Statsutskottets utlåtande Nr 79.
1
Nr 79.
Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående anslag
för anställande af en extra advokatfiskal hos kammarkollegium
äfvensom för ordnande af vissa, kollega aktuariekontor
tillhörande handlingar.
(3:e Afd.)
I eu till Riksdagen den 29 mars 1912 aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling remitterad proposition (nr 153) har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen dels att för anställande
hos kammarkollegium af en extra advokatfiskal på extra stat för år
1913 bevilja ett anslag af 9,200 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1912 af anslaget disponera 3,200 kronor, och dels att
likaledes på extra stat för år 1913 för ordnande af vissa till kammarkollegii
aktuariekontor hörande handlingar anvisa ett belopp af 1,500 kronor.
Departementschefen har till berörda statsrådsprotokoll i ämnet
anfört följande:
»Hos kammarkollegium har af gammalt varit anställd en andra
gradens tjänsteman såsom advokatfiskal.
Enligt den för ämbetsverket nu gällande instruktion af den 26
maj 1909 har advokatfiskalen. hufvudsakligen till åliggande att »tillse,
bevaka och utföra kronans rätt och talan i alla de till kollegii befattning
hörande ärenden, där kronans rätt är i fråga och som till hans
handläggning i följd af Kungl. Maj:ts föreskrift höra eller af kollegium
eller justitiekanslersämbetet varda remitterade, eller hvaruti han utan
remiss finner sig befogad anställa ämbetstalan, äfvensom beträffande
danaarf och i de andra mål och ärenden, där sådant enligt gifna särskilda
föreskrifter blifvit honom uppdraget».
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 56 käft- (Nr 79).
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
De mål och ärenden, till hvilka advokatfiskal^ tjänsteverksamhet
sålunda hänför sig'', äro till allra största delen sådana, hvilka falla inom
området för kollega egen ämbetsbefattning. Dessa åter äro enligt
instruktionen, där desamma äro närmare specificerade, hufvudsakligen af
tre slag, nämligen
l:o) ärenden af kameral natur eller som angå den allmänna hushållningen;
2:o)
frågor, som röra vården och inseendet öfver den under kollegium
ställda fasta egendom, bestående väsentligen af civila och ecklesiastiska
boställen, till civila och kyrkliga behof och ändamål i öfrigt
anslagna hemman och lägenheter, de under åborätt upplåtna kronohemman,
lägenheter och nybyggen samt den statens fasta egendom i
öfrigt, i afseende hvarå icke är annorlunda stadgadt; samt
3:o) ärenden angående förvärfvande åt eller afhändande från staten
eller allmän inrättning af äganderätt till fast egendom.
Viktigast bland advokatfiskalens åligganden — jämväl ur nu förevarande
synpunkt — torde vara hans befattning med tillsyn mot obehörig
användning eller disposition af kronans under kollegii inseende
ställda fasta egendom.
Instruktionens föreskrifter innebära i detta hänseende för advokatfiskalen
skyldighet, bland annat, att beifra enskildas Övergrepp och
inkräktningar å sådan egendom, så ock att efter befogenhet föra talan
om bättre rätt till dylik egendom, där den må finnas vara på ett eller
annat sätt det allmänna obehörigen afhänd — allt i den mån advokatfiskal
kan erhålla kännedom om, att sådana förhållanden föreligga,
som påkalla hans ingripande. A andra sidan företräder advokatfiskal
jämväl kronans talan såsom förklarande eller svarande part i mål, där
enskildas anspråk i afseende å ifrågavarande egendom riktas mot kronan.
I samband med det aktuellt vordna spörsmålet om tillvaratagandet
af kronans tvistig^ rätt till vattenfall, närmast i de norra länen, har
fråga väckts om förstärkning af arbetskrafterna å kollegii advokatfi
skalskontor.
Rörande sistnämnda angelägenhet har Kungl. Maj:t tidigare
under år 1911 meddelat särskilda uppdrag för vice häradshöfdingen
Ernst Hagelin och revisionssekreteraren grefve H. A. H. Hamilton att
utföra rättegångar angående vissa vattenfall och verkställa undersökningar
angående kronans rätt till vatten i öfrigt i vissa älfvar. Dessa
uppdrag afsågo, för Hagelin förhållanden i Dalälfven samt för Hamilton
förhållanden i Indalsälfven äfvensom i Ume och Lule älfvar.
Under vattenfallsärendets behandling påvisades, hurusom befo -
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
3
genhet att företräda kronan med afseende å dess tvistiga rätt till vattenfall
numera vore, allt efter dessas olika kamerala natur, i kraft af vederbörande
instruktioner fördelad på tre olika ämbetsverk, nämligen kammarkollegium,
domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.
Med anledning af hvad sålunda och i öfrigt förekommit har Kungl.
Magt enligt nådigt bref till kammarkollegium den 1 december 1911
meddelat beslut af, såvidt nu är i fråga, hufvudsakligen följande
innehåll.
