Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 162.
1''
Nr 162.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående nybyggnad
för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala;
gifven Stockholms slott den 15 mars 1912.
Med åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda,
af öfverintendentsämbetet gillade ritningar och förslag, af en ny byggnad
för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala bevilja ett anslag
af 532,463 kronor och däraf på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp
af 90,000 kronor,
dels ock medgifva, att ett å företedd karta alfattadt och beskrifvet
jordområde om 2 hektar 39 ar 50 kvadratmeter må till tomt för nämnda
institution afgiftsfritt frånskiljas akademiska åkerlotten nr 15 i Uppsala.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 122 höft. (Nr 162.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Nybyggnad
för zoologiska
institutionen
i
Uppsala.
Härefter yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Berg:
Under punkt 86 i det protokoll öfver ecklesiastikärenden för den 13
januari 1912, hvilket såsom bilaga åtföljer samma års statsverksproposition,
åttonde hufvudtiteln, anförde jag, att kanslern för rikets universitet på
begäran af det större akademiska konsistoriet i Uppsala påyrkat beredande
af anslag å 532,462 kronor 98 öre för uppförande af en ny byggnad för
zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala, men att jag, som fann
anslag för nämnda ändamål böra äskas hos Riksdagen, icke kunde i ärendets
dåvarande skick till slutlig pröfning framlägga detsamma för Kungl.
Maj:t. Tillika hemställde jag, med erinran att den behöfliga anslagssumman
syntes böra fördelas på flera år, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, i afbidan på särskild nådig proposition i ämnet, för ny
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 162.
byggnad för zoologiska institutionen vid universitetet i Uppsala på extra
stat för år 1913 beräkna ett belopp af 90,000 kr onor.
Sedan ärendet numera blifvit vederbörligen utredt, anhåller jag att få
ånyo inför Kungl. Maj:t anmäla detsamma. Jag vill då till én början
redogöra för den framställning i ämnet, som bildar ärendets utgångspunkt.
Denna framställning gjordes af professorn i zoologi A. Wirén i en till det
större akademiska konsistoriet ställd, af professorn i jämförande anatomi
A. Apellöf i hufvudsak biträdd skrifvelse, hvilken finnes intagen i matematisk-naturvetenskapliga
sektionens protokoll för den 29 maj 1911.
I berörda framställning lämnar Wirén först en redogörelse för den nuvarande
institutionslokalens tillkomst och erinrar därvid om att det var först då det nya universitetshuset
tagits i bruk, som behofvet af ökadt utrymme särskildt för det zoologiska
museet kunde tillgodoses, därigenom att hela den s. k. gustavianska byggnaden med
undantag endast af ett par källare uppläts till den zoologiska institutionen, för hvars
försättande i lämpligt skick 1886 års Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t beviljade
en summa af 35,000 kronor. Detta belopp vore, så vidt Wirén kunnat finna, det
enda, som hittills af statsmedel utgått för den zoologiska institutionens lokal. Det hade
användts dels till vissa anordningar för minskande af byggnadens eldfarlighet och
dels till en del inredningsarbeten, nödvändiga för byggnadens nya ändamål.
Redan år 1887 — fortsätter Wirén — kunde de nya lägenheterna tagas i bruk
af flen zoologiska institutionen, och den lokal, som då erhållits, vore med oväsentliga
förändringar densamma, som allt fortfarande af nämnda institution användes. Någon
utvidgning af densamma hade efter nämnda år ej gjorts, med undantag däraf att norra
vinden, som dock redan förut disponerades af institutionen, senare inredts med museiskåp
och försetts med något bättre belysning.
Genom den utvidgning af lokalen, som sålunda åren 1886 —1887 vanns, tillskyndades
naturligtvis den zoologiska institutionen stora fördelar. Och åtgärden att inreda hela
den gustavianska byggnaden för denna institutions räkning hade helt visst under dåtida
^.r^^al?^en Yar^f deri enda utväg, som kunnat ifrågasättas för att erhålla ett högst
nödvändigt ökadt utrymme för institutionen. Likväl måste det å andra sidan medgifvas,
att det naturligtvis vore omöjligt att genom apterande af en mer än 250 år
gammal, för helt annat ändamål uppförd byggnad till zoologisk institution tillgodose
alla önskemål, som redan då kunde uppställas för en sådan. Numera måste den år
1886 erhållna lokalen betecknas såsom otillräcklig och för sitt ändamål i höo- o-rad
olämplig. D °
Till stöd för sitt omdöme i sistberörda hänseende anför Wirén:
Den nuvarande lokalens olämplighet.
Redan byggnadens läge vore för en zoologisk institution föga lyckligt. Byggnaden
befunne sig vid en starkt trafikerad plats strax intill domkyrkan, mellan denna och parken
framför universitetshuset. Ringningen från domkyrkoklockorna såväl som gatutrafiken
verkade störande pa arbetena i institutionen. Särskildt störande vore spårvagnarna,
som passerade på så nära håll, att de förorsakade en för vissa undersökningar synnerligen
hindersam skakning. Fotografering äfven vid stark förstoring vore numera ett hjälp
-
Läget.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
medel som den zoologiska forskningen i många fall ej kunde undvara. Ehuru den
fotografiska apparaten vore uppställd i ett källarrum i den del af huset, som minst
berördes af den af spårvagnarna framkallade skakningen, kunde likväl sadana föremål,
som fordrade lång expositionstid, icke fotograferas annat än vid gasbelysning under
natten, sedan spårvagnstrafiken upphört. En framställningen bifogad fotografi visade en
serie af 7 långsmala, ljusa fläckar. Det fotograferade föremålet hade endast ett sadant
organ, som där framträdde som en dylik fläck. Serien hade uppkommit dangenom,
att en spårvagn passerat 7 gånger under expositionstiden. För hvarje gång både föremålet
genom husets skakning rubbats ur sitt läge och en ny, otydlig bud åt det ifrågavarande
organet uppstått. Hvilka afsevärda olägenheter och svårigheter som ensamt
af detta förhållande förorsakades, vore lätt att inse. c .
En annan stor olägenhet vore, att institutionen helt och hållet saknade gård.
Förr både till densamma hört den genom höga murar och granplanteringar inhägnade
s. k. gustavianska trädgården, som lämnat välbehöfligt utrymme för aflastning och
uppackning af stora föremål, anordningar för rengöring af störa skelett samt äfven,
om än i mycket begränsad skala, för burar m. m. för lefvande djur. Tyvärr hade
denna trädgård borttagits, då parken vid universitetshuset ordnats, och härigenom hade
den zoologiska institutionen beröfvats hvarje möjlighet till några anläggningar utomhus,
hvilka dock för densamma ofta varit beböfiiga.
Den största olägenheten af institutionens nuvarande förläggning vore dock flen,
att möjlighet till tillräcklig utvidgning af dess lokaler på den nuvarande platsen näppeligen
funnes.
Byggnaden Af annat slag vore de olägenheter, som härrörde från den på 1620-talet upp
h&leovådlig.
förda byggnadens beskaffenhet. Denna saknade ordentlig grundmur, och tegelvagwarna
<we delvis ned i marken. Källarvåningens och förstugans stengolf syntes
hvila direkt på marken. Häraf följde, då byggnaden läge vid foten af en ratt hog
backe, att vatten från denna söges högt upp i murarna och att källarvåningen vore
mycket fuktig. För några år sedan hade man kunnat med en skopa ösa upp vatten, som
runnit fram ur södra källarens golf. Detta vattenflöde vore genom verkställda lsolenngsoch
afledningsarbeten väl numera minskadt men hade ej kunnat fullständigt bringas
att upphöra. Vatten framsipprade äfven högt uppe från väggarna i förstugan; och de
norra källarrummen, i hvilka förr det zootomiska laboratoriet vant mrymdt och hvilka
numera användes dels till magasin, dels till arbetsrum för konservatorn och museivaktmästaren,
dels också till arbetsrum för studerande, måste betecknas såsom hälsovådliga,
då stenväggarna, ehuru de flera gånger putsats, snart åter svartnat och moglat
af fukt. Äfven hade i flera fall samlingar och andra föremål, som där mast forvaras,
tagit skada af fukt.
Olämplig Efter framställning af universitetet begärde Kungl. Maj it af 1886 års Riksdag
eldstäder och utom det anslag af 35,000 kronor, som, såsom i det föregående omnämnts, åt ttiksdelyis
oeldade d i bevi]iades, ytterligare ett anslag för införande af värmeledning. Detta sistloka,
er'' nämnda belopp beviljades emellertid icke af Riksdagen, och följden dåra hade blifvit,
att en del af institutionens lokaler ej alls och vissa andra endast ofullständigt kunde
uppvärmas samt att de gamla, felaktigt placerade eldstäderna och skorstenspiporna fort
farande
måste användas. o tv
Byggnadens midtparti upptoges af en stor förstuga och trappuppgångar. Dessa
saknade fullständigt uppvärmning. Byggnaden vore härigenom delad i tva delar, som
5
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
icke både någon kommunikation med hvarandra annat ån genom den kalla, ined stengolf
försedda förstugan. Oeldade vore vidare lokalerna i vindsvåningen och kupolen,
hvilka delvis användes till förvaringsrum för bestämda, ej exponerade samlingar och
hvilka vid förberedelse till föreläsningar och för undersökningar ofta måste besökas.
De båda stora tnuseisalarna, där sådana föremal vore utställda, som vore afsedda till
åskådni n gsm åter i ell vid de studerandes förberedelser för examina, hade visserligen eldstäder
men kuude dock ej under den kallare delen af vintern uppvärmas tillräckligt
för att man där skulle kunna uppehålla sig längre tider. Studierna där måste därför
i allmänhet förläggas blott till de mindre kalla delarna af läsaret. o
Öfriga arbetslokaler kunde väl uppvärmas, om än svårigheter mötte att pa lämpligt
sätt moderera deras temperatur, emedan de gamla kakelugnarna ingalunda alltid
vore afpassade efter de nuvarande rummens storlek.
De flesta eldstäderna vore placerade intill yttermurarna, och längs dessa ginge
också skorstenspiporna. Wirén föreställde sig, att detta förhållande vore eu orsak till
att de flesta eldstäderna till en början vanligen sände röken in i rummet i stället för
ut genom skorstenen. Särskilt^ svart vore detta i byggnadens norra del, där föreläsningssalen
och de flesta arbetsrummen vore belägna. Tak och väggar både där otta
tvättats eller målats men blefve snart åter svarta af rök, och föreläsningarna maste
oftast hållas i starkt kaminos.
Med den utveckling, den zoologiska undersökningstekniken på senare decennier
tagit, måste det betecknas såsom en väsentlig olägenhet hos den gustavianska byggnaden,
att rummen delvis vore för mörka. Särskildt gällde detta om de rum i byggnadens
norra del, där fönstren skymdes af domkyrkan och det gamla länslasarettet.
Föreläsningssalen vore så mörk, att föreläsningarna kl. 10 pa förmiddagen under
vintern ofta måste hållas vid gasljus, och detta ehuru Wirén nyligen låtit måla taket
hvitt och väggarna mycket ljusa. Museisalarnas fönster vore för små och lämnade ej
tillräcklig belysning för de på gallerierna utställda föremålen. De kunde ej heller
göras större utan att förstöra den för den gamla byggnaden synnerligen karaktäristiska
taklisten, något som knappast torde tillåtas. .
Den zoologiska institutionen saknade elektrisk belysning. Hvarför sådan ej dar
införts, då de flesta af universitetets öfriga institutioner försetts därmed, vore Wiren
obekant. Elektrisk belysning borde emellertid användas i en sådan lokal som den
zoologiska institutionen, där stora och dyrbara samlingar förvarades och där ett arbete,
som fordrade god belysning, paginge hela dagarna. Nu hade Wirén dock ej ansett
si o- höra yrka på införande af elektrisk belysning i Gustavianum, då denna byggnad i
älta händelser ej mycket längre torde kunna begagnas för sitt nuvarande ändamål.
Slutligen ville Wirén påpeka, att byggnadens form vore mycket olämplig. Den
vore nämligen så smal, 10—10,5 meter inom ytterväggarna, att ingenstädes korridorer
kunnat anbringas. Följden däraf hade naturligtvis bill vit, att en del arbetsrum maste
vara genomgångsrum till andra. Härigenom stördes i ej ringa grad de, som maste
arbeta i de yttre rummen.
Ben nuvarande lokalens otillräcklighet. För den zoologiska institutionen behöfliga lokaler.
De lokaler, som en zoologisk universitetsinstitution behöfde, kunde lämpligen indelas
på följande sätt: 1) museum, 2) zootomiskt öfningslaboratorium med tillhörande
lärarrum m. in., 3) föreläsningssal med förberedelserum, 4) arbetsrum för förestån
-
Bristfällig
belysning.
Huset för
smalt.
Lokalens indelning.
Museet.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
daren och för studerande, som sysselsätta sig med specialarbeten, 5) rum för akvarier
och terrarier, 6) konservatorns verkstad, förrådsrum m. m., 7) kapprum och toaletter, 8)
vaktmästarbostäder.
