10
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Nr 119.
Ankom till Riksdagens kansli den 17 maj 1912 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående understöd till aktiebolaget Svenska
Amerika Mexicolinjen för uppehållande af regelbunden
ångfartygsförbindelse mellan Sverige samt Nordamerika.
(3:e Afd.)
1 en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 190) har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att såsom understöd
till aktiebolaget Svenska Amerika Mexico-linjen för uppehållande under
tiden från medlet af år 1912 till 1916 års utgång af regelbunden förbindelse
med ångfartyg (motorfartyg) mellan Sverige samt Nordamerikas
Förenta Stater och Mexiko, äfvensom eventuellt Västindien, bevilja ett
anslag å 600,000 kronor, att, på de villkor Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i nämnda protokoll tillstyi’kta grunder,
må finna skäligt föreskrifva, utgå med sammanlagdt 150,000 kronor
åren 1912 och 1913 samt 150,000 kronor hvart och ett af åren 1914,
1915 och 1916, samt att till beredande af sådant understöd åt bolaget
under åren 1912 och 1913 på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel
för år 1913 anvisa ett belopp af 150,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att däraf redan under år 1912 för ändamålet disponera
50,000 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till propositionen.
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
11
Frågan om anordnande af en reguljär ångbåtslinje mellan Sverige
och Nordamerika har länge varit på tal. Redan 1898 års handels- och
sjöfartskommitté ägnade sålunda sin uppmärksamhet åt eu dylik linje,
hvarom kommittén yttrade, att det synts kommittén antagligt, att vårt
varuutbyte med denna världstrakt vore så betydande, att det åtminstone
ganska snart borde kunna mata en direkt linje dit. Intresset för en
dylik linje har sedermera varit i alltjämt stigande och upprepade försök
hafva till och med förut varit å bane för åstadkommande af en
direkt sådan förbindelse utan att dock hittills hafva ledt till något resultat.
Af dessa försök synes man kunna sluta, att ett verkligt behof af eu
direkt ångbåtslinje mellan Sverige och Nordamerika förefinnes. Den
utredning, som i ärendet förebragts, gifver också, såvidt utskottet
kunnat döma, tydligen vid handen, att så är förhållandet. Med hänsyn
till det afsevärda varuutbyte, som enligt denna utredning äger rum
mellan Sverige och Nordamerika, måste det nämligen anses i hög grad
önskvärd!, om åt vårt land kunde beredas möjlighet att själft eller åtminstone
i så stor utsträckning som möjligt på egen köl ombestyra
befraktningen mellan de båda länderna. Om varuutbytet sålunda är högst
betydande mellan Sverige och Nordamerika, lärer emellertid icke kunna
sägas detsamma om de öfriga afsättningsområden, som ingå i bolagets
plan. Då emellertid upptagandet i planen af jämväl dessa områden
synes hafva nödvändiggjorts för åvägabringande med det norska rederiet
af öfverenskommelse om samsegling, hvilken synes hafva utgjort en
tvungen förutsättning för åstadkommande öfver hufvud taget af eu svensk
lastångarlinje på Nordamerika, lärer emot denna anordning, som, på
sätt i ärendet anförts, säkerligen framgått såsom resultat af ett synnerligen
noggrant öfvervägande, icke skäligen kunna göras någon erinran,
så mycket mindre som, enligt hvad bolaget meddelat, exporten till de
flesta af de inre staterna kan ske lika förmånligt öfver den ena som
den andra hamnen.
I hvad mån den nu ifrågasatta linjen äger sådana utvecklingsmöjligheter,
att den efter en icke alltför lång tid skulle kunna uppehållas
utan statens ekonomiska hjälp, torde vara svårt att i frågans nuvarande
läge med visshet afgöra. En garanti för sannolikheten häraf torde
emellertid förefinnas dels i storleken af det varuutbyte, som äger rum
emellan Sverige, å ena sidan, och de afsättningsområden, å den andra,
hvarmed den ifrågavarande linjen skulle förmedla förbindelsen från
Sverige, dels ock däri att förbindelsen redan är ganska väl inarbetad
af det norska bolag, med hvilket sökandebolaget skulle samarbeta.
På grund af det ofvan anförda och då för ett understödjande af
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
företaget från statens sida synas föreligga samma förutsättningar, som
ansetts påkalla ett ingripande af staten för understödjande af andra
liknande ångfartygsförbindelser, har utskottet ansett sig kunna i hufvudsak
tillstyrka Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om statsunderstöd jämväl
för denna linje.
Beträffande storleken af det understöd, som borde för ändamålet
utgå, har utskottet visserligen satt i fråga, huruvida det föreslagna
understödsbeloppet står i skäligt förhållande till de understödsbelopp,
som förut tilldelats de af staten redan subventionerade ångfartygsförbindelserna.
