Kungl. Majds Måd. Proposition Nr 160.

i

Nr 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ålderstillägg
åt kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet
P. E. Lindström; gifven Stockholms slott den 23
februari 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva . , , „ „ T. A

att kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet r. K. Lina
ström inå för erhållande åf ålderstillägg i egenskap af kansliråd och byråchef
tillgodoräkna sig den tid, han innehaft en extra byråchelsbetattning
i nämnda departement, samt alltså äga att från och med år 1912 åtnjuta
ålderstillägg å sin lön.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Fridtjuv Berg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 120 haft. (Nr 160.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Ålders ti Hägg
åt kanslirådet
och byråchefen
i
ecklesiastikdepartementet
P. E.
Lindström.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
februari 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Härefter anförde föredragande departementschefen, statsrådet Berg:

Uti en till KungL Maj:t ingifven underdånig ansökning har kanslirådet
och byråchefen i ecklesiastikdepartementet Per Elof Lindström, hvilken
den 12 oktober 1911 utnämnts till sin nu innehafvande befattning och
därförut på grund af nådiga förordnanden allt sedan den 1 januari °1907
innehaft ett extra byråchefsämbete i nämnda departement, anhållit, det
Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka, att Lindström finge för erhållande
af ålderstillägg i egenskap af kansliråd och byråchef räkna sig till
godo jämväl den tid, han innehaft extra byråchefsämbetet, samt alltså äga
att från 1912 års ingång åtnjuta ålderstillägg å sin lön.

Enligt den för ecklesiastikdepartementet gällande aflöningsstaten ä<mr
kansliråd och byråchef därstädes att efter 5 års tjänstgöring komma i
åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen med 600 kronor. ''

3

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 160.

Beträffande ifrågavarande extra byråchefsärubete anhåller jag få erinra
om följande.

I statsverkspropositionen till 1906 års Riksdag gjordes framställning
om ett anslag å extra stat för år 1907 å 6,400 kronor, motsvarande ordinarie
byråchefs begynnelseaflöning, till arfvode åt en extra byråchef inom
ecklesiastikdepartementet. Vid underdånig föredragning af detta ärende
yttrade jag, efter att hafva lämnat en öfversikt af arbetet inom departementet
och dess fördelning mellan departementets byråer, att ehuruväl det
behof af en ny byråchef inom ecklesiastikdepartementet, som jag påvisat,
måste anses för framtiden konstant och sannolikt skulle blifva i allt högre
grad kännbart samt därför påkalla, att byråchefsbefattningen uppfördes å
ordinarie stat, jag dock med hänsyn därtill, att den lönereglering, med
hvilken arbetet då påbörjats för andra ämbetsverk, väl i en icke aflägsen
framtid komme att utsträckas äfven till Kungl. Maj:ts kansli, ansett det
vara lämpligt, att anslag till den erforderliga aflöningen för ifrågavarande
byråchef tills vidare uppfördes endast på extra stat. Frågan, huruvida
den, som erhölle förordnande att uppehålla ifrågavarande extra byråchefsbefattning,
borde, därest han framdeles blefve befordrad till ordinarie
byråchef, för åtnjutande af ålderstillägg såsom sådan få räkna sig till
godo den tid, han tjänstgjort såsom extra byråchef, ansåg jag icke för det
dåvarande böra blifva föremål för behandling. Den sålunda gjorda framställningen
blef af Riksdagen bifallen. För år 1908 anvisade Riksdagen
därefter för enahanda ändamål ett extra anslag af 5,900 kronor, hvarjämte
Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medgaf, att ett under departementets
afdelning af Kungl. Majrts kansli uppfördt anslag å 500 kronor till arfvode
åt den kanslisekreterare, som af Kungl. Maj:t förordnades att på eget
ansvar till föredragning bereda vissa ärenden, som skulle föreläggas Riksdagen,
finge från och med år 1908 tills vidare, så länge å extra stat beviljades
medel för beredande af arfvode åt en extra byråchef inom departementet
och i följd häraf nämnda anslag å 500 kronor icke vore erforderligt
för det med detsamma afsedda ändamålet, användas till bestridande af
en del af detta arfvode. För hvardera af åren 1909 och 1910 anvisades
likaledes ett belopp af 5,900 kronor för beredande af arfvode åt en extra
byråchef inom ecklesiastikdepartementet. Sedan vid 1910 års Riksdag, på
framställning af Kungl. Maj:t, dels beslut fattats om användning af förberörda
ordinarie anslag å 500 kronor för annat ändamål än till aflöningsbidrag
åt den extra byråchefen, dels ock medel anslagits till provisorisk
aflöningsförbättring åt de ordinarie tjänstinnehafvarna i departementet, har
för hvartdera af åren 1911 och 1912 till arfvode åt den extra byråchefen

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160,

anvisats 7,800 kronor för att göra honom i fråga om aflöningsförmåner
fortfarande jämställd med de ordinarie byråcheferna.

