Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beviljande af anslag till sjökarteverket och till utförande
af sjömätningar; gifven Stockholms slott dem 15 mars
1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden iör denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att

dels godkänna följande aflöningsstat för den civila personalen vid
sjökarteverket:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.)

1

2

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105

Tjänstgö-

Summa.

Lön.

ringspen-

ningar.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämdt anslag.

Efter 5 år kan lönen liöjas
med 500 kronor, efter

1 aktuarie ...........................

2,200

1,500

300

4,000

10 år med ytterligare
500 kronor och efter
15 år med än ytter-ligare 500 kronor.

(Härtill kunna komma fyra

ålderstillägg, hvart och
ett å 400 kronor, efter

1 manlig ritaro eller gravör ...

1,300

800

300

2,4001

respektive 5, 10, 15

och 20 år. Af hvarje

10 manliga ritare eller gravörer

13,000

8,000

3,000

24,0001

ålderstillägg utgöra 300
kronor lön och 100
kronor tjänstgörings-

penningar.

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 kvinnligt biträde ...............

900

550

150

1,600 (

med 200 kronor och

1 » » ...............

700

350

150

l,200j

| efter 10 år med ytter-ligare 200 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas

350

150

1,200

| med 100 kronor och

1 vaktmästare .....................

700

i efter 10 år med ytter-l ligare 100 kronor.

Till arfvode åt den, som för-

ordnas att leda och öfver-vaka rit- och gravyrarbetena

—

—

—

600

Till arfvoden åt extrapersonal,

gratifikationer åt ritar- och
gravörelever samt vikariats-ersättningar.......................

12,800

Säger

—

—

—

47,800

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg .................

—

—

—

5,000

Summa

—

—

—

| 52,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmånerna, nämligen:

3

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

att innehafvare af ordinarie civil befattning vid sjökarteverket skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af verket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
hänseende, äfvensom därest verkets ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom själfständigt
verk, eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göromål öfverflyttas
till annat verk, vara pliktig att, med bibehållande af den
tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter
Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen
öfverlämnas;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej sjökarteverkets chef uppå därom gjord framställning och
efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid sjökarteverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas; att

tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

4

Ktmgl. Majds Nåd. Proposition Nr 105.

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af aflöning efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt

för fjärde förhöjningen, där sådan förekommer, efter ytterligare
fem år, på samma villkor;

under iakttagande, hvad hvar och eu af omförmälda aflöningsförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än And
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd;

att beträffande befattningshafvare, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställd vid sjökarteverket och antages till ordinarie befattningshafvare
å denna stat, det må ankomma på Kungl. Majds pröfning,
om och i hvad mån befattningshafvaren för åtnjutande af aflöningsförhöjning
äger räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid
sjökarteverket; dock att manlig ritare eller gravör icke må i något fall
tillgodoräknas tjänstgöring före det han fyllt 22 år;

att emellertid löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning; att

semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af aktuarien, de manliga ritarna och
gravör erna äfvensom de kvinnliga biträdena en hvar under en månad
samt af vaktmästaren under femton dagar; börande dock iakttagas, att,
hvad beträffar personal, som deltager i sjömätnings- och därmed sammanhängande
arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den tid,
då sådana arbeten pågå;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

5

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya aflöningsstatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara, att beträffande kvinnliga biträden å sjökarteverkets
stat skola därjämte lända till efterrättelse de af chefen för finansdepartementet
i anförande till statsrådsprotokollet öfver frnansärenden den 13
januari 1912, bifogadt. samma års statsverksproposition, förordade allmänna
villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos vissa
verk och myndigheter, dock med iakttagande af de jämkningar därutinnan,
som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre, justitierevisionens
stat sedermera beslutits;

dels medgifva, att därest nu vid sjökarteverket anställd gravör
vid befordran till befattning å den nya aflöningsstaten skulle nästföregående
år åtnjutit arfvode till belopp, öfverstigande hvad enligt
staten skall utgå, dylik gravör må beredas fyllnad i aflöningen för
dess uppbringande till arfvodets belopp, intill dess han genom erhållande
af ålderstillägg kommer i åtnjutande af högre aflöning än
arfvodet;

dels i riksstaten för år 1913 såsom ordinarie anslag till sjökarteverket
uppföra, i stället för det därstädes för samma verk nu
upptagna reservationsanslaget å 05,000 kronor, ett bestämdt anslag å

47.800 kronor och ett förslagsanslag å 5,000 kronor, eller tillhopa

52.800 kronor, att användas till bestridande af aflöningar enligt
förenämnda stat, äfvensom ett reservationsanslag å 49,000 kronor
till allmänna utgifter vid sjökarteverket, eller således ordinarie anslag
till sammanlagdt belopp af 101,800 kronor, hvarigenom alltså
höjning i ordinarie anslaget till sjökarteverket skulle äga rum med

36.800 kronor;

dels ock till utförande af sjömätningar bevilja på extra stat för år
1913 ett anslag af 104,000 kronor.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jacob Larsson.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

7

Utdrag af protokollet öfver
Hans Maj:t Konungen i
15 mars 1912.

sjöförsvarsärenden, hållet inför
statsrådet å Stockholms slott den

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,
friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Larsson anförde i underdånighet.

På sätt det vid innevarande års statsverksproposition under femte
hufvudtiteln fogade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13
januari 1912 utvisar, har jag då anmält, att löneregleringskommittén
den 14 december 1911 afgifvit betänkande med förslag till reglering
af löneförhållandena beträffande den civila personalen vid sjökarteverket.

Under erinran, att för sj ökarte verket vore i riksstaten för år 1912
anvisadt å ordinarie stat ett anslag af 65,000 kronor samt att däraf,
enligt den af Kungl. Maj:t för verket för samma år fastställda staten,
aflöningar utginge med ett sammanlagdt belopp af 31,000 kronor, meddelade
jag vid samma tillfälle, att det af kommittén upprättade förslagtill
aflöningsstat för sj ökarte verkets civila personal slutade å ett belopp

Ang. anslag
till sjökavteverket
ock
ejömätningarnas
bedrifvande.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

af 52,800 kronor. Ett godtagande af förslaget skulle alltså föranleda
en förhöjning i det under rubriken »aflöningar» i verkets stat upptagna
belopp med 21,800 kronor, och borde vid sådant förhållande det ordinarie
anslaget, om det i öfrigt beräknades på sätt hittills skett, höjas
från 65,000 kronor till 86,800 kronor.

Vidare påminde jag därom, att för tillgodoseende af sjökarteverkets
uppgifter vore i gällande riksstat, förutom nämnda ordinarie anslag,
uppfördt ett anslag å extra stat med belopp af 104,000 kronor
och under titel: till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster;
och upplyste jag, att kommittén i sitt betänkande hemställt till öfvervägande
i hvad mån nämnda extra anslag boi’de öfverföras till anslag
å ordinarie stat.

Slutligen meddelade jag, att kommitténs betänkande remitterats
till kommissionen för de allmänna kartarbetena och till chefen för sjökarteverket
för afgifvande af yttranden samt att sålunda intordrade
yttranden berörda den 13 januari ännu icke inkommit, hvadan jag då
ej kunde underställa ifrågavarande ärende Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Vid angifna förhållanden var det, enligt hvad jag jämväl framhöll,
naturligen ej möjligt bedöma, till hvilka belopp de särskilda anslagen
för sjökarteverkets ändamål rätteligen borde uppföras, men ansåg
jag dock, att ofvannämnda ifrågasatta förhöjning i det ordinarie anslaget
för verket borde tagas i beräkning vid framställningen till Riksdagen
i fråga om anslagsbehofven för år 1913, likasom ett extra ordinarie
anslag för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster syntes
mig böra tillsvidare beräknas för år 1913 med samma belopp, som
därför uppförts i 1912 års stat. I enlighet med min hemställan, täcktes
Eders lvungl. Maj:t äfven i statsverkspropositionen föreslå Riksdagen
att, i afvaktan på den nådiga proposition angående beviljande
af anslag för sjökarteverket och påskyndande af sjömätningarna vid
rikets kuster, Kungl. Maj:t kunde komma att till Riksdagen aflåta, ej
mindre i det för sjökarteverket uppförda ordinarie anslaget, nu 65,000
kronor, beräkna en förhöjning af 21,800 kronor, vid hvilket förhållande
anslaget i dess helhet sålunda skulle beräknas till 86,800 kronor,
än äfven för påskyndande af sjö mätningarna vid rikets kuster bland
de extra anslagen å femte hufvudtiteln för år 1913 beräkna ett belopp
af 104,000 kronor.

Sedan numera förenämnda kommission samt chefen för sjökarteverket
inkommit med de infordrade yttrandena, anhåller jag att få
underställa Kungl. Maj:ts pröfning frågan om erforderliga anslag till
sjökarteverket och till sjömätningarnas bedrifvande.

9

Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Efter det under 1700-talet och början af 1800-talet amiralitetskol- Historik,
legium haft. sig anbefalldt att utföra sjömätningar och observationer
för upprättande af sjökort, inrättades år 1809 den s. k. sjömätningskåren,
med åliggande att utföra mätningar för upprättandet af en sjökartesamling
öfver rikets kuster.

Enligt instruktionen för nämnda kår af den 24 februari 1809 skulle
chefen tillika alltid vara öfverdirektör vid lotsverket; och i denna egenskap
samt såsom ständig ledamot af förvaltningen af sjöärendena skulle
det tillhöra honom att på allt upptänkligt sätt söka förbättra och fullkomna
ifrågavarande sjökartesamling, så att den måtte blifva ej allenast
för rikets handelsrörelse alltmera gagnelig, utan ock för kronans behof,
både i fred och krig, fullkomligt svarande mot sitt ändamål.

Sjömätningskåren skulle utom chefen bestå af en major och två
kaptener, hvarjämte skickliga sjöofficerare finge beordras till mätningars
och ritningars verkställande.

Utgivningen af sjökorten var sedan år 1798 på entreprenad öfverlämnad
till enskild person; och skulle chefen för sjömätningskåren utöfva
viss kontroll öfver denne entreprenör.

Sedan sjömätningskåren år 1824 blifvit upplöst, inrättades ett sjökartearkiv,
hvilket under chefskap af öfverdirektören för lotsverket och
med tjänstgörande personal från flottan skulle ombesörja de hydrografiska
angelägenheterna.

_ År 1848 inlöste staten äganderätten till den enskilda anstalten för
utgifvande af sjökort, det s. k. sjökarteverket, med alla dess tillhörigheter.
Kort därefter ombildades sjökartearkivet till ett sjökartekontor,
hvilket den 27 juni 1849 erhöll sin organisation. Härvid skildes sjömätningsangelägenheterna
från det organisatoriska sambandet med lotsyerket.
Kontoret skulle nämligen förestås af en särskild chef, som i
frågor rörande sjömätningar och sjökartearbeten var föredragande ledamot
i förvaltningen af sjöärendena.

Kostnaderna för ifrågavarande arbeten bestredos af medel från
handels- och sjöfartsfonden, som härför och för tillgodoseende af andra
statsändamål erhöll tillskott af statsmedel.

1869 års riksdag beslöt emellertid efter framställning af Kung]. Anslag a 5:e
Maj:t, att anslag ej vidare skulle uppföras på sjätte hufvudtiteln till huf™dtitein
nämnda fond, hvaremot såsom vederlag för de bidrag, som utgått från ^”verkec40
fonden till åtskilliga statsbehof, däribland 60,000 riksdaler »till underhåll
af Sjökartekontoret», anslag uppfördes å vederbörande hufvudtitlar.

I sådant hänseende uppfördes å femte hufvudtiteln såsom ordinarie
anslag 60,000 riksdaler under titeln: »för sjömätningar och sjökartekontorets
verksamhet».

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.)

9

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Sistberörda anslag uppfördes jämlikt beslut vid 1870 års riksdag
såsom reservationsanslag.

Titeln å anslaget utbyttes vid 1885 års riksdag mot titeln »sjökarteverket».

Vid 1899 års riksdag höjdes detta ordinarie anslag till 65,000 kronor,
med hvilket belopp det fortfarande är uppfördt i riksstaten.

Någon detaljerad stat för sj ökarte verket har icke varit för Riksdagen
framlagd och således ej heller blifvit af Riksdagen fastställd.

Kungl. Maj:t hade vid 1899 års riksdag begärt anslagets höjande
från 60,000 till''70,000 kronor eller med 10,000 kronor, men Riksdagen
begränsade höjningen till 5,000 kronor och uppförde sålunda, på sätt
redan nämnts, anslaget med 65,000 kronor. Riksdagen anförde därvid,
att behöfligheten af någon ökning i anslaget väl funnits vara ådagalagd.
Men då den verksamhet, som utöfvades al sjökarteverket, vore af
högst väsentlig betydelse för handel och sjöfart, syntes det Riksdagen
kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda verksamhet lämpligen kunde
på ett kraftigare och mera stadigvarande sätt än dittills understödjas
af medel, som kunde af Kung!. Maj:t disponeras för nämnda näringars
befordrande, t. ex. från handels- och sjöfartsfonden. Riksdagen hade
under sådana förhållanden ansett, att det ifrågavarande anslaget till sjökarteverket
icke behötde ökas med så stort belopp, som af Kungl. Maj:t
föreslagits.

Extra anslag Tillgång på rikligare medel visade sig inom kort af behofvet påta''
påBkyn- Pallad för att sjömätningarna skulle kunna bedrifvas med önskvärd

dande af sjo- •• °

mätningarna. Snabbhet.

I skrifvelse den 10 december 1900 framhöll chefen för flottans stab
behofvet af ökadt anslag för detta ändamål; och anslöt sig chefen för
sjökarteverket i infordradt yttrande till samma mening.

Chefen för sjökarteverket hemställde därefter i skrifvelse den 19
november 1901, att hos Riksdagen måtte utverkas höjning af det ordinarie
anslaget till sjökarteverket samt dessutom anvisning på extra stat
af ett belopp för särskild anskaffning al ångslupar och instrument. I
häröfver afgifvet yttrande framhöll- lotsstyrelsen det trängande behofvet
af att sjömätningarna å Sveriges kuster blefve under den närmaste
framtiden fullföljda efter eu utvidgad plan samt i så stor utsträckning
som möjligt.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 11 januari 1902
yttrade vederbörande departementschef, bland annat, följande:

Den af cheferna för flottans stab och för sjökarteverket samt af
lotsstyrelsen ur såväl den allmänna sjöfartens som sjöförsvarets synpunkt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105

11

framhållna angelägenheten däraf, att de pågående sjömätningarna vid
våra kuster, särskildt vid den norrländska kusten, under den närmaste
a i tiden. kraftigt påskyndades, syntes departementschefen böra föranleda
därtill, att medel för ändamålet anvisades så snart som möjligt.

Från handels- och sjöfartsfonden hade visserligen vid särskilda tillfällen
anvisats medel för dylikt ändamål; men denna fonds tillgångar
ansågos icke medgifva, att densamma anlitades för mätningarnas påskyndande
i sådan omfattning, som på fullgoda skäl blifvit ifrågasatt.
Departemeuschefen höll fördenskull före, att medel för ändamålet borde
äskas af Riksdagen.

Det syntes därvid departementschefen, att arten af det föreliggande
behofvet i sin helhet snarare borde föranleda till anvisande af extra
anslag för ändamålet än till höjning af det ordinarie anslaget till sjökarteverket.
Af den verkställda utredningen framginge visserligen, att
medel till sjömätningsarbetenas fullföljande efter utvidgad plan kunde
antagas blifva erforderliga under åtminstone tio år framåt, men huruvida
medelsbehofvet därefter skulle förblifva detsamma, syntes för det dåvarande
icke kunna beräknas.

I fråga om det belopp, som borde för ändamålet äskas, ansåg departementschefen
de af chefen för sjökarteverket senast gjorda beräkningarna
af an sia gs b e h o f vet, hvilka afsågo eu höjning af det ordinarie
anslaget med 41,000 kronor och ett anslag för en gång af 13,500 kronor,
böra läggas till grund.

Departementschefen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster
på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 54,500 kronor.

Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, hvilken öfverensstämde med
departementschefens förslag, blef af Riksdagen bifallen.

För hvart och ett åt åren 1904—1909 anvisade Riksdagen på extra
stat ett belopp af 41,000 kronor till påskyndande af sjömätningarna vid
rikets kuster.

Från handels- och sjöfartsfonden hafva åt sjökarteverket anvisats
för hvart och ett af åren 1903—1905 5,000 kronor samt från och med
år 1907 årligen 21,000 kronor.

Enär frågan om våra kustfarvattens uppmätning och kartläggning
ansågs vara af den största betydelse såväl för försvaret som för handelssjöfarten
samt en planläggning af dessa arbeten för en längre tid
iramåt syntes vara önskvärd, både redan i skrifvelse den 28 december
1906 dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet uppdragit åt lotsstyrelsen
att gemensamt med chefen för flottans stab, inspektören af
flottans öfningar till sjöss och chefen för sjökarteverket verkställa,

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

bland annat, utredning rörande den ordning och omfattning, hvari
sjömätningarna å rikets olika kuststräckor borde bedrifvas under åren
1908—1913.

I utlåtande, som nämnda myndigheter med anledning däraf den 15
april 1908 afgåfvo, framhöllo de, att större delen af de svenska sjökorten
voro grundade å äldre mätningar, som utförts å tider, då på
grund af föga ändamålsenlig båtmateriel samt primitiva arbetsmetoder
och instrument arbetsresultaten ej blifvit i erforderlig man tillförlitliga,
samt att fördenskull behof af ommätning af svenska farvatten förelåge
i stor omfattning.

