Statsutskottets utlåtande Nr 25.

1

Xr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 mars 1912 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om utbetalning af
skadestånd för förluster genom en i juli 1904 utbruten
skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns hemmans marker.

(3:e Afd.)

I särskilda likalydande motioner, nämligen nr 31 i Första kammaren,
väckt af herr K. Larsson med instämmande af herr A. Lindli m.
fl., och nr 88 i Andra kammaren, väckt af herr G. M. Sandin, har hemställts,
att Riksdagen måtte besluta att af medel, som Riksdagen bestämmer,
utbetala ett belopp af kronor 19,409:80 till de personer och enligt
den fördelning, som i motionen angifves, såsom skadestånd för genom
en den 14 juli 1904 timad skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns hemmans
marker lidna förluster.

Till stöd för sin framställning hafva motionärerna anfört följande:

»Den 14 juli 1904 kl. 11.30 f. m. utbröt i närheten af Kils järnvägsstation
i Värmland en större skogsbrand å Apertins och Ilbergsbyns
hemmans marker, hvarvid cirka 225 hektar skogsmark härjades och fÖl—
stördes.

Det är genom vittnesförhör fullt konstateradt, att elden utbröt 1
ett gammalt, torrt sleepersupplag, beläget intill rälsen å statens järnvägsbank
— att elden antände järnvägsstängslet och därifrån spred sig
till den därintill belägna skogen, tillhörig Apertins och vidare Ilbergsbyns
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 23 käft. (Nr 25). 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

hemman inom Kils socken, hvarvid härjades ofvan nämnda skogsareal.

Stark torka och blåst rådde, hvadan släckningsarbetet i hög grad
försvårades, och oaktadt såväl ortsbefolkningen som militär från Värmlands
regementen uppbådats, så var det med största ansträngningar det
lyckades begränsa elden till ofvan angifna areal.

Stora sammanhängande skogsmarker voro dessutom hotade.

Det är vidare genom vittnesförhör konstateradt, att lokomotiv hade
passerat förbi sleepershögen c:a 1 y4 timme, innan elden observerades
— att lokomotivet samma dag antändt på flera ställen mellan Kils och
Skåre stationer ■— att intet vittne observerat någon obehörig person i
närheten af sleepersupplagen nämnda dag.

Sedan polisförhör om brandens uppkomst hållits i vederbörlig ordning
och oaktadt därvid bevisats, att elden uppstått i sleepersupplaget
på järnvägens område och därifrån spridt sig till skogen, så har järnvägsstyrelsen
ej ansett sig kunna utbetala skadestånd till markägarna, antagligen
på den grund att intet vittne närvarit och sett lokomotivet förorsaka
antändningen.

Markägarna ansågo sig därför nödgade öppna rättegång mot Statens
järnvägar, hvilken rättegång nu afslutats och föreligger utslag från Häradsrätt,
Hofrätt och Högsta domstolen.

Gemensamt för dessa samtliga utslag är uti motiveringen anfördt,
att stor sannolikhet finns för att elden uppkommit från lokomotivet, som
passerat sleepersupplaget — men att det ej är bevisadt. På den grund
har någon skadeersättning ej beviljats.

Dock har uti Hofrätten en ledamot velat tillerkänna ägarne af
Apertin 14,027:80 kr. i skadestånd samt 1,300 kr. i rättegångskostnader.

I högsta domstolen ha 3:ne af de sju justitieråden likaledes velat
tilldöma ägarna af Apertin 14,027:80 kr. i skadestånd samt 1,300 kr. i
rättegångskostnader.

Samtliga handlingar i målet skola tillhandahållas.

Uppskattningen af brandskadan har af flere sakkunnige skett, och
vidkommande änkefru Öman, som ägare af Apertin med den största
brandskadade arealen eller 143,86 hektar har dels en ledamot i Hofrätten
dels ock tre justitieråd af sju i Högsta domstolen velat döma
järnvägsstyrelsen att till henne utgifva ett skadestånd af kronor 14,027: 80
samt tillerkänna henne 1,300 kr. i rättegångskostnader.

Samtliga skadestånd för brandskadan skulle då utgöra:

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

3

Änkefru Öman för Apertins hemman

143,86

hektar

14,027:80

B. E. Olsson —

Ilbergsbyns

16,61

))

1,292: —

N. E. Ekman

d:o

29,23

))

2,067: —

G. Nilsson

d:o

9,26

hektar

466: —

Aug. Johansson

d:o

16

)>

697: —

And. Jansson

d:o

9,97

))

860: —

224,93

hektar

Er. 19,409:80

I det läge frågan nu befinner sig, har jag velat framdraga densamma
för Riksdagen, som torde kunna med stöd af den bevisning, som under
rättegången framkommit, och för öfrigt stödd å moraliska skäl, träda
emellan och hjälpa dem, som genom branden lidit så stora förluster.

