Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
1
Nr 124.
Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen angående Härnösands
pastorats frigörande från att vara prebende för
biskopen i Härnösands stift; gifven Stockholms slott den
16 februari 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva
dels att Härnösands pastorat må frigöras från prebendeegenskapen och
erhålla egen kyrkoherde med namn af domprost, mot det att församlingen,
jämlikt sitt i ärendet gjorda åtagande, intill utgången af innevarande löneregleringsperiod
tillhandahåller kyrkoherden, förutom fri bostad, en årlig
lön af minst 8,500 kronor, med skyldighet för kyrkoherden att hålla
och själf aflöna ständigt ämbetsbiträde,
dels ock att till biskopen i Härnösands stift må från den tid, Härnösands
pastorat frigöres från sin egenskap att vara prebende till nämnde
biskop, i ersättning för afkomsten af prebendet från biskopslöneregleringsfonden
utgå ett belopp af 2,073 kronor 88 öre för år räknadt.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg anförde:
Härnösands Spörsmålet om indragning af de biskoparna anslagna prebendepastofrTörand.
'' raten bär alltsedan midten af förra århundradet varit föremål för stats
från^att
vara makternas uppmärksamhet. I många fall har också sådan indragning
PbUkodenff kommit till stånd. Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla en uppHämösands
kommen fråga om indragning af det biskopen i Härnösands stift på lön
?tift- anslagna prebendet, vill jag emellertid, innan jag närmare ingår på inne
hållet
af handlingarna i detta ärende, i korthet redogöra för frågans allmänna
läge.
I underdånig skrifvelse den 18 mars 1857 (nr 42), vid hvilken tid de
flesta biskoparna ännu hade mer än ett prebendepastorat kvar, yttrade Rikets
ständer i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att
de ansåge biskopsprebendena icke vara behöfliga för beredande af tillfälle
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
till pastoralvård för biskoparna, och att dessa prebenden därför borde upphöra,
och anhöllo Ständerna för den skull, att i det förslag till lönereglering
för biskoparna, som komme att föreläggas Ständerna, aflöning måtte
upptagas åt särskilda kyrkoherdar i prebendepastoraten.
I nådig proposition den 16 december 1859 (nr 63) föreslog därefter
Kungl. Maj:t Rikets ständer att antaga vissa »grunder för reglering af
biskoparnas aflöning». Detta förslag innefattade, bland annat, att, om efter
skedd utredning biskopslönen befunnes öfverstiga det belopp, densamma
enligt vissa angifna grunder borde utgöra, med så stort värde, som motsvarade
af kastningen af ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat,
detta eller dessa borde skiljas därifrån och pastor tillsättas därstädes
i den ordning, som för regala gäll vore stadgad, dock att för hvarje
biskopsstol ett prebendepastorat blefve som sådant bibehållet. Därest
biskopslönen öfversköte det för densamma bestämda värdet med större belopp
än som motsvarade inkomsten af därifrån skilda prebendepastorat,
skulle Kungl. Maj:t bestämma, hvilka inkomster ytterligare borde därifrån
afskiljas. Dessa skulle ingå till statskontoret att under titel »biskopslöneregleringsfonden»
redovisas och användas till utjämnande af annan biskopslön.
Vidare skulle, så snart Kungl. Maj:t funne biskopslöneregleringsfondens
årliga inkomst uppgå till det belopp, att af densamma ersättning
kunde lämnas till biskop för prebendepastorat, som borde, men förut icke
kunnat skiljas från tjänsten och förses med egen kyrkoherde, nådig befallning
gifvas om verkställande däraf, hvarvid i valet mellan flera företrädesvis
skulle bestämmas prebendepastorat i stift, där mer än två sådana vore
anslagna biskopen på lön. Slutligen skulle, enligt samma förslag, biskopslöneregleringsfondens
årliga inkomster ej få disponeras till annat än ofvan
angifna ändamål, hvaremot å densamma uppkommande behållningar skulle
få af Kungl. Maj:t användas till sådana utgifter, som kunde blifva en nödvändig
följd af den föreslagna löneregleringen eller tjäna till dess fortskyndande.