Vid utredandet af den ordning och omfattning, hvari sjömätningarna

borde bedrifvas under åren 1908—1913, hade, enligt hvad omförmälda
myndigheter vidare anförde, på oförtydbart sätt framgått nödvändigheten
af sjökarteverkets utvidgning. Arbetsfältet vore nämligen allt för stort
för att arbetet med tillgängliga arbetskrafter och materiel skulle kunna
inom eu rimlig tid medhinnas. Med det betydelsefulla uppsving, som
ej blott vårt sjöförsvar utan hela vår sjöfart under de senare åren erhållit,
kunde ''det icke vara välbetänkt att låta förnyelsen af våra sjökort
samt farvattnens hydrografiska undersökning fortgå i den ringa utsträckning,
som dittills ägt rum.

För att så icke skulle blifva fallet och en af de viktigaste förutsättningarna
för en tryggad samfärdsel längs våra kuster oskäligt länge
fördröjas, vore det oundgängligen nödvändigt, att sjömätningarna redan
under den närmaste framtiden bedrefves i större utsträckning; men
om de med mätningsarbetet vunna resultaten skulle hinna att vederbörligen
bearbetas och tillgodogöras för den sjöfarande allmänheten,
beböfde dessutom sjökarteverket utvidgas med hänsyn till utrymme och
arbetskrafter.

Den personal, som hade till åliggande att utföra själfva sjömätningsarbetet,
syntes fortfarande böra erhållas från flottan; antalet ritare
och gravörer borde ökas och dem beredas fast anställning vid verket
med däraf följande förmåner äfvensom möjlighet till erhållande af
pension.

Ökadt utrymme borde beredas genom påbyggnad af en tredje våning
å sjökarteverkets hus å Skeppsholmen.

Vidare borde af Riksdagen äskas medel till två nya sjömätningsfartyg
och tio motorbåtar, till det ena fartyget och fem motorbåtar åt

1909 års Riksdag för att kunna tagas i bruk vid sjömätningarna år

1910 och till det andra fartyget jämte fem motorbåtar af 1910 års
Riksdag.

Vid ifrågavarande utlåtande voro fogade, bland annat, dels en plan

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

13

för sjömätningarnas bedrifvande under hvart och ett af åren 1909—1913,
utarbetad under förutsättning att sj ökarte verket bereddes möjlighet till
sjömätningarnas bedrifvande i större omfattning och till mätningsresultatens
bearbetning inom rimlig tid, dels ock ett förslag till ny stat för
sjökarteverket.

Sedan kommissionen för de allmänna kartarbetena afgifvit infordradt
yttrande öfver de sålunda framlagda förslagen samt styrelsen
för Sveriges allmänna sjöfartsförening inkommit med ett uttalande i
ämnet, anmäldes ärendet den 12 januari 1909 inför Kung!. Maj:t af dåvarande
departementschefen i samband med frågan om regleringen af
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1910. På sätt
framgår af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för sistnämnda
dag, bilagdt 1909 års statsverksproposition, förklarade departementschefen,
beträffande frågan om anskaffande af ny fartygsmateriel, sig
endast kunna tillstyrka, att medel äskades för anskaffande af fem motorbåtar,
hvarför kostnaden beräknats till 21,100 kronor, och af därför
erforderlig instrumentutredning, hvarför kostnaden skulle uppgå till 4,500
kronor.

Vidkommande förslaget till ny stat samt höjning af det ordinarie
anslaget till sjökarteverket ansåg departementschefen sig icke kunna
biträda detsamma. Med afseende å det ordinarie auslagets storlek erinrade
han därvid särskild! om hvad som därutinnan, på sätt förut
nämnts, förekommit vid 1899 och 1902 års riksdagar.

Då emellertid eu väsentlig höjning i anslagen till sjö mätningarna
visade sig erforderlig, syntes det departementschefen, att fog funnes
för, att jämväl det från handels- och sjöfartsfonden för ifrågavarande
ändamål utgående årsbidraget, 21,000 kronor, i någon mån höjdes.
Denna fond vore emellertid för det dåvarande så hårdt anlitad, att någon
ökning i nämnda bidrag under de närmaste åren icke syntes vara
möjlig att påräkna. En ändring däri kunde ju dock inträffa; och
skulle då statsbidraget kunna i motsvarande grad minskas.

Vidare meddelade departementschefen, att chefen för sjökarteverket
på begäran verkställt en beräkning af kostnaderna för sjömätningarna
under år 1910, under förutsättning att någon förändring i aflöningsförhållandena
för personalen vid sjökarteverket icke ägde rum samt att
fem nya motorbåtar anskaffades och ett flottans fartyg användes såsom
moderbåt åt desamma.

Denna beräkning slutade på ett belopp af 218,000 kronor, hvaraf
till aflöningar 10,305 kronor, eller samma belopp som enligt 1909 års
stat, 40,000 kronor till inköp och underhåll af materialier, instrument
och inventarier, ersättning för ritning, gravering, guillochering, foto -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

grafering och extra arbeten samt för koppartryckeriet och för underhållet
af sjökarteverkets hus, 165,000 kronor till fartygens ut- och utrustning
och till sjömätningsexpeditioner samt 2,695 kronor till skrifmaterialier
och expenser.

För bestridande af dessa kostnader skulle följande tillgångar finnas
tillgängliga: det ordinarie anslaget till sjökarteverket, 65,000 kronor,
bidrag från handels- och sjöfartsfonden, 21,000 kronor, beräknad inkomst
af kartförsäljning, 28,000 kronor, eller tillhopa 114,000 kronor.
Återstoden, 104,000 kronor, skulle således behöfva fyllas medelst ett
extra anslag. Då dessa beräkningar blifvit gjorda med iakttagande
af största möjliga sparsamhet och då sjömätningarnas påskyndande
tjänade ett synnerligen viktigt intresse, ansåg departementschefen sig
höra tillstyrka äskande hos Riksdagen af nyssnämnda belopp, 104,000
kronor.

Slutligen tillstyrkte departementschefen bifall till förslaget om påbyggnad
och modernisering af sjökarteverkets hus, h vilka arbeten skulle
medföra en beräknad kostnad af 61,560 kronor.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t uti statsverkspropositionen vid 1909 års riksdag, att Riksdagen
måtte för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster bevilja på
extra stat för år 1910 ett anslag af 191,160 kronor.

I skrifvelse den 22 maj 1909 anmälde Riksdagen — med särskilt
framhållande däraf, att ifrågavarande anslag jämväl ur handelns och
näringarnas synpunkt vore behöfligt — att Riksdagen bifallit, hvad
Kungl. Maj:t föreslagit.

På framställning af Kungl. Maj:t beviljade 1910 års Riksdag för
påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster på extra stat för år
1911 ett anslag af 104,000 kronor. Nämnda belopp afsåg fyllande af
kostnaderna för sjömätningarnas utförande, hvaremot icke något belopp
beräknats för anskaffning af fartygsmateriel.

I statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t, i enlighet med hemställan af dåvarande departementschefen, att
Riksdagen måtte för påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster
på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 192,000 kronor, af hvilket
belopp 88,000 kronor afsågos till anskaffning af ett mindre sjömätningsfartyg
och öfriga 104,000 kronor beräknades för mätningsarbetets
utförande.

I skrifvelse den 31 maj 1911 tillkännagaf Riksdagen, att den icke
haft något att erinra mot det för själfva mätningsarbetets utförande
afsedda anslagsbeloppet, 104,000 kronor, men att, då behofvet af sjömätningsfartyg
tills vidare syntes kunna afhjälpas genom användande

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 105.

af vissa bland flottans äldre, för ändamålet användbara fartyg, Riksdagen
icke ansett sig böra bevilja det till anskaffning af ett sjörnätningsfartyg
äskade beloppet.

För påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster beviljade
Riksdagen alltså på extra stat för år 1912 ett anslag af 104,000 kronor.

För sj ökarte verke t gäller ett af Kungl. Maj:t den 21 december sjökarte1871
fastställdt reglemente (intaget i svensk författningssamling för farande”"
samma år, n:r 75). Förslag till ny instruktion för verket har afgifvits organisation,
af nuvarande kartverkschefen och är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Såsom sjökarteverkets hufvudsakliga åligganden angifvas i 1871
års reglemente:

sjömätning m. m., bestående af uppmätning, i tjänliga skalor,
al rikets kuster och större, segelbara insjöar, fjärdars och nämnda
sjöars upplodning, äfvensom upplodning af till sjöss belägna grund och
bankar samt i allmänhet undersökning af de riket omgifvande farvattnens
beskaffenhet, i den mån sådant är för sjöfarten eller försvarsväsendet
behöfligt; hvar jämte dithörande arbeten, såsom triangelmätningar,
magnetiska observationer m. m., äfven böra af sjökarteverket
utföras, då dylika arbeten äro för dess verksamhet nödvändiga och icke
förut blifvit med erforderlig noggrannhet utförda;

karteutgifning m. in., bestående i konstruerande af originaler till
kartor samt reproducerande af sådana på lämpligaste sätt, vare sig
genom gravyr eller annorledes, för att publiceras och tillhandahållas
sjöfarten, samt författande och publicerande af seglingsbeskrifningar
m. m.

Enligt nämnda reglemente lyder sjökarteverket i militärt och tekniskt
hänseende omedelbart under chefen för sjöförsvarsdepartementet,
hvarför alla detta verk rörande ärenden, kvilka skola komma till bemälde
departementschefs kännedom eller pröfning, skola af kartverkschefen
föredragas hos departementschefen.

Sjökarteverkets ständiga personal utgöres af, förutom chefen, dels
militär och dels civil personal.

Till tjänstgöring vid förefallande mätningsexpeditioner kommenderas
dessutom militär personal vid flottan.

Chefen för sjökarteverket har befälet öfver de vid verket tjänstgörande
officerare och andra personer, fördelar bland dem, på lämpligaste
sätt, verkets olika arbeten, har tillsyn öfver att göromålen med
nit, ordning och noggrannhet utföras, utfärdar instruktioner för cheferna
å mätningsexpeditionerna samt antager och uppsäger eller afskedar den
för gravering, tryckning, försäljning och uppassning behöfliga civila

Nuvarande

aflönings förmåner.

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

personalen. Vidare skall kartverkschefen årligen till chefen för sjöförsvarsdepartementet
ingifva förslag till arbetsplan och till utgiftsstat för verket
under det kommande året. Hos marinförvaltningen äger kartverkschefen
rekvirera förskott af medel å sjökarteverkets stat; och skall kartverkschefen
till marinförvaltningen afgifva redovisning såväl för nämnda
förskott som för kart- och bokförsäljning från verket.

De till sjökarteverkets ständiga personal hörande eller tillfälligtvis
kommenderade officerare eller andra personer skola utföra de arbeten,
som förekomma i verket eller blifvit dem uppdragna af chefen.

Tjänstgöringen i verket fortgår hvarje söckendag under den tid,
som af chefen bestämmes.

Chef för sjömätningsexpedition, som under densamma biträdes
af medkommenderade officerare, ställda under hans order, öfvervakar
sjömätningens noggranna och ordentliga utförande och tillser, att ingenting
underlåtes för fullständigt ernående af det åsyftade ändamålet.
Han tillser äfven, att originalmätningskartorna blifva under expeditionen
eller efter slutad expedition uppritade och slutligen konnekterade samt
hydrografiska beskrifningar sammanfattade, i öfverensstämmelse med
föreskrifterna i den för expeditionen utfärdade instruktion. Efter afslutandet
öfverlämnas hela arbetet till sjökarteverkets vård.

Till den militära personalen vid kartverket utgår aflöning från anslag
till flottan under femte hufvudtiteln och upptages icke i kartverkets stat.

Den för år 1912 gällande staten för sjökarteverket, hvilken af
Kung!. Maj:t fastställdes den 8 december 1911, är af följande lydelse:

l:o. Aflöning!»-:

Arfvode till förste ritaren..............................................................

kr.

2,500

Kronor.

Arfvoden till sju extra ritare, förslagsvis..........................................

i

9,600

D:o » fyra gravörer, förslagsvis............................................

y>

10,700

| Inkvarteringsbidrag till flaggunderofficeren A. F. Wintzell ...............

60

Arfvode till en bokförare ...............................................................

>

1,320

| Il o » vaktmästaren...............................................................

»

700

Till elever och extra biträden, förslagsvis.....................................

»

6.120

31,000

2:o. Allmänna utgifter:

Till inköp och underhåll af materialier, instrument och inventarier,
underhåll af kartverkets fastighet, tryckningskostnader och extra, ar-

beten m. m. .............................................................................

kr.

42,000

Till fartygs underhåll och utrustning samt till sjömätningsexpeditioner

145,000

och resekostnader.......................................................................

»

Till skrifmaterialier och expenser ..................................................

4.000

191,000

Summa kronor

222,000

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

17

Anmärkningar:

l:o. Tillgångar till bestridande af ofvanstående kostnader, 222,000 kronor, iiro: ordinarie anslag
till sjökarteverket, 65,000 kronor, extra ordinarie anslag till påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster, 104,000 kronor, beräknad inkomst af sjökortförsäljningen under år 1911,
32,000 kronor, samt beräknadt anslag från handels-och sjöfartsfonden, 21,000 kronor.

2:o. Därest behållningen af sjökortförsäljningen skulle komma att öfverstiga ofvan beräknade
beloppet 32,000 kronor, må öfverskottet användas till främjande af kartverkets verksamhet.

3:o. Besparingar å andra i denna stat upptagna anvisningar än till aflöning må under kommande
år användas för det med hvarje anvisning afsedda ändamål.

4:o. I den mån något af de i staten anvisade beloppen, med undantag af de till aflöning upptagna,
icke skulle åtgå för afsedt ändamål, må det användas till annat i staten angifvet
ändamål, utom till aflöning af i staten omförmäld personal.

I staten hafva, såsom häraf synes, bestämda arfvodesbelopp upptagits
endast för den s. k. förste ritaren, bokföraren och vaktmästaren.

Under år 1911 voro vid sjökarte verket anställda 9 manliga civila
ritare och gravörer samt två kvinnliga biträden, hvarjämte en underofficer
vid flottan tjänstgjorde såsom ritare. Dessutom voro anställda
5 mer eller mindre utbildade manliga biträden (elever), hvilka sysselsattes
med enklare rit- och gr avyrar beten.

Till nämnda manliga ritare, gravörer och biträden utgingo under
år 1911 arfvodesbelopp enligt följande öfversikt, hvari tillika angifves
det år, då vederbörande vunnit anställning vid sjökarteverket.

1..........

.......... 3,600

kronor.

Anställd

år 1865.

1..........

........... 2,760

»

»

» 1908.

1..........

.......... 2,640

»

* 1909.

1..........

.......... 2,500

»

» 1881.

1..........

.......... 1,620

»

»

> 1907.

1..........

......... 1,560

»

»

» 1907.

1..........

.......... 1,500

»

»

» 1907.

1..........

.......... 1,260

» 1908.

1.........

.......... 1,200

»

»

> 1909.

1..........

.......... 900

»

»

» 1910.

1..........

.......... 840

■»

»

> 1910.

1..........

.......... 840

»

» 1911.

1.........

.......... 720

»

»

> 1911.

1..........

.......... 600

>

. 1911.

De två kvinnliga biträdena hafva åtnjutit aflöning med resp. 1,200
och 1,020 kronor, för år räknadt.

£En vid sjökarteverket anställd karttryckare (tryckeriföreståndare)
ersättes efter ackord, med skyldighet att själf aflöna erforderliga biträden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 79 höft. (Nr 105.)

3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Förslag till Redan i underdånigt utlåtande, som den 29 maj 1902 afgafs af
»”den^wfa dåvarande chefen för sjökar teverket och den 21 november samma år
personalen vid öfverlämnades till löneregleringskommittén, uttalade nämnde chef, huru^verkeT
som beträffande den vid verket tjänstgörande civilpersonalen det syntes
honom, att en löneförbättring, i likhet med hvad som blefve bestämdt
för öfriga statens tjänstemän och betjänte, vore önsklig.

Med imderdånig skrifvelse den 26 januari 1910 framlade chefen
för sjökarteverket förslag till lönereglering för den civila personalen
vid verket.

Efter remiss afgaf kommissionen för de allmänna kartarbetena den
16 mars 1910 utlåtande öfver detta förslag.

Sedan därefter ärendet öfverlämnats till marinförvaltningen för
utlåtande, inkom dylikt från ämbetsverket den 18 augusti 1910.

Med anledning af hvad marinförvaltningen i vissa delar uttalat,
anbefalldes chefen för sjökarteverket att inkomma med förnyadt yttrande
i ärendet, och afgafs sådant yttrande den 8 april 1911.

Efter det förnyadt utlåtande infordrats från marin förvaltningen,
föreslog ämbetsverket i skrifvelse den 12 maj 1911, att samtliga handlingar
i ärendet måtte öfverlämnas till löneregleringskommittén.

Vid anmälan af ärendet fann Kungl. Maj:t den 19 maj 1911 godt
förklara, att kommittén skulle hafva att, i samband med fullgörandet al
det kommittén enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1910 meddelade
uppdrag med afseende å lönereglering för den civila personalen vid
rikets allmänna kartverk, till behandling upptaga jämväl frågan om
reglering af löneförhållandena för den civila personalen vid sjökarteverket
äfvensom att inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i
sistberörda ämne.

FörBlag I skrifvelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 26 septern om

försälj- ker 1910 framlade chefen för sjökarteverket förslag rörande ordnande
kort^eff seg- af försäljningen af de utaf detta verk utgifna sjökort och seglingslingsbeskrif-
heskrifningar.

