Statsutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till Riksdagens kansli den 26 mars 1912 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. May.ts ''proposition angående
utvidgad befogenhet för vattenfallsstyrelsen att ändra af
styrelsen afslutade kontrakt, m. rn. (4:e Afd.)
i en den 23 februari innevarande år till Riksdagen aflåten, till
statsutskottets förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 51,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att vattenfallsstyrelsen må äga eftergifva fordran, härledande sig
från den styrelsen anförtrodda affärsrörelse, samt restituera belopp, som
till gäldande af sådan fordran inbetalts till styrelsen eller densamma
underlydande verk eller förvaltning, i de fall, då åtgärd, som nu nämnts,
må anses främja nämnda rörelse eller eljes vara skälig.
Föredragande departementschefens anförande till åberopade statsrådsprotokollet
är af följande lydelse:
»Enligt den för vattenfallsstyrelsen den 31 december 1908 utfärdade
instruktion tillkommer det styrelsen, bland annat, enligt 3 § att besluta
om uthyrning från statens elektriska kraftverk af kraft och om de anläggningar,
som härför erfordras, samt enligt 4 § att bestämma de grunder,
enligt Indika kredit å kanalafgift för kanal, som ställts under styrelsens
förvaltning, må medgifvas och i förekommande fall besluta om
restitution af dylik afgift samt i särskilda fall medgifva sådan nedsättning
under de för kanal fastställda taxebestämmelser, hvilken kan
anses främja kanalens eget ekonomiska intresse och i öfrigt anses skälig.
Därjämte stadgas uti 9 § 1 mom. af instruktionen, att i de fall, då
förfallna kanal- och arrendeafgifter, utgifter för tillhandahållande af
elektrisk kraft eller annan styrelsens fordran icke godvilligt inbetalas
till styrelsens eller underlydande verks eller förvaltnings kassa samt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 24 käft. (Nr 26.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
V attenf allsstyrelsen.
styrelsen efter inhämtade upplysningar finner, att utsikt icke gifves att
genom lagliga åtgärder utfå nämnda afgifter, styrelsen är berättigad
låta afföra dem ur räkenskaperna; dock att, där belopp, hvarom tråga
är, öfverstiger ettusen kronor, ärendet skall underställas Kungl. Maj:ts
pröfning.
I skrifvelse den 4 april 1911 har nu styrelsen anfört:
Genom stadgandet i 9 § 1 mom. har tydligen afsetts att bereda
lättnad uti de för afskrifning af kronans fordringar gällande bestämmelser,
hvilka skulle visa sig alltför betungande för ett statens affärsdrifvande
ämbetsverk. Med hänsyn till styrelsens rent praktisktekonomiska
verksamhet torde jämväl ofvannämnda stadganden uti 4 §
hafva tillkommit.
Arten af den till vattenfallsstyrelsen uppdragna ämbetsverksamheten
har äfven, säger styrelsen, med nödvändighet medfört, att styrelsen
fått till sig öfverlämnadt att med bindande verkan för kronan träffa
aftal af stor ekonomisk räckvidd och att själfständigt besluta om vidtagande
af åtgärder, hvilka kunna för kronan medföra stora kostnader.
I detta sammanhang erinrar styrelsen om sin befogenhet att besluta
om uthyrning af elektrisk energi från kronans kraftverk och om de
anläggningar, som därför erfordras, samt att upprätta aftal om upplåtelse
af sådant under styrelsen ställdt vattenfall, som enligt af Kungl.
Maj:t meddeladt beslut skall upplåtas till nyttjande.
Ehuru Kungl. Maj:t sålunda medgifvit styrelsen en relativt mycket
omfattande handlingsfrihet, böra dock gränserna för densamma enligt
styrelsens förmenande ytterligare utvidgas för att för styrelsen underlätta
handhafvandet på lämpligaste sätt af den affärsverksamhet, som
blifvit styrelsen anförtrodd.