Det kunde icke vara lämpligt eller behöflig!, helst då för statens uaturaliesamlingar
ett naturhistoriskt riksmuseum funnes, att med universitetets zoologiska institution
förena samlingar åt stor eller obegränsad omfattning. Erfarenheten hade enligt
Wiréns mening visat, att allt för stora samlingars förläggande till de vetenskapliga
universitetsinstitutionerna för dessa snarare medfört eu börda än en fördel. Det vore
sålunda ingalunda Wiréns afsikt att arbeta för att i Uppsala upprätta ett stort zoologiskt
museum. Emellertid vore dock zoologiska samlingar, om än af begränsad omfattning,
alldeles oumbärliga för hvarje zoologisk institution, då undervisning i zoologi
icke kunde bedrifvas utan åskådningsmateriell och vetenskapliga arbeten icke utföras
utan material för undersökning och jämförelse. Hvad som behöfdes vore i hufvudsak
följande: en väl exponerad samling af sådana föremål, hela konserverade djur, skelett
och andra anatomiska preparat, modeller, planscher m. in., som de studerande för sina
examensstudier ständigt borde hafva tillfälle att se; en välordnad och bestämd, för specialister
och studerande lätt tillgänglig och så vidt möjligt fullständig samling af skandinaviska
och delvis äfven af arktiska djurformer; samt slutligen förråd af material för
vetenskapliga undersökningar.
Sådana samlingar funnes redan nu, om de än i åtskilliga afseenden beböfde kompletteras,
bland annat genom anskaffande af skelett af flera större däggdjur. Tillräckligt
utrymme för deras uppställande saknades emellertid i den nuvarande lokalen. Största
utrymmet och bästa belysningen kräfde naturligtvis den exponerade studiesamlingen.
För denna användes för närvarande de båda befintliga museisalarna, den norra för
ryggradsdjur, den södra för lägre djur och anatomiska preparat. Den förra salen vore
fullpackad med skap, som skymde hvarandra, och i skåpen stode föremålen så tätt hopade,
att eu del af dem knappast syntes, utan att framför .stående undanflyttades. I
södra salen rådde icke så stor trängsel, men detta berodde blott därpå, att vissa afdelningar,
som där bort hafva plats, alldeles uteslutits för att ändå något måtte kunna
tydligt visas. Sålunda hade man alls icke kunnat uppställa några muskelpreparat af högre
djur, icke några preparat, som illustrerade djurens lefnadsvanor, fortplantning, polymorfi,
variation in. m. eller resultaten af de senare årens i många afseenden framgångsrika
ärftlighetsforskning, ehuru dylika preparat vore i hög grad behöfliga och delvis befintliga.
Wirén både efter noggranna undersökningar kommit till det resultat, att tre
salar, något större än de nuvarande, skulle behöfvas för studiesamlingens lämpliga
exponerande. Då skulle också representanter för den inhemska faunan kunna på behöfligt
sätt utställas. För närvarande vore detta blott fallet med vissa afdelningar af
densamma, hvilket medförde synnerligen stora olägenheter, då inhemska djurformer
alltjämt efterfrågades för bestämningar och jämförelser. För de magasinerade samlingarna
saknades nu både lämpliga och tillräckliga lokaler. Dessa samlingar, som
för verksamheten på institutionen vore af största vikt, ehuru de icke behöfde utställas
på samma sätt som studiesamlingen, vore nu inhysta i öfre förstugan, på vinden, i
kupolen samt i några källarrum och på flera andra håll, således i spridda lokaler, hvilket
omöjliggjorde samlingarnas rationella ordnande. Dessa lokaler vore dessutom till
största delen kalla, delvis äfven fuktiga och illa belysta samt saknade fullständigt arbetsplatser,
hvilket i hög grad försvårade samlingarnas skötsel och användning. På
vissa håll toge samlingarna skada af fukt, på andra under den varma årstiden af för
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
stark hetta. Kupolen, som begagnades till skelettmagasin, hade endast brädväggar och
vore så otät, att om vintern snön hopades i drifvor på golfvet och om sommaren otaliga
insekter samlades i densamma, nedsmutsande allt, som där förvarades.
Utom de tre stora museisalarna behöfdes särskilda lokaler för insektsamlingen och
för de historiskt och vetenskapligt värdefulla samlingar af Linnéanska typexemplar,
hvilka ännu funnes i behåll. En del af insektsamlingen, som hörde till institutionens
dyrbaraste och af fackmän oftast efterfrågade samlingar, förvarades på föga tillgänglig
och i flera afseenden mycket olämplig plats ofvanför skåpen i norra museisalen. Den
öfriga delen vore jämte de Linnéanska samlingarna inhyst i ett rum, som dessutom
användes till biblioteks- och tidskriftsrum, till öfningslaboratorium under vårterminerna
samt till arbetsrum för två specialister och tidvis äfven för ritning af föreläsningsplanscher.
Men ouekligt torde vara, att dessa många olikartade ändamål för att rätt
kunna tillgodoses fordrade skilda lokaler.
Det zootomiska öfningslaboratoriet vore nu inrymdt i en sal med en golfyta af 84
kvadratmeter eller, den yta frånräknad som upptoges af eldstad, spiraltrappa till museet,
skåp m. m., blott 67,8 kvadratmeter. Salen hade 4 fönster, af hvilka ett sutte nära
intill eldstaden och ett annat nära intill nyssnämnda trappa, hvarigenom arbetsplatserna
framför dessa fönster minskades. 1 denna sal påginge under nästan hela läsåret den
zootomiska öfningskursen för filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen. Kursdeltagarna
tillbringade där större delen af sin arbetsdag. Denna sal hade ända till
för få år sedan varit för sitt ändamål i allmänhet tillräcklig. En kurs motsvarande
den nuvarande anatomiska öfningskursen hade hållits sedan år 1888. Antalet deltagare
i densamma hade från denna tid till och med vårterminen 1907 i medeltal terminligen
varit i det närmaste 7, och det hade aldrig öfverstigit 11, hvilket tal endast
uppnåtts under läsåret 1897—1898. Från och med höstterminen 1907 hade emellertid
antalet deltagare stigit till mer än det dubbla. Medeltalet deltagare per termin hade
varit 18,5, och antalet hade två terminer uppgått till 21. För detta antal vore den
nuvarande öfningssalen för liten, och särskild! vore fönsterutrymmet alldeles för litet,
då framför hvart och ett af de 1,37 meter breda fönstren 5—6 kursdeltagare måste
trängas med sina mikroskop. Utrymmet blefve så mycket mera otillräckligt, som
särskildt kapprum saknades.
För öfningarna för licentiatexamen hade något särskildt rum aldrig funnits. Då
deltagarna i dessa öfningar i allmänhet varit få, i medeltal omkring 2 terminligen,
både det ända till år 1907, om än stundom med en viss svårighet, lyckats bereda dem
arbetsplats på institutionen. Man skulle väntat sig, att antalet af dem, som aflade
licentiatexamen i zoologi, bort sjunka till omkring halfva antalet efter 1907 års examensstadgas
ikraftträdande, då licentiatexamen numera aflades i blott ett ämne mot förut
i två. Något sådant hade emellertid ej inträffat, tvärt om hade äfven deltagarna i
dessa kurser ökats, och deras antal hade förra läsåret uppgått till 10, af hvilka dock
endast 8 fullföljt hela kursen. Dessa öfningar hade därför måst hållas i biblioteksoch
tidskriftsrummet, till afsevärd olägenhet för verksamheten i öfrigt på institutionen.
För nämnda öfningar behöfdes ett särskildt mindre rum, hvilket ej stode att erhålla i
nuvarande institutionsbyggnaden annat än genom tillbyggnad.
Sedan för några år sedan medicinsk filosofisk examen afskaffats och de zootomiska
öfningarna för densamma upphört, hade visserligen den till dessa öfningar
använda salen blifvit disponibel för andra ändamål. Den behöfdes emellertid mer än
väl för de studerande, som genomgått öfningarna och sysselsatte sig med repetitioner
för tentamina, därvid användande institutionens samlingar af mikroskopiska preparat och
Zootomiska
öfnings
laboratoriet.
8
Föreläsnings
salen.
Arbetsrum.
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
annan undervisningsmateriel].. Äfvenledes användes rummet som rit- och preparationsrum
för de tillfälliga biträden, som för laboratoriets räkning förfärdigade föreläsningstaflor
och preparat. Då det vore ett genomgångsrum för alla, som deltoge i dissektionsöfningarna,
lämpade det sig ej heller såsom lokal för öfningskurser för licentiatexamen.
Den stora tillströmningen de senare åren af elever till det zootomiska laboratoriet
stode väl i något samband med de förbättrade utsikter till befordran och de ökade
löneförmåner, som nyligen vunnits för lärare vid de allmänna läroverken. Vid dessa
vore emellertid bristen på lärare i biologi ännu stor. Då dessutom universitetsutbildade
lärare och i synnerhet lärarinnor i biologi i allt .större utsträckning funne anställning
vid enskilda läroanstalter, såsom flickskolor och folkhögskolor, vore det ej
sannolikt, att behofvet af lärare och lärarinnor, som geuomgått universitetskursen i
zoologi, skulle komma att så minskas, att någon afsevärd minskning i antalet lärjungar
vid Uppsala universitets zoologiska institution vore att vänta. Snarare borde eu fortsatt
ökning i framtiden förutses. 1 vårt land vore vid universitet och högskolor, vid
museer och andra vetenskapliga inrättningar för närvarande anställda öfver 20 vetenskapligt
utbildade zoologer, de allra flesta elever af Uppsala universitet. Men flera
sådana befattningar beliöfdes. Fiskeristaten behöfde utvidgas, och behofvet af nya befattningar
vid naturhistoriska riksmuseets zoologiska afdelningar hade länge ansetts vara
trängande. Allt detta gjorde, att Uppsala universitet helt visst behöfde vara rustadt
att äfven för framtiden lämna utbildning åt snarare flera än färre zoologie studerande än nu.
Af det sagda torde framgå, att äfven det zootomiska laboratoriet behöfde ökadt
utrymme för öfningssalar. Dessutom behöfdes utom professorns arbetsrum äfven ett
särskildt amanuensrum. Hittills hade vaktmästaren och amanuensen haft ett gemensamt
rum, afdeladt genom ep låg afplankning i två delar, af hvilka blott den ena
varit försedd med eldstad. Önskvärd! vore också, att vid professorns i jämförande
anatomi arbetsrum ett mindre laboratorierum funnes, som kunde användas af specialister,
hvilkas arbeten leddes eller öfvervakades af denne professor.
Den nuvarande föreläsningssalen vore så till vida alldeles för liten, som den ej
lämnade på långt när tillräckligt utrymme för föreläsningstaflor och annan åskådningsmateriell,
hvithet för närvarande vållade stora svårigheter för föreläsningarnas
rätta skötande. Äfven åhörar platserna hade stundom visat sig vara för få. Det vore
emellertid icke nog med att föreläsningssalen måste inrymma plats för uppställande
af den åskådniugsmateriell, som kräfdes för att illustrera föreläsningarna. Bredvid föreläsningssalen
borde också finnas ett rum för denna materiells iordningställande och delvis
också för förvaring och förfärdigande af densamma. Ett sådant s. k. förberedelserum
funnes i samband med föreläsningssalarna i alla af Wirén kända nyare zoologiska
institutioner. I den senast byggda tyska, den i Breslau, användes härtill eu sal af
69 kvadratmeters golfyta. I Berlin både man för samma ändamål flera stora rum, i hvilka
många tusen väggtaflor, stora samlingar af preparat, skioptikonbilder m. m. samt instrument
af många slag förvarades. I det förslag, Wirén stode i begrepp att framlägga,
hade han emellertid nöjt sig med ett förberedelserum af omkring 28 kvadratmeters
golfyta. I den nuvarande iustitutionen funnes ingen möjlighet att anordna ett
sådant rum, utan därtill användes föreståndarens arbetsrum.
Det största behofvet af ökadt utrymme och förbättrade lokaler hade emellertid
den del af institutionen, där vetenskapliga arbeten utfördes. Att föreståndaren för eu
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
institution sådan som den zoologiska finge till sitt förfogande ett eget rum för egna
vetenskapliga arbeten, för mottagningar, tentamina m. m., torde ej vara för mycket
begärdt, och det torde ej finnas många vetenskapliga universitetsinstitutioner, där han
ej det hade, utom den zoologiska i Uppsala. Föreståndaren hade där visserligen ett
rätt stort rum med tva fönster vid sidan af föreläsningssalen. Men han disponerade
det ingalunda ensam. Det måste användas såsom förberedelserum för alla föreläsare.
De docenter, som begagnade föreläsningssalen, hade ingen annan lokal än denna, där
de kunde ordna för sina föreläsningar. Dessutom hade vid flera tillfällen föreståndaren,
för att bereda plats åt dem, som behöfde utföra vetenskapliga specialarbeten
på institutionen, måst upplåta ena halfvan af rummet åt en sådan, till ringa ömsesidig
tillfredsställelse. Bland annat måste denna rumskamrat aflägsna sig under tentamina
och vissa besök, hvilket hvarken befordrade hans trefnad eller hans arbetes ostörda
fortgång.