Det skulle åligga kammarkollegium att tillsvidare och intill dess
annorlunda kunde varda förordnadt i fall, där icke undantag enligt det
nådiga beslutet vore särskildt bestämda, låta med biträde af kammaradvokatfiskalskontoret
verkställa undersökning rörande den rätt kronan
kunde äga beträffande samtliga vattendrag inom Kopparbergs, Gfäfleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
äfvensom de delar af Dalälfven, som tillhöra Uppsala och Västmanlands
län, samt att, i den män tillgången på arbetskrafter det medgåfve,
jämväl verkställa undersökning af kronans rätt till strömfall söder om
Dalälfven, äfvensom att, där verkställd undersökning därtill föranledde,
låta genom kammaradvokatfiskalsämbetet anhängiggöra och utföra kronans
talan i fråga om bättre rätt till vatten och grund jämte utmål.
Revisionssekreterarna grefve Hamilton och N. Wihlborg förordnades
att tillsvidare tjänstgöra såsom extra advokatfiskal hos kammarkollegium.
Därvid skulle till en början Hamilton hafva att fullfölja de
honom af Kungl. Magt i förevarande ämne förut meddelade uppdrag.
Wihlborg återigen skulle närmast hafva att verkställa undersökning för
utrönande, huruvida i fråga om vattenfallen i Dalälfven och de norrländska
älfvarna fara för tjugoårig häfd förelåge. I öfrigt skulle fördelningen
af arbetet mellan advokatfiskal och de båda extra advokathskalerna
bestämmas af kollegium.
De vice häradshöfdingen Hagelin i ämnet meddelade uppdrag
skulle fortfarande bestå. Dessa uppdrag skulle dock icke anses innebära,
att undersökning skulle verkställas af honom för utrönande, huruvida
fara för häfd förelåge.
Under behandlingen af nämnda ärende och jämväl sedermera har
kammarkollegium hos Kungl. Maj:t framhållit behofvet af ökade arbetskrafter
å kollegii advokatfiskalskontor, och detta oafsedt det sätt, hvarpå
frågan om utredning och bevakning af kronans rätt till vattenfallen
komme och genom Kungl. Maj:ts nyss anförda beslut af den 1 december
1911 kommit att lösas.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
I särskilda af advokatfiskal till kollegium afgifna memorial i
ämnet har advokatfiskal själ! anfört, bland annat, att göromålen å
advokatfiskalskontoret stode i ett sådant missförhållande till kontorets
arbetskrafter, att ett i längden fortsatt sådant tillstånd icke torde vara
rätt väl förenligt med kronans eget intresse.
Sitt kraf i omförmälda afseende har kammarkollegium senast
framfört i en den 30 december 1911 till Kungl. Maj:t aflåten underdånig
skrifvelse.
Till belysande af advokatfiskal^ arbetsbörda har därvid åberopats
eu af honom afgifven promemoria med statistiska uppgifter rörande
advokatfiskalskontorets mål och ärenden, hvaraf inhämtas, bland annat,
följande.
Antalet till advokatfiskalskontoret inkomna samt balanserade mål
och ärenden var:
Under året
År. inkomna mål Vid årets slut balanserade mål och ärenden.
och ärenden.
Total
summa.
Däraf
beroende på
advokatfiskalens
åtgärd.
Under året
anhängiga
rättegångar.
1902 |
387 |
132 |
86 |
13 |
1903 |
346 |
132 |
59 |
21 |
1904 |
446 |
134 |
52 |
32 |
1905 |
399 |
156 |
87 |
29 |
1906 |
482 |
211 |
127 |
33 |
1907 |
490 |
272 |
145 |
37 |
1908 |
413 |
233 |
94 |
41 |
1909 |
392 |
245 |
141 |
42 |
1910 |
402 |
187 |
107 |
42 |
1911 |
402 0 |
288 |
195 |
57 |
Af de till
1912 års diarium utbalanserade 288 mål och ärenden
voro :
rättegångsmål............................ 57
administrativa besvärsmål........ 36
andra mål och ärenden ............ 195
9 Häri ej inräknade de på grefve Hamiltons handläggning beroende mål.
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
5
af hvilka sistnämnda 32 rörde sig- om bättre rätt till jord eller vatten,
de flesta af sådan beskaffenhet att, sedan vederbörliga utredningar verkställts,
rättegång antoges komma att anhängiggöras.
I nyssnämnda underdåniga skrifvelse har af kammarkollegium
framhållits, bland annat, följande.
Behofvet af ytterligare en advokatfiskal vore trängande och oafvisligt.
Enligt kollegii uppfattning vore grefve Hamilton och Wihlborg
tills vidare fullt upptagna af de dem närmast gifna särskilda uppdrag.
