Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
1
Nr 122.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående löneregleringar
för prästerskapet i föreslagna nya församlingar i
Stockholm; gifven Stockholms slott den 9 februari 1912.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
förklara hinder icke möta för
att, därest beslut fattas om delning af Katarina församling i Stockholm
i två eller flera församlingar med eget prästerskap, löneregleringar
för prästerskapet i de nya församlingarna må i enlighet med de grunder,
som stadgas i nådiga förordningen angående ordnande af prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm aflöning den 1 november 1872,
fastställas för tiden till den 1 mai 1926.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Fridtjuv Berg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 89 höft. (Nr 122.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
Löneregleringar
för
prästerskapet
i föreslagna
nya församlingar
i
Stockholm.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
februari 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Berg, anförde härefter:
Hos Kungl. Maj:t har Katarina församlings kyrkoråd, enligt af församlingen
erhållet uppdrag, anhållit om stadfästelse af församlingens å
kyrkostämma den 16 december 1908 fattade beslut i fråga om församlingens
delning och därmed sammanhängande frågor, hvilket beslut innehåller,
att den del af församlingen, som begränsas af Stadsgården, Danviken,
Hammarbysjö, Götgatan, Ringvägen och Ren-tjärnasgatan, skulle
blifva en själfständig församling från den 1 maj 1911,
att den sålunda beslutade församlingen, som skulle hafva Sofia kyrka
till församlingskyrka, skulle kallas Sofia församling,
att Sofia församling skulle erhålla af förutvarande Katarina församling
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
uppfördt församlingshus med expeditionslokaler, rum för nattvardsbarnens
undervisning samt bostäder för prästerskapet, klockare, 2 församlingssystrar
och 2 vaktmästare,
att Sofia församling skulle befrias från att deltaga i betalningen af
Katarina församlings skulder samt från alla omkostnader för upprättande
af en tredje föreslagen församling,
att Sofia församling ej skulle erhålla någon del af de kontanta medel,
värdehandlingar eller tomter, den nuvarande Katarina församling äger,
att Sofia församling skulle erhålla en tredjedel af alla de under kyrkooch
skolrådets förvaltning stående fonder, som kunde få delas, i öfverensstämmelse
med ett af kyrkorådet framlagdt förslag,
att Sofia församling skulle erhålla församlingshyddan vid Mejtens
gränd med tillhörande inventarier på de villkor, under hvilka den nuvarande
Katarina församling äger den, samt skollofskolonihemmet Victoria
å Djurlingsö,
att för Sofia församling skulle upprättas en kyrkoherde- och en komministersbefattning
samt att den pastoratsadjunkt, som vore tillsatt för
Sofia kyrka, skulle få sin anställning i Sofia församling,
att öfriga i nuvarande Katarina församling anställda präster skulle få
sin tjänstgöring i den del af nuvarande Katarina församling, som ej inginge
i Sofia församling, dock så att den nuvarande pastorsadjunkten, som hade
samma löneförmåner som en pastoratsadjunkt, skulle få sin tjänstgöring hufvudsakligast
förlagd i en tilltänkt tredje församling och vid denna församlings
upprättande få sin anställning i denna församling,
att lönerna för samtliga prästerna, såväl de, som nu tjänstgöra i Katarina
församling som ock de, som blifva anställda i de föreslagna nya församlingarna,
reglerades så, att, förutom fri bostad, kyrkoherde erhölle 8,000
kronor, komminister 4,000 kronor och pastoratsadjunkt 3,000 kronor samt
att kyrkoherde och komminister erhölle två ålderstillägg å 500 kronor
efter fem och tio års tjänstgöring, till hvilka löner medel skulle erhållas,
på sätt i Kungl. Maj:ts resolution den 28 april 187G stadgas,
att vid tillsättande af såväl kyrkoherde- som komministers- och pastoratsadjunktsbefattningar
de föreslagna nya församlingarna måtte få samma
rättigheter som nuvarande Katarina församling äger,
att, om och så länge Sofia församlings inkomster af uttaxering
efter 55 öre per bevillningskrona och af de vanliga personella prästlöneafgifterna
ej uppginge till 43,000 kronor årligen, Sofia församling skulle
af Katarina församling årligen erhålla skillnaden mellan berörda belopp,
43,000 kronor, och de inkomster, som faktiskt uppstode efter en uttaxering af
55 öre per bevillningskrona samt af de personella prästlöneafgifterna, samt
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
att åt kyrkorådet uppdroges att underställa Kungl. Maj:t församlingens
beslut om dess delning med hvad därtill hörde.
