10
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
Nr 101.
Ankom till Biksdagens kansli den 14 maj 1912 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande
af 1913 års stater. (l:a Afd.)
1. en den 10 april 1912 till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
hänvisad proposition (nr 226) har Kungl. Maj:t under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att i likhet med
föregående år från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar må utbetalas
ett extra rekryteringsbidrag för underlättande af manskapsrekryteringen
till fyllande af nästkommande års stater.
Departementschefens yttrande i ärendet till ofvannämnda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:
»Kostnaderna för manskapsrekryteringen vid armén hafva allt sedan
år 1901 beräknats till 50 kronor för hvarje antagen volontär med en
anställningstid af tre år, och det därför erforderliga beloppet har uppförts
i de för Riksdagen framlagda beräkningarna af anslaget till aflöning
och rekrytering. Detta ordinarie rekryteringsbidrag, som alltså för
ett år uppgår till 60jz kronor för hvarje i staterna uppfördt nummer,
utbetalas icke till truppförbanden för liera nummer, än som verkligen
under året blifvit besatta. För de öfriga numren besparas bidraget
och ingår till fjärde hufvu dtitelns allmänna besparingar.
Detta ordinarie rekryteringsbidrag har emellertid småningom visat sig
otillräckligt. I midten af år 1907 steg antalet vakanser till ej mindre
än 3,845 eller till mer än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan
vid armén enligt 1908 års stater, och det visade sig allt svårare att på
ett tillfredsställande sätt rekrytera manskapet vid arméns truppförband.
På förslag af den för utredning rörande frågor angående volontär- och
underbefälsrekryteringen m. m. tillsatta s. k. volontärkommissionen och
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
11
sedan samtliga arméfördelnings- och likställda chefer yttrat sig i ärendet,
medgaf Knngl. Maj:t därför genom nådigt bref den 6 september 1907,
att för underlättande af då pågående manskapsrekrytering vid armén
finge utgå ett extra rekryteringsbidrag. Detta bidrag skulle beräknas
efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af manskapsnumerären.
— distinktionskorprals-, korprals- och vicekorpralsnummer
däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad
volontär eller rekapitulant. Dessutom skulle beräknas dels 20
kronor för hvarje rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att
träffas tjänstaftal att gälla från och med den 1 november 1907 eller
från senare tidpunkt i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och
8 a), i nådiga brefvet den 27 oktober 1905 angående bestämmelser i fråga
om volontärs antagande och afskedande, dels ock likaledes 20 kronor för
hvarje då (6 september 1907) anställd volontär, med hvilken under samma år
utgående tjänstaftal förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för
dylik volontär, som inginge aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.
I samma nådiga bref föreskrefs därjämte, att ifrågavarande medel skulle
af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, utbetalas
till vederbörande regements- och kårchefer, att dessa skulle äga att förfoga
öfver medlen för därmed afsedt ändamål med iakttagande likväl,
att så stor del som möjligt däraf måtte tillkomma det anställda manskapet,
samt att, sedan erforderliga omkostnader blifvit bestridda, återstoden
af det extra rekryteringsbidraget skulle, i den mån det lämpligen
kunde ske, fördelas på det sätt, att vid samma truppförband rekryter
och rekapitulanter, som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen
anvisade ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget
sammanlagdt erhölle sinsemellan lika belopp, hvars storlek
skulle bestämmas i förhållande till anställningstidens längd och i intet
fall finge öfverstiga 90 kronor.
Då antalet vakanser i manskapsnumerären ännu den 15 mars 1908,
trots medgifven förlängning i den eljest bestämda tiden för rekryteringen,
uppgick till 3,246 och det på grund däraf syntes nödvändigt,
att för fyllande af manskapsnumerären enligt 1909 års stater extra
rekryteringsbidrag jämväl finge utgå under år 1908, aflät Kungl. Maj:t,
på dåvarande departementschefens hemställan, proposition till 1908 års
Riksdag om medgifvande, att därför erforderligt belopp skulle få utbetalas
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar. (Prop. nr 178.)