Allt för ofta åstadkommer järnvägsdriften genom eldsvåda stora
skador för den enskilde egendomsägaren utefter järnvägslinierna, och vi
se huru domänstyrelsen i dessa dagar öfverlagt om bästa sättet att förebygga
dylika olyckshändelser.

Det kännes tröstlöst för den enskilde ägaren att vara så helt beroende
af en sträng juridisk bevisning för utfående af skadestånd, då det
ju sällan finns vittnen att tillgå i de ödsliga marker, som ofta korsas
af järnvägslinierna.

Särskild! har föreliggande fall väckt stor förstämning inom orten,
då det är en utbredd mening, att järnvägsdriften varit skulden till den
stora skogsbranden, och att Statens järnvägar vore skyldiga, enl. § 5 i
lagen angående ansvarighet för skada i följd af järnvägsdrift af den 12
mars 1886 ersätta skadan för branden.»

Åtskilliga omständigheter tala för, att den ifrågavarande branden
kan hafva uppkommit genom gnistor från det lokomotiv, som passerat
brandstället strax före brandens uppkomst, och utskottet har väl insett
det med hänsyn till den skogsägarna öfvergångna förlusten behjärtansvärda
i motionärernas förevarande framställning. Det oaktadt har utskottet
emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till densamma.
Det synes nämligen utskottet icke vara för Riksdagen tillrådligt att, sedan
domstolarna ansett sig icke kunna ådöma Statens järnvägar ersättningsskyldighet
för förlust, som uppkommit till följd af brand invid statsbana,
på enskild motionärs förslag och utan att nya omständigheter blifvit i
saken förebragta, besluta utgifvande af skadeersättning, hvilket beslut
skulle kunna leda till vidtgående konsekvenser.

Utskottets

yttrande.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Larssons m. fl. och herr Sandins förenämnda
motioner icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 mars 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnselius, grefve F. Wachtmeister,
O. Jonsson, A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L.
Klingspor, friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad,
C. G. Ekman, N. O. Bruce, A. Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson, P. Olsson,
C. Persson, K. V. Bydén, J. A. Sjö\ N. E. Lindberg, J. Ström, E. A. Nilsson
och J. Pålsson.

Reservation:

af herrar grefve F. Wachtmeister, friherre C. H- Falkenberg, A.
Ekman och E. A. Nilson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:

»Åtskilliga omständigheter tala ju för, att den ifrågavarande branden
kan hafva uppkommit genom gnistor från det lokomotiv, som passerat
brandstället strax före brandens uppkomst. Utskottet har också insett
det med hänsyn till den skogsägarna öfvergångna förlusten behjärtansvärda
i motionärernas förevarande framställning. Då emellertid domstolarna
icke ansett statens järnvägars förvaltning ersättningsskyldig i detta
fall, har utskottet funnit det icke vara för Riksdagen tillrådligt att på
enskild motionärs förslag och utan att nya omständigheter blifvit i saken
förebragta genom ett tilldelande åt skogsägarna af den ifrågasatta skadeersättningen
vidtaga en disposition, som i fråga om skogsägarnas er -

Statsutskottets utlåtande Nr 25.

5

sättningsberättigande skulle realiter verka såsom ett upphäfvande af
domstolarnas beslut. Ett dylikt medgifvande från Riksdagens sida skulle
nämligen, enligt utskottets förmenande, kunna leda till vidgående konsekvenser!
Då det emellertid, oafsedt anledningen till eldens uppkomst,
synes utskottet vara ett statsintresse, att den af elden härjade marken
sättes under kultur, för hvilket ändamål skulle enligt af skogstjänsteman
verkställd beräkning erfordras ett belopp af 7,916 kronor 83 öre, och då
starka skäl synas tala för att skogsägarna af allmänna medel beredas
någon hjälp för den skada, som genom branden öfvergått dem, har utskottet
funnit sig kunna tillstyrka, att skogsägarna genom Riksdagens
bemedling blifva försatta i tillfälle att kultivera nämnda mark. Enligt
omförmälda beräkning skulle det härför erforderliga beloppet böra fördelas
sålunda:

Änkefru Öman

för

Apertins hemman

143,86

hektar

4,509:47

B. E. Olsson

))

Ilbergsbyns

»

16,61

))

716: 65

N. E. Ekman

))

))

))

29,23

))

1,239:71

Gr. Nilsson

))

))

))

9,26

))

408:49

Aug. Johansson

))

))

))

16,-

»

663:61

And. Jansson

))

))

))

9,97

))

378:90

S:a 7,916:83

hvilken summa såsom anslagsbelopp utföres i jämnt krontal med 7,917
kronor.

Ersättningen torde böra till vederbörande utbetalas allenast i den
mån det genom intyg af vederbörande skogstjänsteman visas, att det
område, hvarom här är fråga, verkligen blifvit kultiveradt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att ett anslag af
högst 7,917 kronor må utgå att användas till framkallande
af kultur å ofvannämnda, af skogsbrand den
14 juli 1904 härjade mark och utbetalas i den mån
genom intyg af vederbörande skogstjänsteman visas,
att marken blifvit kultiverad.»