I den nuvarande lokalen funnes, frånsedt nyssnämnda rum, 5 arbetsplatser för
specialister, nämligen i öfre våningen ett rum med en arbetsplats, professor Lilljeborgs
arbetsrum, efter hans afskedstagande disponeradt först af honom och numera af professor
Tullberg. Därutanför funnes ett rum med två arbetsplatser, som i öfrigt vore
goda, men svåra att använda under den kallare årstiden, emedan rummet ej kunde
uppvärmas på tillfredsställande sätt. Vidare funnes mellan museiamanuensens och föreståndarens
rum ett sådant med två göda arbetsplatser. Som detta rum dels vore ett
genomgångsrum mellan de båda sistnämnda, dels stode i förbindelse med det s. k. läsrummet,
den sal, som, såsom förut anförts, användes på eu gång såsom biblioteksrum
och tidskriftsrum, öfningslaboratorium för licentiatexamen, ritsal, lokal för eu del af
insektsamlingarna m. m., stördes de där arbetande i högsta grad af en ständig ström
af kommande och gående. För öfrigt hade de specialister, som icke kunnat erhålla
plats i de nu nämnda rummen men ej heller för sina arbeten kunnat undvara institutionens
hjälpmedel, fått slå sig ned dels i ofvannämnda till hvarjehanda ändamål
brukade sal, dels i konservatorns och i föreståndarens rum. Men många, som väl behöft
arbetsplatser, hade dock icke kunnat erhålla sådana af brist på utrymme.
I äldre tider behöfdes i Uppsala icke några specialistrum, då de zoologer, som
sysselsatte sig med vetenskapliga arbeten, vore få och arbetets teknik så enkel, att
detsamma ofta kunde utföras i vederbörandes boningsrum. I samma mån specialisterna
i antal ökats och deras behof att ständigt anlita institutionens instrumentala hjälpmedel
eller jämförelsematerial blifvit allt större, hade dock behofvet af särskilda specialistrum
blitvit allt starkare. Redan år 1886 hade det räknats som en af de största vinsterna
af den då föreslagna utvidgningen af institutionslokalen, att åtminstone några
arbetsplatser kunde beredas dem, som, såsom dåvarande institutionsprefekten uttryckte
saken, vore sysselsatta med bearbetning af museets samlingar.
Sedermera hade behofvet af specialistrum blifvit ännu större och mera trängande
för sadaua, som sysselsatte sig med andra arbeten än just bearbetande af samlingar.
Det nuvarande behofvet af arbetsplatser för specialisterna, hvilka under senare år varit
6 12 terminligen, kunde ej på ett något så när tillfredsställande sätt tillgodoses i
den nuvarande lokalen. Och ännu omöjligare blefve det att tillfredsställa det behof,
som komme att uppstå, då antalet specialister, som behöfde förlägga sina arbeten till
institutionen, snart komme att betydligt ökas, när en stor del af de många, som under
de senaste 3 åren börjat sina zoologiska studier, komme så långt som till utarbetande
af gradualdisputationer.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 122 höft. (Nr 162.)
2
10
Akvarier
m. m.
Kapprum
m. m.
Konservators
verkstaden.
Vaktmästar
bostftder.
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 162.
I ett nära samband med nu omnämnda lokalbehof stode behofvet af ett rum, där
akvarier och terrarier kunde anordnas. Detta behof kunde ej tillgodoses inom den nuvarande
lokalen. Det vore dock ett synnerligen viktigt, då experimentella undersökningar
inom biologien spelade en allt betydelsefullare roll. Sådana vore bland andra undersökningar
öfver ärftlighetsfrågor, hvilka hörde till den moderna zoologiens allra viktigaste
områden. Dylika undersökningar kräfde med nödvändighet resurser för att
under långa tider hålla lefvande djur vid den zoologiska institutionen.
I den nuvarande institutionslokalen saknades helt och hållet kapprum äfvensom
plats att anordna sådana och nödiga toalettrum. Alla ytterkläder, galoscher och paraplyer
måste sålunda af alla de stundom till mer än ett 40-tal uppgående personer,
som hade sitt dagliga arbete på institutionen, förvaras i arbetsrummen, och i föreläsningssalen
måste åhörarna likaledes hänga sina ytterplagg.
Konservators verkstaden vore tillräckligt rymlig men dock, då den helt och hållet
saknade alla på dylika verkstäder vanliga och nödiga anordningar för rengöring af
skelett äfvensom för ventilation, i sitt nuvarande skick allt annat än tillfredsställande,
likasom också dess läge några steg framför domkyrkans hufvudportal icke vore det
lämpligaste.
Slutligen borde framhållas, att de båda vaktmästarna vid den zoologiska institutionen
vore de enda institutionsvaktmästare i Uppsala, som saknade bostadsrum. Då
för sådana rum beräknades ett mycket ringa afdrag å penninglönen, följde häraf, att
dessa vaktmästare vore afsevärdt svagare aflönade än alla deras kolleger vid universitetet.
Då deras arbete ingalunda vore mindre än de öfrigas, innebure detta en stor
orättvisa, som ensam borde utgöra skäl nog att förse dem med boställsrum. Men härtill
komme, att det vore af vikt äfven för institutionen att hafva vaktmästare boende
där eller i omedelbar närhet, emedan de då lättare kunde sköta lokalerna, öfvervaka
deras stängning, eldens släckning in. m. samt vid behof ständigt vara till hands.
Det syntes Wirén därför vara af vikt, att vid en utvidgning af institutionen äfven
sörjdes för att boställslägenheter bereddes vaktmästarna.
Af det anförda ansåge Wirén tillräckligt framgå, att behofvet af vidgade och
förbättrade lokaler för den zoologiska institutionen vore synnerligen trängande. Wiréns
första åtgärd, sedan han blifvit denna institutions föreståndare, hade också varit
att igångsätta eu utredning om huru detta lokalbehof skulle fyllas. Sedan universitetets
kansler för ändamålet ställt 2,000 kronor till Wiréns förfogande, hade eu sådan
utredning redan våren 1909 varit färdig. Den dåliga penningställningen i landet
hade föranledt Wirén att uppskjuta framställande af förslag till behofvets afhjälpande
redan då. Nu syntes detta skäl till uppskof ej längre finnas, och det hade därför
för Wirén framträdt såsom en oafvislig plikt att förelägga vederbörande myndigheter
detta förslag.
Sedan Wirén således yttrat sig angående den nuvarande institutionslokalens
olämplighet och otillräcklighet samt rörande de lokaler, som syntes
honom behöfliga för institutionen, öfvergår han i sin berörda framställning
till att närmare redogöra för de olika sätt, hvarpå det åsyftade målet
It
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
skulle kunna vinnas. Den fråga, som kan då först uppställer, är den,
huruvida den zoologiska institutionens lokalbekof skulle kunna fyllas genom
ändring och tillbyggnad af den nuvarande lokalen. Sedan Wirén
omnämnt, att det vid den företagna utredningen naturligtvis i första hand
gällt att besvara denna fråga, anför lian härutinnan vidare:
Oäfvet vore att icke alla den nuvarande lokalens olägenheter och brister kunde
afhjälpas genom ändring eller tillbyggnad af den gustavianska byggnaden. Detta
kunde ej vara fallet med de olägenheter, som följde af byggnadens belägenhet, och ej
heller fullständigt med bristerna hos byggnaden själf. A andra sidan vore det dock
obestridligt, att stora fördelar skulle kunna vinnas genom införande af värmeledning
och elektrisk belysning i den nuvarande lokalen äfvensom genom sådana ändringar af
densamma, att nu så godt som obegagnade och i sitt nuvarande skick obrukbara utrymmen
på vindarna kunde tillvaratagas. Ytterligare behöfligt utrymme, särskildt för
en ny museisal och ett nytt laboratorium, måste vinnas genom tillbyggnad.
För att kunna säkert bedöma, huruvida utan allt för stora kostnader en något
så när tillfredsställande lösning af föreliggaude fråga kunde ernås genom användande
af den nuvarande lokalen, hade Wirén låtit arkitekten T. Stenberg uppgöra ritningar
och kostnadsförslag till ändring och tillbyggnad af den gustavianska byggnaden. Af
dessa ritningar och förslag framginge, att de båda nuvarande museisalarna trots sin
otillräckliga belysning naturligtvis fortfarande måste användas för sitt nuvarande
ändamål, och att genom tillbyggnad af ett mot det gamla huset vinkelrätt och från
detsammas midt utgående parti en ny museisal, något större än de gamla, skulle
kunna erhållas. Ett entomologiskt rum och ett par mindre rum för historiskt viktiga
samlingar skulle kunna anordnas, det förra dock långt aflägset från de öfriga museirummen.
Den exponerade studiesamlingen skulle genom dessa anordningar kunna erhålla
ett någorlunda tillräckligt utrymme. Magasin skulle kunna beredas dels på
norra vinden, dels i källaren, men utrymmet för dessa blefve dock ej tillräckligt; det
blefve till och med väl knappt, äfven om källarrummen härför toges i anspråk i sådan
utsträckning, att föga eller intet återstode för de viktiga akvarierna och terrarierna.
I följd åt markens höjning kunde fönsterförsedda källarrum ej anordnas under
bortre delen af tillbyggnaden, hvadan källarvåningen komrae att blott obetydligt förstoras
genom densamma.
Det zootomiska laboratoriet skulle erhålla en tillräckligt stor och äfven fullt lämplig
öfningssal i tillbyggnadens undre våning, hvilken äfven korame att innehålla ett
kapprum, ett amanuensrum samt ett arbetsrum för professorn i jämförande anatomi.
Däremot funnes ej plats för ett enskildt laboratorierum eller specialistruin i närheten
af denna professors arbetsrum, hvilket dock vore önskvärdt. För öfningarna för filosofie
licentiatexamen erhölles i den nuvarande norra delen af byggnaden ett rum, på
ritningen betecknadt såsom »prefektens laboratorium».
För föreläsningssalen hade ingen annan plats kunnat utfinnas än den del af den
nuvarande vinden, som läge under kupolen. Denna sal skulle erhålla sekundär belysning
från kupolen genom ett glastak. Huruvida denna anordning skulle, såsom arkitekten
försäkrade, komma att visa sig tillfredsställande, vågade Wirén ej bestämdt
uttala sig om. Vid sidan af föreläsningssalen skulle utom nödigt kapprum äfven ett
synnerligen väl behöfligt förberedelserum anordnas. Äfven detta skulle belysas genom
takljus.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
Det viktigaste af allt det som behöfdes, nämligen ett betydligt ökadt utrymme
för dem, som sysselsatte sig med vetenskapliga specialarbeten, skulle så godt sig göra
läte tillgodoses därigenom, att ett tillräckligt antal specialistrum anordnades på vinden,
som skulle förses med fönster i vindskupor. Den nuvarande bottenvåningen kunde ej
lämpligen anordnas till specialistrum, dels därför att rummen till stor del vore för
mörka och dels därför att korridorer saknades och alltså en del rum vore genomgångsrum.
I denna våning skulle på norra sidan institutionsföreståndarens rum, ett rum
för öfningskursen för filosofie licentiatexamen, amanuens- och biblioteksrum samt ett
rum för ritbiträden m. m. anordnas. Motsvarande rum i södra delen af huset, det
nuvarande laboratoriet, skulle användas dels, såsom redan nämnts, för de entomologiska
samlingarna, dels till ett s. k. läsrum, d. v. s. rum, där sådana studerande, som för repetitioner
använde institutionens preparatsamling, kunde få arbetsplatser, och slutligen
skulle där anordnas ett rum för det zootomiska laboratoriets vaktmästare och ett prepareringsrum
för större dissektioner m. m.
På detta sätt erkölles visserligen ett ganska tillräckligt antal för olika ändamål
användbara arbetsrum, men deras belägenhet skulle blifva föga tillfredsställande. Särskildt
måste det anses vara mycket olämpligt, att institutionsföreståndarens och hans
amanuens rum läge i en annan våning än samtliga specialistrummen samt att dessa
vore långt skilda från biblioteket.
Utrymme för akvarier och terrarier i källaren kunde ej beredas utan uppoffring
af oundgängliga utrymmen för magasinerade samlingar.
Konservatorsverkstaden och museivaktmästarens rum måste fortfarande förläggas
till den fuktiga och hälsovådliga norra källarvåningeu, hvilket ej vore tillrådligt.
Yaktmästarbostäder kunde ej erhållas.