På anmodan af chefen för sjöförsvarsdepartementet afgaf marinförvaltningen
den 12 maj 1911 yttrande i sistberörda ärende; och genom
nådigt beslut den 30 juni 1911 förordnades, att löneregleringskommittén
skulle hafva att i samband med frågan om reglering af löneförhållandena
för den civila personalen vid sjökarteverket pröfva jämväl
ärendet angående ordnande af försäljningen af sjökort och seglingsbeskrifningar,
i hvad samma ärende berörde frågan om sjökarteverkets
lönereglering.

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Den 14 december 1911 afgaf löneregleringskommittén, såsom förut
nämnts, betänkande rörande de sålunda till kommittén hänskjutna frågorna;
yttranden öfver detta betänkande hafva afgifvits den 5 januari
1912 af kommissionen för de allmänna kartarbetena och den 13 samma
månad af chefen för sjö k arte ver k et; och öfvergår jag nu att redogöra
för kommitténs förslag i förevarande ämnen och i samband därmed
äfven för det hufvudsakliga innehållet af ämbetsmyndigheternas uttalanden.

I förut omförmälda framställning af den 26 januari 1910 från chefen för
sjökartevenhet bär denne erinrat, hurusom i det redan omnämnda yttrande
angående verket, som, efter uppdrag af chefen för sjöförsvarsdepartementet,
den 15 april 1908 afgafs af lotsstyrelsen, chefen för flottans
stab, inspektören åt flottans öfningar till sjöss och chefen för sjökarteverket,
den uppfattning uttalades, att, då ritar- och gravörpersonalen
vid sjökarteverket fyllde en år från år fortgående tjänsteförrättning, åt
denna personal syntes böra beredas fast anställning vid verket med
däraf följande förmåner äfvensom möjlighet till erhållande af pension.

Kartverkschefen har ock för egen del uti framställningen af den
26 januari 1910 framhållit, att det vore ett oafvisligt behof för sjökarteverket,
att inom närmaste tid aflöningsförhållandena för dess civila
personal reglerades och gåfves en fastare form än dittills.

Sedan nämligen 1909 års riksdag genom ökadt extra anslag till
påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster ådagalagt sin beredvillighet
att främja sjökarteverkets verksamhet, och under förutsättning
att verket jämväl framgent skulle kunna påräkna samma intresse från
statsmakternas sida, kunde mätningsarbetena bedrifvas med betydligt
större kraft än dittills. Men ökad aktivitet på mätningsområdena måste
förutsättas framkalla ökad verksamhet äfven inom kartverket, därest de
vunna arbetsresultaten skulle kunna fortast möjligt tillgodogöras den
sjöfarande allmänheten.

Det syntes emellertid kartverkschefen vara att befara, att fortvaron
af nuvarande obestämda förhållanden för sjökarteverkets civila personal
i afseende å såväl antagningsvillkor som aflöningsbestämmelser kunde
afhålla omtänksamma personer från att söka sin utkomst »vid en institution,
där inga som helst framtidslöften gåfves».

För att personer skulle finnas benägna att aspirera på anställningar
vid sjökarteverket, vore det, enligt kartverkschefens mening, nödvändigt,
att det funnes en aflöningsplan, så att hugade sökande kunde
bedöma sina framtidsutsikter i händelse af anställning vid verket.

Uti sitt förenämnda utlåtande af den 18 augusti 1910 öfver kart -

Löneregle rings kommitténs betänkande.

Ordinarie anställning
för
civil personal
vid sjökarteverket.

Särskilda ordinarie
befattningar,
kompetensfordringar,
aflöningsförmåner
å
stat.

Aktuarie.

20 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

verkschefens nyssberörda framställning har marinförvaltningen uttalat,
att den i likhet med bemälde chef fann nödigt, att sjökarteverket
erhölle en fast organisation, alldenstund det syntes kunna med säkerhet
förutsättas, att dess verksamhet för obestämbar tid framåt komme
att ökas och utvidgas.

Likaså ansåg marinförvaltningen sig böra instämma med nämnde
chef i fråga om nödvändigheten däraf, att vid sjökarteverket anställda
civila personer erhölle fast anställning och tryggande ekonomiska förhållanden,
så att för fyllandet af verkets viktiga uppgifter skicklig och
intresserad personal städse funnes att tillgå.

Lönereglering skommittén har uttalat, hurusom det äfven för kommittén
framstått såsom en angelägenhet af synnerlig vikt, att sjökarteverket
måtte erhålla en fast organisation och att åt civil personal vid
verket måtte i tillräckligt antal beredas ordinarie anställning.

Beträffande de särskilda civila befattningar vid sjökarteverket, som
borde uppföras å ordinarie stat, har verkets chef ansett det böra
tagas under öfvervägande, huruvida icke, da nu sj ökarte verkets verksamhet
tilltoge i omfattning och personalen tillväxte, bland den civila
personalen borde finnas någon befattningshafvare med vetenskaplig bildning.

Enligt kartverkschefens mening borde en sådan befattningshafvare
planlägga och utföra för verket erforderliga geodetiska beräkningar
och mätningar samt omhänderhafva det därvid upprättade räknematerialet.

Han borde vidare följa den geodetiska vetenskapens utveckling och
tillämpningsmetoder samt gjorda iakttagelser på de jordmagnetiska och
meteorologiska områdena, i den mån de berörde farvatten, som folie
inom området för sjökarteverkets verksamhet.

Härutöfver borde han användas för att, i den män hans tid medgåfve,
beräkna och konstruera sjökort eller utföra annat förefallande
byråarbete. I sistnämnda hänseende hade kartverkschefen särskildt
tänkt sig, att tjänstemannen i fråga borde omhänderhafva sjökarteverkets
bibliotek och verkets dyrbara samling al äldre kartor.

För kompetens till ifrågavarande befattning har kartverkschefen
ansett böra fordras att hafva aflagt kandidatexamen inom filosofisk
fakultets matematisk-naturvetenskapliga sektion med ämnena matematik,
astronomi och fysik och att därvid hafva erhållit minst betyget med
beröm godkänd i ettdera af de båda förstnämnda ämnena samt att
därefter hafva undergått godkänd proftjänstgöring vid sjökarteverket.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

I det af kartverkskommissionen den 16 mars 1910 afgifna utlåtandet
uti förevarande ärende bär, beträffande förslaget om anställandet af
en vetenskapligt bildad civil tjänsteman vid sjökarteverket, kommissionen
förklarat sig finna bebofvet af en sådan tjänsteman väl motiveradt
enbart ur geodetisk synpunkt. Emellertid ansåg sig kommissionen icke
kunna underlåta att uttala eu tvekan, huruvida nämnde tjänsteman
skulle kunna uppfylla alla de i flera afseenden synnerligen maktpåliggande
fordringar, som enligt kartverkscbefens förslag skulle komma att
ställas på honom.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 18 augusti 1910 uttalat,
att bebofvet af den ifrågavarande befattningsliafvarens anställande vid
sjökarteverket syntes marinförvaltningen hafva blifvit af kartverkschefen
synnerligen kraftigt motiveradt; och ansåg marinförvaltningen jämväl
de kvalifikationer för denna befattning, som af kartverkscbefen befunnits
erforderliga, ingalunda vara för höga.

Att sjökartevei''ket har behof af en civil tjänsteman med vetenskaplig
utbildning, anser kommittén ställdt utom allt tvifvel.

Till jämförelse ville kommittén erinra, hurusom redan nu vid rikets
allmänna kartverk tjänstgjorde 8 geodeter, samt att, enligt det af kommittén
uti delen XXX af dess betänkanden framlagda förslag till lönereglering
för den civila personalen vid sistnämnda kartverk, skulle där
för utförande af de geodetiska arbetena finnas anställda åtta tjänstemän
med vetenskaplig utbildning, nämligen två observatörer och sex geodeter.
Tillika vore att märka, att professorn vid generalstaben ledde
och deltoge i berörda arbeten vid rikets allmänna kartverk.

Nu ifrågavarande tjänsteman vid sjökarteverket, som skulle vara
den ende vetenskapligt bildade bland verkets ordinarie civilpersonal,
skulle enligt kartverkschefens förslag hafva till åliggande att utföra
icke blott rent geodetiska utan äfven andra vetenskapliga arbeten äfvensom
att handhafva bibliotekarie- och arkivariegöromål.

Vid sådant förhållande har kommittén ansett aflöningen till bemälde
tjänsteman icke böra sättas lägre än den för tjänsteman i l:a
lönegraden i centralt ämbetsverk bestämda, och syntes enligt kommitténs
mening tjänstemannen i fråga lämpligen kunna, såsom ock af
chefen för sjökarteverket eventuellt föreslagits, benämnas aktuarie.

Mot de af bemälde chef ifrågaställa kompetensfordringarna för
nämnde tjänsteman har kommittén icke haft något att erinra.

Kartverkschefen har i sin framställning den 26 januari 1910 framhållit,
att den vid sjökarteverket förefintliga civila personalen vore otillräcklig,
äfven för verkets dåvarande arbetsmängd.

Manliga
ritare och gravörer
samt
kvinnliga
biträden.

22

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Det framtida behofvet af ritare kunde emellertid icke med osviklig
säkerhet fastställas, så länge sj ökarte verkets verksamhet till stor del
uppehölles genom extra anslag och så länge man hvarken kunde fullt
skönja utvecklingen af det militära sjökortsväsendet eller sjökarteverkets
framtida befattning därmed. Kartverkschefen ansåg fördenskull, att
varsamhet med fast anställande af ritare borde iakttagas.

De stora, alldeles oafvisliga allmänna arbetsuppgifter, som förelåge
för sj ökarte verk et, innebure visserligen enligt kartverkschefens mening
full trygghet för att intensiteten i verkets arbeten, åtminstone icke
inom tre kvarts sekel, beliöfde afmattas. Det syntes dock kartverkschefen
ej vara nödvändigt att redan bestämma inrättandet af uteslutande
fasta ritartjänster, utan borde, åtminstone tills vidare, fortfarande ett
par befattningar afses för extra ritare. Så snart efter några års förlopp
kunnat konstateras, att äfven dessa befattningar vore oumbärliga för
verket, borde desamma öfverföras till fasta.

Det hade af chefen beräknats, att, utöfver befintliga 6 ritare och
5 gravörer, ytterligare ett antal af sammanlagdt 4 ritare och gravörer
skulle komma att under närmaste tid behöfva anställas vid sjökarteverket.

Med beräkning att behofvet af förstärkning af ritarekrafterna vore
större än behofvet af gravörpersonalens förstärkning, ansåg kartverkscbefen,
att antalet ritare borde ökas med 3 och antalet gravörer med 1.
Antalet ritare borde sålunda utgöra 9, utom elever.

Enligt kartverkschefens åsikt borde de 9 ritarebefattningarna sålunda
regleras, att 6 blefve fasta med innehafvare, anställda medelst
fullmakt, och 3 extra med innehafvare, anställda medelst förordnande
med viss uppsägningstid.

I detta sammanhang meddelade kartverkschefen, att verket ej
kunde tillfredsställande fungera med ett mindre antal ritare än 6, eller
det antal, för hvilket han föreslagit fast anställning.

Af de 6 fasta ritarna borde, enligt det i kartverkschefens framställning
af den 26 januari 1910 innefattade förslaget, åt 4 beredas
rum i högre grad och åt 2 i lägre grad.

Anställande såsom ritare borde i allmänhet hafva föregåtts af elevtjänstgöring
vid verket, hvars varaktighet skulle bestämmas af chefen.

Dittills hade icke några yrkesprof stadgats för den, som antoges
till ritareelev vid sjökarteverket, utan hade utbildningen för tjänsten
skett vid verket. Någon annan ändring i detta förhållande syntes icke
böra ifrågasättas, än att företräde borde lämnas sådan sökande, som

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.

jämte företedt bevis på anlag för teckning och välskrifning knnde styrka
sig hafva aflagt realskoleexamen eller äga därmed jämförliga kunskaper.

För anställning såsom ritare med fullmakt elier extra ritare borde
fordras att hafva ådagalagt färdighet i vid kartverket förekommande
ritarbeten. Till den högre graden borde befordras endast sådana, som
visat sig äga förmåga att sjelfständigt utföra mera maktpåliggande
uppgifter. För anställning såsom ritare med fullmakt borde dessutom
erfordras att hafva fyllt 22 år och undergått åliggande värnpliktstjänst
eller åtminstone första värnpliktstjänstgöring.

Såsom elever, extra ritare och ritare i den lägre graden borde
kunna antagas kvinnor, till antalet icke öfverstigande hälften af antalet
manliga tjänsteinnekafvare af samma kategori.

Antalet extra ritare borde hållas fulltaligt endast i den mån, arbetet
vid verket oundgängligen kräfde detta. Då fråga uppstode om anställandet
af extra ritare, borde tagas under öfvervägande, huruvida icke
det arbete, som skulle utföras, hellre kunde uppdragas åt vid verket
anställd personal att utföras såsom öfvertidsarbete.

Fullmakt för ritare syntes böra utfärdas af chefen för sjökarteverket,
som jämväl borde utfärda förordnande för extra ritare. Funne
chefen anledning att vid utnämning frångå de för befordran angifna
grunder, borde Kungl. Maj:ts medgifvande därtill inhämtas.

Vid sjökarte verket skulle, enligt hvad chefen antog, komma att
under närmaste tid behöfvas 6 gravörer. I enlighet med de synpunkter,
som legat till grund för hans förslag i hvad det afsåge ritare, har han
föreslagit, att, då verket redan sysselsatte 5 gravörer, 3 gravörstjänster
måtte få aflönas i högre klass och 2 i lägre klass samt att en befattning
finge beräknas för en extra gravör.

Anställning af gravörer och gravörelever borde för öfrigt ske efter
samma grunder som beträffande ritare af motsvarande tjänsteställning;
dock att kvinnor icke syntes böra anställas såsom gravörer. Gravöreleverna
förutsattes komma att först utbildas för ritarbete och därunder
pröfvas med hänsyn äfven till lämplighet såsom gravörer. De, som
därvid visade tydliga anlag för gravyr, skulle uttagas för vidare utbildning
till gravörer.

I fråga om sättet för aflöningens utgående till gravörer framhöll
chefen för sjökarteverket, att enligt hans mening ackordsarbete fortfarande
borde såsom uppmuntran till flit utlämnas, när det vore fråga
om nygravyr. Därvid intjänta ersättningsbelopp borde, i den mån de
öfversköte den ordinarie aflöningen, betraktas och utgå såsom ersättning
för öfvertidsarbete.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Kartverkskommissionen har i sitt utlåtande den 16 mars 1910, i
motsats till chefen för sjökarteverket, uttalat den uppfattningen, att
kvinnor borde kunna antagas äfven till gravörer. Kommissionen har
ock yttrat sig i frågan om ersättning för öfvertidsarbete och därvid
med framhållande af den säregna arten af arbetena vid sjökarteverket
förordat, att kartverkschefen skulle vara befogad efter eget bepröfvande
i särskilda fall utanordna dylik ersättning.

Marinförv ältning en har i fråga om kvinnors användning uttalat den
uppfattning, att vid anställande och befordran af personal vid sjökarteverket,
hvars arbeten i allmänhet syntes jämförelsevis synnerligen väl
lämpade att utföras af kvinnor, hänsyn icke borde tagas till annat än
de sökandes skicklighet och nit, men att i öfrigt det dock vore uppenbart,
att nödvändigheten eller lämpligheten af att kunna använda personalen
jämväl vid sjömätning måste vid rekryteringen vinna behörigt
beaktande.

På anförda skäl ansåg marinförvaltningen emellertid lönesatserna
kunna och böra för kvinnliga tjänsteinnehafvare sättas något lägre än
för manliga.

Marinförvaltningen har särskildt uttalat sig emot, att gravörer
skulle kunna få utöfver den lasta aflöningen uppbära betalning för
ackordsarbete.

I fråga om ritar- och gravörpersonalen vid sjökarteverket har
lönereglering skommittén till en början erinrat, hurusom i det utlåtande,
som den 17 november 1908 afgafs af kartverksko mmissionen öfver ett
då föreliggande förslag till ny stat lör sjökarteverket, uttalades, att
olika principer för aflöningen vid tva hvarandra sa nära stående verk
som rikets allmänna kartverk och sjökarteverket skulle kunna leda till
en olämplig konkurrens emellan de båda verken. Chefen för sjöförsvarsdepartementet
hade ock, enligt yttrande till 1909 års statsverksproposition,
funnit nämnda uttalande beaktansvärdt.

Därefter har kommittén anfört följande:

Att såvidt möjligt enahanda principer borde tillämpas vid reglering
af löneförhållandena för civila befattningshafvare vid, å ena sidan, rikets
allmänna kartverk och, å andra sidan, sjökarteverket, ansåg äfven kommittén
synnerligen önskvärd!.

Kommittén hade fördenskull vid upprättandet af sina förslag i
nämnda hänseende haft uppmärksamheten fästad vid förhållandena inom
de bägge ifrågavarande kartverken.

25

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Efter det under år 1910 en gravör afgått med pension, vore år
1911 vid sjökarteverket anställda 9 manliga civila ritare och gravörer
samt 2 kvinnliga biträden, hvarjemte en underofficer vid flottan tjänstgjorde
såsom ritare. Därförutom vore emellertid anställda 5 mer eller
mindre utbildade manliga biträden, hvilka sysselsattes med enklare ritocb
gravyrarbeten.

För utförande af löpande ritarbeten, som eljest icke skulle i behörig
ordning medhunnits, både, efter hvad för kommittén meddelats,
ytterligare — i brist på erforderligt antal kunniga civila sjökortritare
— under de två senaste vintrarna en officer och en underofficer från
flottan varit kommenderade vid sjökarteverket utöfver det eljest vanliga
antalet militär personal.

