Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 143.

1

Nr 143.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsbidrag för uppförande af en anstalt för vanföra
i Stockholm; gifven Stockholms slott den 29 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att till föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm
såsom bidrag till kostnaderna för uppförande af en anstalt för vanföra
bevilja ett anslag af 144,500 kronor samt däraf på extra stat för år
1913 anvisa ett belopp af 44,500 kronor, att utgå under de villkor,
Kung! Maj:t kan finna skäligt bestämma.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans JVIaj:ts

min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. Idb käft. (Nr 143.)

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

Hos Kungl. Maj:t har föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra
i Stockholm anhållit om bidrag till uppförande af en anstalt för vanföra
i Stockholm.

Föreningen anför därvid hufvudsakligen följande.

Föreningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm, stiftad
år 1891, har sedan år 1892 i hufvudstaden uppehållit en arbetsskola
för medellösa lyfta och vanföra, företrädesvis yngre personer.
Elever ha mottagits hufvudsakligen från Stockholm, men äfven i ganska
stor utsträckning från andra delar af landet. Arbetsskolan, som gran -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

3

dats genom enskild offervillighet, har haft att glädja sig åt en jämt
fortgående utveckling, tack vare allt rikligare understöd från statens
och kommunernas, särskildt Stockholms kommuns sida, samtidigt som
den enskilda gifmildheten på ett i sanning storartadt sätt främjat företaget.
Sedan år 1910 har föreningen utom arbetsskolan uppehållit en
ortopedisk poliklinik, [jämte i mindre utsträckning klinik) för barn och
yngre personer såväl, och i första rummet, från hufvudstaden som äfven
från landsorten. Som arbetsskolan för närvarande upptager allt lokalutrymme
inom föreningens ägande fastighet Grefthuregatan 59, har
nämnda poliklinik (och klinik) måst provisoriskt förläggas inom enskild
ortopedisk anstalt, som enligt träffad öfverenskommelse får af föreningen
för detta ändamål tillsvidare disponeras.

Då emellertid för närvarande dels arbetsskolan är i största behof
af utvidgning och dels tillräckliga lokaler för en betydligt utvidgad
poliklinik- och klinikverksamhet måste anskaffas, står föreningen
inför nödvändigheten af en väsentlig utvidgning af sitt lokalutrymme.
Denna utvidgning framställer sig just i närvarande stund så mycket
mera trängande, om hänsyn tages till den ökning i vanförefrekvensen,
som blifvit en följd af den svåra barnförlamningsepidemi, som under år
1911 hemsökt stora delar af landet.

Föreningens styrelse har för att få det föreliggande behofvet af
ökadt lokalutrymme tillgodosedt inköpt den till föreningens egendom
gränsande fastigheten Grefturegatan 61 samt låtit utarbeta byggnadsritningar
för båda husens sammanslående till ett och påbyggande med
en våning samt uppförande å gården af ett verkstadshus jämte inläggning
af personhiss, centraluppvärmning, elektrisk belysning och W. C.
i hela komplexet. På detta sätt anser sig styrelsen kunna åstadkomma
en vanföreanstalt, motsvarande äfven höga anspråk på ändamålsenlighet
och antagligen tillräcklig för lång tid framåt.

Till följd af remiss har medicinalstyrelsen afgifvit utlåtande i
ärendet och därvid till en början erinrat, att styrelsen i skrifvelse af
den 15 december 1911 i anledning af en af landets tre vanföreanstalter
gemensamt gjord framställning om vidtagande af åtgärder till beredande
af statsunderstöd för deras verksamhet äfvensom i skrifvelse
af den 29 december angående anslag till inrättande af provisoriska
sjukvårdsanstalter för vanföra lämnat en framställning af dessa anstalters
verksamhet. Därvid har styrelsen, bland annat, omnämnt, att
Stockholmsföreningen planerade en nybyggnad, omfattande såväl skola

Medicinalsty relsen.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

som poliklinik och klinik och afsedd att blifva färdig till slutet af innevarande
år. Det är för utförande af detta byggnadsarbete, säger styrelsen,
som föreningen nu anhåller, att Kungl. Maj:t täcktes medgifva
och utverka statsbidrag.

