och utredningar, för hvilka jag i det föregående redogjort,
tämligen oförtydbart gifva vid handen, att man af de två platserna
har att välja pinden å domkyrkans jon! norr om staden (kartskissen: g).
Samtliga i ärendet hörda myndigheter, hvilka öfverhufvud yttrat sig angående
valet mellan olika belägenheter, hafva uttalat sig för denna plats, och

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

de skäl, som af seminariets rektor anförts för nybyggnadens förläggning till
ifrågavarande domkyrkojord hellre än till kronans jord söder om staden,
finner jag vara synnerligen beaktansvärda.

Om jag således äfven med bortseende från alla för seminariets intressen
främmande hänsyn måste ställa platsen å kronojorden i andra rummet,
kan jag icke heller underlåta att vid valet af tomtplats fästa väsentligt
afseende vid den underdåniga anhållan, som i fråga om denna jord
blifvit framställd från universitetets sida. Det synes mig uppenbart, att
det måste ligga i universitetets intresse att komma i besittning af markområdet
söder om botaniska trädgården, då detta möjliggör en naturlig
utveckling af de vetenskapliga institutioner, som redan finnas eller äro
afsedda att förläggas i detta områdes grannskap. Jag har ock för afsikt
att, därest förslaget om seminariets förläggning till domkyrkojorden vinner
Kungl. Maj:ts godkännande, i en följande punkt hemställa om aflåtande af
nådig proposition till Riksdagen angående upplåtelse af mark för universitetets
behof å kronans jord söder om botaniska trädgården (kartskissen: a1).
Den kostnadsökning, som seminariets förläggning till domkyrkojorden
måste medföra dels till följd af större grundläggningskostnader, dels till
följd af jordlösen, synes mig icke tillräckligt stor för att få afgörande
betydelse gent emot å ena sidan seminariets bästa, å andra sidan universitetets
välgrundade önskningar.

Mot den föreslagna tomtfiguren finner jag ingen anmärkning vara att
göra. Det pris af 1 krona 25 öre för kvadratmetern, som af domkapitlet
åsatts jorden i fråga, måste anses moderat och torde i väsentlig mån vara
bestämdt af intresse för seminariet. Det för tomten erforderliga beloppet
utgör 52,062 kronor 50 öre eller afrundadt uppåt 52,063 kronor. Till
jämförelse må nämnas att, enligt hvad upplyst blifvit, tomter i det invidliggande
lilla förstadssamhället Enhagen blifvit försålda till pris af 40 öre
för kvadratfoten, således omkring 4 kronor 50 öre för kvadratmetern. Rörande
de villkor i öfrigt, som af domkapitlet uppställts i samband med
försäljningen af mark till tomt för seminariet, villkor som af kammarkollegium
i allt hufvudsakligt förordats, finner jag ingen anledning till erinran.

Uppdraget att för folkskoleseminariet utarbeta byggnadsritningar och
uppgöra kostnadsberäkningar anförtroddes af öfverintendentsämbetet åt
tjänstgörande arkitekten hos ämbetet Axel Lindegren. I anslutning till
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 131 käft. (Nr 171.) 4

Byggnads frågan.

26

Eungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 171.

en af Lindegren gjord byggnadsskiss och med stöd af en inom öfverintendentsämbetet
uppsatt, af chefen för folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet
gillad plan för ett dubbelklassigt seminarium utarbetade seminariets
rektor ett i enskildheter gående, motiveradt program för den blifvande
byggnaden. I samråd med chefen för folkskolebyrån upptog Dahlgren
därvid lokaler ej blott för ett s. k. dubbelseminarium, d. v. s. ett
seminarium med dubbla afdelningar inom hvar och en af de fyra årsklasserna,
utan äfven för en särskild seminariekurs för studenter, motsvarande
de ettåriga studentkurser, som för närvarande äro anordnade
vid seminarierna i Stockholm och Växjö.

Med ledning af detta program upprättade arkitekten Lindegren ett
byggnadsförslag, hvilket under beteckningen A ingår bland de ritningar och
handlingar, som från öfverintendentsämbetet blifvit i ärendet öfverlämnade.
Detta förslag skulle, utgiften för markförvärf oberäknad, betinga en kostnad
af 763,000 kronor. Med hänsyn till denna höga kostnadssumma
utarbetades af arkitekten ett nytt förslag efter inskränktare fordringar, i
de ärendet åtföljande ritningarna och handlingarna betecknadt som förslaget
B. Genom antagandet af detta förslag skulle kostnaden nedbringas
med ej mindre än 87,000 kronor eller till 676,000 kronor, därvid priset
liksom i föregående fall afser byggnader å ecklesiastikjorden norr om
staden.