Efter härå erhållen nådig remiss har kammarkollegium i ärendet inhämtat
underdåniga utlåtanden af Stockholms stads konsistorium samt
öfverståthållarämbetet, hvilken sistnämnda myndighet, som låtit höra nuvarande
Katarina församlings prästerskap, tillika öfverlämnat dels från
bemälda prästerskap inkomna underdåniga yttranden äfvensom konsistoriets
i anledning af samma yttranden afgifna, förnyade underdåniga utlåtande,
dels ock i vissa hänseenden infordrad utredning.
Kammarkollegium har därefter afgifvit eget underdånigt utlåtande
i ärendet den 3 oktober 1911 och därvid anfört:
Kollegium tillstyrkte en utbrytning ur Katarina församling af dess östra del med
föreslagna ”gränser att under namn af Sofia församling bilda eget pastorat af samma
natur som nuvarande Katarina församling.
Kollegium ansåge för sin del, att frugorna om Katarina församlings delning, om
prästernas antal och deras löner med mera borde, sa länge den för pastoratet nu löpande
löneregleringsperioden, hvilken utginge den 1 maj 1926, paginge, bedömas enligt hittills
gällande bestämmelser. Det kunde då ifrågasättas, om ej samma förfaringssätt
borde i det nu föreliggande fallet tillämpas som det, hvilket kommit till användning
vid föregående delningar af pastorat i hufvudstaden, nämligen att en i enlighet med
bestämmelserna i nådiga förordningen angående ordnande af prästerskapets i de territoriella
församlingarna i Stockholm aflöning den 1 november 1872 tillsatt nämnd finge i
uppdrag att föreslå prästernas antal och löner, hvarefter frågan om pastoratsdelningen
kunde komma under ompröfning. I betraktande emellertid dels däraf att den i och
för sig tunga anordningen med löneregleringsnämnd ansetts öfverflödig enligt 1910 års
lagstiftning angående reglering af prästerskapets aflöning samt att den ej heller
funnits böra ifrågakomma i sammanhang med åtskilliga under de senaste årtiondena
verkställda pastoratsdelningar, och dels däraf att vid de under 1900-talets första
årtionde genomförda delningar af pastorat i hufvudstaden utbildat sig eu stadgad
praxis i fråga om såväl prästernas antal som deras lönebelopp, ° med hvilken praxis
det nu föreliggande förslaget i den delen öfverensstämde, ansåge kollegium Kungl.
Maj:t lämpligen kunna redan i nu föreliggande sammanhang till pröfning upptaga
frågorna om antalet präster i den föreslagna Sofia församling och beloppet af
deras löner samt, då förslaget äfven innebure löneförbättring åt prästerskapet i den
återstående delen af Katarina församling, jämväl afgöra, huruvida sådan löneförbättring
måtte tillkomma prästerskapet i sistnämnda församling, allt att gälla för
återstående delen af nu löpande löneregleringsperiod. Då, såsom nu sagts, förslaget
i fråga om antalet präster och deras löneförmåner nära öfverensstämde med ofyanberörda
praxis, ansåge sig kollegium böra förorda bifall till hvad af församlingen därutinnan föreslagits
beträffande Sofia församling; och enär anledning saknades, hvarför prästerskapet
i den kvarvarande delen af Katarina församling, hvilken dessutom skulle tillsvidare
bibehållas vid betydligt större folkmängd än den utbrutna delen och följaktligen bereda
prästerskapet därstädes väsentligt större arbete, skulle åtnjuta mindre afiöningsförmaner
än prästerskapet i den utbrutna församlingen, hvartill komme att de nu föreslagna
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
lönernas begynnelsebelopp icke vore högre än de nuvarande lönernas, vid löneregleringen
beräknade belopp, ansåge kollegium förslaget jämväl i den delen böra vinna
nådigt bifall. Nu gällande löneregleringsresolution för Katarina församling syntes i
tillämpliga delar kunna gälla äfven för Sofia församling. Enligt hvad handlingarna
gåfve vid handen, syntes en utdebitering enligt de i resolutionen bestämda grunderna
lämna medel tillräckliga för prästerskapets aflöning. Intilldess boställen kunde varda
anskaffade och upplåtna, torde församlingen böra tillförbindas att lämna sina präster
hyresbidrag, hvilkas belopp syntes kunna bestämmas i öfverensstämmelse med hvad som
stadgats för vissa präster vid Adolf Fredriks församlings delning.
