Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom”till Riksdagens kansli den 12 mars 1912 kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under
riks statens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen
till civildepartementet.
(4:e Afd.)
Ordinarie anslag.
Regeringsrätten.
l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1912 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kungi. Maj:t i punkt
1 under sjätte liufvudtiteln föreslagit Riksdagen att godkänna följande
tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de för regeringsrättens ledamöter
och vaktmästare fastställda aflöningsförmåner m. m., nämligen
att en hvar vaktmästare i regeringsrätten må årligen, i den mån sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar samt att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren,
eller när det erfordras för beredande åt honom af semester,
annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla
förste vaktmästarens befattning, bestrida densamma, dock ej längre
än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår, med
rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid
sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de med hans befattning förenade
Semester
för vaktmästare.
[1.] *)
*) Hänvisar till punkt 1 den kungl. propositionen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt 6 käft. (Nr 6.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
tjänstgöringspenningar och. under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden
den 13 januari 1912 har föredragande departementschefen,
under ''åberopande af hvad chefen för justitiedepartementet
till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden samma dag anfört
beträffande semester för vaktmästare i vissa ämbetsverk, dels uttalat,
att bland dem, som borde erhålla denna förmån, vore de i regeringsrättens
år 1909 fastställda stat upptagna vaktmästare, en första vaktmästare
och en vaktmästare, dels ock erinrat, att så kunde anoidnas,
att vikarie ej erfordrades för vaktmästare i regeringsrätten under den
tid han åtnjöte den ifrågasatta semestern.
Under åberopande af innevarande Riksdags beslut angående semester
åt vaktmästare hos högsta domstolen får utskottet hemställa,
att Riksdagen må godkänna följande tillägg till
de genom kungl. kungörelsen den 26 maj 1909 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de
för regeringsrättens ledamöter och vaktmästare fastställda
aflöningsförmåner in. in., nämligen
att en hvar vaktmästare i regeringsrätten må årligen,
i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under 15
dagar samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller
när det erfordras för beredande åt honom af semester,
annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas
att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår, med rätt
att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren de
med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
Landsstaterna i länen.
2:o) Kungl. Maja har vidare under punkt 2 af sjätte hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att dels uppföra å ordinarie stat från och med år
1913 vid följande länsstyrelser skrifbiträden till nedannämnda antal:
vid hvar och en af länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus, Kristianstads, Gäfleborgs och Västern orr lan ds län tre biträden,
vid hvar och en af länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Jönköpings, Kalmar, Ålfsborgs, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands
och Västerbottens län två biträden samt
vid hvar och en af länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Gottlands, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens
län ett biträde;
dels förklara, att till ifrågavarande skrifbiträdestjänster skola antagas
kvinnor, dock att vid första tillsättningen af dylik tjänst jämväl
man, som oafbrutet åtminstone från 1912 års ingång vid länsstyrelse
innehaft stadig anställning för utförande åt hufvudsakligen renskrifningsgöromål,
må befordras till skrifbiträde vid samma länsstyrelse;
dels medgifva,
att lön och tjänstgöringspenningar må för ifrågavarande biträden
utgå med lön 700 kronor och tjänstgöringspenningar 350 kronor, hvartill
kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 200 kronor
efter fem år och det andra, likaledes med 200 kronor, efter ytterligare
fem år; samt
att därutöfver må utgå ortstillägg för biträde vid länsstyrelsen i
Stockholms län med 150 kronor samt för biträde vid länsstyrelserna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med 75 kronor;
dels såsom tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 18 september
1908 stadgade villkor för åtnjutande af de från 1909 års början
fastställda löneförmånerna för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser
besluta, att biträde, som vid ikraftträdandet af ifrågavarande ändring i
staten för landsstaterna i länen är anställdt hos länsstyrelse och antages
till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan
innehaft stadig anställning hos styrelsen;
dels besluta, att beträffande ifrågavarande biträden skola gälla de
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari innevarande
Fasta biträden
hos
länsstyrelserna.
[2.]
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
år angifna allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmånerna
för fasta biträden bos vissa verk och myndigheter;
dels ock höja anslaget till landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor
reservationsanslag) från 3,068,635 kronor med 45,825 kronor till 3,114,460
kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes dels i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden den 13 januari 1912 (sid. 7—31), dels ock å sid. 2—16
af det ofvannämnda statsrådsprotokollet öfver civilärenden.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af
herr C. Lindhagen inom Andra kammaren väckt motion (nr 220), däri
föreslagits, bland annat, att Riksdagen måtte med anledning af statsverkspropositionens
förslag till fasta biträdens uppförande i staten hos vissa
ämbetsverk och myndigheter besluta, att i första lönegruppen skall tillläggas
ett tredje ålderstillägg å 200 kronor, så att slutaflöningen, ortstillägg
inbegripet, blir 1,800 kronor; samt
att de föreslagna allmänna villkorens 6:e och 7:e punkter, innefattande
begränsningar i kvinnans rätt att söka eller innehafva ifrågavarande
befattningar, ifall hon är gift eller träder i äktenskap, skola
ur dessa bestämmelser utgå.
Beträffande hvad motionären anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet, som i likhet med föredragande departementschefen anser
det olämpligt att för utförande af renskrifning och andra därmed
jämförliga mera mekaniska arbeten anlita vid länsstyrelsen anställda
extra ordinarie tjänstemän, har funnit den i ärendet förebragta utredningen
ådagalägga det stadigvarande behofvet af särskilda biträden för
utförande af dessa göromål, och har utskottet intet att erinra mot det
föreslagna antalet dylika biträdesbefattningar vid de olika länsstyrelserna.
Såsom af departementschefen erinrats äro fasta biträdesbefattningar
af här ifrågavarande art närmast afsedda för kvinnor. Utskottet, som
delar departementschefens mening om vikten af att denna regel uppehälles
äfven med afseende å länsstyrelserna, har emellertid i likhet
med departementschefen ansett, att det måhända vore obilligt, att vid
första tillsättningen af befattningarna från möjligheten att vinna befordran
till fast skrifbiträde utesluta de vid en eller annan länsstyrelse
sedan längre tid anställda manliga renskrifvare.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
5
Under hänvisande beträffande aflöning och lönevillkor vid ifrågavarande
tjänster till innevarande Riksdags beslut angående skrifbiträden
bos nedre justitierevisionen, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med afslag å herr Lindhagens
motion i hithörande delar, må
a) uppföra å ordinarie stat från och med år 1913
vid följande länsstyrelser skrifbiträden till nedannämnda
antal:
vid hvar och en af länsstyrelserna i Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Kristianstads, Gäfleborgs och
Västernorrlands län tre biträden,
vid hvar och en af länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Ålfsborgs,
Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens
län två biträden samt
vid hvar och . en af länsstyrelserna i Östergötlands,
Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län ett
biträde;
b) förklara, att till ifrågavarande skrifbiträde stjänster
skola antagas kvinnor, dock att vid första
tillsättningen af dylik tjänst jämväl man, som oafbrutet
åtminstone från 1912 års ingång vid länsstyrelse
innehaft stadig anställning för utförande af
hufvudsakligen renskrifningsgöromål, må befordras till
skrifbiträde vid samma länsstyrelse;
c) medgifva,
att lön och tjänstgöringspenningar må för ifrågavarande
biträden utgå med lön 700 kronor och
tjänstgöringspenningar 350 kronor, hvartill kunna
komma två ålderstillägg till lönen, det ena med 200
kronor efter fem år och det andra, likaledes med 200
kronor efter ytterligare fem år, samt
att därutöfver må utgå ortstillägg för biträde vid
länsstyrelsen i Stockholms län med 150 kronor samt
för biträde vid länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län med 75 kronor;
d) såsom tillägg till de genom kungl. kungörelsen
den 18 september 1908 stadgade villkor för
6
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
åtnjutande af de från 1909 års början fastställda
löneförmånerna för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser
besluta, att biträde, som vid ikraftträdandet
af ifrågavarande ändring i staten för landsstaterna i
länen är anställdt bos länsstyrelse och antages till
biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning
hos styrelsen;
e) besluta att för åtnjutande af de för kvinnliga
biträden i staten upptagna aflöningsförmåner skola
gälla de i fråga om fasta biträden hos nedre justitierevisionen
af Riksdagen beslutade allmänna villkor
och bestämmelser för åtnjutande af deras aflöningsförmåner;
samt
f) höja anslaget till landsstaterna i länen (däraf
193,000 kronor reservationsanslag) från 3,068,635
kronor med 45,825 kronor till 3,114,460 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Yaktmästar- 3:o) Kungl. Maj:t har vidare i punkten 3 föreslagit Riksdagen att
naSstei”1C" godkänna följande tillägg till de genom kungl. kungörelsen den 22
rg -i juni 1911 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från
1912 års början fastställda aflöningsförmåner för ordinarie befattningshafvare
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
nämligen
att en hvar vaktmästare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må
årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjuta semester under 15 dagar, samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller när det erfordras
för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i
stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall för
förste vaktmästaren de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
7
Departementschefen har i detta ärende, under åberopande af hvad
chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 13 januari 1912 anfört beträffande semester
för vaktmästare i vissa ämbetsverk, dels erinrat, att i den för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gällande aflöningsstaten funnes uppförda en
förste vaktmästare och två vaktmästare, hvilka torde böra beredas
semester enligt de grunder, som af chefen för justitiedepartementet anförts,
dels ock uttalat, att för detta ändamål ingen förhöjning torde erfordras
af det för vikariatsersättning in. m. afsedda anslaget i styrelsens
aflöningsstat.
Under åberopande af innevarande Riksdags beslut angående semester
för vaktmästare vid högsta domstolen, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må godkänna följande tillägg till de
genom kungl. kungörelsen den 22 juni 1911 stadgade
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från
1912 års början fastställda aflöningsförmåner för ordinarie
befattningshafvare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
nämligen,
att en hvar vaktmästare i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
må årligen, i den mån sådant kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester under 15 dagar samt
att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren,
eller när det erfordras för beredande åt honom af
semester, annan vaktmästare skall vara skyldig att,
om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens
befattning, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår,
med rätt att därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren,
de med hans befattning förenade tjänstgöringspenningar
och under hans semester ett mot samma
tjänstgöringspenningar svarande belopp.
4:o) I en till Riksdagen den 23 februari 1912 aflåten proposition nr 56
har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver civildepartementsärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att godkänna
dels sådan ändring i den år 1911 fastställda ordinarie stat för väg- och
8
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
vattenbyggnadsstyrelsen, att för hvardera af två kvinnliga biträden lönen
böjes från 600 kronor till 900 kronor och tjänstgöringspenningarna från
450 kronor till 550 kronor samt för hvar och en af tre kvinnliga biträden
lönen höjes från 600 kronor till 700 kronor, men tjänstgöringspenninningarna
sänkas från 450 kronor till 350 kronor, dels ock det tillägg
till de enligt kungi. kungörelsen den 22 juni 1911 stadgade villkor och
bestämmelser för åtnjutande af de med befattning å sagda stat förenade
aflöningsförmåner, att för skrifbiträde å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat skola gälla de af chefen för finansdepartementet föreslagna,
i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 januari 1912 upptagna
allmänna villkor och bestämmelser i fråga om fasta biträden hos
vissa verk och myndigheter, dock med iakttagande af de jämkningar
därutinnan, som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre justitierevisionens
stat sedermera beslutats.
Departementschefens yttrande i förevarande ärende är af följande
lydelse:
»I det af löneregleringskommittén afgifna betänkande angående
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lönereglering föreslog kommittén, att
fem ordinarie kvinnliga biträden skulle uppföras å styrelsens stat.
Beträffande de hos styrelsen sysselsatta kvinnliga biträdena upplyste
kommittén, att samtliga hade till åliggande att utföra det för styrelsen
erforderliga renskrifningsarbetet, men därjämte hade vissa af dem en
del andra göromål. Ett biträde handhade och vårdade det till den
tekniska afdelningen hörande ritningsarkivet, förde erforderliga förteckningar
däröfver samt utförde förekommande kopieringar af ritningar,
kartor m. m. Motsvarande göromål å järnvägsafdelningen bestredes
äfven af ett kvinnligt biträde. Ett af de kvinnliga biträdena hade att
utföra en del bokhålleri- och expeditionsgöromål å den administrativa
afdelningen.
Inom kommittén väcktes fråga, huruvida ej af de kvinnliga biträdena
de, hvilka utförde mera kvalificeradt arbete än enbart renskrifningsgöromål,
borde ställas i en högre grad än öfriga biträden.
I detta hänseende erinrades emellertid, att kommittén erhållit särskildt
uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande och förslag i fråga om
uppförande i stat af vissa, fast anställda biträden hos en mängd ämbetsverk
och myndigheter, hvilkas löneförhållanden reglerats vid senare
årens riksdagar, och att i berörda ärende, förutom åtskilliga andra
spörsmål, äfven framställts yrkanden om en bättre ställning för de biträden,
som utföra mera kvalificeradt arbete.
Då kommittén ännu icke hade varit i tillfälle att bestämma sin
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
9
ståndpunkt till det sist omförmälda principiella spörsmålet, syntes det
kommittén lämpligast att, oafsedt huruvida framdeles kunde befinnas,
att ett eller flera af de hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda
kvinnliga biträdena borde erhålla en bättre ställning, tills vidare likställa
samtliga de kvinnliga biträden, som enligt kommitténs mening
borde uppföras å styrelsens stat.
I den af Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1911 fastställda stat för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptogos 5 kvinnliga biträden med
följande aflöningsförmåner för hvar och en: lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar
450 kronor, ortstillägg 150 kronor eller sålunda en
begynnelseaflöning af 1,200 kronor, hvartill kunde komma ålderstillägg
efter 5 och 10 år med 200 kronor hvardera gången.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t, med bifall till chefens
för finansdepartemantet i statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 13 januari 1912 gjorda hemställan, föreslagit Riksdagen att uppföra
i stat hos vissa ämbetsverk och myndigheter fasta biträden med
två aflöningstyper, en för biträden, som utföra renskrifning och därmed
jämförliga göromål, afsedd normalaflöning med lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar
350 kronor och ortstillägg 150 kronor eller tillhopa
1,200 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor efter
respektive 5 och 10 år, samt en aflöningstyp för biträden med mera
kvalificerade uppgifter med lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 550
kronor och ortstillägg 150 kronor eller sammanlagdt 1,600 kronor,
hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor,
efter 5 och 10 år.
Samtidigt som statsverkspropositionen af Kungl. Maj:t godkändes,
anmodades väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att inkomma med utredning,
i hvad mån, särskild!; med hänsyn till olika beskaffenhet af de
hos styrelsen anställda biträdenas arbete, ändring kunde i enlighet med
de i statsverkspropositionen angifna grunder för dylika biträdens aflöning
erfordras i styrelsens stat, i hvad den rörde de kvinnliga biträdena.
I skrifvelse den 20 februari 1912 har nu styrelsen anfört, att tre
biträden äro hufvudsakligen sysselsatta med att utföra det för styrelsen
erforderliga renskrifningsarbetet, under det att mera kvalificeradt arbete
är anförtrodt åt de båda öfriga. Genom att anförtro åt dessa båda
biträden skötandet af styrelsens ritnings- och kontraktsarkiv, kopierandet
af ritningar m. m. anser styrelsen sig hafva undvikit att i många
fall nödgas använda mera kvalificerad arbetskraft.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 höft. (Nr 6.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Styrelsen upplyser vidare, att det ena af dessa biträden har vården
om styrelsens ritningsarkiv, verkställer erforderliga förteckningar däröfver
samt utför förekommande kopieringar af ritningar, kartor in. m.,
uppgifter, som uteslutande taga hela detta biträdes tid i anspråk. Det
andra biträdet af denna högre grad har till uppgift att vårda styrelsens
kontraktsarkiv, att föra erforderliga förteckningar däröfver, att verkställa
anteckningar i de hos styrelsen förda specialer öfver allmänna
arbeten samt att biträda vid bokhålleri- och expeditionsgöromål å administrativa
afdelningen. Äfven detta arbete, som är synnerligen viktigt
och maktpåliggande, tager så godt som uteslutande detta biträdes
tid i anspråk.
Styrelsen hemställer för den skull, att i styrelsens stat måtte uppföras
tre kvinnliga biträden af den af Kungl. Maj:t föreslagna normaltypen
och två af den högre typen.
Aflöningen till de kvinnliga biträdena i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde gifvetvis böra bringas i öfverensstämmelse med de grunder,
som i statsverkspropositionen föreslagits för fasta biträden hos
vissa verk och myndigheter. Den för dessa biträden föreslagna normaltypen
skiljer sig från aflöningen enligt styrelsens stat för de biträden,
som utföra renskrifnings- och därmed närmast jämförligt arbete, allenast
i fråga om fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar.
Af löneregleringskommitténs ofvan anförda yttrande samt den utredning,
som nu lämnats af styrelsen, synes mig framgå, att två af
styrelsens biträden hafva sådan sysselsättning, att den bör tillerkännas
aflöning efter den högre typ, som är afsedd för biträden med mera
kvalificeradt arbete. För dessa bör alltså lönen höjas från 600 kronor
till 900 kronor och tjänstgöringspenningarna från 450 kronor till 550 kronor.
De allmänna lönevillkor, som af chefen för finansdepartementet
angifvits för biträdena i ämbetsverken, torde böra göras gällande äfven
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dock med iakttagande af de jämkningar
därutinnan, som af Riksdagen i fråga om fasta biträden å nedre
justitierevisionens stat sedermera beslutats.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af
herr C. Lindhagen inom Andra kammaren väckt motion (nr 220), däri
föreslagits, bland annat, att Riksdagen måtte med anledning af statsverkspropositionens
förslag till fasta biträdens uppförande i staten hos
vissa ämbetsverk och myndigheter besluta,
att i första lönegruppen skall tilläggas ett tredje ålderstillägg å
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
11
200 kronor, så att slutaflöningen, ortstillägg inbegripet, blir 1,800 kronor,
samt
att de föreslagna allmänna villkorens 6:e och 7:e punkter, innefattande
begränsningar i kvinnas rätt att söka eller innehafva ifrågavarande
befattningar, ifall bon är gift eller träder i äktenskap, skola
nr dessa bestämmelser utgå.
