KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Nr 163.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående
användande af allmänna besparingar å riksstatens femte
hufvudtitel till aflönande af en extra mariningenjör in. m.;
gifven Stockholms slott den 22 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar må användas:

till

till

till

till

till

till

till

till

aflönande af extra mariningenjören Nils Johan
Ljungzell under ett år från och med den 1 oktober
1912, därest arfvode å stat ej finnes att

tilldela honom.................................................................

utarbetande af fartygsliggare ...................................

utarbetande af militärspecialer m. m..................

ombyggnad af handvapenskjutbanan för kustartilleriet
vid Oscar-Fredriksborg..............................

ersättande af förskottsvis guldna kostnader för

utredningar rörande skjutbanor.................................

anskaffande af instrument m. m. för tandpolikliniker
för kustartilleriregementena ...........................

täckande af öfverbetalning å 1910 års reservationsanslag
till sjukvård för marinen .....:...............

täckande af öfverbetalning å 1911 års anslag till
navigationsskolorna.........................................................

kronor

3,495

6,000

15,000

16,500: —

1,232: 85

2,000: -

4,024: 86

4,162: 85

eller för nämnda särskilda ändamål sammanlagdt kronor 52,415: 56

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 123 käft. (N:r 163.) 1

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 163.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Jacob Larsson.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 163.

3

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Larsson anförde följande:

I gällande stat för mariningenjörkåren äro uppförda fyra arfvoden
till extra ingenjörer å 2,000 kronor, hvartill enligt staten komma dagaflöning
med 1,095 kronor samt inkvarteringsbidrag med 400 eller 300
kronor, allteftersom tjänstgöringen är förlagd till Stockholms eller Karlskrona
station.

Till extra ingenjör befordras mariningenjörsstipendiat efter fullgjorda
kompetensprof. Extra mariningenjör är, med undantag allenast
för det fall, att han redan förut förvärfvat vissa kvalifikationer, skyldig
att tjänstgöra i denna egenskap under två år. Efter denna tjänstgöring
är han berättigad söka anställning såsom mariningenjör af 2:a
graden i stammen; vinnes ej sådan anställning, upphör likväl extra
mariningenjör att tjänstgöra såsom sådan och utnämnes till mariningenjör
af 2:a graden i flottans reserv.

Angående
medel till
aflönande
af en extra
mariningenjör.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Enligt den nuvarande organisationen är utbildningen af stipendiater
ordnad så, att årligen två stipendiater beräknas blifva färdiga för befordran
till extra ingenjörer med ingången af oktober månad.

År 1910 skulle under normala förhållanden båda dåvarande stipendiaterna
friherre Lage Conrad Posse och Nils Johan Ljungzell blifvit
kompetenta att förordnas till extra ingenjörer.

På sätt marinöfverdirektören och chefen för mariningenjörkåren
anmälde i skrifvelse den 1 augusti 1910 till chefen för sjöförsvarsdepartementet,
hade emellertid Ljungzells utbildning blifvit fördröjd på
grund af honom beviljad fem månaders tjänstledighet för sjukdom,
hvarför Ljungzell icke under år 1910 kunde föreslås till extra
ingenjör.

Allenast Posse, som förvärfvat full kompetens, blef därför år 1910
förordnad såsom extra ingenjör.

Marinöfverdirektören framhöll vidare i sin nämnda skrifvelse, att,
därest Ljungzell och två andra stipendiater skulle blifva färdiga att
befordras till extra ingenjörer år 1911 samt organisationsplanen skulle
tillämpas jämväl år 1912 i afseende å förordnande därunder af ytterligare
två extra ingenjörer, följden af denna förskjutning af Ljungzells
tjänstgöringstid skulle blifva, att från den 1 oktober 1912 till samma
dag 1913 Lomme att samtidigt vara tjänstgörande fem extra ingenjörer,
medan staten upptoge arfvoden till endast fyra.

Att under sistnämnda tid minska antalet extra ingenjörer till fyra
genom att något af åren 1911 eller 1912 anställa en extra ingenjör
mindre än utbildningsplanen afsåge, syntes, äfven om så kunde ske,
mot hvad i gällande författning därom stadgades, dock icke, enligt
marinöfverdirektörens mening, vara lämpligt, enär ett sådant förfarande
otvifvelaktigt skulle verka menligt för framtida rekrytering af mariningenjörkåren.

Erforderliga medel borde därför beredas för aflöning under tiden
den Vio 1912—den Vio 1913 till en extra ingenjör utöfver det antal,
staten upptoge; och påpekade marinöfverdirektören, att det belopp,
som härför komme att erfordras, skulle genom framflyttningen af tiden
för Ljungzells tjänstgöring såsom extra ingenjör förut hafva inbesparats
å staten för mariningenjörkåren.

I infordradt yttrande af den 16 augusti 1910 anslöt sig marinförvaltningen
till marinöfverdirektörens omförmälda uppfattning och hemställde,
att för möjliggörande af Ljungzells anställande såsom extra ingenjör
under ett år från och med den 1 oktober 1912 utöfver i stat upptaget
antal extra ingenjörer måtte af medel, som stode till Kungl. Maj:ts

0

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

förfogande, få utbetalas ett mot extra mariningenjörs aflöningsförmåner
enligt staten svarande belopp.

Sedan marinöfverdirektören under år 1911 föreslagit Ljungzell och
två andra stipendiater, såsom dåmera kompetenta, till erhållande af
förordnande såsom extra ingenjörer, uttalade dåvarande departementschefen
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 15 september
1911, att enligt hans mening framställning hos Riksdagen borde göras
om anvisande af erforderliga aflöningsmedel för Ljungzells anställande
såsom extra ingenjör vid mariningenjörkåren under ett år från och
med den 1 oktober 1912 utöfver i stat upptaget antal extra ingenjörer;
och förordnade Kungl. Maj:t berörda den 15 september 1911 Ljungzell
och de två andra föreslagna att vara extra ingenjörer från och med
den 1 oktober 1911, Ljungzell under ett år samt de två andra under
två år.