Då det synts mig tveksamt, huruvida den föreliggande frågan är af
beskaffenhet att kunna omedelbart afgöras af Kungl. Maj:t eller om Riksdagens
medverkan därtill erfordras, anser jag mig böra redogöra för de
förhållanden, som för besvarandet af detta spörsmål torde böra komma
i betraktande.
Med anledning af en utaf Rikets ständer den 6 juli 1857 aflåten skrifvelse,
hvari det dåvarande ecklesiastika aflöningssättets olägenheter framliöllos
och grunderna för en ändrad anordning däraf angåfvos, föreläde
Kungl. Maj:t genom proposition den 4 november 1859 Ständerna i viss
mån ändrade »grunder för en reglering af prästerskapets aflöning», Indika
grunder blefvo i hufvudsak godkända, såsom Ständerna i skrifvelse den
26 september 1860 närmare angåfvo. Dessa »grunder» gällde samtliga
territoriella församlingar i riket, sålunda äfven de territoriella församlingarna
i hufvudstaden. Efter ärendets vidare beredning utfärdade
Kungl. Maj:t nådig förordning angående allmänt ordnande af prästerskapets
inkomster den 11 juli 1862. De löneregleringar, som uppgjordes
i enlighet med 1862 års förordning, skulle jämlikt § 6 i densamma
vara gällande under en tid af femtio år, räknadt från den efter hvarje
lönereglerings fastställande näst inträffande 1 maj, oberoende af huruvida
regleringen då kunde tillämpas eller icke. Större delen af dessa löneregleringar,
hvilka erhöllo kunglig stadfästelse under 1860-talet, upphöra
i följd häraf att gälla under tiden 1914—1920.
I slutet af 1862 års förordning förekommer emellertid det stadgandet,
att förordningen icke skall äga tillämpning i afseende på Stockholms
stad. Med anledning af eu utaf 1868 års Kyrkomöte därom gjord hemställan
och i öfverensstämmelse med de grunder, som för regleringen af
prästerskapets i riket aflöning blifvit genom 1862 års förordning fastställda,
utfärdade Kungl. Maj:t den 1 november 1872 nådig förordning angående
ordnande af prästerskapets aflöning i de territoriella församlingarna i Stockholm.
De med anledning häraf tillkomna löneregleringarna för Stock
-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
holms territoriella församlingar uppgjordes samtliga under åren 1874—1876
och upphöra att gälla åren 1925 —1926.
Löneregleringen för prästerskapet i Katarina församling fastställdes
genom nådig resolution den 28 april 1876 för en tid af femtio år, räknadt
från och med den 1 maj 1876. Enligt denna lönereglering skola i
församlingen finnas kyrkoherde och två komministrar. Förutom dessa
prästmän finnas numera i församlingen två pastoratsadjunkter och en
pastorsadjunkt. Jämlikt föreskrift i löneregleringsresolutionen är prästerskapet
skyldigt underkasta sig den förändring i tjänstgöring, som kan föranledas
(kraf, att under löneregleringsperioden församlingen indelas i distrikt,
eller kapell därstädes inrättas, eller andra åtgärder för beredande af
en förbättrad själavård komma att vidtagas.