De upprättade ritnings- och kostnadsförslagen öfverlämnades af öfverintendentsämbetet
till domkapitlet i Uppsala för yttrandes afgifvande.
Domkapitlet infordrade utlåtande af seminariets rektor, som i förut nämnd
skrifvelse den 13 november 1911 anförde:

Ritningarna afsåge byggnad för ett dubbelklassigt seminarium och därmed förenad
klass eller afdelning för studenter. Elevantalet i hvarje klass vore beräknadt
till 30, hela elevantalet således till 270. Från seminariet skulle årligen komma att
utexamineras inemot 90 lärare. Öfningsskolans lokaler afsåge att gifva utrymme åt en
dubbel folkskola af litt. B-formen, således upptagande 6 skolafdelningar jämte en högre
afdelning (20—24 barn i hvarje afdelning), hvarjämte möjlighet skulle finnas till ytterligare
uppdelning i mindre afdelningar allt efter undervisningens behof.

Ritningarna vore uppgjorda i samråd med Dahlgren och efter af honom utarbetad
promemoria. Det syntes honom, att det af arkitekten Lindegren utförda arbetet ägde
synnerligen störa förtjänster från såväl praktiska som estetiska synpunkter. Påpekas
borde, att seminariebyggnadens grundplan, som på ett i det hela utmärkt sätt motsvarade
läroanstaltens organisation, delvis vore betingad af byggnadsgrundens begränsning.

Dahlgren ansåge sig icke vid detta tillfälle behöfva ingå på eu utförligare redogörelse
för eller granskning af byggnadsförslaget. Att vid närmare undersökningar
magra smärre förändringar skulle befinnas behöfliga, vore att vänta, och skulle tillfälle
till sådana förändringars vidtagande sannolikt erbjuda sig vid arbetsritningarnas utförande.
De syntes i hvarje fall icke kunna blifva af den omfattning, att de komme att

27

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

inverka på kostnadsberäkningen i det kela. Med afseende på bostadshusen funne Dahlgren
en utvidgning af vaktmästarbostaden önskvärd, äfven om därmed måste följa en
inskränkning af utrymmet i rektorsbostaden.

Förslaget A upptoge flera lärorum för öfningsskolans räkning, gåfve större utrymme
i en del lokaler, bland andra samlings-, musik- och gymnastiksalarna samt kollegierummet,
medförde eu bättre förläggning af rummen för den naturvetenskapliga
undervisningen och en fördelaktigare anordning af trappuppgångarna samt torde ock
bättre tillåtit genomförandet af det arkitektoniska motivet. Det ägde därför gifvetvis
i och för sig företräde framför förslaget B. Detta sistnämnda förslag vore senare utarbetadt,
sedan verkställda byggnadstekniska beräkningar visat, att förslaget A ledde
till högre kostnader, än man väntat. Förslaget B innebure en reduktion i de afseenden,
där en sådan synts möjlig utan att för läroanstaltens framtida verksamhet allt för viktiga
intressen komme att äfventyras. Med hänsyn till den betydande minskning i kostnader,
som med förslaget B vunnes, ansåge sig Dahlgren böra förorda detsamma. Märkas
borde, att de jämförelsevis höga kostnaderna för boställshusen vid läroanstaltens
förläggning till domkyrkojorden förorsakades af de ogynnsamma grundförhållanden,
som där vore rådande utanför det begränsade område, dit lärohuset skulle förläggas
och där grunden utgjordes af fast berg.

Domkapitlet har i sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1911
förklarat, »att domkapitlet, som icke har något att erinra mot ifrågavarande
ritningar och kostnadsförslag, anser sig böra på de af rektor
Dahlgren andragna skälen tillstyrka, att seminariebyggnaderna måtte komma
till utförande i enlighet med det med litt. B betecknade förslaget.

Öfverintendentsämbetet slutligen har i sin underdåniga skrifvelse den
28 november 1911 tillstyrkt, att de blifvande byggnaderna uppfördes efter
förenämnda, med B betecknade alternativförslag.

För byggnadsförslaget enligt alternativet B torde eu kort redogörelse
böra lämnas. Det upptager lärohus, rektorsbostad, vaktmästarbostad samt
några smärre uthusbyggnader.

