Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 116.
1
N:o 116.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension
åt extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren
Albert Emanuel Söderström; gifven
Stockholms slott den 29 mars 1912.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren
Albert Emanuel Söderström må från och med månaden
näst efter den, under hvilken han entledigats från sina befattningar i
landtmäteristaten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,600 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 86 höft. (Nr 116—119.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre AdelswäRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.
I en till Kungl. Maj:t ställd, af landtmäteristyrelsen med under-,
dånigt utlåtande den 30 december 1911 öfverlämnad ansökning har
extra landtmätaren i Göteborgs och Bohus län, kommissionslandtmätaren
Albert Emanuel Söderström anhållit om utverkande åt honom af en
årlig pension å 1,600 kronor eller det belopp, Kungl. Maj:t kunde finna
skäligt.
Söderström, som är född den 21 maj 1855, uppnår alltså nästa
födelsedag en ålder af 57 år. Efter att hafva fullgjort föreskrifven elevtid
och undergått landtmäteriexamen, konstituerades han den 5 maj 1880
till landtmäteriauskultant, hvarefter han befordrades den 2 augusti 1901
till vice kommissionslandtmätare och den 2 juni 1905 till kommissions
-
3
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:a 116.
landtmätare samt förordnades den 31 december 1909 till extra landtmätare.
Vid midten af år 1912 kan han således räkna 32 tjänstår, däraf
11 såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare.
Af ett handlingarna bilagdt läkarbetyg framgår, att sökanden numera
på grund af svårartadt åderbråck i bägge benen, ägghvitesjukdom
och degenereradt hjärta är för framtiden arbetsoduglig samt oförmögen
att sin tjänst utöfva, äfvensom att denna hans sjuklighet under de
senaste åren förvärrats och ökats, hufvudsakligen genom ansträngande
arbete å fältet.
Till stöd för sin ansökning har Söderström anfört hufvudsaksakligen
följande.
Det vore enligt Söderströms mening till fullo ådagalagdt, att den
sjuklighet, som nu gjoi’t honom arbetsoduglig, till stor de] vållats af
hans tjänst. Hans ekonomiska ställning gjorde det emellertid omöjligt
för honom att taga afsked från sin tjänst, därest ej pension till erforderligt
belopp blefve honom beviljad. Han hade hustru och tre
minderåriga barn, det yngsta allenast sex år gammalt, att försörja.
Söderström vore visserligen ägare af en för år 1911 till 101,000 kronor
taxerad fastighet i Göteborg, men denna lämnade, enligt Söderströms
samma år afgifna själfdeklaration, i hyra för uthyrda lägenheter, efter
afdrag af egna förvaltnings- och underhållskostnader, allenast ett belopp
af 2,476 kronor 70 öre, hvaremot räntan å i fastigheten intecknad gäld
uppginge till 2,089 kronor 61 öre. Hans inkomst af arbete under
det år, samma själfdeklaration afsåge, utgjorde 1,600 kronor såsom extra
landtmätare och 1,915 kronor 66 öre i form af sportler af landtmäterioch
öfriga i samband därmed stående uppdrag. Han hade emellertid
under året drabbats af förluster till vida större belopp än ofvan upptagna
inkomstbelopp, som jämte 62 kronor 67 öre i ränteinkomst utgjorde
hans totalinkomst. På grund häraf hade — såsom ock framgår
af en ansökningen bifogad debetsedel — det belopp, för hvilket han
år 1911 taxerats för inkomst- och förmögenhetsskatt, uppgått till
allenast 700 kronor. Utan den äskade pensionen vore han ej i stånd
att efter ett eventuellt afskedstagande försörja sig och de sina, och ville
han jämväl framhålla den uppenbara omöjligheten för honom att, på
grund af sin sjukdom, hädanefter genom enskilda uppdrag kunna förskaffa
sig några inkomster.
I sitt förberörda utlåtande har landtmäteristyrelsen anfört bland
annat följande.
Söderström, som redan år 1875 aflagt fullständig afgångsexamen
vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg, hade därigenom i åtskilliga
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
delar förvärfvat större tekniska insikter än sina jämnåriga kamrater inom
landtmäteristaten. Härigenom funne det sin naturliga förklaring, att
hans håg och intresse legat åt den del af landtmäteriet, där han kunnat
få användning för dessa sina kunskaper, samt att Söderström till följd
däraf varit mindre verksam såsom skiftes!andtmätare än såsom stadsplanelandtmätare.
