Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 maj 1912 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 21,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maf.t angående vissa ändringar i gällande resereglemente.

Uti en inom Andra kammaren af herr Martin väckt och till kam- Motionen
marens första tillfälliga utskott hänvisad motion (nr 230) hemställes, »att
Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj it täcktes utfärda sådana bestämmelser, att gällande resereglemente
äfven måtte tillämpas vid sådana tjänsteresor, hvilka afse hämtning
och hemtransport af värnpliktige till och från mötesplatserna, äfvensom
taga i öfvervägande i hvad mån en höjning af det till underbefälet utgående
lägre traktamentet borde anses ske».

Med afseende å motiveringen till denna hemställan tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.

Andra kammarens utskott har i ärendet anfört följande: Andra

»De i förevarande motion berörda förhållanden hafva synts utskottet kammaren
vara synnerligen invecklade. Nu gällande bestämmelser i ämnet torde ock uiskotls
hafva varit föremål för olika tolkningar af vederbörande kassaförvaltningar. ytiiande"
Enligt hvad utskottet inhämtat, synas dock vissa af de exempel, som
motionären lagt till grund för sina påståenden, vara grundade på felaktiga
och vilseledande uppgifter. Utskottet har nämligen, beträffande de i
motionen omförmälda resorna för hämtning af värnpliktige, tilldelade Gottlands
infanteriregemente, införskaffat afskrifter af de utaf vederbörande befäl
inlämnade reseräkningarna, af hvilka framgår, att till ifrågavarande underofficerare
utbetalts dagtraktamente under viss del af resorna efter 6
kronor om dagen. Dessa underofficerare hafva sålunda utbekommit det
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 12 samt. 2 afd. 20 käft. (Nr 21.) 1

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

dagtraktamente, som finnes bestämdt i resereglementets femte klass, enligt
hvilken ersättning till underofficerare utgår.

Det från Upplands artilleriregemente hämtade fallet, som omnämnes
i motionen, synes däremot riktigt återgifvet, och torde, enligt hvad ut
skottet från vederbörligt håll inhämtat, det sannolikt bero på en missuppfattning
af en utaf kammarrätten meddelad resolution, att kassaförvaltningen
underlåtit att till ifrågavarande underofficerare utbetala dem
tillkommande traktamentsersättning, utan att underofficerarna begagnat
sig af sin lagliga rätt att däröfver besvära sig i vanlig ordning.

Bestämmelser angående ersättning för nu ifrågavarande resor finnas
meddelade icke, såsom i motionen uppgifves, uti resereglem entet, utan i
gällande reglemente för arméns aflöning under fred den 11 oktober 1907
med däri den 1 augusti 1908 vidtagen ändring. Enligt dessa bestämmelser
utgår till såväl officer som underofficer, förutom ordinarie aflöning
och kostnad för biljett, traktamentsersättning under färd med befälskontingent
för afhämtning af värnpliktige eller för återresa efter aflämning
af värnpliktige, enär färd med sådan trupp icke hänföres till öfningsmarsch
eller annan till vanlig vapenöfning hänförlig tjänstgöring (aflöningsreglementet
§ 38 mom. c). Däremot erhåller hvarken officer eller underofficer
traktamentsersättning vid färd med egen trupp af värnpliktige, d.. v. s.
under sådan färd, som anordnas för att transportera eu viss kontingent
värnpliktige till vederbörande öfningsplats för att därstädes vapenöfvas
eller efter afslutade öfningar företages för att hemtransportera de värnpliktige
från mötesplatsen. Officer och underofficer, som resa med dessa
värnpliktige, anses nämligen fullgöra till vanlig vapenöfning hänförlig tjänstgöring.
Godtgörelse för transport af reseffekter utgår icke vare sig till
officer eller underofficer vid någon färd i trupp, då ju truppens manskap
kan beordras att bära af dessa medförda effekter.Underbefäl af manskaps
klass (korpraler och med dem likställda) erhålla under ifrågavarande resor
naturaunderhåll, men icke någon tillfällig aflöning, och själfva transporten
vid resorna bekostas för såväl officerare som underofficerare och
manskap af statsverket.

Då det vid vissa regementen inträffar, att ofvannämnda färder med
värnpliktige, som skola inställas till vapenöfning å regementets förläggningsort
eller mötesplats, räcka flera dagar, synes det utskottet vara skäligt,
att för sådant fall någon ersättning utöfver den nu bestämda aflöningen utgår
till vederbörande officerare och underofficerare. Enligt hvad utskottet
inhämtat, erhålla marinens (flottans och kustartilleriets) officerare och underofficerare
dagtraktamente under resor i och för hämtning eller hemtransport

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

3

af värnpliktige, så snart det för fullgörandet af dylikt uppdrag åtgår eu
tid af mer än 10 timmar. (Keglemente för marinen, del. I § 159).

Aflöningsförmånerna åt personalen på fjärde liufvudtitelns stat måste
anses utgöra ersättning för denna personals vanliga tjänstgöring. Då dessa
förmåner för icke länge sedan blifvit af Eiksdagen bestämda, torde det icke
vara tillrådligt att nu föreslå större afvikelse!’ från den princip, hvarpå dessa
hvila. Då det emellertid icke kan vara meningen, att tjänsten skall medföra
jämförelsevis betungande utgifter samt officerare och underofficerare
icke erhålla naturaunderhåll, anser utskottet, med utgångspunkt från de för
marinen gällande bestämmelserna, att godtgörelse enligt aflöningsreglementet
bör utgå till nämnda befäl vid ifrågavarande färder med värnpliktige,
i hvad de öfverskjuta en tid af 10 timmar.

I hvad motionen afser höjning af det s. k. lägre traktamentet, hvilket
utgår, då kronan består inkvarteringen, såsom vid större fälttjänstöfningar,
samt vid vistelse å samma plats längre tid än 8 dagar, anser sig
utskottet icke kunna förorda densamma eller föreslå ändring i gällande
föreskrifter.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att Andra
kammaren för sin del ville besluta, att Eiksdagen i skrifvelse till Kung!.
Maj:t anhåller, det Ivungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
sådana bestämmelser böra utfärdas, att dagtraktamente må utgå, förutom
hvad nu är fallet, vid tjänsteresor med trupp af värnpliktige till och från
mötesplatserna, för så vidt till sådan resa åtgår en tid af mer än tio
timmar.»

Andra kammaren biföll utskottets hemställan. Beslutet har sedermera
delgifvits Första kammaren, som öfverlämnat ärendet till förberedande
behandling af sitt andra tillfälliga utskott.

Under åberopande af hvad Andra kammarens utskott anfört, får utskottet
hemställa,

att Första kammaren måtte biträda Andra kammarens
i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 18 maj 1912.

På utskottets vägnar:

G. LAGEBBJELKE.

Andra

kammarens

beslut.

Utskottets

yttrande.