Under uttalande, att enligt Riksdagens förmenande åtgärder af helt
annan art än den ifrågasatta vore af nöden för vinnande af en
12
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
tillfredsställande rekrytering af manskapet vid armén, därvid särskild!
frågan om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning syntes vara
att beakta, anmälde Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908, att Riksdagen,
. med hänsyn till livad i ämnet blifvit anfördt, icke ansett sig
kunna under dåvarande förhållanden vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts
berörda framställning och att Riksdagen alltså medgifvit, att, därest
för underlättande af manskapsrekryteringen särskildt rekryteringsbidrag
skulle behöfva anvisas under år 1908, därför erforderligt belopp finge
utbetalas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
I anledning häraf föreskref Kungl. Maj:t den 22 juli 1908, att
tillfälligt extra rekryteringsbidrag’ finge utgå under år 1908 i enlighet
med de grunder, som angifvits i ofvannämnda nådiga bref den 6 september
1907.
Sedan Kungl. Maj:t för nedbringande af vakansernas antal medgifvit
förlängning till den 1 april 1909 af den eljest bestämda tiden
för manskapsrekryteringen till fyllande af 1909 års stater, hade antalet
manskapsvakanser den 1 februari 1909 nedgått till 2,203, hvadan ställningen
då var något förbättrad. Enligt hvad dåvarande chefen för
landtförsvarsdepartementet anförde till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 19 mars 1909, ansåg han emellertid, att den sålunda
förbättrade ställningen vore att tillskrifva dels det extra rekryteringsbidraget
samt de ökade löneförmåner, som det fast anställda manskapet
och underbefälet från och med år 1908 fått tillträda, dels ock
tryckta konjunkturer å den allmänna arbetsmarknaden. Dåvarande departementschefen
instämde jämväl i den uttalade åsikten, att andra åtgärder
borde vidtagas för en effektiv förbättring af manskapsrekryteringen,
och erinrade om att denna fråga vore föremål för utredning.
Men i likhet med samtliga arméfördelnings- och likställda chefer höll
han för sannolikt, att det jämväl för fyllande af manskapsnumerären
enligt 1910 års stater skulle visa sig nödvändigt att hafva tillgång till
ett extra rekryteringsbidrag.
I enlighet härmed aflät också Kungl. Maj:t proposition till 1909
års Riksdag om medgifvande, att därför erforderligt belopp skulle få
utbetalas från fjärde hufvu dtitelns allmänna besparingar. (Prop.
nr 111.)
Under hänvisning till sitt föregående uttalande i ämnet anmälde
Riksdagen i skrifvelse den 30 april 1909, att Riksdagen ej heller då
ansett sig kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.
Emellertid hade Riksdagen, som trott sig finna, att vid en del
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
13
af arméns regementen rekryteringen i regel varit förenad med mindre
svårigheter än vid andra, velat ifrågasätta, huruvida det icke vore
ändamålsenligt, att förhöjning i rekryteringsbidrag endast utginge i den
mån och vid de truppförband, där det visade sig vara förenadt med
större svårighet att hålla manskapsnumerären uppe.
Med anledning häraf infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings-
och likställda chefer, huruvida åtgärder i den af 1909 års
Riksdag antydda riktning lämpligen kunde vidtagas. I alla de afgifna
yttrandena framhölls emellertid, att en dylik förändring af bestämmelserna
för det tillfälliga rekryteringsbidragets utgående skulle i hög grad
försvåra rekryteringen äfven vid de truppiörband, där befintliga vakanser
under föregående rekryteringsperiod kunnat fyllas, samt att detta
resultat till stor del berodde just på befintligheten af d*et tillfälliga bidraget.
Vid underdånig föredragning af ärendet den 18 september 1909
anslöt sig dåvarande departementschefen till den sålunda uttalade åsikten.
