Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 169.
1
N:o 169.
Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse af 52 och 168 §§ i lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse; gifven Stockholms slott
den 12 april 1912.
Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
af 52 och 1G8 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Theodor Adel smörd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 129 höft. (Nr 169.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 169.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse af 52 och 168 §§ i lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse skola erhålla följande ändrade lydelse:
52 §.
Varda penningar lios bankaktiebolag insatta att där innestå viss
tid, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas
till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss man
samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas hos bolaget.
Å medel, som insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tre tusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst eu vecka, efter
uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock
lämnadt öppet att, då sådant pröfvas kunna ske utan olägenhet, i särskilda
fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Insättning å räkning, hvarom ofvan sägs, antecknas i motbok,
som utlämnas till räkningshafvaren. Då medel å sådan räkning lyftas,
skall anteckning därom göras i motboken.
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgifva tid och
omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken, införes
en gång i allmänna tidningarna och tre gånger i tidning, som i orten
utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,
efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit, är
3
Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 169.
den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma
hela sitt tillgodohafvande; och äger efter medlens utbetalning
motboken icke gällande kraft mot bolaget.
168 §.
Varda penningar hos solidariskt bankbolag insatta att där innestå
viss tid, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar,
ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till
viss man samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas
hos bolaget.
Å medel, som insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning, må icke godtgöra^ ränta för högre belopp än tre tusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må solidariskt bankbolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka,
efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen
dock lämnadt öppet att, då sådant pröfvas kunna ske utan olägenhet, i
särskilda fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Insättning å räkning, hvarom ofvan sägs, antecknas i motbok,
som utlämnas till räkningshafvaren. Då medel å sådan räkning lyftas,
skall anteckning därom göras i motboken.
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgifva tid och
omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken, införes
eu gång i allmänna tidningarna och tre gånger i tidning, som i
orten utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,
efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit,
är den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto
utbekomma hela sitt tillgodohafvande; och äger efter medlens utbetalning
motboken icke gällande kraft mot bolaget.
Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 169.
Svenska
bankföreningens
styrelse.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott måndagen
den 11 mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvard,
Statsråden: Petersson,
friherre Adelswärd,
Stenström,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde
:
I underdånig skrifvelse den 14 februari 1912 har svenska bankföreningens
styrelse hemställt om införande i banklagen af bestämmelse
angående dödande af bortkommen sparkassebok. I sådant afseende
har styrelsen erinrat, hurusom regler väl funnes i lagstiftningen gifna
för dödande af förkommen motbok med Sveriges postsparbank och med
sparbank, men att sådana regler saknades för dödande af de vid insättning
å s. k. sparkasseräkning hos bankbolagen utgifna motböcker. 1
bolagsordningen för en del banker funnes visserligen i sammanhang
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 169.
med bestämmelserna om sparkasseräkning intagna regler om dödande
af bortkomna motböcker, och andra banker hade i själfva sparkasseböckerna
infört bestämmelse om dessas dödande, men det funnes äfven
banker, som hade sparkasseböcker till stort antal utelöpande, beträffande
hvilka böcker hvarje bestämmelse saknades om bokens dödande, i händelse
den skulle förkomma. Ett sådant förhållande vore såväl lör insättarna
som för banken synnerligen olämpligt. Därest en sådan bok
förkomme, vore banken af den i 52 och 168 §§ åt lagen om bankrörelse
meddelade föreskriften, att, då medel lyftas å sparkasseräkning,
anteckning därom skall göras i motboken, förhindrad att utbetala de
insatta medlen. Såväl med anledning däraf som med hänsyn till lämpligheten
af att samma förfarande blefve gällande beträffande alla bankbolags
sparkasseböcker vore det högeligen önskvärdt, om i banklagen
kunde införas bestämmelse om dödande åt bortkommen sparkassebok.
Bestämmelsen skulle kunna införas såsom ett nytt moment i nämnda
§§ af lagen om bankrörelse och skulle förfarandet kunna blilva detsamma
som funnes omförmäldt i 29 § sparbankslagen.
Bankinspektionen afgaf den 26 februari 1912 öfver denna framställning
infordradt underdånigt utlåtande. Däri erinras till eu början,
att särskilda kommitterade den 31 december 1907 afgifvit ett på Kungl.
Maj:ts pröfning ännu beroende förslag till lag om dödande af bortkomna
handlingar och att i 1 § af detta lagförslag meddelats föreskrifter, som
af kommitterade afsetts att äga tillämpning å förut omförmälda motböcker.
Ur sitt, efter erhållen nådig remiss, den 25 september 1908 afgifna
underdåniga yttrande beträffande lagförslaget i nu berörda del
återger bankinspektionen härefter följande:
»Såsom handlingar, till hvars innehafvare förpliktelsen lagligen
må fullgöras, angifva kommitterade de af postsparbanken och sparbankerna
utfärdade motböcker. Till stöd för sin uppfattning, att enligt
motbok åtagen förpliktelse lagligen må fullgöras till innehafvaren, åberopa
kommitterade de i postsparbanksförordningeu och sparbankslagen intagna
bestämmelser därom, att den, som, under uppgift att han är insättaren,
presenterar motbok för att lyfta enligt denna innestående medel,
må, om han kan lämna vissa uppgifter om insättarens person, lyfta
medlen, där ej anledning finnes att betvifla, det han är den, han uppgifver
sig vara.