Ursprungligen hade den extra byråchefen haft till uppgift att handlägga
samtliga på departementets föredragning beroende ärenden rörande
den högre undervisningen. Emellertid visade det sig ganska snart, att den
arbetsbörda, som sålunda kom. att hvila å den extra byråchefen, vore för
omfattande för att i längden kunna fullgöras af en person, och i anledning
däraf öfverflyttades i början af år 1909 å byråns kanslisekreterare
handläggningen af dels sådana ärenden, som skulle föreläggas Riksdagen,
dels ock ärenden angående universitetsundervisningen.

Genom särskilda nådiga beslut förordnades Lindström att för hvart och
ett af åren 1907, 1908 och 1909 uppehålla ifrågavarande extra byråchefsbefattning.
Då sedermera Lindström den 17 mars 1909 utnämndes till
statsråd, förklarades i sammanhang därmed, att Lindström ej skulle utöfva
byråchefsbefattningen för den tid, under hvilken han innehade statsrådsämbetet,
hvarjämte annan person förordnades att såsom vikarie uppehålla
befattningen. Jämlikt nådigt bref den 17 december 1909 förordnades
därefter Lindström att från och med den 1 januari 1910 tills vidare såsom
extra byråchef inom ecklesiastikdepartementet handlägga ärenden angående
den högre undervisningen m. in., dock att Lindström ej skulle såsom extra
byråchef tjänstgöra den tid, under hvilken han innehade statsrådsämbetet,
hvarjämte förklarades, att Lindström för det han, efter frånträdande af statsrådsämbetet,
fullgjorde det honom gifna uppdraget ägde att, mot afstående
af alla honom i hans dåvarande egenskap af lektor vid statens profskola,
nya elementarskolan i Stockholm tillkommande aflöningsför måner,
uppbära det extra byråchefen tillkommande arfvodet.

Under erinran om hvad jag vid underdånig föredragning af frågan
om framställning till 1900 års Riksdag angående anslag till en extra byråchef
i departementet anfört därom, att frågan om ålderstillägg för den, som
förordnats att uppehålla den extra byråchefsbefattningen och därpå befordrats
till ordinarie byråchef, icke för det dåvarande borde blifva föremål
för behandling, har Lindström i sin nu ingifna framställning anfört, att
den tanke, som läge bakom detta uttalande, torde varit den, att med frågan
borde anstå tills erfarenheten ådagalagt, i hvad mån tjänsten skulle taga
innehafvare^ krafter i anspråk och i hvad mån behofvet af tjänsten vöre
konstant. T afseende härå har Lindström framhållit, att tjänsten i själfva
verket visat sig så kräfvande, att från och med år 1909 en hel del ärenden
måst öfverfiyttas från den extra byråchefen till annan person.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 13 februari 1912 afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört hufvudsakligen:

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Då ifrågavarande extra byråchefsbefattning såväl med afseende a aflöning som
göromålens art varit jämställd med de ordinarie byråchefsämbetena i departementet
och, såsom särskildt i den till 1910 års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen framhållits,
måste anses vara af stadigvarande art, ansåge statskontoret billigheten kräfva,
att den tid, Lindström innehaft förordnande såsom extra byråchef, finge af honom tillgodoräknas
för erhållande af ålderstillägg å kanslirådslöneu; och då den omständigheten,
att under en del af nämnda tid annan person i egenskap af vikarie uppehållit
befattningen, icke i förevarande hänseende vore af någon betydelse, da det påtagligen
vore befattningens innehafvare och ej den tillförordnade vikarien, för hvilken den nu
omhandlade förmånen kunde ifrågakomma, hemställde statskontoret om nådigt bifall
till ansökningen.

Såsom af det anförda framgår, lärer det endast vant hänsyn till den
blifvande omorganisationen af Kungl. Maj:ts kansli som gjort, att förslag hittills
ej framlagts om uppförande af den extra byråchefsbefattningen på ordinarie
stat. Dess fortfarande och konstanta behöflighet under nuvarande
förhållanden torde så mycket mindre kunna ifrågasättas, som åtgärder måst
vidtagas för lättande af den extra byråchefens arbetsbörda. I likhet med
statskontoret måste jag därför anse billighet och rättvisa kräfva, att den
af Lindström begärda förmånen varder honom tillerkänd. Jag hemställer
därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att Lindström må för erhållande af ålderstillägg i
egenskap af kansliråd och byråchef i ecklesiastikdepartementet
tillgodoräkna sig den tid, han innehaft en extra
byråchefsbefattning i nämnda departement, samt alltså
äga att från och med år 1912 åtnjuta ålderstillägg å
sin lön.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle proposition af den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.