Beträffande den åberopade statistiken syntes det kollegium knappast
behöfva påpekas, hurusom vid bedömandet af den advokatfiskal åliggande
arbetsbördan antalet diarieförda eller balanserade mål och ärenden
i sig själft vore föga sägande. Afgörande vore däremot målens beskaffenhet
och vikt samt arten af den befattning, advokatfiskalen hade
att taga med dem.
I sistnämnda hänseende vore särskilt att framhålla, hurusom
advokatfiskal hade icke blott att ansvara för det formella utförandet
och bevakandet af kronans talan i rättegångar, utan äfven att verkställa
de undersökningar och utredningar, som vore nödiga för rättegångs
behöriga utförande.
Det vore gifvetvis advokatfiskal^ åliggande i afseende å dessa
undersökningars och utredningars utförande, som gjorde hans tjänst
särskilt maktpåliggande och för hans ämbetsförvaltning medförde den
största tidsutdräkten.
Den i senare tider inträdda betydande ökningen i antalet på
advokatfiskal^ utförande beroende rättegångar vore ensamt för sig ett
af de mest talande skälen för den begärda ökningen i advokatfiskalskontorets
arbetskrafter.
Det kunde enligt kammarkollegii mening äfven förtjäna att framhållas,
hurusom de anspråk, hvilka måste ställas på advokatfiskal i
fråga om såväl utredandet af de under hans ämbetsförvaltning hörande
frågor som äfven själfva utförandet af de rättegångar, hvilka anhängiggjordes
af honom, numera måste vara högre än förut, i det att kronans
motparter numera oftast för målens utredande och utförande begagnade
sig af de mest skickliga personer.
Detta förhållande hade medfört för advokatfiskal, utom eu ökning
i utredningsarbetet, behof att i vissa viktigare mål personligen inställa
sig vid underdomstol för att — med den sakkunskap, han på grund af
sin tjänsteverksamhet ägde, och den särskilda kännedom om målet, han
genom dess utredning förvärfvat sig, — på ett mera effektivt sätt tillvarataga
kronans rätt. Hittills vunnen erfarenhet hade visat det vara
6
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
synnerligen önskvärd!;, att advokatfiskal genom arbetets fördelning på
två bänder måtte sättas i den ställning, att han icke genom sitt påträngande
arbete förhindrades från att i förefallande rättegångar iakttaga
personlig inställelse, så ofta sådant blefve nödigt.
Ett flertal af advokatfiskal^ ärenden anginge bättre rätt till jord
eller vatten. T afseende å dessa ärenden kräfde utredningen både tid
och skicklighet. Flera af hans rättegångar rörde sig om högst betydande
värden; så t. ex. afsåge tvister om tre angifna ecklesiastika utjordar i
Värmlands län ett värde, som torde icke litet öfverstiga två miljoner
kronor.
Advokatfiskal:^ rätt till initiativ, hvilken rätt tillika för honom
innefattade en skyldighet, äfvensom hans åliggande att besvara kollega
remisser toge ock afsevärd tid i anspråk.
Hvad initiativrätten beträffade, kunde ett spontant ingripande i
tid af advokatfiskal mången gång förebygga rättsförluster för staten.
Men till följd af sin nuvarande dryga arbetsbörda vore advokatfiskalen
så godt som utestängd från möjligheten att vidtaga de undersökningar
och utredningar, som kunde föranleda till ett hans själfständiga ingripande.
Äfven för denna sida af advokatfiskalens verksamhet vore
alltså en ökning af arbetskrafterna på advokatfiskalskontoret angelägen.
Tvifvelsutan vore — menade kammarkollegium — dess advokatfiskal
för närvarande, och fullständigt frånsedt den ökning i tjänsteåliggande,
som till följd af nådiga brefvet den 1 december 1911 tillförts
honom, en af de med arbete mest betungade af statens tjänstemän.
Arbetsbördan hade numera — alltjämt med frånseende af nyssnämnda
ökning — blifvit så tyngande, att advokatfiskalen måste anses
sakna möjlighet att äfven med den största tänkbara spänning af sina
krafter på tillfredsställande sätt fylla sina för staten synnerligen viktiga
tj änsteåligganden.
Därtill komma, att nya viktiga uppdrag af brådskande natur förestode
för advokatfiskalen. En undersökning af kronans rätt till de åt
brukens drift och understöd efter viss angifven tid under skattetitel
upplåtna hemman och lägenheter vore redan inledd, och den vidare
bearbetningen af denna fråga berodde nu på advokatfiskalen.
Behofvet af den omskrifna förstärkningen af advokatfiskalskontorets
arbetskrafter vore alltså efter kollega mening oafvisligt redan om hänsyn
ej toges till den ökning i arbetet, som nådiga brefvet den 1 december
1911 komme att medföra. Desto större vore behofvet af förstärkning,
då advokatfiskalen icke syntes kunna undgå att taga befattning jämväl
med vattenfallsfrågor. Äfven om beslut fattades om inskränkning under
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
7
viss tid af häfda verkan mot kronan enligt förordningen om tjugoårig
häfd den 22 april 1881, kunde den omständighet, att revisionssekreteraren
Wihlborg därigenom skulle kunna få tid att ägna sig åt undersökningsarbetet
och åt rättegångars utförande, icke antagas komma att
mer än delvis förringa behofvet af att för samma ändamål anlita jämväl
kollega advokatfiskal.