I arkitekten Stenbergs förslag inginge ej anordningar för att aflägsna fukten ur
förstuga och källarrum, ej heller åtgärder för att möjliggöra kupolens uppvärmande
och icke heller, hvad kanske af detsamma på ett eller annat håll väntats, sådana ändringar,
hvarigenom utrymmet i den stora förstugan och i trappuppgången skulle kunna
till någon del utnyttjas af institutionen. Dessa anordningar skulle, om de vore utförbara,
dock enligt Stenbergs mening draga så betydande kostnader, att de icke gärna
kunde sättas i fråga, utan vore det då mera ekonomiskt att använda för desamma behöfliga
medel till nybyggnad.
Den nu omförmälda ändringen och tillbyggnaden af gustavianska byggnaden
skulle enligt Stenbergs kostnadsförslag komma att kräfva en utgift af 209,730 kronor
50 öre, en summa, som dock skulle kunna miuskas med några tusen kronor genom
användande af en billigare, af kolonner stödd takkonstruktion i den stora laboratorielokalen
i nybyggnaden.
A andra sidan vore i denna summa ej medräknade kostnaderna för en del nya
möbler i de gamla rummen och för de gamla skåpens ersättande med nya i de båda
nu befintliga museisalarna, något som vore väl behöfligt. Dessa kostnader skulle föga
understiga 60,000 kronor. Om- och tillbyggnadsförslagets förverkligande skulle således
draga en kostnad i sin helhet af omkring 260,000 kronor.
Hvad som för denna summa skulle vinnas, vore visserligen eu mycket stor utvidgning
och förbättring, jämfördt med hvad nu funnes, men dock icke en i allo tillfredsställande
lokal. Flera i det föregående påpekade olägenheter skulle ej afhjälpas,
och utrymmet blefve i vissa afseenden knappt nog. Härtill komme, hvad som ej minst
från ekonomisk synpunkt vore af största vikt, att någon ytterligare utvecklingsmöjlighet
för att tillgodose eventuellt i framtiden uppkommande behof syntes alldeles ute
-
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
sluten. Man utsatte sig då genom att tillsvidare nöja sig med utvidgning af den
gamla lokalen för den risken, att om ett eller annat decennium, om ej förr, yrkande
framkomma att då flytta institutionen till annan plats. De betydande kostnader, som
enligt det förslag, för hvilket Wirén redogjort, skulle komma att nedläggas på den
gustavianska byggnaden, skulle sålunda endast för en längre eller kortare tid föranleda
ett uppskof med den säkert en gång nödvändiga förflyttningen af den zoologiska
institutionen till en rymligare och lämpligare tomt.
Af dessa skäl ansåge Wirén sig icke kunna förorda frågans lösning genom ändring
och tillbyggnad af den nuvarande lokalen.
Härtill komme ytterligare två skäl, det ena att det större konsistoriet bestämdt
uttalat sig mot ett bebyggande af någon del af parken framför universitetshuset, det
andra att, enligt hvad anmäldt blifvit, den gustavianska byggnaden vore för universitetet
i hög grad behöflig för andra ändamål, såsom till seminarielokaler in. m. För
dessa ändamål vore läget förträffligt och tillbyggnad ej ifrågasatt. Och för att motsvara
desamma torde byggnaden icke behöfva undergå på långt när så stora och dyrbara
förändringar, som vore nödvändiga, om den skulle apteras till moderniserad zoologisk
institution, ehuru naturligtvis alltid en del förändringar, bland annat införande
af värmeledning, vore nödvändiga, till hvilket ändamål byggnaden än komme att begagnas.
På de af Wirén sålunda anförda skälen har lian ansett sig böra framlägga
förslag till nybyggnad för den zoologiska institutionen; och anför
han i fråga härom:
Byggnaden borde naturligtvis förläggas på universitetets mark. Till byggnadstomter
lämplig mark i eller invid Uppsala ägde universitetet på tre håll, nämligen vid
Vaksala torg, bakom det astronomiska observatoriet och sydväst om botaniska trädgården.
Området vid Vaksala torg torde på grund af sin aflägsenhet icke kunna komma
i fråga. T närheten af det astronomiska observatoriet borde ej förläggas byggnader af
den storlek, hvarom här vore fråga, dessutom vore byggnadsgrunden på universitetets
mark där åtminstone delvis mycket dålig och platsen tämligen aflägsen från de flesta
andra naturvetenskapliga institutionerna. Återstode då endast området sydväst om
botaniska trädgården, eller den s. k. åkerlotten nr 15. På denna skulle en byggnad
för den zoologiska institutionen, så belägen som framställningen bifogad situationsplan
utvisade, få en utmärkt plats. Den skulle komma att ligga fritt och rätt högt midt
emot en del af botaniska trädgården, där det icke torde komma i fråga att uppföra
stora skymmande byggnader. Den komme att befinna sig i omedelbar närhet till ett
flertal af universitetets naturvetenskapliga institutioner, nämligen den botaniska, den
kemiska, den fysiska, den geografiska samt det matematiska seminariets lokal, blott
några få minuters väg från universitetsbiblioteket och omkring 10 minuters väg från
universitetshuset. Om byggnadens läge, såsom afsedt vore, anpassades efter vid området
redan befintliga vägar, komme detta att blifva det med hänsyn till väderstrecken
mest gynnsamma, hvilket för en sådan institution som den zoologiska ingalunda vore
oviktigt. Byggnadsgrunden vore enligt verkställda undersökningar den allra bästa, hård
hvarfvig lera med inblandade flyttblock. Pålning komme icke i fråga. Och slutligen,
det viktigaste af allt, en äfven för alla tänkbara framtida behof fullt tillräcklig plats
kunde erhållas. Området innehölle nämligen ej mindre än 5 hektar 52 ar och omkring
Byggnads
tomt.
Nybyggnaden,
dess
dimensioner
m. m.
Källar
våningen.
Botten
våningen.
14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
20 kvadratmeter. Af detta behöfde naturligtvis blott eu mindre del nu tagas i anspråk
af den zoologiska institutionen.
Området kunde emellertid för närvarande ej fritt disponeras af universitetsmyndigheterna,
enär det utgjorde eu af de s. k. åkerlotter, kvilkas afkastning i äldre tider
såsom ett lönetillskott tillfallit några af de äldre ordinarie pi-ofessorerna. Sedan lönerna
för dessa ° år 1903 böjts, hade emellertid alla s. k. naturaförmåner borttagits och beträffande
akerlottema bestämts, att afkastningen af dem skulle användas såsom bidrag
till kostnaderna för ålderstillägg åt professorer in. fl. Afkastningen af hela åkerlotten
nr 15, som användes dels till åker, dels till trädgård, utgjorde för närvarande 205
kronor, hvilken afkastning naturligtvis komme att minskas, om en del af området användes
till byggnadsplats för zoologiska institutionen. Wirén ville nu hemställa, att
tillstånd af Kungl. Maj:t eller, om så erfordrades, af Riksdagen måtte utverkas, att af
nämnda åkerlott en tillräckligt stor del måtte fritt upplåtas åt den zoologiska
institutionen.
__ I fråga om den tilltänkta nya byggnaden för den zoologiska institutionen föresloge
Wirén, att densamma uppfördes i öfverensstämmelse med hans framställning bifogade,
af arkitekten Stenberg upprättade ritningar och kostnadsförslag. Byggnaden skulle
bestå af en i norr till söder utsträckt hufvuddel, 66 meter lång, 16 meter bred
samt 17,5 meter hög, med ett något högre midtparti. Vinkelrätt mot denna utginge
midt från dess västra sida, gårdssidan, eu lägre, 26 meter lång utbyggnad
af samma bredd som hufvudbyggnaden. Den sistnämnda innehölle, utom källar- och
vindsvåning, två våningar, den ena med arbetsrum och den andra med två museisalar
jämte föreläsningssal. Utbyggnaden bestode blott af eu våning och upptoges hufvudsakligen
af den tredje museisalen. Byggnadens arkitektoniska karaktär måste i väsentlig
mån bestämmas af de tre största rummen, de tre museisalarna, som den enligt
hvad förut anförts borde innehålla. I densamma skulle inrymmas utom dessa salar också
både fullt tillräckliga och väl belägna rum för institutionens alla andra nu befintliga
behof, och rikligt utrymme till utvidgning för tillgodoseende af möjligen uppkommande
framtida behof funnes å den rymliga tomten.
Källarvåningen vore afsedd att innehålla ångpannerum, värmekammare m. m.,
konservatorsverkstad, bestående af två rum, det ena afsedt hufvudsakligen för förråd,
vidare urfettningsrum för större skelett, prepareringsrum för större dissektioner, spritdestilleringsrum,
äfven afsedt för glasförråd, stora rum för förråd samt för akvarier,
terrarier och andra anordningar för lefvande djur samt slutligen 2 vaktmästarbostäder,
hvardera med en golfyta af 10 X 5,5 meter samt innehållande 2 rum och kök jämte
nödvändiga bekvämligheter.
Vid öfvergångspartiet mellan källarvåningen och den i utbyggnaden befintliga
museisalen funnes ett fotografiskt rum med tillhörande mörkrum samt på andra
sidan ett reservrum, som bland annat kunde användas såsom specialistrum eller repetitiousrum.
Bottenvåningens norra del upptoges af det zootomiska laboratoriet med en stor
ljus sal för de praktiska öfningarna, belyst af nio fönster, af hvilka som sig borde
intet läge mot söder, samt med tillräcklig plats för 36 laboranter. Dessutom hörde till
laboratoriet fyra mindre rum, afsedda till arbetsrum för professorn i jämförande anatomi,
amanuensen och vaktmästaren. Det fjärde rummet vore afsedt för studerande, som
15
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.
repetitiousvis genomginge laboratoriets preparatsamling. Dessa kunde emellertid också
placeras i det förut omnämnda reservrummet i källaren eller i specialistrummen, om
något sådant vore ledigt. Det ifrågavarande rummet vore då disponibelt såsom laboratorium
för professorn i jämförande anatomi.
Bottenvåningens södra del upptoges af biblioteket, institutionsföreståndarens och
hans amanuens arbetsrum jämte 6 andra arbetsrum, afsedda för specialister och för
licentiatöfningarna. De specialister, som här skulle få sina arbetsplatser, vore sådana, som
i ett eller annat afseende beböfde vid sina arbeten anlita laboratoriets instrumentala
utrustning och öfriga hjälpmedel. Andra specialister, företrädesvis sådana, som sysselsatte
sig med bearbetande och bestämmande af samlingar, finge sina arbetsplatser i
vindsvåningen.
Alla arbetsrummen hade ingångar från en korridor, som genomlöpte byggnadens
midt. Från södra ändan af denna korridor ginge eu mindre trappa ned till källarvåningen,
till hvilken naturligtvis också liufvudtrappan i byggnadens midtparti ledde.
En spiraltrappa åstadkomme en bekväm förbindelse mellan arbetsrummens våning och
det fotografiska rummet.
Mellan bottenvåningen och den utbyggda museisalen funnes ett hallartadt parti,
som ej vore så starkt belyst. Detta utrymme vore afsedt för de Linnéanska samlingarna
äfvensom för andra föremål, äldre instrument m. m., hvilka blott hade ett
historiskt intresse och som ej behöfde eller såsom Linnésamlingarna ej ens borde utställas
i starkt belysta skåp.
Våningen en trappa upp innehölle en föreläsningssal för 80 åhörare, väl belyst våningen en
med plats för åskådningsmateriell och med plats för en projektionsapparat. Vid sidan trappa npp.
af föreläsningssalen funnes ett förberedelserum med en liten tambur för föreläsaren.
För öfrigt upptoges våningen af två stora museisalar, afsedda för den exponerade
studiesamlingen med undantag af den samling, som illustrerade Sveriges fauna. De
båda gamla museisalarna upptoge en golfyta af sammanlagdt 456,5 kvadratmeter. De
båda nya salarna i hufvudbyggningen hade en sammanlagd golfyta af omkring 690
kvadratmeter. I dessa salar skulle uppställas dels skåp mellan fönstren, dels midt i
salen en större skåpbyggnad, bestående af två stora i salens längdriktning gående
skåp, försedda med mellan fönstren utgående flygelskåp eller montrer, hvarigenom hvarje
sal genom skåpen indelades i flera smärre afdelningar. I hvarje sådan afdelning skulle
en sammanhörande serie af föremål uppställas, hvilka föremål kunde studeras utan att
den studerande stördes vare sig genom anblicken af andra föremål eller af hvad som i
de andra afdelningarna af museisalen försigginge. Denna anordning vore pröfvad i den
nuvarande södra museisalen och befunnen synnerligen praktisk för ett museum, som i
likhet med detta vore afsedt endast för verkliga studier och ej åsyftade att ge en besökande
allmänhet ett ståtligt intryck af stora gallerier med på en gång synliga massor
af föremål.
De nya museisalarna vore emellertid betydligt bredare än de nuvarande. Härigenom
blefve det möjligt att ställa de båda långa skåpen på ett afstånd från hvarandra
af 3—3,5 meter. Det ville säga, de skulle skiljas från hvarandra genom en midt
igenom rummet gående korridor. Denna korridor, som skulle belysas nödtorftigt genom
små fönster i de stora skåpens innerväggar, vore afsedd till magasin för dubletter och
andra föremål, som ej borde utställas men vara lätt tillgängliga för forskare. Då de
sålunda magasinerade föremålen naturligtvis ingalunda behöfde vara så spatiöst uppställda
som de exponerade samlingarna, behöfdes för de förra blott proportionsvis små
Vinds
våningen.