Förutom de arbeten, Söderström utfört inom städer,
hade han utöfvat en ansenlig verksamhet å flere tätare bebyggda orter
inom Göteborgs och Bohus län, inom hvilket län så godt som hela
hans verksamhet varit förlagd. I öfrigt hade han till stor del sysslat
med mätnings- och utstakningsarbeten för afsöndringar. Samtliga berörda
slag af göromål kunde utföras utan myndighets förordnande.
Detta förhållande hade fört med sig, att Söderström varit i tillfälle tillhandagå
allmänheten och bereda sig själf utkomst utan att förut hafva
vunnit befordran till landtmätare på eget ansvar. Först sent syntes
han hafva insett betydelsen af dylik befordran och därefter vidtagit
åtgärder, hvarigenom sådan möjliggjorts. Nu omförmälda förhållanden
vore äfven anledningen till att landtmäteristyrelsen icke ansett sig kunna
uppföra Söderström på underdånigt förslag till distriktslandtmätartjänst,
för hvars utöfvande i främsta rummet måste fordras omfattande erfarenhet
inom skiftesväsendet.
På grund af beslut af 1885 års Riksdag funnes å allmänna indragningsstaten
uppförda 48 pensionsrum till belopp af 1,600 kronor för
hvarje att af Kungl. Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum därtill
lämnade tillfälle, vid kommissions!andtmätares afgång från landtmäteristaten
äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket, därest sådan
innehades, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65 lefnadsår och
tjänat minst 30 år samt under sammanräknadt 25 år varit anställd vid
generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket eller såsom
storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller
kommissionslandtmätare och af Kungl. Maj:t pröfvades hafva under förenämnda
25 år varit verksam såsom landtmäteritjänsteman. Af dessa
pensionsrum funnes för närvarande åtta lediga.
Då Söderström vid eventuellt afskedstagande under våren 1912
endast uppnått en lefnadsålder af 57 år och icke tjänstgjort mer än 11 år
såsom vice kommissionslandtmätare och kommissionslandtmätare, uppfyllde
han alltså icke villkoren för erhållande af någon af förenämnda pensioner.
Med hänsyn till ofvan omförmälda särskilda förhållanden förefunnes
emellertid, enligt landtmäteristyrelsens mening, icke någon väsentlig
skillnad mellan Söderströms verksamhet före och efter hans befordran
till på eget ansvar arbetande landtmätare. På grund häraf ansåge landt
-
5
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
mäteristyrelsen det åtminstone billigt och i viss mån äfven berättigadt
att likställa en större del af Söderströms tjänsteår såsom auskultant med
sådan verksamhet, som enligt förenämiida villkor skulle hafva utöfvats
under 25 år för erhållande af pension. Beträffande Söderströms verksamhet
ansåge sig landtmäteristyrelsen därför på det hela taget kunna
uttala den mening, att densamma i förhållande till hans tjänsteår kunde
betraktas såsom normal och att densamma, därest han kunnat kvarstanna
i tjänst till en ålder af 65 år, icke bort utgöra hinder för erhållande af
pension enligt ofvan omförmälda bestämmelser.
Det hufvudsakliga hindret i fråga om Söderströms pensionering
syntes alltså bestå uti bristande Iefnadsålder. Att han redan nu sökte
pension berodde på styrkt sjukdom, på grund af hvilken Söderström
åtnjutit tjänstledighet sedan den 7 december 1910. Då Söderströms
hälsotillstånd enligt innehållet i föreliggande sjukbetyg syntes vara sådant,
att han icke kunde antagas komma att vidare göra tjänst, syntes det
äfven ur det allmännas synpunkt mest gagneligt, om pension bereddes
honom till sådant belopp, att han kunde finna med sin fördel förenligt
att begära afsked.