Beträffande hvad motionären anfört till stöd för sin motion får
utskottet hänvisa till motionen.
Den förebragta utredningen synes utskottet ådagalägga, att goda
grunder finnas för att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppföra
tre kvinnliga biträden af den af Riksdagen godkända normaltypen
för kvinnliga biträdesbefattningar och två biträden af den högre typen.
Under hänvisning i öfrigt till innevarande Riksdags beslut angående
skaf biträden hos nedre justitierevisionen, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med afslag å herr Lindhagens
motion i hithörande delar, må godkänna
a) sådan ändring i den år 1911 fastställda ordinarie
stat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att
för hvartdera af två kvinnliga biträden lönen höjes
från 600 kronor till 900 kronor och tjänstgöringspenningarna
från 450 kronor till 550 kronor, samt
för hvart och ett af tre kvinnliga biträden lönen
höjes från 600 kronor till 700 kronor, men tjänstgöringspenningarna
sänkas från 450 kronor till 350
kronor, samt
b) medgifva att för åtnjutande af de för kvinnliga
biträden i staten upptagna aflningsförmåner skola
gälla de i fråga om fasta biträden hos nedre justitierevisionen
af Riksdagen beslutade allmänna villkor
och bestämmelser för åtnjutande af deras aflöningsmåner.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
5:o). I punkt 4 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja det till civila läkarstipendiater beviljade, under
medicinalstyrelsen med dithörande stater under sjätte hufvudtiteln uppförda
reservationsanslag å 7,500 kronor med 15,000 kronor till 22,500
kronor att användas till aflöning af 15 civila läkarstipendiater.
Förhöjning
af anslaget
till aflöning
af civila
läkarstipendiater.
[4.]
12
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Motion angående
statsbidrag
till aflöning
af barnmorska.
Utredning i ärendet återfinnes i åberopade statsrådsprotokollet,
sid. 19—21.
Kungl. Maj:t förevarande framställning afser dels ökning af antalet
civila läkarstipendiater från 10 till 15, dels ock böjning af stipendiebeloppen
från 750 kronor till 1,500 kronor.
Utskottet, som af den förebragta utredningen blifvit öfvertygadt om
bebofvet af såväl den afsedda ökningen i antalet stipendier som den
föreslagna löneförbättringen för stipendiaterna, hemställer,
att Riksdagen må höja det till civila läkarstipendiater
beviljade, under medicinalstyrelsen med dithörande
stater under sjätte hufvudtiteln uppförda
reservationsanslag å 7,500 kronor med 15,000 kronor
till 22,500 kronor att användas till aflöning af 15
civila läkarstipendiater.
Vid bifall till hvad utskottet sålunda hemställt kommer anslaget till
medicinalstyrelsen med dithörande stater, nu utgörande 1,027,700 kronor,
(däraf 12,000 kronor reservationsanslag), att ökas med 15,000 kronor
till 1,042,700 kronor, däraf 27,000 kronor reservationsanslag.
6:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (n:r 40) har herr
N. Larsson med hvilken herr Per N:son Bossoyi in. fl. instämt, föreslagit,
att Riksdagen måtte hos Kung]. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, till hvilket belopp och under hvilka villkor statsbidrag
till inom kommun anställd examinerad barnmorskas aflöning må
kunna beviljas; samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
denna utredning kan föranleda.
Beträffande hvad af motionären till stöd för denna framställning
anförts, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Med sin framställning afser motionären utredning i fråga om viss
ändring i den af 1908 års Riksdag antagna lagen angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande af barnmorska. Såsom också af
motionären anförts, har emellertid denna lag träd! i kraft den 1 januari
innevarande år, och sålunda varit i tillämpning endast under en mycket
kort tid.
Då vid sådant förhållande någon erfarenhet angående de i motionen
berörda förhållanden gifvetvis icke kunnat ernås, har det ej
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
13
synts utskottet lämpligt att redan nu vidtaga åtgärder afseende förändring
i den af statsmakterna beslutade lagen.
Utskottet, som på grund häraf icke kan biträda den i motionen
gjorda framställningen, får alltså hemställa,
att herr Larssons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Försäkringsinspektionen.
7:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 5 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen
1) att dels .besluta att i försäkringsinspektionens stat från och
med år 1913 uppföra aflöning till ett kvinnligt biträde med lön 900
kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150 kronor,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 200 kronor,
efter fem och tio år; dels bestämma, att den pension, som med tillämpning
af lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension kan komma att beviljas nämnda biträde, skall utgå af
försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet; dels medgifva, att biträde, som vid ikraftträdandet af
ifrågavarande ändring i försäkringsinspektionens stat är anställdt hos
försäkringsinspektionen och antages till biträde å denna stat, äger att
för åtnjutande af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos försäkringsinspektionen;
dels ock besluta, att för nämnda kvinnliga biträde skola
gälla de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13 januari 1912
angifna allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande af aflöningsförmånerna
för fasta biträden hos vissa verk och myndigheter;
2) att höja det i försäkringsinspektionens stat till vikariatsersättningar,
ersättningar till extra tjänstemän och andra biträden, resekostnads-
och traktamentsersättningar, tryckningskostnader, hyra, kostnader
för belysning, uppvärmning, städning, möbler, böcker, tidningar, kontorsrekvisita
m. in. äfvensom till extra ordinarie arbetskrafter vid möjligen
förekommande särskild administration af lifförsäkringsbolag upptagna
förslagsanslag från 19,600 kronor till 24,000 kronor eller med 4,400
kronor att utgå af försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens
organisation och verksamhet;
3) att höja reservationsanslaget till upprätthållande af försäkringsinspektionens
verksamhet från 53,000 kronor med 6,000 kronor till
59,000 kronor;
Fasta biträden
m. m.
[5-]
14
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Anslag för
deltagande i
en internationell
ständig
förening
för frågor,
rörande vägväsendet.
[6.]
4) att godkänna sådant tillägg till de genom knngl. kungörelsen
den 12 augusti 1910 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de från 1911 års början fastställda aflöningsförmåner för ordinarie
tjänstinnehafvare i försäkringsinspektionen, att vaktmästaren hos inspektionen
må årligen, i den mån det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under 15 dagar.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles, sedan
Riksdagen fattat beslut i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om understödsföreningar m. m., afgifva utlåtande, hvilket
utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.
Internationell ständig- förening för frågor rörande
vägväsendet.
8:o) I punkten 6 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen att till gäldande med 500 francs af Sveriges bidrag
till den ständiga internationella föreningen för frågor rörande vägväsendet
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 365 kronor.
Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 29—31.
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt uti ärendet afgifna
yttrande anfört, lärer det vara af vikt, att vårt lands vägbyggnadskonst
sättes i tillfälle att på bästa sätt följa med den på grund af
tillkomsten af vissa nyare transportmedel nödvändiggjorda utvecklingen
af vägbyggnadstekniken; och då Sveriges deltagande i ifrågavarande
förenings verksamhet synes ägnadt att befordra denna angelägenhet,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att bevilja de för
Sveriges anslutning till föreningen erforderliga medel.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må till gäldande med 500 francs
af Sveriges bidrag till den ständiga internationella
föreningen för frågor rörande vägväsendet anvisa
såsom förslagsanslag ett belopp af 365 kronor.
Beträffande af Kungl. Maj:t till gäldande af samma bidrag- för år
1912 äskadt anslag å extra stat, afgifver utskottet utlåtande i punkt
59 här nedan.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
15
Socialstyrelsen och yrkesinspektionen.
9:o) I punkten 7 har Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels i af- Sociaistyvaktan
på den proposition, Kungl. Maj:t kan komma att aflåta till °°k
Riksdagen om inrättande från och med år 1913 af ett ämbetsverk, J1 tionen.6
kalladt socialstyrelsen, tills vidare förslagsvis beräkna ett belopp af [7.]
175,000 kronor; dels ock i afvaktan på den proposition, som kan komma
att aflåtas angående ny organisation af yrkesinspektionen, för ändamålet
beräkna ett belopp af likaledes 175,000 kronor.
Öfver dessa framställningar kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
Sjukkasseväsendets befrämjande.
10:o) I punkten 8 af denna bufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit SjnkkasseRiksdagen
att, under förutsättning af bifall till förslaget om inrättande Täfrämfanaebe''
af en socialstyrelse, beräkna en nedsättning från och med år 1913 af ro i
förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande med 43,200 kronor L
eller från 1,300,000 kronor till 1,256,800 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet framdeles under Riksdagen
afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla
-
Höjning af vissa förslagsanslag.
t
ll:o) Kungl. Maj:t bar vidare under punkten 9 af denna hufvud- Höjning af
titel föreslagit Riksdagen att böja dels förslagsanslaget till anstalter för vi3S* f j“lags''
obildbara sinnesslöa med 45,000 kronor eller således till 120,000 kro- TnT
nor, dels förslagsanslaget till ålderstillägg med 35,000 kronor eller *- ''-* ■
således till 300,000 kronor, dels ock förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
med 100,000 kronor eller således till 150,000 kronor.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Skrifmaterialier
och
expenser,
ved m. m.
[10.]
Trycknings
kostnader.
[11.]
Utskottet, som tillåter sig hänvisa till hvad statsrådsprotokollet
(sid. 33 och 34) i detta ärende innehåller, hemställer
att Riksdagen må
a) höja förslagsanslaget till anstalter för obildbara
sinnesslöa med 45,000 kronor eller således till
120.000 kronor,
b) höja förslagsanslaget till ålderstillägg med
35.000 kronor eller således till 300,000 kronor,
c) höja förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
med 100,000 kronor eller således till
150.000 kronor.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
12:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att i stället för
det i 1912 års riksstat uppförda förslagsanslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie
förslagsanslag för skrifmaterialier, expenser, ved m. in. å 350,000
kronor.
Till stöd för framställningen har departementschefen utom eget
yttrande, som återfinnes å sid. 34 och 35 i statsrådsprotokollet, åberopat
jämväl ett af chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 13 januari 1912 afgifvit yttrande i
ämnet.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må i stället för det i 1912 års
riksstat uppförda förslagsanslag till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. under sjätte hufvudtiteln
uppföra ett ordinarie förslagsanslag för skrifmaterialier,
expenser, ved m. in. å 350,000 kronor.
Tryckningskostnader.
13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande
af tryckningskostnader under sjätte hufvudtiteln uppföra ett ordinarie
förslagsanslag af 200,000 kronor, som för jämnande af hufvudtitelns
slutsumma upptagits till 200,982 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
17
Under hänvisning till innevarande Riksdags beslut angående uppförande
under andra hufvudtiteln af ett förslagsanslag för nu ifrågavarande
ändamål och då utskottet icke funnit anledning till erinran
mot det nu föreslagna anslagets storlek, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till bestridande af tryckningskostnader
under sjätte hufvudtiteln å ordinarie stat
uppföra ett förslagsanslag å 200,000 kronor; dock
att i anslaget må få göras den jämkning, som för
jämnande af hufvudtitelns slutsumma kan blifva erforderlig.
Öfriga ordinarie anslag.
14:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne- öfriga ordinavarande
år finnas uppförda under sjätte hufvudtiteln, har Kung!. Maj:t rie anslaB''
icke föreslagit någon förändring.
Utskottet hemställer,
att samtliga ordinarie anslag, som här ofvan icke
blifvit särskildt omförmälda, må för år 1913 fastställas
till samma belopp som uti innevarande års
riksstat.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 höft. (Nr 6.)
3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Handsekreterare
åt statsministern.
[12-]
Provisorisk
lönereglering
för departementet.
[13-]
Extra anslag.
Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjätte hufvudtiteln,
gjorda framställningar får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.
Civildepartementets afdelning’ af Kung!. Maj:ts kansli.
15:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts i punkt 12 af sjätte hufvudtiteln
gjorda framställning och under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet
å sid. 36 i ämnet innehåller, hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 3,000 kronor att af Kungl. Maja
ställas till statsministerns förfogande för aflönande af
en handsekreterare.
16:o) Under punkt 13 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till jmovisorisk lönereglering för befattningshafvare
i civildepartementet i enlighet med de i statsrådsprotokollet tillstyrkta
grunder och på de däruti förordade villkor å extra stat för år 1913
bevilja ett förslagsanslag af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor
skulle få användas till höjning af vikariatsersättning under semester.
Till statsrådsprotokollet öfver civildepartementets ärenden den 13
januari 1912 har departementschefen anfört, att för åtnjutande af ifrågavarande
aflöningstillägg borde stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
för sistnämnda dag föreslagit, och tillika för iakttagande
vid utbetalningen af aflöningstilläggen meddelas de af denne
ifrågasatta föreskrifter.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
19
Under åberopande jämväl af hvad i öfrig! till statsrådsprotokollet
öfver civildepartementsärenden i denna fråga meddelats, får utskottet,
som ej har något att erinra mot hvad Kungi. Majd i förevarande afseende
föreslagit, hemställa,
att Riksdagen må till ''provisorisk lönereglering för befattning
skafvare i civildepartementet, • i enlighet med de
i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden
den 13 januari 1912 tillstyrkta grunder och på de
däruti förordade villkor, å extra stat för år 1913 bevilja
ett förslagsanslag af 13,540 kronor, däraf högst
325 kronor må användas till höjning af vikariatsersättning
under semester.
17:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
punkt 14 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må för aflönande af en extra föredragande
inom civildepartementet på extra stat för år
1913 anvisa ett belopp af 7,000 kronor, däraf 2,500
kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.
Extra föredragande
inom
departementet.
[14-]
18:o)
hemställer
I enlighet med Kungl. Majds därom framställda förslag
utskottet,
att Riksdagen må i likhet med hvad för åren
1908—1912 ägt rum, såsom godtgörelse till ytterligare
en särskild föredragande inom civildepartementet på extra
stat för år 1913 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.
Ytterligare en
extra föredragande
inom
departementet.
[15.]
19:o) I anledning af Kung]. Maj ds därom gjorda framställning Förhöjning åt
och under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 38—41 blifvit amanuensei"
i ärendet anfördt, får utskottet hemställa, m. m.
[16.]
att Riksdagen må till förhöjning af de inom civildepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli anställda
amanuensernas arfvoden m. ro. på extra stat för år 1913
anvisa ett anslag af 24,000 kronor.
‘20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Öfverståthållarämbetet.
utgifvande af 20:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
''rättelser»1’ Pun^t 17 af denna hufvudtitel föreslagit och under åberopande af hvad
r m. m. statsrådsprotokollet sid. 41 och 42 i denna fråga innehåller, får ut[17_]
skottet hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 anvisa till
fortsatt utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser))
och »Meddelanden angående automobiltrafih> ett belopp af
26,400 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
af tillgängliga medel redan under år 1912 af nämnda
belopp utanordna 1,200 kronor.
Landsstaterna i länen.
Polisväsendet 21:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställnig hempå
landsbyg- ställer utskottet,
en'' att Riksdagen må, i likhet med hvad som skett för år
C18-] 1912, på extra stat för år 1913 ställa till Kungl. Maj:ts.
förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen
under de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 21 februari 1908 angifna villkor för åtnjutande
af bidrag från anslaget, användas till aflöning
och underhåll af särskild polisstyrka pålandet, där sådan
kan af förhållandena påkallas, under medgifvande tilllika,
dels att af detta anslag ett belopp af 10,000 kronor
må användas till åtgärder i särskilda fall för gröfre
brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och
gripande, dels att Kungl. Maj:t må af anslaget använda
lämpligt belopp till årsarfvode åt en polistjänstemän,
som förordnas att inom civildepartementet biträda ej
mindre vid uppläggning och förande af register öfver
den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers
poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för
beredande af polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd,
än ock vid beredning inom departementet af
frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande
fall.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
21
22:o) Under punkt 19 af denna liufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag
af 794,800 kronor för beredande af tillfällig löneförbättring under samma
år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän, att utgå
med de i förenämnda statsrådsprotokoll öfver civildepartementsärenden
angifna belopp. Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af
hvad statsrådsprotokollet sid. 43 och 44 i ärendet innehåller, hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 anvisa
ett förslagsanslag af 794,800 kronor för beredande
af tillfällig löneförbättring under samma år åt 118
kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän, att
utgå med följande belopp, nämligen:
för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län) en hvar 800 kronor, däraf 200 kronor
skola anses utgöra lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg;
för en hvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor,
däraf 200 kronor skola anses utgöra lön och 400
kronor tjänstgöringspenningar;
för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län) en hvar 900 kronor, däraf 200
kronor skola anses utgöra lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor ortstillägg;
för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) en hvar
700 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar; och
för samtliga häradsskrifvare extra förvaltningsbidrag
med 75 kronor för hvarje fullt 5,000-tal af
folkmängden i tjänstgöringsdistriktet;
för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens
län samt i Arjepluogs, Juckasjärvi och Enontekis
distrikt af Norrbottens län) en hvar 1,000 kronor,
däraf 600 kronor skola anses utgöra lön, 200 kronor
ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;
för 66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens
och Norrbottens län samt länsmännen i Jämtlands
län) eu hvar 1,300 kronor, däraf 600 kronor skola
anses utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar,
200 kronor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag,
samt
Tillfällig löneförbättring
åt
kronofogdar,
häradsskrifvare
och länsmän.
[19.]
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Arfvode åt
lappfogdar
m. m.
[20.]
Förstärkning
af arbetskrafterna
hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
[21.]
Utskottets.
yttrande.
för en livar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor,
däraf 600 kronor skola anses utgöra lön, 300 kronor
tjänstgöringspenningar och 200 kronor förvaltningsbidrag.