I underdånig skrifvelse den 9 november 1911 har marinöfverdirektören
ytterligare framhållit, att det syntes vara med statens intresse
förenligt, att Ljungzells anställning såsom extra ingenjör icke upphörde
förr än den i gällande författningar föreskrift^ tjänstgöringen i sådan
egenskap under två år blifvit fullgjord och han därigenom erhållit den
utbildning, som för anställning vid mariningenjörkårens stam eller reserv
vore bestämd; och har marinöfverdirektören fördenskull hemställt
om vidtagande af åtgärder för beredande af härlör erforderliga medel.

Såväl med hänsyn till behofvet af mariningenjörkårens rekrytering Dep”teef“eDtä
enligt den fastställda planen som till Ljungzells intresse att beredas möjlighet
till befordran å den bana, för hvilken han utbildar sig, anser jag
i likhet med min företrädare i ämbetet samt vederbörande myndigheter,
att Ljungzell bör erhålla förordnande såsom extra ingenjör under ytterligare
ett år. Jag delar jämväl min företrädares mening därom, att
för beredande af medel till Ljungzells aflöning under nämnda år framställning
bör göras hos Riksdagen. Då de medel, som inbesparats,
därigenom att under året från och med den 1 oktober 1910 till och
med den 30 september 1911 endast tre extra ingenjörer aflönats, kommit
femte hufvudtitelns allmänna besparingar till godo, synas mig
samma besparingar böra tagas i anspråk för nu ifrågavarande ändamål.
Naturligen behöfva särskilda medel för Ljungzells aflönande dock icke
anlitas, för den händelse att något af de ordinarie arfvodena skulle på
o-rund af någon nu oberäknelig anledning under tiden finnas att för
honom tillgå. Såsom af det föregående framgår, utgöra en extra ingenjörs
årliga aflöningsförmåner enligt staten för mariningenjörkåren högst
(2,000+1,095+400 =) 3,495 kronor.

6

Angående utarbetande
af
iartygsliggare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Efter framställning af chefen för flottans stab, med hvilken marinförvaltningen
förenade sig, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 5 juni 1903 åt marinförvaltningen att låta utarbeta liggare med
tillhörande ritningar och kurvor i sex exemplar för redan färdiga och
under byggnad varande stridsfartyg utom kanonbåtar äfvensom att uppgöra
liggare för de stridsfartyg, som därefter komme att anskaffas, med
undantag af kanonbåtar.

Förevarande liggare innehålla detaljerade uppgifter om militära
egenskaper och tjänstbarhet hos fartygen samt utgöra således de handlingar,
hvarigenom en för den praktiska tjänsten erforderlig kännedom
om fartygen lämnas.

För bestridande af kostnaden för det arbete utom marinförvaltningen,
som erfordrades för uppgörande af berörda ritningar och kurvor,
anvisades genom nämnda nådiga bref 2,000 kronor, att utgå af
femte hufvudtitelns allmänna besparingar; och har Kungl. Maj:t sedermera
genom nådigt bref den 3 februari 1905 för enahanda ändamål
anvisat ytterligare 3,000 kronor af samma tillgång.

I ämbetsskrifvelse den 3 juni 1910 meddelade marinförvaltningen,
att under fortgången af arbetet med upprättandet af fartygsliggarna
för stridsfartygen visat sig, att de redan beviljade medlen icke vore
tillräckliga för slutförandet af det anbefallda arbetet, hvilket till följd
af bristande tillgång på mariningenjörer måste verkställas af annan än
mariningenjörkåreus personal. Härigenom förorsakades särskild kostnad,
hvilken naturligen blefve tämligen afsevärd i betraktande af det
omfattande och tidkräfvande arbetet för hvarje fartyg. Sålunda återstode
då utarbetande af fartygsliggare med tillhörande ritningar och
kurvor för en l:a klass pansarbåt, en 2:a klass pansarbåt, fyra 3:e
klass pansarbåtar, en torpedkryssare, sex jagare, tjuguåtta l:a klass
torpedbåtar, tio 2:a klass torpedbåtar, ett antal undervattensbåtar samt
ett under byggnad varande fartyg. Sammanlagda kostnaden härför
hade ämbetsverket beräknat komma att uppgå till i jämnadt tal 20,000
kronor, hvaraf hälften syntes böra då beviljas. Med anledning häraf
hemställde marinförvaltningen om utverkande att få för fortsättande af
ifrågavarande arbete använda ett belopp af 10,000 kronor af allmänna
besparingarna.

Efter erhållen remiss att inkomma med yttrande och förslag angående
hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för nedbringande af
kostnaden för ifrågavarande liggare, föreslogo marinförvaltningen och
chefen för marinstaben i gemensam skrifvelse den 31 augusti 1910
sådana inskränkningar i planen för arbetet, att kostnaden enligt beräk -

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 163. 7

ning skulle nedbringas till 15,000 kronor, hvaraf 5,000 kronor begärdes
för år 1910.

Genom nådigt bref den 16 december 1910 fann Kungl. Maj:t sist
omförmälda framställning för det dåvarande ej föranleda vidare åtgärd,
än att Kungl. Maj:t förklarade, att, utan hinder af föreskrifterna i nådiga
brefvet den 5 juni 1903, fartygsliggare icke skulle utarbetas för
en 2:a klass pansarbåt, alla 3:e klass pansarbåtar samt två torpedbåtar,
hvilka samtliga fartyg tillhöra den äldre fartygsmaterielen. I skrifvelse
till marinförvaltningen kommandovägen samma den 16 december 1910
befallde därjämte Kungl. Maj:t, att arbetet med fartygsliggarna skulle
fortsättas å varfvens ingenjördepartement samt att värnpliktiga tekniker
skulle deltaga i arbetet.

