Statsutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 april 1912 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen
angående ålderstillägg åt kanslirådet och byråchefen i
ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström.
(2: a afd.)
1 en den 23 sistlidne februari till Riksdagen afiåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 160, har Kungl. Maj:t,
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att kanslirådet och byråchefen
i ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström må för erhållande af
ålderstillägg i egenskap af kansliråd och byråchef tillgodoräkna sig den
tid, han innehaft en extra byråchefsbefattning i nämnda departement," samt
alltså äga att från och med år 1912 åtnjuta ålderstillägg å sin lön.
Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i ämnet
anfört följande:
»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig ansökning har kanslirådet
och byråchefen i ecklesiastikdepartementet Per Elof Lindström, hvilken
den 12 oktober 1911 utnämnts till sin nu innehafvande befattning och
därförut på grund af nådiga förordnanden allt sedan den 1 januari 1907
innehaft ett extra '' byråchefsämbete i nämnda departement, anhållit, det
Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka, att Lindström finge för erhållande
af ålderstillägg i egenskap af kansliråd och byråchef räkna sig till
godo jämväl den tid, han innehaft extra byråchefsämbetet, samt alltså äga
att från 1912 års ingång åtnjuta ålderstillägg å sin lön.
Enligt den för ecklesiastikdepartementet gällande aflöningsstaten äger
kansliråd och byråchef därstädes att efter 5 års tjänstgöring komma i
åtnjutande af ett ålderstillägg å lönen med 600 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 36 Mfl. (Nr 39.)
1
Statsutskottets utlutande Nr 39.
Beträffande ifrågavarande extra byråchefsämbete anhåller lag få erinra
om följande.
I statsverkspropositionen till 1906 års Riksdag gjordes framställning
om ett anslag å extra stat för år 1907 å 6,400 kronor, motsvarande ordinarie
byråchefs begynnelseaflöning, till arfvode åt en extra byråchef inom
ecklesiastikdepartementet. Vid underdånig föredragning af detta ärende
yttrade jag, efter att hafva lämnat en öfversikt af arbetet inom departementet
och dess fördelning mellan departementets byråer, att ehuruväl det
behof al en ny byråchef inom ecklesiastikdepartementet, som jag påvisat,
måste anses för framtiden konstant och sannolikt skulle blifva''i allt högre
grad kännbart samt därför påkalla, att byråchefsbefattningen uppfördes å
ordinarie stat, jag dock med hänsyn därtill, att den lönereglering, med
hvilken arbetet då påbörjats för andra ämbetsverk, väl i en icke aflägsen
framtid komme att utsträckas äfven till Kungl. Maj:ts kansli, ansett det
vara lämpligt, att anslag till den erforderliga aflöningen för ifrågavarande
byråchef tills vidare uppfördes endast på extra stat. Frågan, huruvida
(ten, som erhölle förordnande att uppehålla ifrågavarande extra byråchefsbefattning,
borde, därest han framdeles blefve befordrad till ordinarie
byråchef, för åtnjutande af ålderstillägg såsom sådan få räkna sig till
godo den tid, han tjänstgjort såsom extra byråchef, ansåg jag icke för det
dåvarande böra blifva föremål för behandling. Den sålunda gjorda framställningen
blef åt Riksdagen bifallen. För år 1908 anvisade Riksdagen
därefter för enahanda ändamål ett extra anslag af 5,900 kronor, hvarjämte
Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medgaf, att ett under departementets
afdelning åt Kung!. Maj:ts kansli uppfördt anslag å 500 kronor till arfvode
åt den kanslisekreterare, som af Kungl. Maj:t förordnades att på eget
ansvar till föredragning bereda vissa ärenden, som skulle föreläggas Riksdagen,
tinge från och med år 1908 tills vidare, så länge å extra stat beviljades
medel för beredande af arfvode åt en extra byråchef inom departementet
och i följd häraf nämnda anslag å 500 kronor icke vore erforderligt
för det med detsamma afsedda ändamålet, användas till bestridande af
en del åt detta arfvode. För hvardera af åren 1909 och 1910 anvisades
likaledes ett belopp af 5,900 kronor för beredande af arfvode åt en extra
byråchef inom ecklesiastikdepartementet. Sedan vid 1910 års Riksdag, på
framställning af Kungl. Maj:t, dels beslut fattats om användning af förberörda
ordinarie anslag å 500 kronor för annat ändamål än till aflöningsbidrag
åt den extra byråchefen, dels ock medel anslagits till provisorisk
aflöningsförbättring åt de ordinarie tjänstinnehafvarna i departementet, har
för hvardera af åren 1911 och 1912 till arfvode åt den extra byråchefen
Statsutskottets utlåtande Nr 39.
3
anvisats 7,800 kronor för att göra honom i fråga om afiöningsförmåner
fortfarande jämställd med de ordinarie byråcheferna.
