Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 139.
1
N:o 139.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning
af det å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare;
gifven Stockholms slott den 29 mars 1912.
Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
att upptaga det å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till pensionering af civila tjänstinnehafvare till ett till 600,000
kronor förhöjdt belopp.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Theodor Adelswclrd.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 101 höft. (Nr 139.)
L
2
Kungl. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 139.
Utdrag af protokollet öfver finansårenden, hållet inför Hans Magi
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars
1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde
i underdånighet:
Vid föredragningen inför Kungl. Maj:t af den till innevarande
års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof
erinrade jag, i fråga om regleringen af utgifterna under riksstateus
tionde hufvudtitel, bland annat, hurusom från och med år 1908 varit
å nämnda hufvudtitel uppfördt ett förslagsanslag å 100,000 kronor
till pensionering af civila tjänstinnehafvare samt att, då detta anslagår
för år alltmera öfverskridits, en höjning af detsamma icke längre
borde uppskjutas, hvarjemte jag förbehöll mig att få framdeles, i sammanhang
med förslag till proposition till Riksdagen i ämnet, utveckla de
närmare omständigheter, som därvid borde komma i betraktande. I
afbidan härå hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att beräkna ofvannämnda förslagsanslag med ett till 600,000 kronor
förhöj dt belopp.
Mitt berörda uttalande om vissa med denna anslagsfråga samman -
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
hängande närmare omständigheter syftade å det förhållandet, att jämlikt
11 § i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907 viss del af kostnaderna för beredande af pensioner
enligt samma lag skall bestridas af den fond, till hvilken tjänstinnehafvarnas
egna bidrag till pensioneringen ingå. Då denna andel af pensionskostnaderna
skall fastställas af Kungl. Maj:t, anhåller jag nu att
få underställa frågan härom Kungl. Maj:ts pröfning.
Den pensionering af civila tjänstinnehafvare, som genom nyssberörda
lag kom till stånd, grundar sig, bland annat, på den förutsättningen,
att tjänstinnehafvarna själfva skola för ändamålet erlägga vissa
årliga afgifter, som ingå till en af statskontoret förvaltad fond, ''hvars
medel göras räntebärande. Den kommitté, som den 7 november 1902
afgaf förslag till förenämnda lag, beräknade, med ledning af eu utaf
dåvarande professorn, numera regeringsrådet A. Lindstedt gjord utredning,
att nyssnämnda pensionsafgifter skulle, om de sålunda fonderades,
komma att betacka omkring eu tredjedel af kostnaderna för pensioneringen.
Denna beräkning var gifvetvis endast approximativ och kunde
för öfrig! komma att motsvaras af verkligheten först då pensioneringen
nått sitt jämviktsläge, eller alltså då de pensionerade tjänstinnehafvarna
under hela sin föregående tjänstetid erlagt föreskrifna pensionsafgifter.
Att på förhand angifva storleken af den andel i pensionskostnaden,
som borde af fonden bestridas, fann kommittén icke vara möjligt, enär
härtill erfordrades ett material, som icke kunde föreligga, förr än pensionslagen
trädt i kraft och kännedom vunnits om antalet af de tjänstinnehafvare,
å hvilka lagen kunde tillämpas, samt deras pensionsunderlag
och pensionsafgifter m. m. 1 afseende å den blifvande beräkningen af
storleken af fondens tillskott till pensionsutgifterna syntes det kommittén
vara lämpligast att i pensionslagen endast fastslå, att sådan sannolikhetsberäkning
skulle ske efter vetenskapliga grunder, med fästadt afseende
å pensionsfondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas storlek,
samt att denna beräkning skulle verkställas minst eu gång hvart femte
år. Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande
af sannolikhetsberäkningen borde enligt kommitténs mening
af Konungen meddelas.
I öfverensstämmelse härmed intogs i pensionslagen under 11 $
följande stadgande:
»De i föregående paragraf omförmälda afgifterna ingå till en särskild
fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.
Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
af pension enligt denna lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas
storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång
hvart femte år.
Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande
af sannolikhetsberäkningen meddelas af Konungen.»
I nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om
verkställighet af förenämnda lag föreskref Kungl. Maj:t, att pensionsfonden
skulle förvaltas af statskontoret, hvilket det i sådan egenskap
skulle åligga, bland annat, att, efter afslutandet af fondens räkenskap
för näst föregående året, så fort ske kan, till Konungen afgifva berättelse
angående fondens ställning vid årsskiftet, äfvensom att, sedan
summan af de pensioner, som under nästföregående året utbetalts enligt
ofvan åberopade pensionslag, blifvit tillförlitligen känd, från pensionsfonden
bereda godtgörelse åt de olika slag af medel (nämligen ofvannämnda
förslagsanslag samt postmedlen, det i tullverkets utgiftsstater
upptagna förslagsanslaget till pensionsstaten för afskedade tjänstinnehafvare
och reservationsanslagen till upprätthållande af patent- och
registreringsverkets samt försäkringsinspektionens verksamhet), frånhvilka
pensionerna utgått, med belopp, som svara mot fondens efter fastställd
fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna.