I skrifvelse den 29 oktober 1860 anmälde Rikets ständer, att Ständerna
godkände de grunder, som Kungl. Maj:t sålunda framlagt, dock med den
ändring att tillsättning af indraget prebendepastorat borde ske i den ordning,
som tillämpats, innan pastoratet blef prebende.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt
ifrågavarande ändring, blefvo biskoparnas löner enligt berörda grunder
reglerade genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Hvarje biskop
behöll därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands
stift, som fingo behålla två hvardera. Af dessa indrogs det ena, för
biskopen i Linköping år 1885 och för biskopen i Härnösand år 1886, till
4
Kungl, Maj.ts Nåd. Proposition Nr 124.
följd hvaraf åt enhvar af rikets biskopar nu är anslaget ett prebendepastorat,
med undantag för biskopsämbetet i Luleå, åt hvilket icke anslogs
något prebende alls, då detsamma genom nådigt beslut den 27 oktober
1903 inrättades.
Hvad sårskildt angår biskopen i Härnösand, om hvars löneförmåner i
det följande blir tal, fastställdes lönereglering för honom genom nådigt
beslut den 16 april 1870, däri föreskrefs, bland annat, att biskopen skulle
åtnjuta räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och kronotionden från
Ytterlännäs och Bjärtrå socknar.
Innan löneregleringarna för biskoparna påbörjades, hade emellertid
Rikets ständer i skrifvelse den 12 juni 1866 (nr 72) anhållit, att Ivungl.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke samtliga prcbcndepastorat kunde, i
den mån innehafvarna afginge, indragas, samt att Kungl. Maj:t i sådant fall
ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet jämte förslag till ersättning
åt vederbörande för de löneinkomster, som utginge från dessa pastorat.
Med anledning af en utaf prästeståndet till Kungl. Maj:t aflåten särskild
framställning inhämtade Kungl. Maj:t i skrifvelse den 21 augusti 1868 (nr
4) Kyrkomötets mening uti ifrågavarande ärende, och tillstyrkte Kyrkomötet
i sitt underdåniga svar den 24 september 1868 bifall till Ständernas
anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten måtte indragas. I
anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt cirkulär den 28
april 1882, att hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af
ämbete eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat
är förenadt, skulle vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslöte,
afträda prebendepastorat mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten
förenade lönen till det belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet
funnes i lönestaten upptagen eller vid löneregleringen beräknad.
Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t till 1893 års Riksdag framlagd
proposition angående upphörande af prebendenaturen för ett till viss
lektorstjänst på lön anslaget pastorat i Göteborgs stift uttalade Riksdagen
i den skrifvelse, hvari nämnda framställning bifölls, att Riksdagen ansåge
önskligt, att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.
Äfven Kyrkomötet biföll Kungl. Maj:ts framställning i samma
ärende och erinrade därvid om sitt nyss omnämnda, år 1868 afgifna yttrande
angående prebendepastoratens indragning.
I nådig proposition till 1909 års Riksdag (nr 123) föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen, bland annat, att, under förutsättning af Kyrkomötets bifall,
medgifva, att indragning af de återstående biskopsprebendena finge,
i den ordning Kungl. Maj:t pröfvade skäligt bestämma och enligt den
ersättningsgrund, som i förberörda nådiga cirkulär den 28 april 1882
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
tunnes angifven, successivt genomföras med anlitande af biskopslöneregleringsfondens
inkomster. Denna Kungl. Maj:ts framställning vann emellertid
icke Riksdagens bifall.
Af den vid sistnämnda proposition fogade utredningen framgår, att
kammarkollegium och statskontoret i underdånigt utlåtande den 18 mars
1898 förklarat sig på anförda grunder icke hafva funnit någon betänklighet
mot att tillstyrka en fullständig indragning af biskopsprebendena, i den mån
erforderliga tillgångar kunde beredas till ersättning åt biskoparna för den
afkomst af prebendepastoraten, som vid löneregleringen blifvit påräknad.
Med anledning åt en till Kungl. Maj:t ingifven ansökning, däri Härnösands
församling enligt beslut å kyrkostämma den 27 maj 1907 anhållit
om frigörelse från prebendeegenskapen, erhöllo genom nådig remiss den
16 juli 1907 kammarkollegium och statskontoret i uppdrag att öfverväga
äfven denna fråga i samband med det åt berörda båda ämbetsverk något
tidigare, den 4 juni 1907, gifna uppdraget att afgifva utlåtande, huruvida
och i hvad mån biskopslöneregleringsfonden dåmera skulle, utan tillgripande
af dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till indragning af
biskopsprebendena och, i händelse medlen icke försloge till samtidig indragning
af dem alla, i hvilken ordningsföljd indragning af dem lämpligen
borde med anlitande af dessa medel genomföras. I underdånigt utlåtande
den 11 oktober 1907 uttalade ämbetsverken, att fondens tillgångar ännu
icke tilläte en samtidig indragning af alla biskopsprebendena, samt att
ämbetsverken beträdande den ordningsföljd, hvari en successiv indragning
borde ske, ansåge Härnösands pastorat böra komma i främsta rummet.