Med hänsyn till hvad i kollega underdåniga skrifvelse den 30
december 1911 och förut blifvit i ämnet anfördt och i betraktande
vidare af de rättsförluster, som kunde befaras komma att uppstå såsom
en följd däraf, att advokatfiskalsämbetet på grund af den öfverklagade
bristen på arbetskrafter icke mäktade förebringa all den utredning, som
i händelse af normal tillgång till sådana krafter kunde hafva åstadkommits^
hemställde kammarkollegium på det enträgnaste, att anställandet
åt den ifrågavarande extra advokatfiskal måtte varda kollegium
be vilja dt snarast möjligt, i det att snart sagdt hvarje dags uppskof
medförde ökad fara för uppkommande rättsförluster.
I fråga om arbetsfördelningen mellan den ordinarie och den föreslagna
extra advokatfiskal, såvidt de mera maktpåliggande och tidkräfvande
göromålen beträffade, ansåg kollegium, förslagsvis, den anordning
kunna träffas, att den ene skulle hafva att handlägga i främsta
rummet frågor angående bättre rätt till fast egendom, däri inberäknade
sådana frågor angående kronans rätt till strömfall, som ej kunde medhinnas
af de redan förordnade extra advokatfiskal™^, samt den andre
företrädesvis besvarandet i öfrigt af kollega remisser samt utredandet
och utförandet af andra på advokatfiskal ankommande rättegångar
än nyss nämnts.
Med afseende å det maktpåliggande och tidkräfvande arbete, som
komme att åligga den föreslagna extra advokatfiskal, samt för att
kunna påräkna erhållande af en för uppdraget fullt lämplig person höll
kollegium före, att den extra advokatfiskalen borde i aflöningshänseende
nära jämnställas med ordinarie advokatfiskal samt förty böra åtnjuta ej
mindre arfvode motsvarande advokatfiskal lön, ortstillägg och tjänstgöringspenningar
efter afdrag af pensionsbidraget, mot det att han till
den, som under tiden uppehölle hans befattning, afstode samtliga därmed
förenade löneförmåner, än äfven semester lika med den ordinarie
t jänstei innehafvare n.
I sammanhang härmed och af andra uppgifna anledningar begärde
kollegium anvisande af visst belopp såsom tillägg till det i ämbetsverkets
stat upptagna anslaget till vikariatsersättning m. in.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
Genom beslut den 26 januari 1912 medgaf Kungl. Maj:t, att bos
kammarkollegium finge tillsvidare intill den 1 juli 1912 anställas en
extra advokatfiskal att biträda med de på advokatfiskalsämbetet ankommande
åtgärder, med den arbetsfördelning mellan ordinarie och
extra advokatfiskal, som af kollegii chef bestämdes; och förordnades
en hos kollegium anställd amanuens att uppehålla nämnda extra advokatfiskalsbefattning,
med rätt för honom — hvilken skulle hafva att åt
den, som under tiden uppehölle hans amanuensbefattning, afstå de därmed
förenade löneförmåner, att uppbära arfvode efter 5,600 kronor för
år räknadt, däraf 1,800 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.
1 sammanhang därmed uppdrog Kungl. Maj:t åt löneregleringskommittén
att verkställa utredning, huruvida och i hvad mån ett mera
varaktigt behof af förstärkning af arbetskrafterna å kammarkollegii
advokatfiskalskontor förelåge, samt afgifva det underdåniga utlåtande,
hvartill utredningen kunde föranleda.
a
I underdånig skrifvelse den 18 nästlidna mars har löneregleringskommittén
afgifvit den anbefallda utredningen, och har kommittén därvid
anfört följande.
Af hvad i ärendet förekommit ansåge kommittén otvetydigt framgå,
att arbetet å kammarkollegii advokatfiskalskontor numera betydligt ökats.
Kommittén hade sökt för sig klargöra orsaken härtill och därvid
trott sig finna densamma i väsentligen förändrade förhållanden med afseende
å föremålen för advokatfiskalens tjänsteverksamhet.
Tidigare hade, efter hvad kommittén erfarit, denna hans verksamhet
varit i öfvervägande grad inriktad på sådana kamerala och
administrativa frågor — hufvudsakligen angående grundskatteväsendet
och indelningsverket in. m. — hvilka numera upphört att äga betydelse.
Dessa ärenden torde, om än för sin tid nog så maktpåliggande, likväl
icke i allmänhet varit för advokatfiskalen synnerligen betungande, enär
de för honom beliöfliga utredningar plägat verkställas af andra kollegii
tjänstemän.