Chefens för sjökarteverket förslag i fråga om de ordinarie ritarock
gravörbeställningarna vid detta verk innebure, att dessa befattningar
skulle indelas i två tjänstegrader och att, livad ritarbefattningarna
anginge, i den lägre graden skulle kunna anställas icke blott män utan
äfven kvinnor.

Enligt hvad kommittén inhämtat, skulle emellertid för fullgörande
af de åligganden, som skulle tillkomma ifrågavarande ritare, någon vana
vid sjömätningar vara af stort värde, och chefen för sjökarteverket
ansåg därför önskligt, att ritare vid verket måtte komma att deltaga i
sjömätningsexpeditioner. Det kunde fördenskull icke anses lämpligt,
att kvinna anställdes i ritarbefattning, hvarom nu vore fråga.

Att, såsom kartverkskommissionen föreslagit, kvinna skulle kunna
antagas jämväl till gravör vid sjökarteverket, ansåg kommittén icke heller
böra ifrågakomma.

Chefen för verket hade i sin skrifvelse den 26 januari 1910 förutsatt,
att elever skulle komma att först utbildas för ritarbete och därunder
pröfvas med hänsyn äfven till lämplighet såsom gravörer och att
de, som därvid visade tydliga anlag för gravyr, skulle uttagas för vidare
utbildning till gravörer.

Han hade vidare i sitt yttrande den 8 april 1911 framhållit, bland
annat, att han ansåge gravyrarbetet vid sjökarteverket vara af den beskaffenhet,
att kvinnlig arbetskraft vore mindre tjänlig för dess utförande.
Gravyrplåtarna vid sjökarteverket hade, i motsats till hvad
fallet vore vid allmänna kartverket, en sådan storlek och tyngd, att
deras bearbetning folie sig synnerligen obekväm för en kvinna, samtidigt
som förekommande lyftning eller transport af sådana plåtar icke
lämpligen kunde ombesörjas af en kvinna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.)

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Äfven vid sjökarteverket funnes dock, enligt kommitténs mening,
åtskilliga göromål, som med fördel kunde utföras af kvinnor.

Rörande spörsmålet, huruvida kvinna borde åtnjuta samma aflöning
som man i motsvarande befattning, hade skiljaktiga meningar yppat sig
mellan chefen för sjökarteverket och marinförvaltningen. På detta
spörsmål ansåg kommittén sig icke behöfva här ingå. Kommittén hade
haft tillfälle att i detta ämne uttala sin mening i sitt betänkande (delen
XXVII) den 13 januari 1911 med förslag till grunder, med tillämpning
af hvilka infödda svenska kvinnor skulle kunna af Konungen utnämnas
och befordras till vissa befattningar.

Vid ofvan antydda förhållanden hade kommittén emellertid ansett,
att vid sjökarteverket de befattningar, i hvilka kvinnor vore afsedda
att användas, borde alldeles skiljas från de manliga ritare- och gravörbefattningarna.

En sådan skillnad ägde rum vid rikets allmänna kartverk och
hade af kommittén bibehållits uti dess betänkande, delen XXX, angående
den civila personalen vid sistnämnda kartverk.

I fråga om det antal manliga civila ritare och gravörer samt kvinnliga
biträden, som syntes böra erhålla ordinarie anställning vid sjökarteverket,
hade kommittén på grund af erhållna upplysningar funnit stadigvarande
behof föreligga af 6 manliga ritare, 5 manliga gravörer och 2
kvinnliga biträden. Utöfver nämnda befattningshafvare torde dock åtminstone
tidtals erfordras ytterligare extra civila arbetskrafter.

Beträffande aflöningsförmånerna å stat för de civila manliga ritarna
och gravörerna vid sjökarteverket syntes kommittén icke tillräckliga
skäl föreligga att afvika från hvad kommittén föreslagit i afseende å
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk.

I sådant hänseende ville kommittén till en början erinra, att beträffande
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk kommittén,
lika med chefen för sistnämnda kartverk, hänfört desamma
till en och samma tjänstegrad.

I fråga om själfva aflöningen å stat åt omförmälda ritare och gravörer
vid rikets allmänna kartverk uttalade kommittén emellertid, att
ett af chefen för nämnda kartverk föreslaget aflöningssystem med dels
fast aflöning för en arbetstid af sex timmar och dels särskild ersättning
för öfvertidsarbete syntes kommittén stå i strid mot de principer, som
eljest i allmänhet gällde i fråga om ordinarie befattningshafvares aflöning
enligt löneregleringar, som på senare åren blifvit, efter framställningar
från Kungl. Maj:t, fastställda af Riksdagen.

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

Då likväl, yttrade kommittén vidare, enligt nyssnämnda kartverkschefs
bestämda mening förelåge ett stadigvarande behof af att för
arbetenas behöriga bedrifvande kunna påräkna en till sju timmar utsträckt
arbetstid för ifrågavarande ritare och gravörer och, enligt hvad kommittén
inhämtat, vissa motsvarande befattningshafvare i privat tjänst
hade en arbetstid af åtta timmar, hade kommittén ansett sig böra utgå
från den förutsättningen, att den normala arbetstiden skulle för ordinarie
manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk sättas
till sju timmar per söckendag och att aflöningen å stat skulle bestämmas
därefter.

De till kommittén remitterade handlingar i nu förevarande ärende
gåfve vid handen, att chefen för sjökarteverket ifrågasatt och kartverkskommissionen
tillstyrkt, att i vissa fall utöfver aflöning å stat äfven
skulle kunna utgå ersättning för öfvertidsarbete till civil personal vid
sjökarteverket. Därvid hade sjökarteverkets chef utgått från en ordinarie
arbetstid af 6 timmar per söckendag.

Uti sitt den 8 april 1911 afgifna yttrande hade chefen för sjökarteverket
påpekat, att vid nämnda kartverk i stor utsträckning förekomme
s. k. säsongarbete, som icke kunde fördelas öfver en längre
period, utan för hvars behöriga utförande kräfdes, antingen att personalens
arbetstid utsträcktes eller att arbetskrafterna förstärktes. Emellertid
hade bemälde chef i samma yttrande tillika anmärkt, att, om med
införande af kostnadsfri ledighet under en månad årligen för ritare- och
gravörpersonalen skulle följa skyldighet att under viss kortare tid af
året, enligt chefens bestämmande, arbeta 7 timmar i stället för, såsom
för närvarande, 6 timmar om (lagen, någon inskränkning gifv.etvis
skulle inträda i det vid sjökarteverket nu förekommande öfvertidsarbetet.

Det hade synts kommittén, att äfven vid sjökarteverket arbetstiden
å tjänsterummet för den ordinarie manliga ritar- och gravörpersonalen
borde sättas till i allmänhet minst sju timmar per söckendag utan ersättning
för s. k. öfvertidsarbete. Därigenom skulle, enligt kommitténs
åsikt, vinnas ej obetydligt för det arbete, som kunde någorlunda jämnt
fördelas under längre perioder.

Därest under någon afsevärd del af året tjänstgöringen måste på
grund af hopadt arbete utsträckas väsentligen öfver sju timmar, borde
i stället skälig inskränkning af arbetstiden kunna medgifvas, när arbetet
vore mindre brådskande.

Ett dylikt förfaringssätt syntes kommittén icke innebära någon af -

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

vikelse från hvad eljest vid löneregleringar under de senare åren för
ett flertal ämbetsverk blifvit bestämdt i enahanda hänseende.

Riksdagen hade nämligen uppställt såsom förutsättning för godkännande
af en mängd lönestater, att Kung]. Maj:t före den tidpunkt,
då staterna skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att samtliga
ordinarie tjänsteinnehafvare skulle, i den mån ej undantag kunde
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes viss minimitid hvarje söckendag.
Erforderliga bestämmelser i sådant hänseende vore ock meddelade
i de sedermera af Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner för vederbörande
verk.

Med utgående från att en minimiarbetstid af i allmänhet sju timmar
per söckendag blefve föreskrifven för ordinarie manliga ritare och
gravörer vid sjökarteverket, ansåg kommittén aflöningsformerna å stat
för nämnda befattningshafvare kunna bestämmas till enahanda belopp,
som af kommittén föreslagits för motsvarande befattningshafvare vid
rikets allmänna kartverk, eller en begynnelseaflöning af 2,400 kronor,
däraf 1,300 i lön, 800 i tjänstgöringspenningar och 300 i ortstillägg,
hvartill skulle kunna komma fyra ålderstillägg efter resp. 5, 10, 15 och
20 år, hvart och ett ålderstillägg å 400 kronor, däraf 300 skulle utgöra
lön och 100 tjänstgöringspenningar. Slutaflöningen skulle alltså
blifva 4,000 kronor och högsta pensionsunderlaget uppgå till 2,500
kronor.

Mot de af chefen för sjökartverket föreslagna kompetensfordringarna
beträffande ritare och gravörer vore från kommitténs sida icke
något att erinra.

Bemälde chef hade likaledes såsom villkor för erhållande af ordinarie
anställning såsom ritare eller gravör föreslagit, att sökande
skulle hafva fyllt 22 år. Kommittén ansåg detta synnerligen lämpligt
och hade i sitt förslag beträffande rikets allmänna kartverk äfven upptagit
detta villkor för motsvarande befattningshafvare vid sistnämnda
kartverk.

Såsom redan blifvit antydt, hade kommittén ansett, att vid sjökarteverket
förefunnes stadigvarande behof af två kvinnliga biträdesbefattningar.

I betänkande (delen VII), som kommittén den 31 oktober 1907
afgifvit, hade kommittén hemställt, att åt biträden, som för stadigvarande
arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller därefter
anställdes, måtte gifvas en fast, dock icke ordinarie anställning.

29

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.

Emellertid hade 1910 års riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t,
medgifvit, att på ordinarie stat finge uppföras hos fångvårdsstyrelsen
1 skrifbiträde och hos generaltullstyrelsen 2 kvinnliga skrifbiträden.
Sedermera hade vid 1911 års riksdag, likaledes på framställningar af
Kungl. Maj:t, bifallits uppförande å ordinarie stat af 12 skrifbiträden
hos nedre justitierevisionen, 1 kvinnligt skrifbiträde hos direktionen
öfver folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions- och understödsanstalter
äfvensom 5 kvinnliga biträdesbefattningar hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I det yttrande i detta ämne, som chefen för justitiedepartementet
den 14 januari 1910 afgifvit till statsrådsprotokollet vid
behandling inför Kungl. Maj:t af frågan om skrifbiträdet hos fångvårdsstyrelsen,
hade bemälde departementschef förklarat sig anse, att när
för eu myndighet förelåge ett verkligt och stadigvarande behof af biträde
samt myndigheten kunde för statstjänsten utnyttja biträdets arbetskraft
i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens,
en dylik biträdesbefattning borde uppföras å myndighetens ordinarie
stat. Den af chefen för justitiedepartementet sålunda häfdade allmänna
princip syntes hafva blifvit af både Kungl. Maj:t och Riksdag godkänd.
Med den uppfattning, som alltså numera gjort sig gällande, syntes här
ifrågavarande kvinnliga biträdesbeställningar vid sjö kar te ver k et vara att
hänföra till sådana befattningar, som borde ifrågakomma till uppförande
såsom ordinarie tjänster.

Uti ett den 29 juni 1911 afgifvit betänkande (delen XXIX) hade
kommittén — såsom den vidare erinrat — framlagt förslag i fråga om
uppförande å ordinarie stat af vissa kvinnliga biträden hos ämbetsverk
och myndigheter.

Enligt berörda förslag skulle aflöningarna till de biträden, för
hvilka den normala arbetstiden kommer att utgöra sex timmar hvarje
söckendag, uppdelas i två typer, eu normal (motsvarande den vid 1910
och 1911 årens riksdagar för fångvårdsstyrelsen m. fl. verk antagna)
och en afsedd för biträden med mera kvalificerade uppgifter.

Den senare aflöningstypen hade kommittén ansett böra bestämmas till
800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i
ortstillägg, där sådant utginge med fullt belopp, eller sammanlagdt 1,600
kronor, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera
å 200 kronor, efter fem och tio år. Slutaflöningen blefve då
2,000 kronor och i pension skulle kunna erhållas 1,200 kronor.

Uti sistnämnda betänkande hade kommittén föreslagit, att å domänstyrelsens
stat måtte uppföras ett biträde och å landtmäteristyrelsens

30

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 105.

Arbetsledare.

stat likaledes ett biträde med nyssberörda för biträden med mera kvalificerade
arbetsuppgifter afsedda aflöning.

Det förra af dessa två biträden skulle hafva till uppgift att upprätta
situationskartor öfver allmänna skogar och kopiering af skogskartor;
det senare biträdet skulle hufvudsakligen sysselsättas med kartritning,
särskildt kopiering af hos landtmäteristyrelsen förvarade kartor.

Beträffande kvinnliga ritare vid rikets allmänna kartverk både kommittén
uti delen XXX af sina betänkanden uttalat, att, då dessa ritare
syntes kunna jämnställas med de nyss omförmälda biträdena hos domänstyrelsen
och landtmäteristyrelsen samt den normala arbetstiden för de
kvinnliga ritarna vid rikets allmänna kartverk syntes böra sättas till 6
timmar, kommittén ansåg sig böra för kvinnlig ritare vid sistnämnda
kartverk föreslå enahanda aflöning, som kommittén i sitt ofvanberörda
betänkande den 29 juni 1911 ifrågasatt för biträden med mera kvalificerade
arbetsuppgifter.

Hvad de bägge kvinnliga biträdena vid sjökarteverket anginge, ansåg
kommittén det ena vara att hänföra till biträden med mera kvalificerade
arbetsuppgifter, under det att det andra vore att jämnställa
med vanligt skrifbiträde.

Vid sådant förhållande och då den normala arbetstiden för dessa
bägge biträden syntes böra bestämmas till 6 timmar, torde aflöningen
för det ena biträdet kunna sättas lika med den för kvinnlig ritare vid
rikets allmänna kartverk föreslagna och för det andra biträdet böra utgå
i enlighet med den af Riksdagen godkända typen för kvinnligt biträde
vid fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen m. fl. verk.

Chefen för sjökarteverket har ock hemställt, att i staten måtte få
uppföras ett belopp af 600 kronor såsom arfvode till en arbetsledare.
Detta arfvode borde icke vara fast utan utgå per månad till den vid
verket tjänstgörande officer eller ritare, som chefen ansåge äga största
förutsättningen att kunna med drift och skicklighet leda och fördela de
arbeten, som ankomme på ritare och gravörer.

Enligt kommitténs mening borde gifvetvis vid sjökarteverket finnas
någon bland verkets personal, som under chefen närmast utöfvade ledningen
af rit- och gravyrarbetena samt svarade för dessas behöriga
gång. I förbigående erinrades af kommittén, att vid rikets allmänna
kartverk för närvarande en generalstabsofficer af regementsofficersgrad
vore föreståndare för den topografiska afdelningens reproduktionsdetalj,
inom hvilken enligt gällande instruktion »alla sådana rit-, gravyr- och
korrekturläsningsarbeten utföras, hvilka afse konceptkartornas bearbetning
för utgifning».

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Beträffande beloppet af det föreslagna arfvodet till en arbetsledare
vid sjökarteverket bär kommittén ansett någon erinran ej skäligen
kunna göras.

Uti det af chefen för sjökarteverket den 26 januari 1910 framlagda
löneregleringsförslaget bar bland ordinarie befattningshafvare äfven
upptagits en tryckeriföreståndare.

Till stöd därför har kartverkscbefen yttrat hufvudsakligen följande: En

tryckeriföreståndare vore för verket oumbärlig, och tjänsten
funnes redan samt vore försedd med en innehafvare, som mot öfverenskomma
ackordspriser ansvarade för utförandet af allt arbete på
tryckeriet.

Arbetena på tryckeriet och i laboratoriet svällde tidtals ut till sådan
omfattning, att stor brådska vore rådande och föreståndaren behöfde
anlita ända till tre biträden för att medhinna desamma; någon
gång sjönke de så, att fullt arbete knappast förefunnes ens för tryckeriföreståndaren.

I betraktande däraf att en god tryckeriföreståndare kunde vara
synnerligen svår att ersätta, vore det för verket angeläget att kunna
bereda en sådan tjänsteman fast anställning.

Tryckning af så stora koppargravyrer som sjökarteverkets förekomme
antagligen icke annorstädes inom vårt land än vid detta verk,
hvarför någon van sådan koppartryckare i regel icke stode att erhålla.
Förjärningen af de dyrbara kartplåtarna vore dessutom en förrättning,
som, om den icke sköttes rätt, kunde förorsaka skada på plåtarna.

För att vara säkerställd mot afbrott i tryckeriarbetet borde sjökarteverket
egentligen förfoga öfver två fast anställda koppartryckare,
såsom förhållandet vore vid det danska .sjökortarkivet, där dock årligen
trycktes endast ungefär hälften så många kort som vid det svenska
sjökarteverket.

Chefen för sjökarteverket ansåg fördenskull, att tryckeriföreståndaren
borde vara fast aflönad, dock icke högre än att den fasta aflöningen
endast borde utgöra en stomme, till hvilken han genom flitigt
ackordsarbete borde kunna lägga ytterligare förtjänst. Ackordsarbetet
borde beräknas så, att han kunde skaffa sig en sammanlagd årsinkomst
om 3,000 å högst c:a 4,000 kronor, utom hvad som tillflöte honom för
aflönande af biträden.