Jag öfvergår nu till den framställning om indragning af det biskopen
i Härnösands stift på lön anslagna prebendet, som jag i inledningen till
mitt anförande berörde.
I en vid 1909 års Kyrkomöte väckt motion föreslogs, att Kyrkomötet
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t uttala, att Kyrkomötet icke hade något
att erinra mot, att Härnösands församling frigjordes från sin egenskap
af prebendeförsamling till biskopen i Härnösand, och att biskopslöneregleringsfondens
medel i den utsträckning, som erfordrades, därför anlitades.
Efter erinran att ofvannämnda nådiga proposition till 1909 års Riksdag
blifvit af Första Kammaren bifallen men af Andra Kammaren afslagen,
anfördes i motionen vidare:
Den diskussion, som vid nämnda Riksdag förts i ämnet, hade tydligt gifvit vid
handen, att motståndet icke riktade sig mot den del af förslaget, som gällde prebendepastoraten,
utan att denna fråga fortfarande torde kunna påräkna anslutning inom
Riksdagen. Kyrkomötet, som genom beslut år 1868 och år 1893 uttalat sig för in
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 124.
dragning af prebendepastoraten, torde ännu mindre nu hafva något att i sak däremot
erinra. Den omständigheten, att biskopslöneregleringsfondens tillgångar icke för närvarande
medgåfve samtliga biskopsprebendens indragning, borde icke behöfva ställa
hinder i vägen för vidtagande af en successiv indragning, och detta ^så mycket mindre
som indragning icke öfverallt ansåges lika angelägen. Det önskemal, som i motionen
mest åsyftades, vore lösgörandet af Härnösands pastorat från dess natur af prebende
till biskopen i Härnösand. Betydelsen däraf vore stor för Härnösands församling
med dess omkring 10,000 medlemmar. Och församlingen hade ock med ord
och handling visat, att den lifligt önskade att i detta hänseende vinna samma själfständiga
ställning som flertalet öfriga församlingar. Men betydelsen af detta lösgörande
vore törhända icke mindre för Härnösands stift och dess stiftsstyrelse, som i en domprost
kunde vänta sig erhålla en värdefull förstärkning och en i kyrkliga frågor sakkunnig
ständig vice ordförande. Den ekonomiska sidan af saken torde icke behöfva
afskräcka. Den årliga utgift, pastoratets frigörelse från prebendenaturen skulle åsamka
biskopslöneregleringsfonden, inskränkte sig till 2,794 kronor 42 öre, en summa ringa
nog emot det gagn, som däraf kunde väntas, och ringa nog jämväl vid sidan af de
numera till rätt afsevärda belopp uppgående årsinkomster, som beräknats för fonden.
Med anledning af denna motion anmälde Kyrkomötet i underdånig
skrifvelse den 24 november 1909, att Kyrkomötet icke hade något att erinra
mot, att Härnösands församling medelst anlitande af biskopslöneregleringsfondens
tillgångar för erforderlig lönefyllnad åt biskopen frigjordes
från sin egenskap af prebendeförsamling till biskopen i Härnösands
stift.
Efter härå erhållen nådig remiss anmodade kammarkollegium och
statskontoret, hvilka anbefallts att i ärendet afgifva gemensamt utlåtande,
domkapitlet i Härnösand att uppgöra förslag till de löneförmåner, som
skäligen ansåges böra tillkomma kyrkoherden (domprosten) i det från
prebendeegenskapen frigjorda Härnösands pastorat, att öfver berörda förslag
låta inhämta pastoratsbornas yttrande, samt att vid insändande af
dessa handlingar bifoga dels eget underdånigt utlåtande, dels ock biskopens
särskilda underdåniga yttrande beträffande storleken af det vederlag, som
i händelse af prebendets frånskiljande borde utgå för utfyllande af biskopslönen
till stadgadt belopp.
På grund häraf föreslog domkapitlet församlingen att vidhålla och förnya
sitt förberörda å kyrkostämma den 27 maj 1907 i ämnet fattade beslut.
Domkapitlet föreslog sålunda, att kyrkostämman ville besluta, dels att hos Kung!