Senare hade advokatfiskalens arbete alltmera öfverförts på ett annat
område. Den i nu förevarande ärende åberopade statistiken utvisade
för det sista decenniet eu betydande och allt ifrån år 1906 jämnt fortgående
stegring i antalet af hans rättegångsmål, hvilka, efter hvad
upplyst vore, med få undantag afsåge jordatvister.
Öfverhufvud taget hade, efter hvad kommittén inhämtat, advokatfiskalens
verksamhet i senare tid allt mera tagits i anspråk för frågor
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
9
om kronans bättre rätt till fast egendom. Det förefölle också väl förklarligt,
att i en tid af alltmera lefvande uppfattning om angelägenheten
att tillvarataga det allmännas, under långa tider mindre beaktade intresse
på detta område advokatfiskalens åtgärder i nämnda syfte allt oftare
måste påkallas. Och det torde kunna antagas, att utvecklingen komme
att fortgå i samma riktning.
På vissa allmänna områden — särskilt angående kronans jordupplåtelser
till industrien — torde för advokatfiskal redan nu kunna
emotses nya uppgifter af omförmälda art i en omfattning, som tvifvelsutan
åtminstone under de närmaste åren måste tillföra honom ett betydande
arbete.
Att i allmänhet advokatfiskalens befattning med frågor af nu afsedda
beskaffenhet, helst då de ofta hänförde sig till stora värden,
måste vara mera tidkräfvande och mödosam än andra honom åliggande
bestyr, syntes icke lida- tvifvel. Af kollegium hade i detta afseende
betonats, att advokatfiskalen hade icke blott att ansvara för det formella
utförandet och bevakandet af kronans talan i rättegångar utan jämväl
att verkställa de för ändamålet erforderliga undersökningar och utredningar.
I anslutning härtill hade för kommittén uppgifvits, att i allmänhet
de för handläggningen af advokatfiskalens mål och ärenden behöfliga
utredningar tillförene i stor utsträckning tillhandahållits honom af kollegium,
medan han numera vanligen hade att själf förskaffa sig sådana.
Detta torde, efter hvad det sagts kommittén, betingas af den vid verkets
år 1909 verkställda omorganisation, med afseende å dåvarande förhållanden,
vidtagna reduktion af kollegii tjänstemannapersonal.
Nu anförda omständigheter syntes kommittén gifva stöd för det
antagande, att man med afseende å advokatfiskalens numera betungade
ställning icke hade att göra med en företeelse af allenast tillfällig och
snart öfvergående art.
På grund häraf och då de honom åligganden arbeten redan nu
syntes hafva vuxit till sådan omfattning, att de öfverstege en tjänsteinneliafvares
förmåga, ansåge sig kommittén hafva giltigt skäl för den
uppfattning, att en varaktigare förstärkning af arbetskrafterna å kammarkollegii
advokatfiskalskontor vore af behofvet påkallad.
Tvifvelsutan torde den frågan framställa sig, huruvida icke behofvet
i nyssnämnda hänseende skulle, oafsedt det vice häradshöfdingen Ernst
Hagelin gifna uppdrag, kunna anses, åtminstone för närvarande, skäligen
tillgodosedt genom de för revisionssekreterarna grefve Hamilton och
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 56 käft. (Nr 79.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
Wihlborg redan meddelade uppdrag att tills vidare tjänstgöra såsom
extra advokatfiskal hos kammarkollegium.
Deras uppdrag finge emellertid anses vara af mera tillfällig
natur; och då advokatfiskal^ ordinarie tjänsteåligganden—j ordatvister
och andra bestyr — syntes hafva nått den omfattning att, äfven med
fullständigt frånseende af den befattning, han kunde komma att taga
med vattenfalIsfrågornas behandling, nämnda åligganden icke kunde af
honom ensam fullgöras, torde omförmälda särskilda uppdrag för Hamilton
och Wihlborg icke kunna utesluta behofvet af ytterligare, mera varaktig
arbetshjälp åt kammarkollegii advokatfiskal.
För det syfte, hvarom nu vore fråga, tillstyrkte kommittén alltså,
att, i anslutning till den af Kungl. Magt enligt nådiga brefvet den 26
januari 1912 för tillfället träffade anordning, eu extra advokatfiskal hos
kammarkollegium fortfarande för tiden från och med den 1 juli 1912
och tillsvidare, så länge behof däraf förefunnes, måtte hos kollegium
anställas; och hade kommittén icke något att erinra emot, att i afseende
å hans tjänstgöring och aflöningsförmåner bestämmelserna i nämnda
nådiga bref vunne motsvarande tillämpning.
Jämte arfvodet för den extra advokatfiskalen, hvilket sålunda
skulle komma att utgöra för år räknadt 5,600 kronor, däraf 1,800 kronor
skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar, hade kammarkollegium
begärt rättighet för den extra advokatfiskalen att åtnjuta semester i
likhet med den ordinarie. Kommittén hade funnit sig icke heller häremot
böra göra någon erinran.
