Statsutskottets utlåtande Nr 81,
X
Nr 81.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af herrar G. Kobbs och I). Perssons
i Tallberg motioner om förhöjning af den till kvinnliga
kontorsskrifvare vid statens järnvägar utgående ersättning
för bostad och bränsle.
(3:e Afd.)
I särskilda motioner kafva herr G. Kobb inom Första kammaren
(motion nr 27) och herr I). Persson i Tallberg inom Andra kammaren
(motion nr 20) hemställt, att Riksdagen för sin del måtte besluta, att ersättning
för bostad och bränsle till kvinnlig kontorsskrifvare vid statens
järnvägar skall utgå med fyrtio procent af arfvodet i de tre första lönegraderna
och att ersättningen till tjänstehafvare i fjärde lönegraden skall
utså med 650 kronor.
I afseende å motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionerna.
I enlighet med förslag af den kommitté, som den 30 januari 1906
afgaf betänkande angående reglering af löneförhållandena för personalen
vid statens järnvägar, föreslog Kung]. Maj:t i proposition till 1907 års
Riksdag angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar m. m.,
att kvinnliga kontorsskrifvare skulle åtnjuta arfvode med lägst 1,080
kronor och högst 1,500 kronor samt därjämte ersättning för bostad och bränsle
med 20—40 procent af arfvodet, dock högst 400 kronor å ort, där ersättningen
utgår med 40 procent, och högst 350 kronor å öfriga orter. Grunden för nämnda
bostadsersättnings beräknande var den, att en kvinnlig kontorsskrifvare
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 58 käft. (Nr 81.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
ansågs skola åtnöjas med bostad om ett rum och kök. I anledning af
inom Eiksdagen väckta motioner beslöt Riksdagen ändring i Kungl. Maj:ts
förenämnda förslag, så att slutarfvodet höjdes med 300 kronor till 1,800
kronor. En kvinnlig kontorsskrifvare hos styrelsen — och om dessa
synas förevarande motioner egentligen handla — uppbär således, med inberäkning
af ersättning för bostad och bränsle, lägst 1,480 och högst 2,200
kronor, hvilken aflöning uppnås efter nio tjänstår.
Vid jämförelse med hvad närmast motsvarande befattningshafvare
inom andra statens verk uppbära i aflöning kan utskottet ej finna, att
skäl föreligga till den af motionärerna föreslagna höjningen af bostadsersättningen
till de kvinnliga kontorsskrifvarna vid statens järnvägar. Motionärerna
synas ock hafva i hufvudsak grundat sin framställning därå, att
de manliga kontorsskrifvarna, äfven de ogifta, hafva icke blott högre arfvode
utan äfven högre bostadsersättning än de kvinnliga kontorsskrifvarna.
Det är ju emellertid en hela statsförvaltningen genomgående princip,
att aflöningen, af hvilken den vid statens järnvägar förekommande
bostadsersättningen är eu del, utgår med högre belopp till manlig tjänsteman
än till kvinnlig och inom ingen del af statsförvaltningen torde
därvid hänsyn hafva tagits till, huruvida den manliga tjänstemannen är
gift eller ej. Det kan därför enligt utskottets mening icke vara lämpligt,
att för ett enda fall inom en enda gren af statsförvaltningen rubba denna
princip, som från statens synpunkt har, bland andra, det synnerligen viktiga
skälet för sig, att man för de manliga tjänstemännen vill bereda
möjlighet att ingå äktenskap och bilda familj. Allra minst kan det vara
lämpligt att i större eller mindre mån bryta mot nämnda princip beträffande
ett verk, där kvinnlig tjänsteman icke får kvarstå i ordinarie tjänst, sedan
hon ingått äktenskap.
Nu afse visserligen motionerna icke, att bostadsersättningen skall utgå
med samma belopp till kvinnlig som till manlig kontorsskrifvare hos
styrelsen utan att densamma skall utgå med fulla 40 procent af arfvodet
i de tre lägsta arfvodesklasserna samt i den högsta begränsas till 650
kronor. Men om detta bifölles, skulle gifvetvis den närmast högre kvinnliga
tjänstemannagraden, bokhållarna, komma med anspråk om höjning af den
till dem nu utgående bostadsersättningen, hvilken är beräknad efter hyran
för två rum och kök samt utgår med 600—650 kronor. Detta skulle i
sin ordning medföra kraf på ökning af den bostadsersättning, som är beräknad
efter tre rum och kök o. s. v. Rättvisan torde också kräfva att,
om vissa styrelsens tjänstemän erhålla höjd bostadsersättning, sådan äfven
kommer motsvarande vid distrikten placerade befattningshafvare till del.
Statsutskottets utlåtande Nr 81.
3
Ett bifall till motionerna skulle alltså komma att draga med sig konsekvenser
af vidtomfattande ekonomisk art.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att herrar Kobbs och Perssons förevarande motioner
icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 maj 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLIG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson,
A. N. Habil, grefve P. O. L. Kling spor, H. F. Lamm, friherre C. H. Falkenberg.
friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, F. Berglund, G. M. H. Ekelund, A.
W. Lindh, II. Andersson, F. W. Thorsson, P. Olsson, G. Persson, J. A. Sjö, N.
EL Lindberg, A. Ifvarsson, J. E. Berglund och K. A. M. J:son Martin.