Det synes emellertid bankinspektionen uppenbart, att dessa bestämmelser
icke afse att inkräkta på den själ!klara principen, att dylika
medel få disponeras endast af insättaren eller dess rättsinnehafvare; lagstiftaren
har endast velat af praktiska hänsyn underlätta insättarens
Bank
inspektionen.
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 169.
identifiering, i det att den innehafvare af motbok, som uppgifver sig
vara insättaren och visar sig känna dennes personliga förhållanden, får
presumeras vara insättaren, om ej omständigheter förekomma, som tyda
på annat förhållande. Men detta är ingalunda liktydigt med att förpliktelsen
kan lagligen fullgöras till innehafvaren af motbok. Enligt
bankinspektionens uppfattning falla därför icke nämnda motböcker och
ej heller de af bankbolagen vid insättning å s. k. sparkasseräkning utgifna
motböcker under de i förslaget inrymda bestämmelserna, och dessa
motböcker kunna således, om förslaget blir lag, icke dödas under där
angifna former. Men sådant synes icke heller vara af behofvet påkalladt.
De ofvannämnda författningarna innehålla, såsom kommitterado ock anmärka,
stadganden om dödande af motbok, utfärdad af postsparbanken
och sparbank, och mot dessa stadganden bär anledning till anmärkning
icke yppats. Att, såsom kommitterade föreslå, bereda utväg till två
särskilda metoder för mortifikation af motböcker skulle antagligen åstadkomma
förvirring i förhållandena och synes därför icke önskvärdt, om
nu också den tyska rätten i något fall gått den vägen. Banklagstiftningen
innehåller väl ingenting om dödande af sparkassemotbok, men
i de bolagsordningar, som upptaga regler för sparkasserörelsen, plägar
vara införd en paragraf om dödande af motbok af ungefär samma lydelse
som motsvarande bestämmelse i sparbankslagen; och äfven banker,
hvilkas bolagsordningar ej innehålla ett sådant stadgande, inrymma i
sina motböcker eu motsvarande bestämmelse till ömsesidig efterrättelse.
Om, hvad beträffar bankernas sparkasserörelse, dylika bestämmelser
i bolagsordning och sparkassemotbok icke anses tillfyllest, synes det
vara att förorda, att det i banklagstiftningen införes ett stadgande om
mortifikation af samma innehåll som 29 § i sparbankslagen. Det där
angifna förfarandet lämpar sig nämligen bättre för handlingar af detta
slag än den vidlyftiga procedur, förslaget innehåller.»
I anslutning till sin i förenämnda utlåtande den 25 september
1908 utvecklade ståndpunkt anför nu bankinspektionen följande:
»Därest denna bankinspektionens uppfattning är riktig, skulle, äfven
om lagförslaget upphöjes till lag, den lagbestämmelse, bankföreningen
finner önskvärd, icke därigenom blifva obehöflig.
Väl står den utvägen öppen, att i bolagsordningarna införa eu
dylik bestämmelse, och detta praktiserades allmänt af de smärre bankerna,
hvilka tidigare voro de enda som drefvo sparkasserörelse. Men
i bolagsordningarna för de större bankerna, hvilka numera allmänt idka
sådan rörelse, plägar motsvarande bestämmelse icke förekomma. I en
stor del af dessa banker har däremot i motböckerna bland villkoren
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 169.
för sparkasserörelsen införts en bestämmelse, afsedd att skydda banken,
då den utbetalt på sparkasseräkning insatta medel till en räkningshafvare,
som iippgifvit sig hafva förlorat sin motbok; men vid en undersökning,
som år 1909 verkställdes i detta afseende, befanns, att hos icke mindre
än 38 banker denna bestämmelse formulerats så, att banken fritog sig
från ansvar, i händelse motboken råkade i obehörig persons hand och
denne lyckades å räkningen göra uttag. Ehuru det icke kunde konstateras,
att bank i något fall åberopat sig på nämnda bestämmelse, fann
bankinspektionen den olämplig och hemställde till 1909 års ordinarie
bankmöte att bestämmelsen, där den funnes, upphäfdes och ersattes med
en föreskrift om sättet för en förkommen motboks dödande. Denna
hemställan godkändes af mötet.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och med hänsyn till
den i den nya banklagen intagna föreskrift, att, då medel lyftas på
sparkasseräkning, anteckning därom skall göras i motboken, hemställer
nu bankföreningen, att bestämmelse införes i banklagen om dödande af
bortkommen sparkassemotbok.