Maj:t hemställa, att Härnösands församling måtte frigöras från prebendeegenskapen och
erhålla egen kyrkoherde, och att i sammanhang härmed Kungl. Maj:t måtte med ändring
af nådiga brefvet den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i Härnösands
stift i nåder förklara, att icke blott räntan af ett mantal Dtanö utan äfven sa stor del
af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som motsvarade 48 tunnor eller
302 ''kubikfot 4 kannor, */b råg och 4/B korn, såsom kronotionden i Västernorrlands lan
vanligen utgiuge, skulle frånskiljas biskopsstolen och tilläggas kyrkoherdelönen i Härnö
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
sand mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden, dels att, under förutsättning
af Kungl. Maj:ts bifall till hvad i förra punkten begärdes, intill nästa löneregleringsperiods
början — löneregleringen för Härnösands pastorat utgår den 1 maj
1919 — garantera kyrkoherden, förutom fri bostad, en årlig lön af minst 8,500 kronor,
dock med det villkor att kyrkoherden ålades att själf hålla ständigt ämbetsbiträde.
A kyrkostämma den 7 mars 1910 godkände församlingen enhälligt
domkapitlets förslag.
Biskopen i stiftet E. Lönegren har i ärendet yttrat:
I likhet med sin företrädare, biskop Martin Johansson, och på samma grunder,
som denne inför Kungl. Maj:t flera gånger utförligt framlagt, hyste biskopen den bestämda
öfvertygelsen, att Härnösands församlings redan för flera årtionden sedan framburna
och sedan upprepade gånger, nu senast å kyrkostämma den 7 mars 1910 vidhållna
önskan att varda skild från sin natur af prebende till biskopen i Härnösand
borde snarast möjligt villfaras. Ur församlingsvårdens synpunkt vore uppenbart, att
en stadstörsamliug med inemot 10,000 medlemmar måste anses mindre väl tillgodosedd,
om deu allt framgent skulle till föreståndare och ledare hafva blott vice pastorer,
äfven om dessa utsäges bland de bäst vitsordade af stiftets obefordrade prästmän. Ur
stiftsstyrelsens synpunkt hade förslaget eu icke mindre betydelse. Domkapitlet hade
för närvarande på grund af en medlems sjukdomsförhinder, hvithet torde vara i åtskilliga
år, ej mer än 4 ledamöter, förutom biskopen, och af dessa 4 allenast en prästerlig.
Det vore uppenbart, att en förstärkning här vore högeligen af behofvet påkallad. Och
då biskopen genom sina många och långa visitationsresor nödgades vara ganska mycket
frånvarande från stiftsstaden, så framstode behofvet af en ständig vice ordförande så
mycket mera påtagligt. Eu sådan skulle vinnas genom inrättandet af ifrågavarande
domprostbefattning. Det otillfredsställande i domkapitlets nuvarande sammansättning
framstode som mest ögonskenligt vid en biskopsvakans, då, såsom varit fallet under
nära 19 månader, domkapitlet bestått af allenast 4 lektorer. Om sålunda ur dessa
synpunkter församlingens frigörande från prebendenatur och inrättandet af en domprostbefattning
i Härnösand måste anses hafva starka skäl för sig, så vunne dessa
skäl i styrka genom den relativt obetydliga kostnad, som genom denna förändring
skulle drabba såväl församlingen som det allmänna, här biskopslöneregleringsfonden.
Den lön af 8,500 kronor, som genom församlingens förnyade åtagande under vissa
villkor tillförsäkrades en blifvande domprost, vore visserligen med de särdeles dyra
lefnadsomkostnader, som rådde i Härnösand, och i betraktande af skyldigheten att hålla
ständigt ämbetsbiträde, icke alltför rundligt tilltagen, hvilket jämväl framginge af en
jämförelse med det löneregleringsförslag, som af Kungl. Maj:t förelagts 1910 års Riksdag.
Biskopen ville dock af praktiska skäl tillstyrka, att förslaget äfven i denna del
godkändes, då det ej afsåge så synnerligen lång tidsperiod. För församlingen blefve
denna löneutgift endast obetydligt mera kännbar än den motsvarande utgift, som församlingen
för närvarande vidkändes. Beräknade man de nu utgående pastoralierna
till 4.600 kronor, inkomsten af lönejord, som vore utarrenderad för hela den tid konventionen
omfattade, till 1.368 kronor samt den till domkyrkoadjunkten nu direkt utgående
aflöningen till 1,500 kronor, så vunnes eu summa af 7,468 kronor. Tillädes
ytterligare de två poster, räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken och 48 tunnor
kronotionde från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar, som församlingen förutsatte få anslagna
till en blifvande domprostlön, så vunnes ytterligare en summa, som af lands
-
8
Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 124.
kontoret i Västernorrlands län enligt 1909 års medelmarkegångspris uträknades till
846 kronor 22 öre. Efter sammanläggning af de sålunda beräknade lönebeloppen
framginge en lönesumma af 8,314 kronor 22 öre eller ett belopp, som med allenast
185 kronor 78 öre understege det nu föreslagna och erbjudna. För så lindrig kostnad
syntes sällan en så pass omfattande och betydelsefull pastoral reglering kunna genomföras.