23:o) Med tillstyrkan af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt
20 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad förut under
en följd af år ägt rum, för juridiskt biträde åt de
svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och lappförmän
äfvensom ordningsmän inom lappbyarna på extra
stat för år 1913 anvisa 20,500 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
24:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för tillfällig
förstärkning af arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 3,600 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna beloppet.
Utredning i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 44—48.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning afser anvisande af medel
att af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen användas till aflöning åt biträde
för afarbetande af å styrelsens tekniska afdelning förefintlig balans af
ogranskade arbetsplaner.
Utskottet biträder den af departementschefen uttalade meningen,
att särskilda åtgärder böra vidtagas för afarbetande snarast möjligt af
denna balans, på det normala förhållanden måtte inträda beträffande
styrelsens verksamhet å ifrågavarande afdelning.
Såsom departementschefen anfört, har också Riksdagens justitieombudsman
framhållit önskvärdheten af att det rådande missförhållandet
i fråga om den långa tid, hvarunder arbetssplaner fått vänta på
granskning i styrelsen, måtte snarast möjligt afhjälpas.
Mot det af Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskade anslagets
storlek har utskottet intet att erinra.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
23
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för tillfällig förstärkning af
arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 3,600
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet.
25:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för tillfällig
ökning af det under väg- och vattenbyggnadsstaten uppförda reservationsanslaget
till expenser för allmänna arbeten på extra stat för år
1913 anvisa ett reservationsanslag af 10,000 kronor att användas enligt
de vid nyssnämnda anslag fästade villkor.
Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 49—53.
Utskottet, som på grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts
såsom stöd för den gjorda framställningen, icke har något att mot densamma
erinra, hemställer,
att Riksdagen må för tillfällig ökning af det under
väg- och vattenbyggnadsstaten uppförda reservationsanslaget
till expenser för allmänna arbeten på extra
stat för år 1913 anvisa ett reservationsanslag af 10,000
kronor att användas enligt de vid nyssnämnda anslag
fästade villkor.
26:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af
inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel på extra stat för år
1913 anvisa 8,800 kronor, att för ändamålet ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 1,400 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 53—57.
Det af Riksdagen å extra stat beviljade anslaget till anordnande
af inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel bär under hvart
och ett af åren 1905—1911 uppgått till 5,000 kronor och utgår under
innevarande år med 6,000 kronor.
Då den förebragta utredningen synts utskottet ådagalägga behofvet
att för år 1913 bevilja ett till 8,800 kronor förhöjdt anslag, får utskottet
hemställa,
Tillfällig
höjning af
anslaget till
expenser för
allmänna
arbeten.
[22.]
Inspektion af
enskilda järnvägars
rullande
materiel.
[23.]
24
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
att Riksdagen må för anordnande af inspektion å
enskilda järnvägars rullande materiel på extra stat för
år 1913 anvisa 8,800 kronor att för ändamålet ställas
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande med
rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1912 af tillgängliga medel utanordna 1,400 kronor.
Undersökning
af mindre
hamnar m. m.
[24.]
27:o) I anledning af Kungl. Majds därom gjorda framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad förut under
en följd af år ägt rum, på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar af
mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af
planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika
arbeten icke äro förenade med vägföretag.
Anläggningar 28:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt
af vägar m.m. af <ierma hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
[o .J
att Riksdagen må till bidrag för anläggning af
nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar på extra stat för år 1913 anvisa
ett belopp af 1,750,000 kronor.
Bro- och 29:o) Uti punkt 26 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före
“IT"
slagit Riksdagen att på extra stat för år 1913 ställa till Kung!. Majds
[26.] förfogande till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder ett anslag
af 500,000 kronor.
Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet
sid. 58—59 i ärendet innehåller, hemställa,
a) att Riksdagen må på extra stat för år 1913
ställa till Kungl. Maj ds förfogande till understödjande
af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder ett anslag
af 500,000 kronor.
vuikor för Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende å
statsbidrag, som för gr 1913 kunna af Riksdagen beviljas till väg
anläggningar
och vägförbättringar samt till bro- och hamnbyggnader
äfvensom upprensning af åar och farleder, skola gälla de all
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
25
manna villkor och bestämmelser, hvilka finnas intagna i Riksdagens
skrifvelse den 31 maj 1907.
De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodonjutande
af de under denna och nästföregående punkt omförmälda
statsbidrag samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas
utförande följda, innehållas, förutom i Riksdagens berörda
skrifvelse, uti kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, (Svensk författningssamling
1907, n:r 41).
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra kammaren af herr G. ÅT. Torgén väckt motion (nr 51),
däri föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att bidrag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar må utgå med 2 i3 af den verkliga och ej den beräknade
kostnaden.
Beträffande hvad af motionären till stöd för förslaget anförts,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Motionären har i denna framställning vändt sig mot de enligt hans
förmenande betänkliga konsekvenserna af nu gällande beräkning för
statsbidraget till anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar.
Enligt hvad i motionen göres gällande skulle nämligen till följd
af att statsbidraget utgår med viss del af den beräknade kostnaden för
vägbyggnaden ofta stora förluster uppstå för vägdistrikten, i det att de
uppgjorda kostnadsberäkningarna väsentligt öfverskredes, och distriktets
andel i den verkliga kostnaden på så sätt blefve oproportionerligt
hög. Dessa missförhållanden skulle, enligt hvad motionären framhåller,
afhjälpas genom införande af bestämmelse, att statsanslaget skulle utgå
efter den verkliga och ej efter den beräknade kostnaden.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har kommit utskottet tillhanda
följande
»P. M.
rörande väckt förslag, att statsbidrag till v äg anläggning ar och vägförbättringar
skulle utgå med två tredjedelar af verkliga kostnaden i stället
för, såsom för närvarande är bestämdt, två tredjedelar af
beräknade kostnaden.
I den nuvarande bestämmelsen, att statsbidrag till väganläggningar
må utgå med två tredjedelar af den beräknade kostnaden, ligger tyd
Bihang
till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.) 4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
ligtvis en viss säkerhet för, att de vägbyggnadsskyldige skola söka att
ordna vägarbetena på ett lämpligt och ekonomiskt sätt, enär de vägbyggnadsskyldige
sjkifva få vidkännas hela den kostnad, som kan komma
att uppstå utöfver den beräknade.
Att under nuvarande förhållanden eftergifva denna säkerhet torde
icke vara med en god statsekonomi förenligt.
Det bör nämligen framhållas, att för närvarande staten icke äger
något som hälst inflytande öfver vägföretagens ledning, utan inskränker
sig statens kontroll öfver vägföretagen att tillse, att arbetena varda
utförda på ett i tekniskt afseende nöjaktigt sätt samt i öfverensstämmelse
med fastställda planer.
Under sådana förhållanden har icke heller kunnat undvikas, att
kostnadsberäkningarne kommit att öfverskridas till följd af en mindre
tillfredsställande och sakkunnig ledning af arbetena.
Å andra sidan måste det erkännas vara för de vägbyggnadsskyldige
synnerligen betungande, att dessa ensamma skola vidkännas hela den
kostnadsökning, som ofta kan uppkomma vid ett arbetes utförande på
grund af oförutsedda omständigheter eller i allt fall sådana omständigheter,
öfver hvilka de vägbyggnadsskyldige icke kunnat råda.
För en förändring af de nuvarande förhållandena därhän, att statsbidraget
till vägföretag må utgå med två tredjedelar af verkliga och
icke den beräknade kostnaden, torde därföre blifva nödvändigt, antingen
att den tekniska och ekonomiska ledningen af med statsmedel understödda
vägarbeten utöfvas af tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens öfverinseende, eller
att vägarbetena utföras helt och hållet genom statens försorg, och att
de vägbyggnadsskyldige därvid bidraga med en tredjedel af kostnaden.
För vidtagande af dylika genomgripande förändringar synes emellertid
en uttömmande utredning i saken vara erforderlig.))
Utskottet har därjämte från samma styrelse erhållit vissa uppgifter
angående förhållandet mellan beräknad och verklig anläggningskostnad
för väganläggningar under åren 1900—1908, utvisande bland
annat, att vid de under nämnda år verkställda vägbyggnadsföretag den
verkliga kostnaden öfverskrida den beräknade på sätt framgår af följande
sammanställning.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
27
Vid anläggningar inom
Stockholms |
län har den verkliga kostnaden uppgått till |
106 |
% |
af den |
beräknade. |
||||||
Uppsala |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
101 |
» |
» |
» |
» |
Södermanlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
107 |
» |
7> |
» |
» |
Östergötlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
101 |
» |
» |
» |
» |
Jönköpings |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
103 |
» |
» |
» |
» |
Kronobergs |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
no |
» |
» |
» |
» |
Kalmar |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
115 |
» |
» |
» |
» |
Gottlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
119 |
» |
» |
» |
|
Kristianstads |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
105 |
» |
» |
» |
» |
Malmöhus |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
no |
» |
» |
» |
» |
Hallands |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
103 |
» |
» |
» |
» |
Göteborgs o. Bohus |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
114 |
» |
» |
» |
|
Alfsborgs |
» » |
» |
» |
» |
>> |
» |
119 |
» |
» |
» |
» |
Skaraborgs |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
104 |
» |
» |
» |
» |
Värmlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
120 |
» |
» |
» |
|
Örebro |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
147 |
» |
» |
» |
» |
Västmanlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
112 |
» |
» |
» |
» |
Kopparbergs |
» » |
» |
» |
» |
» |
» |
117 |
» |
» |
» |
» |
Gäfleborgs |
» » |
» |
» |
» |
» |
132 |
» |
» |
» |
||
Västernorrlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
116 |
» |
» |
» |
» |
|
Jämtlands |
» » |
» |
» |
» |
» |
112 |
» |
» |
» |
» |
|
Västerbottens |
» » |
» |
» |
» |
» |
109 |
» |
» |
» |
||
Norrbottens |
» » |
* |
» |
» |
» |
> |
116 |
* |
» |
» |
» |
Utskottet har gifvetvis ej kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet
vid det betänkliga missförhållande, som, enligt hvad de utskottet
sålunda tillhandakomna uppgifter gifva vid handen, i ett flertal fall rådt
mellan den beräknade och den verkliga anläggningskostnaden.
Såsom framgår af här ofvan intagna p. m. anser emellertid vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen en uttömmande utredning i denna fråga
erforderlig, innan så genomgripande förändringar, som ett bifall till
motionärens förslag innebure, skulle kunna vidtagas. Vid sådant, förhållande
har utskottet ej ansett sig kunna biträda motionärens framställning.
I detta sammanhang har utskottet likväl velat uttala den förhoppning,
att, genom iakttagande af större noggrannhet vid kostnadsberäkningarna,
så stor skillnad mellan beräknade och verkliga vägbyggnadskostnader,
som hittills i flera fall uppstått, för framtiden må kunna
undvikas.
28
Statsutskottets utlåtande JSr 6.
Utskottet hemställer,
b) att Riksdagen, med bifall till den af Kungl.
Maj:t gjorda framställningen och med afslag å herr
Torgens förevarande motion, må besluta, att i afseende
å de af Riksdagen för år 1913 beviljade statsbidrag
till väganläggningar och vägförbättringar samt
till bro- och hamnbyggnader äfvensom upprensning
af åar och farleder, skola gälla de allmänna villkor
och bestämmelser, hvilka finnas intagna i Riksdagens
skrifvelse den 31 maj 1907.
30:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena inom Första kammaren
(nr 30) af herr G. Rosén och den andra inom Andra kammaren
(nr 126) af herr E. F. Hellberg, med instämmande af herrar W. Bäckström,
A. Wiklund, F. Mörtsell och J. Rehn, har föreslagits, att Riksdagen
må på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att
ställas till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande
för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1909 angifna grunder, användas
till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.
I afseende å de till stöd för framställningen anförda skäl tillåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.
Det af motionärerna afsedda syftet att bereda lättnad i de svårigheter,
mot hvilka befolkningen i lappmarken onekligen har att kämpa
till följd af den rådande bristen på kommunikationer, finner utskottet
b ehj ärtan svär dt.
Det vill också synas utskottet, som om detta syfte blifvit af statsmakterna
beaktadt, i det, såsom af motionärerna anförts, Riksdagen
efter Kungl. Maj:ts förslag för hvart och ett af åren 1910, 1911 och
1912 beviljat ett belopp af 30,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande för anläggning af
enklare vägar i länets öfre lappmark.
Utskottet anser sig jämväl hafva anledning förmena, och vill äfven
uttala den förväntan, att, därest de väganläggningar, som bekostas med
de sålunda beviljade medlen, visa sig fylla det med dem afsedda ändamål,
Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att snarast möjligt vidtaga åtgärder
för åstadkommande af ytterligare landsvägsförbindelser af enklare typ
inom länets lappmark, och vid sådant förhållande har den af motionä
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
29
Terna uttalade farhågan för, att vägan!äggningarna i fråga skulle komma
att alltför länge undanskjutas, icke synts utskottet grundad.
Utskottet, som, med afseende å hvad sålunda anförts, icke ansett
sig böra biträda den af motionärerna gjorda framställningen, får alltså
hemställa,
att herrar Roséns och Hellbergs förevarande motioner
icke må vinna Riksdagens bifall.
Medicinalstaten.
31:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att till provisorisk
lönereglering för befattningshafvare i medicinalstyrelsen, i enlighet med
de i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder och på de däruti förordade
villkor, på extra stat för år 1913 bevilja ett förslagsanslag af 19,400
kronor däraf högst 812 kronor 50 öre må användas till höjning af
vikariatsersättning, att på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af
600 kronor att under nämnda år med 50 kronor i månaden användas
såsom personligt lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet Gustaf
Richard Stenbeck, så länge han på grund af förordnande bestrider ett
medicinalrådsämbete i medicinalstyrelsen, samt att likaledes på extra stat
för år 1913 till aflönande af en extra vaktmästare hos medicinalstyrelsen
anvisa ett anslag af 1,175 kronor, dels att för bestridande af utgifterna
för ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrelsens sida samt för anställande
af två medicinalrådsassistenter på extra stat för år 1913 bevilja ett
anslag af 17,650 kronor, dels ock att till provisorisk höjning af anslaget
till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättning, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 2,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 60—79.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning innefattar till en början
provisorisk lönereglering för ordinarie befattningshafvare i medicinalstyrelsen,
samt beredande af ett personligt lönetillägg åt tillförordnade
medicinalrådet G. R. Stenbeck. Hvad i sådant afseende af Kungl.
Maj:t föreslagits, har ej gifvit utskottet anledning till någon erinran.
Vidare afser Kungl. Maj:ts framställning att i afvaktan på den
genomgripande förändring af medicinalstyrelsen, som kommer att upptagas
till behandling i sammanhang med frågan om statsdepartementens
omorganisation, bereda förstärkning i styrelsens arbetskrafter.
Provisorisk
lönereglering
m. na.
[27.]
Utskottets
yttrande.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Då den förebragta utredningen synts utskottet ådagalägga ett
verkligt behof af att den medicinalstyrelsen påhvilande arbetsbördan
lättas, och då Kungl. Maj:ts i sådant syfte framlagda förslag beträffande
medicinalrådsassistenter synes innebära en god lösning af frågan, har
utskottet funnit sig böra biträda samma förslag. Mot de af Kungl.
Maj:t för detta ändamål äskade beloppet har utskottet ej funnit skäl
till erinran. Däremot har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förlag till anvisande af medel för bestridande
af utgifterna för ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrelsens sida,
därför kostnaderna upptagits till 8,300 kronor, enär anställandet af ett
sådant råd ej synes i och för sig utgöra ett förstärkande af medicinalstyrelsens
arbetskrafter, utan fastmer innebära ett inskridande i den
omorganisation af medicinalstyrelsen, i afvaktan på hvilkens genomförande
en provisorisk lönereglering nu ifrågasättes.
Hvad Kungl. Maj:t i öfrigt under förevarande punkt föreslagit,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Riksdagen må
a) till provisorisk lörereglering för befattningshafvare
i medicinalstyrelsen, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
tillstyrkta grunder och på de däruti
förordade villkor, på extra stat för år 1913 bevilja ett
förslagsanslag af 19,400 kronor, däraf högst 812 kronor
50 öre må användas till höjning af vikariatsersättning;
b) på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag
af 600 kronor att under nämnda år med 50 kronor i
månaden användas såsom personligt lönetillägg till
tillförordnade medicinalrådet Gustaf Richard Stenbeck,
så länge han på grund af förordnande bestrider ett
medicinalrådsämbete i medicinalstyrelsen;
c) likaledes på extra stat för år 1913 till aflönande
af en extra vaktmästare hos medicinalstyrelsen
anvisa ett anslag af 1,175 kronor;
d) för anställande af två medicinalrådsassistenter
på extra stat för år 1913 bevilja ett anslag af 9,350
kronor; samt
e) till provisorisk höjning af anslaget till medikamen
tsr åkning ars granskning, vikariatsersättning, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden på extra
stat för år 1913 anvisa ett anslag af 2,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
31
32:o) Då utskottet icke käft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
uti punkt 28 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, såsom för åren 1909—1912
ägt rum, till arfvode för en kontrollant af hospitalens
ekonomiska förvaltning, på extra stat för år 1913 bevilja
ett anslag af 5,800 kronor.
33:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och
under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 81 i denna fråga
innehåller, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må af det för uppförande vid Uppsala
hospital och asyl af ett bostadshus för öfverläkaren,
tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus
beviljade anslag å 135,800 kronor på extra stat för
år 1913 anvisa återstående beloppet, 60,800 kronor.
34:o) Under punkt 30 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för utvidgning och ändring af den elektriska anläggningen
vid Lunds hospital och asyl på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 126,000 kronor.
Den utredning, som ligger till grund för ifrågavarande förslag,
återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 82—86.
Hvad i ärendet förekommit, synes utskottet ådagalägga, att en utvidgning
och ändring af ifrågavarande elektricitetsverk lämpligen bör
på föreslaget sätt äga rum. Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för utvidgning och ändring af
den elektriska anläggningen vid Lunds hospital och asyl
på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 126,000
kronor.
35:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt
31 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må af det för anläggning af ett
hospital i närheten af Östersund beviljade anslag å högst
2,359,000 kronor på extra stat för år 1913 anvisa ett
belopp af 500,000 kronor.
Kontrollant
af hospitalens
ekonomiska
förvaltning.
[28.]
Uppförande
vid Uppsala
hospital och
asyl af ett
bostadshus
för öfverläkaren
m. m.
[29.]
Utvidgning
af elektricitetsverket
vid Lunds
hospital och
asyl.
[30.]
Anläggning
af hospital
id Östersund.
[3L]
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Sjukyårdspa•viljong
m. m.
i KorBberga
socken.
[32.]
36:o) Sedan Kung].. Maj:t under punkt 32 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att, i afvaktan på den proposition, som kunde komma
att aflåtas angående uppförande af en sjukvårdspaviljong och en uthusbyggnad
å lägenheten Tomtebo vid därvarande centralhem för familjevården
för sinnessjuka i Korsberga socken, för ändamålet beräkna ett
anslag på extra stat för år 1913 af 41,000 kronor har i en till Riksdagen
den 9 februari 1912 aflåten, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad proposition (nr 47) Kungl. Maj:t under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civildepartemensärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att för uppförande af en
sjukvårdspaviljong och en uthusbyggnad å lägenheten Tomtebo i Korsberga
socken vid därvarande centralhem för familjevård för sinnessjuka
på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag af 41,000 kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört
följande:
»Innan jag redogör för själfva det föreliggande förslaget, tillåter jag
mig nämna några ord angående det allmänna läget för närvarande af
frågan om familjevård för sinnessjuka. Jag kan därvid använda mig
af en undersökning rörande anordnande af sådan vard vid rikets
sinnessjukanstalter, som Kungl. Maj:t den 6 december 1907 anbefallt
medicinalstyrelsen att med biträde af sakkunniga verkställa och som
nu föreligger afslutad.
Det relativa antalet för familjevård lämpliga patienter växlar vid
olika anstalter och uppgick enligt nämnda sakkunnigas utredning år
1908 till i medeltal 10,4 procent bland manliga och 9,5 procent bland
kvinnliga patienter. Den absoluta siffran uppgick samma år till omkring
357 män och 313 kvinnor.
För närvarande tillämpas familjevård af sinnessjuka enligt två system,
, hvilka båda kommit till användning i vårt land. Enligt det
ena inackorderas å hospitalen intagna sjuka, män såväl som kvinnor,
i skötar familj er, hvilka innehafva å hospitalets områden belägna, hospitalet
tillhöriga bostadslägenheter. Skötarfamiljen åligger att utöfva tillsyn
af de sjuka samt att förse dem med föda. I ersättning erhåller
skötaren ett visst belopp för hvarje sjuk, livilkens arbete, utom hvad
som erfordras till nödtorftig handräckning inom familjen, tillkommer
hospitalet. Sedan för ändamålet beräknade bostadshus för gifta
skötare numera blifvit till afsevärdt antal uppförda, har denna art af
familjevård kommit till tillämpning vid hospitalen i Kristinehamn,
Uppsala och Piteå samt i mindre utsträckning vid Växjö och Nyköpings
hospital. Antalet sålunda vårdade patienter uppgick år 1908 till sam
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
33
manlagdt 48. Denna form af familjevård ingår också i planen för de
nya hospitalen i Säter och Västervik.
Enligt det andra systemet utackorderas sinnessjuka hos privata personer
i hem, belägna på längre eller kortare afstånd från ett hospital.
De sjuka äro fortfarande inskrifna i hospitalets rulla såsom tillhörande
hospitalet, dit de utan nya intagningsformaliteter kunna återföras, därest
deras tillstånd skulle så fordra. Det åligger vårdarna att sköta och
tillse de sjuka, bereda dem bostad i särskildt för dem afsedda rum samt
förse dem med föda. Det arbete, de sjuka prestera, äger vårdaren att
tillgodogöra sig. Gång- och sängkläder erhålla de sjuka från hospitalet.
Kontroll öfver att de sjuka af sina vårdare erhålla god och lämplig
skötsel utöfvas dels af hospitalets läkare dels af en särskildt för
ändamålet anställd förestånderska, hvilken aflägger besök i hemmen 2
å 3 gånger i veckan eller oftare, om så anses nödigt. Denna form af
familjevård har sedan år 1903, i öfverensstämmelse med de genom nådigt
bref den 10 juni nämnda år fastställda bestämmelser, tillämpats vid den
till Växjö hospital hörande Korsbergakolonien.
Antalet patienter i familjevård i Korsberga uppgick vid utgången
af år 1908 till 80, år 1909 till 114, år 1910 till 115 och år 1911
till 130.
Medicinalstyrelsen har nu i skrifvelse den 1 november 1911 väckt
förslag om viss tillbyggnad till centralhemmet i Korsberga i syfte att
ytterligare kunna öka antalet i familjer vårdade patienter därstädes.
Samtidigt föreligger en annan framställning från styrelsen om anordnande
af familjevård vid flera af rikets hospital. Jag torde sedermera
få återkomma till denna framställning och vill här endast påpeka,
att enligt den föreliggande utredningen af sakkunniga antalet patienter,
som lämpa sig för familjevård, är så stort, att båda de föreslagna anordningarna
äro väl behöfliga för att bereda tillgång å sådana platser.
Jag öfvergår härefter till en närmare redogörelse för Korsbergakolonien
och ber därvid först att få erinra, att 1906 års Riksdag, med
bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag, anvisat 20,900 kronor
för inköp af en fastighet i Korsberga att anordnas till centralhem
för familjevård af sinnessjuka därstädes, samt att sedermera lägenheten
Tomtebo jämte visst angränsande område blifvit för ändamålet
inköpt.
Centralhemmet har till uppgift att till vård mottaga sådana i kolonien
varande sinnessjuka, hvilka på grund af tillfällig psykisk oro
eller kroppslig sjukdom temporärt äro i behof af bättre tillsyn och
skötsel än hvad som kan komma dem till del inom familjevården. I
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 höft. (Nr 6). 5
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
centralhemmet bor för sådant ändamål den ofvan nämnda förestånderskap
till hvilkens åliggande dessutom hör att genom täta besök hos
vårdarna öfvervaka de sjukas vård och gifva råd och anvisningar. Till
hjälp i sitt arbete har förestånderskan 2 manliga och 2 kvinnliga biträden,
hvilka likaledes hafva sin bostad i centralhemmet. Under förestånderskans
vård finnes ett förråd af patientkläder och andra persedlar,
hvarförutom hon har en uppsättning af den vanligast förekommande
medicinen. En eller två arbetsdugliga patienter pläga ständigt
vårdas å centralhemmet för att tillhandagå med handräckningssysslor,
hvarförutom till handtverk dugliga sjuka tidvis äro där sysselsatta med
skrädderi och skomakeri för koloniens behof. A centralhemmet finnes
en mindre bad afdelning, där de sjuka, såväl de i familj inackorderade
som de i centralhemmet vårdade, erhålla månatliga renlighetsbad. Mathållningen
för de i centralhemmet varande sjuka och för hemmets personal
handhafves af förestånderskan mot ersättning för hvarje person.
Medicinalstyrelsen anför nu i ofvanberörda skrifvelse den 1 november
1911, att försöket med Korsbergakolonien slagit synnerligen väl ut.
Vid de inspektioner, som under årens lopp verkställts af styrelsens
chef och referent för hospitalsärenden samt öfverinspektören för sinnessjukvården,
har detta konstaterats; patienterna erhålla god och ändamålsenlig
vård i en sådan omgifning, vid hvilken de äro vana;
vårdarna hafva med intresse och i regel synnerligen förtjänstfullt fullgjort
sina skyldigheter.
Angående det ekonomiska resultatet af Korsbergakolonien har medicinalstyrelsen
hänvisat till nedanstående öfversikt.
ÖfversiJct af Korsbergakolonien 1904—1910.
Å r. |
Medeltalet |
Medelkost-naden föi-sjuk och dag. |
Medelafgiften |
Medelkostnaden för sjuk |
|
Växjö hospital. |
rikets samtliga anstalter. |
||||
öre. |
öre. |
öre. |
öre. |
||
1904.................................. |
50 |
129 |
71 |
206 |
133 |
1905................................... |
49 |
125 |
70 |
214 |
146 |
1906.................................... |
66 |
122 |
72 |
222 |
146 |
1907.................................... |
81 |
108 |
73 |
200 |
149 |
1908.................................... |
79 |
108 |
73 |
213 |
162 |
1909................................... |
102 |
103 |
71 |
211 |
158 |
1910................................... |
112 |
99 |
69 |
193 |
154 |
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
35
Af denna öfversikt framgår, att, under det medelkostnaden för dag
ock sjuk i kolonien för år 1910 uppgått till 99 öre, däraf medelafgiften
till vårdare vid årets slut utgjort 69 öre, motsvarande kostnad
å Växjö hospital varit 193 öre och vid rikets samtliga anstalter
154 öre. Vården af i medeltal 112 sjuka i Korsbergakolonien har i
verkligheten uppgått till 40,753 kronor 34 öre; den beräknade kostnaden
för deras vård å Växjö hospital skulle uppgått till 78,898 kronor
40 öre och å statshospitalen i gemen till 62,955 kronor 20 öre.
Besparingen i utgifterna har alltså varit omkring 38,100, respektive
22,200 kronor, förutom ränta för den ojämförligt högre byggnadskostnaden
vid hospitalen. Vid denna beräkning är dock att märka, att medelkostnaden
vid Växjö hospital är relativt mycket hög, beroende på de
dryga kostnaderna för dåvarande stora antal kriminalpatienter. Öfversikten
visar vidare, säger styrelsen, att ju större medeltalet vårdade
är, desto mindre är medelkostnaden.
Emellertid synas vissa brister förefinnas i de hittillsvarande anordningarna
å centralhemmet. Öfverläkaren vid Växjö hospital E. V. Lindell,
som utöfvar tillsyn öfver kolonien, har sålunda dels vid inspektioner,
dels i sina årsberättelser framhållit, att de icke i alla afseenden
äro tillfredsställande.
Styrelsen säger nu, att hemmet utgöres af en villabyggnad af trä
i två våningar jämte några mindre uthus. Villan upptager två rum
för tillsammans 7 manliga och ett rum för 6 kvinnliga sjuka, bostadslägenheter
för förestånderskan och hemmets manliga och kvinnliga
biträden samt rum för expedition och apotek. Emedan alla de i centralhemmet
vårdade sjuka äro förlagda i samma byggnad i rum, som
endast medelst tunna väggar äro skilda från lägenheter för andra sjuka
och för personalen, kan det icke undvikas, att en orolig och stojande
patient stör icke blott de i samma rum varande sjuka, utan villans hela
personal af sjuka och betjäning. Bristen på isoleringsrum nödvändiggör
nu ofta återflyttning till hospitalet af fall, som eljest under kortare
orosperioder skulle kunnat kvarstanna i centralhemmet.
Antalet sjukplatser i centralhemmet (7 för män och 6 för kvinnor),
däraf 2 upptagas af sådana sjuka, som biträda inom centralhemmet, är
också vid den utveckling, Korsbergakolonien numera fått, otillräckligt
för koloniens behof, särskildt hvad beträffar mansplatser. Enligt hvad
öfverinspektören för sinnessjukvården i riket anfört i sin berättelse
från inspektion den 15—16 augusti 1910 har det exempelvis händt,
att en för varbildning behandlad patient måst före inträdd läkning
lämna centralhemmet för att bereda plats för annan patient, hvars
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
psykiska tillstånd gjorde en flyttning dit nödvändig. Centralhemmets
möjligheter att till vård mottaga tillfälligt oroliga äro redan med det
nuvarande beläggningsantalet icke tillfyllestgörande och förhindra vidare
utveckling af familjevården. Tillgången på för familjevård lämpade
hem är emellertid ej till fullo utnyttjad; ett flertal personer i
Korsberga hafva anmält sig villiga att mottaga sjuka, och öfverläkaren
Lindell uppskattar det antal sjuka, som där skulle kunna erhålla god inackordering,
till omkring 200. Eu utvidgning af Korsbergakolonien
med flera inackorderade sjuka skulle med de nuvarande otillräckliga
resurserna i centralhemmet nödvändiggöra ofta förekommande förflyttningar
till och från Växjö hospital. Dylika förflyttningar äro gifvetvis
från sjukvårdssynpunkt mycket sämre än ett omedelbart intagande vid
första behof å centralhemmet. Ett fullt utnyttjande af hemmen i Korsberga
för inackordering af sjuka syntes därför icke kunna komma till
stånd med mindre förbättrade anordningar vidtoges inom centralhemmet.
Centralhemmets nuvarande badafdelning är förlagd i en uthusbyggnad,
afsedd för tvätt; utrymmet är otillräckligt, med plats för endast ett
badkar i en provisorisk afbalkning i tvättstugan utan afklädningsrum;
lägenheten är vintertiden kall och äger dålig belysning.
Styrelsen anför vidare, att verkstadsrum för skrädderi och skomakeri
saknas. På grund af denna brist kan lagning af de sjukas
kläder och skodon — oaktadt tillgång på lämpliga handtverkare bland
de sjuka finnes — endast till en del ske vid kolonien och måste i öfrigt
öfverlämnas till ortens handtverkare. Visserligen finnes i ett uthus
en lägenhet, som sommartid tagits i bruk för skräddare, men i saknad
af uppvärmningsmöjligheter är den oanvändbar under kallare årstid.
För skomakeriarbetaren har man måst hyra en lägenhet i byn; men
blir den sinnessjuke under sin verksamhet därstädes i saknad af nödig
tillsyn.
A centralhemmet intagna, ej sängliggande sjuka samt dess personal
intaga i brist på lämpligt matrum sina måltider i hemmets kök; de
sängliggande erhålla sin mat i sofrummen. Kökets användande till
matrum medför svårigheter att upprätthålla nödig ordning och snygghet
i denna lokal, helst antalet personer, som taga köket i anspråk för
sina måltider, kan vara tidvis ganska stort.
Dessa här angifna olägenheter angående anordningarna i centralhemmet
hafva föranledt, att direktionen för Växjö hospital uti skrifvelse
den 2 mars 1911 hemställt om uppgörande af ritningar och förslag
till centralhemmets utvidgning.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
37
Med anledning häraf har medicinalstyrelsen, enligt hvad i dess
förevarande skrifvelse meddelas, anmodat sin biträdande arkitekt Ture
Stenberg att med ledning af ett utaf generaldirektören Linroth angifvet
program och efter öfverläggning med öfverläkaren Lindell uppgöra
skisser till en mindre nybyggnad af trä vid Tomtebo.
Styrelsen meddelar härefter närmare redogörelse för det uppgjorda
förslaget. Den ursprungliga tanken att förlägga alla behöfliga lokaler
i en byggnad har vid programmets bearbetning öfvergifvits, då det
befunnits, att vissa lokaler lämpligare kunde förläggas i en särskild
mindre uthusbyggnad.
Den större föreslagna nybyggnaden — den egentliga sjukvårdspaviljongen
— innehåller två för 7, respektive 5 manliga sjuka afsedda
sofrum; det större sofrummet är afsedt för sådana sjuka, som kunna
vistas uppe under dagarna, det mindre för sådana sjuka, som erfordra
sänglägesbehandling på grund af psykisk oro eller kroppslig sjukdom.
Invid dessa sofrum finnes ett enkelrum för oroligare manlig sjuk; mera
aflägset därifrån finnes ytterligare ett enkelrum, hvilket kan tagas i
bruk för manlig eller kvinnlig sjuk, allt efter behof. Paviljongen innehåller
vidare ett mat- och dagrum för de sjuka, ett matrum för betjäning,
ett badrum med plats för 3 badkar jämte afklädningsrum samt
ett bostadsrum för betjäning, så förlagdt, att därifrån kan utöfvas nödig
tillsyn öfver de sjuka. I våningen en trappa upp, förlagd i frontespis,
finnes ett rum för sådana manliga sjuka, som deltaga i arbete inom
centralhemmet, en för skräddare och skomakare afsedd arbetssal samt
två förrådsrum. Den mindre byggnaden innehåller ett mangel- och
strykrum samt ett slöjdrum. — Sjuk vårdspaviljongen är afsedd att förläggas
norr om inkörsvägen med fasad mot söder. Paviljongen skall
för åstadkommande af största möjliga trygghet mot eldsvåda förses med
anordning för centraluppvärmning, den mindre byggnaden med lokala
eldstäder.
Kostnaden för dessa båda hus, uppförda af trä och komplett färdiga
med ledningar för värme och vatten, har af arkitekten Stenberg beräknats
till 41,000 kronor.
Om man beräknar, att familjekolonien i Korsberga skulle kunna,
efter tillkomsten af dessa föreslagna nybyggnader, utvecklas så, att
antalet inackorderade sjuka kan ökas med ett hundratal, hvilka nu
upptaga plats i slutna anstalter, blir kostnaden för hvarje ny plats endast
410 kronor. Denna kostnad är relativt ringa i förhållande till
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
den, som anskaffandet af nya platser inom slutna anstalter medför och
hvilken numera icke kan anslås till mindre än 4,000 å 5,000 kronor.
Styrelsen säger sig icke hafva något att erinra mot detta förslag.
Styrelsen har emellertid inhämtat yttrande däröfver af direktionen
för Växjö hospital. Under åberopande af hvad öfverläkaren Lindell i
ett vid direktionens skrifvelse fogadt yttrande anfört framhåller direktionen,
att det borde tagas i noggrann!; öfvervägande, huruvida icke den
tillämnade nybyggnaden borde uppföras af sten. Visserligen blefve,
framhåller Lindell, ett stenhus något dyrare, men detta torde i afsevärd
grad motvägas af minskade underhållskostnader och framförallt
af minskad eldfara. Och en brandolycka skulle, säger Lindell, —
vid frånvaron, såsom på landet vanligen vore förhållandet, af ordnadt
eldsläckningsväsen — för kolonien blifva så ödesdiger, att frågan syntes,
trots den högre kostnaden, böra tagas under allvarlig ompröfning.