Lärohuset utgöres af ett kufvudparti med två därtill sig anslutande flyglar, i det
inre bildande eu enda sammanhängande byggnad. Hufvudpartiet, som har fasad mot
sydost, innehåller i två våningar de 9 klassrummen för seminarieafdelningarna och en
större lärosal för öfningsskolan samt i tredje våningen och å vinden lärorum jämte arbetsoch
materiellrum för undervisningen i de olika grenarna af naturkunnigheten. Vinden
inrymmer ock en rad små rum för elevernas öfningar i piano- och orgelspelning.
Östra flygeln innesluter i sin främre del samlingssalen med därunder liggande lärarrum
och rektorsexpedition, i sin mellersta del på nedre bottnen biblioteks- och läsrum
och därofvan på öfre bottnen musiksalen, som ock är afsedd att utgöra samlingssal för
öfningsskolan, och slutligen i sin bortre del gymnastiksalen, i hvars källarvåning finnas
afklädningsrum, badanordning och tvättstuga. Västra flygeln, som är mindre, innehåller
i två våningar rum för öfningsskolan, hvarjämte å vinden teckningssalen är
inrymd. I källarvåningen under hufvudpartiet och västra flygeln finnas rum för trä- och
metallslöjd, ett frukostrum samt utrymmen för värmeledningen och för kolupplag. Utom
nu nämnda lägenheter samt nödiga förstugor, korridorer och trappor innehåller bygg -

Departe mentschefen angående byggnads fr&gan.

28 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 171.

nåden några smärre rum, hufvudsakligen beböfliga till förvaring af inventarier och undervisniugsmateriell.
Byggnaden bvilar i sin helhet på berggrund. Dennas utsträckning
är nätt och jämt tillräcklig för byggnaden. Bergbottnen, som är täckt af grus,
befinner sig på växlande djup, hvadan de behöfliga betongarbetena blifva rätt betydande.

Rektorsbostaden är afsedd att uppföras af trä i två våningar på underlag af en
betongbädd. Den lösa byggnadsgrunden skulle ansenligt fördyra byggandet af stenhus;
äfven för ett trähus blir grundläggningskostnaden ganska afsevärd. Ritningen upptager
6 rum, jungfrukammare och kök samt tamburer och förrådsrum och i källaren
rum för centraluppvärmning samt förvaringsrum för bränsle och matvaror.

Yaktmästarbostaden, likaledes af trä, innesluter tre väl skilda bostadslägenheter,
en för vaktmästaren på 2 rum och kök, en för eldaren, äfven omfattande 2 rum och
kök, samt en för trädgårdskarlen å 1 rum och kök. Källare och vedbodar läggas
vid sidan af byggnaden.

Ett af arkitekten Lindegren lämnadt sammandrag af kostnadsberäkningen,
afseende läroanstaltens förläggning till domkyrkoj orden och byggnadernas
uppförande i enlighet med förslaget B, har följande utseende:

Lärohuset (utom grund)........................... kronor 404,000

Grundläggning för detta........................... » 50,500

Värmeledning............................................... » 35,000

Gas-, vatten- och afloppsledningar ...... » 34.000

Elektrisk belysning .................................... » 15,000

Rektorsbostad (utom grund)..................... » 30,000

Grund för denna ...................................... » 10,500

Vaktmästarbostad (utom grund) ............ > 15,000

Grundläggning för denna ........................ » 3,500

Skjul och källare.......................................... » 3,500

Planering och stängsel.............................. » 15,000

Oförutsedda utgifter och arfvoden......... » 60,000

Summa kronor 676,000.

I kostnaderna för lärohuset äro, såsom vanligt i liknande fall, inräknade
kostnaderna för vissa inredningsarbeten, särskildt för gymnastiksalens
samt tamburernas och korridorernas inredning. Den för planering
och stängsel beräknade summan lärer, enligt hvad. upplyst blifvit, vara
tillräcklig äfven till bestridande af kostnaden för anläggning af de för
skolgården och den blifvande trädgården nödvändiga skyddsplanteringarna.

Innan jag till Kungl. Maj:ts afgörande öfverlämnar här framlagda
byggnadsfråga, hvilken, såsom af det anförda framgår, innebär en betydande
statsutgift, anser jag mig böra erinra om ett förhållande, som
för denna frågas rätta bedömande är af väsentlig betydelse.