I detta sammanhang ansåge biskopen sig böra såsom sin mening uttala, att
den förutsättning, på hvilken församlingen byggde, eller att Kungl. Maj:t medgåfve,
att de ofvanberörda löneposterna, som bevisligen redan år 1602 anslagits till kyrkoherden
i Härnösand, men som sedermera kommit att ingå i biskopslönen, måtte öfverflyttas
från denna till domprostlöneu, vore alldeles rättvis och billig. Visserligen hade
gjorts gällande att, då dessa poster icke vid löneregleringen för kyrkoherden i Härnösand
den 4 december 1868 i lönen inräknades, hinder skulle möta för en ändring
härutinnan under gällande löneregleringsperiod. I likhet med kammarkollegium och
statskontoret i deras underdåniga utlåtanden den 22 maj 1885 och likaledes den 11
oktober 1907 kunde biskopen icke finna hinder föreligga för en sådan restitution, då
medel att fylla uppkommande brist i biskopslönen stode till disposition i biskopslöneregleringsfonden,
och innehafvaren af biskopslönen förklarade sig icke hafva något att
erinra mot den föreslagna ändringen. I fråga till sist om den ersättning, som borde
tillerkännas biskopen i Härnösand för de löneförmåner, hvilka hau genom pastoratets
frigörande från prebendenaturen ginge förlustig, så vore enligt nådiga cirkuläret
den 28 april 1882 först att räkna med det belopp, hvartill vid lönereglering för biskopen
åtkomsten af pastoratet upptagits. Detta belopp utgjorde enligt de centrala
myndigheternas ofvanberörda underdåniga utlåtanden 2,073 kronor 88 öre. Därtill
komme då den ersättning, som gifvetvis skulle tillerkännas biskopen, därest ofvanberörda
delar af den nuvarande egentliga biskopslönen från denna åter disponerades
till kyrkoherdelönen i enlighet med deras ursprungliga karaktär. För afgörande af
denna ersättnings belopp gäfve nyssberörda nådiga cirkulär enligt biskopens mening
icke någon ledning, då däri endast angåfves beräkningsgrunden för den del af biskopslönen,
som biskop enligt samma cirkulär vid prebendes afskrifning vore skyldig att
afträda. Men sa vore med nu ifrågavarande ränta och del af tionde icke förhållandet.
Den enda med billighet öfverensstämmande normen syntes biskopen vara den, att
ersättningen till biskopen borde motsvara den vinst, som församlingen gjorde genom
den erhållna delen af biskopslönen. Utginge man då vid kalkyleringen från 1909
års medelmarkegångspris, så tedde sig beräkningen, enligt uppgifter från landskontoret,
sålunda:
Räntan af ett mantal Utanö ............................................. kronor 81: 81
Del af krouotionden frän Ytterlännäs och Bjärtrå:
15,83 hektoliter råg å 10: 21 ............................ 161: 62
63,31 hektoliter korn å 9: 14 .............................. 578: 65
Forsellöuersättning ................................................ 24: 14 » 764: 41
Summa kronor 846: 22
Då denna summa komme att öfverföras från biskopslönen till kyrkoherdelönen,
därest framställningen därom bifölles, syntes billigheten fordra, att motsvarande belopp
eller 846 kronor 22 öre tillerkändes biskopen såsom lönefyllnad. Både man
då detta belopp till förut uppgifven ersättning för kyrkoherdelöuen eller 2,073
kronor 88 öre, uppkomme ett totalbelopp af 2.920 kronor 10 öre, hvilket syntes
vara det belopp, som ur biskopslöneregleringsfonden borde tillerkännas biskopen så
-
9
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
som ersättning för genom och i sammanhang med prebendets upphäfvande mistade
löneförmåner. Med stöd af hvad nu anförts hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes
bestämma, att Härnösands pastorat skulle frigöras från prebendeegenskapen och
erhålla egen, i den ordning som för regala pastorat vore fastställdt,'' tillsatt kyrkoherde
med namn af domprost, under villkor att församlingen intill nästa löneregleringsperiods
början förutom fri bostad garanterade kyrkoherden en årlig lön af minst 8 500
kronor; att kyrkoherden skulle hålla och själf aflöna ständigt ämbetsbiträde; att med
ändnng af nådiga brefvet den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i
Härnösands stift räntan af ett mantal Dtanö samt så stor del af kronotionden, som
motsvarade 15,83 hektoliter råg och 63,3 1 hektoliter korn, såsom kronotionde!] i Västernorrlands
län vanligen utginge, skulle frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherdelönen
i Härnösands pastorat; samt att biskopen i Härnösands stift såsom ersättning
för det honom frångångna pastoratet samt hemmansräntan och kronotionden skulle
ur biskopslöneregleringsfonden erhålla ett ärligt anslag af 2,920 kronor 10 öre.