Sedermera meddelade varfschefen i Karlskrona i skrifvelse till marinförvaltningen
den 10 juni 1911, att sedan de värnpliktiga teknikerna
då afslutat sin tjänstgöring, arbetet med uppgörandet af fartygsliggare
afbrutits, men kunde återupptagas, därest andra värnpliktiga tekniker
kommenderades till Karlskrona. För arbetet kräfdes emellertid anvisande
af medel till oundvikliga utgifter. I sistberörda afseende uppgaf
varfschefen, att som de för arbetets utförande afsedda värnpliktiga saknade
tillräcklig erfarenhet för att arbetet af dem skulle kunna så bedrifvas,
att deras arbetsförmåga till fullo utnyttjades, en kostnad af
150 kronor per månad måste beräknas för en erfaren person såsom
ledare af och deltagare i arbetet åtminstone under första tiden detsamma
påginge, hvarjämte ett belopp af 150 kronor erfordrades för ritmaterialier
m. m.

Jämväl varfschefen i Stockholm meddelade marinförvaltningen, att
särskild kostnad komme att vara förenad med ifrågavarande arbete
hvad stationen beträffade, och uppgaf i sådant hänseende kostnaden för
ritmaterialier in. m. till ett belopp af 150 kronor samt den beräknade
ersättningen för arbetets ledande, i betraktande af att arbetet med fartygsliggarna
borde skyndsamt afslutas, till 300 kronor i månaden under
två års tid, i sammanhang hvarmed varfschefen framhöll behofvet
af anvisande af 300 kronor till anskaffande af pärmar till fartygsliggare.

Marinförvaltningen har i ämbetsskrifvelse den 26 september 1911
redogjort för varfschefernas nämnda framställningar samt därefter vidare
anfört, att kostnaden för ifrågavarande arbeten vid flottans båda
stationer skulle sålunda enligt varfschefernas uppgifter komma att uppgå
till följande belopp: för Karlskrona station, under förutsättning att
arbetsledare skulle komma att användas under lika lång tid som vid
Stockholms station, eller under två år, till 3,750 kronor och för Stock -

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Departements chefen.

Angående
utarbetande af
militärspecialer

m. in.

8

liolms station till 7,650 kronor, eller sammanlagdt till 11,400 kronor.
I likhet med hvad marinförvaltningen vid flera föregående tillfällen
framhållit beträffande frågan om utarbetandet af fartygsliggare, ville
ämbetsverket jämväl nu påpeka behofvet däraf, att särskilda medel anvisades
för de med arbetets utförande förenade oundvikliga utgifter,
försåvidt nämligen upprättandet af sådana liggare skulle kunna medhinnas,
innan en del fartyg blifvit föråldrade.

På grund af det anförda hemställde marinförvaltningen om utverkande,
att för ifrågavarande ändamål måtte få af femte hufvudtitelns
allmänna besparingar användas ett belopp af 11,400 kronor.

Den praktiska nyttan af att äga tillgång till här ifrågavarande
liggare för stridsfartyg torde icke kunna bestridas, hvarför arbetet
med upprättande af dylika liggare synes böra utan afbrott fortsättas.
Att detta arbete verkställes å stationerna med tillhjälp af värnpliktiga får
äfven anses vara lämpligt, men kunna, enligt hvad myndigheterna framhållit,
särskilda kostnader för arbetet ej heller på denna väg undvikas.
Att nu anvisa hela det af marinförvaltningen angifna beloppet, hvilket
är beräknadt för en tidrymd af två oafbrutna arbetsår, finner jag dock
icke af behofvet påkalladt. För närvarande vill jag tillstyrka, att medel
må beredas till materialier samt till arbetsledning under 12 arbetsmånader.
Då anmärkning icke torde vara att framställa mot varfschefernas
kostnadsberäkningar, blifver summan af nyss angifna medel
högst 6,000 kronor. Liksom hittills skett, synes mig beloppet böra bestridas
af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Chefen för marinstaben har i skrifvelse den 28 december 1911
till chefen för sjöförsvarsdepartementet hemställt om utverkande, att
medel måtte ställas till förfogande för utgifvande af militärspecialer
m. m., och därvid anfört, att under år 1911 samtliga ännu ofullbordade
arbeten, som berörde såväl militärspecialer som beskrifning öfver militärleder
m. m. i de skärgårdsområden å rikets östra och södra kuster,
hvilka sträckte sig från Orskärs fyr till väst om Karlskrona fästning,
blifvit inom marinstaben granskade och så långt förhållandena medgifvit
därstädes bearbetade för utgifning.

Bearbetandet och utgifvandet, af dessa kartor, till hvilka förarbeten
pågått ända sedan år 1899, hade uteslutande på grund af bristande
arbetskraft i sjökarteverket år efter år måst skjutas å sido till icke
ringa men för de öfningar, som bedrifvits inom sådana skärgårdsområden,
där kartmaterialet ännu vore ofullständigt.

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 163. 9

Förutom förenämnda arbeten hade jämväl utarbetats kartmateriel
och beskrifningar öfver ankringsplatser m. m. för skjutskola å Hårsfjärden,
hvilket arbete äfven torde böra utgifvas.

För ytterligare bearbetning af kartorna ur teknisk synpunkt, livilket
arbete ej kunde utföras inom marinstaben, borde desamma med
hänsyn till deras hemliga natur öfverlämnas till sjökarteverket för att
därstädes i enlighet med den i marinstaben uppgjorda planen utarbetas
till originalkartor, lämpade för att litografisk reproduceras till militärspecialer.

Ehuru den litografiska reproduktionsmetoden i flera afseenden vore,
såsom i fråga om tryckets skärpa och tydlighet, underlägsen reproduktion
i koppargravyr, ansåg chefen för marinstaben likväl blifva af behofvet
påkalladt att i nu föreliggande fall använda förstnämnda reproduceringsmetod,
så mycket mera som denna, hvilken hittills med några
få undantag kommit till användning vid de nu befintliga militärspecialernas
reproduktion, icke ur navigeringssynpunkt varit föremål för anmärkningar
samt härtill komme, att de nu föreslagna arbetena genom
densammas användande syntes kunna slutföras under loppet af ett år,
medan arbetets utförande i koppargravyr under för handen varande
förhållanden vid sjökarteverket sannolikt skulle taga minst tio år i
anspråk.