Genom nådigt bref den 20 november 1909 bemyndigades statskontoret
att låta genom sakkunnig person verkställa den i pensionslagens
11 § stadgade sannolikhetsberäkningen. 1 anledning häraf uppdrog
statskontoret åt docenten vid Uppsala universitet P. E. Eagerholm
att utföra denna beräkning, och i april 1911 hade uppdraget fullgjorts.
Till grund för sina beräkningar hade docenten Eagerholm lagt det
sista årtiondets allmänna dödlighet samt en räntefot af 3.5 procent,
och hufvudresultatet af beräkningarna sammanfattades af honom sålunda:
»Det matematiska värdet den 1 januari 1910 af de pensioner, som
utgå eller komma att utgå enligt nämnda lag är följande:
Värdet af nu utgående pensioner ........................... kronor 3,580,000: —
Värdet af pensioner åt öfveråriga, ännu tjänstgörande
....................................................................... » 2,720,000: —
Yärdet af pensioner åt nu tjänstgörande, ej öfveråriga
.............................................................................. » 86,560,000: —
Värdet af pensioner åt framtida tjänstemän och
betjänte........................................................................ » 53,070,000: —
Summa förbindelser kronor 145,930,000: —
ö
Knuff/,. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
Pensionsfondens tillgångar utgöras af kapitalbehållningen den 1
januari 1910 och värdet af kommande pensionsafgifter. Den årliga
summan af pensionsafgifter enligt denna lag är i medeltal 742,400
kronor. Alltså äro fondens tillgångar:
Kapitalbehållningen den 1 januari 1910 ............... kronor 1,302,020: —
Pensionsafgifterna, kapitaliserade efter 3.5 procent » 21,211,000: —
Summa tillgångar kronor 22,513,620: —
Pensionsfonden är alltså i stånd att i enlighet med lagens 11 §
bestrida 15.4 procent af pensionsbeloppen.»
Docenten Fagerholm framhöll vidare, hurusom skillnaden mellan
det sålunda funna procenttalet, 15.4, och det procenttal, omkring 30,
som enligt regeringsrådet Lindstedts beräkningar kunde anses motsvara
pensionsfondens tillskott till pensionskostnaden, till största delen härledde
sig af den öfverbelastning af fonden, som uppstått på grund
däraf, att det stora flertalet nuvarande tjänstemän hade att erlägga pensionsafgifter
blott under en del af sin tjänstetid. Fagerholm har därför
äfven beräknat, huru stor del af pensionskostnaden skulle kunna täckas
af afgifterna i händelse dessa erlagts af alla enligt pensionslagen pensionerade
tjänstinnehafvare under hela deras tjänstetid, och därvid funnit,
att den konstanta årliga pensionskostnaden, d. v. s. det konstanta belopp
som, om det afsattes för hvarje år och fonderades, skulle för all
framtid täcka pensionskostnaderna, är cirka 3,020,000 kronor. Då den
årliga afgiftssumman är i genomsnitt 742,000 kronor, skulle alltså afgifterna
under den nu gjorda förutsättningen täcka 24.5 procent af
kostnaden.
Hvad åter angår skillnaden mellan sistnämnda procenttal och det
af kommittén beräknade, beror denna enligt docenten Fagerholm till eu
del därpå, att den dödlighet, som ligger till grund för kommitténs
beräkningar, är större än den som nu gäller, men till öfvervägande del
däraf, att kommittén vid sina beräkningar utgick från det antagandet
att tjänstinnehafvarna, liksom för närvarande vore fallet, i många fall
komme att tjänstgöra ett eller annat år efter uppnådd pensionsålder,
medan docenten Fagerholm däremot, för att vara å den säkra sidan,
låtit den lagstadgade pensionsåldern ligga till grund för sina beräkningar. ■
Med åberopande af docenten Fagerholms utredning hemställde
statskontoret i underdånig skrifvelse den 12 april 1911, det täcktes
Kungl. Maj:t föreskrifva, att pensionsfonden skulle årligen, räknadt från
och med år 1908 och intill dess efter verkställd ny beräkning annorlunda
6
Kungl■ Maj.ts Nåd. Proposition N:o 139.
förordnades, deltaga i kostnaden för de enligt ofvannämnda lag utbetalda
pensioner med 15.4 procent.