29

Kungl. Maj:a Nåd. Proposition Nr 171.

Genom de utredningar, som verkställts af folkundervisningskommittén,
måste det numera anses till fullo ådagalagdt, att på folkskolans område
en betänklig lärarbrist är rådande. Nämnda kommitté har i sitt för en
tid sedan afgifna betänkande rörande seminarierna uppvisat, att bristen
på fullt kompetenta lärare vid folkskolorna — hela antalet s. k. mindre
folkskolor därvid icke medräknadt — vid 1910 års början sannolikt uppgick
till ej mindre än 920 lärare, 485 manliga och 435 kvinnliga, samt
att denna betydande brist med hvarje år ytterligare ökas.

Häraf framgår, att de nuvarande folkskoleseminarierna icke äro tillräckliga
för att fylla det behof, som genom dem skulle fyllas. Folkundervisningskommittén
har ock föreslagit planmässiga åtgärder såväl för afhjälpandet
af den förhandenvarande lärarbristen som för ett rikligare
tillgodoseende af det årligen uppkommande behofvet af nya lärarkratter.
Till de af kommittén i första rummet föreslagna åtgärderna hör en sådan
utvidgning af folkskoleseminariet i Uppsala, som i det föreliggande byggnadsförslaget
förutsättes.

Den lärarbrist, hvarom jag nu erinrat, är förvisso för vår folkskola och
hela vår folkbildning af så menlig inverkan, att den påkallar snara och
kraftiga åtgärder för sitt afhjälpande. Skall vårt folkskoleväsen ej stanna
i växten utan vinna den utveckling, som från olika sidor framhålles såsom
nödvändig för att detsamma i ännu högre grad än hittills må blifva fruktbringande
för vårt folks andliga och materiella odling, måste uppenbarligen
de läroanstalter, som hafva att utbilda lärare och lärarinnor för.folkskolorna,
sättas i stånd att fylla sin uppgift, såväl med afseende på själfva
utbildningens beskaffenhet att denna må blifva den bästa möjliga, som
med afseende på antalet utbildade, att detta må komma att motsvara folkskolornas
faktiska behof.

Jag kan därför icke anse ett uppskof med den föreliggande byggnadsfrågan
vara tillrådligt, så mycket mindre som ett sådant helt visst
icke skulle göra de slutliga kostnaderna mindre. Jag måste ock anse det
föreliggande förslaget att göra folkskoleseminariet i Uppsala till ett dubbelklassigt
seminarium och därjämte med detsamma förbinda en särskild
utbildningskurs för studenter vara välbetänkt. Ej blott ur synpunkten af
den föreliggande lärarbristen är detta förslag till fullo motiveradt, utan
äfven ur ekonomisk synpunkt. Dubbelseminariet har redan genom beslutet
om Göteborgsseminariets om- och tillbyggnad samt beslutet om nybyggnad
för folkskoleseminariet i Falun vunnit statsmakternas godkännande,
och de ekonomiska skäl, som vid dessa besluts fattande varit för Kungl.
Maj:t och Riksdagen bestämmande, torde icke nu behöfva ytterligare
utvecklas.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

Den kostnad, som det föreliggande byggnadsförslaget beräknats skola
medföra, eller 676,000 kronor, har jag funnit något större, än jag väntat.
Detta gäller jämväl om det af vederbörande rektor och domkapitel samt
af öfverintendentsämbetet förordade, med B betecknade mindre förslaget,
hvilket gifvetvis är det, som bör komma i betraktande, äfven om de arkitektoniska
och pedagogiska företrädena hos förslaget A äro att erkänna.
Det af rektor utarbetade byggnadsprogrammet utgör dock endast en tilllämpning
af grundsatser, som i det hufvudsakliga följts vid de senaste seminariebyggnadernas
uppförande, nämligen byggnaderna för seminarierna
i Luleå, Växjö, Göteborg och Falun. Intet är däri upptaget, som icke
måste anses väl behöfligt från undervisningens och studiearbetets synpunkt.
Och det arkitektoniska och tekniska utförande, som programmet erhållit
i byggnadsritningarna, torde kunna betecknas som flärdlöst och enkelt.
Utrymmet inom byggnadens murar är så fullständigt utnyttjadt, att man
snarast måste beklaga den allt för sparsamma förhandenvaron af utrymmen
för möjliga framtida behof.