S |ökar te verkets ritarepersonal hade numera blifvit ökad och hade
förvärfvat sig sådan teknisk utbildning, att ofvanberörda arbeten med
fördel kunde återupptagas. Hå chefen för sjökarteverket därjämte meddelat,
att ritarbetet under vissa förutsättningar kunde utföras å sjökarteverket
inom en ej alltför aflägsen tid, och då därjämte en duglig
och inom militärspecialreproduktionens litografiska område bepröfvad
litograf för detta arbetes utförande kunde erhållas, syntes det vara af
största vikt, att omhandlade, redan länge uppskjutna kartarbete måtte
utan dröjsmål komma till behörigt bearbetande, på det att samtliga
ifrågavarande militärspecialplanscher måtte hinna färdigritas, reproduceras
och under loppet af det närmaste året utgifvas i litografiskt tryck.

1 samband med kartmaterialets bearbetande hade därjämte beskrifningarna
öfver de under senare år tillkomna militärleder och militära
ankarplatser omarbetats och slutredigerats.

Hå det vore af stor betydelse, att såväl militärspecialer med militärleder
som beskrifningarna öfver dessa militärleder samtidigt kunde
ställas till befälhafvarnas förfogande, framhöll chefen för marinstaben
önskvärdheten af att erforderliga medel för detta ändamål måtte ställas
till förfogande.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sund. 123 höft. (Nr 163.)

2

10

Departements chefen.

Angående ombyggnad
af
handvapenskjutbanan

för kustartilleriet
vid OscarFredriksborg.

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

Vidare hemställde chefen för marinstaben om beredande af medel
för ökning af antalet exemplar af militärspecialer af visst tillika angifvet
slag, för tillverkning af plåtlådor och portföljer till förvaring af
specialer, för uppfodring å väf af en del äldre specialer samt för tryckning
på väfpapper af nya specialer.

Enligt gjorda beräkningar och infordrade anbud beträffande ifrågavarande
arbeten och anskaffningar skulle sammanlagda kostnaden därför
belöpa sig till högst 15,000 kronor, i hvilket belopp approximativt
upptagits 2,370 kronor 80 öre för ändringar mot manuskript, distribution
och oförutsedda kostnader.

I infordradt yttrande af den 23 januari 1912 har marinförvaltningen
föreslagit, att, i händelse af bifall till marinstabschefens framställning,
angifna beloppet måtte få utgå af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

I likhet med chefen för marinstaben anser jag synnerligen önskvärd!,
att de af honom föreslagna arbetena och anskaffningarna skyndsamt
komma till utförande. Bland de beräknade kostnaderna ingår äfven
godtgörelse för ritning m. fl. arbeten, som äro afsedda att verkställas
inom sjökarteverket. Till upplysning om anledningen att dylika arbeten
skulle medföra särskilda kostnader för statsverket utöfver anslagen
till sjökarteverket, har chefen för verket meddelat, att hvarken nuvarande
stat eller den för Riksdagen i år framlagda nya aflöningsstaten för verket
är beräknad under förutsättning att kunna med däri ingående medel
tillgodose så stora arbeten för marinstabens räkning, som nu föreslagits,
hvarför extra biträden utöfver de i allmänhet beräknade måste
för sådant ändamål anlitas.

För bestridande af samtliga nu ifrågavarande kostnader synas mig,
på sätt marinförvaltningen föreslagit, femte hufvudtitelns allmänna
besparingar böra tagas i anspråk.

I underdånig inspektionsrapport för öfningsåret 1908—1909 anförde
chefen för kustartilleriet, bland annat, att den vid Oscar-Fredriksborg
befintliga, för Vaxholms kustartilleriregemente afsedda skjutbanan för
skjutning med karbin, i det skick den dåmera befunne sig, ej uppfyllde
fordringarna på en tidsenlig skjutbana, hvartill komme, att den icke
vore tillräcklig för regementets behof.

Sedan med anledning af berörda uttalande marinförvaltningen anhållit,
att den i arméförvaltningen tjänstgörande, i skjutbaneärenden
sakkunnige officeren måtte ställas till ämbetsverkets förfogande för att

11

Kungl. 3faj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

biträda vid utredningen för anordnande af en tidsenlig skjutbana för
regementet, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 14 maj 1910
åt marin förvaltningen att med biträde af bemälde officer verkställa
dylik utredning; och blef denne officer, löjtnanten vid Gottlands infanteriregemente
F. Åström, jämlikt generalorder den 2 juni 1910 för samma
utredning ställd till marinförvaltningens förfogande.

Till marinförvaltningen öfverlämnade därefter Åström med skrifvelse
den 18 juni 1910 två af arbetsbeskrifning, kostnadsberäkningar
ocli ritningar åtföljda alternativa förslag till ombyggnad af regementets
omförmälda skjutbana. Af dessa förslag afser det ena, större förslaget,
att bereda plats å banan för 16 måltaflor, medan det andra, mindre
förslaget, upptager endast 12 tall or.

I nämnda skrifvelse anförde Åström, att segelleden i skjutbanans
förlängning med banans bibehållande å dess nuvarande plats icke ens
efter eu betydlig utvidgning af kulfånget kunde anses blifva fullständigt
skyddad för någon enstaka förlupen kula samt att med hänsyn
härtill nog varit önskvärd t, att banan kunnat förläggas till en i detta
hänseende lämpligare plats. Någon sådan funnes emellertid, efter hvad
som visat sig, icke på Rindön att förorda, då det farliga området bakom
tafvellinjen måste beräknas till närmare 3 kilometer och härigenom
antingen segelleden, öfningsterräng eller bebyggda ställen komme att
utsättas för risk vid skjutning, hvarhelst en bana eljest på ön skulle
komma att ordnas. Att förflytta regementets skjutöfningar till någon
plats utom ön syntes genom de i så fall nödvändiga tidsödande och
besvärliga sjötransporterna vara för regementets skjututbildning mindre
fördelaktigt, hvarför tanken därpå vid utredningens utförande uteslutits
och undersökningar i detta afseende ej heller företagits. Uppgjorda
förslag hade således grundats uteslutande på eu ombyggnad af den
nuvarande banan. Förutom den fördelen att afståndet mellan kasernetablissementet
och banan (icke fullt 700 in.) vore för öfningarna särdeles
förmånligt, hade härigenom den vanliga kostnaden för anläggning
af en tidsenlig bana af den föreslagna storleken genom användning så
långt ske kunde af befintliga anordningar och materiel in. m. kunnat i
icke oväsentlig grad nedbringas.