Under frågans behandling inom finansdepartementet yppades emellertid
vissa betänkligheter mot att fondens bidrag till pensionskostnaderna
för närvarande bestämdes till så högt belopp som nyssberörda 15.4 procent,
enär bidraget i sådant fall torde komma att äfven för framtiden
stanna vid ungefär detta procenttal och aldrig stiga till det belopp, som
tjänstinnehafvamas afgifter skulle motsvara, i händelse fonden ej varit
från början öfverbelastad. Härigenom kunde möjligen den oriktiga föreställningen
göra sig gällande, att tjänstemännen själfva bekostade endast
15 procent af sin pension, hvilket åter måhända kunde föranleda yrkande
om pensionsafgifternas höjning. Då det syntes riktigare att låta fonden
under första tiden bestrida en mindre del af pensionerna, ungefär motsvarande
de afgifter, som de pensionerade tjänstinnehafvarna hunnit att
erlägga, i hvilket fall fonden korame att småningom uppnå sin normala
storlek, anmodades docenten Fagerholm under hand att beräkna, med
Indika belopp fonden enligt sådana grunder borde under de fem första
Aren bidraga till pensionskostnaden. I november 1911 framlade Fagerholm
sina till fullgörande af detta nya uppdrag gjorda beräkningar,
hvilka han utsträckte till och med år 1917; och gåfvo dessa beräkningar
till resultat, att under nämnda förutsättning fondens tillskott till
kostnaderna borde utgöra:
År 1910 .......................... 0.7 procent
» 1911 ........................... 0.8 »
.. 1912 ....................... 0.9
>» 1913 .......................... l.i
). 1914 ......................... 1.4 »
.» 1915 ........................ 1.7 ..
» 1916 ........................ 1.9 ..
). 1917 ......................... 2.2 ).
Statskontoret, hvars utlåtande infordrades öfver denna senare beräkning,
anförde därvid, att statskontoret vid aflåtande af sin ofvanberörda
underdåniga skrifvelse icke ansett sig hafva anledning att ingå i
bedömande af den då föreliggande utredningen, samt att, då man nu
hade att välja mellan tvenne alternativa förslag till beräkning af den
andel, hvarmed pensionsfonden borde deltaga i pensionsutgifterna, statskontoret
ansåge företräde böra gifvas åt den sist verkställda beräkningen.
Statskontoret föranleddes härtill icke blott på den grund, att
den senare beräkningen syntes närmare ansluta sig till den tanke, åt
7
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 139.
hvilken stadgandet i 11 § pensionslagen gitVit uttryck, utan äfven därför,
att genom ökad fondbildning bättre tillgodosåges krafvet att icke
ikläda statsverket större framtida förpliktelser än som vore nödvändigt.
Statskontoret förordade alltså, att Kling!. Maj:t täcktes fatta sitt beslut
i enlighet med den sist verkställda beräkningen, men ansåge sig
tillika böra fästa uppmärksamheten därå, att för åren 1908 och 1909 —
under Indika år utbetaltes pensioner enligt den civila pensionslagen med
respektive 107,132 kronor 65 öre och 367,692 kronor 32 öre — någon
uträkning af fondens andel i utgifterna icke lämnats.
I anledning af statskontorets sistberörda anmärkning har docenten
Fagerholm numera meddelat, att enligt det senare alternativet, fondens
bidrag till pensionsutgifterna borde utgöra
år 1908 ............................................................. 0.4 procent
)■ 1909 ............................................................ 0.5 »
För egen del ansluter jag mig till den uppfattning statskontoret Dtpartementauttalat
i sitt sistberörda utlåtande. Det synes mig nämligen icke kunna chefenråda
tvifvel därom att, då det gäller att utröna, huru stor del af pensionskostnaden,
som motsvaras af fondens tillgångar och de stadgade
pensionsafgifternas storlek, man härvid bör räkna blott med de utgifter,
som från vederbörande pensionstagare hunnit tillföras fonden. I annat
fall skulle de nuvarande tjänstinnehafvarnas pensionsafgifter, hvilka ju
äro afsedda såsom bidrag till dessa tjänstinnehafvares egen pensionering,
i stor omfattning tagas i anspråk för äldre tjänstemäns pensionering,
och en gifven följd häraf blefve, att fonden aldrig komme att kunna
lämna det bidrag till pensionskostnaden, som vid lagens tillkomst afsågs.