Genom inköp af en bredvid föreningens äldre hus liggande fastighet,
förening af de båda byggnaderna samt om-, till- och påbyggnad af
desamma har föreningen på ett relativt billigt sätt löst byggnadsfrågan,
och torde föreningen efter arbetets utförande i enlighet med ritningarna
få en för ändamålet lämpad, val inredd och tillräckligt rymlig anstalt.
Utrymmet för arbetsskolan är synnerligen väl tillgodosedt, och äfven
för sjukbehandlingen är tillräckligt utrymme beräknadt. De sanitärtekniska
anordningarna, såvidt de framgå af skrifvelse och ritningar,
äro utan anmärkning. Utrymmet i sofsalarna är visserligen väsentligt
mindre än det, som beräknas på lasaretten, men torde, om man tager
i betraktande, att så godt som alla vårdade äro barn eller halfvuxna
personer, kunna godkännas med villkor, att fullständig ventilation anordnas.

Hvad angår det trängande behofvet af åtgärders vidtagande till afhjälpandet
af följderna af den svåra barnförlamningsepidemi, som förlidet
år härjade stora delar af landet, åberopar styrelsen sin skrifvelse
af den 29 december 1911 (återgifven i årets statsverksproposition, sjätte
hufvudtiteln, sid. 99 ff). Styrelsen antager där, efter en provisorisk
beräkning, antalet vanföra, som äro i behof af anstaltsvård, till 120.
Emellertid upplyser styrelsen nu, att vid den undersökning, som genom
nådigt bref den 8 december 1911 medgafs och som numera är afslutad,
det visat sig, att antalet vanföra, som behöfva anstaltsvård, är betydligt
större. Svårare invalidformer hafva nämligen funnits hos 197 och
medelsvåra hos 303 personer. Samtliga dessa behöfva anstaltsvård, ehuru
behandlingen för eu stor del af dem kan utföras polikliniskt eller med
kortare uppehållstider å anstalt. Behofvet af vårdplatser är sålunda
större, än medicinalstyrelsen den 29 sistlidne december antog. Så mycket
viktigare synes det styrelsen vara, att landets tre för vanföras vård
särskildt afsedda anstalter så snart som möjligt och helst så tidigt, att
de äro färdiga att rycka in, då de provisoriska statsanstalterna med
innevarande år måste stängas, ernå det omfång och erhålla den utrustning,
att de kunna fylla de stora kraf, som då komma att ställas på
dem. Medicinalstyrelsen tillstyrker därför, att föreliggande ansökning
måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall. Huruvida det begärda byggnadsbidraget
är tillräckligt för byggnadsarbetets utförande, tilltror sig medi -

5

#

Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition Nr 143.

cinalstyrelsen visserligen icke att afgöra, men hemställer, att byggnadsritningar
och beskrifning, i hvad afser inredning och sanitär-tekniska
anordningar, godkännas, dock med det villkor, att fullständiga ventilationsanordningar
anordnas inom alla lokalerna.

Jämväl öfverintendentsämbetet har afgifvit infordradt utlåtande öfverintenoch
därvid förklarat sig, hvad anginge de föreliggande ritningarna, en sam e e
icke hafva funnit orsak att framställa annat än vissa mindre anmärkningar.
Beträffande därefter de beräknade kostnadsbeloppen hade ämbetet
från den byggmästare, som uppgjort kostnadsförslaget, infordrat
och erhållit specificerade uppgifter. Vid granskning af dessa hade
öfverintendentsämbetet icke funnit skäl till anmärkning mot de uppgifna
omkostnaderna för byggnadsarbetena, då dessa äro afsedda att utföras
på ett enkelt och ändamålsenligt sätt.