Efter den nuvarande härorganisationens införande hade nämligen vid
armén ännu icke på långt när samtliga volontärnummer kunnat besättas
på tillfredsställande sätt, hvarförutom rekryteringsfrågan ansåges icke
kunna vinna en tillfredsställande lösning, förrän andra därpå inverkande
spörsmål blifvit a (gjorda, såsom t. ex. frågorna om beredande af civilanställning
åt uttjänta militärer samt om fullständig befrielse från värnpliktstjänstgöring
i fredstid för dem, som viss tid varit stamanställda
o. s. v. Därtill komme, att, äfven om manskapsnumerären vid en del
truppförband kunnat uppbringas till de i vederbörande stater angifna
siffror, kvaliteten åt det fast anställda manskapet ännu lämnade åtskilligt
öfrigt att önska. Om rekryteringsbidraget för dessa truppförband skulle
minskas, förmenade dåvarande departementschefen det vara högeligen
att befara, att, älven om numerären möjligen kunde hållas uppe, denna
kvalitet blefve ytterligare försämra,(i, något som skulle vara synnerligen
skadligt, alldenstund nästan samtliga rekryter vore afsedda att utbildas
till underbefäl och således skulle närmast handhafva de värnpliktigas
militära utbildning och uppfostran. Dåvarande departementschefen ansåg
det därför icke tillrådligt att för det dåvarande ändra grunderna för
rekryteringsbidragets utdela! ng.
Med gillande af hvad sålunda anförts medgaf Kung!. Magt i beslut
sistnämnda dag, att för underlättande af manskapsrekryteringen till
fyllande af 1910 års stater tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå i
enlighet med de grunder, som funnes angifna i ofvannämda nådiga bref
den 6 september 1907.
Den 1 februari 1910 hade antaiet manskapsvakanser nedgått till
1,521 nummer. För att ytterligare nedbringa vakansernas antal medgaf
14
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
Kungl. Maj:t genom'' särskilda nådiga bref den 4 februari 1910 förlängning
till den 1 april 1910 af den eljest bestämda tiden för manskapsrekryteringen
till fyllande af 1910 års stater vid vissa regementen.
Emedan rekryteringen, äfven om dessa medgifvanden icke kunde
förväntas medföra någon afsevärd verkan på det sammanlagda antalet
vakanser, befann sig i ett gynnsammare läge än under närmast föregående
år, infordrades yttranden från samtliga arméfördelnings- och
likställda chefer om behöfligheten af extra rekryteringsbidrag till fyllande
af 1911 års stater. Enstämmigt uttalades härvid önskvärdheten af
dylikt rekryteringsbidrag. Om detsamma ej utginge, befarades, att tillgången
på rekryter blefve otillräcklig och att kvaliteten hos de sökande
blefve sämre. Vidare framhölls angelägenheten af, att bidraget komme
samtliga truppförband till godo, enär det skulle inverka synnerligen
menligt, om det ena regementet skulle kunna erbjuda rekryterna större
förmåner än det andra.
Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 4 april
1910 anförde dåvarande departementschefen bland annat, att de infordrade
vakanssiffrorna gåfve vid handen, att extra rekryteringsbidrag icke
kunde undvaras vid infanteriet. De gynnsamma siffrorna för specialvapnen
vore i viss mån resultat af rekryteringsbidraget. Det vore därför
icke troligt, att rekryteringen kunde hålla sig vid samma numerär rekryteringsbidraget
förutan. Om infanteriet skulle erhålla extra rekryteringsbidrag
men icke specialvapnen, komme rekryteringssvårigheter
säkerligen att uppstå för .specialvapnen särskildt inom sjätte arméfördelningen.
I alla händelser komme en dylik olikhet att inverka ofördelaktigt
på rekryternas kvalitet. Det extra rekryteringsbidraget borde
därför bibehållas vid samtliga truppslag, åtminstone intill dess andra
åtgärder vidtagits för att förbättra rekryteringen, såsom lättnad i värnpliktsafseende
för volontärer, bättre undervisning under volontärernas
anställningstid samt civilanställning åt uttjänta volontärer.
I enlighet härmed aflat också Kung!. Maj:t proposition till 1910
års Riksdag om medgifvande att i likhet med föregående år från fjärde
hufvudtitelns allmänna besparingar finge utbetalas ett extra rekryteringsbidrag
för underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af 1911
års stater. (Prop. nr 158.)
Under hänvisning till föregående uttalande i ämnet anmälde Riksdagen
i skrifvelse den 1 juni 1910, att Riksdagen icke heller då ansett
sig kunna vägra sitt bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning.