Huruvida fondens tillskott efter jämviktslägets uppnående kommer
att blifva omkring 25 procent eller omkring 30 procent af pensionskostnaden,
lärer väl nu näppeligen kunna med full säkerhet förutsägas,
då det beror på i hvad mån de antaganden, hvarpå å ena sidan docenten
Fagerholm och å andra sidan pensionskommittén grundat sina
beräkningar, komma att motsvaras af verkligheten. Om å ena sidan
den minskade dödlighetsprocenten tenderar att öka pensionskostnaderna
utöfver hvad pensionskommittén beräknat, så torde å andra sidan utan
tvifvel den af kommittén beaktade omständigheten, att den verkliga pensionsåldern
icke sällan öfverstiger den lagstadgade, verka till minskning i
kostnaden, hvarjämte kan framhållas, att fonden för närvarande och
måhända en längre tid framåt kan förräntas efter en högre räntefot än
den beräknade, 3 72 procent, hvilket ju alltid i någon mån ökar fondens
förmåga att bidraga till kostnaden. Vare sig emellertid fondens blifvande
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
konstanta bidrag till kostnaden kommer att närma sig 25 procent eller
30 procent, torde det vara klart, att man ej bör, för att erhålla bidrag till
den nuvarande tjänstemannagenerationens pensionering, göra så djupa
grepp i fonden, att den förlorar möjligheten att någonsin kunna till
fullo lämna det bidrag, som motsvarar de lagstadgade pensionsafgifterna.
Och, såsom statskontoret antydt, vore ett sådant förfarande äfven ur
synpunkten af de förpliktelser för framtiden, statsverket därigenom skulle
ikläda sig, mindre tillrådligt. Det torde nämligen helt visst öfverensstämma
med en sund statshushållning, att hvarje tid bär sina egna
löpande utgifter och ej delvis skjuter dem öfver på framtiden.
Då alltså det senare af docenten Fagerholms bägge alternativ i
fråga om pensionsfondens tillskott till kostnaderna för pensioneringen
synes såväl bättre än det förra öfverensstämma med innebörden af förenämnda
stadgande i pensionslagens 11 §, som ock innebära den ur
statsfinansiell synpunkt riktigaste lösningen af frågan, tvekar jag ej att
förorda dess godkännande. För den händelse ny sådan sannolikhetsberäkning,
som i nyssnämnda paragraf omförmäles, ej kommer att verkställas
förr än efter fem år, alltså år 1916, torde fondens bidrag nu
böra fastställas för tiden till och med sistnämnda år, dock med förbehåll
om ändring i föreskriften, i fall dylik beräkning kommer att ske
dessförinnan och gifva anledning till sådan ändring.
Om Kungl. Maj:ts beslut utfaller i enlighet härmed, varder häraf
eu följd, att pensionsfondens bidrag till pensionskostnaden under eu
tid framåt blir helt obetydligt, och alltså ofvanberörda förslagsanslag och
öfriga medel, af Indika statsbidragen till tjänstemännens pensionering
skola utgå, få bära nästan hela kostnaden. Hvad nu särskildt angår
det å tionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering af
civila tjänstinnehafvare, hafva enligt af statskontoret lämnade uppgifter
därifrån utbetalts följande belopp, nämligen
år 1908.................................... 87,936 kronor 83 öre
„ 1909.................................... 302,788 „ 18 „
„ 1910..................................... 526,892 „ 41 „
Om pensionsfondens bidrag fastställes i enlighet med de grunder jag
förordat, kan någon nämnvärd hänsyn till detta bidrag icke tagas vid
beräkningen af nu förevarande anslagsbehof. Ehuru vid sådant förhållande
det i statsverkspropositionen beräknade beloppet 600,000 kronor sannolikt
ej kommer att motsvara de verkliga utgifterna å anslaget, anser
jag mig dock med hänsyn till de svårigheter, som erbjuda sig att be
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
9
rakna storleken af det belopp, som under år 1913 kan behöfva utgå å
anslaget, ej nu böra föreslå någon höjning i nämnda belopp.
På grund af hvad sålunda anförts får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes
<J®ls förskrifva, att pensionsfonden för civila tjänstinnehafvare
skall för nedannämnda år, såvida ej efter verkställd ny sannolikhetsberäkning
annorlunda förordnas, deltaga i kostnaden för de enligt lao-en
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension utbetalda pensioner
med följande andelar, nämligen
för år 1908....... „ „ 1909............................. |
procent |
||
11 |
„ 1910.................. |
11 |
|
11 |
» 1911............................. |
||
1) |
„ 1912................. |
||
„ 1913...................... |
|||
11 |
,, 1914............................ |
11 |
|
11 |
„ 1915............... |
||
11 |
„ 1916................... |
11 11 1 |
anbefalla statskontoret att vidtaga härför erforderliga
äfvensom
åtgärder;
dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att upptaga det
. riksstatens tionde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensione
beloppa
C1Vlk tJänstinnehafVare tm ett tiU 600,000 kronor förhöjdt
Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna,. att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition
i ämnet af den lydelse, bilagan litt. vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schumacher.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 101 käft. (Nr 139.)
2