Domkapitlet har I sitt den 13 april 1910 afgifna utlåtande anfört:
Domkapitlet hade dels uti den 7 augusti 1907 afgifvet underdånigt yttrande
rörande indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten hemställt, att indragning.
af Härnösands prebendepastorat finge framför de öfriga biskopsprebendena
i .riket äga rum, dels ock i den 11 september 1907 afgifvet underdånigt utlåtande
närmare augifvit de villkor och förutsättningar, under hvilka domkapitlet ansåge en
sådan indragning kunna och böra ske. Sedan domkapitlet afgifvit detta underdåniga
utlåtande, både intet inträffat, som förringat betydelsen af de skäl, som för domkapitlet
varit bestämmande, men väl ytterligare vunnen erfarenhet ännu mera bekräftat desamma.
^ Domkapitlet kunde därför inskränka sig till att i anslutning till biskopens
underdåniga utlåtande och på däri anförda skäl i hufvudsak återupprepa det ofvan
relaterade underdåniga utlåtandet, allenast med en af senare markegångssättning motiverad
jämkning i ett ersättningsbelopp. Domkapitlet instämde sålunda i den af biskop
Lönegren gjorda hemställan.
Kammarkollegium och statskontoret hafva den 21 oktober 1910 afgifvit
gemensamt utlåtande i ärendet och därvid anfört:
Såsom i ofvannämuda motion omförmäldes, hade Kungl. Maj:t i nådig proposition
den 5 mars 1909 under förutsättning af Kyrkomötets bifall föreslagit Riksdagen medgifva,
bland annat, att indragning af de återstående biskopsprebendena finge, i den
ordning Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund, som
funnes angifven i nådiga cirkuläret den 28 april 1882, successivt genomföras med anlitande
af biskopslöneregleringsfondens inkomster. I det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet hade erinrats, dels hurusom Riksdagen vid flera tillfällen uttalat
önskvärdheten af att ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indro^es,
och dels hurusom Kungl. Maj:t redan den 28 april 18>2 genom förberörda nådiga cirkulär
förordnat, ait hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af ämbete
eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenadt,
skulle vara skyldig att, om ock när Kungl. Maj:t så beslutade, afträda prebendepastorat
mot fyllnad i den med äril betet eller tjänsten förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten
af prebendepastorat et funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.
Hvad särskildt angiuge frågan om Härnösands församlings skiljande från
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 91 höft. (Nr 124.) 2
10 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 124.
prebendeegenskapen, så hade, enligt hvad berörda statsrådsprotokoll gåfve vid handen,
denna fråga utgjort föremål för uttalanden af kammarkollegium och statskontoret dels
den 22 maj 1885 och dels den 11 oktober 1907. Vid båda dessa tillfällen hade
ämbetsverken uttalat sig för indragning af Härnösands pastorat samt tillstyrkt, att icke
blott räntan af ett mantal Utanö, utan äfven så stor del af kronotionden från Ytterlännäs
och Bjärtrå socknar, som motsvarade 48 tunnor eller 302 kubikfot 4 kannor,
V- råg och 4/5 korn, skulle frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherden i Härnösand
mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden. Ämbetsverken hade
ansett denna ersättning höra beräknas efter de ä hemmansränta!! och kronotionden
vid löneregleringen beräknade värdena tillhopa 720 kronor 54 öre; och da på sin tid
biskopen, med instämmande af domkapitlet och Rungl. Majits befallningshafvande,
hemställt, att samma ersättning måtte beräknas efter 1906 års medelmarkegångspns
till 814 kronor 96 öre, hade ämbetsverken i underdåniga utlåtandet den 11 oktober
1907 i detta hänseende särskilt framhållit, att då ifrågavarande hemmansränta och
kronotionde ansetts rätteligen vara att betrakta såsom eu biskopens löneförmån i hans
egenskap af kyrkoherde i Härnösands pastorat och förty rätteligen böra i sammanhang
med pastoratets befrielse från prebendeegenskapen afskiljas från biskopsstolen och tillläggas
kyrkoherdelönen, ersättning för mistningen af samma löneförmån också borde
beräknas efter enahanda grunder som ersättningen för själtva kyrkoberdelöneu d. v. s.