Då emellertid det äskade understödsbeloppet är grundadt
på bolagets öfverenskommelse med det norska bolaget om samsegling,
har utskottet ansett sig icke böra föreslå någon annan ändring härutinnan,
än att, då det äskade beloppet framgått efter ett beräknadt
understöd af 50,000 kronor per ångfartyg (motorfartyg) och år, storleken
af det bolaget tillkommande understöd bör härefter rättas, så att
bolaget inom ramen af det beviljade anslaget icke må i något fall
komma i åtnjutande af en ersättning, som är högre än 50,000 kronor
per ångfartyg (motorfartyg) och år.
Vidare har utskottet, med anledning däraf att det med Norge
Mexico Gulf Linjen afslutade kontraktet, som är bindande, bland annat,
under den förutsättning, att svenska staten beviljar det svenska rederiet
eu årlig subvention af minst 50,000 kronor för hvarje fartyg, är ingånget
för tiden intill den 31 december 1921, i detta sammanhang
ansett sig böra särskildt framhålla, att på detta förhållande ej får åt
bolaget grundas några framtida anspråk på ytterligare understöd från
statens sida utöfver hvad utskottet nu tillstyrker.
Närmare bestämmelser rörande tillgodonjutande! af detta understöd
och beträffande bolaget på grund däraf åliggande förpliktelser torde,
på sätt i propositionen föreslagits, böra intagas i kontrakt mellan Kronan
och bolaget. Emot de särskilda af departementschefen tillstyrkta grunderna
för ett dylikt kontrakt har utskottet icke funnit annat att erinra, än
att utskottet ansett det böra ifrågasättas, huruvida icke de svenska fartygen
borde gifvas åtminstone samma lastdryghet som de hittills använda norska
fartygen å linjen, eller minst 5,500 tons. Grunderna för kontraktet torde
alltså, med iakttagande af hvad departementschefen sålunda föreslagit,
eventuellt med den ändring däri som må anses påkallad i anledning
af hvad utskottet anfört i fråga om fartygens lastdryghet, böra i tillämpliga
delar blifva desamma, som gälla i afseende å den regelbundna ångfartygsförbindelsen
mellan Sverige samt Brasilien och La Plata-länderna.
Särskildt böra i kontraktet intagas bestämmelser, motsvarande stadgandena
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
13
i kontraktet rörande sistnämnda linje om eventuell återbäringsskyldighet
af lyftadt statsunderstöd samt om skyldighet för bolaget att upprätthålla
reguljär förbindelse mellan Sverige, å ena sidan, samt Nordamerikas
Förenta Stater och Mexico äfvensom eventuellt Västindien, å den andra.
Slutligen har utskottet i detta sammanhang velat framhålla vikten af
noggrann kontroll öfver företagets räkenskaper med hänsyn till tillämpningen
af gifna bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må
a) såsom understöd till aktiebolaget Svenska
Amerika Mexicolinjen för uppehållande under tiden
från medlet af år 1912 till 1916 års utgång af regelbunden
förbindelse med ångfartyg (motorfartyg) mellan
Sverige samt Nordamerikas Förenta Stater och Mexiko,
äfvensom eventuellt Västindien, bevilja ett anslag å
600.000 kronor, att, på de villkor Kung! Maj:t, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 12 april 1912
tillstyrkta grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå
med 50,000 kronor för ångfartyg (motorfartyg) och
år; dock sammanlagdt högst 150,000 kronor åren 1912
och 1913 samt högst 150,000 kronor hvart och ett af
åren 1914, 1915 och 1916 samt
b) till beredande af sådant understöd åt bolaget
under åren 1912 och 1913 på extra stat under riksstatens
sjunde hufvudtitel för år 1913 anvisa ett belopp
af 150,000 kronor, med rätt för Kung!. M.aj:t att däraf
redan under år 1912 för ändamålet disponera högst
50.000 kronor.
Stockholm den 17 maj 1912.
På statsutskottets vägnar:
Gl. BILLING.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, O. Jonsson, A. N. Hahn, grefve P.o O. L.
Klingspor, friherre C. H. Falkenberg, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, A. Åst om,
G. M. É. Ekelund, II. H. K. Ericson, A. W. Lindh, F. Berglund, A. Wiklund,
II- Andersson, F. W. Thorsson, P. Olsson, C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö,
N. E. Lindberg, J. Ström, E. Ä. Nilson och A. Ifvarsson.
Reservation
af herrar A. C. Lindblad, H. Andersson, F. W. Thorsson, C. Persson,
K. V. Rydén, J. A. Sjö och N. E. Lindberg, hvilka ansett att utskottet
bort hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte
af Riksdagen afslås.