Styrelsen säger sig härvid närmast syfta på förenämnda bestämmelse
i 9 § 1 mom af styrelsens instruktion. Styrelsen anser detta
stadgande lägga hinder i vägen för styrelsen att helt eller delvis eftergifva
någon styrelsens fordran och detta äfven i de fall, då det ur
affärssynpunkt sedt vore för kronan fördelaktigt att icke till det yttersta
utkräfva fordringen eller då eljest synnerligen starka billighetsskäl
tala för en nedsättning af densamma. Då styrelsen tillerkänts befogenhet
att ensam besluta exempelvis angående uthyrande af elektrisk
energi från de kronans kraftverk, som stå under styrelsens förvaltning,
och därigenom fått sig ålagdt att öfvervaka, att dessa kraftverk utnyttjas
på det för det allmänna lämpligaste och fördelaktigaste sättet,
förefaller det icke vara fullt konsekvent, att styrelsen betagits möjligheten
att ändra ett af styrelsen själf afslutadt kontrakt eller ersätta det
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
3
med ett nytt, om därigenom en respektive kraftverks fordran skulle
efterskänkas eller nedsättas.
Skall staten med framgång kunna drifva affärsverksamhet, är det
emellertid enligt styrelsens uppfattning nödvändigt, att de statens verk,
åt Indika handhafvande! af denna verksamhet öfverlåtes, erhålla möjlighet
att vidtaga sådana åtgärder, som anses främja statens affärsrörelse,
äfven om betydande afvikelser därigenom ske från de föreskrifter,
som gälla för statens öfriga ämbetsverk. Särskildt är detta
oundgängligt, då staten drifver affärsrörelse i fri täflan med enskilda.
Behofvet af en utvidgning af styrelsens befogenheter med afseende
å afskrifning af kronans fordringar, uppkomna under utöfning af styrelsens
affärsverksamhet, har särskildt framträdt vid distribuering af
elektrisk energi. Styrelsen anför härefter några exempel, hämtade
från ärenden, som under den sista tiden inkommit till styrelsen. Sålunda
hade, sedan ägaren af en mindre industriell anläggning träffat
aftal med styrelsen om leverans af elektrisk energi från Trollhätte
kraftverk enligt visst kontrakts formulär, denne gjort framställning hos
styrelsen om att få utbyta sitt kontrakt mot ett annat enligt ett formulär,
innehållande en uti förstnämnda kontrakt ej medgifven rätt till
afdrag för tillfälliga drifts afbrott, samt att bestämmelserna om dylikt
afdrag skulle få gälla från kraftleveransens början och alltså innebära
en nedsättning af afgiften för redan tillhandahållen energi. — I ett
annat ärende anhöll ett nytt industriellt företag om restitution till visst
belopp af kontraherade och till Trollhätte kraftverk inbetalda energiafgifter
på grund af företagets ekonomiska svårigheter af till synes mera
tillfällig art. Fullt betryggande säkerhet syntes föreligga för återfåendet
af det kapital, som användts för utförande af distributionsanläggningar,
erforderliga för kraftleveransens fullgörande, och med hänsyn
till uppfyllandet af företagets ytterligare förpliktelser enligt kontraktet
måste det anses angeläget, att detsamma erhöll ett tillfälligt bistånd
genom en skälig nedsättning af afgiften. — Med eu annan abonnent
hade styrelsen afslutat ett kontrakt om leverans af elektrisk kraft för
landtbruksändamål, enligt hvilket betalning för visst minimikraftbelopp
skulle utgå under hela kontraktstiden, vare sig detsamma uttoges eller
ej. Det visade sig emellertid, att minimikraftbeloppet af abonnenten
beräknats för högt, hvarigenom han betungats med energiafgift, som
syntes vara högre, än att energien med fördel kunde användas för landtbruksändamål,
och som därför kunde verka afskräckande på andra spekulanter.
— Med en större industriell anläggning hade vidare styrelsen
träffat aftal om energileverans, därvid bestämts, att från och med viss
4
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
dag skulle betalning för visst kraftbelopp af abonnenten erläggas, äfven
om motsvarande kraftbelopp ej utnyttjats. Till följd af iråkade ekonomiska
svårigheter och på grund häraf, att abonnenten icke kunde
få sina egna elektriska anläggningar färdiga å utsatt tid, skulle abonnenten
enligt kontraktet vara skyldig att erlägga ett afsevärdt belopp
för tillhandahållen, men icke af abonnenten uttagen energi.
I samtliga dessa fall ansåge styrelsen de närmare omständigheterna
innebära giltig anledning att gå abonnenterna till mötes. Enligt styrelsens
bestämda uppfattning skulle det äfven lända till gagn vid arbetet
med fortsatt afsättning af energi från Trollhätte kraftverk, om styrelsen
hade möjlighet att nedsätta en styrelsens fordran, äfven då det funnes
utsikt till, att den med hela sitt belopp skulle kunna exekutivt uttagas.