Hvad de föreslagna anordningarna beträffade, hade för att i möjligaste
mån bereda skydd för passerande fartyg kulfånget utvidgats
såväl i höjd som längd i förhållande till tafvellinjen. Från att nu vara
omkring 1,5 meter skulle skyddshöjden ökas till 4 meter, från taflornas
öfverkant räknadt. Härigenom vunnes i första hand, att det ojämförligt
största antalet rikoschetterande kulor, eller de, som toge anslag i blin -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163

deringsvallen eller marken närmast denna, icke kunde taga väg utom
kulfånget. Med hänsyn till öfriga möjligen förekommande rikoschetter,
Indika tillika med direkta kulor öfver kulfånget vore att betrakta såsom
olycksskott, måste dock försiktighet vid fartygs passerande i banans
förlängning iakttagas, hvarför en signalerande post fortfarande såsom
hittills måste utsättas för att varsko ledaren af skjutöfning, då segelleden
icke vore klar, i livilket fall särskild uppmärksamhet måste ägnas
skyttarna. Endast de fåtaliga skjutningarna på de längre afstånden,
400 och 500 meter, syntes möjligen behöfva för eu längre eller kortare
stund af brytas.

För att ytterligare öka tryggheten för rikoschetter skulle större
och mindre spräng- och jordstenar borttagas från banan.

Med afseende å blinderingen innebure förslaget, att densamma
skulle ombyggas och utvidgas för ökande, enligt hufvudförslaget, af
taflornas antal från 8 till 16, det antal, hvarmed regementets behof
kunde anses vara fullt tillgodosedt. Genom blinderingsmurens och
vallens konstruktion i öfrigt vunnes fullkomlig trygghet för markörerna
under skjutning. I stället för de nuvarande anordningarna med svängtaflor
skulle uppsättas hisstafvelställningar utaf järn af den modell, som
användes vid alla nyanläggningar af skjutbanor inom armén och visat
sig bäst af hittills pröfvade sådana motsvara fordringarna på ändamålsenlighet
och hållbarhet.

Kostnaden för hufvudförslagets utförande skulle uppgå till 16,500
kronor.

Men för den händelse hela den för hufvudförslagets realiserande
erforderliga summan icke kunde ei''hållas, och då det måste anses af
största betydelse såväl ur synpunkten af ökadt skydd för segelleden
som ur öfningssy»punkt för regementet, att såväl kultång som blindering
snarast möjligt ombyggdes, hade, jämte hufvudförslaget, omförmälda
mindre förslag med endast 12 taflor utarbetats. Detta betingade
en kostnad af högst 10,000 kronor. De enligt detsamma erforderliga
mindre omfattande arbetena skulle utföras i tillämplig öfverensstämmelse
med hufvudförslaget. Det mindre förslaget innefattade sålunda
eu ombyggnad i första hand af banan med tillgång till utvidgning i
enlighet med hufvudförslaget, men kunde det mindre förslaget äfven,
därest medel utöfver kostnaden för detsamma ej beviljades, utgöra ett för
sig afslutadt helt.

Då vid en hastig jämförelse mellan de båda förslagen det måste
förefalla anmärkningsvärd!, att kostnaden för en skjutbana för 12 taflor
kunde ställa sig proportionsvis så mycket lägre, som bär vore fallet,

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 163.

än en bana för 16 taflor, ville förslagsställaren till sist nämna, att
hufvudsakliga anledningen därtill vore, att från det mindre förslaget
kunnat uteslutas det ojämförligt dyraste arbetet, nämligen kulfångets
utvidgande åt öster (öfver 12 meter) med därtill hörande stora jordmassor,
äfvensom den af kulfångets utvidgande åt detta håll betingade
omläggningen af det stora afloppsdiket från blinderingsgrafven.

Åt Åström bifogade arbetsbeskrifning och detaljerade kostnadsberäkningar
utvisa beträffande båda förslagen, att i kostnadsberäkningarna
ej upptagits en del arbeten, som beräknats kunna utföras af kustartilleriregementet
med egen personal, såsom undanskaffandet af sprängoch
jordstenar från banan samt planering och ordnande af skjutstationerna
på 100, 200, 300 och 400 meter, hvarjämte behöflig skogsröjning,
sammanlagd t å 2,500 kvadratmeter (hufvudsakligen framför 5Ö0
m. stationen), i enlighet med chefens för fortifikationen medgifvande
lämpligen kunde utföras åt det i Vaxholm förlagda fästningsingenjörskompaniet
mot ersättning af fälldt virke enligt öfverenskommelse.

Sedan marinförvaltningen hos chefen för kustartilleriet anhållit,
att han ville till ämbetsverket inkomma med yttrande, huruvida en ombyggnad
enligt det mindre förslaget kunde af honom biträdas, öfverlämnade
bemälde chef med skrifvelse den 15 augusti 1910 till marinförvaltningen
ett från chefen för regementet den 11 i samma månad
atgifvet yttrande, hvari chefen för kustartilleriet förklarade sig instämma.

I detta yttrande har regementschefen hufvudsakligen anfört, att
då enligt hans mening en ombyggnad af regementets skjutbana enligt
det större alternativet vore nödvändig,''om skjutöfningarna med handvapen
skulle kunna drifvas på ett fullt ändamålsenligt sätt, han kunde
biträda förslaget till ombyggnad i första hand enligt det mindre alternativet
endast under förutsättning att åtgärder vidtoges, att exempelvis
till öfningsåret 1912—1913 skjutbanan befunne sig i slutgiltigt skick
enligt det större alternativet. Regementschefen ville vidare erinra, att
genom anordnande af 16 taflor, som det större alternativet upptoge,
skjutöfningar med två kompanier samtidigt skulle möjliggöras. l)å man
hittills på grund af banans litenhet måst låta såväl förberedande öfningar
som skarpskjutningar pågå utan hänsyn till olämpliga väderleksförhållanden,
insåges lätt, att utbildningsresultatet ej kunnat blifva
så gynnsamt, som förhållandet skulle varit, om anordningarna på skjutr
banan medgifva ett bättre och ändamålsenligare utnyttjande af den för
skjutöfningarna anslagna tiden.