jämlikt nådiga cirkuläret den 28 april 1882 efter det vid löneregleringen beräknade
värdet. Enligt ämbetsverkens mening borde alltså det ersättningsbelopp, som vid indragning
af Härnösands prebende skulle utgå till biskopen, bestämmas till ett mot åtkomsten
af prebeudet svarande belopp af 2,073 kronor 88 öre samt ofvan omförmälda
vederlag för frångången hemmansränta och tionde till 720 kronor 54 öre eller sammanlagdt
2,794 kronor 42 lire. I ofvan åberopade statsrådsprotokoll hade också af föredragande
departementschefen uttalats, att af biskopsprebendena syntes honom indragning af
Härnösands prebendepastorat, hvilken enligt kammarkollegii och statskontorets beräkning
skulle betinga eu årlig utgift från biskopslöneregleringsfonden af endast 2,794 kronor
42 öre, vara den för närvarande mest angelägna och därför böra snarast möjligt företa«as
både med hänsyn till församlingarnas behof af egen kyrkoherde, till hvars aflönande
de jämväl anslagit erforderliga medel, och stiftets behof af eu vice preses i
domkapitlet. . ,
Behållningen å biskopslöneregleringsfonden, som den 31 december 1907 utgjorde
724,934 kronor 16 öre, utbalanserades i 1909 års räkenskaper med 792,664 kronor 54
öre.’ Under åberopande af hvad nu och tillförene blifvit rörande den föreliggande frågan
anfördt och under erinran att enligt nådiga brefvet den 16 april 1870 kyrkoherdelönen
i Härnösands pastorat blifvit tilltörsäkrad biskopen i Härnösands stift endast tillsvidare
och intill dess annorlunda förordnades, finge ämbetsverken alltså hemställa, det
täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att till biskopen
i Härnösands stift finge från den tid, Härnösands prebendepastorat indroges samt räntan
af ett mantal Utanö i Högsjö socken och af kronotionden från Ytterlännäs och
Bjärtrå socknar 15,83 hektoliter råg och 63,3 1 hektoliter korn frånskildes biskopslönen,
i ersättning för dessa löneförmåner årligen från biskopslöneregleringsfonden utgå
ett belopp af 2,794 kronor 42 öre.
Genom resolution den 31 mars 1911 förklarade emellertid Kungl.
Maj:t den i ärendet omförmälda räntan åt ett mantal Utanö i Högsjö socken
och af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar 15,83 hek
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
toliter råg och 63,31 hektoliter korn icke höra frånskiljas biskopsstolen
mot ersättning ur biskopslöneregleringsfonden och tilläggas kyrkoherdens
i Härnösands församling löneförmåner, och anbefalldes i sammanhang härmed
domkapitlet att infordra och till Kungl. Maj:t med eget underdånigt
utlåtande insända Härnösands församlings underdåniga yttrande, huruvida
församlingen äfven för det fall, att ofvannämnda ränta och kronotionde
icke finge disponeras såsom bidrag till kyrkoherdens i Härnösand aflöning,
vidhölle sitt i ärendet den 7 mars 1910 fattade beslut att intill löneregleringsperiodens
slut garantera kyrkoherden eu årlig lön af 8,500 kronor.