Frågan om anställande af ersättningsman för tryckeriföreståndaren

Tryckeri föreståndare.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

ansåg chefen böra lösas på det sättet, att föreståndaren såsom villkor
för fast anställning utfäste sig att i sin tjänst använda ett biträde,
som skulle vara fullt förtroget med koppartryckeriets samtliga arbetsmetoder
och som vid tillfälligt förfall för föreståndaren kunde intaga
dennes plats.

Aflöningen till tryckeriföreståndaren hade i det af vederbörande
myndigheter den 15 april 1908 afgifna förslaget till ny stat för sjökarteverket
upptagits till 2,000 kronor per år att utgå såsom arfvode.
För att äfven han måtte blifva i tillfälle att erhålla pensionsrätt, hemställdes
af kartverkschefen, att tryckeriföreståndarens aflöning måtte få
utgå i form af lön och tjänstgöringspenningar. Aflöningen, som borde
utbetalas i afräkning på ackordsvis intjänta belopp, syntes chefen böra
utgå efter samma grund, som han föreslagit beträffande ritare och
gravörer i lägre grad.

Kartverkskommissionen har uti sitt utlåtande i förevarande ärende
förklarat, att kommissionen, i hvad den föreslagna staten afsåg tryckeriföreståndaren,
tillstyrkte densamma, under förutsättning att ackordet
afpassades så, att ''tryckeriföreståndaren, efter afdrag af hvad han behöfde
använda till aflönande af egna biträden, kunde skaffa sig en
sammanlagd årsinkomst om 3,000 högst 4,000 kronor, däruti inberäknad
fast aflöning med ålderstillägg.

Marinförvaltningen har visserligen uti sitt utlåtande den 18 augusti
1910 såsom regel afstyrkt, att chefen för sjökarteverket skulle erhålla
bemyndigande att kunna i vissa fall åt tjänsteinnekafvare vid verket
uppdraga att utföra arbete mot särskild öfverenskommen ersättning.
Beträffande tryckeriföreståndaren höll marinförvaltningen dock före, att
chefen för sjökarteverket tilläfventyrs borde för framtiden äga sådant
bemyndigande, enär tryckeriföreståndaren upptagits i lönestaten hufvudsakligen
i ändamål att honom måtte beredas pension. I aflöningsstaten
borde likväl i sådant fall, såsom jämväl af kartverkskommissionen
för motsvarande fall påyrkats, viss ersättning för särskilda ackordsarbeten
upptagas.

Chefen för sjökarteverket har uti sitt den 8 april 1911 afgifna yttrande
i ärendet framhållit, att, enligt hans förmenande, kartverkskommissionen
icke, såsom marinförvaltningen syntes antaga, afsett, att
visst belopp för enbart ackord sersättningar skulle inflyta i staten, än
mindre att de olika ackordspriserna skulle däri specificeras.

Däremot hade kommissionen ifrågasatt, att alla vid sjökarteverket
förekommande ersättningar för ackordsarbeten, öfvertids- och extra -

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proportion Nr 105.

arbeten och dylikt skulle med förslagsvis beräknadt totalbelopp upptagas
i aflöningsstaten. Så hade jämväl skett i det nya statförslag,
som af kartverkschefen uppgjorts och bilagts hans förnyade yttrande i
ärendet.

Kommissionen syntes emellertid hafva förutsatt, att, såsom dittills
ägt rum, kartverkschefen skulle efter föreliggande omständigheter bestämma
grunderna och ersättningen för ackordsarbete.

Ackordspriserna måste på grund af inträdande ändrade förhållanden
tid efter annan undergå jämkning. Med hänsyn därtill skulle det
mota svårighet och vara opraktiskt att i aflöningsstaten upptaga specifika
belopp för dylika ersättningar.

Beträffande särskildt tryckeriföreståndaren ansåg kartverkschefen
det böra bemärkas, att i det ackordsbelopp, som till denne utbetalades,
inginge ersättningen för det arbete, som utfördes af hans biträden.

Skulle ackordssystemet befinnas olämpligt för aflönande af tryckeripersonalen,
måste dels föreståndaren i staten uppföras med full lön,
dels för tryckeribiträdena, hvilka för sjökarteverket ej kunde undvaras,
liksom för extra ritare och gravörer beräknas i staten visst belopp till
arfvoden.

För sådant fall syntes för tryckeriföreståndaren böra beräknas
samma aflöningsförmåner som för ritare i den föreslagna högre graden.

Såsom ersättning till biträdena, hvilka syntes böra antagas såsom
månadslönare genom kontrakt, borde lämpligen tills vidare utgå arfvoden till

ett biträde af 150 kronor per månad

och » » » » 90 » » »

Aflöningen för tryckeripersonalen borde i så fall afse en beräknad
arbetstid af 8 timmar om dagen.

I detta sammanhang anmärktes slutligen, att, enär arbetet i tryckeriet
stode i direkt förhållande till sjökortomsättningen, hvilken icke kunde
i förväg exakt beräknas, den rationellaste lösningen af frågan om
aflöningen till tryckeripersonalen syntes chefen vara, att kostnaden
därför såväl som för själfva tryckningen finge direkt bestridas af inkomsterna
af kartförsäljningen, i hvilket fall för dessa kostnader något
belopp ej behöfde uppföras i stat. En så rent affärsmässig lösning
af denna fråga hade han dock ej ansett sig böra föreslå.

Lönereglering skommittén har till en början i denna fråga erinrat,
hurusom det för sjökarteverket erforderliga trycket af sjökort och därmed
sammanhängande arbete utfördes genom verkets egen försorg och
inom dess lokaler.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 79 höft. (Nr 105.)

5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Därefter har kommittén vidare anfört, att, såsom af det föregående
framginge, arbetet utlämnades på ackord till den vid verket anställde
tryckeriföreståndaren, hvilken ålåge att själf aflöna erforderliga
biträden.

Omfattningen af arbetet vore dock synnerligen växlande allt efter
olika årstider och på grund af tidtals ingående större beställningar å
sjökort. Under det att nämligen stundom sysselsättning knappast
kunde beredas tryckeriföreståndaren själf, fordrades däremot tidtals, särskild!
kort före seglationstidens början, ett synnerligen forceradt arbete
af tryckeriföreståndaren, hvilken då kunde behöfva anlita ända till tre
biträden.

Det torde i detta sammanhang påpekas, att vid rikets allmänna
kartverk tryckningen af detta verks kartor vore öfverlämnad till enskild!
företag, »generalstabens litografiska anstalt». Erforderligt koppartryck
verkställdes dock inom kartverkets lokaler, men af nyssnämnda
anstalts personal; öfrigt karttryck ägde rum vid anstalten. Äfven
kartornas distribution ombesörjdes af samma anstalt.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, att äfven tryckningen af
sjökort blefve öfverlämnad till ensidigt företag.

Afsevärda olägenheter skulle emellertid enligt uppgift vara förenade
med eu dylik anordning; frågan vore dock föremål för utredning inom
sj ökarte ver ket.

Då under antydda förhållanden spörsmålet om förändrade anordningar
för utförande af trycknings- och därmed sammanhängande arbeten
för sjökarteverket syntes kommittén böra tills vidare lämnas öppet,
hade kommittén ansett sig icke kunna tillstyrka, att tryckeriföreståndaren
nu erhölle ordinarie anställning vid sjökarteverket.

Skulle emellertid jämväl framdeles en tryckeriföreståndare komma
att kvarstå i verkets tjänst så länge, att han enligt de för ordinarie
befattningshafvare i allmänhet gällande grunder skulle vara berättigad
till pension, skulle Riksdagen förmodligen icke undandraga sig att, på
särskild framställning, bevilja tryckeriföreståndaren skälig pension, såsom
skett, då förre tryckeriföreståndaren vid sjökarteverket A. J. Aurell
vid 1907 års riksdag beviljades en årlig pension af 2,000 kronor.

Då kommittén sålunda ansett sig icke böra föreslå någon ändring
i tryckeriföreståndarens ställning, syntes det nuvarande aflöningssättet
böra kunna bibehållas och alltså ersättningen till tryckeriföreståndaren
utgå efter ackord, med åliggande för denne att aflöna af honom använda
biträden.

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

I det förslag till stat, som deri 15 april 1908 afgafs af vederbö- vaktmästare,
rande myndigheter, upptogs 1 vaktmästare med lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg af tillhopa 1,200 kronor och med rätt till ett
ålderstillägg å 100 kronor, d. v. s. samma aflöningsbelopp, som vid den
af 1907 års Riksdag antagna löneregleringen för statskontoret bestämdes
för vaktmästare i allmänhet vid centralt ämbetsverk.

Uti sin framställning den 26 januari 1910 har chef en för sjökar teverket
äfven framlagt förslag till förbättrade aflöningsförmåner för vaktmästaren.
Kartverkschefen har därvid uttryckt den förhoppningen, att, äfven
om hans löneregleringsförslag i öfrigt icke skulle kunna förverkligas,
på sätt han tänkt sig, vaktmästaren i allt fall måtte få sina aflöningsförmåner
reglerade till mera likhet med andra vaktmästares aflöning.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande i förevarande ärende uttalat,
att vaktmästarens förmåner syntes böra likställas med dem, som förunnats
vaktmästare vid de ämbetsverk, som nyreglerats vid 1910 års riksdag.

Chefen för sjukar teverket har uttalat sig i samma riktning i sitt
yttrande den 8 april 1911.

Då vid sjökarteverket gifvetvis förefinnes stadigvarande behof af
en vaktmästare, har kommittén ansett sig böra, under förutsättning att äfven
åt andra civila befattningshafvare vid sjökarteverket gåfves ordinarie
anställning, tillstyrka, att en ordinarie vaktmästarebefattning blefve
uppförd å sjökarteverkets stat med de aflöningsförmåner, som vid 1910
och 1911 årens riksdagar bestämts för andre vaktmästare vid statskontoret
m. fl. centrala ämbetsverk.

Beträffande kompetensfordringar för och tillsättning af civila be- Tillsättning af
fattningar vid sjökarteverket har kommittén framhållit, att föreskrifter tiänsterdärom
syntes böra inflyta i blifvande ny instruktion för verket, hvilken
torde komma att affattas med hänsyn till den lönereglering, som kunde
blifva genomförd. I detta ämne har kommittén särskildt förklarat sig
anse önskvärd!, att den föreslagne aktuarien måtte komma att utnämnas
af Kungl. Maj:t samt att bestämmelse måtte meddelas i syfte att
ordinarie anställning såsom manlig ritare eller gravör icke måtte kunna
erhållas förr än efter fyllda 22 års lefnadsålder.

I fråga om arbetstiden har kommittén erinrat, att, på sätt chefen Arbetstid,
för sjökarteverket meddelat, den normala arbetstiden i verkets lokaler
för manliga ritare och gravörer under de senaste åren utgjort sex timmar
per söckendag, därvid dock vore att märka, att tidtals förekommit
arbete å öfvertid mot särskild ersättning. Under hänvisning till tidigare
gjorda uttalanden i ämnet har kommittén hemställt, att såsom förut -

36

Kungl. Maj.ts NåcL Proposition Nr 105.

Aflöningsvillkor
och
semester.

Pensionsför hållanden.

sättning för godkännande af den blifvande nya aflöningsstaten för den
civila personalen vid sjökarteverket måtte uppställas, att, för så vidt
tjänstgöringen vore förlagd till verkets lokaler i Stockholm, ordinarie
tjänsteinnehafvare skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes, manliga ritare och gravörer minst 7 timmar och öfriga
tjänsteinnehafvare minst 6 timmar hvarje söckendag, dock att arbetstiden
för kvinnlig befattningsliafvare icke finge i något fall utsträckas
med mera än en timme.

Under pågående sjömätningar och därmed sammanhängande arbeten
öfverstiger arbetstiden för den däri deltagande personalen väsentligt
den för arbeten i verkets lokaler i Stockholm bestämda arbetstiden;
och har kommittén ansett sig icke böra föreslå några särskilda föreskrifter
om arbetstiden under dylika arbeten utanför verkets lokaler i
Stockholm.

För åtnjutande af de aflöningsförmåner, som i blifvande aflöningsstat
komme • att upptagas för ordinarie civila befattningshafvare vid
sjökarteverket, har kommittén föreslagit villkor och bestämmelser af i
tillämpliga delar samma innehåll, som vid senare löneregleringar plägat
fastställas. Med hänsyn till den mindre fasta anställning, som flertalet
civila befattningshafvare vid verket hittills åtnjutit, har kommittén funnit
skäl att bland dessa bestämmelser föreslå, att det skulle ankomma
på Kungl. Maj:ts pröfning, om och i hvad mån befattningshafvare, som
vid den nya statens ikraftträdande vore anställd vid sjökarteverket och
antoges till ordinarie befattningshafvare å den nya staten, finge för åtnjutande
af aflöningsförhöjning genom ålderstillägg äga räkna sig till
godo den föregående tjänstgöringen vid sjökarteverket, därvid dock
manlig ritare eller gravör ej i något fall borde tillgodoräknas tjänstgöring
före det han fyllt 22 år.

I fråga om semester har af kommittén föreslagits, att dylik ledighet
årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas af aktuarien, de manliga ritarna och gravörerna
äfvensom de kvinnliga biträdena en hvar under en månad samt af vaktmästaren
under femton dagar. Under pågående sjömätningar och andra
därmed sammanhängande utarbeten borde dock semester i regel ej få
åtnjutas af däri deltagande personal.

Löneregleringskommittén har påpekat, att därest ordinarie anställning
bereddes vissa civila befattningshafvare vid sjökarteverket, komme
däraf ock att följa rätt för dem till pension.

37

Enngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Enligt hvad chefen för sjökarteverket meddelat, äro en ritare och
vaktmästaren vid verket redan delägare i flottans pensionskassa.

Såväl bemälde chef som marinförvaltningen hafva emellertid ansett
den ordinarie civila personalen vid sjökarteverket böra i afseende å
såväl egen pensionering som pensionering af änkor och barn likställas
med. civila Befattningshafvare i allmänhet.

Beträffande de civila befattningshafvare inom sjökarteverket, hvilka
redan vunnit inträde i flottans pensionskassa och som må erhålla ordinarie
befattning vid verket, har marinförvaltningen ansett samma föreskrifter
böra gälla, som rörande delägareskap i nämnda kassa för befattningshafvare
vid marinförvaltningens civilafdelning meddelats genom
kungl. kungörelsen den 23 december 1908.

Mot hvad sålunda blifvit i pensionshänseende föreslaget beträffande
ordinarie civila befattningshafvare vid sjökarteverket, har kommittén
icke haft något att erinra.

I fråga om pensionsålder för den civila personal, som vunne anställning
å ordinarie stat och därigenom erhölle pensionsrätt, har kommittén
jämväl afgifvit förslag. Då emellertid kommitténs förslag i denna
del torde böra öfverlämnas till finansdepartementet, saknar jag anledning
närmare ingå på hvad kommittén härutinnan föreslagit.

Af den civila personalen vid sjökarteverket skulle den föreslagna
aktuarien äfvensom, enligt hvad kartverkschefen tänkt sig, i vissa fall
manliga ritare komma att deltaga i sjömätnings- och därmed sammanhängande
arbeten.

Kartverkschefen har beträffande aktuarien uti sin framställning den
26 januari 1910 hemställt, att denne tjänsteman vid utförande af tjänsteuppdrag
utom Stockholm skulle få tillgodoräkna sig rese- och traktamentsersättning
enligt 4:e klassen i gällande resereglemente. Vid deltagande
i sjömätningsexpedition borde emellertid under uppehållet ombord
traktamentet utgå med endast 6 kronor (i stället för 8 kronor) för
dag, med skyldighet för befattningshafvaren att själf bekosta erhållen
kost ur officersmässen.

Därjämte har kartverkschefen uttalat, att, därest till nu ifrågavarande
tjänsteman skulle anses behöfva förekomma särskild ersättningvid
arbeten på fältet, kartverkschefen Ange därom framdeles inkomma
med underdånigt förslag.

Då anledning förekomme att beordra ritare att företaga resa eller
deltaga i sjömätningsexpedition, borde enligt kartverkschefens mening
resekostnadsersättningen få utgå enligt 5:e klassen i resereglementet
samt dagtraktamente under resa med 6 kronor (alltså samma dagtrakta -

Ersättning
under resor
och sjömätningsarbeten.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

mente som enligt 5:e klassen i resereglementet) och under uppehåll
ombord med 4 kronor, med skyldighet för befattningshafvaren att bestrida
kostnaden för kost ombord i underofficersmässen.

Hvad kartverkschefen sålunda föreslagit i fråga om rese- och traktamentsersättningar
under tjänsteresor samt sjömätningsexpeditioner och
därmed sammanhängande arbeten har gifvit kommittén anledning till
allenast den erinran, att, då den föreslagna aktuarien i allmänhet ej
torde komma att vistas ombord på sjömätningsfartyg, det syntes kommittén,
att dagtraktamente till nämnda befattningshafvare skäligen borde
kunna få utgå med samma belopp under vistelse ombord som under
resor eller arbeten i land.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, att i betänkandet beträffande
den civila personalen vid rikets allmänna kartverk af kommittén
föreslagits, att civil befattningshafvare vid sistnämnda kartverk,
hvilken förrättade geodetiska fältarbeten, måtte utöfver resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt resereglementet under dylika arbeten
åtnjuta särskild godtgörelse med 1 krona 50 öre om dagen.

Denna särskilda ersättning, hvilken sedan längre tid tillkommit dem,
som förrättat geodetiska fältarbeten för rikets allmänna kartverk, hade
kommittén ansett motiverad af dessa arbetens särskildt ansträngande
beskaffenhet och af nödvändigheten för geodetpersonalen att under fältarbeten
ständigt ombyta kvarter.

