Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

i

Nr 134.

Kung!.. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension ä allmänna indragning sstaten åt f. d. sergeanten
af andra klassen vid Kalmar regemente Wilhelm Gottfrid
Sterner; gifven Stockholms slott den 1 april 1912.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,

att f. d. sergeanten af andra klassen vid Kalmar regemente Wilhelm
. Gottfrid Sterner må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af sjuhundraåttio kronor att
beräknas och utgå från och med september 1910.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagms protokoll. 1912. 1 samt. 98 höft. (Kr 134.)

1

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet, inför
Hans Maj;t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 1 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Bergström, föredrog i underdånighet
en ansökan om pension åt f. d. sergeanten W. G. Sterner och
anförde härvid:

»F. d. sergeanten Wilhelm Gottfrid Sterner är född år 1871 och antogs
år 1892 till volontär vid Kalmar regemente. I slutet af år 1902
utnämndes han till distinktionskorpral. Då distinktionskorpraler enligt
gällande författning ej få kvarstå i tjänsten längre än till 32 års ålder,
skulle Sterner år 1903 hafva erhållit afsked ur krigstjänsten, men
undgick detta därigenom, att han år 1903 utnämndes till sergeant i
regementet. Den 6 augusti 1908 erhöll Sterner konstitutorial å sergeantsbeställning
af andra klassen och hade sedan att tjänstgöra ytterligare
två år, innan fullmakt jämlikt tjänstgöringsreglementets bestämmelser
kunde meddelas honom å samma beställning. Sterner visade sig
emellertid småningom mindre lämplig för tjänsten. Den 15 november

3

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

1909 dömdes han af rådstufvurätten i Eksjö till 10 kronors böter, för
det han i onyktert tillstånd den 2 november 1909 aflossa! ett revolverskott
å allmän plats i staden, och ålades därjämte af regementschefen
disciplinstraff för fylleri, vanvårdande af den aktning, krigsman af
andra bör äga m. m. I augusti 1910 erhöll Sterner på egen ansökan
afsked från regementet, men öfverklagade afskedsbeslutet under framhållande
af, att han tvungits begära afsked genom muntlig befallning från
regementschefen. I infordradt yttrande meddelade öfverste C. A. Stålhammar,
att Sterners afskedande varit nödvändigt på grund af hans
olämplighet och oanvändbarhet som underofficer, och att man uppmanat
Sterner själf inlägga om afsked endast för att bespara honom svårigheter
vid sökande af civil anställning. Krigshofrätten fann Sterners
angifvelse icke förtjäna afseende.

Sterner grämde sig mycket öfver afskedet, och efter Krigshofrättens
utslag kom det i början af december 1910 till ett häftigt utbrott,
i det han under tecken al'' stark ångest uppträdde förvirradt och våldsamt.
Han blef då förd till Ponténska hemmet i Korsberga, där han
vårdades från den 9 december 1910 till den 1 mars 1911, under hvilken
tid han yppade religiösa grubblerier med knäfall och uppläsande
af böner och bibelspråk. Efter hemkomsten från Korsberga har han
visserligen mestadels varit bättre, men emellanåt har det kommit på
honom ängslan, då han brukat ''falla ned och bedja till Gud’.

I eu den 4 april 1911 inkommen skrifvelse har nu Sterners hustru
Anna Sterner anhållit, att mannen måtte komma i åtnjutande af pension,
och såsom stöd för denna begäran åberopat, att Sterner tjänstgjort fem
år såsom lönlös sergeant i regementet och att familjen därför måst
sätta sig i skuld.

Angående Sterners sinnestillstånd har förebragts följande utredning.

Redan fyra å fem år före afskedet hade Sterner, enligt flera
kamraters vittnesbörd, visat sig mycket egendomlig, så att han genom
sitt besynnerliga uppträdande ådragit sig de värnpliktigas löje och vanvördnad.
Under sin senaste tjäiistgöringstid vid regementet hade han
medelst eu mindre penningsumma, som han fått genom sitt giftermål,
inköpt en fullständigt värdelös gruffyndighet, som han trodde skulle
gifva honom guld. Då hans bekanta ställde sig skeptiska gent emot
hans förhoppningar härutinnan, förklarade han, att han och en person
i Tyskland voro de enda, som begrepo något i den vägen, samt sade
sig vara född kemist. Han misstänkte alla människor, att de ville göra

Framställning
af Sterners
hustru.

Undersökning
angående
Sterners sinnessjukdom.

4

Medicinal*

gtyrelsens

yttrande.

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 134.

honom utfattig genom att narra från honom hans grufva, och slutligen
blef han så virrig, att det var nästan omöjligt tala med honom. I sin
orubbliga tro på sin stora rikedom och för att demonstrera denna tog
han sig en dag före att slita sönder sex hundrakronsedlar, som han
hade samlat. Dessa storhetsideer framträdde äfven, utan att lian förtärt
alkohol. Tidvis begagnade lian emellertid starka drycker till öfvermått.

Den 2 september 1911 blef Sterner undersökt af t. f. asylläkaren
Birger Norrbin. Sterner visade sig därvid alldeles sakna insikt om sin
sjukdom, i det han endast medgaf, att han varit ''litet för ifrig i sina,
böner’, och ansåg, att orsaken till hans afsked allenast varit förtal al
kamraterna, som voro afundsjuka för att han hade det bättre än de
och höll sig på sin kant. I öfrigt upplyste han, på fråga om han
hörde röster, att han, då han bedt till Gud, liksom fått svar och kunnat
samtala med Gud, samt att han emellanåt hörde ''Guds röst’, då
han var ''försänkt i bön’.