Di8triktslandtmätares lön utgjorde 2,000 kronor med tre ålderstillägg,
hvardera å 400 kronor, och ägde distriktslandtmätare att vid
65 lefnads- och 35 tjänstår komma i åtnjutande af hel pension. Distriktslandtmätares
pension komme alltså i regel att uppgå till ett belopp
af 3,200 kronor. I sammanhang med fastställandet af nya lönestaten
hade förklarats, att sådana förutvarande innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning,
hvilka icke erhölle befordran till distriktslandtmätartjänst,
skulle vara bibehållna vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem. Extra landtmätare åtnjöte ingen lön men däremot årligt
arfvode till belopp af 1,600 kronor. Någon pensionsrätt vore emellertid
icke tillförsäkrad extra landtmätare i denna egenskap. Nu omförmälda
förhållanden tillika med de ökade lefnadskostnaderna och penningvärdets
sänkning syntes enligt landtmäteristyrelsens mening tala för billigheten
af att Söderströms pension bestämdes till ett belopp af 1,600 kronor.
På grund af hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om
bemyndigande att vid beviljande af nådigt afsked för Söderström tilldela
honom ett af förenämnda 48 pensionsrum utan hinder däraf, att han
icke uppfyllde de villkor därför, som funnes bestämda i Riksdagens
skrifvelse den 20 maj 1885 angående reglering af utgifterna under riksstatens
dåvarande nionde hufvudtitel.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
Uti infordradt utlåtande af den 15 januari 1912 har statskontoret
i ärendet .anfört följande.
I egenskap af extra landtmätare är sökanden i åtnjutande af —
förutom den ersättning, som enligt taxa utgår för hvarje förrättning —
aflöning endast i form af arfvode å den af 1909 års Riksdag godkända
och genom nådigt bref den 22 oktober samma år fastställda lönestaten
för landtmäteristaten i orterna. I nämnda egenskap kan sökanden därför
icke vara berättigad till pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Enligt beslut i sammanhang
med fastställande af omförmälda lönestat skola emellertid de
innehafvare af kommissionslandtmätarbefattning, hvilka — såsom fallet
är med sökanden — icke erhållit befordran till distriktslandtmätartjänst,
hvarmed följer rätt till pension, vara bibehållna vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem. Då sökanden blott är 56 år gammal och
kan räkna en tjänstetid såsom kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare
af endast omkring 10 år, har han alltså ännu icke
på länge uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande af ett utaf de
enligt 1885 års Riksdags beslut medgifna pensionsrum för kommissionslandtmätare,
hvarför icke heller på denna väg någon pension nu kan
sökanden beredas.
Enligt hvad landtmäteristyrelsen anfört beträffande sökandens verksamhet
såsom landtmätare, efter det han den 5 maj 1880 anställdes
såsom landtmäteriauskultant, torde emellertid denna verksamhet, som
visserligen varit af speciellt slag, dock kunna såsom till större delen
utöfvad under eget ansvar tåla jämförelse med den verksamhet, som
författningsenligt kräfves af en kommissionslandtmätare, för att han må
komma i åtnjutande af pension. Vid sådant förhållande, och då sökanden
enligt läkares intyg numera är till följd af sjukdom för all framtid
oförmögen att sköta sin befattning och icke heller kan med arbete på
sitt verksamhetsområde förskaffa sig sitt uppehälle samt han alltså
icke lärer någon längre tid kunna bibehållas vid förordnandet såsom
extra landtmätare, ansåge statskontoret, att något årligt "understöd efter
afskedet borde honom af statsmedel beredas. Hvad beträffade det föreslagna
pensionsbeloppet, 1,600 kronor, motsvarande den del af inkomsterna
i tjänsten, som erhålles såsom arfvode å lönestaten, hade statskontoret
icke något att däremot erinra.
Af ofvanberörda enligt 1885 års Riksdags beslut för kommissionslandtmätare
inrättade pensionsrum till ett antal af 48 vore visserligen
för närvarande 8 lediga; men då ännu torde finnas vida fler till
distriktslandtmätare icke befordrade kommissionslandtmätare, hvilka
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.
kunde vara berättigade till sådant pensionsrum, syntes det, enligt statskontorets
mening, icke böra ifrågakomma, att något af dessa pensionsrum
tilldelades den, som icke uppfyllt stadgade villkor.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde statskontoret, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden finge från
och med månaden näst efter den, under hvilken han entledigades från
förordnandet att vara extra landtmätare, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,600 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit får jag, som ansluter mig
till den af statskontoret i ämnet uttalade uppfattning, härmed i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade i nådig proposition
föreslå Riksdagen medgifva,
att sökanden må från och med månaden näst efter den, under
hvilken han entledigats från sina befattningar i landtmäteristaten, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 1,600 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
nådigt bifall och förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga. .. till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Curt JRothlieb.