Däremot hade kommittén ansett, att den ersättning för uppmätt
ytvidd och den godtgörelse för utstakade och mätta triangelpunkter,
som hittills tillkommit civila befattningshafvare vid rikets allmänna
kartverk, borde i sammanhang med den af kommittén föreslagna löneregleringen
för sistnämnda personal indragas.

Hvad aktuarien vid sj ökarte verket beträffar, syntes kommittén icke
anledning förefinnas att, utöfver resekostnadsersättningen och dagtraktamentet
enligt resereglementet, föreslå för honom någon särskild godtgörelse
under geodetiska arbeten.

Lika litet som för den civila geodetpersonalen vid rikets allmänna
kartverk ansåg kommittén böra för aktuarien vid sjökarteverket ifrågakomma
ersättning för uppmätt ytvidd eller godtgörelse för utstakade
och mätta triangelpunkter.

Anslag tm Utöfver den af kommittén föreslagna ordinarie personalen borde
arfvoden åt emellertid. enligt löneregleriugskommitténs mening finnas extra civil

extrapersonal, -in i n i . fl i*

gratifikationer personal för arbetets behöriga gång samt lör rekrytering åt aen orai Treättningar3"

narie personalen, och har kommittén härom yttrat följande:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

39

Chefen för sjökar te verket hade uti sin framställning af den 26
januari 1910 beträffande den tjänsteman vid sjökarteverket, som uti
kommitténs föreliggande förslag benämndes aktuarie, uttalat, att han
före sin fasta anställning vid verket borde hafva tjänstgjort såsom
aspirant. Tjänstgöringstiden som aspirant skulle i allmänhet räcka
minst två år, men skulle kunna inskränkas, därest aspiranten förut inhämtat
praktisk färdighet i geodetiska mätningar. I likhet med hvad
som af chefen för rikets allmänna kartverk föreslagits beträffande geodetaspirant,
borde enligt chefens för sjökarteverket mening äfven nu
ifrågavarande aspirant fä åtnjuta ett årsarfvode af 2,000 kronor.

Att för rekrytering af aktuariebefattningen vid sjökarteverket det
kunde blifva nödigt att understundom anställa en aspirant, syntes kommittén
vara otvifvelaktigt. Att åter ständigt hafva tillgång till en
dylik aspirant finge ej anses vara af behof påkalladt.

Vidkommande ersättningen till dylik aspirant i de fall, då en sådan
befunnes böra antagas, ansåg sig kommittén böra, i anslutning till hvad
som skett i kommitténs betänkande beträffande den civila personalen
vid rikets allmänna kartverk, uttala, att enligt kommitténs mening
arfvode till nämnda aspirant icke borde bestämmas till fixt belopp utan
till en början utgå med ett relativt lägre belopp och sedan kunna höjas,
dock icke utöfver ett visst belopp, hvilket syntes kommittén lämpligen
kunna sättas till 2,000 kronor.

I sjökarteverkets stat för år 1911 vore uppfördt ett belopp af
1,320 kronor till aflönande af en bokförare.

Kommittén hade ansett sig böra beräkna ett belopp för anställande
af ett biträde vid sjökarteverket med åliggande att föra räkenskaper
och diarier samt att hafva tillsyn öfver verket tillhöriga inventarier och
arbetsmaterialier äfvensom att biträda vid korrespondens o. d.

Det skulle till äfventyra kunna ej utan fog ifrågasättas att vid
sjökarteverket inrätta en ordinarie befattning för utförande af nu antydda
göromål. Då emellertid någon ytterligare och närmare erfarenhet
torde böra vinnas dels angående de kvalifikationer, som borde fordras
i afseende å nu ifrågavarande befattningshafvare, och dels beträffande
omfattningen af de göromål, som kunde honom anförtros, hade kommittén
ansett lämpligast, att de ofvannämnda göromålen tills vidare
bestredes af extra arbetskraft.

Enligt hvad för kommittén uppgifvits, skulle det emellertid under
vissa förhållanden blifva erforderligt att för aflönande af ett tillräckligt
kvalificeradt biträde med nyssberörda göromål hafva tillgång till ett
belopp af ända upp till 2,500 kronor; och då, vid bifall till hvad kom -

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 105.

mitten i det följande ämnade föreslå, grunderna för aflöningen till extra
civil personal vid sjökar te verket skulle bestämmas af Kungl. Maj:t, hade
kommittén ansett sig kunna för nu ifrågavarande ändamål beräkna ett
belopp af högst 2,500 kronor.

För beredande af extra civila arbetskrafter vid utförandet af ritoch
gravyrarbeten hade kommittén afsett ett belopp af 5,500 kronor.

Redan uti delen I af sina betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållandena m. m. inom
de centrala ämbetsverken, hade kommittén uttalat såsom sin mening,
att grunderna för aflöningen till extra ordinarie tjänstemän och extra
ordinarie vaktbetjänte inom de centrala ämbetsverken i allmänhet borde
bestämmas af Kungl. Maj:t på förslag af vederbörande ämbetsverk.

Det hade synts kommittén, att jämväl i fråga om aflöningen till
vederbörande extra personal vid sjökarte verket grunderna borde bestämmas
af Kungl. Maj:t på förslag af kartverkschefen. Äfven beträffande
grunderna för rese- och traktamentsersättning till den nämnda
extra personalen under sjömätnings- och därmed sammanhängande arbeten
torde Kungl. Maj:t böra lämna erforderliga föreskrifter.

Till gratifikationer åt ritar- och gravörelever vid sjökarte verket
hade kommittén beräknat ett belopp af 400 kronor.

Vid rikets allmänna kartverk hade hitintills ritar- och gravörelever
plägat under sin utbildningstid vid verket erhålla årlig gratifikation af
omkring 200 kronor såsom uppmuntran för visade framsteg. Dessa sistnämnda
elever ansåges icke under sin tvååriga utbildningstid kunna
utföra något i egentlig mening för kartverket nyttigt arbete, och hade
fördenskull endast gratifikation ansetts böra utgå till dem.

Vid sjökarte verket däremot kunde elever efter någon kortare öfningstid
användas till enklare arbeten vid verket.

I den mån elever vid sjökarte verket sålunda komme att utföra
för verket nyttigt arbete, torde åt dem såsom ett slags extra ritare
kunna beredas skälig ersättning af de medel, som afsetts för extra
arbetskrafter vid utförandet af rit- och gravyrarbeten.

Till vikariatsersättningar under semesterledigheter äfvensom till erforderliga
fyllnadsbelopp för ersättande af vikarier för vissa lägre aflönade
befattningshafvare under sjukdomsfall hade kommittén i sin beräkning
af nu ifrågavarande anslag upptagit ett belopp af 2,400 kronor.

Kommittén hade vid beräknandet af nämnda ersättningar utgått
från att, därest vikarie förordnades för kvinnligt biträde, vikarie för
biträde i den högre graden borde erhålla ett skäligt ansedt belopp
af 100 kronor per månad och vikarie för biträde i den lägre graden

41

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 105.

ett belopp af 75 kronor per månad, samt att till vikarie för vaktmästaren
borde utgå en ersättning af högst 3 kronor om dagen.

I anslutning till hvad kommittén sålunda i sitt betänkande anfört, Förslag till
har kommittén utarbetat följande förslag till aflöningsstat för den civila “tat‘
personalen vid sj ökarte verket:

Lön.

Tjänstgö-

ringspen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämdt anslag.

1 aktuarie............................

2,200

1,500

300

4,000

/Efter 5 år kan lönen liöjas
med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare
500 kronor och efter
15 år med än ytter-ligare 500 kronor.

1 manlig ritare eller gravör...
10 manliga ritare eller gravörer

1,300

13,000

800

8,000

300

3,000

2,400)
24,000J

Härtill kunna komma fyra
ålderstillägg, hvart och
ett å 400 kronor, efter
respektive 5, 10, 15

och 20 år. Af hvarje
ålderstillägg utgöra300
kronor lön och 100
kronor tjänstgörings-penningar.

1 kvinnligt biträde .........

1 » » ..............

800

600

650

450

150

150

1,600)

1,200/

[Efter 5 år kan lönen höjas

J med 200 kronor och
efter 10 år med ytter-l ligare 200 kronor.

1 vaktmästare .....................

Till arfvode åt den, som för-ordnas att leda och öfver-vaka rit- och gravyrarbetena

Till arfvoden åt extra personal,
gratifikationer åt ritar- och
gravörelever samt vikariats-ersättningar .....................

700

350

150

1,200

600

12,800

[Efter 5 år kan lönen höjas
| med 100 kronor och

1 efter 10 år med ytter-it ligare 100 kronor.

Säger

—

—

—

47,800

IT. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg..................

5,000

Summa

—

—

—

52,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstar, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 käft. (Nr 105.) 6

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Öfverg&ngs förhållanden.

Den för sjökarteverket för år 1912 af Kungl. Maj:t fastställda
staten, hvilken finnes återgifven å sid. 16 här ofvan, upptager under
rubriken »aflöningar» ett sammanlagdt belopp af 31,000 kronor. »Allmänna
utgifter» upptagas i staten till sammanlagdt belopp af 191,000
kronor. Utgiftsstaten för år 1912 slutar alltså på en summa af 222,000
kronor. Till bestridande af dessa kostnader äro afsedda dels anslagen
i riksstaten, däraf 65,000 kronor å ordinarie stat och 104,000 kronor
å extra ordinarie stat, dels beräknad inkomst af sjökortförsäljningen
under år 1911, 32,000 kronor, dels ock anslag från handels- och sjöfartsfonden,
21,000 kronor.

Kommittén har framhållit, att då sjökarteverkets ordinarie anslag
syntes i första hand böra afses för aflöningar jämte ålderstillägg, skulle,
därest vid en jämförelse till utgångspunkt toges det i staten för år
1912 under aflöningar upptagna beloppet 31,000 kronor, kommitténs
förslag, som upptoge för samma ändamål 52,800 kronor, innebära en
förhöjning i ordinarie anslag med 21,800 kronor, men att kommitténs
förslag ej syntes föranleda någon afsevärd förändring af de hittills i
vederbörande stater under rubriken »allmänna utgifter» uppförda utgiftsposterna.

Såsom synes af det föregående, har kommittén hemställt, att vid
antagande af kommitténs förslag till ny aflöningsstat 47,800 kronor
borde utgå såsom bestämdt anslag och 5,000 kronor — till ålderstillägg
— såsom förslagsanslag. Återstoden af det belopp, som ansåges
böra uppföras å ordinarie stat, borde enligt kommitténs mening bibehålla
det nuvarande ordinarie anslagets karaktär af reservationsanslag.

I detta sammanhang har kommittén tillika hemställt till öfvervägande,
i hvad mån det extra anslaget till påskyndande af sjömätningarna
vid rikets kuster borde öfverföras till anslag å ordinarie stat.

Kommittén har erinrat, att vid sjökarteverket för närvarande tjänstgöra
två gravörer, anställda den ene år 1908 och den andre år 1909,
hvilka åtnjuta i aflöning resp. 2,760 och 2,640 kronor om året.

För den händelse att nämnda två gravörer erhölle ordinarie anställning
vid verket, skulle — därest de af kommittén för dylika befattningshafvare
föreslagna aflöningsförmånerna blefve godkända —
ifrågavarande två gravörer få sina aflöningar minskade med resp. 360
och 240 kronor om året, intill dess de intjänat första ålderstillägget.
Härtill skulle komma den ytterligare minskning, som föranleddes af
skyldighet för vederbörande att erlägga bidrag till egen pensionering.

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Kommittén har anfört, att billigheten syntes kräfva, att till undvikande
af förberörda aflöningsmiuskning ifrågavarande gravörer skulle,
så länge de endast vore berättigade till begynnelseaflöning, erhålla personliga
aflöningstillägg till skäliga, af Kungl. Maj:t bestämda belopp.

Kommittén funne, att dessa aflöningstillägg kunde anvisas att utgå
bland sjökarteverkets allmänna utgifter, då det knappast kunde vara
lämpligt att endast för detta ändamål uppgöra särskild öfvergångsstat.

Kommittén har slutligen behandlat förut omnämnda af chefen för
sjökarteverket framlagda förslag rörande ordnandet af försäljningen af
de utaf sjökarteverket utgifna sjökort och seglingsbeskrifningar och
därvid, under erinran att detta ärende blifvit till kommittén remitteradt
endast i hvad detsamma berörde frågan om sjökarteverkets lönereglering,
anfört, att af kartverkschefen väckt förslag, att partiförsäljningen
af verkets publikationer skulle omhänderhafvas af verket själft, syntes
kommittén ändamålsenligt.

Ifrågavarande försäljning borde dock, enligt kommitténs uppfattning,
icke uppdragas åt någon bland den ordinarie civilpersonalen vid verket.

Vid bestämmande af det antal befattningshafvare, som borde af
kommittén föreslås till ordinarie anställning, hade kommittén nämligen
utgått därifrån, att dessas arbetstid vid verket skulle vara behöflig för
de uppgifter, som särskildt afsetts för deras ordinarie befattningar.

Däremot syntes till föreståndare för ifrågavarande försäljning kunna
förordnas någon vid verket anställd extra tjänsteman eller annan lämplig
person, exempelvis pensionerad officer eller underofficer, hvilken förut
tjänstgjort vid verket. Officer eller underofficer med lön å stat ansåg
kommittén, likasom kartverkschefen, icke böra ifrågakomma vid besättande
af nämnda befattning.

Därest befattningen såsom dylik »föreståndare för kungl. sjökarteverkets
försäljningskontor» anförtroddes åt person, som icke uppbure
lön på stat, syntes en provision af högst 5 procent å bruttoförsäljningssumman
kunna tills vidare vara lämplig ersättning.

Då provision såväl till föreståndaren för partiförsäljningen som till
detalj försäljare borde utgå direkt af försäljningsmedlen, skulle en omläggning
af försäljningen på sätt blifvit antydt icke hafva någon inverkan
på den af kommittén föreslagna aflöningsstaten för den civila personalen
vid sjökarteverket.

Chefen för sjökarteverket, kommendören P. J. Dahlgren, hvilken
på grund af nådigt förordnande såsom särskild ledamot i löneregleringskommittcn
deltagit i behandlingen af ifrågavarande ärende, har i en

Sjökort försäljning.

Särskild mening
af chefen
för sjökarteverkct.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Utlåtande af
kommissionen
för de allmänna
kartarbetena.

vid betänkandet fogad särskild mening nttalat, att då han anslutit sig
till kommitténs förslag, ehuru detsamma i väsentliga delar afveke från
det af honom i egenskap af chef för sjökarteverket afgifna organisationsförslaget,
hade detta skett under full öfvertygelse om att det förslag,
som af kommittén afgåfves, i stort sedt innebure afsevärda förbättringar.

Beträffande kommitténs uppskattning af det manliga ritarbetet i
jämförelse med det kvinnliga kunde kommendören Dahlgren dock icke till
fullo instämma med kommitténs flertal, i det han ansåg, att det kvinnliga
arbetet blifvit för lågt värdesatt. I betraktande af att vid inträde
i tjänst den manliga och den kvinnliga riteleven i regel besutte samma
förutsättningar för själfva ritarbetet, syntes det honom, som om åtminstone
det mera kvalificerade kvinnliga ritbiträdet, hvilket enligt kommitténs
förslag skulle få anställas vid kartverket, borde kunna uppnå
en slutaflöning, hvilken icke allt för mycket understege, hvad kommittén
ville tillerkänna den manliga ritaren redan såsom begynnelseaflöning
och vare sig han vore familjeförsörjare eller icke. Med hänsyn till
arbetenas beskaffenhet och förhållandena i öfrigt ansåg han därför, att de
kvinnliga biträdena vid sjökarteverket bort tillerkännas tre ålderstillägg.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvilken, såsom förut
nämnts, den 5 januari 1912 afgifvit utlåtande öfver löneregleringskommitténs
ifrågavarande betänkande, har därvid anfört, att skiljaktigheterna
mellan detta och chefens för sjökarteverket förslag, till hvilket
kommissionen den 16 mars 1910 anslutit sig, i de flesta fall syntes af
omständigheterna befogade, framför allt ur den synpunkten, att de bidroge
till att bringa förslaget i öfverensstämmelse med det af kommittén
afgifna betänkandet angående reglering af löneförhållandena för
den civila personalen vid rikets allmänna kartverk, till hvilket kommissionen
den 15 december 1911 uttalat sin hufvudsakliga anslutning.

Under sådana förhållanden hade kommissionen ansett sig böra låta
sin i utlåtandet den 16 mars 1910 uttalade mening, där denna skilde
sig från kommitténs förevarande betänkande, falla, och förklarade kommissionen
sig således instämma med hvad kommittén föreslagit, dock
icke i två hänseenden, nämligen, förutom beträffande pensionering af
aktuarie samt ritare och gravörer, hvarå här icke är anledning ingå,
frågan om öfvertidsarbete emot särskild ersättning.

1 sistberörda fråga har kommissionen med vidhållande af förut
uttalad mening föreslagit, att till chefens för sjökarteverket förfogande
måtte ställas medel att af honom användas såsom ersättning åt dem

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

af sjökarteverkets civila personal, som kunde få sig ålagdt att vid särskilda
tillfällen utföra öfvertidsarbete af längre varaktighet.

Ledamöterna af kommissionen f. d. öfverdirektören E. Sidenbladh
och kommendören Dahlgren hafva icke instämt i sistberörda uttalande,
utan i denna del anslutit sig till kommitténs betänkande, hvarjemte
Dahlgren såsom ledamot af kommissionen jämväl åberopat sin till kommittébetänkandet
fogade särskilda mening.