Marinförvaltningen, som med underdånig skrifvelse den 19 augusti
1910 öfverlämnade förut omförmälda handlingar i ärendet, anförde

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

därvid för egen del, hurusom det syntes ämbetsverket synnerligen angeläget
såväl ur säkerhetssynpunkt som för öfniugarnas ändamålsenliga
bedrifvande, att den vid Oscar-Fredriksborg befintliga skjutbanan om
möjligt redan under år 1910 kunde ombyggas. Beträffande själfva anläggningen
ville ämbetsverket förorda det större förslaget, då enligt
detsamma större säkerhet såväl för regementets egen personal som för
passerande fartyg i banans förlängning vunnes och regementet dessutom
enligt detta alternativ skulle erhålla en för skjutöfningarnas tillfredsställande
bedrifvande tillräcklig och lämplig bana, hvilket allt icke
vore fallet med en anläggning enligt det mindre alternativet.

Kostnaden för själfva anläggningen ansåg ämbetsverket böra bestridas
af femte hufvudtitelus allmänna besparingar; och hemställde
marinförvaltningen i anslutning härtill, att ämbetsverket måtte bemyndigas
låta utföra den sålunda förordade ombyggnaden samt att erforderliga
medel, högst 16,500 kronor, måtte för ändamålet anvisas att
utgå af nämnda tillgång.

Ifrågavarande hemställan, som icke ansågs böra af Kungl. Maj:t
utan Riksdagens hörande bifallas, föranledde emellertid icke någon
framställning till nästlidet års Riksdag.

Emellertid inträffade vid skjutning på skjutbanan den 29 mars 1911
en mindre olyckshändelse, i det att en värnpliktig, hvilken tjänstgjorde
såsom markör, lindrigt skadades af kulstänk.

Sedan chefen för kustartilleriet med ämbetsskrifvelse den 1 april
1911 till dåvarande chefen för departementet gjort anmälan om detta
förhållande samt i enlighet med däri framställd begäran sakkunnig person
beordrats verkställa undersökning, blefvo på förslag af denne förbättringar
i säkerhetsåtgärderna å banan så snart som möjligt vidtagna.

I ämbetsskrifvelse den 7 november 1911 har chefen för kustartilleriet
meddelat, att regementschefen hos honom anmält, att banan trots
de vidtagna åtgärderna fortfarande befunne sig i ett mindre tillfredsställande
skick.

Då det således vid begagnande af ifrågavarande skjutbana icke
syntes uteslutet, att olyckshändelser kunde inträffa, och då Afidare banan
i sitt mrvarande skick vore otillräcklig för regementets behof, har
chefen för kustartilleriet anhållit om åtgärder för banans omedelbara
ombyggande.

I häröfver infordradt yttrande den 14 november 1911 har marinförvaltningen,
under erinran om sin tidigare i ämnet uttalade mening,
förklarat sig i allo dela chefens för kustartilleriet åsikt att skjutbanan

15

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

borde med det snaraste ombyggas. Ämbetsverket bär jämväl såsom
ytterligare skäl för att det större förslaget borde läggas till grund för
en dylik ombyggnad anfört, att, äfven om eu ombyggnad enligt det
mindre förslaget nu komme till stånd, förr eller senare i allt fall en
ombyggnad enligt det större förslaget måste vidtagas. Slutligen bär
ämbetsverket upprepat sin förut omförmälda tillstyrkan, att det erforderliga
kostnadsbeloppet måtte anvisas af allmänna besparingarna.

Den förebragta utredningen synes mig tydligt ådagalägga, att den Departementsnuvarande
bandvapenskjutbanan för kustartilleriet vid Oscar-Fredriksborg chefenär
för ändamålet otillfredsställande samt att den ändring till det bättre, som
därför påkallas, icke vidare bör uppskjutas. Vid ordnande af denna angelägenhet
torde, på sätt myndigheterna föreslagit, den lämpligaste utvägen
vara att finna i en ombyggnad af den nuvarande banan; och anser jag
i likhet med myndigheterna fullgoda skäl tala för att gifva ett sådant
arbete den omfattning, som ingår i det af löjtnanten Åström uppgjorda
större förslaget. Jag biträder således detta förslag. Den erforderliga
kostnaden synes mig, på sätt marinförvaltningen föreslagit, lämpligen
böra utgå af femte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Under åren 1908 och 1909 verkställdes genom marinförvaltningens Angående
försorg utredningar rörande handvapenskjutbanor för marinen vid Karls- efg^““”tds0Tiaf
krona, Göteborg och Marstrand. Därvid biträddes marinförvaltnin g^Gn gulärla kostaf
den i arméförvaltningen då tjänstgörande, i skjutbaneärenden sakkun- ^dair^lr
nige officeren, kaptenen O. Sjögréen, hvilken för sådant ändamål ställts "rörande"
till marinförvaltningens förfogande. I samband därmed att marinför- skilltbanorvaltningen
med särskilda skrifvelser dels den 30 november 1909 och
dels den 24 maj 1910 öfverlämnade förslag till anordnande af dylika
skjutbanor för respektive Ålfsborgs kustartilleridetackement vid Göteborg
samt skeppsgossekåren i Marstrand, anmälde ämbetsverket till ersättande
de kostnader, som af Sjögréens berörda arbeten uppstått och
hvilka ämbetsverket förskottsvis gnidit; och hemställde marinförvaltningen,
att ersättning för dessa kostnader måtte utanordnas i sammanhang
med beviljande af medel till skjutbanornas anläggande.

Dessa förslag till skjutbanor hafva hittills icke underställts Kung!.

Maj:t pröfning; och ser jag mig ej heller i stånd att nu göra detta.

1 ämbetsskrifvelse den 30 maj 1911 har emellertid marinförvaltningen,
under åberopande af sin tidigare anmälan i förut omförmälda
skrifvelser, hemställt, att ifrågavarande förskottsvis bestridda kostnader,

Departements chefen.