Öfverläkaren Lindell föreslår dessutom en omplacering af betjäningsrummet
och toalettlokalerna för att därigenom erhålla en bättre tillsyn
öfver de sjuka från betjäningens sida.
Med anledning af hvad direktionen och öfverläkaren Lindell sålunda
anfört angående byggnadsmaterialet i sjukvårdspaviljongen anför styrelsen
följande.
Styrelsen vill visserligen icke underskatta de skäl, som anförts för
paviljongens uppförande af sten i stället för af trä. Men å andra sidan
skulle det föreslagna byggnadsmaterialet betydligt öka byggnadskostnaden.
Hvad beträffar faran för de sjuka vid en eventuell eldsolycka
är att märka, dels att centraluppvärmning skulle anordnas, dels att hela
kolonien är afsedd endast för relativt ofarliga och lättskötta patienter,
dels ock att de sjuka, som vid en sådan olyckshändelse mest skulle vara
i behof af hjälp, blifva förlagda i lägenheter på nedra botten, hvarifrån
de torde utan större svårighet kunna räddas. Den hittillsvarande villan
är också af trä, utan att allvarliga betänkligheter därför framkommit.
Af dessa skäl anser styrelsen, att äfven båda de föreslagna nybyggnaderna
kunna uppföras af trä.
Den af öfverläkaren Lindell föreslagna omkastningen af vissa lokaler
är ej, anmärker styrelsen, af beskaffenhet att föranleda någon ändring
i kostnaden och torde kunna tagas under noggrannare pröfning
vid utarbetandet af arbetsritningar.
Såsom förut framhållits, utöfvas tillsynen öfver de sjukas vård af
öfverläkaren vid Växjö hospital genom månatliga besök. Styrelsen anser
sig i detta sammanhang böra meddela, att, därest kolonien i Korsberga
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
39
utvecklas i högre grad och antalet där inackorderade sjuka väsentligt
ökas, den nu gällande anordningen med läkartillsyn måhända icke skall
befinnas tillfyllest, utan att kolonien kan komma att kräfva en särskild
på platsen boende läkare, hvarom styrelsen i så fall kan komma att
göra särskild hemställan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har medicinalstyrelsen
hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition
om anslag för år 1913 af 41,000 kronor för uppförande å Tomtebo
i Korsberga socken af en sjukvårdspaviljong och en uthusbyggnad i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med af arkitekten Stenberg uppgjorda
ritningar.
Öfverintendentsämbetet har i infordradt utlåtande allenast framställt
ett par mindre anmärkningar mot rummens placering, hvilka vid uppförandet
utan svårighet torde kunna efterkommas, samt i öfrigt yttrat,
att ämbetet ansåge den beräknade kostnadssumman tillräcklig.
Mot det föreliggande förslaget kan invändas, att detsamma afser
uppförandet genom statens försorg af byggnader för en vårdform,
hvars användbarhet å denna plats väsentligen är beroende af ortsbefolkningens
fortfarande vilja och lämplighet att vårda sinnessjuka. Den
nu ifrågasatta kostnaden uppgår också till inemot dubbla beloppet
af hvad som hittills användts för centralhemmets anordnande, under
det att patientantalet icke synes kunna ökas T fullt motsvarande grad.
Därtill kommer, att vid den tilltänkta utvecklingen det, såsom medicinalstyrelsen
redan nu framhåller, möjligen kan blifva nödvändigt att förlägga
särskild läkare på platsen, hvarigenom gifvetvis kostnaderna för
hemmet ökas.
Emellertid anser jag dock öfvervägande skäl tala för det af medicinalstyrelsen
framlagda förslaget. I sådant hänseende må först uppmärksammas,
att behof af en utvidgning af hemmet synes föreligga
redan med nuvarande patientantal. Jag ber att i detta hänseende få
åberopa dels hvad här ofvan därom anförts och dels följande uppgifter,
som på begäran lämnats af öfverläkaren vid Växjö hospital:
Medelbeläggning af män å centralvillan utgjorde 1909.................. 4,3.
:*» x> kvinnor J> » 1909.................. 1,8.
)) » män '')) » 1910.................. 4,5.
» >) kvinnor » » 1910................. 1,6.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
(Medelbeläggning här — medeltal i centralvillan vårdade om dagen.)
Sjuksalen för män var fullbelagd 1909.......................................... 50 dagar.
» » » i » 1910.......................................... 14 »
(en dag funnos 9 män.)
Under intet af dessa år var sjuksalen för kvinnor fullbelagd.
Under 1911 voro de båda manliga sjuksalarna fullbelagda 41 dagar,
däraf 4 dagar med 9 män och 2 dagar med 8 män. Den kvinliga
sjuksalen var 1911 fullbelagd under 55 dagar.
Återflyttningar till hospitalet hafva föranledts af brist på isoleringsrum
1909 för 1 kvinna.
D:o d:o 1910 » 4 män och 1 kvinna.
Separerings- (respektive isolerings-)rum vid centralhemmet skulle
varit indiceradt:
För kroppsligt sjuka i behof Störande sjuka, som ej passa
af ostörd ro i allmän sofsal
män kvinnor män kvinnor
1909 ................................. 61 dagar — dagar 75 dagar 20 dagar
1910 ................................. 25 ''■ 8 » 144 » — ))
1911 ................................. 11 » — » 170 )) 124 ))
häri icke inberäknadt det dagantal, som kommer på de sjuka, Indika
i brist på isoleringsrum återflyttats till hospitalet. I detta sammanhang
erinrar öfverläkaren, att alltifrån familjevårdens tillkomst i Korsberga
behofvet af separeringsrum varit kännbart, något som oaflåtligen skall
hafva framhållits såväl af öfverläkaren som vederbörande öfverinspektörer.
Det otillräckliga utrymmet å centralhemmet, särskildt för män,
samt saknaden af separeringsrum hafva också nödgat till den strängaste
begränsning vid urvalet af patienter för familjevården, som härigenom
i ej ringa grad hämmats i sin betydelsefulla utveckling.
Vidare vill jag framhålla, att oaktadt den nu ifrågasatta kostnadsökningen
familjevården i Korsberga synes blifva väsentligt billigare
än såväl hospitalsvård som familjevård på andra håll. Och slutligen
må erinras, dels att utrymmet på hospitalen fortfarande är otillräckligt,
dels ock att familjevården för de patienter, som lämpa sig därför,
synes erbjuda äfven andra beaktansvärda fördelar än den rena kostnadsbesparingen.
Hvad härefter angår beloppet af det anslag, som skulle erfordras,
har jag, för att utröna, om icke de af medicinalstyrelsen beräknade
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
41
kostnaderna skulle kunna något nedbringas, genom öfverläkaren Lindell
låtit infordra anbud på de föreslagna byggnaderna. Med frånräknande af
kostnaderna för vatten- och afloppsledningar, värmeledning, arkitektoch
kontrollantarfvode samt oförutsedda utgifter, hvilka af arkitekten
Stenberg beräknats till sammanlagdt 9,952 kronor, men af anbudsgifvarna
i hufvudsak uteslutits, har resultatet blifvit följande:
Sjukvårds- paviljongen. |
Uthusbygg- naden. |
Summa. |
||||
Arkitekten Stenberg...................................................... |
27,012 |
_ |
4,036 |
_ |
31,048 |
_ |
En byggmästare i Växjö................................................ |
26,697 |
— |
3,569 |
— |
30.266 |
— |
» » » Hvetlanda......................................... |
24,154 |
33 |
3,855 |
— |
28,009 |
33 |
» » » Korsberga.......................................... |
— |
— |
5,054 |
— |
— |
— |
Det afsevärdt lägre pris å sjukvårdspaviljongen, som byggmästarens
i Hvetlanda anbud upptager, skall, enligt uppgift af hospitalsdirektionens
arkitektbiträde, bero på felberäkning i afseende å ett par af
de viktigaste posterna.
Om sjukvårdspaviljongen uppföres af tegel, ökas kostnaden, enligt
byggmästarens i Växjö anbud med 845 kronor och enligt byggmästarens
i Hvetlanda med 875 kronor.
Enligt min mening är det önskvärdt, att sjukvårdspaviljongen uppföres
af sten. Att döma af de ofvan omförmälda anbuden bör kostnaden
för paviljongen, äfven med detta material, kunna, om nödig
sparsamhet iakttages, hålla sig inom ramen af den af medicinalstyrelsen
beräknade anslagssumman.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må för uppförande af en sjukvårdspaviljong
och en uthusbyggnad å lägenheten Tomtebo
i Korsberga socken vid därvarande centralhem för familjevård
för sinnessjuka på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag 41,000 kronor.
37:o) Under punkt 33 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, i afvaktan på den proposition, som må komma att
aflåtas angående uppförande af bostadshus för betjäningen vid Vänersborgs
hospital och asyl, för ändamålet beräkna ett anslag på extra stat
för år 1913 af 81,400 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.)
Bostadshus
vid Vänersborgs
hospital
och
asyl.
[33.]
6
42
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Ekonomibyggnad
m. m. vid
Stockholms
hospital.
[34.]
Motioner i
fråga om
ökad sinnessjukvård.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
38:o) Kungl. Maj:t liar vidare föreslagit att, i afvaktan på den proposition,
som kan komma att aflåta^ om anvisande af anslag för ny
ekonomibyggnad och bostad för öfverläkaren m. m. vid Stockholms
hospital, för ändamålet beräkna ett anslag på extra stat för år 1913 af
150,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
''39:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (nr 34) har herr
J. S. Almer föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla dels om utarbetande af förslag till nytt hospital,
dels om utredning om och i hvilken utsträckning vissa statens anstalter
för sinnessjuka skulle med fördel kunna utvidgas, samt att Kungl. Maj:t
täcktes för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som denna
utredning kunde föranleda.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
»I slutet af föregående och i början af innevarande år ha slutafsynats
tvenne nya statens anstalter för sinnessjuka, den ena i Västervik,
den andra i Säter, om tillsammans 1,600 platser. En annan dylik
anstalt, förlagd till Frösön, har påbörjats. Den kommer att lämna 560
platser. Förra årets Riksdag beslöt att låta uppföra en anstalt för
sinnessjuka vid Strängnäs för 800 patienter. I skrifvelse till Kungl.
Maj:t har Svenska fattigvårdsförbundet erinrat om behofvet af ökadt
utrymme för sinnessjukas vård, hvilken skrifvelse remitterats till kungl.
medicinalstyrelsen, som emellertid ännu ej afgifvit yttrande i ärendet.
Det måste medgifvas, att staten redan gjort mycket och är i begrepp
att göra ytterligare för sinnessjukvårdens rationella ordnande, men så
är också behofvet enastående. I december 1911 var antalet exspektanter
cirka 3,600. I denna siffra ingå endast de, som genom fullständiga
ansökningshandlingar sökt om hospitals- eller asylvård. Här
kommer ej till synes en stor del af dem, som vid de olika länens upptagningsanstalter
vänta på tur att där intagas. Denna siffra är stundom
större än antalet där befintliga platser. Vidare angifva samtliga exspektanslistor
tillsammantagna ej det verkliga behofvet, ty just genom
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
43
att alla platser, där sinnessjuka kunna mottagas till vård, ständigt äro
belagda och väntetiden utsträckes årsvis, afstår allmänheten, som inser
hopplösheten att få in sina sjuka inom rimlig tid, från att göra ansökan
om hospitalsvård utom i synnerligen tvingande fall. Den resignerar
och nöjer sig i stället med att vårda sina sjuka i hemmet eller i fattighus,
till stor skada åtminstone för alla akuta fall och till stort besvär
och men för de sjukas anhöriga och andra deras vårdare. Detta förhållande
belyses genom en jämförelse mellan tillgängliga exspektanssiffror
och siffror, som angifva antalet i enskilda hus och fattighus
vårdade sinnessjuka. Enligt medicinalstyrelsens senaste berättelse om
sinnessjukvården i riket uppgår sistnämnda antal till 7,810.
Nu är det långtifrån min mening att önska, att samtliga sinnessjuka
skola vårdas å hospital eller asyl. En stor del af dessa kunna
helt visst vårdas åtminstone billigare i sina hem eller annorstädes, men
det torde framgå åt det anförda, att staten ännu har stora skyldigheter
att uppfylla gentemot denna klass af olyckliga medmänniskor, i så
mycket högre grad olyckliga, som de ej kunna själfva blifva talesmän
för sina behof. Det torde häraf vara tydligt, att det är på tiden att
staten vidtager åtgärder för uppförande af ytterligare en statens anstalt
för sinnessjuka af minst samma storlek som den senast beslutade.
Emellertid måste ju staten se till, att fullgörandet af de berättigade
kraf, soro i detta hänseende kunna ställas på densamma, kräfva så
rimliga kostnader som möjligt. Det är en känd sak, att en dylik anstalt
ställer sig billigare i anläggning och drift per patient räknadt,
ju större antal sjuka den är afsedd för. Jag har därför tänkt mig att
jämsides med att staten bygger nya hospital, där sådant befinnes behöfligt
och lämpligt, det borde tagas i öfvervägande, om inte genom en utvidgning
af redan befintliga hospital, behöfliga platser skulle kunna beredas
mot mindre pekuniära uppoffringar.
I rågan om hvilka dessa anstalter äro, som skulle härför lämpa sig
och i hvilken grad en utvidgning i hvarje fall vore ändamålsenlig, kan
endast besvaras efter förutgående utredning.»
I en jämväl inom Första kammaren väckt motion (nr 69) har vidare
herr F. Berglund föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung].
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta undersöka lämpligheten af
en omläggning och centralisering af döfstummeinstituten i syfte att
därigenom kunna bereda upptagningsanstalter och bereda hospitalsvård
för vissa slag .af sinnessjuka; eller om detta icke befunnes lämpligt,
Kungl. Maj:t ville skyndsamligen för Riksdagen framlägga förslag för
ett bättre tillgodoseende af de sinnessjukas upptagning och hospitalsvård.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Motionen är i öfrigt af följande lydelse:
»Den 15 sistlidne oktober lågo tre tusen femhundra åttiofem (3,585)
ansökningar inne å samtliga våra hospital för ett lika stort antal sinnessjuka,
hvilkas målsmän eller anförvanter under längre eller kortare
tid från nämnda datum få förbida den dag, då deras sjuka kunna erhålla
den sakkunniga vård, som icke annorstädes utan en oerhörd kostnad
kan beredas dem. Och att de äro snart räknade, Indika för privat
sakkunnig vård kunna betala stora summor årligen för sina sjuka, är
påtagligt. De flesta af dessa 3,585 sjuka måste hysa i sina hem eller
inackorderas på lasaretten, i försörjningsinrättningar eller i hem på sådana
orter, där befolkningen genom mångårig vana vunnit en viss
färdighet att kunna omhänderhafva dem. Lasaretts vården blir näst
hospitalsvården den billigaste och bästa ehuru icke sakkunnig.
Inackorderingem hos privata vårdare blir däremot för många i
längden allt för betungande, helst för de sjuka som kanske få vänta i
fyra, fem år, innan den sökta hospitalsplatsen för dem blir. tillgänglig.
De flesta sinnessjuka måste således under de vidrigaste omständigheter
hållas i hemmen. Själfmord, mordbrand, dråp,, snusk,
osäkerhet till lif och egendom är oftast ordningen för dagen i de tusenden
hem, hvarest dessa sinnessjukdomens arma offer i brist på sakkunnig
hospitalsvård måste utstå sina lidanden.
1° sin förtviflan nödgas den sjukes omgifning icke så sällan .tillgripa
för utomstående rent af upprörande medel för att få någon lindring
i det högst ansträngande arbetet med den sjukes oupphörliga bevakning.
Denna behandling synes hård och det är den också, men den
torde mera sällan kunna få anses såsom beroende på omgifningens
känslolöshet'' för den sjuke, utan snarare som en af omständigheterna
framtvingad åtgärd till underlättnad af den sjukes utarmade bevakning.
Af allt detta framgår, att äfven alla den sinnessjukas anhöriga äro
utsatta för ett outsägligt betryck och lidande, hvilket ytterligare förvärras
under väntan på den sökta hospitalsvården. Det torde ej vara
öfverdrifvet om man antager, att cirka 100,000 medborgare i vårt land
tyst bära på en den djupaste och mest nedbrytande sorg däröfver, att
någon dem närstående är sinnessjuk. Och det är konstateradt, att
denna deras sorg i många fall öfvergått till sinnessjukdom.
Då till allt det anförda kommer, att bristen på tillräckligt antal
hospital, hvilka kunde stå redo att genast emottaga de sinnessjuka., förorsakar
oss en årlig stor nationalförlust, så tycks det vara hög tid på
att med första söka afhjälpa denna brist. Vårt folk borde vakna upp
för nödvändigheten af de sinnessjukas lämpliga vård på tidsenliga hos
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
45
pital, liksom det med rätta tagit sig an djuren i form af djurskyddsföreningar
och dylikt.
Men hvad skulle »föreningar för de sinnessjukas nöjaktiga och
mänskliga behandling» ha att säga därom, att flera tusen af våra sinnessjuka
lämnas utan den för dem så ytterst trängande hospitalsvården?
Nöden är förfärande stor såväl för dessa sjuka, som för deras närmaste.
Ja, den är tyngre för det stora antalet af våra medborgare,
hvilka fått på sin lott att bära den, som de nästan tvingas af omständigheterna
att tyst behålla den för sig själfva som en skam, hvilken
de ej vilja yppa. Och det är icke sällan våra mest begåfvade och lofvande
medborgare af båda könen, som blifva denna sjukdomens offer.
Det är högeligen af nöden, att samhället oförtöfvadt vaknar upp och
verksamt understöder våra medicinska myndigheter, hvilka jämte Kungl.
Maj:t under de senast gångna åren ådagalagt ett i många afseenden
berömligt intresse för en humaniserad och ändamålsenlig sinnessjukvård.