T fråga om vikarie för den extra advokatfiskalen under semester
skulle det tilläfventyrs kunna anses, att de på den extra advokatfiskalen
ankommande bestyr skulle under tiden kunna fullgöras af den ordinarie
advokatfiskalen, utan att särskild vikarie alltså skulle behöfva förordnas.
Då emellertid häraf möjligen skulle kunna vållas olägenhet, hade kommittén
icke velat motsätta sig anvisande af ett lämpligt belopp till ersättande
af sådan vikarie och, i vidare succession, dennes ställföreträdare.
Detta belopp torde skäligen kunna beräknas till 400 kronor årligen.
Med afseende å det mera stadigvarande behofvet af den nu föreslagna
extra advokatfiskalsbefattningen borde frågan om anvisande af
de för sådant ändamål erforderliga medel underställas Riksdagens pröfning,
närmast hvad anginge beviljande af sådana medel på extra stat
för år 1913.
Enligt § 29 i gällande instruktion för kammarkollegium äger advokatfiskalen
åtnjuta aktoratsarfvode å de medel, böter och viten undantagna,
som till följd af hans tjänsteåtgärd inflyta i kronans eller annan
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
11
allmän kassa. Arfvodet beräknas å de under hvarje år influtna medlen
och utgår med tio procent, till dess det uppgår till 500 kronor, och
därefter med fem procent, dock att arfvodet icke för något år må öfverstiga
800 kronor.
Kammarkollegium har i nu förevarande ärende ej berört frågan om
aktoratsarfvode, och sålunda ej uttalat sig, huruvida kollegium, öfverhufvud
taget, afsett, att sådant arfvode skall tillkomma den föreslagna
extra advokatfiskal, och i sådant fall huruvida aktoratsarfvodet skall,
på sätt i nyssberörda § af intruktionen stadgas, beräknas särskildt för
den ordinarie advokatfiskalen och särskildt för den extra eller för bägge
samfäldt.
Då det synes kommittén af vikt, att tydlig och klar bestämmelse
härutinnan må förefinnas, till vederbörandes efterrättelse, har kommittén
ansett sig böra fästa uppmärksamhet härå.
Af hvad i detta ärende förekommit synes det mig framgå, att det
förefinnes ett mera varaktigt behof af förstärkning af arbetskrafterna
å kammarkollegii advokatfiskalskontor, och torde, såsom löneregleringskommittén
jämväl framhållit, den anordning, som genom nådiga brefvet
den 26 januari 1912 träffats för tiden intill den 1 nästkommande
juli, böra blifva gällande tillsvidare äfven för tiden därefter. För en
extra advokatfiskal hos kollegium skulle sålunda för tiden från och med
deri 1 juli 1912 tills vidare utgå ett arfvode utgörande för år räknadt
5,600 kronor, däraf 1,800 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Då den extra advokatfiskalen alltså i aflöningshänseende
skulle, frånsedt det belopp, som utgör afdrag för pensionsafgifter, likställas
med innehafvare!! af den ordinarie advokatfiskalstjänsten, torde
den förre böra jämnställas med den senare jämväl i fråga om rätt att
åtnjuta semester. Det belopp, som af löneregleringskommittén beräknats
för de med den extra advokatfiskal^ rätt till semester förenade kostnader
för vikarie och eventuellt dennes ersättare, eller 400 kronor, har
jag icke funnit föranleda någon erinran.
Då behofvet af den ifrågasatta anordningen icke är allenast af tillfällig
natur, torde de erforderliga medlen höra äskas af Riksdagen, nu
närmast för tiden från och med den 1 juli 1912 till utgången af år 1913.
Den extra advokatfiskalen, hvilken sålunda skulle komma att blifva anställd
hos kollegium under så godt som hela år 1912, torde på grund
häraf böra beredas tillfälle till semester äfven under sistnämnda år.
Med beräkning af den extra advokatfiskal^ arfvode samt den
12
Statsutskottets utlåtande AV 79.
därmed samband ägande semesterersättningen, på sätt löneregleringskommittén
föreslagit, skulle på 1913 års riksstat för nu ifrågavarande
ändamål behöfva anvisas 9,200 kronor, däraf 3,200 kronor afsedda att
disponeras redan år 1912.
Hvad slutligen beträffar den af löneregleringskommittén vidrörda
frågan, huruvida den extra advokatfiskalen bör tillerkännas rätt till
aktoratsarfvode, synes det mig vara i full öfverensstämmelse med syftet
med denna aflöningsform att både den ordinarie och extra advokatfiskalen,
hvar för sig, komma i åtnjutande af ifrågavarande arfvode på
sätt i § 29 i den för kammarkollegium gällande instruktion stadgas.