Angående anskaffande
af
instrument
m. m. för
tandpolikliniker
för kustartilleriregementena.

16 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

uppgående inalles till 1,232 kronor 85 öre, måtte få ersättas af femte
hufvudtitelns allmänna besparingar.

På anmodan af mig bär därefter marinförvaltningen, till närmare
upplysning om beskaffeubeten af omförmälda kostnader, med skrifvelse
den 5 december 1911 öfverlämnat redogörelse för de särskilda posterna
i förenämnda utgiftssumma. Denna redogörelse utvisar, att i ett flertal
särskilda poster under åren 1908 ocli 1909 utbetalats till Sjögréen arfvode
med tillhopa 710 kronor och ersättning för resekostnader med
inalles 134 kronor 10 öre samt till medhjälpare för ritnings- och afvägningsarbeten
388 kronor 75 öre, eller sammanlagd t det anmälda beloppet
1,232 kronor 85 öre.

Då ifrågavarande utgifter för länge sedan förskottsvis guldits,
synes nu ej vidare böra anstå med utanordnande af ersättning därför;
och torde för detta ändamål femte hufvudtitelns allmänna besparingar
lämpligen böra tagas i anspråk.

På sätt statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari
1912, bilagdt innevarande års statsverksproposition, utvisar, uttalade
jag då, vid redogörelse under punkt 15 af anslagsbehofvet för sjukvård
för marinen, min anslutning till ett af marinförvaltningen i underdånig
skrifvelse den 30 september 1911 framställdt förslag om anordnande af
tandpolikliniker för kustai-tilleriregementenas personal.

Enligt verkställda beräkningar skulle kostnaderna härför komma
att utgöra

dels för anskaffande af de för tandpoliklinikerna erforderliga instrument
m. in. 1,000 kronor för hvardera kustartilleriregementet eller
sammanlagdt för en gång 2,000 kronor,

och dels för ersättning åt tandläkare och anskaffande af nödiga
förbrukningsartiklar årligen för hvartdera regementet 1,500 kronor eller
tillhopa för hvarje år 3,000 kronor.

För beredande af tillgång till de sålunda årligen behöfliga medlen
föreslog Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen i enlighet med
hemställan af mig, att Riksdagen måtte i riksstaten för år 1913 höja
förslagsanslaget till sjukvård för marinen med 3,000 kronor.

Beträffande de för eu gång behöfliga medlen, 2,000 kronor, förklarade
jag mig hafva för afsikt att framdeles hos Eders Kungl. Maj:t
göra framställning om utverkande af Riksdagens medgifvande att till
utrustningsartiklar för tandpoliklinikerna m. m. måtte tå användas er -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

17

forderlig! belopp af femte hufvudtitelns allmänna besparingar; och
synes mig äskande i detta afseende nu böra för Riksdagen framläggas
i samband med andra kraf å anlitande af dessa besparingar.

Af summarisk redovisning för alla af marinförvaltningen under år
1910 förvaltade medel och bestridda utgifter m. m., som af ämbetsverket
afgafs med underdånig skrifvelse den 6 juni 1911, framgick, bland
annat, att en efterbetalning till belopp af 4,024 kronor 86 öre under
förstnämnda år uppstått å anslaget till sjukvård för marinen.

Sedan med anledning däraf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
16 juni 1911 anbefallt marinförvaltningen att snarast möjligt inkomma
med yttrande i fråga om omförmälda öfverbetalning, har marinförvaltningen
den 9 september 1911 afgifvit sålunda infordrade yttrande.

Däri har ämbetsverket till en början erinrat, hurusom, på sätt i
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1911 närmare
angåfves, Kungl. Maj:t med afseende därå, att kostnaderna för
blifvande sjukvård under ett kommande år vore af beskaffenhet att ur
alla synpunkter undandraga sig en fast beräkning på förhand, hemställt
till 1911 års riksdag, att det dåvarande reservationsanslaget till sjukvård
för marinen skulle i riksstaten för år 1912 upptagas såsom förslagsanslag,
äfvensom att Riksdagen bifallit denna Kungl. Maj:ts framställning.

Marinförvaltningen anför därefter, att just sådana omständigheter,
som legat till grund för berörda framställning till Riksdagen, föranledt
nu ifrågavarande öfverbetalning.

Utgifter hade under år 1910 bestridts af anslaget till

belopp af ................................................................. kronor 98,154: 55

Anslagets belopp utgjorde samma år .......................... » 84,500: —

Ofverbetalningen skulle alltså utgöra............................ kronor 13,654: 55,

däraf dock jämlikt föreskriften i nådiga brefvet den
27 april 1877, angående afgifven förklaring rörande
bokföringen af åtskilliga anslag och deras
besparingar för 1875, jämfördt med nådiga brefvet
den 25 november 1910, angående öfverbetal -

ningar å vissa anslag m. m. ett belopp af......... kronor 9,629: 69

skulle ersättas af behållning å reservationsanslagets till
sjukvård för marinen besparingskonto, hvadan

återstode att godtgöra ................................................ kronor 4,024: 86

Bihang till Riksdagens .protokoll 1912. 1 samt. 123 höft. (Nr 163.) 3

Angående
täckande af
öfverbetalning
å anslaget till
sjukvård för
marinen.

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

De utöfver anslaget ökade kostnaderna för sjukvården fördelade sig
på såväl flottans stationer som kustartilleriregementena.

Hvad Karlskrona station ocli Karlskrona kustartilleriregemente beträffade,
hade denna kostnadsökning sin förklaring särskilt i de dryga
utgifter, den under året utbrutna stora nervfeberepidemien medförde,
angående hvilken epidemi ämbetsverket hänvisade till hvad marinöfverläkaren
därutinnan anfört i sin tryckta ämbetsberättelse för år 1910.

De högre kostnaderna för sjukvården vid Stockholms station härledde
sig däraf, att under året dels Karlskrona andra beväringsafdelning
(på grund af nämnda nervfeberepidemi i Karlskrona) förlagts till
Stockholm, dels ock rekryteringen varit starkare och personalens sjökommendering
mera begränsad än under föregående år.