Såsom jag nyss antydt, blef förberörda nådiga förordning angående
ordnande af prästerskapets i de territoriella församlingarna i Stockholm
aflöning den 1 november 1872 utfärdad endast efter Kyrkomötets därom
gjorda hemställan, utan att Riksdagen bereddes tillfälle att yttra sig i
frågan, detta tydligen därför att förordningen utfärdades i öfverensstämmelse
med de grunder, hvilka en gång blifvit af Ständerna godkända
att gälla för hela riket. Beträffande ändring af aflöningsförhållandena i
sammanhang med delning af territoriella församlingar utom hufvudstaden
under löpande löneregleringsperiod har man icke ansett sig behöfva påkalla
Riksdagens medverkan, medan däremot, då fråga angående löneregleringar
för prästerskapet i föreslagna nya församlingar i Stockholm
under de senare åren i tre fall väckts, framställningar härom gjorts
till Riksdagen. De framställningar, som härvid föranledt Kungl. Maj:ts
nådiga propositioner till Riksdagen, hafva rört delning af Hedvig Eleonora
församling (Kungl. Maj:ts proposition nr 74 till 1904 års Riksdag) och delning
af Adolf Fredriks samt Jakobs och Johannes församlingar (Kungl.
Maj:ts proposition nr 182 till 1905 års Riksdag). Vid föredragning af förstnämnda
ärende anförde dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 18 december
1903:
»Emellertid torde frågan om fastställelse af församlingens beslut härutinnan icke
nu kunna företagas till slutligt afgörande. Den tillärnade församlingsdelningen kan
nämligen icke genomföras, med mindre den för Hedvig Eleonora församling gällande
lönereglering sättes ur tillämpning och nya löneregleringar för en hvar af de nya
församlingarna uppgöras. Dessa löneregleringar, som jämväl böra omfatta fragan om
antalet präster i de nya församlingarna, böra påtagligen icke fastställas för längre tid
än till den 1 maj 1925, omkring hvilken tid nu gällande prästlöneregleringar i Stock
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 122.
bolin upphöra att gälla. Beslut om upphäfvande af den nuvarande löneregleringen för
Hedvig Eleonora församling synes emellertid — vid det förhållande att ofvan nämnda
förordning den 1 november 1872 hvilar på enahanda grunder som nådiga förordningen
angående allmänt ordnande af prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 — icke kunna
komma till stånd utan Riksdagens medgifvande, likasom ock Riksdagens samtycke
erfordras till den afvikelse från de i förordningen den 1 november 1872 gifna bestämmelser,
som begränsningen af de nya löneregleringarnas giltighetstid till mindre än de
nu föreskrifua femtio åren skulle medföra.
På grund häraf får jag allenast hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå Riksdagen medgifva, att, därest beslut fattas om delning af
Hedvig Eleonora församling i Stockholm i två eller flera församlingar med eget prästerskap,
löneregleringar för prästerskapet i de nya församlingarna må, med iakttagande
af de grunder, som stadgas i nadiga förordningen angående ordnande af prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm aflöning den 1 november 1872, af Kungl.
Maj:t fastställas för tiden till den 1 maj 1925.1''
Den med anledning häraf a flatna propositionen (nr 74) blef af Riksdagen
bifallen.
I sitt förberörda utlåtande i den föreliggande frågan om Katarina
församlings delning har kammarkollegium utgått därifrån, att Kungl. Maj:t
skulle kunna omedelbart till pröfning upptaga frågan om lönereglering
för prästerskapet i de föreslagna församlingarna att gälla för återstående
delen af nu löpande löneregleringsperiod. Ehuru jag för min egen del är
benägen att ansluta mig till denna åsikt, anser jag likväl, att man i detta
fall ej bör frångå den praxis, som kommit till användning vid föregående
delningar af pastorat i hufvudstaden.
På grund häraf och då jag finner starka skäl tala för bifall till förslaget
om Katarina församlings delning redan under nu löpande löneregleringsperiod,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen förklara hinder icke möta för
att, därest beslut fattas om delning af Katarina
församling i Stockholm i två eller flera församlingar med
eget prästerskap, löneregleringar för prästerskapet i de
nya församlingarna må i enlighet med de grunder,
som stadgas i nådiga förordningen angående ordnande af
prästerskapets i de territoriella församlingarna i Stockholm
aflöning den 1 november 1872, fastställas för
tiden till den 1 maj 1926.
^Sedan Riksdagens svar å propositionen ingått, torde det tillåtas mig
att ånyo inför Eders Kungl. Maj:t anmäla frågan om fastställelse af Katarina
församlings nu underställda kyrkostämmobeslut.
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 122.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj t Konungen, på^ tillstyrkan
jämväl af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;
och skulle proposition af den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Stockholm, Ivar Hseggströma Boktryckeri A.-B., 1912.