Vidkommande åter den för ledningar samt apparater för värme,
gas, vatten och aflopp upptagna kostnaden, 18,000 kronor — hvilket
belopp icke synes hafva framkommit med stöd af någon fackmans beräkningar
— torde, säger ämbetet, denna måhända förefalla något låg,
hvaremot prisen för elektriska ledningar, hissar m. m. vore normala.

Öfverintendentsämbetet påpekar emellertid, att då den begärda anslagssumman
äskas såsom »bidrag» till anordnande af ifrågavarande anstalt,
det torde gälla att tillse, att sagda summa icke är för hög, utan
håller sig vid eller snarare är lägre än den verkliga kostnaden. Ämbetet
upplyser, att den ompröfning, ämbetet härutinnan verkställt, gifvit
vid handen, att så är förhållandet, helst en del arbeten torde komma
att vid verkställigheten utföras på ett i Aussa hänseenden annat och
konstruktivt bättre sätt, än nu beräknats, samt någon post för arkitektoch
kontrollantarfvoden samt oförutsedda händelser icke är upptagen
i det ingifna kostnadsförslaget.

Den planerade nybyggnaden afser, förutom en del förbättringar af Departementsbostads-
och verkstadslokalerna, att bereda de vanföra klinisk och poli- • chefenklinisk
\rård. Om vikten häraf har jag uttalat mig vid föredragning
den 15 innevarande mars af frågan om anslag för anordnande af dylika
kliniker och polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg.

Riksdagen har ock genom att år 1911 bevilja anslag till nybyggnader
vid två andra vanföreanstalter visat sig till fullo behjärta betydelsen
af de vanföras ortopediska behandling. Sedan dess har efter 1911
års häftiga barnförlamningsepidemi behofvet blifvit ännu mera träng -

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 143.

ande. Jag erinrar också om, att de provisoriska anordningarna för behandling
af barnförlamningens offer ej kunna uppehållas längre än till
utgången af år 1912 samt att vid planläggandet af den provisoriska
vården beräknats, att man under år 1913 skulle få att tillgå ett antal
platser vid anstalten i Stockholm genom den nybyggnad, hvarom nu
är fråga.

Det nu begärda anslagets storlek i förhållande till de år 1911 beviljade
nybyggnadsanslagen torde stå i proportion till platsantalet vid
resp. anstalter.

Med hänsyn till de betydande belopp, som innevarande år redan
förut äskats för vanförevården, synes mig dock det begärda anslaget
kunna fördelas på tre år, därvid för år 1913 torde kunna beräknas
ett belopp af 44,500 kronor.

Beträffande de villkor, som böra fästas vid anslaget finner jag mig
böra tillstyrka, att i hufvudsak samma villkor fastställas, som redan
uppställts i fråga om anslagen till vanföreanstalterna i Göteborg och
Hälsingborg, beträffande hvilka villkor jag får hänvisa till hvad statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört vid föredragning
den 13 januari 1912 af frågan om reglering af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel (sid. 508).

Jämväl de af medicinalstyrelsen och öfverintendentsämbetet mot
ritningarna framställda anmärkningar torde böra iakttagas.

Med åberopande af hvad jag sålunda anfört — samt under hänvisning
till hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet anfört
till statsrådsprotokollet dels öfver utrikesärenden den 15 mars 1912
vid föredragning af frågan om inköp af beskickningshus i Berlin, dels
ock öfver finansärenden den 29 mars vid föredragning af frågan om
förbättring af pensioneringen inom de tre första klasserna af handelsflottans
pensionsanstalt — får jag hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att till föreningen för bistånd åt lytta och vanföra
i Stockholm såsom bidrag till kostnaderna för
uppförande af en anstalt för vanföra bevilja ett anslag
af 144,500 kronor samt däraf på extra stat för år 1913
anvisa ett belopp af 44,500 kronor, att utgå under
de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen.
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen afiåtas.

Ur protokollet:
Nils Ädelgren.