Sålunda utgjorde, enligt hvad förste läkaren vid Stockholms station
meddelat, för nedan angifna år afgifterna för sjukvård

vid garnisonssjukhuset ....................

» epidemisjukhuset ....................

samt apoteksräkningarnas belopp

1909

kronor 2,795: 80
» 424: 18

» 5,035: 35

1910

3,946: 68
800: 50
5.725: 46

Summa kostnader: kronor 8,255: 33 10,472: 64

Hvad Vaxholms kustartilleriregemente anginge, hade öfverskridandet
af de till sjukvård anvisade medel icke kunnat undvikas, oaktadt,
enligt hvad regementschefen meddelat, utgifterna för ändamålet inskränkts
till de allra nödvändigaste samt vissa af vederbörande läkare framställda
kraf, hvilka funnits icke behöfva omedelbart tillgodoses, undanskjutits
till framtiden.

Under hänvisning till hvad sålunda anförts, hemställde marinförvaltningen,
att hos Riksdagen måtte begäras medel för täckande af
omförmälda öfverbetalning å 4,024 kronor 86 öre antingen på sådant
sätt, att därtill finge användas tillgång å femte hufvudtitelns allmänna
besparingar, eller därigenom att för ändamålet beviljades ett anslag på
extra stat.

Departements chefen.

Med hänsyn till de af marinförvaltningen åberopade förhållandena
torde det få anses förklarligt, att öfverbetalning uppstått å förevarande
anslag under år 1910. Svårigheten att bestämdt fixera utgifterna under
detta anslag har ju äfven, såsom ämbetsverket erinrat, föranledt anslagets
förändring till förslagsanslag. Till täckande af förevarande öfverbetalning
torde lämpligen femte hufvudtitelns allmänna besparingar böra anlitas.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 163.

19

I underdånig skrifvelse den 21 mars 1912 har marinförvaltningen
anfört följande.

Efter framställning af marinförvaltningen i underdånig skrifvelse
den 2 september 1910 angående bestridande af vissa utgifter för navigationsskolan
i Stockholm fann Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
30 i samma månad godt medgifva, bland annat, att för städning och
skötsel af värmeledningen med mera i nämnda navigationsskolas hus
finge användas ett belopp af högst 1,200 kronor under år 1911 samt
för bränsle och lyse i nämnda skola under samma år ett belopp af
högst 2,000 kronor att af marinförvaltningen med omhänderhafvande
medel bestridas.

Det belopp, som af ämbetsverket på grund af det sålunda lämnade
nådiga bemyndigandet för ifrågavarande ändamål utbetalats, utgjorde
tillhopa 2,687 kronor 91 öre, däraf för städning och skötsel af navigationsskolans
värmeledning 1,200 kronor och för bränsle och lyse 1,487
kronor 91 öre.

Vidare hade Kungl. Maj:t, i enlighet med af marinförvaltningen i
skrifvelse den 25 augusti 1911 gjord underdånig hemställan, funnit
godt genom nådigt bref den 15 därpåföljande september medgifva, att
till bestridande af kostnaderna för uppehållande i erforderlig utsträckning
under höstterminen sistnämnda år af undervisningen i maskinistafdelningarna
vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Härnösand finge disponeras dels återstoden eller 2,358 kronor 33
öre af det till Kungl. Maj:ts disposition för år 1911 enligt staten för
navigationsskolorna i riket ställda belopp, dels 1,500 kronor, utgörande
lön och tjänstgöringspenningar för samma år för en, jämlikt nådigt bref
den 7 april 1893, obesatt lärarbefattning vid navigationsskolan i Härnösand,
dels ock af de af marinförvaltningen omhänderhafda medel ett
belopp af högst 1,866 kronor 67 öre att framdeles af ämbetsverket anmälas
till ersättande.

Det belopp, som af ämbetsverket, jämlikt berörda nådiga bref, för
sistnämnda ändamål af omhänderhafda medel utbetalats, hade uppgått
till 1,474 kronor 94 öre.

De af ämbetsverket, enligt åberopade två nådiga bref, sålunda förskottsvis
bestridda utgifter, tillhopa utgörande 4,162 kronor 85 öre,
anmäldes nu till ersättande; och hemställde marinförvaltningen att Kungl.
Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning därom, att godtgörelse
för förskotten i fråga måtte få med sistangifna belopp eller 4,162 kronor
85 öre beredas af femte liufvudtitelns allmänna besparingar.

Angående
täckande af
öfverbetalning
å anslaget till
navigationsskolorna.

20

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 163.

I öfverensstämmelse med livad Riksdagen förut under senare åren,
efter framställning af Kungl. Maj:t, i likartade fall medgifvit, torde omförmälda
utgifter vid navigationsskolorna under år 1911, hvilka icke
kunnat täckas af i stat för samma år anvisade medel, lämpligen böra
ersättas af femte kufvudtitelns allmänna besparingar.

Med anledning af hvad förut blifvit anfördt får jag i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Magt föreslå Riksdagen medgifva,

att af femte hufvudtitelns allmänna besparingar må användas:

till aflönande af extra mariningenjören Nils Johan
Ljungzell under ett år från och med den 1 oktober
1912, därest arfvode å stat ej finnes att tilldela
honom..................................................................

till utarbetande af fartygsliggare.......................................

till utarbetande af militärspecialer m. m. ....................

till ombyggnad af handvapenskjutbanan för kustartilleriet
vid Osear-Fredriksborg............................

till ersättande af förskottsvis guldna kostnader för

utredningar rörande skjutbanor...............................

till anskaffande af instrument m. in. för tandpolikliniker
för kustartilleriregementena ...........................

till täckande af efterbetalning å 1910 års reservationsanslag
till sjukvård för marinen ....................

till täckande af öfverbetalning å 1911 års anslag till
navigationsskol orna........................................................

eller för nämnda särskilda ändamål sammanlagdt......

kronor 3,495: —
» 6,000: —
» 15,000: —

» 16,500: —

» 1,232: 85

» 2,000: -

» 4,024:86

» 4,162: 85

kronor 52,415: 56

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, en vid detta protokoll fogad
bilaga utvisar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Ex protocollo:
R. Sundin.