Då det icke torde kunna förnekas, att en för alla bankbolag
gällande föreskrift, huruledes skall förfaras i ifrågavarande hänseende,
är önsklig, tillstyrker bankinspektionen förevarande framställning; och
då anmärkning icke förekommit mot den i sparbankslagens 29 § införda,
motsvarande bestämmelsen, hvilken i sin tid redigerades enligt
af högsta domstolen lämnad anvisning, torde denna lämpligen tjäna till
mönster vid affattande af den föreskrift, som nu är i fråga. Om, såsom
bankföreningen föreslagit, åt den nya bestämmelsen beredes plats såsom
ett sista moment i 52 och 168 §§ af banklagen, vinnes den afsevärda
fördelen, att paragrafernas ordningsföljd icke behöfver rubbas.»
Då det synes mig önskvärdt, att frågan om dödande af motbok,
som af bankbolag utfärdas vid insättning å s. k. sparkasseräkning, ordnas
genom bestämmelser i den för bankbolag gällande speciallagstiftning,
liksom föreskrifter beträffande dödande af motbok, utgifven af postsparbanken
och af sparbank, blifvit införda i den lagstiftning, som gäller
hvardera af dessa institut, har jag, efter att hafva rådgjort i ämnet
med chefen för justitiedepartementet, anslutit mig till det af bankföreningens
styrelse framställda, af bankinspektionen biträdda förslag
samt låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till lag om ändrad
lydelse af 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Föredragande departementschefen uppläste härefter nämnda lag -
Departement
chefen.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 169.
förslag, hvilket såsom bilaga fogats vid detta protokoll, samt hemställde,
att lagrådets utlåtande öfver förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag af protokollet.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna nådigt bifall.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Kungl. Majds Nåd- Proposition N:o 169.
9
Förslag
till
lag om ändrad lydelse af 52 och 1(48 §§ i lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas, att 52 ocli 1G8 §§ i lagen den 22 juni 1911
om bankrörelse skola erhålla följande ändrade lydelse:
52 §.
Varda penningar lios bankaktiebolag insatta att där innestå viss
tid, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas
till viss man och innehålla, att öfverlåtelse ma ske endast till viss man
samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas hos bolaget.
Å medel, som insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tre tusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter
uppsägning återbetala a sådan räkning insätta medel, styl elsen dock
lämnadt öppet att, då sådant pröfvas kunna ske utan olägenhet, i särskilda
fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Insättning å räkning, hvarom ofvan sägs, antecknas i motbok,
som utlämnas till räkningshafvaren. Då medel å sådan räkning lyftas,
skall anteckning därom göras i motboken.
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgifva tid och
omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken, införes
en gång i’ allmänna tidningarna och tre gånger i tidning, som i orten
utkommer efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,
efter det ’ sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit, är
Bihang till Riksdagens protokoll. 1912. 1 samt. 129 höft. (Nr 169.) 2
10
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 169.
den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma
hela sitt tillgodohafvande; och äger efter medlens utbetalning
motboken icke gällande kraft mot bolaget.
168 §.
Varda penningar hos solidariskt bankbolag insatta att där innestå
viss tid, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar,
ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till
viss man samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas
bos bolaget.
A medel, som insättas på så kallad sparkasseräkning eller därmed
likartad räkning, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tre tusen
kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må solidariskt bankbolag
ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka,
efter uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen
dock lämnadt öppet att, då sådant pröfvas kunna ske utan olägenhet, i
särskilda fall medgifva utbetalning ritan afvaktan på uppsägningstidens
utgång. Insättning å räkning, hvarom ofvan sägs, antecknas i motbok,
som utlämnas till räkningshafvaren. Då medel å sådan räkning lyftas,
skall anteckning därom göras i motboken.
Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant
hos bolagets styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgifva tid och
omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken, införes
en gång i allmänna tidningarna och tre gånger i tidning, som i
orten utkommer, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader,
efter det sådan efterlysning sista gången ägt rum, tillrättakommit,
är den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att mot kvitto
utbekomma hela sitt tillgodohafvande; och äger efter medlens utbetalning
motboken icke gällande kraft mot bolaget.
Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 169.
11
Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 1 april 1912.
Närvarande:
Justi tieråden Sundberg,
Borgström,
Skarstedt,
Regeringsrådet Ernberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 mars
1912, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas öfver upprättadt
förslag till lag om ändrad lydelse af 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni
1911 om bankrörelse.
Det remitterade förslaget, som finnes bilagdt detta protokoll, föredrogs
inför lagrådet af ledamoten och sekreteraren i bankinspektionen
Claes Gustaf Lagercrantz.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
12
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 169.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 12 april 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre ADELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anmälde
lagrådets den 1 april 1912 afgifna utlåtande öfver det den 11
mars 1912 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse
af 52 och 168 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse; och hemställde
föredraganden, att detta förslag, som af lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, föreläggas Riksdagen
till antagande.
IS
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 169.
Denna hemställan, som biträddes af statsrådets
öfriga ledamöter, täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle till Riksdagen
aflåtas proposition af den lydelse bilaga litt. ... vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Olof Ljungberg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 129 käft. (Nr 169),
3