Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
1
N:o 129.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående kapitalökning
för fonden för fiskerinäringens befrämjande; gifven
Stockholms slott den 29 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
till kapitalökning för fonden för fiskerinäringens befrämjande för
år 1913 anvisa ett anslag af 116,000 kronor att utgå af lånemedel.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 94 käft. (Nr 129.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre AdelswäRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.
Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t vid 1891 års Riksdag gjord
framställning beviljade Riksdagen på extra stat för år 1892 ett anslag
af 100,000 kronor till inrättande af en fond för fiskerinäringens befrämjande,
från hvilken fond, i mån af tillgång och på vissa af Riksdagen
angifna villkor, lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd för anskaffande
af fiskebåtar och fiskeredskap eller för anläggande af smärre
inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter.
Därjämte medgaf Riksdagen, att inflytande räntor å de från fonden
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 129.
utlämnade lån finge ingå till fonden för att tillsammans med dennas
öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål. För
höjning af fonden har Riksdagen därefter upprepade gånger beviljat
anslag, nämligen år 1899 100,000 kronor, år 1900 100,000 kronor, år
1902 500,000 kronor och år 1905 äfvenledes 500,000 kronor. Sistuämnda
bägge anslag anvisades att utgå med, det förra 100,000 kronor
förskottsvis under år 1902, 100,000 kronor år 1903, 100,000 kronor
år 1904 och 200,000 kronor år 1905 samt det senare 250,000 kronor
för hvardera af åren 1906 och 1907.
Genom nådiga kungörelser den 3 juni 1892, den 19 maj 1893, den
8 februari 1900 och den 12 januari 1904 utfärdades bestämmelser rörande
utlämnande af lån från fonden. Enligt sistnämnda kungörelse skulle
för det på högst tio år fördelade amorteringslånet åtnjutas rån tefrihet
första året, under hvilket lånet innehades, men därefter erläggas tre
procent årlig ränta å oguldet kapitalbelopp.
Hittills hade till fondens förstärkande endast afsatts medel från
statsregleringsfonden.
Med detta system bröt man emellertid vid 1907 års Riksdag, då,
med anledning af Kungl. Maj:ts därom framställda proposition, ändrade
bestämmelser rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande meddelades.
Riksdagen bemyndigade nämligen då riksgäldskontoret att för
hvart och ett af åren 1907—1911 på Kungl. Maj:ts rekvisition till
fonden, i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp, som
funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden -inflytande annuiteter
å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel, med undantag
för år 1907 af redan beviljadt statsanslag, ej mindre bestrida nedan
nämnda ränteutgift till riksgäldskontoret än äfven tillgodose ett årligt
lånebehof af 750,000 kronor. Vidare beslöts, att riksgäldskontoret skulle
af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom medels
öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakades, att för
lån, som från förenämnda för år 1907 afsedda 750,000 kronor utlämnades,
och för samtliga de lån, som efter ingången af år 1908 från fonden
beviljades, räntan skulle utgå efter 3.6 procent, samt att i öfrigt förut
gällande villkor för lån från fonden fortfarande skulle gälla.
Genom nådig kungörelse den 7 augusti 1907 fastställdes de
ändrade bestämmelserna af Kungl. Maj:t.
Jämlikt dessa bestämmelser åtnjutes för hushållningssällskap eller
landsting beviljadt lån från fonden rån tefrihet för första året, under
hvilket lånet innehafves, men därefter erlägges årlig ränta, som, be
-
4 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 129.
träffande lån utlämnadt från det till fondens förhöjning för år 1907
anvisade anslag af 250,000 kronor, skall utgå med 3 procent men eljes
med 3.6 procent. Därest förfallet kapitalbelopp af hushållningssällskap
eller landsting icke inom föreskrifven tid inbetalas, skall å det förfallna
beloppet erläggas 6 procent årlig ränta från förfallodagen, till dess
betalning sker. De, som af hushållningssällskap eller landsting erhållit
låneunderstöd, skola åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss sagts, och får
icke af dem fordras högre ränta än som för låneförmedlarna bestämts.
Efter det härpå Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1910
godkänt förändrade grunder för riksstatens uppställning, enligt Indika
grunder nödig kapitalökning för fonden för fiskerinäringens understöd
för framtiden skulle anvisas såsom anslag å riksstaten samt fondens ränteafkastning
direkt tillföras statsverket, föreslog Kungl. Maj:t 1911 års
Riksdag att till kapitalökning för ifrågavarande fond för år 1912 anvisa
ett anslag af 116,000 kronor, hvilket anslag afsåge att jämte de
för samma år till sammanlagdt 634,000 kronor beräknade amorteringarna
till fonden medgifva en utlåning från fonden under detta år af
750,000 kronor.
Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 30 maj 1911 anmält har
Riksdagen bifallit denna Kungl. Maj:ts framställning.
Inom Göteborgs och Bohus län omhänderhafves låneförmedlingen
af landstingets förvaltningsutskott, hvaremot inom öfriga län hushållningssällskapen
varit låneförmedlare.
Kungl. Maj:t fastställer genom särskilda beslut årligen fondens
fördelning. Under en följd af år har denna bestämts sålunda, att Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län fått för detta län
disponera intill 600,000 kronor och landtbruksstyrelsen för öfriga län
intill 150,000 kronor af fonden; för innevarande år har emellertid
fonden fördelats sålunda, att Göteborgs och Bohus län disponerar ett
belopp af intill 550,000 kronor och öfriga län tillhopa intill 200,000
kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 11 november 1911 har nu landtbruksstyrelsen
gjort framställning om anvisande af medel till utlåning
från ifrågavarande fond äfven efter utgången af innevarande år. I
sammanhang härmed har styrelsen meddelat, hurusom Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län i skrifvelse till landtbruksstyrelsen
den 31 oktober 1911 anfört, att beträffande det behof af
lånemedel, som för år 1912 inom länet förefunnes, landstingets lånenämnd
hemställt, att lika stort belopp som för år 1911 eller 600,000
kronor måtte ställas till förfogande för detta län. För egen del hade
5
Rungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 129.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat, att under de senare åren
summan af de lånemedel, som ur nämnda fond varit utestående hos
länets fiskare, alltjämt ökats, så att den för närvarande utgjorde omkring
2,050,000 kronor. Med beviljandet af 600,000 kronor i lån äfven
för år 1912 skulle fiskarenas skuldsumma till fonden blifva ännu större.
De årliga amorteringarna hade härunder också tilltagit i storlek, så
att 1911 års amortering utgjorde omkring 465,000 kronor, räntan ej
inberäknad, mot omkring 180,000 kronor år 1907. Redan 1912 års
amortering komme att öfverskrida 500,000 kronor. Under sådana förhållanden
syntes det kunna ifrågasättas, om man ej borde söka begränsa
fiskarenas skuldsättning i fonden ungefärligen till den nu uppnådda
summan. Det syntes också med hänsyn till åstadkommandet och
bibehållandet af en god ekonomisk ställning för länets fiskarebefolkning
i dess helhet vara försiktigast att för närvarande söka hålla skuldsumman
inom dess nuvarande omfång. Detta mål skulle till stor del vinnas
genom att minska 1912 års lånesumma till 550,000 kronor.
Säkerligen skulle för år 1912 inkomma låneansökningar intill ett
sammanlagdt belopp, som komme att betydligt öfverstiga den af landstingets
nämnd för fiskarelån begärda summan, och otvifvelaktigt funnes ännu
stort behof för fiskarena att fortfarande upptaga lån för att ytterligare
rusta sig till ett tidsenligt bedrifvande af fisket. Dock syntes det Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som om behofvet af lån i vissa afseenden
minskats. Så syntes vara fallet beträffande anskaffandet af snörpvadar.
Den minskning i behofvet af medel för detta ändamål, som otvifvelaktigt
förefunnes, syntes göra det möjligt, att nya behof framdeles
kunde tillgodoses utan ökning i den nuvarande skuldsumman och syntes
dessutom äfven medgifva ofvannämnda minskning i 1912 års lånesumma,
utan att fara uppstode, att utvecklingen af länets fiskerinäring
därigenom hämmades.
Landtbruksstyrelsen har i sin förenämnda underdåniga skrifvelse
vidare framhållit, att under år 1911 omkring 36 procent af lånebehofvet
inom Göteborgs och Bohus län icke kunnat fyllas till följd af brist på
medel. Största sannolikhet förefunnes, att äfven för år 1913 lika stort
behof af lån ur fonden för fiskerinäringens befrämjande komme att
förefinnas inom Göteborgs och Bohus län som föregående år.
Utöfver de 150,000 kronor, som landtbruksstyrelsen år 1911
haft att utlåna till hushållningssällskap och landsting inom andra län
än Göteborgs och Bohus län, hade lån intill den 11 november 1911 hos
landtbruksstyrelsen sökts till ett sammanlagdt belopp af 82,550 kronor.