Chefen för sjökarteverket har i sitt förut omförmälda den 13 janu»
ai’i 1912 afgifna utlåtande öfver kommitténs betänkande i hvad det
angår anslag till påskyndande af sjömätningarna anfört hufvudsakligen
följande:

I sammanhang därmed att löneförhållandena för den civila personalen
vid sjökarteverket reglerades, syntes äfven böra göras en reglering
af formen för de anslag, som utginge till verket. Detta vore visserligen
i behof af en fast personal, som ombesörjde löpande byråarbeten
och bearbetade det mätningsmaterial, som insamlades under mätningsexpeditioner;
men kartverkets hufvuduppgift vore dock att ombesörja
erforderlig uppmätning af rikets farvatten. Medelsanvisningen
till kartverket borde därför vara så afvägd, att den ordinarie staten
täckte icke blott erforderligt medelsbehof till aflöning utan äfven hvad
som erfordrades på det ett eu jämnt fortgående sjömätning måtte kunna
i skälig omfattning utföras och därpå grundade kartor utarbetas och
utgifvas.

Beträffande behofvet af medel till täckande af kartverkets »Allmänna
utgifter» läge nära till hands att först fästa sig vid den post,
som hade afseende på själfva mätningsarbetena, ty storleken af det
belopp, som anvisades för mätningsexpeditioner m. m., blefve i viss
mån reglerande för kartverkets hela verksamhet. Någon fullt normerande
grund för beräknande af det för detta ändamål årligen erforderliga
beloppet kundo emellertid knappast angifvas, ty beloppets storlek
blefve beroende af den grad af skyndsamhet, hvarmed mätningarna
ansåges böra bedrifvas.

Såsom beaktansvärda utgångspunkter för bedömandet kunde emellertid
anföras, att mätningsarbetena icke borde planeras i större skala,
än att erforderlig mätningspersonal kunde kommenderas från flottan
samt att kartverkets byråpersonal (hufvudsakligen ritare och gravörer)
beräknades medhinna att undan för undan bearbeta det genom mätningarna
insamlade kartmaterialet. Nödvändigheten att påskynda dessa
arbeten torde få anses till fullo erkänd, därigenom att efter år 1902
extra ordinarie anslag utgått just till »påskyndande» af desamma. Och

Utlåtande af
chefen för sjökarteverket.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

för sjökar te verket förelåge för lång tid framåt fortfarande så stora
arbetsuppgifter, att åtminstone icke någon minskning i mätniugsarbetenas
omfattning kunde anses tillrådlig.

Vid bedömande af den skyndsamhet, hvarmed rikets sjömätningar
borde bedrifvas, finge icke heller internationella synpunkter förbises.
Icke endast Sverige utan äfven andra länder hade nämligen med hänsyn
till sjöfartens säkerhet berättigade intressen i att alla svenska farvatten
blefve tillfredsställande uppmätta.

Till belysande af mätningsarbetets nuvarande ståndpunkt åberopades
en bifogad för ändamålet utarbetad karta. Af denna framginge, att af
Sveriges kustfarvatten och segelbara insjöar allenast en ytvidd af omkring
en tredjedel hunnit uppmätas under de senaste 39 åren. Vid
denna uppmätning hade kartverket under åren 1870—1902 genomsnittligt
förfogat öfver allenast 7 mätningsförrättare årligen, under åren
1903—1905 öfver 11 samt under åren 1906—1009 öfver genomsnittligt
16, medan mätningsförrättarnas antal under åren 1910 och 1911
uppgått till resp. 19 och 22. Emellertid borde också bemärkas, att,
ehuru mätningsmaterielen och arbetsmetoderna alltfort förbättrats, de
per mätningsförrättare årligen uppmätta ytvidderna numera icke blefve
så stora som för ett trettiotal år sedan, därför att fordringarna på stor
detaljnoggrannhet numera måste ställas betydligt högre än förr. En
följd häraf hade ock blifvit, att väsentliga delar af de områden, som
mättes under åren 1873—1890, redan måste anses i behof af kompletteringsarbeten,
hvilken omständighet i väsentlig mån framkallats däraf
att sjöfarten på svenska farvatten kommit att mer och mer betjäna sig
af fartyg af större djupgående än förr.

Förutom att sålunda afsevärda områden af den tredjedel af rikets
kustfarvatten, hvilken uppmätts efter i hufvudsak moderna grunder,
vore i behof af kontrollmätning, vore det ett oafvisligt behof att nymäta
dels öfriga två tredjedelar af rikets kustfarvatten, dels ock öppna
sjön utanför rikets kust. Dessa arbeten skulle, enligt kartverkschefens
beräkning, erfordra en tid af sammanlagdt c:a 75 år med en styrka af
20 å 25 mätningsförrättare årligen.

I 1912 års stat för sjökarteverket vore anvisningen för mätningsexpeditioner
m. m. upptagen till 145,000 kronor; och i det förslag till
beräknande af utgifterna för år 1913, som kartverkschefen afgifvit den
24 oktober 1911, hade han förutsatt, att anvisningen till sjömätningsexpeditioner
m. m. skulle komma att fortfarande utgå med samma belopp.
Emellertid förefunnes nu skäl att beräkna denna kostnad på
annat sätt än då.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 105.

47

I det tidigare omnämnda, af lotsstyrclsen m. fl. sakkunniga myndigheter
den 15 april 1908 afgifna utlåtandet hade kostnaderna för
mätningsarbeten m. m. under år 1909 beräknats till: sjömätningsexpeditioner
75,000 kronor, fartygsunderhåll 70,000 kronor och instrument
2,500 kronor eller summa 147,500 kronor, under förutsättning att 17
mätningsförrättare komme till användning. För åren 1910 och 1911
hade ifrågavarande kostnader af samma sakkunniga beräknats till ett
med 34,000 kronor förhöjdt belopp, nämligen till 181,500 kronor, hvarvid
förutsatts, att ett af de sakkunniga till byggande föreslaget sjömätningsfartyg
skulle hafva hunnit färdigbyggas och inträda i tjänst samt
mätningsförrättarnas antal båda åren uppgå till 21. I själfva verket
hade mätningsförrättarnas antal de båda åren uppgått till resp. 19 och
22, utan att vare sig något nytt sjömätningsfartyg tillkommit eller någon
tillökning skett i de till kartverkets allmänna utgifter anvisade medlen,
hvaremot ytterligare ett äldre fartyg från flottan tagits i bruk för sjömätningarna.
Från och med år 1912 hade af förenämuda sakkunniga
beräknats, att ytterligare ett nybyggdt sjömätningsfartyg jämte motorbåtar
skulle hafva hunnit färdigställas, i sammanhang hvarmed mätningsförrättarnas
antal förutsatts komma att uppgå till 27 och årliga
kostnaden ökas med 39,000 kronor till 220,500 kronor. Då staten för
år 1912 för ifrågavarande ändamål upptoge allenast 145,000 kronor,
till hvilket belopp borde läggas omkring 17,000 kronor af de medel,
som vore anvisade till inköp af instrument och inventarier m. m., eller
i allt c:a 102,000 kronor, så understeg detta med nära 60,000 kronor
det belopp, som år 1908 beräknats erforderligt för år 1912. Dock
torde mätningsförrättarna år 1912 icke blifva flera än 24 å 25.

Omförmälda besparing hade möjliggjorts genom flera omständigheter,
bland annat användandet af fartyg från flottan och mätningarnas
koncentrering till ett i förhållande till mätningsförrättarnas antal ringa
antal fartyg. Men vare sig särskilda sjömätningsfartyg byggdes eller
fartyg, tillhörande flottan, upplätes för ändamålet, så droge dessa fartyg
kostnader såväl för expeditionerna som för utrustning. Och hvad beträffade
tillvägagåendet att koncentrera mätarna på ett fåtal fartyg,
måste framhållas, att detsamma icke lämpligen borde fortgå länge, ty
därigenom försummades de jämförelsevis kostsamma utsjölodningarna,
hvilka kräfde ett i förhållande till mätningsförrättarna stort antal fartyg.
Om därtill mätningsförrättarnas antal skulle kunna ökas till det
år 1908 beräknade, måste anvisningar till inätningsexpeditioner m. m.
ovillkorligen ökas. Vid kartverkschefens afgifvande af underdåniga förslaget
den 24 oktober 1911 till beräknande af utgifterna för år 1913

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

hade denna omständighet icke blifvit förbisedd, men hade han då icke
ansett skäl att framlägga förslag om ökning af de allmänna utgifterna,
så länge organisationen af kartverkets civila personal ännu förefallit
sväfvande. Däremot syntes tidpunkten numera vara inne att upptaga
frågan om denna ökning.

I sammanhang därmed att åt kartverket bereddes en på fast grund
hvilande organisation, borde nämligen också fastställas eu lämplig ram
för kartverkets mätningsarbeten under närmast kommande år. Mätningsresultaten
och i viss mån äfven kostnaderna stode i direkt förhållande
till antalet mätningsförrättare, som användes. I det underdåniga
utlåtandet af lotsstyrelsen m. fl. rrtyndigheter den 15 april 1908 hade
framhållits, att, om mätningsarbetena skulle afslutas inom rimlig tid,
antalet årligen använda mätningsförrättare vore i behof af ökning i förhållande
till det antal, som dittills användts, och hade beräknats, att
intet hinder skulle möta att från flottan från och med år 1912 erhålla
27 mätningsförrättare. Sistnämnda siffra finge väl samtidigt anses beteckna
ett maximum, om mätningsförrättare och öfrig personal skulle,
såsom hittills, kunna kommenderas från flottan. Äfven med hänsyn
till att mätningsarbetena ej borde bedrifvas fortare, än att mätningsresultaten
hunne bearbetas af den tillgängliga byråpersonalen, ansåg
kartverkschefen, att nämnda siffra kunde lämpa sig att läggas till grund
för beräkningen.

Under förutsättning, att mätningsförrättarnas antal beräknades till
27 och mätningsexpeditionernas längd till 5 å 5 1 2 månader årligen,
vore ett belopp af 145,000 kronor till mätningsexpeditioner m. m. för
knappt, om hänsyn tages till att detta belopp borde vara från början
så tilltaget, att det skulle befinnas tillräckligt äfven för något antal år
framåt. Äfven inom detta arbetsområde kunde man nämligen spåra en
tendens till stegrade kostnader, hvilken sakta men säkert gjorde sig
gällande. Beloppet syntes dessutom böra vara så tillmätt, att detsamma
vore tillräckligt äfven för normal komplettering af kartverkets mätningsmateriel,
nämligen af mätningsbåtar och instrument, men icke af
fartyg. Anskaffning af mätningsbåtar hade tillförene i allmänhet skett
med anlitande af medel, som anvisats till kartverkets »allmänna utgifter».
Först under senare år, då dessa medel befunnits otillräckliga,
hade särskilda medel vid två tillfällen beviljats af Riksdagen för sådant
ändamål. Uppenbarligen måste det komma att hädanefter, sedan kartverkets
mätningsbåtar uppnått ett antal af 25 å 27, ofta inträffa, att
båtar behöfde ersättas med nya eller förses med nya motorer; och
skulle det förtynga administrationen, om kartverkschefen för hvarje

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

gång medel för sådant ändamål vore erforderliga skulle afvakta resultatet
af framställning till Riksdagen.

Om slutligen hänsyn toges därtill, att år 1910, då 19 mätningsförrättare
varit kommenderade, kostnaderna för fartygs underhåll och
expeditioner uppgått till c:a 120,000 kronor, skulle för 27 mätningslörrättare
och ungefär samma längd på expeditionerna som år 1910
erfordras ett proportionellt beräknadt belopp af 170,000 kronor. Om
därtill lades ett belopp af 20,000 kronor för komplettering af mätningsmateriel,
kunde enligt kartverkschefens åsikt den sålunda erhållna summan,
190,000 kronor, läggas till grund för beräkningen af mätningskostnaderna;
och förutsattes därvid, dels att detta belopp jämväl borde
betäcka kostnaderna för måttlig nyanskaffning och normal komplettering
af erforderlig båtmateriel och mätningsinstrument samt för resor i
tjänsten, dels ock att personal kommenderades från flottan enligt samma
grunder som under de två senaste åren skett.

I gällande stat vore till inköp och underhåll af materialier, instrument
och inventarier, underhåll af kartverkets fastighet, tryckningskostnader
och extra arbeten uppfördt ett belopp af 42,000 kronor. Då,
såsom framginge af det föregående, kartverkschefen ansåge, att medel
till komplettering af mätningsmateriel borde hänföras till öfriga mätningskostnader,
beräknade han återstående behofvet för sistnämnda post
till 25,000 kronor. Motsvarande kostnad hade under år 1911 uppgått
till omkring 26,500 kronor och hade i förenämnda utlåtande den 15
april 1908 beräknats till 23,200 kronor.

Till skrifmaterialier och expenser beräknades af kartverkschefen
samma belopp, som utginge för år 1912, eller 4,000 kronor.

Anvisningarna i sjökarteverkets stat till »allmänna utgifter» skulle
enligt detta förslag få följande utseende:

Till mätningskostnader, inbegripet rustning och underhåll af fartyg och
öfrig mätningsmateriel, anskaffning af erforderliga båtar och mätningsinstrument
samt resekostnader..................... kronor 190,000: —

» tryckningskostnader, underhåll af kartverkets
fastighet samt anskaffning och underhåll af byrå inventarier

och materialier....................................... » 25,000: —

» skrifmaterialier och expenser ................................ » 4,000: —

Summa kronor 219,000: —

Härtill borde läggas de till aflöningar enligt
löneregleringskommitténs förslag erforderliga medel » 52,800: —

eller summa kronor 271,800: —

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 Käft. (Nr 105.) 7

50

Departements

chefens

yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

Sistnämnda belopp utgjorde således hvad som måste anses för sjökarteverket
och utförande af dess arbeten erforderligt.

Såsom bidrag till bestridande af denna utgiftssumma kunde enligt
kartverkschefens mening påräknas c:a 30,000 kronor försäljningsmedel.
Det vore att förmoda, att dessa medel komme att växa något under
kommande år, dock icke vidare än med i genomsnitt möjligen ett tusental
kronor årligen. Detta förhållande vore emellertid så ovisst, att
kartverkschefen icke ansåge sig vid beräkningen kunna taga någon hänsyn
därtill. Återstoden, 241,800 kronor, borde sålunda anvisas till kartverket.
Beloppet betecknade, under förutsättning att bidraget från
handels- och sjöfartsfonden skulle hållas vid nuvarande belopp 21,000
kronor, en behöflig anslagsökning å 51,800 kronor. Huruvida af lämplighetsskäl
någon del af sistnämnda belopp borde anvisas i form af
ökadt bidrag från berörda fond, vore en fråga, hvaröfver kartverkschefen
icke vore i tillfälle att döma.

I betraktande af den långvariga period, under hvilken anslag å
riksstaten vore behöflig!, om de på kartverket ankommande mätningarna
skulle kunna bedrifvas med nödig kraft, ansåg kartverkschefen önskligt,
att anslag till icke blott aflöningar utan äfven allmänna utgifter för
sj ökarte verkets räkning uppfördes å ordinarie stat, därvid anslag till
allmänna utgifter borde erhålla reservationsanslags natur.

Till sist har kartverkschefen, i likhet med hvad han anförde i förenämnda
den 24 oktober 1911 af honom afgifna förslag, framhållit behofvet
af snar anskaffning af nytt sjömätningsfartyg att användas för
utsjölodningsarbeten.

Med hänsyn till de stadigvarande arbetsuppgifter, indika sedan årtionden
tillbaka förelegat sj ökarte verket, utan att någon ändring i dessa
förhållanden vore att under beräknelig framtid förvänta, har det helt
naturligt, länge framstått såsom ett starkt önskemål att bereda verket
en fastare organisation och i samband därmed förskaffa den civila personalen
ordinarie anställning med efter berättigade kraf afpassad aflöning
äfvensom pensionsrätt. Ordnandet af denna personals ställning i angifven
riktning har jämväl tett sig såsom en viktig betingelse för möjligheterna
att vinna och bibehålla lämpliga arbetskrafter vid verket, på samma
gång som billigheten synts kräfva att äfven denna grupp af statstjänare
erhölle en ekonomiskt tryggad ställning. Sedan nu de å frågan inverkande
omständigheter blifvit föremål för en uttömmande utredning, synes
mig därför tiden vara inne att upptaga detta ärende till afgörande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 105.

51

Hvad löneregleringskommittén föreslagit i fråga om behöfligt antal
ordinarie civila befattningshafvare vid sjökarteverket och denna personals
fördelning i särskilda kategorier, finner jag välgrundad^ hvadan
förslaget i detta afseende af mig biträdes. Häraf följer således äfven,
att jag i likhet med kommittén icke anser skäl föreligga nu föreslå,
att någon ändring i tryckeriföreståndarens ställning må vidtagas.