Hiss, diverse
lokaler.
Inredning.
16 Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
skåputrymmen. Anordningen med magasinsskåp inom expositionsskåpen medförde
mycket stora fördelar, då härigenom äfven de magasinerade samlingarna kunde ordnas
i samband med de exponerade och blifva lätt tillgängliga och lätta att jämföra med
de utställda. Utrymmet blefve också härigenom på bästa möjliga sätt tillvarataget.
De nya museisalarnas höjd vore densamma som de nuvaraudes, detta för att likasom
nu kunna ofvan bottenskåpen anbringa gallerier. Gallerier användes numera ej
gärna i för allmänheten afsedda större museer. Här måste man, för att byggnaden ej
skulle blifva alltför stor, af sparsamhetshänsyn använda sådana, hvilket såsom erfarenheten
från den nuvarande zoologiska institutionen visade, mycket väl läte sig
göra och hvilket också gjorts i de nyaste zoologiska institutionerna i Tyskland. Då
den undre skåpbyggnaden vore mycket bred, de öfre skåpen däremot helt smala,
kunde man i de nya museisalarua anbringa gallerierna helt och hållet på de undre
skåpens och den mellan dem befintliga korridorens tak utan att såsom i den nuvarande
institutionen behöfva använda utanför skåpen utskjutande häugbryggor, hvilka
vore menliga för de undre skåpens belysning. Ofvan de mellan fönstren uppställda
skåpen kunde också på samma sätt som i det nuvarande museet anbringas gallerier
med skåp, men vore dessa gallerier ej afsedda att nu komma till utförande, utan erbjöde
de reservutrymmen för kommande behof.
Konturerna till undre delen af en sådan skåpbyggnad, som här omtalades, vore
inteeknad i en af museisalarna i ritningen (våningen 1 trappa upp) till det förut af
Wirén omtalade, af Stenberg upprättade förslaget till ändring och ombyggnad af den
nuvarande museisalen.
De båda på nu beskrifna sätt anordnade museisalarna i liufvudbyggnaden skulle
enligt af Wirén och konservator G. 1. Kolthoff utförda mätningar kunna utan trängsel
rymma den egentliga studiesamlingen utom den samling, som vore afsedd att illustrera
Sveriges fauna, för hvilken en motsvarande, för sitt ändamål tillräckligt stor sal skulle
erhållas i den lägre tillbyggnaden.
Vindsvåningens motparti inuehölle eu sal för de entomologiska samlingarna, som
fordrade ett helt annat uppställningssätt än de öfriga och lämpligen förvarades i ett
särskildt rum. Vid sidan af denna sal funnes ett arbetsrum för dem, som utförde
eutomologiska undersökningar. Vindarna öfver byggnadens sidodelar skulle inredas
till magasin, hvarjämte 5 specialistrum här skulle anordnas, hufvudsakligen afsedda för
bearbetare af samlingar. Erfarenheten hade visat, att ungefär detta antal behöfdes
för detta ändamål.
Genom samtliga våningar .skulle en materialhiss löpa, bland annat för att större
föremål, som behöfdes under föreläsningarna, på lämpligt sätt skulle kunna forslas till
föreläsningssaleu.
Kapp- och toalettrum skulle i tillräckligt antal och med lämplig förläggning kunna
anordnas.
Hvad slutligen byggnadens möblering och inredning beträffade måste den till
största delen göras ny. De gamla museiskåpen, som till största delen bekostats af
universitetets egna medel eller af privata gifvare, vore utförda med hänsyn nästan endast
till prisbilligheten, delvis förfärdigade på institutionen af de billigaste handtverkare,
som kunnat erhållas samt med biträde af vaktmästaren. De vore till stor del skefva
och mycket otäta, hvarför de icke lämnade tillräckligt skydd mot damm åt de föremål,
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
som uppställts i dem. Dessutom vore de utförda med användande af så litet glas och
så mycket trä, att endast omkring 2/3 af skåpväggarna innehölle glas. Skåpen hade
därför i förhållande till sin rymd alldeles för små expositiousytor. En mindre del
nyare skåp vore dock bättre och kunde äfven användas på den nya institutionen.
Större delen af skåpen kunde däremot blott användas i magasins- och förrådsrum men
ej till exponerande af samlingar, för hvilka nya skåp således till allra största delen
måste anskaffas. Expositionsskåp gjordes numera i museer vanligen af järn och spegelglas.
Kostnaderna för sådana skåp vore dock så betydliga, att detta material här lika
litet som i det nya riksmuseet i Stockholm torde kunna komma i fråga. I stället
finge skåpen göras af trä med vanligt glas, men, i motsats till de gamla, med espagnolettstängning
och omsorgsfullt utfördt arbete för att de skulle blifva i möjligaste
mån dammfria. De skåpbygguader, som vore afsedda att uppföras i de tre stora
museisalarna, komme emellertid, trots det enklasteo och billigaste utförande, som kunde
vara tillrådligt, att draga stora kostnader. Från Åtvidabergs snickerifabrik hade Wirén
erhållit kostnadsförslag å alla dessa skåp slutande på en summa af ej mindre än 150.000
kronor. Genom användande så mycket som möjligt af de gamla skåpen samt genom
vissa andra reduktioner, som kunde göras i nämnda förslag, kunde dock kostnaden för
skåp i museisalarna nedbringas till 90,000 kronor, hvilken summa emellertid ej torde
tåla någon afprutning. Då Wirén talat om kostuaden för skåp, inbegrepes alltid däri
äfven kostnaderna för gallerier samt spiraltrappor till dessa.
Utom skåp i museisalarna behöfdes också en del nya insektskåp, utan hvilka det
påbörjade ordnandet af insektsamliugarna icke kunde fullbordas. Priset på dessa vore
2.000 kronor. De vore afsedda att jämte nu befintliga användbara iusektskåp uppställas
i det entomologiska rummet i vindsvåningen.
Af möbler för andra rum än museisalarna ägde den nuvarande institutionen ej
mycket, och hvad som där funnes vore till eu del privat egendom, i det på senare
tid många af de personer, som haft sitt arbete på institutionen, funnit sig föranlåtna
att förse sig med eu del egna möbler, synuerligast stolar. Eu del af de skåp, som
användes för förvaring af instrument och utensilier af olika slag, borde ersättas af nya,
då de gamla vore synnerligen otäta och dåliga. De vore dels inköpta till billigt pris
på auktioner, dels, enligt uppgift, ditförda från audra institutioner, där de kasserats,
dels skänkta, dels förfärdigade af vaktmästaren. Äfven institutionens få stolar borde
ersättas med nya, då de gamla till större delen vore utslitna. Förr fäste man mindre
vikt vid möbleringens beskaffenhet, och att sitta på söndriga s. k. pinnstolar hade fått
gå för sig; nu förnummes ständiga klagomål öfver den otillfredsställande möbleringen
i Gustavianum. Och för att försätta institutionen i tidsenligt skick borde nog nyanskaffning
af större delen af möblerna göras i samband med nybyggnaden, och de härför
i Stenbergs förslag upptagna summorna syntes ej vara för höga.
Beträffande detta kostnadsförslag hade Wirén intet aunat att erinra, än att posten
för oförutsedda utgifter borde höjas, då 15,000 kronor på denna post vore för litet för
ett så stort byggnads feltag som det ifrågavarande, och toresloge Wirén, att densamma
höjdes till omkring 12 % af byggnadens och inredningens beräknade kostnad eller till
51.280 kronor 85 öre, hvarigenom hela det erforderliga beloppet skulle uppgå till
480.000 kronor.
Det af Wirén åberopade kostnadsförslaget vore visserligen upprättadt år 1909,
nten Stenberg hade år 1911 ånyo genomgått detsamma och förklarat sig fortfarande
fasthålla vid de däri gjorda beräkningarna.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 122 käft. (Nr 162.)
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
»De utgifter», yttrar Wirén vidare, »som ett förverkligande af här framlagda förslag
skulle medföra för det allmänna, äro betydande. Då hvarken undervisningen eller den
zoologiska institutionens vetenskapliga verksamhet kan på ett tillfredsställande sätt
skötas utan utvidgning af den nuvarande lokalen, torde det dock vara riktigast att nu
taga steget fullt ut och i stället för att nöja sig med en halfmesyr, som, äfven den,
skulle blifva ganska dyrbar, anskaffa en ny lokal, så beskaffad att densamma tillfredsställer
de behof, som i högre grad gjort sig gällande.
Orsaken till att de zoologiska institutionerna vid de svenska universiteten numera
ej kunna nöja sig med de lokaler, som för några årtionden sedan voro tillräckliga,
ligger dels i det ökade elevantalet men dels och framför allt också i undervisningens
och den vetenskapliga forskningens framsteg och utvecklingen af de härför
nödiga tekniska hjälpmedlen, som göra en modern zoologisk universitetsinstitution
till något helt annat än en sådan för en mansålder sedan. Därför hafva också de zoologiska
institutionerna så godt som öfverallt i de främsta kulturländerna under de
senare decennierna nybyggts eller undergått mycket genomgripande omgestaltningar.
Något sådant blir slutligen äfven hos oss nödvändigt.
Vid uppgörandet af planen för nu ifrågavarande nybyggnad har jag naturligtvis
i första rummet låtit mig ledas af de erfarenheter, jag själf gjort om institutionens
behof under den tid af 30 år, under hvilken jag haft mitt hufvudsakliga arbete förlagdt
till denna institution. Men jag har naturligtvis också på stället tagit närmare
kännedom om de flesta zoologiska universitetsinstitutioner i mellersta Europa och om
de erfarenheter, man vid hvar och en af dem gjort rörande sådana institutioners lämpliga
anordnande. Särskildt har jag hämtat åtskilliga lärdomar från den zoologiska
institutionen i Breslau, den nyaste i Tyskland och allmänt erkänd såsom den bästa
bland de mindre och medelstora universitetens zoologiska läroanstalter. Nämnda institution
känner jag dels genom ingående studier på platsen, dels därigenom, att ritningarna
till dess byggnad godhetsfullt ställts till mitt förfogande af dess föreståndare,
professor Klikentkal. Universiteten i Uppsala och Breslau äro ungefär lika stora, i
Breslau enligt senaste uppgifter i Minerva 2,312 studenter, af hvilka 1.036 tillhöra
den filosofiska fakulteten, i Uppsala enligt senaste studentkatalog 2,063 studenter,
hvaraf 1,256 inom den filosofiska fakulteten. Antalet studerande vid den zoologiska
institutionen i Breslau är betydligt större än i Uppsala, bvilket dock endast beror
därpå, att de medicine studerandena ännu i Preussen genomgå en liten kurs i zoologi,
motsvarande den hos oss numera afskaffade medicinsk-filosofiska examen, hvilken
kurs emellertid icke ställer stora fordringar på institutionen. De som ägna sig åt
mera ingående zoologiska studier äro i Uppsala något flera än i Breslau. Den nu af
mig föreslagna nva institutionsbyggnaden företer i det inre åtskilliga likheter med
den i Breslau. Museet är dock mindre och inredningen vida enklare i Uppsala än i
Breslau, men i fråga om anordningarna för undervisningen och de vetenskapliga arbetena
står den förra ej tillbaka för den senare. Kostnaderna ställa sig emellertid
olika. Institutionsbyggnaden i Breslau har enligt professor Kiikenthals meddelande
kostat 800.000 mark.
De af arkitekten Stenberg uppgjorda ritningarna synas mig vara mycket goda.
Om de följas, erhåller universitetet eu tillräcklig och enligt mitt förmenande väl ordnad
institutionsbyggnad, där alla utrymmen äro på bästa sätt tillvaratagna och intet offradt
åt öfverflödet. Det torde dock höra förbehållas drätselnämnden rätt att under arbetets
utförande vidtaga sådana smärre förändringar, som möjligen kunna finnas behöfliga.
Den nya lokalen medför naturligtvis behof af ett törhöjdt årsanslag för upp -
19
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 162.
värmning, belysning och möjligen äfven för renhållning, men torde det ej vara nödigt
att redan nu framställa yrkande härom.
Institutionens materiell och instrumentala utrustning äro i behof af någon komplettering,
bland annat bör en projektionsapparat anskaffas. Och torde framställning
böra göras därom, att å bygguadsanslaget eventuellt uppstående besparingar måtte få
användas till kompletterande af undervisningsmateriellen och den instrumentala utrustningen.