Ursprungligen hade den extra byråchefen haft till uppgift att handlägga
samtliga på departementets föredragning beroende ärenden rörande
den högre undervisningen. Emellertid visade det sig ganska snart, att den
arbetsbörda, som sålunda kom att hvila å den extra byråchefen, vore för
omfattande för att i längden kunna fullgöras af en person, och i anledning
däraf öfverflyttades i början af år 1909 å byråns kanslisekreterare
handläggningen af dels sådana ärenden, som skulle föreläggas Riksdagen,
dels ock ärenden angående universitetsundervisningen.
Genom särskilda nådiga beslut förordnades Lindström att för hvart och
ett af åren 1907, 1908 och 1909 uppehålla ifrågavarande extra byråchefsbefattning.
Då sedermera Lindström den 17 mars 1909 utnämndes till
statsråd, förklarades i sammanhang därmed, att Lindström ej skulle utöfva
byråchefsbefattningen för den tid, under hvilken han innehade statsrådsämbetet,
hvarjämte annan person förordnades att såsom vikarie uppehålla
befattningen. Jämlikt nådigt bref den 17 december 1909 förordnades
därefter Lindström att från och med den 1 januari 1910 tills vidare såsom
extra byråchef inom ecklesiastikdepartementet handlägga ärenden angående
den högre undervisningen in. in.,, dock att Lindström ej skulle såsom extra
byråchef tjänstgöra den tid, under hvilken han innehade statsrådsämbetet,
hvarjämte förklarades, att Lindström för det han, efter frånträdande af statsrådsämbetet,
fullgjorde det honom gifna uppdraget ägde att, mot afstående
af alla honom i hans dåvarande egenskap af lektor vid statens profskola,
nya elementarskolan i Stockholm tillkommande afiöningsförmåner,
uppbära det extra byråchefen tillkommande arfvodet.
Under erinran om hvad jag vid underdånig föredragning af frågan
om framställning till 1906 års Riksdag angående anslag till en extra byråchef
i departementet anfört därom, att frågan om ålderstillägg för den, som
förordnats att uppehålla den extra byråchefsbefattningen och därpå befordrats
till ordinarie byråchef, icke för det dåvarande borde blifva föremål
för behandling, har Lindström i sin nu ingifna framställning anfört, att
den tanke, som läge bakom detta uttalande, torde varit den, att med frågan
borde anstå tills erfarenheten ådagalagt, i hvad mån tjänsten skulle taga
innehafvarens krafter i anspråk och i hvad mån behofvet af tjänsten vore
konstant. I afseende härå har Lindström framhållit, att tjänsten i själfva
verket visat sig så kräfvande, att från och med år 1909 en hel del ärenden
måst öfverflyttas från den extra byråchefen till annan person.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 13 februari 1912 afgå!
vit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört hufvudsakligen:
4
Statsutskottets utlåtande Nr 39.
Då ifrågavarande extra byråchefsbefattning såväl med afseende å aflöning som
göromålens art varit jämställd med de ordinarie byråcbefsäinbetena i departementet
och, såsom särskilt i den till 1910 års Riksdag aflåtua statsverkspropositionen framhållits,
måste anses vara af stadigvarande art, ansåge statskontoret billigheten kräfva,
att den tid, Lindström innehaft förordnande såsom extra byråchef, finge af honom tillgodoräknas
för erhållande af ålderstillägg å kanslirådslönen; och då den omständigheten,
att under en del af nämnda tid annan person i egenskap af vikarie uppehållit
befattningen, icke i förevarande hänseende vore af någon betydelse, då det påtagligen
vore befattningens innehafvare och ej den tillförordnade vikarien, för hvilken den nu
omhandlade förmånen kunde ifrågakomma, hemställde statskontoret om nådigt bifall
till ansökningen.
Såsom af det anförda framgår, lärer det endast varit hänsyn till den
blifvande omorganisationen af Kungl. Maj:ts kansli som gjort, att förslag hittills
ej framlagts om uppförande af den extra byråchefsbefattningen på ordinarie
stat. Dess fortfarande och konstanta behöflighet under nuvarande
förhållanden torde så mycket mindre kunna ifrågasättas, som åtgärder måst
vidtagas för lättande af den extra byråchefens arbetsbörda. I likhet med
statskontoret måste jag därför anse billighet och rättvisa kräfva, att den
af Lindström begärda förmånen varder honom tillerkänd.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet
P. E. Lindström må för erhållande af ålderstillägg
i egenskap af kansliråd och byråchef tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft en extra byråchefsbefattning
i nämnda departement, samt alltså äga. att
från och med år 1912 åtnjuta ålderstillägg å sin lön.
Stockholm den 19 april 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILL ING.
Vid förestående ärendes slutliga behandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson, A. K.
Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, H. F. Lamm, friherre
C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, N. O. Bruce, A. W.
Lindh, H. Andersson, F. W Thorsson, C. Persson, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J.
Ström, A. Ifvarsson, E. F. Hellberg, J. Andersson i Stärte och J. E. Berglund.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B. 1912.