Det vore emellertid icke endast vid distribuering af elektrisk energi, som
en dylik befogenhet för styrelsen vore af behofvet påkallad utan inom
hvarje gren af styrelsens affärsverksamhet kunde det förväntas, att olika
fall skulle uppkomma, då behof däraf yppade sig och då tillämpandet
på lämpligt sätt af en sådan befogenhet endast kunde lända kronan till
fördel.
Styrelsen ansåge därför en utvidgning af bestämmelserna uti nyssnämnda
stadgande i syfte att lämna styrelsen en mera generell befogenhet
att efter förefallande omständigheter ej mindre vidtaga ändringar
uti ingångna aftal, särskild! till lättande af den andra partens
förpliktelser, än äfven restituera kontraherade afgifter vara synnerligen
önskvärd. Det sken af obillighet och brist på tillmötesgående, som
med nuvarande bestämmelser lätt torde drabba styrelsens åtgöranden,
syntes eljest komma att lända den af styrelsen bedrifna affärsverksamheten
till ej^ ringa men, i all synnerhet i de fall, där en täflan med
enskilda kraftproducenter eller andra affärsidkare kunde vara tänkbar.
Det torde nämligen vara all anledning antaga, att det för styrelsen
exempelvis skulle blifva allt svårare att träffa aftal om energileveranser,
när vederbörande spekulanter visste, att någon eftergift i fråga om erläggande
af förfallna afgifter icke kunde af styrelsen lämnas, äfven om
ett fasthållande vid kontraktets ordalydelse skulle innebära en obillighet
mot abonnenten, på samma gång som det från kronans sida vore en
oklokhet.
_ Såsom stöd för eu utsträckning af styrelsens handlingsfrihet i nu
angifven riktning framhåller styrelsen slutligen, att enligt 19 § uti den
för styrelsen utfärdade instruktion två af Kungl. Maj:t utsedda revisorer
hvarje år granska styrelsens förvaltning jämte tillhörande räkenskaper,
hvarjemte styrelsen gifvetvis är underkastad den kontroll, som utöfvas
af Riksdagens revisorer och af kammarrätten.
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
5
På grund af hvad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t förklara föreskrifterna i 9 § 1 mom. af
styrelsens instruktion den 31 december 1908 icke innebära hinder för
vattenfallsstyrelsen att, när dylik åtgärd kan anses främja den statens
affärsrörelse, hvars handhafvande blifvit styrelsen anförtrodd, eller eljest
anses skälig, vare sig annullera, respektive vidtaga ändringar i af styrelsen
upprättade kontrakt och andra öfverenskommelser, eller eftergifva
under handhafvandet af omförmälda affärsrörelse uppkommen fordran,
respektive restituera belopp, som inbetalts till styrelsen eller till verk
eller förvaltning, som lyder under styrelsen, utan att sådant styrelsens
beslut behöfver underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Kammarrätten har i infordradt utlåtande yttrat, att med afseende Kammar
å
hvad i ärendet anförts till stöd för framställningen kammarrätten rätteD''
funne sig böra lämna utan erinran den föreslagna utvidgningen af
vattenfallsstyrelsens befogenhet, dock under förutsättning att här afsedda
ärenden komme att handläggas af styrelsen och icke af vattenfallsdirektören
ensam. Skulle framställningen vinna godkännande, anser
kammarrätten med afseende å innehållet i nådiga kungörelsen angående
underställning och granskning i kammarrätten af afkortnings-, afskrifnings-,
restitutions- och reskontreringsmål den 23 december 1908 en
uttrycklig föreskrift vara erforderlig om upphörande af all underställning
af styrelsens beslut i afskrifningsmål. Huruvida, på sätt styrelsen
antagit, bestämmelserna i 9 § 1 mom. af den för styrelsen gällande -instruktion verkligen kunna anses innebära någon inskränkning i styrelsens
rätt att upphäfva eller ändra af styrelsen ingångna aftal, anser
kammarrätten kunna ifrågasättas.
Statskontoret har biträdt kammarrättens uttalande. statskon
toret.