Ty fortfarande återstår ofantligt mycket att göra för icke blott hospitalsvårdens
utvidgning utan ock dess förbättring.
Bristen på lämpliga mottagningsanstalter för sinnessjuka ödelägger
månget själslif, som annars kunde ha räddats, och gör den olycka, som
i denna form drabbat tusentals svenska hem, än svårare att bära. Saken
är ur både humanitär och ekonomisk synpunkt så viktig, att det är hög
tid fästa uppmärksamheten på ett missförhållande, som mången kanske
knappast märkt, därför att det ej personligen berört honom.
Om någon begått ett urbota brott, så blir han snarast möjligt
omhändertagen af samhället, som sörjer icke blott för hans transport
till förvaringsanstalten, utan äfven för att både hans andliga och timliga
behof på ett nöjaktigt sätt tillgodoses. För den sinnessjuke finnes
däremot ingenting gratis att tillgå, såframt han ej är fullkomligt medellös,
och äfven i sådant fall är det vanligen vida sämre ställdt för
honom än för brottslingen.
Innan det kan bli tal om den något bemedlade sinnessjukes intagande
på hospital, måste läkarebetyg för honom utlösas och borgen
ställas för hans vård. I afvaktan på att ett ledigt rum skall uppstå få
de anhöriga för stora kostnader och med mycket personligt besvär
bereda honom enskild vård i eller utom hemmet, där han dock alltid
utgör eu fara för sin omgifning. När så efter många års plågsam
väntan den sjuke ändtligen kan intagas på ett hospital, måste resan
för honom betalas med dubbel biljett, hvartill kommer resekostnad fölen
å två skötare, och afgiften till hospitalet måste betalas förskottsvis.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Och det värsta af allt är, att det efter de många årens väntan
ofta är för sent att åstadkomma någon bättring i den sjukes tillstånd.
Det påstås af fackmän, att eu stor procent af alla sinnessjuka, som
aldrig bli återställda till sin hälsa, kunnat bli det, om de genast vid
sjukdomens utbrott kommit under sakkunnig vård på hospital.
Man kan icke vid en jämförelse mellan det sätt, hvarpå samhället
vårdar sig om brottslingar och om sinnessjuka, komma ifrån det faktum,
att de förra och deras anhöriga äro långt gynnsammare ställda än de
senare.
Den plikt, som härvid åligger samhället, ligger i öppen dag och
kan ej frånkommas genom en hänvisning till de stora kostnader, som
en reform skulle medföra. Kostnaderna blifva, som det nu är, betydligt
större, men falla till väsentlig del som ett extra straff på den af
olyckan drabbade och hans anförvanter. I vissa fall kunna dessa vara
så situerade, att de förmå bära den och likväl kan det sättas i fråga,
om det öfverensstämmer med grundsatsen om rättvis fördelning af de
ekonomiska bördorna att lägga dem ensamt på enskildas skuldror.
Men i regel äro dessa utgifter, som gå till tusentals kronor per år,
ekonomiskt ruinerande för de familjer, som däraf träffas.
I tidningspressen, där denna fråga diskuterats på senare tid, har
ett förslag framkommit, som synes beaktansvärdt, för att afhjälpa de
mest trängande behofven, nämligen att genom en omläggning och centralisering
af de nuvarande döfstummeinstituten, hvilka icke på långt
när äro fullt upptagna, använda dem som upptagningsanstalter för
sinnessjuka.
Genom en omläggning och centralisering skulle ett par, tre af
dessa institut bli lediga och kunna användas för andra ändamål. Det
ligger så nära till hands att tänka sig dem som upptagningsanstalter
för vissa slag af sinnessjuka, ifall de icke lämpligen kunde ombildas
till verkliga hospital. Härigenom skulle måhända utan stor extrakostnad
eu ''icke oväsentlig utvidgning af den sakkunniga sinnessjukvården
kunna åstadkommas.
Ett par framstående fackmän hafva i anledning af denna fråga
gjort några uttalanden, som jag här efter tidningarna refererar.
Så meddelas, att de nyuppförda hospitalen i Säter och Västervik,
hvilka rymma 800 patienter hvardera, torde bli klara på nyåret. Vidare
har Riksdagen beviljat anslag till ett hospital i Östersund, afsedt för
560 patienter och ämnadt att vara färdigt vid slutet af 1914. Dessutom
har beslutats att uppföra en anstalt i Strängnäs för 800 patienter.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
47
Härtill har dock ännu icke beviljats medel, enär byggnadsförslag ej
föreligger. " ‘ ° J
Den framställning om nya åtgärder från statens sida, som nyligen
gjorts af Svenska fattigvårdsförbundet, har remitterats till medicinalstyrelsen
för yttrande, hvithet emellertid ännu ej afgifvits.
Den i pressen ifrågasatta åtgärden att, efter döfstummeundervisningens
koncentrering till ett mindre antal platser, använda de byggnader,
som därigenom blefve lediga, i sinnessjukvårdens tjänst, torde
väl stöta på vissa svårigheter. Först och främst därför, att döfstumskolorna
ägas af flere olika landsting, hvarför det nog icke blefve så
lätt att ordna den ekonomiska sidan af saken.
Föreståndaren för det stora döfstuminstitutet Manilla utanför Stockholm,
har äfven tillfrågats om ofvannämnda förslag, flan instämde i
uttalandet angående landstingens ställning till döfstumskolorna, men
trodde, att den sidan af saken nog skulle låta ordna sig, om den på
allvar toges upp. Med hänsyn till döfstumundervisningen är landet nu
indeladt i sju distrikt med hvar sin skola. Antalet döfstumma har på
sista tiden aftagit, sa att i vissa skolor föga mer än hälften af utrymmet
är upptaget, nämligen i dåde, Örebro, Växjö och Lund. Man
skulle kunna tänka sig att indraga skolorna i Grålle och Wäxjö, hvilka
ha plats för 300 elever utom lärosalar och dylikt, som kanske ej behöfdes
vid sinnessjukvård.
Af. dessa uttalanden framgår, att fackmännen ej ställa sig afvisande
till tanken att inrätta ett eller flere af döfstuminstituten till upptagningsanstalter
för sinnessjuka, och att svårigheten hufvudsakligen
skulle bestå i ordnandet af landstingens ställning till döfstumskolorna,
något som dock ej torde vara oöfvervinnerligt.
Framför allt står dock det faktum klart, att eu ofantlig brist råder
i vård och tillsyn af dessa, i ordets fulla bemärkelse, samhällets olycksbarn.))
Den af medicinalstyrelsen under år 1902 uppgjorda planen förordnande
af sinnessjukvarden i riket innefattade dels utvidgning af
hospitalen i Kristinehamn och Piteå, dels uppförande af nya sinnessjukvårdsanstalter
i Dalarne, i Småland, i Norrland samt i mellersta
Sverige..
De sålunda föreslagna utvidgningarna äro verkställda och af föreslagna
nyanläggningar äro sådana utförda vid Säter och Västervik,
under det att beslutade anläggningar vid Östersund och Strängnäs ännu
ej nått sin fullbordan.
Utskottets
yttrande.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Emellertid har erfarenheten gifvit vid handen, att de sålunda utförda
och beslutade anläggningarna ej äro tillräckliga för att råda bot
på de svåra missförhållanden i fråga om möjlighet att förhjälpa sinnessjuka
till erhållande af erforderlig hospitalsvård, hvilka äro rådande i
landet, hvarför det synes utskottet nödvändigt, att ytterligare åtgärder
vidtagas för desammas aflöpande. Vid sådant förhållande har utskottet
gifvetvis funnit de af motionärerna i sådant syfte gjorda framställningar
behjärtansvärda, och biträder utskottet hvad af motionärerna
anförts i fråga om nödvändigheten att åvägabringa en utredning i dylikt
afseende.
Hvad af herr Berglund anförts om att genom omläggning och
centralisering af döfstuminstituten samt omändring af vissa sådana till
upptagningsanstalter för sinnessjuka bereda ökad möjlighet till sinnessjukvård,
har utskottet emellertid icke ansett sig kunna biträda, då
utskottet dels håller före, att afsevärd svårighet skulle möta .för en
sådan omändring, dels ej är öfvertygadt, att hvad af motionären
föreslagits skulle innebära en i ekonomiskt afseende lycklig lösning af
frågan. . .
Däremot har utskottet funnit, hvad herr Almer i sm motion anfört
beträffande möjligheten att genom utvidgning af redan befintliga hospital
söka bereda ökad vård åt sinnessjuka värdt allt beaktande.^
Utskottet, som fäst sin uppmärksamhet därvid, att åtskilliga af
hospitalen i riket t. ex. Piteå, Växjö och Göteborg lämpligen lära kunna
utvidgas, håller nämligen före, att vid en utredning i ämnet borde
tillses, huruvida icke genom en dylik utvidgning af några af de förefintligt
sinnessjukvårdsanstalterna beliofvet af ökad kospitalsvaid skulle
kunna snabbare och på ett mera nöjaktigt sätt tillgodoses.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af herrar Alm ers och
Berglunds förenämnda motioner, må i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt
täcktes föranstalta om utredning i fråga om erforderliga
åtgärder för tillgodoseende af behofvet af ökad
sinnessjukvård i riket, därvid äfven bör tagas i öfvervägande,
huruvida ändamålet må kunna vinnas genom
utvidgning af vissa bland nu befintliga vårdanstalter
för sinnessjuka.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
49
40:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt
35 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1910—1912 ägt rum, på extra stat för år 1913 anvisa
ett förslagsanslag af 15,000 kronor att enligt
därom af Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser användas
till bekostande af behandling enligt den s. k.
ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen )>lupus vulgaris»
behäftade personer från landsorten, under villkor att
genom bidrag från vederbörande landsting eller kommuner
eller annorledes bestrides det belopp, som
erfordras för patientens resa fram och åter mellan
hemorten och den anstalt, där behandlingen äger rum,
äfvensom för hans underhåll, så länge behandlingen
varar.
41:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och
under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 89 och 90 blifvit
i ärendet anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till upprätthållande af verksamheten
vid de genom medel ur Konung Oscar II:s
jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna på extra
stat för år 1913 anvisa ett belopp af 200,000 kronor
att användas i enlighet med af Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.
42:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 90—92, anförts,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1909—1912 ägt rum,
a) till bidrag för uppförande eller inrättande af
tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor,
tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år 1913
anvisa ett belopp af 400,000 kronor;
b) besluta, att i afseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande af statsbidrag från berörda anslag
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 höft (Nr G.) 7
Behandling af
medellösa lupuspatienter.
[35.]
Folksanato
rierna.
[36.]
Anslag till
uppförande
eller inrättande
af tuberkulossjukvårdsanstalter.
[37.]
50
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Anslag till
driftkostnader
vid tuberkulossjukvårdsanstalter.
[38.]
skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse den 30 maj
1908, nr 195, bestämts beträffande anslag för år 1909;
c) medgifva, att, därest af Riksdagen till ifrågavarande
ändamål förut beviljade belopp icke blifva
till fullo tagna i anspråk de år, hvarför de anvisats,
återstoden må för ett annat år för ändamålet disponeras;
samt
d) medgifva, att jord, som står under kronans
omedelbara disposition eller tillhör någon af de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon af de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke
upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond,
stuterierna eller Vadstena krigsmanshu sfond, må, efter
af Ivungl. Maj:t i hvarje särskild!, fall verkställd pröfning,
utan särskild ersättning till kronan på de villkor
i öfrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,
upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda
för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter.
43:o) Kungl. Maj:t har i 38 punkten af sjätte hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen dels att till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af
542,000 kronor, dels ock att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande statsanslag besluta,
att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröfvas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;
att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på
hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäknadt
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens
län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning i
förhållande till invånarantalet; och
att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser och villkor,
som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att stadga.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
51
I afseende å den i ärendet lämnade utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 93—97.
Då, på sätt af utredningen i ärendet framgår, behofvet af ifrågavarande
anslag får anses såsom en följd af Riksdagens beslut om beviljande
af anslag till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter
samt utskottet icke funnit anledning till anmärkning
emot vare sig grunderna för beräkningen af anslagets belopp
eller de för bidrag från anslaget föreslagna villkor, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må
a) till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
på extra stat för år 1913 anvisa ett
förslagsanslag af 542,000 kronor;
b) i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande
af ifrågavarande statsanslag besluta:
l:o) att statsbidrag må utgå allenast till sådan
anstalt, som pröfvas vara på tillfredsställande sätt
anordnad och där afgiften för vårdplats i allmän sjuksal
för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1
krona för dag;
2:o) att statsbidraget må bestämmas till högst
50 öre för dag och patient, för hvilken afgiften ej är
högre än 1 krona om dagen, dock med den inskränkning
att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,
häri dock ej inberäknadt antalet sjukplatser
å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands
och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för
hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande till
invånarantalet; och
3:o) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de
bestämmelser och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga.
Utskottets
yttrande.
52
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Stipendier för
utbildning af
tuberkulosläkare.
[39.]
Behandling af
vanföra efter
1911 års barnförlamningsepidemi.
[40.]
Skematisk förteckning
och
beskrifning
öfver Sveriges
vattenfall.
[41.]
44:o) Då utskottet icke käft något att erinra mot hvad Kung!
Maj:t uti punkt 39 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 bevilja
ett anslag af 2,700 kronor att användas till
stipendier för läkare, som genomgå utbildning skurser i
tuberkulossjukvård.
45:o) Kung! Maj:t har i punkt 40 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att dels på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag
af 75,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
meddelar, användas till bekostande af provisoriska sjukvärdsanstalter vid
Säters och Västerviks hospital under tiden från och med mars till och
med december månad år 1912 för personer, som till följd af barnförlamning
under 1911 års epidemi lida af vanförhet under villkor att
genom bidrag från vederbörande landsting eller kommuner eller annorledes
bestrides det belopp, som erfordras för patientens resa fram och
åter mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen äger rum, dels
ock medgifva, att Kungl. Maj:t må förskottsvis redan under år 1912 af
tillgängliga medel utanordna beloppet.
I anledning af denna framställning har utskottet förut under innevarande
riksdag afgifvit särskildt utlåtande och Riksdagen fattat beslut,
hvilket utskottet skolat här
anteckna.
V attenfallsstyrelsen.
46:o) Under punkt 41 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af
27,000 kronor att ställas till Kung]. Maj:ts förfogande för verkställande
af undersökningar och arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning
och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Kung!. Maj:t förut fastställda planen.
Utskottet får, under hänvisning till hvad departementschefen till
nämnda statsrådsprotokoll, sid. 104—108, i detta ärende anfört, hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 anvisa
ett belopp af 27,000 kronor, att ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande för verkställande af undersökningar
och arbeten för åstadkommande af en skematisk för
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
53
teckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af Kungl. Maj:t
förut fastställda planen.
Riksförsäkringsanstalten.
47:o) Under punkt 42 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- Anslag för
slagit Riksdagen att för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens lande^friks
1913
bevilja ett förslagsanslag af försäkrings
anstaltens
verksamhet.
extra stat för år
verksamhet pa
154,000 kronor
Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i
detta afseende föreslagit, får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet
sid. 108—113 i ärendet innehåller, hemställa,
[42.]
att Riksdagen må för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet på extra stat för år 1913
bevilja ett förslagsanslag af 154,000 kronor.
48:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t under punkt 43 af Ersättning till
denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa, ken^^des»
deltagande i
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 an- pk3forsak
.
ö r'' „ nngsanatal
visa
ett förslagsanslag af 20,000 kronor att användas tens förvaittill
ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med mng''
uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten. [43-]
49:o) I en inom Andra kammaren väckt motion, n:r 85, har herr Motion ang.
C. L. Olausson hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. fi.skareB förMaj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning ro- ^dödsfall01
rande anordnande genom riksförsäkringsanstalten af eu för fiskare
afsedd försäkring, som i händelse af dödsfall af annan orsak än som
angifves i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908 angående eu särskild
för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall,
berättigar den försäkrades efterlefvande till ersättning i enlighet med
de grunder, som i nämnda kungörelse angifvas, samt därefter till Riksdagen
inkomma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen må gifva
anledning.
Beträffande hvad motionären anfört till stöd för sin framställning
får utskottet hänvisa till motionen.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
Anslag till
statens biografbyrå.
[44.]
Ehuruväl utskottet ej vill förneka, att utöfvarna af fiskaryrket i
förhållande till andra näringsidkare intaga en särställning, som i viss
man kan föranleda kraf på undantagsbestämmelser, har utskottet dock
icke ansett sig kunna biträda den af motionären gjorda framställningen.
Utskottet håller nämligen före, att fiskarebefolkningens berättigade
intressen i angifna hänseende blifvit vederbörligen tillgodosedda genom
den år 1908 inrättade, särskildt för fiskare afsedda försäkringen mot
skada till följd af olycksfall med den ändring i grunderna för nämnda
försäkring som beslutades af 1911 års Riksdag.
Att på sätt af motionären ifrågasatts ännu ytterligare utsträcka
dessa till förmån för idkarna af fiskaryrket införda undantagsbestämmelser
i fråga om olycksfallsförsäkring att gälla äfven försäkring mot
dödsfall af annan orsak än olycksfall, har vid sådant förhållande icke
synts utskottet tillrådligt; och detta så mycket mindre, som utskottet
ej är öfvertygadt om, att icke jämväl från något annat håll bland yrkesidkarna
skulle kunna göras gällande enahanda kraf, för hvilka skulle
kunna åberopas lika goda skäl, som de till förmån för fiskeriidkarnas
intressen anförda.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att herr Olaussons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Statens biografbyrå.
50:o) Under punkt 44 af sjätte kufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till bestridande af utgifterna för statens biografbyrå
på extra stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 23,000
kronor att utgå i första hand af inflytande afgifter för granskning af
biografbilder.