»
På grund af det anförda anhöll Wirén uti sin ifrågavarande framställning,
att det större akademiska konsistoriet måtte:
1) utverka, att en tillräcklig byggnadstomt åt den zoologiska institutionen
fritt upplätes å den universitetet tillhöriga åkerlotten nr 15, så att
en nybyggnad för nämnda institution måtte kunna förläggas där så som
omförmälda situationsplan angåfve;
2) bland universitetets riksdagspetita för år 1911 upptaga ett anslag
af 480,000 kronor för uppförande af en nybyggnad för zoologiska institutionen
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med åberopade ritningar och kostnadsförslag;
3)
utverka, att möjligen uppkommande besparingar å byggnadsanslaget
måtte få användas till planering af tomten närmast nybyggnaden
samt komplettering af den zoologiska institutionens materiell och instrumentala
utrustning.
Vid Wiréns skrifvelse voro fogade följande till ärendet hörande handlingar
och ritningar:
a) kostnadsförslag till förändringsarbeten och tillbyggnad af Gustavianum;
b) 6 stycken ritningar till d:o;
c) kostnadsberäkning till nybyggnad för zoologiska institutionen i Uppsala;
d) 7 blad med ritningar och situationsplan till d:o;
e) fotografi.
Kostnadsförslaget till förändringsarbeten och tillbyggnad af den nuvarande institutionslokalen
i den gustavianska byggnaden slutade, såsom förut omförmälts, å 209,730
kronor 50 öre, däraf afsågos, bland annat, 131,751 kronor 50 öre för tillbyggnaden
och 55,779 kronor för förändring och reparation af gamla byggnaden.
Det af Wirén åberopade kostnadsförslaget till nybyggnad för den zoologiska
institutionen slutade å 443,719 kronor 15 öre, fördelade på följande större poster:
grundläggningsarbeten ...........................................
sockel och yttertrappor...........................................
murningsarbeten.......................................................
bjälklag, golf och trappor in. m..........................
taklag .....................................................................
fönster och dörrar med glas, beslag och målning
plåtslageri- och järnarbeten ..................................
................ kronor 16.542: —
» 6,433: 50
................ » 93.735: 50
................ » 81.319: 50
............ » 15.007: 65
................ » 19.297: —
................ » 18,274: —
Transport kronor 250,609: 15
20
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 162.
inredningar ......
målningsarbeten
diverse...............
Transport kronor 250.609: 15
................ » 108.180: —
................ » 11 930: —
................. » 73,000: —
Summa kronor 443,719: 15
De under »diverse» upptagna posterna utgjordes af: hiss och maskineri 5,000
kronor; värme och evakueringsledningar 25,000 kronor; gas-, vatten- och afloppsledningar
7.000 kronor; elektriska ledningar med armatur 5.000 kronor; oförutsedda utgifter
15,000 kronor; samt arkitekt- och kontrollantarfvode 16,000 kronor.
Såsom jag förut omnämnt, biträddes Wiréns förevarande framställning
af professorn i jämförande anatomi Apellöf, hvilken därom yttrat:
»Med afseende på hufvudsaken — behofvet af en ny och modernt inrättad zoologisk
institutionshyggnad — ansluter jag mig fullständigt till professor Wiréu. Då jag
emellertid efter mera än 20 års frånvaro från Uppsala först för några månader sedan
tillträdt min befattning härstädes, bar jag naturligtvis ej i samma mån som professor
Wirén kunnat få full erfarenhet af alla den föreliggande frågaus detaljer. Jag har
därför ansett det riktigast, att jag ej ställer mig som medundertecknare af förslaget i
sin helhet, så mycket mindre som utredningen var utförd redan före min hitkomst.
Jag har emellertid, så godt som det under en kortare tid låter sig göra, satt mig in
uti de af professor Wiién framhållna synpunkterna och anser därför i likhet med honom
en ny byggnad af behofvet särdeles påkallad samt ansluter mig till det af honom framlagda
förslaget till en sådan, ett förslag som jag med den kännedom, jag har om liknande
institutioner i utlandet, anser innebära eu mycket lycklig lösning af frågan.
Särskilt skulle jag för min personliga del vilja starkt framhålla nödvändigheten
af att det beredes de studerande möjlighet att också inom institutionen anställa observationer
och experiment med lefvande material. Den allt större roll, som den experimentella
biologien spelar i nutidens forskning, gör det efterhand till en oafvislig
nödvändighet att också inom de vanliga institutionerna bereda arbetsbetingelser för
denna forskningsgren. Häraf framgår också, att jag anser en utvidgning af den nuvarande
byggnaden, där ett sådant mål ej kan vinnas, bland annat också af denna
grund för absolut otillfredsställande.»
Sedan ifrågavarande framställning den 29 maj 1911 blifvit tillstyrkt
af mateinatisk-naturvetenskapliga sektionen, behandlades frågan af universitetets
drätselnämnd vid sammanträde den 21 september 1911.
Härvid beslöt drätselnämnden att på grund af den erfarenhet, som af nämnden
vunnits från föregående byggnadsföretag, och särskildt för att bringa den nu ifrågavarande
kostaadssumman till öfverensstämmelse med hvad som beräknats och af Riksdagen
godkänts för den fysiska institutionen, tillstyrka, att till det nu i kostnadsförslaget
angifna beloppet 443,719 kronor 15 öre, inrymmande för oförutsedda utgifter
endast ett belopp af 15,000 kronor, måtte läggas ett belopp motsvarande 20 procent å
kostnadsförslagets hela slutsumma, eller ett belopp af 88,743 kronor 83 öre, jämväl
afsedt för oförutsedda utgifter, så att totalkostnaden komme att uppgå till 532,462
kronor 98 öre.
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
Vid granskning af de företedda ritningarna anmärktes af nämnden, att vaktmästarnas
bostadslägenheter vore, särskildt hvad anginge köken, väl knappt tillmätta, och
upplyste med anledning häraf professor Wirén, att enligt hvad vederbörande byggnadsai
kitekt förklarat en utvidgning af sagda lägenheter genom en enkel åtgärd kunde ske,
utan att sådant inverkade på den föreliggande byggnad skonstruktionen.
Beträffande frågan om byggnadstomt beslöt drätselnämnden tillstyrka utverkande,
att åkerlotten nr 15 måtte ställas till universitetets disposition med skyldighet för
universitetet att däraf upplåta så stor del, att en nybyggnad för zoologiska institutionen
där måtte kunna förläggas såsom uppgjord situationsplan angåfve, samt med
rätt att använda den återstående delen af samma åkerlott för andra universitetets
eventuella behof.
I öfrigt beslöt drätselnämnden enhälligt att förorda förevarande anslagsfråga.
Enligt det vid drätselnämndens berörda sammanträde hållna protokollet
anhöll professorn i anatomi J. A. H. Hammar att få sina under diskussionen
gjorda erinringar tagna till protokollet, och ingaf Hammar i anledning
häraf följande skriftliga yttrande:
»Då jag torde vara den ende af drätselnämndens ledamöter, som utom förslagsställaren
äger någon mer speciell kännedom om institutionsbyggnader af den art, hvarom
här är fråga, har jag ansett mig böra underkasta det föreliggande förslaget en något
mer ingående granskning. Denna granskning synes mig gifva grundad anledning till
några erinringar.
1 souterrängvåningen synas mig vissa lokaler, sådana de i ritningarna angifvas,
äga anmärkningsvärd! knappt tillmätt utrymme. Detta gäller i första hand om vaktmästarbostäderna,
hvilkas utvidgning på närliggande korridors bekostnad ju därför
också nu ifrågasatts. Spritdestilleringsrummet, äfven afsedt för glasförråd, samt konservatorns
ena arbetsrum, äfven afsedt för förråd, hafva hvardera en bredd af blott
cirka 2,6 meter. Det har vidare synts mig tvifvelaktigt, om ångpannerummet medger det
ytterligare uppställande af ångpannor, som vid en framtida tillbyggnad torde komma
att vara behöfligt. Därest emellertid detsamma, såsom professor VViréu vid sammanträdet
upplyst, verkligen skulle kunna inrymma, ytterligare två ångpannor, hvilket
man af ritningarna har svårt att se, bortfaller gifvetvis denna anmärkning. Hvad
slutligen det i souterrängen besparade utrymmet för akvarier och terrarier vidkommer
torde det i ej ringa grad representera en framtidsriktning inom zoologien och måste
från sådan synpunkt sägas åtminstone ej vara öfverdrifvet stort tilltaget.
I planen öfver bottenvåningen faller genast i ögonen, hvilket knappt utrymme
som afsetts för respektive professorer. För professo™ i jämförande anatomi är sålunda
blott upptaget ett enfönstrigt rum af ungefarliga storleken 5.7X4.7 meter, för prefektpn
upptages utöfver ett af samma mått ännu ett rum, hvilket likvisst genom särskild
anteckning anges därjämte vara afsedt för licentiatkursen. Då jag under en följd af
år haft mitt personliga institutionsarbete förlagdt till ett arbetsrum af ungefär samma
storlek (5,6X4,15 meter), ehuruväl med förmånen af två fönsterlufter samt dessutom
utökadt med ett något mindre af 3,4X5,7 meter, vågar jag, i anseende till den besläktade
beskaffenheten af här förekommande arbeten, såsom min mening bestämdt uttala, att
de för professorernas räkning afsedda rummel blifvit så knappt tillmätta, att det kan
befaras blifva till olägenhet för det vetenskapliga arbetet inom desamma. Denna anmärkning
synes förslagsställaren till en viss grad hafva förutsett, då han framhåller,
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
att det såsom läsrum betecknade, på andra sidan korridoren belägna rummet i fall af
behof skulle kunna af professorn i jämförande anatomi öfvertagas, i hvilket fall det i
souterrängen belägna reservrummet — det enda ritningarna upptaga — skulle tagas i
användning såsom läsrum.
Behofvet af specialistrum synes vid första anblicken genom de å nedre botten
och å vinden belägna, för sådant ändamål afsedda rummen väl tillgodosedt, helst om
hvartdera af de förstnämnda och något af de sistnämnda, såsom upplyst blifvit, kan
inrymma två arbetsplatser. Betänker man emellertid, att för ej längesedan fyra docenter
voro anställda vid zoologiska institutionen och att en professor emeritus där hade
sitt arbete samt att hvar och en af sådana äldre vetenskapsidkare väl kan äga behof
af särskildt arbetsrum, är det beräknade utrymmet sannolikt på denna punkt alltför
väl behöflig! för att kunna vara för annat ändamål i regel påräkneligt.
Ofningslaboratoriet är beräknadt för 36 kursdeltagare. Det nuvarande antalet
har uppgifvits vara 28. och medeltalet per termin har utgjort 18,5. Huruvida behofvet
för den närmare framtiden på denna punkt kan anses betryggadt genom förslaget, är svårt
att bedöma för eu icke fackman. Att inrättandet af en ny institution kan medföra ett
oväntadt stort uppsving för ämnet äfven i afseende å lärjungefrekvensen, visa emellertid
förhållandena å fysiska institutionen, där öfningslaboranternas antal det läsår byggnadsförslaget
framlades var 24, respektive 33, men i fjol, 6 år efteråt, 58, respektive
68.
I fråga om museiafdelningen, där för öfrigt tvifvelsutan anordningarna i många
afseenden lofva att blifva tilltalande och praktiska, angifves galleriutrymmet ofvan
fönstren såsom reservutrymme. I öfrigt synes utrymmet hufvudsakligen tillmätt på
grund af beräkningar af nu föreliggande behof i museiväg. Äfven om man såsom
jag delar den af professor Wirén uttalade meningen, att ett museum af denna art kan
begränsas till det för undervisningen och forskningen oumbärliga, kan man ej alldeles
afvisa frågan om icke detta reservutrymme skäligen borde vara något rikligare tillmätt.
Uppfattningen om den för undervisningen i ett ämne behöfliga museimateriellen växlar
tvifvelsutan med olika lärare och olika tidsförhållanden. Åtskilligt synes mig varsla
om att denna uppfattning på grund af nya studieriktuingar just inom zoologien snart
nog kan hafva undergått en rätt väsentlig ändring.
Af hvad jag bär anfört framgår, att jag på åtskilliga väsentliga punkter anser
det framlagda förslaget mera närma sig minimi- än maximigränsen af hvad för en ny
zoologisk institution vid universitetet skäligen kan anses erforderligt. Det kan ju
visserligen vara vanskligt att förutsäga, hviska nya behof som till och med i eu närliggande
framtid kunna komma att framställa sig; mindre svårt är dock att förutse,
hurusom sådana nya behof i många fall torde ställa ökade kraf på institutionens
utrymme.
Jag är ingalunda blind för det från viss synpunkt erkännausvärda i en försynthet,
som ej anser sig kunna taga sådana faktorer med i räkningen, helst den beräknade
kostnaden redan nu stiger till en stor summa. Det vill dock synas mig, som
skulle det i föreliggande fall vara väl förenligt med en omtänksam ekonomi att något
mera taga hänsyn till institutionens framtida behof. I hvad mån detta skulle kunna
vara möjligt inom förevarande förslags ekonomiska ram är en byggnadsteknisk fråga,
i hvilken jag ej tilltror mig någon bestämd mening. Uteslutet synes mig dock icke
vara, att med eu något annan anordning af byggnaden, särskildt med undvikande af
den nu projekterade, för påbyggnad ej afsedda enväningsflygeln samt med användande
af en annan, utrymmet mer tillgodoseende takkonstruktion å hufvudbyggnaden, detta
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
kunde hafva blifvit fallet. Men äfven därest för sådant ändamål ett i någon män
ökadt anslag skulle befunnits erforderligt, tyckes mig detta moment ej bort hafva
varit afgörande. Erfarenheten visar, att en genom senare tillbyggnad utökad institutionsbyggnad
sällan blir i driften så ekonomisk och i användningen så praktisk som
eu af samma omfång, hvilken anordnats på en gång och efter enhetlig plan.»