I ett den 10 oktober 1911 afgifvet intyg har Norrbin intygat,
att Sterner lede al en sinnessjukdom, som tagit sin början långt
innan han afskedades från sin tjänst och som tydligen var orsaken till
den oduglighet i tjänsten, som föranledt hans alskedande,

att denna sinnessjukdom, från hvilken Sterner då ej ännu tillfrisknat,
torde vara af degenerativt ursprung, hvilket framginge såväl af
ärftlig belastning som af den omständigheten, att stegringarna i sjukdomen
alltid uppkommit genom en sjuklig bearbetning al yttre händelser,
såsom utslag af en af sinnessjukdom beroende egenhet,

samt att om än förbättring i det sjukliga tillståndet vore att förvänta,
det likväl vore sannolikt, att Sterner med sin sjukliga egenhet aldrig
komme att blifva fullt lämplig för sin forna tjänst såsom sergeant.

Medicinalstyrelsen har afgifvit det utlåtande, att Sterner sedan
liera år lidit af en sinnessjukdom, som utvecklat sig så småningom och
hvars mest framträdande symtom utgjorts af en betydande omdömeslöshet
i förening med misstänksamhet och storhetsideer, hvartill sedermera
kommit religiösa grubblerier med ångest och hallucinationer.
Denna symtomkombination i förening med den smygande utvecklingen
af sjukdomen talade afgjordt för, att denna vore al kronisk, obotlig
art, något som å andra sidan på intet sätt motsades däraf, att tider af
stegring uti sjukdomsbilden växlat med tider af kortvarig minskning i
densamma, då under dessa senare perioder symtomen dock aldrig försvunnit
eller sjukdomsinsikt inträdt. På grund häraf förklarade medicinalstyrelsen,
att det med hänsyn till beskaffenheten af den sjukdom,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

5

hvaraf Sterner lede, ej syntes sannolikt, att han någonsin kunde blifva
så frisk, att han kunde med arbete försörja sig.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hafva Arméförvaitansett
det af handlingarna framgå, att Sterners sinnessjukdom förefun- ninrgaenndeytt‘
nits hos honom redan ett par år, innan han förmåtts ingifva sin afskedsansökan
och denna blifvit beviljad, samt att Sterner i följd af
sjukdomen aldrig kunde blifva fullt lämplig för sin förra tjänst som
sergeant. Då sinnessjukdomen kunde antagas hafva varit orsaken till
det Sterners besynnerliga uppträdande, som i sin ordning föranledt,
att Sterner ansetts icke kunna erhålla fullmakt å sergeantsbeställningen,
syntes skäligt, att åt Sterner — hvilken därest sjukdomen utbrutit först
efter det han erhållit dylik fullmakt, icke kunnat afskedas, med mindre
han, enligt bestämmelserna i § 8 af de genom cirkulär den 22 juni
1877 fastställda grunderna för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, kommit i åtnjutande af pension och fyllnadspension
— borde genom framställning till Riksdagen beredas pension
till belopp motsvarande den för sergeant af andra klassen bestämda
pension och fyllnadspension.

På grund häraf hafva nämnda departement hemställt, att hustru
Sterners ansökan måtte på det sätt bifallas, att Kungl. Maj:t i proposition
till 1912 års Riksdag föresloge Riksdagen medgifva, att Sterner
finge från allmänna indragningsstaten komma i åtnjutande af en årlig
pension till belopp, motsvarande den för sergeant af andra klassen bestämda
pension och fyllnadspension, att på grund af förekomna omständigheter
utgå från och med månaden näst efter den, då Sterner
erhållit afsked.

Statskontoret har tillstyrkt bifall till förevarande ansökning på statskontoret»
sätt arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hem- yttrandeställt.

Sterner, hvilken år 1908 redan tjänstgjort fem år såsom sergeant Departementsutan
att åtnjuta lön såsom sådan, skulle, efter att år 1908 hafva blifvit chefen''
konstituerad till sergeant af andra klassen, under vanliga förhållanden
kunnat med ganska stor visshet påräkna att efter ytterligare två år
erhålla fullmakt å denna beställning och i vederbörlig ordning komma
i åtnjutande af med beställningen följande pensionsförmåner, utgörande
i pension och fyllnadspension tillhopa 780 kronor. Han har emellertid
innan de två årens utgång måst lämna tjänsten, för hvilken han icke
längre var lämplig. Då denna olämplighet dock, enligt hvad utredBxhang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 98 käft. (Nr 134.) 2

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 134.

ningen i ärendet gifver vid handen, haft sin grund i en hos honom redan
ett par år före afskedstagandet förefintlig latent sjukdom, töjde det
förefalla hardt, att Sterner skulle gå miste icke blott om nämnda fullmakt,
som han ifrigt efterlängtat, utan äfven om möjligheten att erhålla
pension, hvilken vore väl behöflig för honom och hans familj.
Då härtill kommer, att Sterner, enligt hvad medicinalstyrelsen upplyst,
sannolikt icke någonsin blir så frisk, att han kan försörja sig
med eget arbete, instämmer jag i arméförvaltningens civila departements
och sjukvårdsstyrelses förslag och hemställer, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att f. d. sergeanten af andra klassen vid Kalmar regemente
Wilhelm Gottfrid Sterner må under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af sjuhundraåttio kronor
att beräknas och utgå från och med septemer månad år 1910.»

Till denna departementschefens af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Konungen lämna nådigt bifall, och skulle proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Ali Söderhjelm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.