Endast i ett afseende innebär byggnadsprogrammet en bestämd och
mera betydande utvidgning utöfver hvad vid föregående byggnader för
dubbelseminarier förekommit, nämligen i afseende på upptagandet däri
af den särskilda afdelningen för studenter. Denna afdelning har ej blott
kråft ytterligare ett klassrum utan gifvetvis äfven nödvändiggjort någon
ökning i storleken af samlingssalen och gymnastiksalen, i viss mån ock af
musiksalen och läsrummet. Eu särskild studentafdelning skulle egentligen därjämte
påkalla äfven eu större öfningsskola. Med hänsyn till den betydande kostnadsökning,
som däraf skulle följa, är öfningsskolan emellertid i förevarande
fall beräknad till samma storlek, som eljest för ett dubbelseminarium anses
erforderlig. Då det större antalet elevlektioner i ökad grad fordrar öfningsskolans
uppdelning i smärre afdelningar, har man emellertid till de 7 lärorum,
som densamma vid normal sammansättning upptager, för dess räkning
lagt ytterligare ett rum (å västra flygelvinden), hvilket dock har obetydlig
storlek och dessutom synes i viss mån hafva erhållits på bekostnad af
lokalutrymmet för teckningsundervisningen, som blifvit i saknad af s. k.
skuggrum.

Den nu nämnda, af den särskilda studentafdelningen betingade utrymmesökningen
innebär naturligtvis en rätt väsentlig kostnadsökning.
Om man med vederbörlig hänsyn tagen härtill likväl måste finna de beräknade
byggnadskostnaderna jämförelsevis höga, torde detta förnämligast
vara att tillskrifva grundförhållandena å den föreslagna tomtplatsen. För
själfva den stora hufvudbyggnaden erbjuder visserligen denna plats, såsom
förut nämnts, en efter uppsalaförhållanden ovanligt god grund, nämligen

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

fast berg. Men berggrunden är på det sätt begränsad, att byggnaden icke
kan, såsom exempelvis den af föregående års Riksdag beslutade seminariebyggnaden
i Falun, uppföras i en enda sammanhängande länga utan måste
brytas i fyrkant på ett sätt, som visserligen från praktisk synpunkt är
fördelaktigt och för ögat tilltalande, men som helt visst måst i någon mån
fördyra anläggningen. Berggrunden ligger dessutom delvis på rätt stort
djup, hvarför grundläggningsarbetet i det hela blir kostsamt. För de smärre
byggnaderna, rektors- och vaktrnästarbostäderna, finnes åter, såsom likaledes
förut blifvit nämndt, ingen fast byggnadsgrund, hvarför ock grundläggningsarbetet
för dessa byggnader, ehuru de äro afsedda att uppföras
af trä, blir jämförelsevis dju-t.

En sådan afprutning i kostnadsförslaget, att därmed skulle följa en
inskränkning i den föreslagna byggnadsplanen, kan jag icke tillstyrka, då
enligt min åsikt en afsevärdare inskränkning i denna plan skulle betyda
en minskning i ett eller annat hänseende af det framtida seminariets förmåga
att på rätt sätt fylla sin viktiga uppgift.

Emellertid har jag genom upplysningar, inhämtade från arkitekten
Lindegren, kommit till den uppfattningen, att en viss reduktion af anläggningskostnaden
torde kunna möjliggöras genom förenkling i vissa
hänseenden af det tekniska utförandet. Så t. ex. synes målningsarbetet
delvis kunna göras af billigare beskaffenhet, än i kostnadsberäkningen förutsatts,
den ljuddämpande underpanelen i lärosalarnas tak torde, om ock ej
utan olägenhet, kunna undvaras, den brandsäkra inredningen i vindsvåningen
lärer kunna utbytas mot putsad träinredning o. s. v. Den minskning
i anläggningskostnaden i dess helhet, som på detta sätt synes kunna
bringas till stånd, utan att byggnadsplanens ändamålsenlighet därigenom
vedervågas, har jag efter samråd med arkitekten funnit kunna uppskattas
till i rundt tal 15,000 kronor, och anser jag således, att beloppet af det
byggnadsanslag, om hvars beviljande framställning bör göras hos Riksdagen,
kan sättas till 661,000 kronor.