Församlingens kyrkoråd, till hvilket ärendet öfverlämnats för förberedande
behandling, anförde med anledning häraf:
Kyrkorådet ansåge det visserligen högeligen önskvärd!, att församlingen kunnat
besparas denna ökade utgift, så mycket mer som församlingen för sin åsikt, att en ursprungligen
till kyrkoherdelönen obestridligen anslagen ränta och kronotionde vid den
reglering, som nu vore å bane, billigtvis borde afskiljas från biskopsstolen och till
kyrkoherdens lön återställas, fått stöd af samtliga i ärendet hörda myndigheter. Men
då den omorganisation det gällde att främja vore så betydelsefull och eventuell vägran
från församlingens sida att vidkännas den ökade utgiften sannolikt skulle äfventyra
för lång tid framåt hela den viktiga, länge eftersträfvade frigörelsen från prebendeinstitutionen,
så ansåge kyrkorådet sig förpliktadt att tillstyrka, det församlingen äfven
under det förändrade läge, hvari frågan komme, därest Kungl. Maj:t icke funne
sig böra tillåta omförmälda räntas m. in. afskiljande från biskopsstolen och tilläggande
till kyrkoherdelönen i Härnösand, vidhölle sitt den 7 mars 1910 fattade beslut att intill
löneregleringsperiodens slut garantera kyrkoherden en årlig lön af 8,500 kronor
med i öfrigt oförändrade bestämmelser och villkor. Kyrkorådet ville såsom ett ytterligare
skäl för detta sitt tillstyrkande framhålla, att denna ökning i utgiftssumman
icke afsåge all framtid utan allenast de sex år, som läge mellan den 1 maj 1913 eller
den tidpunkt, då en kyrkoherde tidigast torde kunna tillträda sin befattning, och den
1 maj 1919, från hvilken dag ny lönereglering skulle tillämpas. Det funnes all anledning
antaga, att i denna nya lönereglering nu omskrika ränta och kronotionde skulle
återställas till kyrkoherdelönen.
Kyrkostämman beslöt enhälligt den 15 maj 1911 att i detta ärende
afgifva följande underdåniga yttrande: Kyrkostämman, som i allo delade den
uppfattning, som af kyrkorådet i ärendet uttalats, förklarade sig vidhålla sitt
den 7 mars 1910 fattade beslut att garantera kyrkoherden i Härnösand under
återstående tiden af löpande löneregleringsperiod en lön af 8,500 kronor
under förut angifna villkor och förutsättningar, äfven om räntan af Utanö
och viss del af kronotionden från Ytterlännäs och Bjärtrå socknar icke
blefve frånskilda från biskopsstolen och tillagda kyrkoherdelönen.
Domkapitlet afgaf härefter underdånigt yttrande och anförde:
Domkapitlet vidhölle, hvad domkapitlet förut i saken hemställt, men då församlingen
nu, äfven för det fall att ifrågavarande ränta och kronotionde icke blefve
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
frånskilda biskopsstolen och tillagda kyrkoherdelönen, garanterat kyrkoherden under
återstående tiden af nuvarande löneregleringsperiod en årlig lön af 8,500 kronor, hade
domkapitlet ej något att erinra däremot, att ändring med afseende å dispositionen af
meranämnda ränta och kronotionde ej vidtoges.
Departe- Den i ärendet förebragta utredningen synes mig gifva vid handen, att
men eu. fr^gan om indragning af Härnösands prebendepastorat är synnerligen angelägen,
och att indragningen därför bör snarast möjligt företagas både
med hänsyn till Härnösands församlings behof af egen kyrkoherde och
stiftets behof af en vice ordförande i domkapitlet. De för indragningens
genomförande erforderliga penningmedlen böra gifvetvis utgå ur biskopslöneregleringsfonden.
Frågan om öfverflyttande af hemmansräntan från Utanö och kronotionden
från Ytterlännäs och Bjärtrå från biskopen till kyrkoherden har
genom Kungl. Maj:ts förberörda beslut den 31 mai*s 1911 förfallit. Sedan
församlingen det oaktadt erbjudit sig att garantera den nye kyrkoherden
en årsinkomst af 8,500 kronor, kan saken i allt fall genomföras.
I ärendet har föreslagits, att ersättningen till biskopen i stiftet för förlusten
af själfva prebendepastoratet skulle bestämmas till ett mot afkomsten
af prebendet svarande belopp af 2,073 kronor 88 öre. Häremot har
jag ej funnit något att erinra.
Jag får sålunda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva
dels att Härnösands pastorat må frigöras från prebendeegenskapen
och erhålla egen kyrkoherde med namn
af domprost, mot det att församlingen, jämlikt sitt i
ärendet gjorda åtagande, intill utgången af innevarande
löneregleringsperiod tillhandahåller kyrkoherden, förutom
fri bostad, en årlig lön af minst 8,500 kronor,
med skyldighet för kyrkoherden att hålla och själf aflöna
ständigt ämbetsbiträde,
dels ock att till biskopen i Härnösands stift må från
den tid, Härnösands pastorat frigöres från sin egenskap
att vara prebende till nämnde biskop, i ersättning
för afkomsten af prebendet från biskopslöneregleringsfonden
utgå ett belopp af 2,073 kronor 88 öre för
år räknadt.
Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
13
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 124.
Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proposition
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, ad åtas
till Riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Fredr. Lagerfelt.