Professor Davidson ville hafva till protokollet anteckna^, att såvidt
han kunde se, det hade varit önskligt, att de af professor Hammar gjorda
erinringarna hade kunnat mera beaktas.
Professor Wirén anhöll efter tagen del af professor Hammars berörda
skriftliga yttrande få till protokollet antecknadt:
»Den nu föreslagna institutionsbyggnaden afser att bereda plats för en årskoutingent
af 36 zoologie studerande, under det att medelkontingenten af dessa efter
densammas stora ökning frän och med hösten 1907 varit 20,4.
Föreläsningssalen är beräknad för 80 åhörare, under det att maximum hittills varit43.
I stället för i den nuvarande lokalen befintliga 3 rum med 5 arbetsplatser för
specialister samt deltagare i öfuingarna för filosofie licentiatexamen innehåller den
föreslagna byggnaden 12 sådana rum med 20 arbetsplatser. Hittills har behofvet af
dylika arbetsplatser varit högst 12. Härjämte kunna, om mot förmodan sådant i framtiden
skulle visa sig vara behöflig!, ytterligare 5 arbetsrum utan svårighet inredas i
vindsvåningens sydöstra del, hvarjämte goda arbetsplatser äfven kunna beredas i det
stora entomologiska rummet. Jag har vid denna beräkning icke tagit i betraktande
de två rum, som ligga vid professorernas arbetsrum och hvilka, såsom jag i min utredning
närmare angifvit, kunna användas för olika ändamål.
Hvilket utrymme professorerna kunna behöfva för att det vetenskapliga arbetet
på institutionen ej skall komma att lida på grund af deras trångboddhet — det torde
vara något, som de själfva bättre kunna bedöma än eu utomstående, som veterligen
aldrig haft något att skaffa med arbetet på en zoologisk institution.
I den nuvarande zoologiska institutionen hafva museisalarna en sammanlagd golfyta
af 456,5 kvadratmeter. 1 den föreslagna byggnaden är motsvarande golfyta
1,033 kvadratmeter. Det nya museet samt de i museisalarna och annorstädes anordnade
magasinen lämna plats för mera än dubbelt så stora samlingar som de nuvarande,
och häri ligger en borgen för att museets utveckling ej på mycket lång tid skall
behöfva hämmas af bristande utrymme, äfven om inga »reservsalar», som äro afsedda
att tills vidare stå alldeles tomma, äro upptagna i förslaget.
Professor Hammars anmärkningar mot lokalerna i källarvåningen torde knappast
behöfva något bemötande, då de endast bero på missförstånd eller obekantskap med
det ändamål, för hvilket dessa lokaler äro afsedda.
Af hvad jag nu anfört torde framgå, att professor Hammars farhågor för att den
föreslagna byggnaden blott skulle representera ett minimum af hvad för ögonblicket
behöfdes, utan att det på något sätt vore sörjdt för möjligheten af en framtida utveckling,
sakna allt fog.
För möjligen i framtiden inträffande behof, hvilkas närmare art ej nu kunna
förutses, kan man icke sörja genom att på måfå bygga rum, om hvilka man ej rätt
vet, huru de skola användas. Det enda, som härvid rätteligen kan göras, är att tillse,
att institutionen erhaller en så rymlig tomt, att möjligen i framtiden behöfliga tillbyggnader
kunna utföras utan att hela institutionen behöfver flyttas till annan plats.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
Den föreslagna tomten erbjuder säkerligen fullt tillräcklig plats till alla utvidgningar,
som kunna kommu i fråga.
Slutligen vill jag endast tillägga, att visserligen antalet zoologi studerande
under de seuaste åren hastigt ökats, men orimligt är dock att föreställa sig, att denna
ökning i samma tempo skulle kunna synnerligen länge fortsättas. Vårt land kan icke
erbjuda obegränsade möjligheter för biologer att vinna sitt uppehälle. I detta afseende
intar zoologien ingalunda en ställning jämförlig med kemien eller fysiken. Det under
senare år ofantligt ökade antalet elever vid universitetets kemiska och fysiska institutioner
är otvifvelaktigt i väsentlig mån eu följd af industriens hastiga uppsving i vårt
land och dess i följd däraf ökade behof af vetenskapligt skolade fysiei och kemister.
En motsvarande anledning till stark ökning af de zoologie studerande finnes icke,
hvarför de af professor Hammar anförda erfarenheterna från den fysiska institutionen
icke kunna tillämpas på den zoologiska.»
Ärendet behandlades därefter af det större akademiska konsistoriet
vid sammanträde den 30 september 1911.
Härvid yttrade professor Wirén till protokollet:
»I min utredning rörande föreliggande byggnadsfråga har jag lämnat några uppgifter
om antalet deltagare i den anatomiska öfuiugskurs, som årligen hålles på zoologiska
institutionen, och därvid bland annat angifvit, att dessas medeltal sedan höstterminen
1907 varit 18,5 samt att det två terminer uppgått till 21.
Då jag i våras lämnade dessa uppgifter, kunde jag naturligtvis ej taga med i
räkningen antalet af de studerande, som under innevarande termin deltaga i ifrågavarande
kurs, emedan detta dä ej var kändt. Jag anser mig därför nu böra tillägga
till hvad jag förut meddelat, att antalet deltagare i den nu päbörjade årskursen är
28, sålunda större än under något föregående år. Om alla dessa, såsom meningen är,
under hela läsåret fortsätta sin kurs, blir medeltalet deltagare i denna sedan höstterminen
1907 och till innevarande läsårs slut 20,4 i stället för 18,5, hvilket visar, att den
sedan år 1907 starka tillströmningen af lärjungar till den zoologiska institutionen allt
jämt fortfar. Endast genom att fördela kursdeltagarna på två ram, af hvilka det ena
samtidigt också måste användas för flera andra ändamål, har det varit möjligt att på
den nuvarande institutionen om än med stora svårigheter för öfningarnas ledning mottaga
ett så stort antal kursdeltagare.
I anledning af professor Hammars förmodan, att den af mig föreslagna nya institutionsbyggnaden
skulle vara för knappt tilltagen, hänvisar jag i öfrigt till mitt
yttrande i drätselnämnden men vill beträffande souterrängvåniugen, som jag i detta
yttrande ej ansett mig behöfva närmare vidröra, tillägga följande:
Professor Hammar riktar sig här företrädesvis mot ångpannerummet, spritdestilleringsrummet,
äfven glasförråd, samt rummet för akvarier och terrarier, hvilka alla
förmenas vara för små.
I ångpannerummet kan dock enligt af arkitekten lämnad upplysning utan svårighet
ytterligare eu ångpanna insättas och med någon ändiing af eloison väggen till
kolförrådet ännu en. Här kunna således ångpannor insättas tillräckliga för värmeledningens
utsträckande till högst betydliga tillbyggnader, om sådana i en framtid skulle
komma att utföras.
Spritdestilleringsrummet har en golfyta af 14,5 kvadratmeter. Spritdestilleringsapparaten
upptar en golfyta af mindre än 1/3 kvadratmeter. Då emellertid det ifråga
-
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
varande rummet på grund af byggnadens konstruktion ej kan förminskas, måste det
öfverflödiga utrymmet på något sätt tillgodogöras. Och bär jag tänkt mig, att detta
skulle ske genom att bit förlägga museets glasförråd, hvilket ju icke kan taga skada
af spritångor. Det nuvarande glasförrådet är inrymdt i ett källarhvalf med 6,563
kvadratmeters goltyta och en höjd varierande mellau 1,5—2,56 meter. Det i den nya
byggnaden föreslagna utrymmet för glasförråd rymmer med 3 meters höjd till taket
ungefär 3 gånger så mycket glas som det på den nuvarande institutionen befintliga.
Skulle mot all rimlighet ett äunu större glasförråd anskaffas, kan lätteligen det, som
ej får plats i spritdestilleringsrummet, uppläggas i magasinsrummet.
Beträffande slutligen akvarie- och terrarierummet, hvars trånghet professor Hammar
finner särskildt beklaglig, utan att grunden till att professor Hammar anser det
vara för litet på minsta sätt antydes, kan jag till belysande af frågan framhålla,
att ifrågavarande rum rymmer 19,5 längdmeter akvarier och terrarier, om dessa ställas
blott i en rad. I den nya zoologiska institutionen i Breslau rymmer motsvarande
lokal 12,4 längdmeter akvarier och terrarier. Jag har sålunda i fråga om denna, som
äfven jag medger, mycket viktiga lokal till och med gått rätt mycket utöfver hvad
som ansetts erforderligt i Tysklands nyaste och bästa zoologiska institution vid ett
medelstort universitet.»
Efter någon öfverläggning beslöt konsistoriet förorda ifrågavarande, af
matematisk-naturvetenskapliga sektionen gjorda hemställan om utverkande
af anslag å extra stat för en nybyggnad åt den zoologiska institutionen,
dock att detta anslag, på skäl som blifvit af universitetets drätselnämnd
anförda, skulle bestämmas till 532,462 kronor 98 öre i stället för af sektionen
beräknade 480,000 kronor, hvarjämte konsistoriet i fråga om byggnadstomt
beslöt att, i öfverensstämmelse med drätselnämndens hemställan,
tillstyrka utverkande, att åkerlotten nr 15 måtte ställas till universitetets
disposition, med skyldighet för universitetet att däraf upplåta så stor del,
att en nybyggnad för zoologiska institutionen där kunde i enlighet med
åberopad situationsplan förläggas, samt med rätt för universitetet att använda
den återstående delen af samma åkerlott för andra universitetets
eventuella behof.
Med hänvisning till protokollet vid förenämnda sammanträde den 30
september 1911 anhöll det större akademiska konsistoriet i skrifvelse
samma dag till kanslern för rikets universitet, att han måtte hos Kungl.
Maj:t göra underdånig framställning om äskande hos Riksdagen af ett anslag
på extra stat å 532,462 kronor 98 öre för uppförande af en nybyggnad
för universitetets zoologiska institution å åkerlotten nr 15, som för
ändamålet och på sätt i konsistoriets protokoll närmare omförmäldes skulle
ställas till universitetets förfogande.
Med öfverlämnande af samtliga till ärendet hörande handlingar, fullständiga
ritningar och situationsplan för den tillämnade nya zoologiska
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 122 höft. (Nr 162.) 4
26
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 162.
institutionsbyggnaden har universitetskanslern i underdånig skrifvelse den
16 oktober 1.911, med hänvisning till den utredning och motivering handlingarna
innehölle, hemställt om aflåtande af nådig proposition till 1912
års° Riksdag om beviljande af det utaf konsistoriet för ifrågavarande ändamål
begärda anslaget å 532,462 kronor 98 öre.
I sin berörda skrifvelse har kanslern i öfrigt anfört:
Att de för Uppsala universitets zoologiska institution nu använda lokalerna i det
s. k. Gustavianum icke kunde anses på ett tillfredsställande sätt motsvara tidens kraf,
ansåge kanslern vara klarligen uppvisadt genom den härom förebragta utredningen.
Då någon utvidgning eller tillbyggnad af den gamla gustavianska byggnaden naturligtvis
på grund af både dess beskaffenhet och dess läge icke kunde ifrågasättas, återstode
blott att medelst en fullständig nybyggnad tillgodose ifrågavarande behof. De
i sådant afseende uppgjorda och af konsistoriet godkända förslagen såväl beträffande
situationsplan som i fråga om de upprättade ritningarna och kostnadsberäkningarna
syntes och tillfredsställande.
Såsom ytterligare stöd för det begärda anslaget ville kanslern åberopa, att den
gustavianska byggnaden skulle, sedan zoologiska institutionen lämnat densamma, blifva
väl behöflig för andra akademiska institutioner. I detta hänseende hade kanslern inhämtat,
atlT bvggnaden lämpligen borde kunna finna användning dels för inrymmande
därstädes af de samlingar, som tillhörde museet för nordiska fornsaker, dels för teologiska,
juridiska och filosofiska fakulteternas seminarier och dels för de geologiska, speciellt
de paleontologiska, samlingarnas uppställande. Det nordiska fornsaksmuseet
hade för närvarande sin lokal i den gamla Linnéanska orangeribyggnaden vid Svartbäcksgatan,
hvilken byggnad syntes icke blott vara alldeles otillräcklig^ för ändamålet
_ i fiet att af de till museet hörande föremålen åtskilliga måst bibehållas magasiue
rade
och många erhållit en olämplig placering — utan äfven nästan fallfärdig och
vintertiden svår att uppvärma, hvartill komme, att byggnaden antagligen torde komma
att inom en icke allt för aflägsen framtid exproprieras af staden för framdragande af
en gata.