I anledning häraf föreskref Kungl. Maj:t den 10 juni 1910 att för
underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af 1911 års stater
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
15
tillfälligt rekryteringsbidrag finge utgå i enlighet med de grunder, som
funnes angifna i ofvannämnda nådiga bref den 6 september 1907.
För att minska vakansernas antal i 1911 års stater hade Kungl.
Maj:t genom särskilda nådiga beslut medgifvit, dels att rekryteringstiden
finge utsträckas vid vissa regementen dels att vid vissa truppförband
äfven finge antagas ynglingar, som ännu icke uppnått den föreskrifna
åldern af 18 år men under år 1911 uppnådde denna ålder.
Det oaktadt utgjorde vakansernas antal 1,908 den 1 februari 1911,
och ansågs rekryteringen för fyllande af 1911 års stater hafva i såväl
kvantitativt som kvalitativt afseende utfallit så illa, att extra rekryteringsbidrag
var nödvändigt jämväl till fyllande af manskapsnumerären
enligt 1912 års stater.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom aflåtna proposition (nr 197.)
medgaf ock Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1911, att från fjärde
hufvudtitelns allmänna besparingar finge utbetalas ett extra rekryteringsbidrag
för underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande af 1912
års stater; och i nådigt bref den 2 juni 1911 föreskref Kungl. Maj:t,
att detta rekryteringsbidrag finge utgå i enlighet med de grunder, som
funnes angifna i ofvannämnda nådiga bref den 6 september 1907.
Oaktadt Kungl. Maj:t för fyllande af manskapsnumerären enligt
1912 års stater i likhet med föregående år medgifvit, dels att rekryteringstiden
Unge utsträckas vid vissa regementen dels ock att vid vissa
truppförband finge antagas äfven underåriga volontärer, hafva enligt
inkomna rapporter antalet manskapsvakanser den 1 februari 1912 stigit
till 2,748 för hela armén.
Detta är betydligt mera än åren 1909, 1910 och 1911. Fördelade
på de olika vapnen utgöra vakanserna
vid infanteriet .......................................................... 2,378
» kavalleriet............................................................ 59
» artilleriet............................................................. 253
» ingenjörtrupperna ............................................ 52 och
» trängen................................................................. 6.
Ökningen i antalet vakanser är störst vid infanteriet, men förekommer
sådan äfven vid specialvapnen med undantag af kavalleriet.
Utfallet af manskapsrekryteringen röner naturligtvis inverkan af
samtliga de förmåner, som kunna erbjudas volontärerna. E71 sådan
förmån är den vid 1911 års Riksdag medgifna befrielse från värnplikts
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 101.
tjänstgöring för vissa förutvarande stamanställda. De finnas måhända,
som väntat att verkningarna af berörda medgifvande skulle visat sig
redan vid rekryteringen sistlidne års höst, men troligt är, att kunskapen
om dess innebörd ännu icke blifvit spridd bland landets ungdom. För
öfrigt torde vissa fluktuationer i arbetsmarknaden i icke ringa grad påverka
utfallet af manskapsrekryteringen.
Då nu, enligt hvad ofvan visats, 1912 års stater förete flera
vakanser än de tre senaste årens, synes det mig icke böra ifrågakomma
att vidtaga någon åtgärd, som kan befaras försvåra volontäranskaffningen.
Jag anser därför, att proposition bör aflåtas till Riksdagen
angående anvisande af extra rekryteringsbidrag för år 1913 på
samma sätt som under föregående år.))
Då fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar lämnade tillgång till
sådant bidrag, hemställde departementschefen om aflåtande af ifrågavarande
proposition.
Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att i likhet med föregående
år från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar
må utbetalas ett extra rekryteringsbidrag för
underlättande af manskapsrekryteringen till fyllande
af nästkommande års stater.
Stockholm den 14 maj 1912.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar A. G. L. Billing, Å. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson, A. N.
Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, friherre G. H. Falkenberg,
friherre J. G. Beck-Friis, A. G. Lindblad, G. G. Ekman, F. Berglund, N. O. Bruce, A.
Wiklund, H. Andersson, F. W. Thorsson, G. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg,
J. Ström, E. A. Nilson, J. Olofsson och J. Andersson i Stärte.