I detta sammanhang ber jag att för Eders Kungl. Maj:t få anmäla
en af kammarkollegium gjord framställning. om beredande af medel till
ersättning åt ett tillfälligt biträde å kollega aktuariekontor för ordnande
af vissa äldre handlingar.
I underdånig skrifvelse den 1 december 1911 har kammarkollegium
i detta afseende anfört följande.
Vid forskningar i de till kammarkollegii aktuariekontor hörande
oinbundna handlingar hade det redan länge visat sig, att vissa delar
af dessa under tidernas lopp bragts i mindre god ordning, i det att
akter ofta icke återfunnes å de platser eller i de buntar, där de enligt
remissböcker, listor och register borde anträffas. Det vore sålunda
mången gång förenadt med stort besvär och understundom omöjligt att
inom rimlig tid återfinna handlingar, som behöfdes för målens utredning
eller af hvilka afskrifter erfordrades för andra ämbetsverks eller enskilda
personers räkning. Anmärkta förhållanden vore hufvudsakligen att tillskrifva
det i äldre tid och särskilt under arbetet med de nya jordeböckernas
uppläggning florerande bruket att vid memorial och promemorior
öfver verkställda utredningar bilägga ur sina respektive buntar
utplockade äldre akter, i hvilka det föreliggande ämnet berördes, därvid
ofta uraktlåtits att å vederbörliga ställen anteckna akternas nya plats.
Med framhållande af angelägenheten däraf att berörda delar af
aktuariekontorets arkiv åter bragtes i fullständigt ordnadt skick hade
kollegii aktuarie hos kollegium gjort framställning om vidtagande af
åtgärd i sådant syfte och därvid tillika meddelat följande uppgift å de
samlingar, om hvilka här vore fråga, nämligen:
förutvarande första provinskontorets skatteköpshandlingar:
för åren 1746—1879..................................................................... 134 buntar
samt oafgjorda skatteköp 1696—1767 ....................................... 7 » ;
13
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
förutvarande andra provinskontorets skatteköpshandlingar:
Jönköpings läns för åren 1700—1820 ....................................... 19 buntar,
Kronobergs » d » 1701—1803 ...................................... 6 » ,
Kalmar 3> » » 1702—1820 ............................. 33 » ,
Blekinge » » » 1705—1820 ....................................... 9 » ,
Kristianstads » » » 1719—1860 ...................................... 34 y> ,
Malmöhus » » » 1720—1849 ................. 54 » ,
Hallands » » 3> 1700—1840 ............................ 24 » ,
Göteborgs och Bohus läns för åren 1704—1821 ................. 14 » ,
Ålfsborgs J> y> » 1702—1819 ................ 42 » ,
Skaraborgs » » » 1700—1822 .................. 29 3» ;
förutvarande tredje provinskontorets skatteköpshandlingar:
Ålfsborgs läns för åren 1862—1879 ...................................... 1 bunt,
Skaraborgs » » » 1852—1879 ..................................... 1 » ,
Gäfleborgs » » » 1859—1879 ..................................... 1 » ,
Västernorrlands » » y> 1862—1879 .................................... 1 y> ,
Jämtlands » x> » 1862—1879 ...................................... 1 » ,
Västerbottens » » » 1858—1879 ..................................... 1 » ,
Norrbottens » » » 1856—1879 ...................................... 1 » T
uppskjutna skatteköp............................................................................ 1 » ;
årshandlingar:
de norrländska länens för åren 1802—1879........................... 370 buntar,
Ålfsborgs läns för åren 1827—1879 ......................................... 98 » ,
Skaraborgs » » 3> 1827—1879 .......................................... 125 » ,
nummerserie .............................................................................. cirka 325 » *
Vidare hade aktuarien fäst uppmärksamheten därå, att en å
kollegii registratorskontor befintlig samling skatteköpebrefkoncept från
tiden före år 1780, utgörande omkring 37 buntar, behöfde bringas i
bättre ordning och, i de delar sådant ej redan skett, äfven registreras,
hvilket arbete lämpligen borde utföras före genomgåendet af aktuariekontorets
samling af skatteköpsakter.
Då en revidering af ifrågavarande samlingar, af hvilka skatteköpebrefkoncepten
och skatteköpsakterna vore bland de för kollegii utredningar
oftast anlitade källorna, otvifvelaktigt skulle i icke ringa mån
underlätta kollegii arbete, men kollegium med sina genom 1909 års
14
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
organisation starkt begränsade arbetskrafter saknade möjlighet att utan
extra biträde föranstalta därom, hemställde kollegium i underdånighet,
det täcktes Kungl. Maj:t, för anställande å aktuariekontoret af lämplig
person med åliggande att i enlighet med de närmare föreskrifter, som
komme att af kollegium meddelas, bringa ifrågavarande samlingar i
fullständig ordning samt i de delar sådant erfordrades däröfver upprätta
register, för år 1912 anvisa ett belopp af ettusenfemhundra kronor att
under förutsättning af minst fem timmars daglig arbetstid å tjänsterummet
utgå till sådant biträde med 125 kronor i månaden, dock med
rätt för kollegii chef att ej mindre för tre månader under tiden juni—
september medgifva förkortning af den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
än äfven bevilja kostnadsfri semester under högst tre veckor.