Lokaler för vissa af seminarierna vore inrättade i det förutvarande länslasarettet
vid S:t Larsgatan. Dessa lokaler vore delvis allt för små; delvis bestode de af ytterst
låga och mycket olämpliga rum, där luften lätt blefve förskämd. Juridiska seminaiiet
hade provisoriskt fatt sig anvisade två hörsalar i universitetshuset, hvilka emellertid
nu torde vara behöfliga såsom föreläsningssalar. Det historiska seminariet hade ej
någon särskild lokal; sammanträdena hölles i filosofiska fakultetens sessionssal, men
arbetslokaler saknades. För det statistiska seminariet hyrdes lokal i staden : det pedagogiska
seminariet, som saknade egen lokal, hade tills vidare inrymts i fysiologiska
institutionsbyggnaden tillsammans med det psykologiska laboratoriet, f ör den nied
seminariet förbuudna öfningsskolan hyrdes lokal i staden. För ämnet nordisk och jämförande
fornkunskap saknades semiuarielokal, likaså för ämnet klassisk fornkunskap
och antikens historia. Skulle alla föreuämnda behof af lokaler tillgodoses, torde därigenom
hela utrymmet i Gustavianum blifva disponeradt.
Beträffande konsistoriets hemställan rörande disposition al den för
zoologiska institutionens nybyggnad delvis afsedda åkerlotten nr 15 hade
kanslern icke något att erinra.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
Efter erhållen nådig remiss afgaf öfverintendentsämbetet den 12 december
1911 underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetet anförde därvid:
Hvad först amiinge de föreliggande ritningarna hade ärabetet, sedan ritningsförfattaren
på hemställan af ämbetet verkställt omarbetning af byggnadens i fråga
midtparti på sätt å ett påfästadt tilläggsblad närmare angåfves, icke funnit skäl till
erinran mot desamma. . _ ,
I detta sammanhang ansåge sig ämbetet böra med föranledande åt de invändningar,
som blifvit af professor Hammar under ärendets handläggning gjorda, mot förevarande
förslag framhålla, att en utvidgning af vissa utaf de för de vetenskapliga
ändamålen afsedda, såsom otillräckliga ansedda lokalerna — om hvars behöflighet ämbetet
icke torde hafva att yttra sig — gifvetvis orsakade förhöjning i arbetskostnaden;
att en förstoring af vaktmästarbostäderna torde, om så skulle anses ledigt, kunna vid
ritningarnas närmare utarbetande ske, utan att därför kostnaden behöfde ökas; samt
att ämbetet för sin del bulle före, att storleken af ångpanne- och kolförrådsrummen
vore tillräckliga för byggnaden, sådan den nu föresloges till utförande, och att först
vid en skeende utvidgning af densamma sagda rum syntes behöfva göras större.
Beträffande därefter den beräknade byggnadskostnaden hade öfverintendentsämbetet
vid ompröfning funnit denna böra förslå, om vid byggets utförande omtänksamhet
och sparsamhet iakttoges.
Sedermera inkom på gifven anledning universitetets drätselnämnd med
en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrifvelse af den 2 januari
1912.
Däri upplystes, att för den händelse det för universitetet skulle möta svårighet
att disponera hela åkerlotten nummer 15, som föreslagits till byggnadstomt för nybyggnad
åt den zoologiska institutionen, den för nämnda institution oundgängligen
behöfliga delen af denna åkerlott utgjorde i areal 2 hektar 39 ar 50 kvadratmeter, pa
sätt uppgjord karta utvisade, och att arrendatorn af berörda åkerlott vore skyldig att
afträda densamma den 14 mars 1912, då arrendatorn jämlikt kontrakt alage att utan
ersättning af universitetet borttaga på området befintliga hus och träd, hvarjemte förklarades,
att om af billighetsskäl någon ersättning skulle anses påkallad till vederbörande
arrendator, drätselnämnden ieke komme att ifrågasätta, att sådan ersättning
skulle utgå af statsmedel. Tillika meddelades, att enligt akademifogdens uppskattning
den del af åkerlotteu, som eventuellt icke skulle tagas i anspråk för den zoologiska
institutionen, torde i arrende kunna betinga 75 kronor om året (medan hela åkerlotten
hittills gifvit 205 kronor).
Vid skrifvelsen var fogad däri omförmälda, år 1911 af landtmäteriauskultanten
F. Bergman upprättade karta med tillhörande beskrifning.
Det erforderliga tomtområdet utmärktes å kartan med nummer 1 — 7.
Ärendet remitterades härefter till kammarkollegium, som afgaf underdånigt
utlåtande den 15 februari 1912.
I detta utlåtande omförmäler kammarkollegium, hurusom de akademiska akerlottema
i Uppsala — i de vid 1907 års stat för universitetet fogade särskilda föreskrifterna
28
Depaite
»entflchefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
anges deras antal till 44 — genom särskilda nådiga bref under 1600-talet upplåtits
till professorer in. fl. vid universitetet. Vidare åberopar kollegium, att genom nådigt
bref den 30 januari 1903 angående nya bestämmelser rörande aflöningsförmåner för
ordinarie professorer m. fl. vid universitetet i Uppsala fororduats. bland annat, att de
naturaförmåner, som dittills tillkommit ordinarie professorer, bibliotekarien och räntmästaren
vid universitetet, skulle, allt efter som genom tjänstinnehafvares öfvergång
på de nya lönebestämmelserna eller annars genom vederbörande innehafvares frånträdande
af förmånerna kunde ske, från och med år 1903 till universitetets förfogande
indragas; att de akademiska akerlotter, som pa grund häraf stode till universitetets
disposition, skulle genom dess drätselnämnds försorg utarrenderas å offentlig auktion
antingen för vissa år eller för ett år i sänder; att de inflytande arrendebeloppen skulle
särskildt bokföras^ och redovisas under namn af ålderstilläggsfönden; samt att hvad
därtill under ett ar influtit skulle under det följande användas till bestridande i första
hand af de ålderstillägg, som kunde tillkomma ordinarie professorer, bibliotekarien och
räutmästaren, hvarefter fyllnad i den för berörda ålderstillägg nödiga summan skulle
utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg.
Rörande den nu ifrågavarande åkerlotten nr 15 — fortsätter kammarkollegium —
utvisade en i landtmäteristyrelsen befintlig, af förste landtmätaren F. W. Mossberg år
1900 upprättad karta, att ägoutbyte sagda år ägt rum emellan Uppsala stad och universitetet,
därvid universitetet i utbyte mot åkerlotten B VIII samt delar af åkerlotterua
8 VI och B IX af staden bekommit, förutom 74,7 ar af Karolinaparken, törenämnda
akerlott om 5 hektar 52,2 ar; och hade nämnda ägobyte enligt å kartan tecknadt
bevis blifvit fastställdt den 12 september 1900 af magistraten i Uppsala.
Arrendeafkastningen af lotten iuginge för närvarande till åldoistilläggsfonden.
Vidkommande den begärda upplåtelsen af åkerlotten nr 15 både kollegium ej
något att erinra mot att sa stor del åt samma lott, som erfordrades för den zoologiska
institutionens nybyggnad, blefve kostnadsfritt upplåten för berörda ändamål. Beträffande
däremot lottens återstående del ansåge kollegium, att densamma borde tillsvidare,
så länge något särskildt behof af förändrad användning däraf icke förelåge, fortfarande
disponeras enligt bestämmelserna i nådiga bref vet den 30 januari 1903.
Att den zoologiska institutionens i Uppsala nuvarande lokal är olämplig
och otillräcklig för sitt ändamål, lärer få anses oförtydbart ådagalagdt genom
den i ärendet åstadkomna utförliga utredningen. Lika uppenbart synes
mig ock vara, att institutionen behöfver en snar förbättring af sina lokala
förhållanden.
Institutionens föreståndare har tagit i öfvervägande möjligheten att
lösa frågan härom genom ändring och tillbyggnad af Gustavianum.
Han har emellertid på skäl, som synas mig fullt bevisande, förkastat
denna utväg och i stället föreslagit uppförandet af en ny, för zoologiska
institutionen särskildt afsedd byggnad. Detta sätt att tillgodose institutionens
behof af bättre och rymligare lokaler blir visserligen dyrare, men
om det innebär en fullgod lösning, såväl för det närvarande som för den
framtid, som nu kan öfverblickas, måste det föredragas framför nyss af
-
29
Kungl. Maj-.ts Udd. Proposition Nr 162.
sedda billigare åtgärd, som endast delvis afhjålper de nuvarande bristerna
och ej tillräckligt kan taga framtidens behof i sikte.
Frågan blir då, om det af Wirén framlagda nybyggnadsförslaget verkligen
innebår en tillfredsställande lösning. Ett dylikt spörsmål uppställer
sig själfmant vid hvarje byggnadsföretag af den omfattning och kostnad,
som förslaget afser. Men det bör så mycket mer i detta ärende tagas i
öfvervägande, som inom universitetets drätselnämnd uttalanden framställts
åt innehåll, att nybyggnaden skulle vara allt för knappt tilltagen. För
dessa uttalanden har jag i det föregående utförligt redogjort, och jag har
likaledes återgifvit hvad däremot andragits.
Med all hänsyn för de framkomna, af lofvärd försiktighet förestafvade
anmärkningarna synes det mig dock antagligt, att den föreslagna nybyggnaden
skulle komma att uppfylla alla rimliga anspråk på en zoologisk
institutionsbyggnad. I min mening härutinnan befästes jag af ett till
departementet inkommet skriftligt uttalande af professor Apellöf, som däri
förklarar de lokaler i den påtänkta nybyggnaden, där professorn i jämförande
anatomi skulle hafva sin verksamhet, vara fullt ändamålsenliga
och tillräckliga för behofvet. — I motsats till tillbyggnadsförslaget lämnar
nybyggnadsförslaget godt tillfälle till utvidgning vid framtida behof; att
nu på en gång bygga så, att man reserverar lokaler för långt i framtiden
tänkbara behof, torde ej böra ifrågasättas.
I ett afseende hafva de framkastade anmärkningarna emellertid fäst
uppmärksamheten på behofvet af en ändring, hvilken ock synes utan svårighet
kunna komma till stånd; jag menar behofvet af större utrymme i
vaktmästarbostäderna. Jag hänvisar till hvad öfverintendentsämbetet i afseende
därå anfört.
Nämnda ämbete har i öfrigt gillat de uppgjorda ritningarna, med en
af ritningsförfattaren utförd ändring, och bär funnit det beräknade, till
532,462 kronor 98 öre ökade byggnadsanslaget böra med iakttagande af
omtänksamhet och sparsamhet förslå. Såväl ritningarna som kostnadsförslaget
böra således kunna läggas till grund för arbetets utförande.
Såsom den lämpligaste platsen för den eventuella nybyggnaden har
af de akademiska myndigheterna föreslagits den sydväst om botaniska trädgården
liggande akademiska åkerlotten nr 15. Beträffande den ifrågasatta
upplåtelsen af detta område är intet att erinra mot att så stor del af
åkerlotten, som erfordras för den zoologiska institutionens nybyggnad,
för ändamålet kostnadsfritt upplåtes. På sätt kammarkollegium anmärkt,
bör den återstående delen af åkerlotten tillsvidare, så länge något särskildt
behof af förändrad användning däraf icke föreligger, fortfarande disponeras
enligt bestämmelserna i det förut omnämnda nådiga brefvet den 30
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 162.
januari 1903. Jag vill erinra, att bestämmelserna i nämnda bref grunda
sig på Riksdagens beslut i ämnet år 1902, fattadt samtidigt med det
Riksdagen medgaf, att professorerna fingo rätt till ålderstillägg. Upplåtelse
af den ifrågasatta delen af åkerlotten medför någon minskning af
ålderstilläggsfondens inkomster samt ökad utgift å anslaget till ålderstillägg.
Klart är att Riksdagens bifall till upplåtelsen bör begäras.
På grund af hvad jag nu anfört och då det för den nya byggnaden
erforderliga beloppet, till undvikande af öretal i statsregler ingen förhöj dt
till 532,463 kronor, lämpligen torde kunna fördelas till utgående under
tre eller fyra år, med ett belopp af 90,000 kronor under första året, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
dels för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda, af öfverintendentsämbetet gillade
ritningar och förslag, af en ny byggnad för zoologiska
institutionen vid universitetet i Uppsala bevilja ett anslag
af 532,463 kronor och däraf på extra stat för år
1913 anvisa ett belopp af 90,000 kronor,
dels ock medgifva, att ett å företedd karta affattadt
och beskrifvet jordområde om 2 hektar 39 ar 50
kvadratmeter må till tomt för nämnda institution afgiftsfritt
frånskiljas akademiska åkerlotten nr 15 i
Uppsala.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter i nåder gilla och bifalla;
och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, afl åtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Stockholm, tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1912.