Beträffande kommitténs förslag till aflöning åt de ordinarie civila
befattningshafvarna anhåller jag få erinra, att kommittén vid beräknandet
af de ifrågasatta lönesatserna för manliga ritare och gravörer förutsatt,
att den nu till dylika tjänstemän utgående ersättningen för öfvertidsarbete
skulle för framtiden upphöra samt att dessa tjänstemän skulle
blifva skyldiga att för sin föreslagna aflöning utföra byråarbeten under
minst 7 timmar dagligen. Häremot har ju kommissionen för de allmänna
kartarbetena hållit före, att ersättning fortfarande borde, efter
kartverkschefens afgörande i särskilda fall, få utgå för öfvertidsarbete
af längre varaktighet. Den af kommittén i denna fråga intagna ståndpunkten
synes mig bäst öfverensstämma med de grundsatser, som i
allmänhet vunnit tillämpning vid senare löneregleringar. Genom bestämmande
af den normala dagliga byråarbetstiden för ritare och gravörer,
på sätt kommittén sålunda förutsatt, torde behofvet af s. k. öfvertidsarbete
icke komma att blifva vidare kännbart, helst om tillräckliga
medel för anställande af extra arbetskrafter ställas till kartverkets förfogande
och därigenom möjliggöres att låta ordinarie ritare och gravörer
vid tider af större brådska i arbetet mera odeladt egna sig åt större
tidkräfvande arbetsuppgifter. Men skulle vid vissa tillfällen byråarbetenas
behöriga utförande påkalla en utsträckning af arbetstiden utöfver den
vanliga, lära manliga ritare och gravörer i likhet med andra statstjänare
i likartad ställning, hvilka erhållit lönereglering, få anses skyldiga att
inom rimliga gränser ställa sin arbetskraft till statens förfogande utan
särskild ersättning äfven under dylik ytterligare arbetstid.

Med afseende å de af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna
för aktuarien, manliga ritare och gravörer samt vaktmästaren har jag
icke något att anmärka, likasom jag finner lämpligt, att i staten med
föreslaget belopp upptages särskilt arfvode till den, som förordnas att
leda och öfvervaka rit- och gravyrarbetena.

Löneregleringskommittén har framhållit, att två vid sjökarteverket
tjänstgörande gravörer, som åtnjuta i aflöning resp. 2,760 och 2,640
kronor om året och vid öfvergång å den föreslagna nya aflöningsstaten
skulle få sina aflöningar minskade med resp. 360 och 240 kronor om
året, intill dess de intjänat första ålderstillägget, måtte beredas person -

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

liga aflöningstillägg till undvikande af dylik minskning. Då jag, i likhet
med kommittén, anser billigheten fordra, att dylik ersättning tillgodoföres
dessa gravörer, synes mig lämpligt, att kartverkschefen erhåller
bemyndigande att af anvisningen till arfvoden åt extra personal, gratifikationer
m. in. bereda ifrågavarande gravörer fyllnad i aflöningarna
till dessas uppbringande till nuvarande belopp intill dess vederbörande
bekomma ålderstillägg.

I enlighet med hvad Kungl. Maj:t i liknande fall föreslagit uti
innevarande års statsverksproposition, torde de af kommittén för de
kvinnliga biträdena föreslagna aflöningsförmånerna böra sålunda jämkas,
att lön och tjänstgöringspenningar bestämmas för biträdet af högre
aflöningstyp till resp. 900 kronor och 550 kronor samt för biträdet af
normalaflöningstyp till resp. 700 kronor och 350 kronor, med bibehållande
af föreslagna orts- och ålderstillägg. Beträffande de särskilda
grunder, som för dessa löneförmåners åtnjutande böra föreskrifvas, tilllåter
jag mig hänvisa till hvad som i detta afseende på hemställan af
chefen för finansdepartementet vid framläggande af statsverkspropositionen
för år 1913 vunnit Kungl. Maj:ts bifall och sedermera med vissa
jämkningar jämväl af Riksdagen godtagits.

Till arfvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever
samt vikariatsersättningar har kommittén upptagit ett belopp af
12,800 kronor; och har jag icke något att erinra mot de grunder, enligt
hvilka kommittén beräknat dessa medelsbehof.

Mot hvad kommittén föreslagit i fråga om kompetensvillkor, ordningen
för tjänsters tillsättande,'' arbetstid och semester, bestämmande
af grunderna för ersättning till extra personal samt aflöningsvillkor
synes mig ej heller vara något att anmärka; och torde jag framdeles
i samband med förslag till ny instruktion för verket få tillfälle att
underställa Kungl. Maj:ts pröfning de närmare detaljerna rörande dessa
frågor.

Till ålderstillägg har kommittén upptagit ett förslagsvis beräknadt
belopp af 5,000 kronor, hvilket äfven af mig biträdes.

I detta sammanhang anser jag mig böra påpeka, att de civila befattningshafvare
inom sjökarteverket, hvilka redan vunnit inträde i flottans
pensionskassa och som må erhålla ordinarie befattning vid verket, torde
böra genom af Kungl. Maj:t meddelad bestämmelse berättigas kvarstå
såsom delägare i nämnda kassa, såvidt angår gratial åt änka och barn,
och för sådant fall fritagas från skyldighet att inträda såsom delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa.

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105. 53

Till bestridande af »allmänna utgifter» för sjökarteverket, hvartill hänföras
alla kostnader utöfver hvad som är anvisadt till aflöningar, är i 1912
års stat för verket upptaget ett belopp af 191,000 kronor. Detta är, såsom
förut nämnts, fördeladtj med 42,000 kronor till inköp och underhåll af
materialier, instrument och inventarier, underhåll af kartverkets fastighet,
tryckningskostnader och extra arbeten m. m., 145,000 kronor till fartygs
underhåll och utrustning samt till sjömätningsexpeditioner och resekostnader
samt 4,000 kronor till skrifmaterialier och expenser. Chefen för
sjökarteverket har nu beräknat behofvet af medel till »allmänna utgifter»
under år 1913 till 219,000 kronor. Under förutsättning, att beräknade
kostnaden för normal komplettering af mätningsbåtar och instrument,
som nu är inrymd under posten: »till inköp och underhåll af materialier
etc.», skulle med belopp af 20,000 kronor öfverföras till posten,
afseende utgifterna för sjömätningsexpeditioner m. m., har kartverkschefen
i sitt förslag fördelat nämnda belopp 219,000 kronor med
190,000 kronor till mätningskostnader, inbegripet rustning och underhåll
af fartyg och öfrig mätningsmateriel, anskaffning af erforderliga
båtar och mätningsinstrument samt resekostnader, 25,000 kronor till
tryckningskostnader, underhåll af kartverkets fastighet samt anskaffning
och underhåll af byråinventarier och materialier samt 4,000 kronor till
skrifmaterialier och expenser. Tillika har kartverkschefen föreslagit,
att anslag, som komma att för nyss angifna ändamål beviljas, måtte i
sin helhet liksom anslag till aflöning uppföras å ordinarie stat. Vid
beräknande af den ansenligaste bland de under allmänna utgifter ingående
posterna, eller 170,000 kronor till egentliga mätningskostnader, bär
kartverkschefen förutsatt, att 27 mätningsförrättare skulle vara att årligen
påräkna från flottan, hvilket antal dock enligt kartverkschefens
mening torde böra betecknas som ett maximum. Kartverkschefen har
jämväl ånyo framhållit behofvet af snar anskaffning af ett nytt sjömätningsfartyg,
afsedt för utsjölodningar. Beräkningen att kunna lämpligen
använda nyssnämnda antal mätningsförrättare är, enligt hvad
kartverkschefen upplyst, baserad på tillgången af jämväl ett dylikt
fartyg. På sätt framgår af mitt uttalande under punkt 45 i protokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1912, bilagdt innevarande års
statsverksproposition, anser jag mig icke kunna biträda kartverkschefens
förslag att hos den nu samlade riksdagen begära medel till anskaffning
af ett nytt sjömätningsfartvg. Vid sådant förhållande torde icke heller
kostnadsposten för sjömätningsexpeditioner m. m. för år 1913 böra beräknas
så högt som skett i kartverkschefens förslag. Då likväl ett
påskyndande af sjömätningarna i största möjliga utsträckning med till -

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

gängliga hjälpmedel är synnerligen önskvärd! på grund af skäl, som af
kartverkschefen närmare belysts, finner jag god grund föreligga att
tillstyrka, att behöfliga medel till fartygs underhåll och utrustning samt
till sjömätningsexpeditioner och resekostnader, nu i staten upptagna
med 145,000 kronor, beräknas till ett med 10,000 kronor förhöjdt belopp,
eller 155,000 kronor. Emot kartverkschefens beräkningar med afseende
å öfriga i allmänna utgifter ingående poster synes mig icke
vara skäl till erinran.

Enligt hvad jag nu anfört, anser jag således kostnaderna för sjökarteverket
och för tillgodoseende af dess verksamhet böra för år 1913
beräknas till 256,800 kronor med följande underposter: till aflöningar,
inberäknadt ålderstillägg, 52,800 kronor samt till allmänna utgifter
204,000 kronor, i hvithet sistnämnda belopp ingå 25,000 kronor till
tryckningskostnader, underhåll af kartverkets fastighet samt anskaffning
och underhåll af byråinventarier och materialier, 4,000 kronor till skrifmaterialier
och expenser, 20,000 kronor till komplettering af båtmateriel
och mätningsinstrument samt 155,000 kronor till sjömätningsexpeditioner,
inbegripet rustning och underhåll af fartyg och öfrig mätningsmateriel,
samt till resekostnader. Det bidrag till bestridande af dessa kostnader,
som erhålles genom inkomst af sjö kortförsäljning, har kartverkschefen
ansett böra skattas till 30,000 kronor. Om äfven anledning
torde förefinnas förutsätta, att denna inkomst må kunna framdeles
blifva större, synes dock försiktigheten mana att nu icke beräkna den
till större belopp. Anslag från handels- och sjöfartsfonden lärer väl
äfven tillsvidare vara att påräkna. Beloppet däraf utgör för närvarande
21,000 kronor, och skulle, enligt hvad chefen för finansdepartementet
meddelat, samma bidrag kunna erhållas äfven för år 1913.
Efter afdrag af nämnda två bidrag å tillsammans 51,000 tronor
återstår alltså ett belopp af 205,800 kronor att fyllas genom anslag
under femte hufvudtiteln.

Hvad beträffar den omfattning, hvari anslag till sjökarteverket och
den verksamhet, som af verket utöfvas, böra upptagas å ordinarie stat,
torde till en början vara oomtvistligt, att anslag till aflöningarna skall
uppföras å dylik stat. Chefen för sjökarteverket har, i betraktande af
den långvariga period, under hvilken anslag till allmänna utgifter vore
behöflig!, om de på kartverket ankommande mätningarna skulle kunna
bedrifvas med nödig kraft, framhållit önskvärdheten, att äfven anslag
till allmänna utgifter gåfves karaktären af ordinarie. Denna åsikt
måste anses fotad å goda grunder. Såsom af det föregående framgår,
kan dock den bland dessa utgifter ingående posten till fartygs

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

underhåll och utrustning samt till sjömätningsexpeditioner och resekostnader
icke för närvarande beräknas efter grunder, som kunna antagas
äga långvarig giltighet för framtiden. Öfriga till allmänna utgifter
hänförliga poster torde däremot få anses vara upptagna till belopp,
som för flera år framåt kunna motsvara behofvet i dessa afseenden.
Vid bedömande af frågan om uppförande af anslag till dessa allmänna
utgifter å ordinarie stat förtjänar äfven beaktas, att sjökarteverket erhåller
tillskott genom sjökortförsäljning och från handels- och sjöfartsfonden.
Dessa tillskott äro icke konstanta; och redan detta förhållande
i och för sig talar för lämpligheten att hålla åtminstone en del af anslaget
till de allmänna utgifterna å extra stat. På grund af det nu
anförda vill jag förorda, att anslag till sjökarteverkets allmänna utgifter,
i den mån de icke afse rustning och underhåll af fartyg och öfrig
mätningsmateriel samt sjömätningsexpeditioner och resekostnader, må
upptagas å ordinarie stat, samt att det belopp, som erfordras för nu
särskildt angifna ändamål efter afdrag af tillskott genom sjökortförsäljning
och från handels- och sjöfartsfonden, beviljas å extra stat.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag, att anvisningen
till aflöningar bör utgå såsom bestämdt anslag och anvisningen till
ålderstillägg såsom förslagsanslag samt att återstoden af det belopp,
som uppföres å ordinarie stat, bör bibehålla karaktären af reservationsanslag.

Den nuvarande titeln å det extra anslaget: »till påskyndande af
sjömätningarna vid rikets kuster» synes mig lämpligen böra gifvas följande
ändrade lydelse, nämligen: »till utförande af sjömätningar».

Enligt de af mig nu framlagda förslagen skulle anslagsbehofven för
sjökarteverket och för tillgodoseende af dess verksamhet för år 1913
med 15,000 kronor öfverskrida hvad som för samma ändamål uti innevarande
års statsverksproposition anmälts till beräkning vid statsregleringen.
Under hänvisning till hvad chefen för finansdepartementet
förut denna dag yttrat till statsrådsprotokollet i fråga om aflåtande af
proposition till Riksdagen om inköp af beskickningshus i Berlin, tilllåter
jag mig framhålla, att nämnda belopp å 15,000 kronor torde kunna
anvisas utan att någon förändring af det för innevarande års riksdag
redan framlagda riksstatsförslagets inkomstsida därför behöfver äga rum.

56

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 105.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

dels godkänna följande aflöningsstat för den civila personalen vid
sjökarteverket:

Tjänstgö-

Summa.

Lön.

ringspen-

ningar.

tillägg.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Bestämdt anslag.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter

j 1 aktuarie ............................

2,200

1,500

300

4,000

10 år med ytterligare
| 500 kronor och efter

15 år med än ytter-l ligare 500 kronor.

Härtill kunna komma fyra

ålderstillägg, hvart och
ett å 400 kronor, efter

| 1 manlig ritare eller gravör ...

1,300

800

300

2,4001

respektive 5, 10, 15

och 20 år. Af hvarje

J 10 manliga ritare eller gravörer

13,000

8,000

3,000

24,000/

ålderstillägg utgöra 300
kronor lön och 100
kronor tjänstgörings-

penningar.

fEfter 5 år kan lönen höjas

1 kvinnligt biträde ...............

900

550

150

1,600|

1 med 200 kronor och

700

350

150

1,200/

| efter 10 år med ytter-[ ligare 200 kronor.

fEfter 5 år kan lönen höjas

1 med 100 kronor och

1 vaktmästare .....................

700

350

150

1,200

| efter 10 år med ytter-

it ligare 100 kronor.

1 Till arfvode åt den, som för-

ordnas att leda och öfver-vaka rit- och gr avyr arbetena

—

—

—

600

j Till arfvoden åt extra personal,

gratifikationer åt ritar- och
gravörelever samt vikariats-

ersättningar ......................

—

—

—

12,800

Säger

—

'' —

—

47,800

II. Förslagsanslag.

Till ålderstillägg ..................

—

—

—

| 5,000

Summa

—

—

—

52,800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen;

57

Kung}. Maj.is Nåd. Proposition Nr 105.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmånerna, nämligen:

att innehafvare af ordinarie civil befattning vid sjökarteverket skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af verket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,
äfvensom därest verkets ställning inom statsförvaltningen så
förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom själfständigt verk,
eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göromål öfverflyttas till
annat verk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie civil befattning vid sjökarteverket ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i''styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej sjökarteverkets chef uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt för tjänstgöringen vid sjökarteverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och'' bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vardande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att ^aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder afstängd fi''ån tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra använBilicmg
till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 79 höft. (Nr 105.) 8

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

das till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej pröfvas skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af aflöning efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning är i staten medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år, på samma villkor,
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt

för fjärde förhöjningen, där sådan förekommer, efter ytterligare
fem år, på samma villkor;

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda aflöningsförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd;

att beträffande befattningshafvare, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställd vid sjökarte verket och antages till ordinarie befattningshafvare
å denna stat, det må ankomma på Kungl. Maj:ts pröfning,
om och i hvad män befattningshafvaren för åtnjutande af aflöningsförhöjning
äger räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid
sjökarteverket; dock att manlig ritare eller gravör icke må i något fall
tillgodoräknas tjänstgöring före det han fyllt 22 år;

att emellertid löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af aktuarien, de manliga ritarna och
gravörerna äfvensom de kvinnliga biträdena en hvar under eu manad
samt af vaktmästaren under femton dagar; börande dock iakttagas, att,
hvad beträffar personal, som deltager i sjömätnings- och därmed sammanhängande
arbeten, semester i regel ej må åtnjutas under den tid,
då sådana arbeten pågå;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 105.

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya aflöningsstatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara, att beträffande kvinnliga biträden å sjökarteverkets
stat skola därjämte lända till efterrättelse de af chefen för finansdepartementet
i anförande till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13
januari 1912, bifogadt samma års statsverksproposition, förordade allmänna
villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos vissa
verk och myndigheter, dock med iakttagande af de jämkningar därutinnan,
som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre justitierevisionens
stat sedermera beslutits;

dels medgifva, att, därest nu vid sjökarteverket anställd gravör vid
befordran till befattning å den nya aflöningsstaten skulle näst föregående
år åtnjutit arfvode till belopp, öfverstigande hvad enligt staten
skall utgå, dylik gravör må beredas fyllnad i aflöningen för dess uppbringande
till arfvodets belopp, intill dess han genom erhållande af
ålderstillägg kommer i åtnjutande af högre aflöning än arfvodet;

dels i riksstaten för år 1913 såsom ordinarie anslag till sjökarteverket
uppföra, i stället för det därstädes för samma verk nu upptagna
reservationsanslaget å 65,000 kronor, ett bestämdt anslag å 47,800
kronor och ett förslagsanslag å 5,000 kronor, eller tillhopa 52,800 kronor,
att användas till bestridande af aflöningar enligt förenämnda stat,
äfvensom ett reservationsanslag å 49,000 kronor till allmänna utgifter
vid sjökarteverket, eller således ordinarie anslag till sammanlagdt belopp
af 101,800 kronor, hvarigenom alltså höjning i ordinarie anslaget till
sjökarteverket skulle äga rum med 36,800 kronor;

dels ock till utförande af sjömätningar bevilja på extra stat för år
1913 ett anslag af 104,000 kronor.

Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, lämna nådigt bifall; och skulle
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, en
vid detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

J. Joachimsson.