Vid kostnadsfrågans bedömande är icke att glömma, att ett folkskoleseminarium
af sådan organisation, som här föreslagits, blir och måste
blifva en ganska omfattande läroanstalt. Det framtida Uppsalaseminariet
är beräknadt för ej mindre än 270 elever, fördelade på 9 af delningar, och
dess öfningsskola bör komma att innehålla 140—170 barn, gossar och
flickor, i regeln fördelade på 7 afdelningar. Det är ock att ihågkomma,
att detta seminarium är afsedt att årligen kunna utexaminera inemot 90
lärare till folkskolornas tjänst, en effektivitet, som är 3 gånger så stor
som de nybyggda enkelseminariernas och nära 4 gånger så stor som det
nuvarande uppsaliensiska folkskoleseminariets. Tager jag samtliga nu

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 171.

berörda omständigheter i betraktande, synes mig den ifrågasatta statsutgiften
visserligen vara betydande men icke stå i oriktigt förhållande till
det statsintresse, som därmed skall tillgodoses.

Öfverintendentsämbetet har i sin förutnämnda underdåniga skrifvelse
den 28 november 1911 hemställt, att byggnadsanslaget skulle utgå under
tre år, och att för år 1913 måtte anvisas ej mindre det behöfliga beloppet
för tomtförvärf eller 52,062 kronor 50 öre än äfven för byggnadsarbetets
bedrifvande 176,000 kronor eller sammanlagdt 228,062 kronor 50 öre.
Jag har emellertid ansett lämpligt, att beloppet för år 1913 begränsas
till 200,000 kronor, hvilket belopp Kungl. Maj:t ock i årets statsverksproposition
föreslagit Riksdagen att för det ifrågavarande ändamålet taga
i beräkning.

När i sinom tid seminariebyggnaderna nalkas sin fullbordan, måste
medel anvisas för deras inredning och anskaffning af nödiga inventarier,
hvarom jag i detta sammanhang ansett mig böra erinra.

Skulle, såsom önskligt vore, tomtköpet kunna komma till stånd redan
under innevarande år, och arbetet för den blifvande anläggningen redan
då påbörjas, lärer hinder icke möta att med tillgångar, som kunna vara
för handen, förskottera de för ändamålet nödiga medlen.

Hvad slutligen den nuvarande seminariebyggnaden i Uppsala beträffar,
kan något förslag till dess framtida användning icke för tillfället framläggas.
Det torde emellertid icke komma att möta svårighet att för
nämnda byggnad finna en för statsverket inkomstgifvande eller eljest med
det allmännas intressen öfverensstämmande användning.

Under åberopande af hvad jag förut yttrat angående inköp af tomt
för folkskoleseminariet i Uppsala och i öfverensstämmelse med hvad jag
nu anfört i den föreliggande byggnadsfrågan tillstyrker jag, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till inköpande af ett område om 41,650 kvadratmeter
utaf en under Uppsala domkyrka lydande,
norr om Uppsala stad belägen jord bevilja ett belopp
af 52,063 kronor samt till uppförande å sagda område
af nya byggnader för folkskoleseminariet i Uppsala i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med för ändamålet af
arkitekten Axel Lindegren uppgjorda och af öfverintendentsämbetet
förordade ritningar och förslag bevilja
ytterligare ett belopp af 661,000 kronor eller sålunda

38

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 171.

tillhopa 713,063 kronor och däraf på extra stat för
år 1913 anvisa ett belopp af 200,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att, därest tomtköpet skulle komma
till stånd och arbetet för den blifvande anläggningen
påbörjas redan under innevarande år, af förhandenvarande
tillgångar förskottera för ändamålet nödiga medel.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,
i nåder bifalla; och skulle nådig proposition af den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, aflåtas till
Riksdagen.

Ur protokollet:

A. B:son von Hedenberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 131 höft■ (Nr 171.)

5

KARTA ÖFVER UPPSALA

Vader kvarnsgärdet

PeteretunrL

wm

Till StacÄholm

mm.

/Fattiggård

WkW

I> ornhyrko sysslomannens ------1 l&njm

y sd/fo rd\

Enluu

IM

Wmm

Univ.

idrottsbana.

Slottet

Akadem

sjnWruset

Al Ilo.

lärav;

''xiitTBibl

Grusgrop

I Farb.

Blåsea -

otaan.

träd

Ég| Stabbj-li uid

Observa

taraet

gärde]

JfronojoixL

FcklesiastUgord

Eriks

lund.

Kasc

Abadaidjord

Stadsjord

U-pplands

gemente

Spårväg

SKALA |: 10000

Kåb agande.