Beträffande den i ärendet af departementschefen lämnade utredningen
får utskottet hänvisa till hvad statsrådsprotokollet å sid. 113—
115 innehåller.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot den gjorda framställningen,
hemställer,
att Riksdagen må till bestridande af utgifterna för
statens biografbyrå på extra stat för år 1913 anvisa
ett förslagsanslag af 23,000 kronor att utgå i första
hand af inflytande afgifter för granskning af biografbilder.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
55
Diverse anslag.
51:o) Under punkt 45 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöfverföring för år 1913 tills vidare
beräkna ett anslag på extra stat af 26,200 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
52:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt
46 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, i likhet med hvad under en
följd af år ägt rum, på extra stat för år 1913 anvisa
ett förslagsanslag af 25,000 kronor att ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande och användas till ersättning åt förlikningsman
för medling i arbetstvister.
53:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i och för befrämjande
och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket i
enlighet med de af Riksdagen tidigare godkända grunder på extra stat
för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 40,000 kronor.
Beträffande den utredning, som ligger till grund för ifrågavarande
förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 116
och 117.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för år 1913 på extra stat anvisa
ett förslagsanslag af 40,000 kronor i ‘och för
befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen
i riket i enlighet med de af Riksdagen
tidigare godkända grunder.
Anordnande
af inspektion
öfver elektriska
anläggningar
för
belysning
eller arbetsöfverföring.
[45.]
Medling i
arbetstvister.
[46.]
Understödjande
af den
offentliga
arbetsförmedlingen.
[47.]
56
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Kostnadsfria
eller billiga
resor för arbetssökande.
54:o) I en inom Andra kammaren af herr V. Rydén väckt motion
(nr 73) har föreslagits att Riksdagen måtte anvisa ett förslagsanslag af
högst 10,000 kronor att, enligt grunder Kungl. Maj:t finner lämpligt
föreskrifva, användas för åtgärder till beredande af billiga eller kostnadsfria
resor åt medellösa arbetare, som genom Sveriges offentliga
arbetsförmedling anvisats plats å annan ort.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande.
»Vid 1909 års riksdag tillät jag mig hemställa om åtgärder för att
bereda kostnadsfria eller åtminstone billiga resor för sådana arbetssökande,
som genom Sveriges offentliga arbetsförmedling erhållit arbetsanvisning
på annan ort (motion i Andra kammaren nr 183). Denna
framställning föranleddes af de erfarenheter, som man inom den offentliga
arbetsförmedlingen vunnit rörande svårigheterna för medellösa
arbetssökande att komma i åtnjutande af anställning på mera aflägsna
arbetsplatser. Vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna tillämpas
visserligen den otvifvelaktigt riktiga principen, att omsättningen af
arbetskraft såsom regel skall ske inom orten, så att ej onödiga omplaceringar
och vandringar af arbetarne skola förekomma. Det ligger
ock i sakens natur, att ej alla slag af anställning kunna vara af det
värde, att det blir ekonomiskt lönande att belasta dem med några
större resekostnader. I allmänhet får man sålunda förutsätta, att den
långt öfvervägande förmedlingsverksamheten kommer att omfatta arbetsställen
och arbetskraft inom den egna orten. Men lika naturligt är,
att alltid en viss cirkulation af arbetskraften måste förekomma öfver
vidare områden. Erfarenheten bekräftar ock, att tillgången och efterfrågan
på arbetskraft icke allestädes och vid alla tider ungefär motsvara
hvarandra utan att en utjämning måste äga rum. Denna för
näringslifvet lika mycket som för arbetstagare betydelsefulla utjämning
är den offentliga arbetsförmedlingen särskild skickad att betjäna. Det
har nämligen efter hand utbildat sig ett systematiskt ordnadt samarbete
mellan alla offentliga anstalter i landet, genom hvilket den
lediga arbetskraften kan fördelas just till de orter, där behofvet af
sådan föreligger. Genom utbyte af s. k. vakanslistor för de särskilda
anstalterna och genom den s. k. riksvakanslistan, hvilken redovisar
den öfverflödiga arbetskraften eller de mera svårbesatta platserna för
samtliga anstalter, har numera organiserats en ständig rapportverksamhet
till ledning för ett utbyte af arbetskraft öfver hela landet. I icke
ringa mån lärer ock sådant, utbyte mellan de olika anstalterna äga rum
till tydligt gagn för arbetsgifvarne, de arbetssökande och följaktligen
för näringslifvet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
57
Denna s. k. interlokala förmedlingsverksamhet stöter emellertid på
det synnerligen svåra hindret, att i vårt vidsträckta och glest befolkade
land afstånden och följaktligen resekostnaderna ofta blifva synnerligen
betungande. I åtskilliga fall finna arbetsgifvarne med sin fördel förenligt
att förskottera respenningar, i många fall äga arbetarna själfva
besparingar, som kunna tillgripas för ändamålet. Men de fall lära,
enligt hvad jag inhämtat, vara talrika, då arbetaren har tillfälle att få
anställning, men af brist på medel till resan ej kan komma i åtnjutande
af densamma.
I min ofvan åberopade motion vid 1909 års riksdag har jag närmare
belyst sådana fall samt meddelat en serie uttalanden i ämnet af
föreståndarne för åtskilliga offentliga anstalter. Jag tillåter mig därför
här hänvisa till berörda framställning, i hvilken jämväl belystes de anordningar,
som i andra länder vidtagits för att afhjälpa den påpekade
svårigheten.
Det framgår däraf, att man i utlandet flerstädes genomfört sådana
åtgärder att resekostnaderna för arbetssökande, som anvisats plats å
annan ort genom offentlig arbetsförmedlingsanstalt, ställa sig mycket
låga. Och då dylika anordningar ansetts böra ifrågakomma i länder
med tätare befolkning och billigare kommunikationsförhållanden än hos
oss, så synes det så mycket mer påkalladt att göra något åt saken
äfven i vårt land.
Frågan har ock varit föremål för synnerligt intresse vid de konferenser
som åren 1906, 1907 och 1909 inom kommersksllegium hållits
med representanter för den offentliga arbetsförmedlingen. I protokollet
från den sistnämnda konferensen återfinnes härom följande redogörelse:
»Enär lämplig anordning för underlättande af arbetssökandes resor
— i och för utjämnande af en ojämn tillgång på arbetskraft samt för
motarbetande af arbetslöshet — i viss mån kunde befinnas erforderlig
att vidtagas i samband med den offentliga arbetsförmedlingen, framhölls
från flera håll, att det kunde vara på sin plats, att staten jämväl härtill
lämnade något bidrag. Härvid erinrades också, hurusom Kungl.
Maj: t den 4 december 1908 i cirkulär till samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande
uppmanat dessa myndigheter att påpeka för vederbörande,
att det borde ligga i kommunernas eget intresse att ställa medel
till arbetsförmedlingsanstalters förfogande att användas såsom reselån
eller bidrag till resekostnader för arbetslösa, som fått sig arbete anvisadt
å annan ort.
I anslutning till nämnda cirkulärskrifvelse uttalade sig jämväl konferensen
för lämpligheten däraf att, därest dylika anordningar vidtoges
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.) 8
58
Statsutskottets Utlåtande Nr 6.
af vederbörande landsting eller kommun, dessa myndigheter borde beredas
ersättning af statsmedel till exempelvis hälften af kostnaden härför,
sedan dock af kommerskollegium pröfvats lämpligheten af de vidtagna
anordningarna och de meddelade reseunderstöden.
Härjämte torde böra anmärkas, att man vid diskussionen angående
denna fråga framhöll, att till den arbetssökande, som fått sig plats anvisad
å annan ort, icke borde öfverlämnas ett kontant penningbelopp
för lösande af biljett o. d., utan att han i stället borde förses med en
af arbetsförmedlingen utfärdad rekvisitionssedel, vid hvars företeende
biljett till honom utlämnades; och uttalade sig konferensen jämväl för,
att kung!, kommerskollegium ville hos kungl. järnvägsstyrelsen utverka,
att eu sådan anordning, på sätt flerstädes i utlandet redan skett, blefve
möjliggjord äfven i Sverige.
Med afseende å resebidrag framhölls äfven med styrka, att sådant
på inga villkor finge lämnas för det fall, att anställning kunde anvisas
på den egna orten.»
I min förut åberopade motion anhöll jag, att Riksdagen ville besluta
skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i frågan.
Framställningen tillstyrktes af det tillfälliga utskott, till hvars behandling
den hänvisades, samt bifölls af Andra kammaren. Äfven Första
O T ....
kammarens vederbörande tillfälliga utskott ställde sig i princip sympatiskt
gent emot motionens syfte, men ansåg lämpligast afvakta de framställningar,
som i frågan kunde ifrågakomma från kommerskollegium.
Kammaren godkände ock sitt utskotts uppfattning, till följd hvaraf sålunda
intet positivt resultat denna gång ernåddes.
Den principiella anslutning till tanken på att underlätta arbetssökandes
resor för tillträdande af anställning, som kunde konstateras från
båda kamrarnas sida, är i och för sig anledning nog att åter upptaga
frågan. Ytterligare skäl härtill synes mig ligga däri, att Riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag numera på ett annat område fattat beslut, som
torde kunna gifva viss ledning för nu föreliggande frågas lösning.
I statsverkspropositionen till 1911 års riksdag hade Kungl. Maj:t under
8 hufvudtiteln hemställt om ett särskildt förslagsanslag för understödjande
af folkskolebarns ferie- och studieresor. Förslaget innebar, att
resekostnaderna å statens järnvägar skulle förbilligas, icke på sådant
sätt att statens järnvägar skulle tillskyndas minskad inkomst för sådana
resor, utan så att eu del af kostnaden skulle bestridas af det begärda
anslaget. Denna framställning godkändes af Riksdagen, hvadan för
innevarande år medel finnas disponibla för ändamålet.
Statsutskottets utlåtande Nr G.
59
Denna sträfvan att söka befrämja folkskolebarnens ferie- och studieresor
är obestridligen mycket prisvärd och nyttig. Ty därigenom stärkes
deras fysiska förmåga och höjes deras andliga lifskraft till gagn för dem
själfva och för deras blifvande verksamhet till samhällets gagn. Men
föga mindre angeläget synes det mig vara, att samhället stödjer de vuxnes
sträfvan att finna arbete, särskildt då detta kan ske med så enkla medel
och för så ringa kostnad, som här torde komma i fråga. Någon närmare
kostnadsberäkning kan visserligen icke nu lämnas och torde öfver
hufvud vara svår att prestera. Men någon sådan lärer icke heller erfordras,
därest lämpliga bestämmelser meddelas för ett blifvande anslags
användning. Den säkraste garantien för att icke anslaget blefve alltför
hårdt anlitadt, skulle onekligen ligga däri, att medel ställas till
resp. anstalters förfogande mot villkor att de själfva i hvarje fall äfven
lämna visst bidrag. Jag vill i sådant afseende föreslå, att af statsmedel
må utgå dubbelt så mycket, som anstalt själf vill lämna såsom
bidrag till täckande af resekostnad för arbetare som å annan ort af anstalten
anvisats arbete. Därest på detta sätt statsbidrags utgående i
hvarje fall göres beroende af att anstalt själf tillskjuter medel, så synes
all nödig trygghet föreligga för, att icke statsmedel i onödan skola användas.
I sådant fall torde ett förslagsanslag å 10,000 kronor — enligt
hvad jag från sakkunnigt håll inhämtat — visa sig fullt tillräckligt,
åtminstone till en början.
Närmare föreskrifter för medlens användning samt för nödig kontroll
m. m. torde kunna utfärdas af Kungl. Maj:t i samband med öfriga
bestämmelser ang. statsbidrag till den offentliga arbetsförmedlingen.))
Det med motionen afsedda syfte att genom underlättande af medellösa
arbetssökandes resor till af arbetsförmedlingsanstalt anvisad plats
bidraga till främjandet af den offentliga arbetsförmedlingens gagneliga
verksamhet, synes utskottet beaktansvärdt, och har utskottet ansett goda
skäl föreligga för att statsmakterna ställa medel till anstalternas förfogande
för ernående af detta syfte.
En god garanti för att till sådant ändamål anvisade statsmedel
blifva med vederbörlig omsikt disponerade och ej i onödan använda,
synes utskottet vinnas, därest, såsom af motionären föreslagits, medlen
ifråga ställas till anstalternas förfogande, endast under villkor att anstalterna
själfva också lämna visst bidrag, hvilket dock af utskottet
ansetts höra bestämmas, ej, såsom af motionären ifrågasatts, till hälften
af statsbidragets belopp, utan till samma belopp som statsbidraget.
Utskottets
yttrande.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Anslag till
nationalföreningen
mot emigrationen.
[48.]
Resestipendier
åt
tjänstemän
vid den civila
förvaltningen.
[49.]
Därjämte vill emellertid utskottet såsom sin mening uttala, att de
kostnader, som arbetsförmedlingsanstalterna få vidkännas för beredande
af reshjälp åt arbetssökande, böra betraktas såsom af anstalterna
gjorda förskott att af vederbörande arbetsgifvare eller arbetare återbära,
ocb att anvisade statsmedel skola användas endast, då sådan återbäring
uteblifver.
Mot det föreslagna anslagets storlek, högst 10,000 kronor, har utskottet
intet att erinra.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, i anledning af herr Rydéns förevarande
motion, må på extra stat för år 1913 anvisa
ett förslagsanslag af högst 10,000 kronor att, enligt
grunder, som Kung! Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva,
ställas till förfogande af Sveriges offentliga
arbetsförmedling till täckande af viss del af de utgifter
arbetsförmedlingen nödgas vidkännas för förskottering
af resekostnader för medellösa arbetssökande, som
af arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort.
55:o) Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen att för understödjande
af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet på extra stat för
år 1913 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 117—122 i statsrådsprotokollet.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren
1910—1912 ägt rum, för understödjande af nationalföreningens
mot emigrationen verksamhet på extra stat
för år 1913 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.
56:o) Kungl. Maj:t har i punkt 49 föreslagit Riksdagen att till
resestipendier för civila tjänstemän vid statsdepartementen förutom utrikesdepartementet
äfvensom vid de centrala ämbetsverken och landsstaten,
under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1913 ett belopp af 6,000
kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 122—126.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
61
Då utskottet är af den mening, att, därest det skulle anses att
något område af statsförvaltningen i ett främmande land borde göras till
föremål för studier från svenskt håll, Kungl. Maj:t icke lärer sakna
medel att föranstalta om, att sådana studier å ort och ställe företagas,
har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att bevilja det
under denna punkt begärda anslag.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
57:o) Under punkt 50 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, till täckande af vissa i statsrådsprotokollet omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, å extra stat för
år 1913 anvisa 589,350 kronor.
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj ds förevarande förslag,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till täckande af förenämnda
utaf statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, å extra
stat för år 1913 anvisa ett belopp af 589,350 kronor.
58:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt
51 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till beredande i enlighet med
de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13
januari 1912 angifna grunder af extra lönetillägg för
innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte i till
civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å
extra stat för år 1913 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 20,000 kronor.
59:o) I enlighet med Kung]. Maj ds under punkt 52 gjorda framställning,
och under åberopande af hvad utskottet uti punkten 8 af
detta utlåtande i ämnet anfört, hemställer utskottet,
att Riksdagen må till gäldande med 500 francs af
Sveriges bidrag för år 1912 till den ständiga internationella
föreningen för frågor rörande vägväsendet på extra
Ersättning
för af statskontoret
gjorda förskott.
[50.]
Extra lönetillägg.
[51.]
Anslag för
deltagande
i en internationell
ständig
förening
för frågor
rörande vägväsendet.
[52.]
62
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
stat för år 1913 anvisa ett förslagsanslag af 365
kronor, med rätt för Kung! Maj:t att förskottsvisredan
under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet.
60:o) I en inom Andra kammaren af herr N. E. Lindberg väckt motion
(nr 192) har föreslagits att Riksdagen måtte besluta att, för uppförande
af en lysprick eller annat därmed jämförligt sjömärke å det s. k. Lernacksgrundet
i Öresund söder om Limhamn, bevilja på extra stat för
1913 ett anslag af 2,500 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under innevarande år disponera nämnda belopp.
Beträffande de af motionären till stöd för förslaget anförda skäl
får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet, som begärt Konungens befallning till lotsstyrelsen att
afgifva yttrande öfver ifrågavarande motion, har med föranledande häraf
från denna styrelse mottagit nedan intagna skrifvelse i ämnet.
»Genom nådigt bref den 9 dennes har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
lotsstyrelsen att inkomma med yttrande öfver en berörda nådiga bref
bilagd i Riksdagens Andra kammare väckt motion om anslag för anbringande
af sjömärke å det s. k. Lernacksgrundet i Öresund; och får
lotsstyrelsen till åtlydnad häraf i underdånighet anföra följande.
Uti en till byråchefen för fiskeriärenden hos landtbruksstyrelsen
den 4 mars 1911 ställd skrift hade ordföranden i Limhamns fiskareförening
framhållit önskvärdheten häraf att vissa prickar i Flintrännan
ändrades, så att de blefve till mindre hinder för drifgarnsfisket, och
att en lysboj anordnades vid Lernacken. Sedan fiskeriintendenten i
södra distriktet till landtbruksstyrelsen inkommit med utredning rörande
dessa förhållanden, öfverlämnade nämnda styrelse med skrifvelse den
6 september 1911 till lotsstyrelsen såväl transumerad afskrift af förstberörda
skrifvelse som ock fiskeriintendentens yttrande för den åtgärd,
hvartill lotsstyrelsen kunde finna omständigheterna föranleda.
