20

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

Nr 56.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1912 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
äteruppförande för Svea tränghår af en nedbrunnen
verkstadsbyggnad in. m. (l:a Afd.)

Kungl. Maj:t har i en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten,
till statsutskottet hänvisad proposition (nr 173), under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att af fjärde
hufvudtitelns allmänna besparingar ett belopp af högst 19,728 kronor
10 öre må tagas i anspråk till uppförande af en ny verkstadsbyggnad
för Svea trängkår i stället för en den 8 juni 1911 nedbrunnen sådan
samt till ersättande af en del vid branden förstörda persedlar, tillhörande
kårens munderingsutrustning och kasernutredning.

Departementschefen har i denna fråga till berörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Den 8 juni 1911 på morgonen utbröt eldsvåda i eu Svea trängkårs
kasernetablissemang i Örebro tillhörig byggnad, i hvars nedre våning
funnos inrymda målarverkstad och snickarverkstad samt i den
öfre våningen snickarverkstad och tre mindre förrådsrum. Byggnaden
förstördes jämte, förutom annat, följande under förrådsförvaltarens uppbörd
stående persedlar, nämligen:

munderingsutrustning med ett nyanskaffningsvärde af kronor 2,326: 30

kasernutredning » » » » » 901: 80

eller tillhopa kronor 3,228: 10

Sedan förhör anställts för utrönande af orsaken till den timade
olyckan och krigsrätt förklarat sig icke hafva funnit något hafva i

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

21

ärendet förekommit, på grund hvaraf ansvars- eller ersättningsskyldighet
skulle kunna åläggas någon viss person, har arméförvaltningens fortifikationsdepartement
gjort framställning om den brunna byggnadens återupptagande
för ett belopp af högst 16,500 kronor.

Därjämte hafva arméförvaltningens intendents- och civila departement
beträffande de förluster, som drabbat munderings- och kasernutredningsanslagen,
hemställt, att, då vid dessa anslags beräknande hänsyn
gifvetvis ej tagits till utgifter af ifrågavarande art och anslagen vore
för hårdt anlitade för sina egentliga ändamål för att kunna betungas
med dylika kostnader, särskilda medel måtte för ändamålet anvisas.

I fråga om den brunna byggnadens återuppförande har arméförvaltningens
fortiJUeationsdepartement i skrifvelse den 26 juli 1911 anfört,
att grundmurarna icke genom branden tagit större skada än att desamma,
till kostnadernas nedbringande, kunde till stor utsträckning tagas
i anspråk för den nya byggnaden. En verkstadsbyggnad af trä, fullt
lik den förra och förlagd å. dennas grund, skulle kräfva en kostnad af
11,000 kronor.

Emellertid har det synts fortifikationsdepartementet, att med hänsyn
såväl till en dylik byggnads i allmänhet eldfarliga karaktär som
särskildt till den nu ifrågavarande byggnadens läge, hvilket torde böra bibehållas,
i närheten af det stora förrådet med dess värdefulla innehåll och
af kårens sommarstall af trä det vore lämpligare att uppföra den nya
byggnaden af eldfast materiel i stället för af trä. Den från början för
en träbyggnad afsedda grunden tilläte emellertid icke uppbyggandet
af ett vanligt tegelhus. Departementet hade därför infordrat anbud från
kompetent firma å en byggnad med stomme och bjälklag af armerad
betong samt väggfyllningar af håltegel. Kostnaderna för en dylik byggnad
hade, med användning af den gamla grunden, beräknats till 16,500 kronor.

Sedan ärendet öfverlämnats till inom landtförsvarsdepartementet tillkallade
sakkunniga för utredning rörande behofvet af vissa föreslagna
byggnader för armén m. m. ledamoten af Riksdagens första kammare,
kaptenen in. in. friherre H. Falkenberg samt ledamoten af Riksdagens
andra kammare hemmansägaren in. m. Carl Persson i Stallerliult, hafva
dessa i utlåtande den 15 september 1911 vitsordat behofvet af att en ny
byggnad snarast återuppfördes i den brunnas ställe samt att sten eller
annat eldfast materiel naturligen vore att föredraga, därest ej Kronan å
den närbelägna mötesplatsen Sannahed hade någon byggnad af trä, som
där vore obehöflig och som måste nedtagas eller försäljas men vore
lämplig att använda för nu ifrågasatta byggnad för att därigenom minska

22

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

de kontanta byggnad sutgifterna. Vore så ej fallet, ansåge de sakkunniga,
att huset borde uppföras af i arméförvaltningens fortifikationsdepartements
skrifvelse föreslaget byggnadsmateriel. Då huset, såsom
ofvan angifvits, snarast möjligt borde byggas, syntes det de sakkunniga
lämpligast, att af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar bestredes
uppkommande utgifter därför.