Beträffande den tid, inom hvilken ifrågasatta ordningsarbete kunde
antagas varda fullbordadt, kunde kollegium för närvarande ej yttra sig
bestämdare, än att därför torde kräfvas några år, såvidt nu kunde bedömas
cirka fem. I händelse af bifall till framställningen komme
kollegium gifvetvis att tillse, det arbetet bedrefves med möjligaste
skyndsamhet, och torde resultatet af första årets arbete erbjuda kollegium
en säkrare grund för beräknande af tiden för arbetets afslutning,
hvarom kollegium ville uttala sig i sammanhang med eventuell framställning
om fortsatt anslag för år 1913.
Kammarkollegii förevarande framställning har jag ansett mig
böra tillstyrka. De olägenheter för arbetet inom ämbetsverket, som
gifvit kollegium anledning till dess framställning i ämnet, synas mig
nämligen vara af beskaffenhet att böra undanröjas. Det årliga belopp,
som af kollegium begärts för handlingarnas ordnande, har jag också
funnit mig kunna lämna utan anmärkning.
Då enligt kollegii beräkning arbetet med ordnandet af handlingarna
lära komma att kräfva flere år, torde de för ändamålet erforderliga
medlen böra äskas af Riksdagen. Och enär arbetet med ifrågavarande
handlingars ordnande icke oundgängligen synes behöfva taga
sin början före 1913 års ingång, bör enligt min mening nu ej äskas
större belopp än som är beräknadt att tagas i användning under det
första år arbetet pågår eller 1,500 kronor.
Med afseende å hvad jag anfört till statsrådsprotokollet dels öfver
utrikesdepartementsärenden den 15 mars 1912 vid föredragning af fråga
om inköp af beskickningshus i Berlin dels ock öfver finansärenden den
22 i samma månad vid föredragning af fråga om förbättring af pensioneringen
inom de tre första klasserna af handelsflottans pensions
-
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
15
anstalt kan det af mig nu ifrågasatta anslag beviljas, utan att någon
förändring af det för innevarande års Riksdag redan framlagda riksstatsförslagets
inkomstsida därför behöfver äga ruin.))
Af den i ärendet förebragta utredningen synes till fullo ådagalägdt,
att de advokatfiskalsämbetet åliggande viktiga och invecklade ärenden,
äfven med de särskilda åtgärder, som redan vidtagits för behandling af
frågor angående tillvaratagandet af kronans rätt till vattenfall, kräfva
en förstärkning af ämbetets arbetskrafter. Särskild! torde en dylik förstärkning
blifva nödvändig för ett rätt bedrifvande af undersökningarna
rörande kronans bättre rätt till fast egendom. Det synes nämligen af
vikt, att dessa undersökningar oaktadt den skyndsamhet, med hvilken
de måste utföras, dock varda så omsorgsfullt och noggrannt utförda, att
talan om återvinnande af sådan egendom icke varder i något fall anställd
utan verkliga skäl och sakliga grunder. Vid sådant förhållande anser
utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del så mycket
mer, som utskottet i öfrigt icke funnit något att erinra däremot.
Hvad därefter angår framställningen i hvad den afser kollegii
aktuariekontor, synes det utskottet för bringande af ordning och reda
i de till aktuariekontoret hörande handlingar nödvändigt att, på sätt
Kungl. Maj:t föreslagit, därför anställa särskild person, då det med
hänsyn till det omfattande arbete, som synbarligen är därmed förbundet,
icke lärer kunna förväntas, att detsamma skulle kunna medhinnas af
ämbetsverkets ordinarie personal utan åsidosättande af öfriga göromål.
I fråga om den ersättning, som ansetts böra utgå till en dylik person,
har utskottet intet att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må
a) för anställande hos kammarkollegium af en
extra advokatfiskal på extra stat för år 1913 bevilja ett
anslag af 9,200 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1912 af anslaget disponera 3,200 kronor;
samt
b) på extra, stat för år 1913 för ordnande af vissa
till kammarkollegii aktuariekontor hörande handlingar
anvisa ett belopp af 1,500 kronor.
Stockholm den 3 maj 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Utskottets
yttrande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 79.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. Wachtmeister'' O. Jonsson,
A. N. Halm, grefve P. O. L. Kling spor, H. F. Lamm, friherre G. IT. Falkenberg,
friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, F. Berglund, G. M. H. Ekelund, A. W.
Lindh, IT. Andersson, F. W. Thorsson, P. Olsson, C. Persson, K. V. Rydén, J. A.
Sjö, N. E. Lindberg, E. A. Nilson och A. Tf var sson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.