Uti häröfver den 15 sistlidna januari afgifvet yttrande anförde
lotskaptenen i Malmö rörande ifrågasatt utläggande af en lysboj vid
Lernacken att för underlättande af fiskebåtarnas passage under mörker
genom den ungefär 2 meter djupa och 60 å 70 meter breda rännan
emellan Lernacksrabbarna och Lernacken (Skälören) utläggande af en
lysboj vid östra kanten af nämnda rabbar eller västra kanten af Skälören
svårligen läte sig göra på grund af det ringa vattendjupet, variationerna
i vattenståndet och den sjöhäfning, som här förekommer, men
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
63
att en järnställning med fyrlykta kunde uppsättas på en af de västligaste
öfvervattenstenarne å Skälören, belägna ungefär 50 meter från rännans
östligaste kant, att denna säkerhetsanordning uteslutande erfordrades
för fiskarenas räkning och att ordföranden i Limhamns fiskareförening
förklarat, att fiskarena vore lika belåtna med en dylik anordning, som
ur andra synpunkter vore fördelaktigare än en lysboj.
Genom skrifvelse till lotskaptenen i Malmö den 23 nästlidna januari
meddelade lotsstyrelsen till vederbörandes kännedom bland annat, att
lotskaptenen ägde vidtaga af honom föreslagna ändringar och förbättringar
vid prickarnas tillverkning, så att prickarna blefve till mindre
hinder vid drifgarnsfisket och att, därest Limhamns fiskareförening
önskade på egen bekostnad anordna och underhålla en fyrlykta å järnställning
vid Skälören, föreningen ägde inkomma med ansökning härom
till lotsstyrelsen, som icke ansåge sig kunna af lotsverkets medel bekosta
en dylik anläggning, hvilken icke erfordrades för den allmänna
sjöfarten, och att anläggningskostnaden komme att uppgå till ungefär
2,500 kronor med losstagbar järnställning och ungefär 4,400 kronor
med fast järnställning .å betongkummel af 3 meters "höjd.
Enligt från lotskaptenen i Malmö erhållna upplysningar bortskymmes
skenet från Malmö yttre fyr i Lernacksrännan ej såsom i
motionen framhålles af utfyllningen utanför Limhamn utan af fabriksbyggnader
i Limhamn.
Äfven om skenet från nämnda fyr framdeles skulle komma att
skymmas af byggnader å utfyllningen utanför Limhamn, föreligger för
den allmänna sjöfarten intet behof af utläggande af en lysboj eller
anordnandet af en fyr vid den grunda rännan innanför Lernacksrabbarne.
Då den ifrågasatta fyranordningen således uteslutande erfordras för
fiskarenas räkning, anser lotsstyrelsen, att medel till densammas underhåll
icke böra utgå af fyr- och båkmedel. I sammanhang härmed anser
sig lotsstyrelsen böra erinra därom, att en stor mängd för fiskares räkning
anordnade fyrar, s. k. fiskefyrar, finnas vid rikets kuster, hvilka
fyrar bekostas och underhållas af fiskarena själfva, samt att ett bifall
till nu ifrågavarande. framställning säkerligen kommer att föranleda
liknande framställningar från många håll.
Stockholm den 20 februari 1912.
Underdånigst
Knut Cur man.
föredragande.
VILHELM LINDER.
Uno Grönvall.
Axel Hillfors.
E. O. Mellan.»
64
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
På grund af livad uti det af lotsstyrelsen sålunda afgifna yttrandet
anförts, har utskottet icke ansett sig böra förorda den af motionären
gjorda framställningen.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Lindbergs förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 mars 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva nar
Vantherrar
A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnzelius, grefve F.
Wachtmeister, O. Jonsson, A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve
F. O. L. Kling spor, H. F. Lamm, friherre C. IL Falkenberg, friherre
J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, A. Wiklund, H. Andersson
i Skifarp, F. W. Thorsson, P. Olsson, K. Starbäck, C. Persson, A. V.
Rydén, J. A. Sjö, E. A. Nilson, E. F. Hellberg och A. Anderson i
Råstock.
Reservationer:
vid punkten 6 (angående väckt motion om statsbidrag till aflöning
af barnmorska)
af herr E. F. Hellberg;
vid punkten 30 (angående väckt motion om anslag till enklare
vägar i Västerbottens läns öfre lappmark): • „ ..
af herrar A. G. L. Billing, S. H. Kvarnzelius, A. N. Halm, friherre
J. T. Gripenstedt, C. G. Ekman, A. Wiklund, F. W. Thorsson, K. V.
Rydén, E. F. Hellberg och A. Anderson i Råstock, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följ ande lydelse.
»Utskottet, som finner sig, efter den af motionärerna förebragta
utredning, böra tillstyrka, att Riksdagen, i likhet med hvad som agt
rum för hvart och ett af åren 1910, 1911 och 1912, må, till anläggande
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
65
af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark, äfven för år 1913
bevilja det af motionärerna begärda anslaget af 30,000 kronor, får alltså
hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1913 anvisa
ett anslag af 30,000 kronor att ställas till Kung!.
Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande
för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
12 januari 1909 angifna grunder, användas till anläggande
af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.
vid punkten 31 (angående provisorisk lönereglering för medicinalstyrelsen
m. m.)
mom. d) (angående vetenskapligt råd och medicinalrådsassistenter)
af herrar grefve F. Wachtmeister, H. F. Lamm, A. Ekman, K. Starbäck
och E. F. Hellberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen må
d) för bestridande af utgifterna för ett vetenskapligt
råd, vid medicinalstyrelsens sida samt för anställande af
två medicinalrådsassistenter på extra'' stat för år 1913
bevilja ett anslag af 17,650 kronor.
vid punkten 39 (angående motioner om ökad sinnessjukvård)
af herr E. F. Hellberg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.)
9
66
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1912 års riksstat anslår: |
|||||
Anvisning kontant. |
Indelning och Ersättningar. |
Summa. |
|||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
6,500 |
6,500 |
||||
45,000 |
— |
— |
45,000 |
— |
|
17,000 |
— |
— |
— |
17,000 |
— |
93,300 |
— |
— |
— |
93,300 |
—- |
93,700 |
— |
— |
— |
93,700 |
— |
97,022 |
— |
— |
— |
97,022 |
— |
3,068,635 |
— |
— |
— |
3,068,635 |
— |
227,000 |
— |
— |
— |
227,000 |
— |
12,000 |
_ |
__ |
_ |
12,000 |
— |
2,700 |
— |
4,567 |
— |
7,267 |
— |
1,027,700 |
— |
— |
— |
1,027,700 |
— |
30,000 |
__ |
__ |
30,000 |
_ |
|
3,500 |
— |
— |
— |
3,500 |
— |
8,250 |
— |
— |
— |
8,250 |
— |
7,700 |
— |
— |
— |
7,700 |
— |
185,000 |
— |
— |
— |
185,000 |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
15,774 |
— |
— |
— |
15,774 |
— |
4,943,781 |
— |
4,567 |
— |
4,948,348 |
— |
Civil -
Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst....................
Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor .....................
Departementschefen ...............................;...............;...................
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ..................
Regeringsrätten...........................................................................
Öfverståthållarämbetet...............................................................»
Landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag).
Ökas med .................................................................................
Väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reserva
undersökningar,
hvardera å 45,000 kronor)........................
Vägar och kommunikationer .....................;................................
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förslagsanslag
Medicinalstyrelsen med dithörande stater (däraf 12,000 kronor
Ökas — under titel: Medicinalstyrelsen med dithörande stater
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande ...........................
Resestipendier åt civila läkare ...................................................
Ortopediska institutet ..................................................................
Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag .........................
Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård,
Svenska läkarsällskapet ...............................................................
Lasaretts underhåll......................................................................
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
67
lätt. A.
riksstatens Sjätte hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat: |
||||||
Anvisning i kontant. |
Indelning ock |
Summa. |
||||
Ersättningar. |
||||||
departementet. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
6.500 45.000 17.000 3,114,460 227.000 12.000 2.700 1,042,700 30,000 3.500 7.700 185.000 15,774 |
— |
— |
— |
6.500 45.000 17.000 3,114,460 227.000 12.000 1,042,700 30,000 3.500 185.000 15,774 |
— |
|
Nuvarande belopp ............................................. 3,068,635: — ......................................................................... 45,825: — |
— |
— |
— |
— |
||
tionsanslag till expenser för allmänna arbeten och till väg- |
||||||
reservationsanslag). Nuvarande belopp............... 1,027,700: — (däraf 27,000 kronor, reservationsanslag) — med 15,000: — |
— |
4,567 |
— |
— |
||
— |
— |
_ |
_ |
|||
förslagsanslag.............................................................................. |
— |
— |
— |
— |
||
Trpt |
5,004,606 |
- |
4,567 |
— |
5,009,173 |
— |
68
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1912 års riksstat anslår: |
||||||
Anvisning kontant. |
Indelning och Ersättningar. |
Summa. |
||||
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
|
4,943,781 |
4,567 |
4,948,348 |
_ |
|||
7,000 |
— |
— |
7,000 |
— |
Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den inter- |
|
. 3.500,000 |
— |
— |
— |
3,500,000 |
— |
Hospitals underhåll, förslagsanslag............................................. |
22,000 |
— |
— |
— |
22,000 |
— |
Till underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska ........................ |
75,000 |
— |
— |
75,000 |
— |
Anstalter för obildbara sinnesslöa, förslagsanslag. Nuvarande |
|
16,600 |
— |
— |
— |
16,600 |
— |
Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst............ |
265,000 |
— |
— |
— |
265,000 |
— |
Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp..................... Ökas med ........................................................................... |
50,000 |
— |
— |
— |
50,000 |
— |
Rese-, och traktamentspenningar, förslagsanslag. Nuvarande |
860,000 |
___ |
_ |
860,000 |
_ |
Postafgifter för tjänstebref och dylika försändelser, förslags- |
|
53,000 |
— |
— |
— |
53,000 |
— |
Till upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet, |
__ |
__ |
__ |
_ |
__ |
_ |
Till gäldande af Sveriges bidrag till den ständiga internatio- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Till inrättande af ett ämbetsverk, kalladt socialstyrelsen ...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Till ny organisation af yrkesinspektionen................................ |
1,300,000 |
— |
— |
— |
1,300,000 |
— |
Till sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag. Nu- Minskas med ....................................................................... |
16,000 |
16,000 |
_ |
Till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring, |
|||
425,756 |
— |
— |
— |
425,756 |
— |
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nu-Minskas med ....................................................................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Till bestridande af tryckningskostnader, förslagsanslag ......... |
12,000 |
— |
— |
— |
12,000 |
— |
Extra utgifter, reservationsanslag.............................................. |
11,546,137 |
— |
4,567 |
— |
11,550,704 |
— |
*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt utlåtande.
**) Åf Kungl. Maj;t föreslagen nedsättning, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt utlåtande.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
69
nationella hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag
belopp ......................................................................
Trpt
75,000:
45,000:
belopp ......................................................
anslag .......................................................
reservationsanslag. Nuvarande belopp.
265,000: —
35,000
50,000:
100,000:
53,000:
*) 6,000:
nella föreningen för frågor rörande vägväsendet, förslagsanslag
varande belopp ................................................
förslagsanslag...
varande belopp
1,300,000:
**) 43,200:
425,756:
75,756:
5 mulna
Pörslag till blifvande riksstat: |
|||||
Anvisning kontant. |
Indelning och Ersättningar. |
Summa. |
|||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
5. |
5,004,606 |
__ |
4,567 |
_ |
5,009,173 |
|
7,000 |
— |
-.- |
— |
7,000 |
_ |
3,500,000 |
— |
— |
— |
3,500,000 |
_ |
22,000 120,000 |
22,000 120,000 |
||||
16,600 |
— |
16,600 |
— |
||
300,000 |
— |
300,000 |
— |
||
150,000 |
_ |
______ |
_ |
150,000 |
|
860,000 |
— |
— |
860,000 |
-— |
|
59,000 365 |
— |
--- |
— |
59,000 365 |
-- |
*) 175,000 |
— |
— |
— |
175,000 |
__ |
*) 175,000 |
— |
175,000 |
— |
||
1,256,800 |
_ |
__ |
_ |
1,256,800 |
|
16,000 |
— |
— |
16,000 |
— |
|
350,000 |
_ |
____ |
350,000 |
||
200,000 |
— |
— |
— |
200,000 |
— |
12,000 |
— |
— |
12,000 |
— |
|
12,224,371 |
4,567 |
— |
12,228,938 |
— |
70
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Bil. IÅtt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjätte liufvudtitel.
Kronor. |
Ö. |
|
Civildepartementet. |
||
Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli: |
||
Till aflönande af en handsekreterare hos statsministern 3,000: — civildepartementet, förslagsanslag..................... 13,540: — » aflönande af en extra föredragande inom civil-departementet ........................... 7,000: — Godtgörelse till ytterligare en särskild föredragande inom civildepartementet....................................... 4,000: — 1 Till förhöjning af de inom civildepartementet anställda amanuensernas arfvoden m. m........................... 24,000: — |
51,540 |
|
Öfver ståthållar ämbetet: |
||
Till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelan-den angående automobiltrafik» samt för arkivinredning m. m. |
26,400 |
— |
Landsstaterna i länen: |
||
Till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, förslagsanslag............................................ 350,000:— » beredande af tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, förslagsanslag...... 794,800: — » ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lap-parna i Norge samt till lappfogdar och lappför-män äfvensom ordningsmän inom lappbyarna ... 20,500: — |
1,165,300 |
|
Trpt |
1,243,240 |
— |
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
71
Trpt
Väg- och vattenbyggnadsstaten:
Till tillfällig förstärkning af arbetskrafterna hos väg
och
vattenbyggnadsstyrelsen........................... 3,600:
» tillfällig ökning af det under väg- och vattenbyggnadsstaten
uppförda reservationsanslaget
till expenser för allmänna arbeten, reservationsanslag
...................................................... 10,000:
» anordnande af inspektion å enskilda järnvägars
rullande materiel................................................ 8,800
» undersökningar af mindre hamnar och farleder
in. m................................................................ 10,000
» bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar ....................................................... 1,750,000:
» understödjande af brobyggnader och, företrädesvis,
mindre hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder............................................ 500,000:
Kronor.
Medicinalstaten:
Till provisorisk lönereglering för ordinarie befattnings
hafvare
i medicinalstyrelsen, förslagsanslag ... 19,400:
» personligt lönetillägg till tillförordnade medicinalrådet
Gustaf Richard Stenbeck........................ 600:
» aflönande af en extra vaktmästare hos medicinalstyrelsen
............................................................ 1,175:
» anställande af två medicinalrådsassistenter......... 9,350:
» provisorisk höjning af anslaget till medikamentsräkningars
granskning, vikariatsersättning, ren
skrifning
m. m.................................................... 2,000:
» arfvode för en kontrollant af hospitalens ekonomiska
förvaltning............................................... 5,800:
» uppförande af bostadshus vid Uppsala hospital
och asyl............................................................. 60,800:
» utvidgning och ändring af den elektriska anläggningen
vid Lunds hospital och asyl,............... 126,000:
» anläggning af ett hospital i närheten af Östersund 500,000:
1,243,240
2,282,400
Trpt 725,125:
3,525,640]
72
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Trpt 725,125:
Till uppförande af en sjukvårdspaviljong m. m. å
lägenheten Tomtebo i Korsberga socken vid
därvarande centralhem för familjevården för
sinnessjuka ....................................................... 41,000:
» uppförande af bostadshus vid Vänersborgs hospital
och asyl........................................................ *) 81,400:
» ny ekonomibyggnad och bostad för öfverläkaren
m. m. vid Stockholms hospital.......................*) 150,000:
» bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden
af medellösa, med sjukdomen »lupus
vulgaris» behäftade personer från landsorten,
förslagsanslag...................................................... 15,000:
» upprätthållande af verksamheten vid de genom
medel ur Konung Oscar II:s jubileumsfond
inrättade s. k. folksanatorierna ........................ 200,000:
» bidrag för uppförande eller inrättande af tuber
kulossjukvårdsanstalter.
..................................... 400,000:
» bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjuk
vårdsanstalter,
förslagsanslag ........................... 542,000:
» stipendier för läkare, som genomgå utbildnings
kurser
i tuberkulossjukvård.............................. 2,700:
» bekostande af provisoriska sjukvårdsanstalter vid
Säters och Västerviks hospital under tiden från
och med mars till och med december månad
1912 för personer, som till följd af barnförlamning
under 1911 års epidemi lida af vanförhet
............................................................. **) 75,000:
Vattenfallsstyrelsen :
Till verkställande af undersökningar och arbeten för åstadkommande
af en skematisk förteckning'' och beskrifning öfver Sveriges
vattenfall...................................................................................
Biksför säkring sanstalten:
Till upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet,
förslagsanslag..................................... 154,000:
» ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med
upphörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten,
förslagsanslag.................................... 20,000:
Kronor.
3,525,640
2,232,225
27,000
174,000
Trpt; 5,958,665
*) Af Kung! Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt
utlåtande.
**) Af Kung!. Maj.4 föreslaget belopp, hvaröfver utskottet afgifvit särskildt utlåtande (nr 10).
Statsutskottets utlåtande Nr (i.
73
Trpt
Statens biografbyrå:
Till bestridande af utgifterna för statens biografbyrå ...............
Diverse anslag:
Till anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöfverföring... *)26,200
» bestridande af kostnaden för den genom statens
försorg anordnade medling i arbetstvister ...... 25,000
» befrämjande och organiserande af den offentliga
arbetsförmedlingen i riket, förslagsanslag ...... 40,000
» täckande af viss del af de utgifter arbetsförmedlingen
nödgas vidkännas för förskottering af
resekostnader för medellösa arbetssökande, som
af arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats ä
annan ort, förslagsanslag, högst .................... 10,000
» understödjande af nationalföreningens mot emigrationen
verksamhet ..................................... 10,000
» betäckande af vissa utaf statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter............................................. 589,350
» beredande af extra lönetillägg för år 1912 åt en
del tjänstemän och betjänte i till civildepartementet
hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag
............................................................... 20,000:
» gäldande af Sveriges bidrag för år 1912 till den
ständiga internationella föreningen för frågor
rörande vägväsendet ........................................ 365:
Kronor.
5,958,865
23,000
720,915
Summa 6,702,780 —
*) Af Kung! Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt
utlåtande.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 6 höft. (Nr 6.)
10