Med anledning af hvad de sakkunniga anfört, erhöll fortifikationsdep
ar temeritet i uppdrag att utreda, huruvida någon Kronan tillhörig
byggnad å Sannahed eller annan mötesplats lämpligen kunde komma till
användning vid återuppförandet af här ifrågavarande verkstadsbyggnad.

Departementet har genom byggmästaren K. E. Nilsson i Örebro
verkställt den äskade utredningen, men denne har förklarat, att någon
större ekonomisk fördel ej synts kunna vinnas genom flyttning för
ifrågavarande ändamål af någon byggnad från Sannahed till Svea trängkårs
kasernetablissemang.

Sekundchefen för Lifregementets grenadjärer, öfversten m. m. H.
von Dardel har anmält, att regementet icke med visshet kunde afvara
hvarken arrestbyggnaden eller någon annan för ändamålet användbar
byggnad på Sannahed förrän under sommaren 1913, enär regementets
under uppförande varande kasernbyggnader i Örebro enligt uppgift af
byggnadskontrollanten icke kunde beräknas vara färdiga före våren 1913.

Chefen för fjärde arméfördelningen har anfört, att på grund af
den eldfara, som vore förbunden med de arbeten, hvilka utfördes inom
den ifrågavarande verkstadsbyggnaden, borde på det kraftigaste afstyrkas,
att den återuppfördes på samma plats, hvarå den nedbrunna byggnaden
stått, invid krigsförrådet och stallet, med användande af trä såsom
hufvudsakligt byggnadsmateriel. Att man vid den sistlidna sommar
timade branden lyckades begränsa elden till verkstadsbyggnaden vore
endast att tillskrifva en del lyckliga omständigheter; faran hade dock
varit öfverhängande att äfven närliggande byggnader antändts. Då vidare
inga byggnader å Sannahed kunde förflyttas eller försäljas förrän sommaren
1913 och verkstadsbyggnaden vid Svea trängkår snarast borde
återuppföras, syntes det arméfördelningschefen, att ingen af nämnda
byggnader borde komma till användning för ändamålet i fråga.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har åberopat detta arméfördelningschefens
yttrande samt upplyst, att icke heller å annan
mötesplats någon byggnad funnes, hvars förflyttning och användning
vid återuppförandet af den här ifrågavarande verkstadsbyggnaden skulle
med någon ekonomisk fördel kunna sättas i fråga. Departementet har
därför, med framhållande af angelägenheten af att byggnaden i fråga

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

23

snarast blefve återuppförd, hemställt, att densamma måtte få uppföras i
enlighet med det i skrifvelsen den 26 juli 1911 angifna försiaget till
byggnad af eldfast material.

Arméförvaltningens civila departement har i afgifvet utlåtande anfört,
att, då statsverket icke genom försäkring beredde sig ersättning
för sådan förlust, som kunde uppstå i följd af brandskada å statsverket
tillhöriga byggnader, medel till täckande af dylik förlust i förekommande
fall torde böra beredas efter framställning till Riksdagen.

Den verkställda utredningen synes gifva vid handen, att det är för
Kronan fördelaktigast att i stället för den brunna verkstadsbyggnaden
och på dess plats uppföra en ny af eldfast materiel. Kostnaden härför,
högst 16,500 kronor, kan lämpligen bestridas från fjärde hufvudtitelns
allmänna besparingar. Från dessa torde ock böra utgå ersättning med
tillhopa högst 3,228 kronor 10 öre för de vid eldsvådan förstörda persedlarna,
tillhörande kårens munderingsutrustning och kasernutredning.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,
hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att af fjärde hufvudtitelns
allmänna besparingar ett belopp af högst 19,728
kronor 10 öre må tagas i anspråk till uppförande af
en ny verkstadsbyggnad för Svea trängkår i stället för
en den 8 juni 1911 nedbrunnen sådan samt till ersättande
af en del vid branden förstörda persedlar,
tillhörande kårens munderingsutrustning och kasernutredning.

Stockholm den 26 april 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. WacMmeister, O. Jonsson, friherre
./. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, friherre G. H. Falkenberg, friherre J. G.
Beck-Friis, F. Berglund, A. Aström, N. O. Bruce, C. I. Asplund, A. W. Lindh, F. W.
Thorsson, P. Olsson, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, A. Ifvarsson, E. F. Hellberg,
A. P. Gustafsson, J. E. Berglund och K. A. M. J;son Martin.