Sammanlagda beloppet af de sökta lånen utgjorde sålunda 232,550
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.
kronor. Här kunde således omkring 36.5 procent af den sökta totalsumman
af brist på lånemedel ej beviljas, hvartill också komme att
sannolikt än flera ansökningar skulle hafva till landtbruksstyrelsen ingifvits,
ifall icke kännedomen spridt sig därom, att det på grund af
brist på medel vore omöjligt att under året vidare erhålla några lån.
Inom de öfriga länen före funnes ej, liksom i Göteborgs och Bohus län,
något skäl att genom skärpning i lånevillkoren inskränka utlåningen i
de fall, då låneansökningarna vore af den beskaffenheten, att de kunde
beviljas.
Om också för år 1913 inom Göteborgs och Bohus län, i likhet
med hvad fallet varit år 1912, endast 550,000 kronor skulle ur fonden
för fiskerinäringens befrämjande tagas i anspråk, så komme 200,000
kronor efter all sannolikhet icke att förslå för täckande af lånebehofvet
inom rikets öfriga län; dock syntes det belopp af tillsammans 750,000
kronor, som under hvartdera af senare år utlånats ur denna fond, icke
heller nödvändigt behöfva öfverskridas år 1913; och har därför landtbruksstyrelsen
hemställt om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
om beredande för år 1913 af medel till ifrågavarande fond, så att ur
densamma skulle kunna tillgodoses ett lånebehof af 750,000 kronor.
Statskontoret har uti infordradt underdånigt utlåtande den 19
januari 1912 förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till
landtbruksstyrelsens förevarande framställning.
I sammanhang med detta ärende anser jag mig jämväl böra
meddela, att Göteborgs och Bohus läns landsting i skrifvelse den
31 oktober 1911 gjort underdånig framställning om anvisande af
statsbidrag för bestridande af kostnaderna för och täckande af möjliga
förluster vid fiskerilåneförmedlingen. Häröfver har statskontoret
äfvenledes den 19 januari 1912 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
hos Riksdagen utverka bemyndigande att, där å låneunderstöd, som
från fonden för fiskerinäringens befrämjande utlämnats af hushållningssällskap
eller landsting, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t skulle på
framställning af vederbörande hushållningssällskap eller landsting, äga
att, efter pröfning af de i hvarje fall förekommande omständigheter, af
nämnda fonds medel anvisa hushållningssällskapet eller landstinget godtgörelse
för förlusten med skäligt belopp, hvilket dock icke i något fall
skulle få öfverstiga hälften af den lidna förlusten.
Landtbruksstyrelsen har uti infordradt underdånigt utlåtande, den
28 februari 1912, under uttalande af att den från Göteborgs och Bohus
läns landsting utgångna framställningen, sådan den blifvit af stats
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 129.
kontoret tillstyrkt, förtjänade det största afseende, förordat nådigt bifall
till statskontorets förberörda hemställan, hvarjemte styrelsen anmält,
att tiden icke medgifvit, att från öfriga län, hvilkas fiskeribefolkning
erhållit lån från ifrågavarande fond, inhämta uppgifter rörande storleken
af de förluster, som hushållningssällskap eller landsting tilläfventyrs lidit
i egenskap af låneförmedlare.
Nu omförmälda fråga synes mig dock, med hänsyn till sina konsekvenser
i afseende å andra statens lånefonder, vara af sådan omfattning,
att den icke utan en allsidig utredning kan bringas till afgörande, och
torde det följaktligen tillåtas mig att vid annat tillfälle, sedan dylik
utredning vunnits, underställa frågan Kungl. Maj:ts pröfning.
Jag anser mig därför nu böra inskränka mig till att anhålla om
aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande af det anslag, som
till ökning af fiskerilånefondens kapital erfordras, för att möjliggöra
äfven under år 1913 en utlåning från fonden af 750,000 kronor. Någon
sänkning af det under senare åren från fonden utgående årliga lånebeloppet
torde nämligen nu icke kunna ifrågasättas. I statskontoret
har fondens för utlåning disponibla medel beräknats komma att under
år 1913 uppgå till 634,000 kronor, hvadan alltså det belopp, som för
tillgodoseende af ett lånebehof under nämnda år af 750,000 kronor
skulle erfordras, utgör 116,000 kronor.
I anslutning till mitt anförande till statsrådsprotokollet den 13
januari 1912 i fråga om framställning till Riksdagen beträffande kapitalökning
åt, bland annat, ifrågavarande lånefond, får jag därför hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
till kapitalökning för fonden för fiskerinäringens befrämjande för
år 1913 anvisa ett anslag af 116,000 kronor att utgå af lånemedel.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall och förordnade tillika, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga . .. vid detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Vid protokollet:
Curt Rothlieb.