Justitiekanslersämbetet har på de af vattenfallsstyrelsen åberopade Justitiekauskäl
och med särskild hänsyn till föreskrifterna i 13 och 19 §§ af in- slerBämbetetstruktionen
för styrelsen, hvari revisionen af styrelsens förvaltning och
räkenskaper omhandlas, ansett sig kunna tillstyrka bifall till den af
styrelsen föreslagna utvidgningen af dess befogenhet, dock under förutsättning
att de afsedda ärendenas handläggning blefve en styrelsens
för verket angelägenhet.
Vattenfallsstyrelsens framställning torde afse åtgärder af två olika Doportementsslag,
dels ändring eller annullering af kontrakt, ingångna af styrelsen, och chefen''
6
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottets yttrande.
dels eftergifvande af fordringar på grund af aftal med styrelsen eller
restitution af belopp, som till gäldande af dylika fordringar redan
inbetalats.
Lika med styrelsen och de öfriga myndigheter, som yttrat sig i
ärendet, anser jag vattenfallsstyrelsens befogenhet böra vidgas på föreslaget
sätt. Särskildt torde detta vara lämpligt med hänsyn till den
konkurrens med andra kraftförsäljande företag, som vattenfallsstyrelsen
är underkastad. Jämväl andra statens affärsdrifvande verk hafva i förevarande
hänseende erhållit eu befogenhet, liknande den nu för vattenfallsstyrelsen
ifrågasatta. Så har Kung! Majd år 1898 bemyndigat
telegrafstyrelsen att afskrifva telefonafgifter. Likaledes har järnvägsstyrelsen
eller densamma underordnad myndighet, enligt gällande instruktion,
rätt att medgifva vissa nedsättningar af godstrafikafgifter
samt att medgifva restitution och afskrifning af befordringsafgifter.
För utsträckning af styrelsens befogenhet att eftergifva fordran
eller lämna restitution torde Riksdagens samtycke böra inhämtas.
Vid sedermera följande författningsändringar torde de af kammarrätten
och justitiekanslärsämbetet framställda erinringarna böra iakttagas.
Hvad i ärendet anförts synes utskottet gifva vid handen, att vattenfallsstyrelsens
befogenhet i det i den kungl. propositionen berörda hänseende
bör utvidgas; i hvilket afseende utskottet vill ansluta sig till
hvad de i ämnet hörda myndigheterna uttalat därom, att de afsedda
ärendenas handläggning må blifva en styrelsens angelägenhet.
Utskottet, som sålunda funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att
medgifva vattenfallsstyrelsen den föreslagna befogenheten att eftergifva
fordran, härledande sig från den styrelsen anförtrodda affärsrörelse
samt restituera till gäldande af sådan fordran inbetaldt belopp, har
emellertid ansett, att med denna utvidgade befogenhet bör förbindas
skyldighet för styrelsen att i hvarje särskildt fall, efter af styrelsen i
sådant afseende fattadt beslut, hos Kungl. Maj:t göra anmälan därom.
Fn sådan anmälningsskyldighet för styrelsen skulle nämligen, enligt
utskottets förmenande, lämna möjlighet att i erforderlig mån öfva kontroll
å styrelsens åtgärder i berörda afseende, utan att på något sätt
behöfva verka hämmande på styrelsens verksamhet.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, i anledning af Kungl. Maj ds
förevarande framställning, medgifva, att vattenfallsstyrelsen
må äga eftergifva fordran, härledande sig
Statsutskottets utlåtande Nr 26.
7
från den styrelsen anförtrodda affärsrörelse, samt restituera
belopp, som till gäldande af sådan fordran inbetalts
till styrelsen eller densamma underlydande
verk eller förvaltning, i de fall, då åtgärd, som nu
nämnts, må anses främja nämnda rörelse eller eljes
vara skälig; dock att styrelsen skall vara skyldig att
för hvarje särkildt fall, efter af styrelsen i sådant afseende
fattadt beslut, hos Kungl. Maj:t göra anmälan
i ämnet.
Stockholm den 26 mars 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Buding, A. Ekman, S. H. Kvarnzelius, grefve F. AVachtmeister,
O. Jonsson, grefve P. O. L. Klingspor, It. F. Lamm, friherre G. II. Falkenberg,
friherre J. G. Beclc-Friis, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, L. J. K. Larsson,
N. 0. Bruce, A. Wiklund, H. Andersson, C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N.
E. Lindberg, J. Ström, E. A. Nilson, J. Olofsson och L. J. Carlsson.